Kategoriarkiv: världen

KEPSEN

När spansk sol träffar blond vikings tunnhårsskult börjar den sistnämnda fjälla. Fjällningen föregås av intensiv sveda, följd av rodnat – som övergår i hudavfall. Görs ingenting drastiskt skär topplocket ihop och vikingen kan hamna på sjukhus. I detta fall var vikingen jag och processen på topplocket hade redan avancerat till slutstadiet. Goda råd var nästan obefintliga, men en keps skulle inte sitta i vägen. Jag kontaktade den enda människa jag känner som kan spanska. Hon sa att keps heter gorra på spanska. Tyvärr skrev jag inte genast upp ordet, vilket senare skulle få fatala konsekvenser. Mitt minne är dåligt.

Var hitta en kepsaffär i en stad man senast besökte för 71 år sen. Denna gång hade jag varit i Valencia i tre dagar men ännu inte sett en enda kepsbutik. Däremot hade jag – bara i innerstan – räknat till 29 apotek och fler än tusen kafeer och krogar. Jag frågade min son om var köpa en keps.

– Det är enkelt, sa sonen. Fråga vem som helst efter Nuevo Centro!
Ok, saken var biff, tänkte jag. Nuevo Cantro är alltså en kepsaffär. Snart sitter kepsen på den fjällande och svidande skulten.

Jag gick dit näsan pekade. Jag testade äldre kvinna, i mina år.

– Perdoneme. Donde sta Nuevo Centro?
Kvinnan sken upp som solen över Valencia. Hon inledde en lång harang om… Ja, just det. Om vad? Jag förstod inte ett ord och fick fram den spanska mening som jag funnit värdefullast att kunna leverera då pratkulsprutorna drar igång.

– No comprende, senora.
Damen greppade min tröja och drog iväg med mig. Det var bara att hänga med. Mot Nuevo Centro – kepsbutiken!
Under promenaden berättade hon att hon bott i Valencia i hela sitt liv och att hon inte kunde nån engelska, trots att hon läste det i skolan. Men det var tusen år sen! Vi befann oss alltså i samma rangliga båt.

– Där är det! sa damen och pekade på en ganska enkel entrédörr. Gå in där och köp din keps!
Jag var lycklig. Damen hade lotsat mig till pärleporten. Jag överöste henne med ordlösa komplimanger och tacksägelser. Hon sken som solen. Vi skiljdes till muntra skratt. Vilket enastående bilateralt samarbete!

Innanför entrén såg kepsbutiken mer ut som ett varuhus. Det såg onekligen stort ut för att bara sälja kepsar. Fem våningar! Men jag såg genast att man i bottenvåningen inte bara sålde kepsar, utan även olika sorters klädesplagg. Jag gick en långsam runda bland parfymdoftande eleganta damer med Gucchihandväskor. Det här var tydligen Valencias NK. Miljoner plagg men ingen keps. Jag tittade på ett par enkla shorts… 900 kronor. Så tog jag rulltrappan upp till våningsplan två.

På våningsplan två såldes kläder. Mitt minne började nu svika. Heter keps morra? Eller borra? Eller dorra? Jag blev osäker. Men visst var det morra! Ja, så måste det vara. Men var 17 finns nu kepsarna? Här var de rika kvinnorna ännu fler. Men sortimentet liknade det på våning ett. Även här kikade jag på ett par enkla shorts. Tusen kronor. Jag rulltrappade mig upp till våning tre.

På våningsplan tre i varuhuset Nuevo Centro såldes kläder. Men var 17 finns nu kepsarna? Här var de äldre rika kvinnorna som doftade parfym uppblandade med yngre kvinnor som antagligen också var rika och som doftade lika mycket parfym som de äldre. Jag gick en långsam och mycket målmedveten runda men tji keps. Dock fann jag ett par enkla shorts som skulle klä mig bra. 1100 kronor. Det var tydligt att priserna steg ju högre upp i varuhuset jag kom. Jag antog att priserna var synkroniserade med höjden över havet. Vad de hittar på, dessa spanjorer!

Jag tog rulltrappan upp till nästa våningsplan. På våningsplan fyra i varuhuset Nuevo Centro såldes också kläder. Det såg ut som på våningsplan ett och två och tre. Men inte en keps så långt jag kunde se. På skoj tittade jag på ett par enkla shorts. 1200 kronor! Min teori stämde. Ju högre upp man kom i kepsbutiken Nuevo Centro, desto dyrare blev varorna. Nu fanns bara en våning kvar. Jag började tvivla på den framgång jag bara för en kvart sedan redan rott i hamn. Utan keps skulle jag inte kunna vistas utomhus på många dar…

Jag tog rulltrappan upp till det sista våningsplanet, det femte. På våningsplan fem i varuhuset Nuevo Centro såldes märkligt nog också kläder. För det par shorts som på våningsplan ett kostade 900 krävdes här att du hostade upp 1300 kronor. Men inte en enda keps i sikte. Nu gällde det att vara noggrann, att verkligen söka och leta. På Valencias största kepsbutik bara måste det finnas en keps – annars kan man inte kalla butiken för kepsbutik. På motsvarigheten i Sverige skulle jag redan ha hittat hundratals kepsar. Jag började bli trött. Vad är detta för ett skämt. Inte en keps i ett land där solen brännskadar så många turister som inte känner till solens elaka sida. Jag gick runt avdelning för avdelning. Det var långbyxor här, t-tröjor där och skjortor mittemellan – och allt var svindlande dyrt. En och annan kvinna dekorerad i det senaste från Paris stolpade omkring med allvarlig min – insvept i osynliga moln av väldofter.

Men var i helsefyr gömde man kepsarna? Jag måste fråga mig fram. Jag stegade fram mot en lång kvinna i mintgrön expeditklänning. Med klar och hög stämma frågade jag:

– Kan jag köpa mig en fin morra här?

Kvinnan bleknade. Ögonen svartnade. Sen slog hon ut med armarna och drog igång en högljudd obegriplig salva med ordkulsprutan.

– No, no, no! skrek hon och gestikulerade som om huset tagit eld och världen rasat samman.

– Men morra, sa jag. Att sätta på huvet…
Kvinnan var i chock. Hon var rasande. Hon skrek nu så högt att tre kollegor kom rusande för att hjälpa till!

– Att sätta på huvet… Är ni inte klok, karl!
Kvartetten omringade mig.

– Vänta, sa jag. Låt mej titta i telefonen…

De fyras gäng samtalade högt och ivrigt med varandra medan de höll mig i schack. Jag hörde orden escandalo, alarma och policia…

Jag skrev snabbt in ordet ”morra” på Googles översättningstjänst. Åh himmel och pannkaka. Morra betyder ”flicka”. Expediten trodde alltså att jag tog henne för bordellmamma. Och att jag ville köpa mig en hora – att sätta på huvet.
Jag matade snabbt som fanken in ordet keps. Keps heter gorra på spanska.

– No, no, no! Jag vill köpa en gorra, menar jag. En gorra! skrek jag som en hes spanjor.
Expediterna blev med ens vänliga. De skrattade alla. ”Bordellmamman” intog en moderlig attityd. Hon log överseende och la handen på min axel.

– Visst har vi kepsar, min herre. Där borta, sa hon och pekade.

Jag gick hemåt iklädd en vacker keps. Jag lovade mig själv att aldrig mer fråga efter ett fnask att sätta på huvet.

Annons
Märkt , ,

KATEDRALEN

Parroquia de San Nicolás de Bari y San Pedro Mártir. Det nätta namnet bär en katedral i Valencia. Eftersom jag tycker illa om allt kyrkligt går jag in i den. Jag anser nämligen att man måste pröva på även det man ogillar. Katedralen är som alla andra katedraler ett pompöst monster av guld och glitter, kors, änglar och en unken doft av medeltid. Jag vandrar utmed dess ena långsida då en kvinna i prästkläder slår upp en dörr mitt framför näsan på mig.

– Oh, förlåt mej, säger hon på spanska.

– Ingen orsak, säger jag på svenska utan att tänka på att jag inte är hemma i gamla Svedala nu.

– Oj, du är svensk, säger prästen och ler glatt. Det är inte ofta vi får svenska kyrkobesökare här.

– Det förstår jag, svarar jag. Men varför träffar jag en svensk präst i ett katolsk katedral i Valencia?

Hon ler och ser lite fundersam ut.

– Ja du… Det är en lång historia. Jag tror inte du vill höra den.

– Jo, det vill jag verkligen, säger jag. Berätta!

Hon presenterar sig som Elisabeth Andrén. Hon är 33 år – från Kalmar!

– Nä men dra på trissor, jag bor på Öland, säger jag med äkta förvåning över hur liten världen har blivit.

– På Öland! säger hon. Du, kan vi inte gå på krogen tvärs över gatan och fortsätta samtalet där? frågar hon.

Vi hamnar på Restaurante Entretorres vid C/ dels Cavallers. Jag beställer in två Mahou Negra, spansk cerveza, och hon fortsätter berätta om hur hon hamnade i Valencia.

– Jo, du förstår att Svenska kyrkan höll på att göra mej vansinnig. Det finns inget tjurigare än den. Jag jobbade för Svenska kyrkan i Kalmar men flyttade småningom till lilla Näsby på södra Öland och bytte till södra Ölands pastorat.

– Men herre gud, säger jag utan att tänka mig för.

– Ja, det kan man verkligen säja, säger Elisabeth och skrattar. Jag ville ha nära till kyrkan i Ås där jag oftast skulle hålla mina predikningar.

– Men jisses, säger jag utan att tänka mig för. Där stannar jag ofta för att fika under mina cykelturer.

– Ja, du ser hur allt hänger samman, säger Elisabeth och tar en stor klunk av det mörka ölet.

Och så fortsätter hon berätta. Och det hon berättar förefaller nästan osannolikt:

– Men dom var tyvärr lika stelbenta på Öland som i Kalmar. Ett exempel, bara: I september tog dom in alla sittmöbler för vinterförvaring. Och alla grindar krokades av för magasinering. Jag protesterade och sa att mina kyrkobesökare måste få möjligheten att sitta, men ledningen sa tvärt nej. ”Vi har alltid tagit in sittmöblerna i september och satt ut dom igen i maj. Den tiden får folket stå!” skrev ledningen till mej och hotade med löneavdrag om jag fortsatte mina protester.

– Men jisses, säger jag utan att tänka mig för. Det är ju samma vansinne som jag upplever varje dag på Öland.

– Ja, varje normal människa måste inse att en sån obsolet kyrkoledning inte har nån framtid, säger Elisabeth. Därför sa jag upp mej och konverterade till katolicismen och hamnade på mitt första jobb här i Valencia. Och här stortrivs jag.

– Men det är ju för märkligt, säger jag och föreslår en cerveza till.

– Ja, för sjutton, säger Elisabeth. Det var intressant att träffa dej så nu måste vi snacka mer om ämnet sittmöbler. Och sen går vi hem till mej och fortsätter…

Väckarklockan ringer. Klockan är 06:30. Det är måndag…

Och överallt dessa sittmöbler. Överallt! Katolikerna i Valencia slipper stå på sina kyrkogårdar – som de tvingas till på södra Öland.

Noterat i Valencia

ATT ANGÖRA VALENCIA
I stort sett varje dag har en ny lyxkryssare angjort Valencia. De blir större – och högre – för vart år som går. Men är de vackra? Mitt svar är nej. De ser ut som flytande höghus i Jordbro.

SLÅ DIG NED EN STUND OCH NJUT AV LIVET
Ja, den känslan fick jag när jag såg denna sparsmakade sittmöbel i Valencia. Den är vacker och var skön att sitta på. Såna kunde södra Ölands pastorat gjuta upp och låta stå ute året om. Den tål garanterat den milda öländska vintern, vilket kyrkans nuvarande sittmöbler tydligen inte gör, trots att de är gjorda av stål. De tas in för vinterförvaring om hösten och placeras inte ut förrän det nästan är sommar. Under denna tid får eventuella – ty de är sannerligen inte många – kyrkogårdsbesökare stå upp – hur gamla och svaga de än är. Svenska kyrkan på södra Öland jobbar stenhårt för att för evigt bli av med alla kyrkogårdsbesökare. Alla! Och man går mot ett fantastiskt resultat ”nära noll”.

PÅ SÖNDAG
Varje söndag slaktas långsamt sex tjurar i ett 100-tal spanska städer. Även hästar går åt när de sprättas upp av tjurhorn och hela tarm- och magsystemet ramlar ut. Jag hör inte EU säga flasklock om företeelsen. I jämförelse med den decennielånga debatten om burhöns känns det som om balansen saknas.

Därinne möter tjurarna döden, applåderade av upp till nästan 11 000 åskådare. Arenan i Valencia är byggd 1859.

SEGLING PÅ SKOLSCHEMAT
Seglingsundervisning tycks stå på schemat för många skolklasser. Man gippar och slår, kryssar och länsar – och går omkull – stup i kvarten i hamnen. Man använder flera båttyper, från enmansdinghies till båtar med halvdussinstor besättning. Och ungarna tycks älska det. Skratten och skriken hörs lång väg.

SAND TILL MALLORCA
Vallarna längs playan i Valencia har på en dag blivit 200 meter längre. De är nu uppskattningsvis 600 meter långa. Allt fler lastbilar kör bort sand, och jag misstänker att man ”gallrar stranden på sand”. Havet för kanske oavbrutet in sand mot land och får stranden att hela tiden växa på bredden. Den är nu flera hundra meter bred på sina ställen. Utan ”sandgallring” växer stranden kanske ut till Mallorca inom sisådär 700 miljarder år. Vågar nån säga emot?

VALLA IN VALENCIA?
Sandvallarna på playan är nu 400 meter långa. Grävare, traktor och lastbil jobbar hela dagarna med vallarna som jag inte kan se nån mening med? Men lösningen ska väl komma småningom…

EXTRAKNÄCK
En står och jonglerar framför bilarna vid stoppljus. En är utklädd till jättebjörn som ”dansar och pratar med barnen”, en bygger sandslott på playan och en söker tappade förmögenheter med metalldetektor en bit ut i vattnet på playan. Ytterligare en trummar med imponerande intensitet på enormt trumset bestående av konservburkar i olika storlekar. Sätten att överleva i Valencia är många.

SVALKA I HETTAN

Det är 34 grader hett i Valencia. Denna scen tilltalade mitt öga. En flicka djupt försjunken i en fängslande bok medan fontänen porlar i bakgrunden.

MORGONSTUND HAR P-PLATS I MUND

Om jag ska kunna parkera cykeln vid playan i Valencia måste jag en solig dag vara där före 10. Sen är alla metallbågar för fastlåsning av cyklar upptagna. I morse var jag först på plan. Några timmar senare ser det ut som nedan.
Av antalet cyklar att döma har klockan blivit ungefär 12.

REMINISCENS
De tre sitter i rad. Det är flera decennier sen jag sett sådana obsoleta tingestar i mänsklighetens tjänst. De skrämmer mig. De ser gamla, sjuka och dammiga ut. Det är längesen de var aktiva och knöt kontakter, men också genererade svordomar. De fullständigt åt pengar, och de vägrade funka oftare än de gav ton. Men när de fungerade gjorde de livet lättare. Fungerade allt kunde jag kunde tala med Kalle i Rio och Maja i New York. Jag ser tre livslevande telefonautomater! Men lever de verkligen? Jag lyfter på luren och lägger i en euro… Knäpptyst. Så är det. Det förgångna går aldrig att få tillbaka. Då var då och nu är nu. Och aldrig mötas de tu.

VARFÖR SPRINGER ALLA GUBBAR?
De är halta och lytta, tjocka och smala, kobenta och hjulbenta. De ser ut att falla döda till marken vilken sekund som helst. Ansiktena grinar illa i rött och lila, jag känner hur varje löpsteg på de stenhårda trottoarerna sliter på benstomme, brosk och bindvävnad. Inom kort får de byta höfter och knän och börja lära sig gå igen… Varför ska alla män plötsligt börja löpträna när de blir 70? Vad tror de sig uppnå? I min ungdom var jag en bra löpare. I dag säger jag: Börja inte kuta efter att du fyllt 25. Gå, simma, cykla i stället.

JAG – EN RELIKT
Nu har jag mött hundratusentals människor på playan i Valencia. Av alla dessa hundratusen människor är det bara jag som har en. Bara jag! Jag funderar på det när jag vandrar där i vattenbrynet… Hur kommer det sig att bara jag har en sån? Och så tänker jag att ”förr i världen – för bara 30 år sen – hade ju alla såna på playan”… Och så tänker jag ännu mer och då förstår jag ingenting. Var har alla de som inte har det jag har sina grejor? Var sjutton har de sina nycklar, sina plånböcker, sina pennor, sina cigaretter, tändare och snusdosor? Jag förstår ingenting. Eller har det gått så långt att man kan ha inte bara datafiler utan även såna här grejor uppe i ”molnet”? Här ser du objektet som gör mig till en relikt.

Jag har ännu inte förstått tanken med de flera hundra meter långa sandvallarna på playan. Det jippo som jag förutsåg i hamnen är överstökat; allt är sig likt där igen. Så blir det när man tar hojen till Albufera. Då passar valencianarna på att festa loss. Med vad vet jag inte. Inte ens kulturorganet kan vara på två ställen samtidigt.
Kulturorganet nådde i dag cykelvägen fram till Albufera, en drygt 20 000 hektar stor sötvattenslagun söder om Valencia. Området är naturreservat med en stor variation av flora och fauna.

Gamla stan i Valencia är värd ett besök. Där står bland andra dessa damer och väntar på vad?

Smala gränder, mycket graffiti.

Emma är en av konstnärerna. Pirmy är en annan.

Spanjorer talar högt. Ska du samtala med en kvinna eller man bör du stå på minst tio meters avstånd. Alternativet är att använda hörselkåpor, CE-märkta.

Mysteriet med den flera hundra meter uppgrävda ”kanalen” på playan i Valencia tätnar. Varför dessa tre meter höga vallar? frågar sig kulturorganets utsände och avvaktar förklaringen.

Sandvallarna på playan är på sina håll tre meter höga.

Mannen på bilden lever farligt. Dels cyklar han med bara en hand på styret, dels får han inom några sekunder två möten. Han talar också i telefon. Men den största faran han utsätter sig för syns inte, och nästan inga cyklister känner till den: Rätt som det är kan en disträ bilist slå upp en bildörr framför näsan på den helt oförberedde cyklisten. Misstaget kan kosta cyklisten allt, till och med livet. På engelska finns till och med ett ord för begreppet, ”dooring”. Se denna film så förstår du hur farligt det är att cykla nära bilar med nosen åt samma håll som du.

I dag höll jag på att köra in i den första kullkörningen på cykel. En kvinna i 50-årsåldern låg på trottoaren vid sidan av sin elsparkcykel. Hon var chockad men vid medvetande. Ambulanssirenerna tjöt… Det är farligt att cykla i Valencia, vilket ni kommer att få se i mina filmer småningom…

Häromdagen blev jag alldeles paff. En bil körde förbi mig – alldeles ljudlöst, utan att brumma, utan avgaser. En elbil! Såna är inte vanliga på Valencias gator.

Nästan ingen valencianare talar engelska.

Cykellederna inne i Valencia blir på sina ställen rena botanikresan för cyklisten…

Har en grävmaskinist i Valcencia fått solsting och i galenskap grävt upp en stor ”kanal” i playan närmast centrum? Vallarna vid sidan av kanalen är tre meter höga nere vid vattenbrynet. Kulturorganet undersöker vad som sker – och varför…

Nej, grävmaskinisten har inte fått solsting. Det är nåt stort på g i hamnen. Hela kajen i centrum är avspärrad, nåt slags mål är uppsatt och inne i den stora rullskridskohallen pyntas och fejas och ställs upp bord och scener. Kulturorganet misstänker nåt slags cykeltävling med tillhörande jippo under veckohelgen.

Kajen och de populära bryggorna för solbad är numera oåtkomliga. Man undrar onekligen varför…

Här ser vi bara halva rullskridskohallen där aktiviteten har ökat dag för dag. Vad månde bliva?

Det är sannolikt under denna båge som nåt slags segrare ska ”måla” under veckoslutet. Den som lever får se…

Framför denna bokstavsparad VALENCIA tas nog tio bilder per sekund dygnets alla ljusa timmar. Folk står i kö för att ställa upp snälla mormor, snobbige farfar, rara barnen och hela tjocka släkten för fotografering för att minnas, minnas, minnas…

De överlägset flesta cykelturisterna i Valencia pratar holländska. Är det för djärvt att gissa att de är holländare.

Gamla och handikappade i rullstol körs ut i det fria och underhålls med bland annat musik och dans. Massor av barn i sjuårsåldern får paddla, simma och segla i hamnen. Och på fotbollsplanen närmast min bostad var det i dag många hundra knattar och lika många bollar.

Här får ungarna vattenträning. Ramlar de i får de klara sig själva – till viss gräns, förstås.

Valencia torde vara cykeluthyrarnas paradis. Hela stan vimlar av hyrhojar.

Såna här ställ syns lite överallt i stan. När man cyklat färdigt är det bara att låsa fast hojen i stället igen.

Spanien har blivit en framstående löparnation på både korta och längre sträckor. Det kan konstateras att återväxten är god. Många löptränar, förvånansvärt många är unga tjejer.

Jag har nog passerat 10 000 människor på playan. Endast en av dem har jag sett läsa en bok. Jag har nog passerat 100 000 människor sittande utmed de stråk jag har cyklat. Endast en har suttit försjunken i en bok.

Till skillnad från på Öland finns många sittmöbler. Här är det naturligt att sitta, inte omöjligt som inom södra Ölands pastorat.

Mängder med stenbänkar finns utmed cykelleden utmed playan.

Olika typer av sittmöbler. I Spanien är det inte förbjudet att sitta, vilket man kan tro att det är på Öland. Den hitre modellen är för mjukändor, den bortre för betonghäckar.

Färgstarka sittmöbler för färgstarka människor. Men även färglösa får sitta i dem.

Den danske konstnären Asger Jorn (1914-1973) uppmärksammas i en stor utställning som öppnade 16 februari och är öppen till 18 juni.

I röret…

En cykelfilm där vi hojar från Valencia till ”Spaniens Venedig” blir småningom färdig, liksom flera filmer om cykling i den både hektiska och gemytliga miljonstaden Valencia.

Vissa sevärdheter gör sig bäst i svart-vitt foto. Det försöker kulturorganet bevisa genom ett besök på Eketorps borg på södra Öland.

Bloggen hoppar hit och dit i världen just nu. Ett kåseri om språkförbistringens komiska effekter i Spanien är också på g…

Ytterligare ett kåseri handlar om en situation som utvecklades åt det ekivoka hållet – och var nära ögat att bli ett fall för polisen…

Märkt , , ,

Och solen har sin gång

Playan är den mest demokratiska skådeplats man kan tänka sig. Jag ser benvita ben. De sitter på engelskor. Har engelskorna orange hår är de irländskor. Kommer fler än 30 unga flickor med stadiga ben i lämmeltåg är de holländskor. Tyska damer tycks se en aning längre än vi andra, som om de ser bortom horisonten, vet sånt som inte vi vet. Tyska herrar är alltid feta. Grisskära strandliggare är engelsmän. Doftar de dessutom whisky är de skottar. Alla pojkar under fyra år skriker i njutningsfull panik när livets första havsvåg når deras fötter. Alla flickor i samma ålder bär alltid en plasthink i ena handen och en liten spade i den andra. Alla spanska pojkar mellan 11 och 17 sparkar fotboll, något som väcker ett milt förtret bland de tusen och åter tusen människor som planlöst vandrar i vattenbrynet mot ickemål. En äldre man får in en praktnick på en förlupen boll – till de ungas förvåning. Tänk att kunna nicka när man är 75! Han heter nog Claes och håller på Hammarby. Alla spanska pojkar över 20 spänner musklerna så ofta som möjligt i hopp om att få kvinnligt napp. Sexpack, heter den i dag – den nya parningsdressen. Arne Tammer hette motsvarigheten för 50 år sen. Alla – unga som äldre – videofilmar i stående format, trots att de senare får se sina filmer som en stående remsa på sina liggande datorskärmar. Alla äldre spanjorer ser ut som om de ska dö den nästa minuten, trots att de pratar oavbrutet och ibland skrattar så högt att turister vänder sig om och fruktar en rejäl holmgång. En stor skallig man säger några ord om ”svenska köttfärsbiffar”. Han är skåning, troligen från Eslöv. Spanska och tyska pojkar mellan 20 och 30 kör vattenskoter långt ut på havet, fram och tillbaka, fram och tillbaka. För gashandtaget finns bara ett läge: Full careta. På playan gör alla som de vill. På playan existerar inga fördomar. Här är man som man är.

På playan finns inga gränser. Här spatserar kvinnor på 200 kilo med högburet huvud. Här vandrar människor som är bredare än höga. Några går i stringtrosa för att visa upp tatueringarna på skinkorna, andra vandrar topless. På en julskinka läser jag ”join life”, något alla grisar bör betänka. Här vandrar undersköna kvinns bara för att visa upp sig. Deras livsbränsle är andras blickar. Andra går på sprit; en och annan skandinav ligger slocknad med tomflaskan bredvid sig. Alla har en smartphone i handen, alla försöker få det lilla barnet att för första gången i livet ta språnget ut i böljan den gröna. Medelhavet är nämligen alltid grönt, förutom de dagar det är blått. Ibland är det till och med mittemellan, turkos. Många strandvandrare har vita flytningar ur öronen, enligt uppgift för att ständigt kunna både höra och prata i smartphonen. På playan går så stora män att de inte kan komma in i en personbil. Här spatserar också så smala farbröder att man måste titta två gånger för att se dem, liksom så tunna flickor att de måste matas med fågelfrö. Här promenerar även en och annan svart man, så mörk att man måste ta av sig solglasögonen för att överhuvudtaget se honom och inte registrera honom som ”unindentified walking object”. Spanska unga flickor är alltid glada. Spanska unga pojkar skriker alltid i stället för att tala.

Sällan går här islamisk kvinna, men när en sådan synes pusta sig fram utmed vattenbrynet i 30-graders värme är hon alltid iklädd minst tre lager svenska vinterställ plus huckle, svartare än sot. Två indiskor står som färgstarka utropstecken i hettan med fossingarna i vattnet. De är med största säkerhet från Shimla. Kanske känner de Sune Flisa.

Livet på playan är demokrati. Livet på playan är demokratins främsta skåde- och utbildningsplats. På playan existerar inga fördomar. Alla accepterar alla här. Hur du än ser ut, hur du än talar och vad du än säger kan du vandra på playan och känna dig lika fri och rätt och värdefull som alla andra. Här tror alla på framtiden, alla älskar solen och alla sätter kärleken högst.

Först när du lämnar playan kan vem som helst börja hata dig, vilja råna dig, skriva lögner om dig på Twitter. Så snart du lämnar playan känner du att livet är bräckligt som glas och att risken för sjukdom, elände och krig är uppenbar.

Sunda trender inom hojbranschen

Häromdagen åkte man rullskridskor här. I dag var här cykelutställning. Kulturorganet tittade förstås in. Massor av folk, många cyklar, hög musik, något av feststämning. Valencia är känd som cykelstad och många trampar kors och tvärs genom miljonstaden där de välhållna men smala cykellederna breder ut sig likt ett gigantiskt spindelnät. På många platser finns meterhöga metallbågar att låsa fast cykeln i.

Den genomgående trenden i utställningen är ”bättre lastmöjligheter”, något jag uppskattar. Ju mer man kan ta med sig på sina cykelturer, desto självklarare blir hojen som både njutningsmedel och ”arbetshäst”. Grova däck kommer också mer och mer, liksom eldrift och skivbromsar. Vi cyklister har mycket spännande att se fram mot.

Den här hojen tar ordentligt med last där fram och säkert två småbarn där bak.

Grova däck kommer mer och mer. De är säkert sköna att cykla i naturen med.

Hur många småbarn får plats här?

Framlastare.

Grova däck, dubbla bakhjul och stort lastutrymme. Trenden går mot arbetshästar.

Som föregående men med platt flak.

Vindruta och plats för två småttingar förutom cyklisten. Jag har ingen aning om hur många småbarn man fåR ha på cykeln enligt spansk lagstiftning.

Fyrhjuling man kan frakta friggebodar med.

Trehjuling som nog klarar av att frakta hem nya tvättmaskinen på.

Elegant tvåhjuling. Lägg märke till ekrarna.

Jo, ramverket på denna vackra cykel är faktiskt gjort av bambu.

Närbild av ramen på ovanstående hoj.

Den längsta cykeln på utställningen. Den är nog fyra meter lång.

Gedigen cykelkorg fram, stoppad bönpall bak och rediga fotstöd för bönan.

Här cyklar du bland tusen

På denna cykelled möter du många hundra cyklister om du cyklar en mil. Hojar du en helgdag blir mötena ännu fler. Här samsas småbarn, ungdomar, äldre och ännu äldre på alla sorters cyklar. Dessvärre blandar sig även elsparkcyklister, trampbilsförare och inlinesåkare in i leken, som stundtals kan bli dramatisk. Poliser på motorcykel, häst och i bil markerar sin närvaro, men leden är lång och dom kan inte vara överallt. Du får cykla i högst 15 kilometer i timmen, men vissa på racerbågar håller 50. Du bör ha en bra livförsäkring och vara helskärpt om du ska ge dig ut på den här leden. Var den ligger? Ja, det får du veta i kommande inlägg. I maj publicerar vi flera cykelfilmer från denna stad, vars goda rykte som cykelstad ständigt växer.

Staden är också känd för sin nyskapande arkitektur.

Om du tycker det ser trångt ut på denna bild ska du inte cykla här. Det kan nämligen bli mycket trängre. Mycket trängre!

Mytomaner och narcissister styr världen

Han är snart 77. Han brunmålar ansiktet varje dag – likt en pimpinett kvinna. Han lägger ned över en timmes dyrt arbete om dagen på sitt allt glesare gula hår. Han litade på storljugaren Putins förnekande av att Ryssland försökte påverka det amerikanska presidentvalet. Han figuerar i massor av utredningar om allt från skatte- och kampanjbrott till att ha tystat sexpartners med miljonbelopp. Han uppmanade till stormning av Capitolium och skryter med att han är för smart för att betala skatt i det land han en gång var president. Denna man kan åter bli världens mäktigaste människa. Han heter Donald Trump och är en skam för hela den civiliserade världen. En måhända ännu större skam är att många tiotals miljoner amerikaner åter vill ha denne narcisisst som sin ledare. Blir han återvald styrs både Ryssland och USA av kroniska mytomaner. Vad berättar det om världens framtid?

Det är hög tid för Europa att tänka mer på egen utveckling än att foga sig under övriga världen. Ett starkare Europa och EU skulle minska USA:s och Rysslands inflytande och stärka dina och mina framtida möjligheter till att leva i ett fritt och rättssäkert land. Vi bör gå med i Nato, men inte krypa mer för Turkiet och Ungern. Om dessa länder fortsätter att bete sig som i dag bör Ungern uteslutas ur EU och Turkiet ur Nato. John Bolton var tidigare utrikespolitisk rådgivare till Donald Trump. Ganska snart insåg han dock att han tipsade en idiot – och avgick. Han framförde förslaget att spola ut Turkiet ur Nato i teveprogrammet Agenda med hänvisning till hur Erdogan sicksackar sig fram mellan lögn och sanning i jakt på endast egna förmåner.

Kriget i Ukraina går som jag har förutspått redan från början: Ryssland förlorar – mest på det mänskliga och moraliska planet. Det sorgliga är att Väst saknar en ny Churchill. USA, Europa och Sverige bistår visserligen med allt fler och allt mer avancerade vapen, men man skulle ha gått in mycket tuffare redan från början. Det är Ryssland som har anfallit en suverän stat, Väst som försvarar den. Länge ville inte Väst bistå med stridsvagnar. Sen sa man ja till stridsvagnar. Stridsflyg var inte att tänka på. Nu bistår i alla fall gamla Sovjetlydstaten Polen med stridsflyg. Under hela kriget har Väst krupit för galningen Putins hot i stället för att göra processen kort och ge Ryssland en vecka på sig att dra sig ur Ukraina – eller att bli utbombat av Europas och USA:s samlade konventionella stridskrafter. Dessa skulle befria Ukraina på bara några dagar. Om tio år kommer analytiker och efterkloka att ge mig rätt. Då är det tyvärr tio år för sent.

Det fina med kärnvapen är att dom är för farliga att använda. Det vet alla. Ryssland är i dag en skugga av sitt forna jag. Putin gasar mot implodering, och det är märkligt att Väst inte vågar höja rösten och hota tillbaka med både konventionella vapen – och kärnvapen. I stället tiger man då kretiner som Peskov, Lavrov, Medvedev och Putin hotar med att bränna ned Berlin och dränka Vilnius. Väst måste förstå att Kreml ständigt måste upplysas om att hela det moderna Ryssland (läs Moskvaområdet) kan förgöras med bara några knapptryckningar. I dag kan den oinvigde få uppfattningen att bara Ryssland sitter inne med nukleära vapen. Så är det lyckligtvis inte. Om så vore skulle vi alla prata ryska i dag.

Summering:

  1. Visa allvar mott Ungern och Turkiet. Uteslut dem ur EU, respektive Nato om de fortsätter med tramsigt uppförande.
  2. Visa europeiskt samförstånd i synen på Donald Trump. Behandla honom som den mänskliga och politiska katastrof han är. Han är just nu världens farligaste människa.
  3. Gå samman och kasta ut ryssen ur Ukraina i stället för att förlänga kriget och dess fruktansvärda konsekvenser.

Sune Flisa
chefredaktör

Dom är inte ens hundra – och inte helt hundra

Dom är inte ens hundra. Dom är 90. Dom är väldresserade. Dom är papegojor. Dom är Putinpapegojor. Dom träffas i Moskva. Dom tillhör sällskapet Den internationella rörelsen för russofiler. Med dom finns ärrade papegojpappan Sergej Lavrov, utrikesministern som får utstå pärsen att ständigt öka förljugenheten och med stora säckar lögner åka runt i världen och bli lika utskrattad som en dålig bondkomiker i ett regnigt Flen. Men dom 90 och han trivs i varandras sällskap. Kulturorganet bedömer gruppens samlade framtoning som ”Vi är framtidens Ryssland”. Vän av analys undrar förstås vilken framtid vi förutspår. Vårt svar: Titta på dessa 90 papegojor och konspirationsdyrkare så förstår du. Allt behöver inte förklaras.

Dom 90 är det gamla kulturlandets ansikte utåt detta år 2023. Vilka är dom då, dessa aror med så olika fjäderdräkt, till synes utklädda för en lögnens maskerad med en utrikesminister utan samvete i spetsen? En av dessa tänkare sa vid en presskonferens i Pusjkinmuseet:
– Jag är 100 procent russofil och en miljon procent rysk.

En miljon procent! Inte illa av en skådis med en framtid lika ljus som en bit antracit. Han heter Steven Seagal och lär vara skådis och sångare med serbiskt förflutet. Men han har inte fått några roller på flera decennier. Han lär inte få några heller. Jo, kanske som falsksjungande ara i nåt slags Putinfilm om hur det nazistiska Ukraina anföll den stackars demokratin Ryssland 24 februari 2022. Han har det nämligen jäkligt kämpigt sedan ett 20-tal kvinnor anklagat honom för sexuella övergrepp och våldtäkt.

Vilka fler finns i dom 90:s klarseendes gäng med Rysslands bästa för ögonen? Jo, en förvirrad sonson till Charles de Gaulle och en gammal italiensk tant som kallar sig prinsessa, trots att Italien gjorde sig av med kungahuset för över 70 år sedan. Prinsessan sa bland annat ”att små damer i små byar på Sicilien inte vill att deras söner ska gifta sig med kor”. Därför vill prinsessan ha ledare med Vladimir Putins kloka världsåskådning. Men araprinsessan gjorde också historiska konsekvensbeskrivningar av aldrig tidigare skådad skarpsyn. En av dom var denna: Kriget i Ukraina kan jämföras med USA:s landstigning på Sicilien under andra världskriget! (denna mening borde avslutas med 30 utropstecken, men då jag av stenhård princip aldrig använder mer än ett får just ett duga).

En annan i det spektakulära intellektuella sällskapet är Nikolay Malinov, före detta ledamot av det bulgariska parlamentet. Han inledde ara-evenemanget med att säga att det var dags för ”ljusets krafter att besegra mörkrets krafter”. Kulturorganet ser framför sig den gamle luggslitne applåderande arapapegojtuppen Lavrov klappa vingarna så att fjädrarna ryker.

Efter denna ljusnande syn på framtiden kände arastorljugartuppen Lavrov att tillfället för den summariska sanningen var inne. Han drog in luft, tänkte på gud, det heliga och Putin – och klämde ur sig likt en trögmagad krystare på iskallt schadis av äldre utomhusmodell:
– Vi ser inte bara nynazism, vi ser direkt nazism i fler och fler europeiska länder. Vi ser hur historien raderas framför våra ögon, hur heliga monument förstörs.

Ridå.

Sune Flisa
chefredaktör
Källa: The Guardian

Märkt , , ,

Ledare: Detaljer visar oss framtiden

Det är inte alltid de stora och dramatiska händelserna som guidar oss in i världens framtid. Detaljerna avslöjar ofta mer. Demonstrationerna mot ryssifieringen i den tidigare Sovjetrepubliken Georgien skvallrar om att Ryssland går mot undergång. Det går inte längre att med våld styra och tukta andra länder – eller ens sin egen befolkning. Stora delar av det ryska folket är tyvärr alltför hjärntvättat för att orka se sanningen. De äldre är för evigt förlorade, men det går inte längre att lura ungdomen. Internet gör det på sikt omöjligt att styra en nation genom lögner och hot. Människor i tidigare Sovjetnationer har fått korn på frihetens friska luft och kommer aldrig mer att låta sig kuvas av Putin och hans slaktare. Detta gäller även ryssarna. Det låter cyniskt men måste sägas: Ju fler äldre ryssar som dör, desto svårare får Putin att hålla lögnen vid liv.

När Putin för en tid sen delade ut guldringar till ledarna i samarbetsorganisationen OSS var det bara Belarus diktator Lukasjenko som genast satte den på sitt finger. Denna ”minimala protest” av övriga ledare säger mycket mer än upprepning av tomma samarbetsfraser och groteska hot mot eventuella nytänkare.

Vi har tidigare sett uppror i Ukraina, Belarus och Tjetjenien. Partisaner i Belarus spränger järnvägar och förstör ryska vapenleveranser till Ukraina. Sannolikt är denna nedtystade verksamhet större än nyheterna berättar. När kriget i Ukraina är över kommer motståndet i dessa länder att åter blomma upp, och det är dags för blodbesudlade fornminnensmärken som Putin och Lukastjenko och deras underordnade att fly till Sydamerika och gömma sig där to the bitter end.

Denna demokratiska utveckling kan från och med i höst gå allt snabbare då Nato-chefen Jens Stoltenberg blir bankchef och en – förhoppningsvis – tuffare efterträdare installeras. Jens har varit alldeles för vek mot den kriminella ligan i Kreml. Har man ett militärt överläge i förhållandet 6-1 ska man använda det i stället för att prata. Nato hade kunnat avsluta kriget på en vecka. Nu blir det flera år långt.

Det största hotet mot en sundare utveckling i Ryssland och dess tidigare ”lojala kamrater” stavas Donald Trump. Skulle han åter bli president har inte bara Putin utan också Trump infört ”den iskalla lögnen” som legitimt arbetsredskap inom världspolitiken. Om så skulle bli fallet måste det amerikanska folket bedömas med nya ögon. Då riskerar även USA att gå mot den mentala implodering som inom några år kommer att rasera Ryssland och Belarus och införa större frihet och starkare demokratirörelse i alla tidigare Sovjetslavrepubliker.

Den ljusnande framtid är vår!

Sune Flisa
chefredaktör

Kul mejl från Tanate Phutrakul

Kära läsare. Jag måste visa det mejl jag fick häromdagen – från för mig okänd bedragare, som apropå ingenting vill ge mig 5 800 000 dollar, runt 600 miljoner svenska kronor. Inte småpotatis att få i present från en fullständig främling.

Nedan kan du njuta av det sjuka språket, de vansinniga detaljerna (som ”telegrafisk överföring”) och den perversa tron på den egna (o)förmågan.

*****

Kära uppskattade kund,

MEDDELANDE OM TELEGRAFISK ÖVERFÖRING.

Vi meddelar dig härmed officiellt angående din fond Telegrafisk överföring via vår bank, ING Bank N.V. Storbritannien, till ditt bankkonto, som officiellt har godkänts av UK Department for International Development (DFID), för att kreditera summan av Five Million Eight Hundra tusen amerikanska dollar till ditt bankkonto från det pågående Global Development Collaboration Partnership Program. Ditt referensnummer för betalningsfilen är (ING/0601922/DFID).

Denna fond är en del av International Finance Corporation multi-donor Infrastructure Development Collaboration Partnership Fund (DevCo) insättning i vår bank, som Private Infrastructure Development Group (PIDG), har beslutat att betala ut den generöst för att hjälpa några lyckliga individer globalt, och Nederländernas utrikesministerium (DGIS) och Svenska byrån för internationellt utvecklingssamarbete (Sida), är överens med vår bank om att hjälpa till att betala ut denna fond till de 700 tusen utvalda mottagare av detta projekt i andra länder för att hjälpa till att förbättra deras verksamhet och utrota fattigdomen i deras samhälle.

Alla förmånstagare valdes ut via en global e-postdatabas via Internet Global Research Management Board, lyckliga förmånstagare som du behöver inte köpa någon biljett för att delta i detta program. Barrister Diane Kennedy, kommer att agera å dina vägnar för att erhålla ett godkännande av överföringsfrigivning för omedelbar frigivning av din fond. Observera att vår bank har påbörjat behandlingen av din betalning och allt som rör omedelbar överföring av dina pengar kommer att utföras inom kortast möjliga tid från det att vi fick din information.

Vidarebefordra därför dina uppgifter såsom ditt fullständiga namn: Din adress: Ditt telefonnummer: med referensnummer för din betalningsfil: (ING/0601922/DFID) för omedelbar frigörelse av din fond.

Skicka din information direkt till mig via e-post på: mr.tanatephutrakul@hotmail.com

Med vänlig hälsning,
Mr Tanate Phutrakul
ING Group och Bank
Ekonomichef
Amstelveenseweg 500
1081 KL Amsterdam, NL.
Tel: +31 97005033122.

Märkt

Vissa har svårt att förstå

Jan Eliasson, tidigare svensk utrikesminister och vice generalsekreterare i FN, har svårt att greppa att Putin fortfarande har ett starkt stöd på hemmaplan!

Va? Har Eliasson inte sett diktaturen växa fram? Har inte Eliasson tittat på rysk statskontrollerad teve nån gång? Om inte, gör det så förstår du bättre.

Jan Eliasson sa också, när han gästade P4 Extra i dag, ”att kriget skapat en internationell situation med en misstro mellan stormakterna som är större än vid något något tidigare tilfälle under hans diplomatiska liv.”

Måste P4 Extra och andra gammelmedier bjuda in stötar som tror sig komma med nyheter, då de i stället hasplar ur sig ”sanningar” som alla redan känner till?

Sune Flisa
chefredaktör

Nu räcker det

Säg stopp och belägg till Erdogan. Killen tror han är kejsare i landet Världen. Ska Sverige stifta nya lagar för att han ska vinna valet? Nej, tack. Ajdö.

Tidigare presidentrådgivaren John Bolton vill gå ännu hårdrare fram: – Kasta ut Turkiet ur Nato, sa han i Agenda nyligen.

Nils Brunsson, professor i företagsekonomi, har en intressant vinkel på Sveriges Natoansökan i gårdagens SvD. Han skriver:_ _ _ ”När svenska staten vill tala för sin sak så bör man vända sig till Nato, inte till Turkiet. Det är ju inte Turkiet som Sverige vill ansluta sig till. Inom Nato förhandlar sedan medlemmarna med varandra innan organisationen fattar beslut.”

Märkt ,

Pinsamt, Agenda

Efter kvällens Agenda i SVT går det inte att sova. Camilla Kvartoft hade raggat upp en gammal rådgivare och general till Putinvänliga Angela Merkel, Erich Vad, som i dag driver konsultfirma. Han sa redan 12 april i Nova news, bara sex veckor efter Rysslands invasion av Ukraina: ”Om vi ​​inte vill ha tredje världskriget måste vi förr eller senare komma ur logiken med militär upptrappning och inleda förhandlingar.”

Och i tyska tidskriften Emma säger nuvarande konsulten Vad så sent som 12 januari i år: ” Vi måste undvika att driva ryssarna i famnen på kineserna och därigenom förskjuta den multipolära ordningen till vår nackdel. Vi behöver också Ryssland som den ledande makten i en multinationell stat för att undvika att blossa upp strider och krig. Och för att vara ärlig ser jag inte att Ukraina blir medlem i EU och absolut inte medlem i Nato.”

I kvällens Agenda fortsatte han på samma linje:

– Det är viktigt att bädda in vapenleveranserna i ett politiskt koncept. Det saknar jag. Handlar vapenleveranserna om att stärka Ukrainas politiska förhandlingsläge? Det vore förnuftigt och realistiskt. Eller handlar det om att ta tillbaka Donbas och Krimhalvön eller till och med om att besegra Ryssland militärt? Det känns orealistiskt.

Det den tidigare Merkel-rådgivaren säger skulle kunna jämföras med att Winston Churchill hade kläckt ur sig följande blaja i brittisk radio mitt under andra världskriget: – Det är viktigt att bädda in vapenleveranserna i ett politiskt koncept. Vårt mål är att fredsförhandla med Adolf Hitler. Vi tror nämligen inte att han kan besegras militärt, så Norge och Danmark liksom Polen och några andra nära landområden till Tyskland bör få förbli Adolf Hitlers territorium.

En journalist ska naturligtvis ställa svåra och oväntade frågor och vinkla från alla håll men en bit in i nästa intervju – med försvarsminister Pål Jonson – börjar logiken implodera:

Camilla frågar: – Vad är målet med de svenska vapenleveranserna till Ukraina?

Pål Jonson: – Att Ukraina ska återfå sin territoriella integritet och sin frihet… (och så vidare).

Camilla, med förvånat röstläge: – Men är målet då att Ukraina ska få tillbaka alla landområden, inklusive Krim som Ryssland annekterade 2014?

Pål Jonson svarar ungefär ”Ja, självklart.”

I sin anfallsiver slår då Camilla till med kvällens clou, en så inkonsekvent fråga att man måste ifrågasätta hur hon tänkte:

Camilla: – När Nato då skickar tunga avancerade vapen som just ska användas till att attackera och anfalla Ryssland… Hur ser du då på risken för en rysk motreaktion som kan dra in Nato och även Sverige i en konfrontation med Ryssland?

Ja, du läser rätt. Camilla säger ordagrant ”_ _ _ avancerade vapen som just ska användas till att attackera och anfalla Ryssland.”

Vem anfaller Ryssland? Svar: Ingen!

Vem är anfallaren i detta krig? Svar: Ryssland!

I Rysslands statskontrollerade medier sprids sedan länge tesen att Ukraina har anfallit Ryssland. Det vore minst sagt skämmigt om svenska journalister ska falla in i samma monstruösa feltänk.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt

Ukraina-Tyskland 1-0

Christine Lambrecht, Tysklands försvarsminister, avgår. Det är det bästa som hittills hänt detta år. Hon skulle aldrig ha tillträtt, för naivare minister får man leta väldigt länge efter – utan att finna. Hennes avgång kan – kanske – få Olaf Scholz att ta bort stygnen i de igensydda ögonen och ta ut propparna ur öronen. Men kulturorganet tvivlar. Olaf är en gammal sosse av drömmartyp, som tidigare var så vanlig även i Sverige.

Spelet är över – snart

Även Putin tycks inse att loppet är kört. Han ställer in sina två paradtillfällen för att sprida sina lögner: Den årliga långdragna presskonferensen och det program där ryssar får ringa och ställa frågor – naturligtvis utvalda och godkända.

DN:s Anna-Lena Laurén skriver att ”det är svårt att inte få intrycket att även Putin inser att kriget i Ukraina är `ett gigantiskt misslyckande´.”

Märkt

Har Musk åter kört i diket?

Jag har länge ifrågasatt Elon Musks agerande. Killen verkar tänka med fel kroppsdel. Är nyheten att Twitter stoppar nya ukrainska konton sann sjunker mitt förtroende för grabben ytterligare. Då är det nere på noll.

Tilläggas kan att Elon Musk sedan april sålt aktier för 23 miljarder dollar i Tesla, vilket fått elbilsbolagets börsvärde att halveras. Det skriver Wall Street Journal.

Märkt ,

Elon Musk åberopar gud

”Vox Populi, Vox Dei”, skrev Elon Musk efter att ha släppt in Donald Trump på Twitter igen. Beslutet föregicks av en folkomröstning på nätet. Musk översatte latinet till ”folkets röst är Guds röst”.

I dag uppmärksammar SvD att hela citatet lyder: ”lyssna inte på dem som säger att folkets röst är Guds röst, då tumultet från massan alltid är nära galenskap”.

Kulturorganet konstaterar – som så ofta – att livet blir ännu mer komplicerat då gudar ska hjälpa till…

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , , ,

Ryssarna förgör sig själva

Se denna video om hur två ryssar behandlas för att de vägrat bli kanonmat. Även om de två soldaterna inte misshandlas eller dödas – i just denna sekvens – framkallar videon den spöklika atmosfär som dränker alla ryssar i diktaturens gift. Samtliga i videon går samma hopplösa framtid till mötes. Både de starka och de svaga är av Putin dömda till en plågsam och utdragen undergång – inför en beskådande och häpen omvärld.

Märkt

Eliten inser att slaget är förlorat

Källor nära Vladimir Putin och den ryska regeringen säger att reträtten från Cherson ha varit en ”mycket smärtsam händelse för den ryska eliten.” Det skriver den oberoende ryska tidningen Meduza.

En samtalspartner från Vladimir Putins inre krets uttryckte läget så här: ”Det finns en förståelse för att vi har förlorat det verkliga kriget. Folk börjar fundera på hur dom ska leva vidare, vilken plats dom vill ta i framtiden?”

Märkt

Ukraina allt närmare nato

Ukraina ska producera vapen tillsammans med minst sex NATO-länder som Polen, Tjeckien, Frankrike, Danmark och andra Nato-medlemmar. Man ska utveckla och tillverka tunga vapen och annan militär utrustning, berättade i går företrädare för Ukrainas största försvarsföretag Ukroboronprom.

Källa: Kyiv Independent.

Märkt

Lära av historien?

Vi lever i en farlig tid – en tid som blir allt farligare. Ytterligare ett världskrig kommer allt närmare, påstår en trängd och avdankad rysk president – en vingklippt papegoja under diktator Putin.

Södra Öland var en strategiskt viktig punkt för en viss militär aktivitet under ww2. Kulturorganet kan till och med visa det hus där verksamheten bedrevs, se fotot nedan. Inom kort berättar vi mer om den period i historien då vår frihet hängde på en skör tråd och då specialister – i största hemlighet – levde och verkade i en liten stuga på södra Öland…

Märkt , ,

Ledare: När ska det ryska folket vakna?

De ryska förlusterna i Ukrainakriget är enorma. Runt 75 000 soldater uppges ha stupat, mångdubbelt fler är skadade för livet. Rapporterna från fronten blir allt vidrigare.

– Jag såg män slitas itu framför mej. Merparten av vårt förband är borta. Bara 130 av 570 överlevde. Och dom håller på att tappa förståndet efter det som hände, berättar Aleksej Agafanov i The Guardian.

En mamma säger i samma tidning att de anhöriga via telefon fått besked att deras söner lever och är friska och fullgör sina militära plikter – något som uppenbarligen inte är sant: – Hur i helvete är dom vid liv och friska när dom alla dödades där?

Soldater utan utbildning blir kanonmat. Människoliv har noll värde i Kreml. De växande raderna med zinkkistor mot hemlandet skapar upprörda känslor bland närstående. Hundratusentals ryssar flyr landet. Brainstorming råder. Även folk ur underrättelsetjänsterna flyr. Berättelserna om ett land i upplösning blir allt flera.

Cornucopia berättar att det under nåt av de senaste dygnen dödades 710 ryska officerare och soldater och 15 stridsvagnar, 24 pansarskytte- och motorskyttefordon slogs ut, liksom 9 haubitsar, 1 luftvärnssystem och 17 transportfordon.

Men… När ska ryska folket inse sitt kollektiva ansvar för det som sker? I dag tittar många bort när de blir visade foton av helvetet i Ukraina. Många vill inte höra, läsa eller se andra medier än de statliga, varifrån de mest absurda lögner fullkomligt sprutar ut i en aldrig sinande ström. Hela landet är en kokande lögnfabrik. Det vet dom flesta. Men de tiger.

När ska det ryska folket likt det tyska under ww2 inse att man inte kommer undan en skoningslös fascistdiktatur med tunna argument som ”vi visste ingenting” eller ”vi kunde ingenting göra”. Dagens Ryssland är en banditstat. Det måste de som bor där inse – och göra något åt. Lär av upproren i Iran.

Sune Flisa
chefredaktör

PS. Snart recenserar vi ”Rysslands förlorade seger” av Arkadij Babtjenko…

Märkt ,

Kan det värsta vara på väg att hända?

Att Putin personligen ger order om att invånarna i Cherson ska evakuera ger mig olustiga vibbar. Staden ockuperades tidigt av ryssarna och sägs vara låset till Krimhalvön. Faller Cherson blir Krim nästa mål för de ukrainska styrkorna, som närmar sig norrifrån. Många experter bedömer att de sannolikt intar Cherson inom några veckor.

En folktom stad som fylls med ukrainska trupper kan betyda att Putin frestas att använda ett mindre taktiskt kärnvapen. Ryska soldater får aldrig fly. Gör man det under order kallas det ”omgruppering”. Man har till och med förband som går bakom fronten och skjuter de egna soldater som retirerar eller flyr. Ingen får backa! Men i Cherson är ordern den omvända, och det ryska ockupationsstyret har flytt 20 mil söderut. Man halade till och med den ryska flaggan innan man drog ned mot Krim.

Upplägget är kusligt. Jag befarar det värsta inom kort, men hoppas innerligt att jag har fel.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt

Tribunal om mord, tortyr, våldtäkter

Tankarna på en tribunal för att döma ryska krigsbrott i Ukraina växer sig starkare. Ukrainas särskilda sändebud Anton Korynevych står bakom idén med tribunalen, som stöds av en mängd framstående personer och institutioner, inklusive EU.

Krafterna bakom idén om en tribunal ser Nürnbergrättegångarna mot de tyska toppnazisterna i ww2 som föredöme. Främsta syftet är att hålla president Vladimir Putin, utrikesminister Sergey Lavrov, premiärminister Mikhail Mishustin, försvarsminister Sergey Shoigu, och andra topptjänstemän ansvariga för brottet aggression.

Källa: Kyiv Post

Märkt , ,

Det outhärdliga livet – och en av livets ljuspunkter

Jag trodde jag visste ganska mycket om hur eländigt livet är i Ryssland. Efter att ha börjat på ”Rysslands förlorade seger” av Arkadij Babtjenko inser jag att mitt vetande är noll. Efter bara några sidor började jag undra om boken handlar om Ryssland eller om ”ett Nordkorea parat med både Hitlertyskland och Iran”. Efter 20 sidor bryter kallsvetten fram. Vid 50 sidor inser jag att ett liv under ryskt förtryck är absolut omöjligt att stå ut med.

Att vissa människor i väst hyllar detta helvetets rike är omöjligt att förstå, än mindre hur det kan fortleva. Men Babtjenko spår lyckligtvis – liksom undertecknad – att riket imploderar. Han kan dock inte säga när, vilket håller skräcken vid liv. Hur länge till ska en liten sjuk Putin kunna mörda, ljuga, mörda mer, starta krig på krig och dra in miljoner människor i den totala förnedringen? Med viss tvekan fortsätter jag läsningen; barbariet är så helt hopplöst svårt att ta in…

Babtjenko skriver att Putins mördarrike står på fyra ben: Fattigdomen, kriget, fängelset och dumburken. Själv skulle jag vilja lägga till ”religionen”, som ofta figurerar i kulisserna av den nattsvarta vardagen. Jag ska inte gå in på detaljerna om hur detta mördarrike styrs, men återkommer med recension om ett rike där det omänskliga och perverterade har satts i system. Du som har haft den minsta dragning åt de vänsterkrafter som mer eller mindre varit knutna till Ryssland bör läsa boken två gånger. Förstår du inte då att du sympatiserat med fel ideologi är loppet kört – för dig.

Nu vänder vi på myntet, växlar sida från becksvart till solgult. Mörbylånga biblioteksverksamhet får ”Min dagens ros”. Motivering: Biblioteket i exempelvis Degerhamn sköts av intresserade och kunniga personer med professionell inställning till läsarnas önskningar. ”Rysslands förlorade seger” fanns inte på hyllorna för en månad sen. Jag föreslog att den skulle köpas in. Några veckor senare kom ett mejl: ”Din bok finns att hämta på biblioteket i Degerhamn”.

Föreslog du samma sak i Ryssland – att den statsledda kulturmaffian skulle köpa in denna ärliga skildring av det egna rövhålet – fick du i bästa fall 15 år i mörk cell att dela med sex andra där du måste sova i skift. I sämsta fall ”försvann du bara…”

Sune Flisa
chefredaktör

Den lilles kamp mot sig själv

Putins införande av krigslagar i de så kallade annekterade områdena i Ukraina är ytterligare ett steg mot ”radering av sin egen existens”. Snart är Cherson åter i ukrainska händer. När ytterligare sprängningar helt har förstört bron över Kjertsundet ligger vägen mot Krimhalvön öppen.

Mycket snart är Putin borta, sannolikt som politisk flykting i Nordkorea, Belarus eller Iran. Men han kan också hittas död efter ett fall från en balkong eller dödförklaras genom statliga medier som ”omkommen efter att ha fått ett slagskott i huvudet under en hockeymatch på sin egen arena under sitt kontor där han senaste året arbetat 22 timmar om dygnet”. Kontoret är i verkligheten det 17 600 kvadratmeter stora palatset utanför Gelendzjik vid Svartahavskusten, som han har låtit bygga för mutor om över en miljard euro. Ryska medier (läs trollfabriker) har stor fantasi när det gäller lögner. Om annat är däremot fantasin noll.

Märkt , ,

Degen bara strömmar in

FN:s generalsekreterare António Guterres ger 550 000 dollar till mig, Sune Flisa! Varför är det ingen som vet. Hur som helst, detta Googleöversatta mejl kom i dag till redaktionen. Jisses så jag skrattade.

Sune Flisa
chefredaktör

FÖRENA NATIONERNAS ORGANISATIONER (FN)
Midtown Manhattan,
New York City, U.S.A

FINANSIELL DONATION 2022 FÖRENA NATIONER

Detta är ett officiellt meddelande från FN:s FINANSIELL DONATION 2022 från FN:s organisation (FN). FN betalar för närvarande ut den första kategorin av 2022 års finansiella bidragslättnader till individer i dess tjänstgörande medlemsländer. Du har blivit utvald att ta emot $550 000,00 USD som en av mottagarna i den första kategorin med REFERENSNUMMER UN/FGR2022/142971223.

2022 EMPOWERMENT AND FINANCIAL GRANT RELIEF PROGRAM är ett initiativ skapat av FN:s organisation i samarbete med världsbanken för att stödja individer från medlemslandet i UNITED NATIONS ORGANISATIONS (FN) Din e-postadress valdes slumpmässigt under vårt e-postundersökningsprogram som genomfördes med hjälp av vår EXECUTIVE BOARD för 2022 EMPOWERMENT OCH FINANSIELLA GRANT LIFTPROGRAM; du har blivit utvald att ta emot den totala summan av $550 000,00 USD (femhundrafemtiotusen amerikanska dollar) i denna kategori.

FÖR DINA ANSVAR: Vänligen skicka ditt referensnummer UN/FGR2022/142971223 med de nödvändiga uppgifterna nedan till ekonomi-/skadeadministratörsavdelningen via kontaktmail (financialgrantrelief@imfgrantrelief.org ELLER undonationclaimsdept@gmail.com )

1) Fullständigt namn:
2) Kontaktadress:

Grattis än en gång från oss alla,

Din i tjänst,

António Guterres
(Generalsekreterare)