Kategoriarkiv: världen

Väst är pest!

Ryssland är lögnens rike. Makten ljuger om allt, ofta på ett komiskt sätt – i alla sammanhang. Fastän Europa är en latrin reser den makalöst rika makten ofta dit. Många bor där till och med. Många har mängder av villor och palats i vedervärdiga Spanien, Frankrike, Italien. En berömd prorysk musiker lär ha viftat fram massor av lägenheter ur hatten med sin lilla dirigentpinne. En bostad lär vara 600 meter lång. Varför vet jag inte. Måste vara jobbigt att kuta från toa till matsal när kökschefen ropar ”Mat!”.

Maktens barn och barnbarn utbildar sig ofta vid bästa skolor i USA, den värsta väststaten i hela universum. Andra av maktens telningar bor i av makten köpta lyxlägenheter i olika västländer, i Frankrike, i Schweiz och i andra omoraliska och förljugna fiendeländer.

Man ljuger så man kräks. Ordet krig får inte nämnas trots att upp mot 50 000 ryska soldater kan ha dödats eller skadats i specialoperationen i Ukraina.
– Väst och Nato attackerar oss och vi måste försvara oss, säger makten i diktaturen. Ukraina nämns inte längre. Inte heller 24 februari. Nazister är inte längre förintelsemålet, de har ersatts av Nato och USA.

Landets diktator gillar att utländska företag lämnar Ryssland. Det rör honom inte i lillfingret, han har så han klarar sig. Han lär vara världens största tjuv, hans ihopstulna förmögenhet går inte att mäta. Medan västföretag lämnar den sjunkande skutan går det mesta åt pipan.
– Men nu tar vi över företagen, säger diktatorn, fastän han och alla andra vet att de inte kan fortsätta det väst byggt upp. Man får inga delar, man saknar kunskap och driv och eliten lämnar landet i en strid ström. Eliten drar västerut – mot kloakerna! Diktatorn frågar sig inte varför. Sovjetunionen 2.0 har börjat bygga egna bilar igen, av 1960-talsmodell. Sovjetunionen 2.0 reser sig ur askan, som den ensammaste nationen på jorden, innan den på nytt imploderar i floder av hat, blod, hämnd.

Diktaturen säger sig vara demokratisk. Man ordnar val. Folket får välja mellan A och A. I ockuperat område i Ukraina har man satt prorysk förrädare i maktposition. Han fick i senaste valet 1,37 procent av rösterna. Man anser sig demokratisk medan man hatar väst och västerländsk demokrati.

Nu sätter man sin tro till Satan 2, kärnvapenbomben av clustermodell som ska utplåna bland annat Storbritannien. – När vi trycker på knappen finns ni inte längre, säger maktens lakejer i diktaturen.

Det märkliga är att man alltid glömmer ett viktigt tillägg: ”Och inte vi heller.” (diktaturen och USA har ungefär 6 000 kärnvapen var + ett större antal i Storbritannien och Frankrike, redaktionens tillägg).

Märkligast är att denna hatiska undergångsdiktatur har sympatisörer även i Sverige.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt , , , , , ,

Adjö till blodigt och vettlöst vansinne

Diplomaten Boris Bondarev har hoppat av. Medan andra ryska diplomater hoppat av i det tysta gör Bondarev det genom ett brev. I brevet beskriver Bondarev hur han under sin diplomatiska karriär ”sett olika vändningar av vår utrikespolitik, men aldrig har skämts så mycket över mitt land som den 24 februari.”

”Det aggressiva krig som Putin har utlöst mot Ukraina, och i själva verket mot hela västvärlden, är inte bara ett brott mot det ukrainska folket, utan också kanske det allvarligaste brottet mot Rysslands folk”, skriver Bondarev.

Han säger sig inte längre se några utsikter till att Ryssland kan vara ett välmående fritt samhälle. De som har planerat kriget i Ukraina vill bara en sak – att stanna kvar vid makten för evigt, skriver han.

”De vill bo i pompösa och smaklösa palats, segla på yachter som är jämförbara med lastfartyg och kostnader som motsvarar hela den ryska flottan, och njuta av obegränsad makt och fullständig straffrihet.”

Bondarev anser att det ryska utrikesministeriet inte längre handlar om diplomati. Det handlar helt och hållet om krigshets, lögner och hat, anser han. Det tjänar ett fåtal, ”ett mycket fåtal människors intressen – och bidrar till ytterligare isolering och förnedring av mitt land.”

”Utrikesministeriet har varit mitt hem och min familj. Men jag kan helt enkelt inte längre dela detta blodiga och vettlösa vansinne.”

”Det är oklart var Boris Bondarev befinner sig eller vart han ska ta vägen”, skriver Svenska Dagbladet i dag.

Märkt

Skrämmande tal: 20, 65, 292, 592

”Försvarspolitiska talespersonerna från M, SD, KD och L skriver att Sverige snabbare måste rusta upp det svenska totalförsvaret: Redan 2025 bör anslaget uppgå till 2 procent av BNP”. Det läser jag i SvD.

Det kan vara nyttigt att se på andra länders syn på behov av militär kraft i dagens bisarra värld. I samma tidning läser jag att EU vaknat upp och nu vill ha ett starkare försvar. Unionen har nämligen halkat långt efter andra länder i sina försvarssatsningar sedan 1990.

”Visserligen har ländernas sammanlagda försvarsutgifter sedan dess ökat med 20 procent”, skriver tidningen. ”_ _ _ Men det ska jämföras med 65 procents ökning i USA, 292 procent i Ryssland och 592 procent i Kina”.

Tänk vad några små siffror i rad kan berätta om världens gång…

Märkt ,

Allt går igen

Nu väntar vi på att Putin avpolletteras. Som skäl anges ”dålig hälsa”. Plats för ny despot att äntra scenen.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt ,

Krigsminnen

Vi deltar i ceremonin i Gräsgårds fiskehamn 22 november 2011. Då avtäcktes minnesstenen över de tio som omkom vid minsprängningsolyckan utanför Gräsgård 70 år tidigare.

Läs mer om ceremonin här.

Märkt , , , ,

Dagens epistel, 18 april 2022

Kulturens centrum på södra Öland, Södra Möckleby, har begåvats med muséum. Något mer information om denna sensation får du i filmen nederst.

Bänkarna i vindskyddet i Degerhamns hamn är färdigsnickrade. Nu återstår bara att byta plasten mellan tårtbitarna mot glas. Även året-runt-stående sittmöbel är på plats bredvid vindskyddet – som kulturorganet kallar ”tårtan”. Kulturorganet lyfter på cykelhjälmen för alla inblandade i bygget. Ny brygga och en välplacerad tårta ger hamnen ett livligare intryck. På sikt kan den säkert ta över en del av den europeiska armada som sedan länge angör Grönhögen…

I Sverige fortgår mobbens upplopp och Ryssland slaktar vidare i Ukraina.

För bara några dagar sen dominerades nyheterna av att Sverige och Finland förbereder Natointräde. Efter pöbelupploppen hörs inte ett ord om saken. Vår statsminister tiger som en sten på alvaret. Sverige har bara plats för ett ämne i taget. Blir valet ett enfrågeval? Ja eller nej till Nato? Avskeda rikspolischefen och reformera den polis som blir allt mer osynlig? Går världen under i miljöförstörande avgaser om nio år? Det kommer att bli svårt för partier som har insett att livet inte är svart eller vitt, att det innehåller miljarder infallsvinklar och insikten att en ros inte alltid är en ros.

Apropå Nato och Sveriges så kallade neutralitetspolitik tycker Gunnar Hökmark till i ett inlägg i dagens SvD. Ett summerande citat: ”Sverige klarade sig helskinnat, men inte genom neutralitetspolitik utan genom eftergiftspolitik.”

Skönt är att se att en och annan snedtänkare tänker om. ”Stödet för Ryssland har fallit kraftigt i de separatistkontrollerade delarna av östra Ukraina sedan den ryska invasionen inleddes”, skriver The Guardian.
Exempelvis har borgmästaren i staden Slovjansk bytt åsikt. Han välkomnade de ryska styrkorna 2014 och röstade för att utropa folkrepubliken Donetsk. Nu har han bytt åsikt.
– Det finns ingen skillnad mellan Kramatorsk, Slovjansk och Kyiv. Alltihop är Ukraina och samhällena kommer inte att acceptera att bli en del av Ryssland, säger han i dag.

Bättre att vakna sent än att inte vakna alls! sa den sömndruckne – och dödsdömde – på sin sista dag i livet.

Hamnvärden Peter Hansson i Grönhögen har precis välkomnat segelbåt nummer två denna säsong. Han berättar mer om båtar och husbilar i filmen nedan.

Den förfärliga påsken med alla religiösa tokerier och klockringningar går äntligen mot sitt slut. Världen skälver och rister i religiös fanatism, den brinner av bländande hat. Den sansade och klartänkte har det inte lätt.

Eder Sune Flisa

Märkt

Dagens epistel, 17 april 2022

I alla medier klagar mängder av ledsna poliser över hur dumma människor har varit mot dem. Efter flera dagars krig mot mobben i flera städer har polisen först i dag skjutit varningsskott. Fram till dess har många poliser och även andra skadats och en armada av bilar har satts i brand, liksom en stadsbuss. Mångmiljonvärden har gått till spillo.

Polisen har gett upp, backat och lämnat fältet fritt för pöbeln. I går sa justitsieminister Mogge Johannson att han har fullt förtroende för farbror polis. Han har alltså fult förtroende för en polis som ger upp. I dag säger han i Expressen att han inte vill sitta som en skrivbordsgeneral och förklara vad polisen borde göra eller inte göra. Han tar tuffa ord i sin mun:
– Gå hem. Omedelbart! Respektera att Sverige är en demokrati. Här råder yttrandefrihet, ryter han mot upploppsmakarna.
Oj, så rädda upploppsmakarna blir. Mogge ryter som ett lejon, bäst att vi drar hem och läser läxorna.

Gnälliga poliser är en skam för hela kåren, en skam för landet. Polisens roll är att säkra livet för allmänheten, inte tycka-synd-om-sig-själv-klaga i medierna. Värst hittills var den lokale polis som i ett pratminus erkände:
– Vi har ingenting att sätta emot. Vi är totalt maktlösa.

Vad gällde den hopplösa situationen? Lösgående banditgäng med k-pistar? Nej, den handlade om trimmade mopeder som framfördes i 70 kilometer i timmen. En poliskår som inte ens kan haffa 15-åriga mopedförare kan naturligtvis inte tackla en mobb eller utfärda pass. Jag skulle till Spanien i februari och måste ha nytt pass. Jag fick tid i september. Spanienresan fick ställas in. Den befogade frågan är inte vad polisen inte kan. Frågan är vad polisen kan?

Vi byter ämne. Sädesärlorna har kommit, liksom tranorna som ibland flyger en kilometer upp bland molnen. Humlor finns det gott om och några bin har jag sett liksom tre olika sorters fjärilar. Tulpanerna blommar och snart är det dags att så…

Vi byter ämne igen. ”Sverige tillhör skammens allians, med fortsatt import av rysk olja och gas och med försiktigt tassande kring utvisning av ryska spioner”, skriver Stefan Hedlund i Expressen. Han är professor i öststatsforskning. Jag håller med honom. Vi kan inte ens sluta köpa den lilla mängd olja och den mikroskopiska mängd gas vi importerar från anfallskrigets Ryssland. Skamligt. Vad är det för fel på vår regering som agerar som om blodet i ådrorna har ersatts med kåda. Allt går i ultrarapid. Man måste jamt och standut (jamska) invänta alla andra EU-länders åsikter och handlande i alla slags frågor – även de brådskande som gäller liv och död. Man kan aldrig gå i täten, handla själv med kraft och övertygelse. Vår polis är lik vår regering, och vice versa.

Uppmärksamhetsökande förbundskansler Karl Nehammer från Österrike trodde han skulle göra värlssensation genom att få Putin att tänka fred. Karln måtte ha gröstl i skallen. Han, liksom hela Österrike, är sedan länge bojkottad av kulturorganet. I en intervju i amerikanska NBC News berättar Nehammer att Putin inte litar på det internationella samfundet och beskyller Ukraina för folkmord i Donbasregionen. Måste man åka till Moskva för att förstå det som hela världen har hört och förstått i snart ett år? Vår bannlysning av både karln och landet förlängs med tio år.

Vi byter ämne: Partiet Alternativ för Sverige tar i så skjortan rämnar inför valet. När man inte har nåt ansvar kan man föreslå vad som helst. Här på södra Öland droppar man sin politik i vår postlåda trots stor skylt om ”Ingen reklam, tack”. Man föreslår på fullt allvar att skatterna på bensin och diesel ska tas bort. En liter soppa kostar då tian jämnt i detta miljökonsekvensernas kanske mest kritiska årtionde. Förslaget lär skinna staten på minst 30 miljarder, sannolikt ännu mycket mer då beskattningen av bensin och diesel redan 2017 gav över 60 miljarder kronor netto till statskassan. Partiet leds av tidigare sverigedemokraten Gustav Kasselstrand, han som 2013 twittrade: ”Jag välkomnar hellre Vladimir Putin än Barack Obama till Sveriges huvudstad”. Innan du lägger din eventuella röst på detta parti i höst bör du kolla upp om denna twitteråsikt fortfarande gäller. Det handlar om liv eller död.

Slutligen: I dag angjorde den andra segelbåten för säsongen Grönhögens hamn. Den första kom redan i mars. Om detta och ett nytt muséum i Södra Möckleby och det nu nästan färdigbyggda vindskyddet i Degerhamns hamn kommer i morgon en filmisk version av Dagens epistel.

med ödmjuk hälsning
Eder Sune Flisa

Märkt

Brandfackla: Ta bort vetorätten i FN:s säkerhetsråd – eller lägg ned det

Organisationen har i sin nuvarande skepnad spelat ut sin roll. Eftersom de fem permanenta staterna har vetorätt kan aldrig sanktioner mot något av dessa länder bli kraftfulla. Det blir bara tjatigt och tragiskt att som nu höra generalsekreterare António Guterres fördöma Rysslands agerande – utan att kunna göra ett smack. Skrota därför vetorätten. Går inte det är det bättre att lägga ned hela säkerhetsrådet och i stället stärka FN:s övriga viktiga verksamheter.

Att som nu suspendera Ryssland ur FN:s råd för mänskliga rättigheter känns närmast komiskt. Det borde ha gjorts redan 15 mars 2006, då rådet bildades.

Märkt , ,

Krigets fegaste kräk

Ryska styrkor har beskjutit 274 sjukhus sedan kriget i Ukraina inleddes. Det berättade hälsominister Viktor Lyashko i ett tv-sänt tal den 1 april. Av de 274 sjukhusen har 13 totalförstörts. Totalt har också 70 ambulanser förstörts. Sex medicinska arbetare har dödats och 20 har skadats allvarligt.

Källa: The Kyiv Independent

Märkt

Krigets röda siffror

Kyiv Post skriver att den ukrainska väpnade styrkan har eliminerat många ryska högre officerare, inklusive sex generaler. Den 19 mars uppskattade de antalet dödade ryska militärer hittills till cirka 14 500. Man har förstört nästan 500 stridsvagnar, fler än 100 flygplan och militärhelikoptrar och mer än 200 artillerisystem.

Uppgifterna är inte bekräftade.

Märkt

Belarusiskt sabotage

Rykten går att järnvägsanställda i Belarus har förstört järnvägsförbindelserna mellan Belarus och Ukraina. Därmed har man stoppat den ryska införseln av soldater och meteriel till Ukraina. Enligt ukrainska medier ska Ukrainas järnvägschef Olexander Kamyshinha ha tackat järnvägsarbetarna för det påstådda sabotaget, och sagt att all järnvägstrafik ligger nere.

Uppgifterna om sabotaget har inte bekräftats.

Källa: Deutsche Welle

Märkt

Putins krig dödar även ryssar

Karelen, liksom hela Ryssland, står inför brist på livsnödvändiga läkemedel. Exempel på saknade mediciner är de mot störningar i sköldkörteln, samt insulin för diabetiker. Underskottet gäller hela landet, och folk är givetvis rädda för följderna.

”Nu har jag räknat dom piller jag hade kvar. Jag har ungefär tre veckor kvar att leva”, säger en röst i nättidningen Petrozavodsk.

Märkt ,

Schweiz klassar kriget i Ukraina som ”förödande galenskap”

Rysslands krig i Ukraina drivs av ”förödande galenskap”, och Schweiz är berett att betala priset för att försvara frihet och demokrati, sade Schweiz president Ignazio Cassis i dag.

”Den 24 februari förändrades världens ansikte, och inte på ett bra sätt. Vi måste tappert och outtröttligt försvara frihet och demokrati. Detta har ett pris. Ett pris som Schweiz är redo att ta”, sa han i tidningen Le Temps.

Källa: Kyiv Post

Märkt ,

Vardag i Ryssland: Hot och mord

Den ryska tidningen Novaja Gazeta balanserar på slak lina när den rapporterar om kriget i Ukraina. Minsta övertramp kan kosta mångåriga fängelsestraff och nedstängning.

Tidningen berättar att bland alla dödsoffer har könet på 489 dödade vuxna och 36 barn inte kunnat fastställas. Alla förstår vi den vidriga orsaken.

I Wikipedia läser jag att Novaja Gazeta är den tidning som fått flest journalister mördade sedan Sovjettiden. Förutom Anna Politkovskaja har även Jurij Sjtjekotsjitjin, Igor Domnikov och Anastasija Baburova mördats. Under år 2008 dödades fem ryska reportrar och två försvann. Dessutom registrerades 1 450 fall där journalister hade misshandlats eller hotats, fotografier beslagtagits eller redaktioner blivit genomsökta.

Märkt ,

Fest för folkmord

Det är motbjudande att se de gigantiska lögner Vladimir Putin iscensätter till dans, musik och manipulativa tal. I dag manifesterades åttaårsdagen av Rysslands annektering av Krim på Luzjnikistadion i Moskva. Enligt ryska obekräftade källor deltog 200 000 människor i partajandet, men folkmassan uppskattas av statliga RIA Novosti News till omkring 95 000. Ytterligare 100 000 ska ha befunnit sig utanför stadion, skriver The Moscow Times.

Putin hyllade ”specialoperationen i Ukraina”, alltså det anfallskrig som dödar ett broderfolk och smular sönder ett grannland, stad för stad, kvarter för kvarter, hus för hus, lägenhet för lägenhet.

I sitt tal sa Putin bland annat detta, enligt SVT Aktuellt:

Det är precis det som kallas folkmord. Att rädda människorna undan lidande och folkmord var huvudmålet med den militära operation som vi initierade i Donbas och Ukraina. Just det var målsättningen och här kommer jag att tänka på några ord ur den heliga skrift: ”Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner.” Det bevisas bäst av hur våra grabbar agerar under den militära operationen. Skuldra mot skuldra hjälper och stöttar de varandra. Och om det krävs tar de i striden en kula för sin kamrat som om det gällde deras egen bror. En sådan sammanhållning har vi inte sett på länge.

SVT Rapport berättade att till och med Putin nu kallar det han startat i Ukraina för krig. Men Rapport nämnde inte det BBC skriver: att statligt anställda tvingades delta i manifestationen. ”Flera rapporter säger att åskådare erbjudits pengar för att delta och bussats till arenan”, skriver journalisten Mary Ilyushina på Twitter.
– Dom stuvade in oss i en buss och tog hit oss, berättade en student utanför arenan som förklaring till varför hon var där.

Märkt , ,

1930-talet i ny uniform

Vi skådar två tragedier samtidigt: Ett auktoritärt Ryssland som mycket snabbt utvecklas mot en total diktatur, och ett angripet land som i ursinne slåss för demokratiska värden. I Ryssland kan du få 15 års fängelse för att kalla kriget i Ukraina för just krig. Samtidigt flyr unga och välutbildade människor ”landet utan framtid”. Intelligentian drar västerut och det är bara en tidsfråga innan utreseförbud införs. Ryssland blir då lika hermetiskt slutet som DDR och Nordkorea.

I sitt senaste tv-tal tar Putin Ryssland 30 år tillbaka till den tid då Sovjetunionens ledare hårdjobbade för att föra landet ännu längre tillbaka i tiden – mot medeltiden! Precis som en trängd Hitler i krigets slutskede riktade sin vrede mot det tyska folket delar nu Putin in sina landsmän i facken rättrogna och landsförrädare. Kriget i Ukraina går mot nederlag och därför benämns fritt tänkande landsmän som landsförrädare och ”flugor som man spottar ur munnen”. Nu krävs en rensning av samhället, säger Putin. Han ljuger så han nästan kräks. Det vi ser är sista versen av epoken Efter-sovjet-ryssland. Men vad som väntar i kulisserna vet ingen. En utbytt ledning kan till och med bli ännu värre för det ryska oinformerade folket – och för världen.

Jag var i Polen under 1960-talet och såg genast att det samhälle jag gästade var dödsdömt. Fem kvinnor stod i den lilla brödbutiken. En öppnade dörren och hälsade mig välkommen, en plockade fram valda bröd, en la dom i påse och tog emot pengarna, en gav påsen till mig, en sa tack och välkommen igen och öppnade dörren. Statsledningen kunde stolt påstå att arbetslösheten var noll. Jag råkade en kväll spotta snus på gatan, varpå ett gäng poliser med meterlånga batonger började jaga mig genom stans gator. Jag fick kuta för livet och hittade slutligen ett gömställe i kvällsöppen kyrka, kanske den enda gång jag funnit religionen värdefull. En man som stal ett av mina billiga fiskespön dömdes till 1,5 år i fängelse. Journalisten och författaren Kjell Albin Abrahamsson levde långa tider i Östeuropa och skrev många böcker om livet där. I Sverige fick han nästan alltid utstå skällsordet ”rysshatare”, vilket givetvis var osant. Men att skriva sant om livet i öst gillades inte av ”den tidens Putinkramare”. För så är det även i dag. När Putin slänger in sista skvätten rysk råolja i den imploderande ryska trollfabriken, har han stöd hos vissa människor över hela världen.

Man ska veta att det finns Putinkramare även i Sverige, liksom nazister, tokskallar, fyllerister, kommunister och fanatiker. Men Sverige fungerar ändå. Vi behöver inte sätta en som kallar statsministern för idiot i livslångt koncentrationsläger. Om jag kallar kungen för obsolet höjer ingen ens på ögonbrynen. Jag kan kalla statsministern för pucko eller påstå att försvarsministern är senil, tråkig, svagsint – ingen drar mig därför inför skranket, ingen Wagnergrupp skjuter ihjäl mig eller förgiftar mig.

Men demokratin lever alltid farligt. Världen vimlar av krafter som vill ta genvägar till fördelar. Du som följer bloggen vet att jag har ifrågasatt och kritiserat mycket och många i olika sammanhang. Men trots hård kritik har jag nästan alltid fått vänliga svar från dem jag kritiserat. Tjänstemän och politiker svarar så gott de kan på mina frågor och synpunkter, och trots att tonläget ibland är högt hämtas jag inte av hemliga polisen för deportering till Sveriges Gulag. Trots att jag har satt många underbetyg på maktens företrädare både lokalt och nationellt kallas jag inte förrädare, avskum eller bandit av kommunfullmäktiges ordförande i Mörbylånga eller av svenska ministrar. Där har vi den lilla men helt avgörande skillnaden mellan diktaturen Ryssland och demokratin Sverige. All historia visar att demokratierna – med alla sina svagheter – är helt överlägsna diktaturerna på alla plan, inom alla folkskikt, i alla tider. Det vet även Putin. Men han rår inte på den mänskligaste men också ”snålaste” av alla svagheter: Insikten att ha fel.

Ryssland har satt upp oss på listan med ovänner, vilket vi bör uppskatta. Men det innebär faror för olika slags attacker, lögner, förvrängda verklighetsbeskrivningar. I vårt land har vi svårt att ta in hur snabbt en diktatur kan uppstå. ”Ett underhållande sätt” att förstå detta är att se den välgjorda dokumentären Fuck this job som du kan se på SVT Play. I den får vi följa en fristående TV-stations uppgång och fall. Filmens styrka ligger i dess känslomässiga skildring av unga människors bubblande livslust och starka tro på sanningen, drifter som i filmens slut på alla plan är dödade av en råljugande Putin.

Herre, du som icke finns

Ett minne flaxar upp ur sin lega. För många år sen uppmuntrades jag i mitt skrivande av en tidigare lärarinna.

– Skriv aldrig för pengar, sa hon. Skriv aldrig för att behaga. Skriv inte att det ”luktar illa” när det ”stinker skit”. Skriv som det är, ty skit stinker skit hur mycket parfym du än häller på. Dom som skriver för pengar och för att behaga är taskspelare, menade hon.

Lärarinnan är död sen länge men hennes ord har bitit sig fast i minnet. Söndagens cykeltur gick utmed Ölands sydöstra sida ner mot udden, och i min tillbakahållna vrede över krigets fasor framträdde bilderna, den ena värre än den andra. Vinden kom exakt från Ukrainahållet, och ett märkligt dis svepte in landskapet som i en saga. Ur diset spred sig odörer och dom smärtsammaste scener en människa orkar stå ut att se…

*****

Missilerna avfyrades 07:30. Beräknad detoneringstid 08:02. Mål: Byn X. Geografisk position: 34 kilometer norr om Odessa. Väder: Sol, minus fyra grader.

Jag svängde höger på väg 925 i Torngård. Inte en människa ute, men för en halvtimme sen mötte jag en cyklade dam som hälsade glatt.

Denna morgon hjälper fyraåriga Olenka till i lagården, liksom hennes bror Anatol, 12. Klockan är 07:40. Det är 22 minuter fram till att missilerna ska detonera. Anatol handmjölkar familjens enda ko medan mamma Yaryna utfodrar dom tre ungtjurarna och dom 20 hönsen. Morfar Stelian har tidigare gafflat hö från skullen. Nu går han in igen för morgonkaffe, men ska snart komma tillbaka för att gödsla ut när dom andra sysslorna är utförda. Det är söndag men inte vilken söndag som helst. Kriget rasar runt omkring dem, snart sagt i hela Ukraina. Men Olenka skrattar mest. För henne finns inte kriget. Hon skrattar åt Anatol som svär åt kon som inte vill stå still när han mjölkar. Mjölken skvimpar hit och dit i spannen och Olenka skrattar ännu mer. Klockan är 07:43. Missilerna är 19 minuter från detonering.

Jag tar vänster ner mot Gräsgårds fiskehamn. Motvind i nedförsbacken. Hamnen ligger helt öde, inte en människa. Gässen kacklar i sina cirklande flygövningar, om och om igen. I en trädtopp kraxar en kråka högt, som om den vill varna för något…

Vi tittar in i en av dom många luxuösa datjorna vid Svarta havet. Den här har 64 rum, tre swimmingpooler, fyra tennisbanor och kärnvapensäkert skyddsrum. I en av barerna sitter oligarken Igor, 53, och Vera, 22. Båda är berusade och trötta. Vera har konkurrens; det vimlar av unga partykvinnor i tjugoårsåldern med pengasug i blicken. Igor håller nachspiel för dom runt hundratalet gäster som orkar fortsätta den fest som inleddes i går kväll. Det våldsamma partajandet har tagit kort paus och Igor passar på att gå igenom en digital redovisningen från banken. Igor nickar belåtet mot Vera, nedlusad i guldsmycken och glimrande diamanter. Igor är blek och svullen, ögonen är rödkantade, han har en isterbuk stor som en oljecistern. Igor äter medicin mot högt blodtryck, diabetes, leversvikt, höga kolesterolvärden och hjärtsvikt. Han får också preparat mot ångest. Igor är klädd i skräddarsydd svart kostym för 1 870 pund, uppsydd under det senaste Londonbesöket. Han säger sig älska Putin lika mycket som rysk kaviar, hummer, ostron och champagne. Han älskar inte Vera. Han älskar sig själv. Vera älskar bara Vera. Vädret är vackert, det är vår och kriget stör inte här. Och festen är ännu inte slut…

Klockan är 07:46. Missilerna är 16 minuter från detonering. Anatol har mjölkat färdigt, och Olenka skrattar, men åt andra saker än skvimpande mjölk. Nu skrattar hon åt dom stora blaffor som kon släpper ut ur baken till ett mäktigt skvalande och pruttande.

– Kon spricker, skrattar Olenka och pekar mot gödselrännan som fylls med blaffa på blaffa.
Morgonpasset i lagårn är snart klart. Dags att säga till morfar Stelian att komma och gödsla ut, ett tungt jobb i en lagård utan el, utan automatik. Stelian är 71 år. Han har ingen aning om att hans liv snart är slut.

Jag slår mig ner längst ut på piren i Gräsgårds hamn. Kaffe. Danskt flaskvatten, en macka med makrill. Diset över hav och land tätnar. Jag tycker mig känna lukten av bränt trä och blod…

Klockan är 07:53. Missilerna är nio minuter från detonation. Morfar Stelian har mockat färdigt. Han stänger lagårdsdörren för att gå in till mormor Timea som sitter i länstolen och stickar en tröja till lilla Tereza, 3 månader. Tereza sover i babysängen i vardagsrummet. Stelian tvättar händerna i en balja med regnvatten. Gården saknar rinnande vatten. Morgonpasset är avklarat. Nu ska han hugga ved men först efter en kopp kaffe. Olenka och Antatol har smugit sig upp på skullen för att hoppa i höet. Olenka hoppar först. Hon bubblar av glädje.

– Titta jag flyger, jublar hon.

Vattnet i Gräsgårds hamn är smutsigt. Förstörelsen och utfiskningen av Östersjön är vår tids stora miljökatastrof. Men ingen säger nåt. Katastrofläget har blivit vardag. Här finns ingen fisk längre. Vad är det med det? Varför tänka? Varför ifrågasätta? Varför bråka!

Klockan är 07:56. Missilerna är sex minuter från nedslag och detonation. Oligarken Igor går till den 90 kvadratmeter stora toaletten. Han viker ned den guldblänkande sittringen, tar av sig den smidiga korsetten, drar ned byxorna och sätter sin enorma röv över den även invändigt förgyllda toastolen. Han tittar in i porträttet av en allvarlig Putin vid sidan av en av speglarna. Det smäller och viner när det enorma tarminnehållet töms. Rysk kaviar och den dyraste champagnen luktar inte bättre än skit med fiskbullar och rova. Den mäktige oligarken måste som alla andra kuta rygg och stöna när skiten inte kommer som önskat. Oj, vad Olenka skulle skratta om hon såg honom! Han skiter som en hel kossa! Det är nu världen borde se den man som stolt visar upp sina yachter stora som oceanångare och kvinnor med förtorkade kön, endast mottagliga för dollar, kläder och smicker. Två grova brakskitar avslutar den svullne oligarkens träcktömning. Nu sätter han sig över den förgyllda bidén och låter kroppstempererat, parfymerat och avkalkat vatten skölja ren den jättelika oligarkröven. Sittande kvar på bidén ringer han sin vän oligarken Fjodor för att synkronisera ett större fastighetsköp i London. Fjodor berättar senaste nytt från sin vän Putin och summerar: allt går den rätta vägen. Dom nya munkavlarna på medierna har fått stopp på lögnerna och allt fler ryssar arresteras. Framväxten av det nya samhället går som på räls. Det kirurgiska ingreppet i Ukraina sker helt utan blodspillan och – lyckligtvis! – till det befriade folkets jubel.

Hamnen i Gräsgård har successivt slammat igen. Den smack som ska ut eller in måste invänta högvatten. Förra sommaren gick en segelbåt på grund i inloppet trots att den bara stack 110 centimeter. Vinden för med sig nya dofter, nya odörer, nya bilder från öster…

Klockan är 08:01. Missilerna är en minut från detonation. Dom sänker sig nu från 9 200 meters höjd. En halv minut före detonation ska dom vara nere på 2 400 meter för att sen störtdyka mot målet. Mamma Yaryna, 33, har mycket att göra denna dag. Hon ska till en farbror på andra sidan byn för att hämta en nyslaktad gås till middag. Farbrorn har också lovat henne minst tre kilo potatis. Yaryna grenslar den rysktillverkade cykeln som har både bak- och frambroms. När hon cyklar tänker hon på Timur, sin man. Hon saknar honom redan trots att han bara varit borta sen 24 februari. Tiden går så fort, tänker hon…

Vera har under Igors toalettbesök kollat upp sitt bankkonto i den guldglänsande mobilen smyckad med diamanter, en gåva från Igor. Drygt fyra miljoner dollar. Inte illa, tänker hon. Men varför inte roffa åt sig mer? Hon målar i hast läpparna innan Igor kommer tillbaka som en ny människa efter sin tarmtömning i den guldskimrande toan…

Morfar Stelian börjar precis nu att såga dom illa åtgångna träden, som forslats hit med lastbil från vänner ett par mil utanför byn. Träden är fällda av bomber. Stelian måste undvika sågning i det metallsplitter som är inskjutet i stammarna. Sen väntar huggning, nåt han ser fram mot. Att hugga känns naturligare än det monotona sågandet med en gammal rysk bågsåg av sämre kvalitet. Olenka leker med Anatol ute på gården. Nu säger hon att hon vill hoppa i höstacken igen. Olenka och Anatol går in i lagårn och springer trappan upp mot skullen… Mormor Timea lägger stickningen åt sidan för att fortsätta läsa En dag i Ivan Denisovitjs liv av Aleksandr Solzjenitsyn. Hon är just nu på sidan 122 då ett kraftigt vinande ljud tilltar i styrka…

Jag är åter uppe på väg 925 ner mot Fyrplatsen. Inga människor syns till. Vad gör alla? Lägger patiens? Läser bibeln? Ser skidskytte på tv medan bomberna faller över Ukraina? Jag tänker på min lärarinnas bestämda råd: Skriv som det är. Skriv aldrig för att behaga!

Klockan är 08:02 och detonationerna sker exakt på utsatt tid. Den ryska militären kan notera ytterligare ett framgångsrikt resultat att rapportera till stridsledningen. Vera och Igor är på väg mot sovrummet där Vera ska bjuda honom Viagra innan hon inleder sitt fantasilösa förförelsenummer på den enorma sängen täckt med överkast från Ukraina med porträtt av Putin. Hennes kön är torrt men hon ska trots det rida den fete oligarken till orgasm, alltmedan nya dollarmiljoner byter ägare. Varje stöt pumpar in pengar på kontot. Varje stöt tar ifrån ryska folket dess besparingar i rubel och förvandlar dom till dollar, som hittar hemliga vägar till suspekta banker i väst. Den ryska typen av ekonomi skördar nya framgångar.

Olenka ligger fastklämd under det nerfallna lagårdstaket. Genom ett hål i golvet ser hon den döda kon och två sönderslitna ungtjurar. Den tredje tjuren ligger ännu levande på golvet, men utan framben. Ur ett hål i buken tränger långsamt magarna ut. Dom ser ut som stora blanka blodiga plastsäckar. Tjuren råmar högt. Olenka kan inte röra benen. Trots en diffus smärta är hon tyst. Några meter bort ser hon Anatols skor sticka ut under en hög tegelstenar. Olenka förstår inte att hon kommande natt kommer att frysa ihjäl, eftersom varken mamma, pappa, Anatol, mormor eller morfar kan hjälpa henne loss. Även Anatol kommer att dö i obarmhärtiga minusgrader, men sannolikt flera timmar senare än syster Olenka. Så säger fysikens lagar om kyla: Ju mindre kropp, desto snabbare död. Mormor Timea sitter kvar i sin stol men saknar huvud. Det ligger i ett hörn av rummet. Ögonen är uppspärrade, som om hon överraskats. Den bloddränkta romanen är kvar i hennes händer, men bara det styva omslaget. Innanmätet är borta. Kvarlevorna av morfar Stelian vid sågbocken kan beskrivas som köttslamsor inlindade i ett stycke tyg. Tereza, tre månader gammal, ligger oskadad i sin babysäng. Det är svårt att avgöra om hon kommer att dö av kylan till natten eller av vätskebrist. När röjningsmanskap hittar kvarlevorna senare i vår kommer dom att mötas av en bekant odör. Döda kroppar läcker ur alla öppningar och värst lär det stinka om dom som levt på bara bröstmjölk. Mamma Yaryna, 33, har hunnit ett hundratal meter då hon skådar dom fasansfulla detonationerna som skjuter eldsflammor hundra meter upp i luften och får marken att skaka som vid jordens undergång. Ljudchockerna är overkliga; trumhinnorna spricker. Yaryna hinner tänka på Timur. Han är den sista hon tänker på i sitt trettiotreåriga liv. En fem centimeter lång stålflisa skär med våldsam kraft rakt igenom hennes hals. Den ryska cykeln målas med varmt blod…

Klockan är 08:15. Det har gått 13 minuter sen missilerna detonerade. Min cykel går som ett urverk. Kondisen är god, jag snittar 25 kilometer i timmen i hur många mil som helst. Jag har en kvart kvar ner till fyren och dom ändlösa utsikterna. Gott kaffe väntar. Från fyrplatsen är det bara 27 mil till Ryssland, något över hundra till Ukraina. Det är en vacker söndag. Några människor planerar måhända att gå i kyrkan för att umgås och bedja. Men herre, du som icke finns… Vad bedja om?

Pappa Timur, 35, sitter vakt i en lerig skyttegrav 41 mil från hemmet. Han har handgranater i bältet, liksom en fältkniv. En rysk Kalasjnikov ligger laddad vid hans sida. Han tänker på den förbannade Putin och hur skönt det ska bli att komma hem till Yaryna och barnen. Det är dom han slåss för. Det är dom han vill ge en framtid utan ryssens lögner, utan oligarkernas skamlösa livsföring, utan det censurerade ordets helvete.

Märkt ,

I natt jag drömde…

Sverige är i fara. Ryssen kan ta oss. Men statsminister Magdalena Andersson vill inte ens diskutera en Natoanslutning.

Putin sa att inget land fick lägga sig i när han anföll Ukraina. Världen lydde. FN beklagade. Men ingen gjorde nåt.

Enligt DN radade finansminister Mikael Damberg i förrgår upp flera argument mot ett Natomedlemskap:
– Vi kan konstatera att Sverige är ett land som hållit sig undan krig i 200 år och att en militär alliansfrihet tjänat oss väl i ett historiskt perspektiv.

Tror verkligen vår finansminister att ryssen ser oss som alliansfria? Tror Mikael Damberg att ryssen är både döv och blind – och dessutom idiot?

Sverige är i fara. Ryssen kan ta oss. Vi kan inte räkna med nån större assistans från omvärlden om det otänkbara skulle hända. Och vad värre är: Inte ens ett Natoland kan känna sig säkert. Det finns nämligen ingenting i artikel 5 som berättar om vad andra länder i pakten måste göra om ett medlemsland anfalles. Det är helt upp till varje land att bestämma. Eller som en expert förklarade i radio häromdagen:

”Ett medlemsland kan i princip skicka ett kondolenstelegram i stället för trupper och vapen till ett anfallet land.”

Medan ryssen bombar bb, barnhem, sjukhus och bostäder i Ukraina ger Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg ett allt svagare intryck. Om och om igen säger han att Nato rycker till undsättning om så en fiende går in en endaste meter i något medlemsland. Fraser som ständigt upprepas brukar vara tecken på svaghet. Putin upprepar sig inte. Han varnade en gång. Och omvärlden teg.

Biden säger nej till att föra över polskt stridsflyg till Ukraina. Ingen säger emot Putin. Världen tittar på medan massgravarna grävs i Mariupol. Nyfödda, barn och kvinnor sprängs i bitar. Putin sa att ingen annan får lägga sig i när han anföll Ukraina. Världen lydde. Ingen gjorde nåt.

Försvarsminister Peter Hultqvist lär i dagens 30 minuter säga att Putin drömmer om att återupprätta Sovjetunionen och invadera flera länder. När väl Putin bestämmer sig för nästa land att anfalla kommer det en gång sagda hotet att upprepas – men först då:

– Lägger ni er i kommer ni att får erfara nåt som världen inte tidigare skådat.

Putin vet att Väst är handlingsförlamat. När nästa land invaderas kommer västvärlden att tiga och vända bort blicken och Mikael Damberg och Magdalena Andersson kommer åter att hänvisa till vår neutralitet som hjälpt oss i 200 år. Och fortfarande fria länder kommer att skicka plåster och mat och hjälmar och en och annan bössa till det stackars attackerade landet. Därefter kommer man att hoppas och tro på det bästa…

Västvärlden har kapitulerat – men inte Ukraina!

Siri Sirlig
alliansfri

Märkt , , , ,

Tomas Buss

Det öländska bolaget Tomas Buss engagerar sig i Ukrainakrigets följder. I dag kör en av deras bussar från Löt på Öland till Warszawa för att hämta 50 ukrainska flyktingar. Man räknar med att vara hemma i Borgholms kommun igen på fredag.

Heder åt Tomas Buss.

Källa: Barometern.

Förljugenheten satt i system

Nu är snart alla fria ryska medier tystade. De gigantiska lögnerna kan spridas allt effektivare. Men sanningen kommer smygande. Den kommer att ta tid, men vinna. En och annan fri rysk röst finns dock fortfarande – nånstans. Här är en.

Läser du den i Chrome blir översättningen bra genom högerklick och Översätt till svenska.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt , ,

Senaste nytt

När hela Europa trängtar efter absolut senaste nytt om kriget i Ukraina sänder P1 i SR just nu (med start klockan 10:00) Europapodden. Inget fel i det, men hur klokt är det att sända ett program som är inspelat 1 mars?

Äldre situationsbeskrivningar av kriget kan läggas på SR Play.

SR – tänk först, sänd sen.

Sune Flisa
chefredaktör

Ökade flyginsatser över Öland

Under dagens cykeltur la jag märke till många fler flygningar med svenskt stridsflyg tvärs över södra Öland. Flera av dem gjordes på ovanligt hög höjd; jag kunde inte ens se planen.

Anledningen var kanske de fyra ryska stridsflyg som i dag kränkte svenskt luftrum öster om Gotland. Planen var två SU 27 och två SU 24. Flygvapnet genomförde en insats med Jas 39 Gripen ur incidentberedskapen. Händelsen dokumenterades med fotografering, berättar gammelmedierna.

Märkt , ,

(V) avslöjade sig – igen!

Det tog lång tid för världen att vakna. Lyckligtvis har den gjort det nu – alldeles för sent. Vi dränks nu i reportage, videor och artiklar om det vedervärdiga kriget i Ukraina. Under flera dagar har jag frågat mig själv varför väst alltid är sent ur startblocken. I dag tycker jag mig ha fått svaret av Per Bauhn, professor i praktiskt filosofi vid Linnéuniversitetet. I dagens SvD skriver han:

”Det ligger i demokratiernas natur att i det längsta vänta med att sätta hårt mot hårt. Man tror och hoppas på dialog, diplomati och förhandlingar – den typ av processer man har för vana att använda sig av på hemmaplan. Men diktaturer, auktoritära stater och totalitära regimer fungerar efter en annan politisk logik, enligt vilken den starke tar vad han kan och den svage får leva på de villkor som den starke medger.”

Denna flathet har flera av våra riksdagspartier odlat under många år. Man vill så väl, man hoppas och tror att allt ändå ska bli bra till slut. Man hänvisar till förordningar och lagar för mänsklighetens bästa och tror att alla ska respektera dem. Förhoppningsvis får såna politiker nu svårare att helt fritt sprida sina naiva förhoppningar inför tandlösa reportrar och svassande partikommunikatörer. Vänsterpartiets automatiska nej till vapenleverans till Ukraina är inte bara en skam för Sverige, det är också ett bevis på att Per Bauhns teori stämmer. Han skriver:

”Om vi behandlar skurkstater som förtjänta av samma respekt som fredliga demokratier, så kommer vi att medverka till att stärka skurkstaterna och försvaga demokratierna. _ _ _ Menar man allvar med ett ideal om mänskliga rättigheter måsta man göra skillnad på hur man uppträder mot dem som värnar detta ideal och hur man hanterar dem som är dess fiender. Alla stater och alla regeringar är inte likvärdiga och förtjänar inse samma respekt.”

Så oerhört enkelt är det. Det har väst insett – nu.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt , ,

Vi cyklar från Seby läge till där Öland tar slut

Putins vedervärdiga invasionskrig i Ukraina gör det ännu viktigare att tänka på nåt annat än död, skenrättegångar, terror, lögner, hot, mord. Vi hojar från Seby läge till Ölands slut – hela tiden med krigets fasor i tankarna…

Vakna!

Det mesta känns futtigt och meningslöst sen några dagar tillbaka. Anna Dahlberg på Expressen är värd att läsa.