Kategoriarkiv: världen

alvarsamt2 ute i världen

Antalet besökare på bloggen har stigit markant under de senaste veckorna. Många nya läsare kommer från USA, men nästan lika många är från – Hongkong! Redaktionen undrar naturligtvis över orsakerna.

Vår käre Sune Flisa har aldrig varit i Hongkong. Vi har aldrig haft ett inlägg om eller från Hongkong, vi spelar inte pingpong och har ingen som helst åsikt om Kinas dualistiska syn på Hongkong: ”Ett land, två system”.

Däremot smashar vi på både forehand- och backhandsidan när vi ifrågasätter politikernas agerande på södra Öland och vi känner mycket väl till vårt eget System – i Färjestaden.

Frågan består, alltså: Vad lockar besökare från Hongkong till en blogg om livet på södra Öland?

Ingen vet.

 

 

Allan von Kompost
chefredaktör

 

 


 

Annonser
Taggad , , ,

235 kilometer cykelled på 30 kilometer bred ö

På Bornholm cyklar alla. Nästan. Och det går undan.

Jo, rubriken är helt sann. Och 95 procent av dessa cykelleder är asfalterade, medan 5 procent är grusleder. Men gruset är inte alls som det som används på våra öländska leder, grovt och vasst. Nej, det är ett extremt hårdpackat stengrus med små korn. Dessa leder känns ofta lika hårda som asfalt.

Till och med många skogsleder är asfalterade. De är ofta inte så breda, men välskötta.

De få gruslederna är ingenting att oroa sig för. De känns ofta lika hårda och lättcyklade som asfalt. Här bär det rakt in i – och brant ned – i den mörka bokskogen där snart en ”cykeltrappa” väntar…

 

 


 

Taggad

vi rullar…

De är jobbiga att cykla uppför. Men nedför behöver man inte ta ett enda tramptag. Häng med och rulla utför Paradisbackarna ett par tre kilometer nordväst om Nexö på Bornholm. Vi sitter helt stilla medan hojen tar oss drygt två kilometer ned mot Aarsdale. Vi stannar strax före T-cykelvägskorsningen Aarsdale till vänster och Nexö till höger.

 

 


 

Taggad , ,

grönsaksjuice

Känner du för att först gå högst upp, till 91 meter över havet, sedan cykla brant ned för den slingrande vägen för att slutligen dricka grönsaksjuice i hamnen i Sandvig? Då är denna film något för dig. Rullen har den logiska titeln Grönsaksjuice och är inspelad under min cykelsemester på Bornholm. Slå på högtalarna och klicka i pilen nedan för att se den.

 

 


 

Taggad , , ,

allt kan förbättras

Kyrkan i Tejn på norra Bornholm.

Farligt lutande gravstenar är ett problem på många svenska kyrkogårdar. Se exempelvis detta reportage från Smedby.

Men allt går att förbättra, till och med hur man monterar gravstenar. Eftersom jag alltid går ett varv på någon kyrkogård när jag besöker en ny ort eller ett nytt land gjorde jag det även under min cykelsemester på Bornholm. En sådan vandring gör döden påtaglig, vilket ger livet extra glöd, extra färg, extra starka orsaker att leva fullt ut och inte tro på grumliga irrläror om ett liv efter detta.

Nå, hur var det nu med stenarna? Jo, lösningen är överraskande enkel: Man monterar stenarna lutade i ungefär 45 graders vinkel. Det gör dem idiotsäkra – men också mer lättlästa.

Allt går att förbättra.

Lutande gravstenar. Så genialt. En enkel lösning på ett – faktiskt – farligt problem.

Lutningen gör att texten på stenen blir lättare att läsa.

 

 


 

Taggad , , ,

redaktionell samling i cykelparadis

Hela kulturorganets redaktion har legat på mentalt och fysiskt träningsläger på Bornholm, något vi berättar om i ett antal kommande inlägg. Programmet har varit stenhårt: Yoga, Jujutsu, ”livsstilskorrigeringar med indiske professorn Abman Zoan Curtu” och krävande cykling på den hårt kuperade ön. Vi passade naturligtvis också på att heja fram vår egen Sune Flisa i tävlingen Bornholm rundt på cykel. Vårt empatiska och kamratliga stöd gav beräknad effekt. Sune segrade överlägset i det 103 kilometer långa rundloppet.

Sune hade det goda omdömet att tända en redig Havanna på upploppet och som ett ”rökpuffande ånglok” bryta målsnöret till danska ovationer och senare tal av Sören Pedersen, borgmästare i Nexö. Det var 23:e året i rad som denna krävande tävling genomfördes och segertiden blev unikt fina 1 timme 46 minuter 43 sekunder. Tvåa blev kulturorganets framtidssatsning Alice Asterisk-Danielsson-Puttman, som väckte medial uppmärksamhet i sin kritstrecksrandiga fartbikini med logon alvarsamt2 i guldfärg på hjälmen. Trea blev inte helt oväntat vår tidigare MMA-atlet Ingvar-Charm-Knubbendorpf, som trots svår huvudvärk och otäck dimsyn lyckades hitta målet genom att fråga sig fram på dålig danska. Bäste dansk blev Peder Pedersen som var över timmen efter Sune och näst bäste dansk blev Ole Pedersen som saggade i mål nästan två timmar efter Peder Pedersen. 1 654 Pedersen och 14 567 andra cyklister från hela världen startade i loppet, som i tidningen Bornholm News beskrivs som ”det folkliga och internationella genombrottet för cyklisten, publicisten och narcissisten Sune Flisa.”

Redaktionen cyklade dagligen många mil på det vackra och starkt kuperade Bornholm, och alla förundrades vi över hur smart cykelbanorna är dragna. De finns utmed alla vägar – nästan. Ibland är de bara 70-80 centimeter breda – med de finns! I vissa samhällen är extremt breda brunröda cykelbanor dragna på båda sidor av vägen – som går som en liten smal tarm mellan cykelbanorna. Tanken är – vad vi förstår – att cyklisterna har företräde i allt och att bilisterna måste bromsa och styra undan för att kunna möta andra bilister, till cyklisternas fromma. En genial tanke.

Cyklisterna skyddas i alla sammanhang. Här är ena väghalvan avstängd för underhållsarbete. Cyklisterna behöver inte stanna för det röda ljuset, utan de kan lugnt cykla in i den ”korridor” som är gjord för dem i mitten av vägbanan. Och allt är väl skyltat, förstås.

Bornholm är ungefär 4 x 3 mil stor. Den är Ölands motsats; det går upp och ned hela tiden. Vägen runt är 103 kilometer lång. På ön finns 235 kilometer cykelled. På fotot nedan ser du en tre meter bred cykelbana till vänster. Men även på andra sidan vägen finns en cykelbana, icke så bred som den till vänster men ändå! Det märks tydligt att danskarna är födda cyklister. Antalet trampare är mycket större än hemma på Öland. Alla cyklar. Hela skolklasser cyklar. Hela föreningar cyklar. Vänner cyklar. Familjer cyklar. Klubbar cyklar. Hela skolor cyklar. Små 3-åringar kommer sjavande i skrämmande hastigheter, extremt disciplinerade. De kan cykla i sömnen. I Sverige verkar få 7-åringar veta vilken sida man ska cykla eller gå på.

Cykelbanor på båda sidor av vägen mellan Tejn och Allinge. Allt är förstås väl skyltat.

Vi har flera gånger blivit omcyklade av 80-åriga damer som pinnat på i runt 25 kilometer i timmen. Med stor möda har vi cyklat ikapp dessa fartfantomer för att belåtet kunna konstatera: elcykelfuskis! Men icke. De hojar vidare i denna hastighet till synes hur långt och hur länge som helst – på vanliga, icke eldrivna hojar. Dessa seniga gråpanterdamer imponerar. Vilken underbart framfusig stil! Och vilka muskler, vilken fysik. Alla på Bornholm cyklar snabbt. Man har hypermoderna hojar, ofta typ ”korsning mellan racer och mountainbike” med massor av växlar och enorma däck. Under vår Bornholmsvistelse har vi hittills inte sett en enda vuxencykel av ”klassisk typ” med bara 5-7 växlar.

Apropå inte sett… Under våra många mils cyklande har vi inte sett ett enda uppsågat, grusfyllt icke asfalterat parti efter fiberdragning. I många byar är ”många tiotals uppsågningar” gjorda – och alla är igenlagda och asfalterade. Under våra tio dagar på Bornholm har vi faktiskt bara sett en enda liten skada i en cykelväg. En enda, stor som en apelsin!

Hundratals uppsågningar för fiber är alla igenlagda och asfalterade och därmed inte längre farliga för cyklister. I Danmark har entreprenören råd med det, men inte i Sverige där vissa bolag utan framtid beklagar sig, ojar sig, skyller på allt utan hänsyn till folkvett och egna skyldigheter…

Det som inte finns på Öland finns på Bornholm: Vettig information för cyklister. Man behöver ingen karta på Bornholm, tack vare stora informativa skyltar vet man alltid var man är. Det är skillnad mot Öland där man lockas in på leder för att helt plötsligt stå öga mot öga med en stenmur tvärs över leden. På Bornholm lever cyklisten ett enkelt liv – alltid i vetskap om var hen är.

 

 


 

Taggad , , , ,

Skräckfilm

Du måste se detta skrämmande klipp med Donald Trump – gud ske lov utanför bild. I en halvtimme ångar han på i telefon som en verbal hysteriker. Utfrågarna på alltid Trumpvänliga Fox News har svårt att hålla god min. Titta speciellt på den kvinnliga reportern i mitten av de tre. Vad har hon insett att hon lyssnar till? En pajas? En dåre? En president i USA?

Inlägget är från MSNBC i slutet av april och Lawrence O’Donnell inleder…

Om du inte svimmat av skratt eller vrede orkar du kanske se och höra hela sändningen i Fox News. Men var beredd. Ha en stor whisky bredvid dig och inse fakta: Denne skrävlare och storljugare leder i dag världens mäktigaste land.

 

 


 

Taggad , ,

pimpad video i gammalt inlägg

I föregångaren till denna blogg, alvarsamt, finns ett inlägg om invigningen av minnesstenen i Gräsgårds hamn över de tio som miste livet i en minsprängningsolycka utanför Gräsgård 1941. Inlägget är från 22 november 2011, exakt 70 år efter olyckan.

I inlägget finns några kortare videosnuttar. Till dessa har jag nu lagt till en drygt 30 minuter lång version som visar hela ceremonin. Videon är tagen med en gammal sliten fickkamera. Bildkvaliteten i denna långa version är urusel men aningen bättre än i snuttarna. Men viktigare är kanske att ljudet är avsevärt bättre, om än långt ifrån perfekt.

Du kommer till inlägget här.

 

 


 

Taggad , , , , ,

Anaïs Nins dagbok

Du kan ta vilken som helst av de sju volymerna, slå upp den på måfå, börja läsa och genast känna dig delaktig i det hon berättar. Hon som skriver är Anaïs Nin. Boken är hennes omfångsrika dagbok.

Anaïs Nin föddes i Frankrike, växte upp i Spanien. Hennes dagbok handlar om flera decennier av hennes intensiva, fattiga, mödosamma, framgångsrika och fantastiska liv, 1903-1977.

Anaïs Nin skrev också erotisk litteratur. Under sitt mycket fattiga förhållande med författaren Henry Miller började de båda skriva pornografiska berättelser för en anonym uppdragsgivare. Arvodet var en dollar per sida. I dagboken förekommer ofta en av hennes närmaste och betydelsefullaste vänner,  författaren Lawrence Durrell. En dråplig text om Anaïs Nins dubbelliv hittar du här.  Den handlar om hennes två män, maken och älskaren, en på USA:s västkust, en på ostkusten. För att hålla reda på vad hon sa och inte sa till dem skapade hon sin egen ”lögnlåda”. Manuskripten till den enorma dagboken kan du se här. De väger säkert mer än Nin själv.


 

Under flera decennier har jag då och då läst om någon volym av ”dagböckernas dagbok”. I Anaïs Nins dagbok möter vi ett myller av människor, stora och små genier och mängder av älskare, konstnärer, musiker, dansare, filmare och författare i Paris och New York. Hon skriver om sina känslor, om vad hon älskar och fascineras av och om vad hon ogillar och vill bort från. Hon skyr politik och dogmer, hon avskyr pengar men är generös som få. “When we blindly adopt a religion, a political system, a literary dogma, we become automatons.”

Anaïs Nin är känslig som tunt glas. Men hon är stark i anden, målmedveten, envis, lojal, hjälpsam men också benhård i omdömen och val av män, kvinnor, älskare och vänner. Hon är emot den intellektuella litteraturen; hon vill utveckla den känsliga och kvinnliga. Hon vill synliggöra det undermedvetna, och hon hittar näring till skrivandet i mänskliga möten, dans, konst och musik.

Hon skriver med korta meningar. Ibland bara ett enda ord, nedtecknat som ”en händelse att minnas”. Smått och stort blandas. Trots att dagboken behandlar ett synnerligen blodigt århundrade är det sällan hon på allvar bryr sig om världen bortom Anaïs Nin. Ett exempel ur kapitlet Augusti 1945. Hon inleder med några tankar om dagbokens utformning. Sen skriver hon:

”En atombomb fälld över Hiroshima. En fasa som får världen att tappa andan. Otroligt barbari.”

Efter denna mycket korta notering om mänsklighetens dittills värsta dödsbringande bomb fortsätter hon texten med en pikant men obetydlig detalj i en filminspelning på stranden i Amagansett.

I dag talar vi ofta om informationsteknikens faror, om att vi människor glider ifrån varandra på grund av datateknikens framsteg. Vi umgås inte längre fysiskt i realtid, utan genom sms, mejl och sociala medier. Unga tror sig ha många vänner bara för att de har många följare och får många likes. Denna fara uppmärksammar Anaïs Nin redan på 1940-talet, då mycket få visste vad en dator var för något. Utdrag ur kapitlet Maj 1946:

”Hemligheten med ett rikt liv är att leva och relatera sig till andra som om de kanske inte kommer att finnas i morgon, som om man själv inte kommer att finnas i morgon. Då finns det inget utrymme för den eländiga, syndiga vanan att skjuta upp till morgondagen, och därmed gå miste om kontakter och gemenskap. Denna tanke har gjort mig mer och mer uppmärksam inför alla sammanträffanden, möten, presentationer som kan innehålla det djuphetens frö som man lätt skulle kunna strunta i. Denna känsla har blivit sällsynt, och den blir sällsyntare för varje dag nu när vi har nått en snabbare och ytligare rytm, nu när vi tror att vi har kontakt med ett större antal människor, fler människor, fler länder. Det är den illusionen som kan komma att lura oss att tro att vi har djup kontakt med våra medmänniskor. Den farliga tid då mekaniska röster, radioapparater, telefoner, ersätter mänsklig närhet, och begreppet ”stå i kontakt med miljoner” medför en allt större torftighet när det gäller närhet och människors sätt att se varandra.”

Även om Anaïs Nin är en av mina husgudar blir min inställning till henne en aning mer kritisk för varje gång jag läser henne. Hon saknar en djupare humor. Och hon saknar självironi. Hon är spröd och känslig, hon avskyr cynism och satir, men blir själv allt mer cynisk, alltmer dömande. Hon ”betygsätter” alla människor, vissa är innerliga vänner en tid men döms småningom ut – av olika anledningar. Allt hon skriver om är egentligen bara Anaïs Nin. Hon är navet i världens hjul. Ska man sätta ett enda ord på henne väljer jag superegocentrisk – och detta trots att hon är generositeten, givmildheten och öppenheten själv. Hon är en livslevande paradox. Som många konstnärer och författare blir hon till slut själv viktigast av allt och alla. Hon blir sin bok, hon blir sin egen dagbok. Det är just därför man ska läsa henne, Anaïs Nin. För även du och jag är kanske som hon – viktigast av alla?

Till Anaïs Nins styrkor hör att hon är skoningslöst ärlig. I dagboken finns mängder av brev från och till de många(!) människor hon umgås med, som betyder något för henne, som hon älskar eller tycker illa om. I dagboken finns även brev som hon aldrig postade, måhända för att hon fann dem alltför råa och kritiska.

Trots min kritik måste jag tillstå att dagboken på många ställen fortfarande bländar med sitt vackra språk, sitt återhållsamma vemod och sin extatiska livslust. Eller vad tycks om detta lilla stycke? Det ingår i kapitlet Januari 1946 och handlar om en döende kärleksrelation. I mina ögon är det ett litet mästerverk:

”Gonzalo och jag går fortfarande ut och promenerar tillsammans. Vi sitter fortfarande på kaféer. Men vi går inte längre omkring på nuets gator utan på det förflutnas. Det är ekon från en djup bindning, dess mänskliga eko. Vi sitter i förlängningen av tiden från våra Pariskaféer. Det är den gamla vänskapen som vägleder våra steg, som beställer drinkarna, styr våra samtal. Det är den gamla vänskapen som gör bleka gester med välbekant värme. Gnistan finns inte längre där. Kvardröjande ekon. Den nio år gamla tillgivenhetens gator är fortfarande rikligt befolkade. Han har fortfarande roliga historier att berätta för mig, även om jag inte uppfattar dem lika livligt eller skriver ner dem i dagboken; han är fortfaranae full av indiansk humor, skadeglädje, skälmaktighet. Men allt detta är tributen från det förflutna, ekon, genljud, mjuka och bortdunstande inför intensivare stunder med andra vänner.”

Låna Anaïs Nins dagbok. Vilken del som helst. Slå upp den på måfå, var som helst. Börja läs och glid in i en extremt ”närvarande” värld – trots att den inte längre finns…

 


Möt Anaïs Nin här. Hör hennes föreläsning om kvinnlig kreativitet här. Delar ur den erotiskt laddade filmen Henry & June ser du här.

 

 

 

Taggad , , , ,

pang på röbetan

I USA – men inte i Sverige – finns tevekrönikörer som kan damma på så marken skakar. Kolla här hur lögnarna Trump och Kelly får sina fiskar varma av Lawrence O’Donnell.

Taggad ,

beautiful clean coal

Ren kol. Ett rent skämt ungefär 40 sekunder in i videon efter att presidenten har applåderat sig själv.

Taggad ,

eu hjälper alvarsamt2 att rädda oss från plastdöden

Alvarsamt2 hinner bara larma så slår EU till med hjälpande åtgärder. I slutet av förra året berättade vi Om plastsjukan och redan 16 januari  följer EU upp vår skoningslösa kritik. Man gör det med en stor räddningsplan mot mänsklighetens alldeles för stora plastanvändning. Se det alvarsamt2inspirerade åtgärdspaketet – på svenska – här.

Det känns alltså som om vi är på rätt spår med bloggen då vi har förstått att det första som Jean-Claude Juncker, Donald Tusk, Angela Merkel och Emmanuel Macron gör på morgonen är att kasta sig över alvarsamt2 för att söka kunskap och komma till insikt – för att fatta de rätta framtida besluten.

I all ödmjukhet tackar jag mig själv för det gudabenådade vetande som jag i hela mitt liv kämpat för att bygga upp, hålla intakt och till och med få att expandera.

Sune Flisa
chefredaktör
Taggad , , , ,

Breaking news: Sune har landat på Öland – i fallskärm

En relativt oskadd Sune Flisa vinkar med sitt nödljus i skogen söder om tennisbanan efter det dramatiska fallskärmshoppet över Degerhamn. Vid en snabbundersökning på Kalmar lasarett visade röntgen på fyra brutna revben, två mellanfotsbrott, sprucken mjälte och två kotförskjutningar. – Inte nåt att bry sej om, sa Sune till den förundrade sjukhuspersonalen och avböjde behandling. Jag har en flaska whisky. Den får räcka. Hej då! Foto med ensamrätt för alvarsamt2: Anne-Marie Gyll.

 

– Jag hörde en susning i luften och så knakade det till nåt alldeles förfärligt inne bland träden. Grenar som knäcktes lät som pistolskott och sist hördes en dov duns. Det var otäckt. Jag förstog ingenting. Några sekunder senare vinkade en figur i overall med nåt slags lampa mot mej. Jag blev verkligen rädd. Trots det fick jag upp min mobil och tog en bild. Det berättar Anne-Marie Gyll från Degerhamn för alvarsamt2:s utsända reporter.

Anne-Marie Gyll var ute på sin sedvanliga morgonjoggning då hon kastades rakt in i världsnyheternas centrum. Fortfarande svettig berättar hon om detta oväntade möte som bara för en halvtimme sen slutade i kärleksfulla kramar ”av reminiscensisk karaktär”.

– Jag ropade hallå där och figuren svarade vem där?

– Anne-Marie, svarade jag.

– Mitt namn är Flisa, sa figuren. Sune Flisa. Jag har hoppat…

– Jag blev alldeles knäsvag, berättar Anne-Marie. Han var min ungdoms stora kärlek och nu stog han här livs levande inne i mörkret bland träden klockan fem på morronen… Han var så stilig i sin flygaroverall och jag tog dom nödvändiga springstegen mot honom och kastade mej om hans hals. Vi kramades länge medan han berättade om vad som hänt…

Han hade lyft från flygfältet i Strasbourg under eftermiddan för att flyga till Paris för att hämta – som han uttryckte det – en brallis. Men hon hade blivit sjuk så han startade från Le Bourget tidigt i morse – med kurs på Öland…

– Sen minns jag inte alla detaljer, säger Anne-Marie Gyll. Han tänkte i alla fall landa på Storlägdan i Övra Segerstad men motorerna började hacka över Ottenby. Bara sekunder senare tog bränslet slut och det blev tyst. Han glidflög ned mot Degerhamn och styrde så ut planet mot Kalmarsund. Så hoppade han. Han ville landa på tennisbanan i Degerhamn, men slog i en av dom stora gamla bruksskorstenarna där och brakade i stället ner i skogen strax söder om dom – där jag fann honom. Planet lär ha störtat i närheten av Utgrunden utan att nån människa skadades. Sune var ensam i planet.

Det är allt vi vet i nuläget. Sune Flisa tog efter landningen en taxi mot okänt mål, men innan det bar iväg rev han av en bit av fallskärmen som han fortfarande hade i famnen.

– Behåll den här som ett minne av mej, sa han och drog igen bildörren, vinkade glatt och pekade med hela handen åt chauffören och skrek: – Bajonett på, anfall!

–  Och Anne-Marie, vad ska du göra med fallskärmsbiten? frågar alvarsamt2:s utsända.

– Den ska jag rama in och sätta upp i taket ovanför min säng, säger Anne-Marie med svagt kuttrande röst.

 

texten uppdateras kontinuerligt

 

Laurha Porthin von Weshenstråhle,
inhoppad nyhetsreporter
Taggad , ,

Bekräftat: Sune landar i Paris

Alvarsamt2 kan nu bekräfta att det är Sune Flisa som spakar den inhyrda tvåmotoriga Cessnan vi nämnde i tidigare inlägg. Sune Flisa är efter landning identifierad av flygplatspersonal på Le Bourget.

Flygplatsinformatören Babete Rochambeau berättar:

– Monsieur Flisa sa att han snart lyfter igen. Men han ville inte avslöja slutmålet. Han mumlade bara nåt om att ”det var stora grejor på gång och att hämnden är ljuv”. Så gav han mig en kyss på hand och sprang in på taxfree. Det var visst nån whisky han ville ha tag i…

Texten uppdateras kontinuerligt

 

Larsa Marsipin
utriksnyheter
Taggad , , ,

Breaking news: Vår tids Dreyfusskandal avgjord!

Så krigsrubrikutmålar europeiska tidningar i dag seklets största nyhet.

Strasbourg 21 november 2017.

Allas vår Sune Flisa har under förmiddagen vunnit en jordskredsseger vid de återupptagna förhandlingarna i Le droit légal de l’Europe aux problèmes de médias, den Europeiska Domstolens Medierätt, EDM. Efter 43 krävande rättegångsdagar underkände rätten chefredaktör Tanitra Dansén-Johansson-Knäcklund-Törnqvists uppsägning av Sune Flisa med voteringssiffrorna 119-1. ”1” representerades av Tanitra Dansén-Johansson-Knäcklund-Törnqvists advokat Marie-Sofie Mögelburgh-Printsbergh-Läpplin-Sofferud.

Sveriges Förenade Grävjournalister, ”grävlingarna”, säger i en kommentar att ”domen är föga överraskande, ity Sune Flisa blev avskedad på ett regelvidrigt sätt av lagdöva plättlaggar. Nu ska vi göra allt för att Sune Flisa ska få en offentlig ursäkt följd av ett rimligt skadestånd.”

Efter domen höll Sune Flisa ett kort tal inför världspressen på trappan till sin svit på Hôtel Cathédrale i Strasbourg.

– Tillåt mig citera min gamle vän och vapendragare Winston Churchill. ”Om du går igenom helvetet – fortsätt gå.” Och det gick vägen, även för mej. Jag fortsatte gå, avskedad, förödmjukad, utvisslad! Det var helvetet, men jag fortsatte gå. Jag gick med högburet huvud, utan hat, med en röd ros i ett knapphål närmast hjärtat, ity människan måste förlåta dem dig skada gjort. Churchill fick sin seger. Jag fick min.

Enligt den italienska tidningen La verità nell’occhio bianco tystnade så gode Sune och föll i stillsam gråt. Tidningen skriver:
”För oss frihets- och fredsälskare var det ett stort ögonblick att se den store öländske idealisten och rättsivraren glädjebegråta sitt livs kanske lyckligaste ögonblick. Det vi lär av denna historiska rättsprocess, vår tids Dreyfusaffär, är att sanningen är som solen – den går alltid upp!”

På den amerikanska tidningen No False News fråga om Sune Flisa nu skulle kräva skadestånd efter den totala förnedring han utsatts för, slet plötsligt Sune Flisa fram en magafon och vrålade ut över Place de la liberté:
– Ja, nu jävlar ska dom satans kräken få hosta upp tills dom käftblöder!

Alvarsamt2:s redaktion befinner sig just nu i en svår sits. Ska man lyda sin chefredaktör eller ska man åter ta Sune Flisa till sitt hjärta? Åsikterna går isär och ”en redaktionell härdsmälta är inte långt borta”, säger en av kulturorganets reportrar. Hen vill av lättförståeliga skäl vara anonym. Hur chefredaktör Tanitra Dansén-Johansson-Knäcklund-Törnqvist nu kommer att agera återstår att se. Enligt rykten pågår ”någon typ av återanställningsförhandling”. Alvarsamt2 söker henne, dock hittills utan framgång.

Texten uppdateras kontinuerligt…

 

Siri Sirlig
kulturreporter
Larsa Marsipin
utriksnyheter
Taggad ,

när lögnen blir arbetsmetod

Washington Post har räknat och kommit fram till ett skrämmande resultat. President Donald Trump har kommit med 1 318 missledande eller falska påståenden under sina 263 inledande dagar vid makten.

Trump ogillas mest av alla presidenter i modern tid, ett år efter installeringen. I Washington Post kan vi läsa att 59 procent av amerikanarna tycker att han gör ett dåligt jobb. Trots det hyllas han stundom som gudasänd av sina trogna.

– Än så länge har inte Trump åtstadkommit någonting. Det menar David Grusky, professor i sociologi på Stanford. Fortsätter det så här kommer många att ge upp hoppet om politik, de kanske slutar rösta framöver och vänder sig inåt. Om Trump misslyckas helt som president, vilket han är på god väg att göra, finns risken att han bereder väg för en ännu mer populistisk president, säger Grusky i gårdagens SvD.

Taggad , ,

mot europadomstolen!

För en dryg timme sedan landade vår tidigare ledarskribent Sune Flisa på Aéroport de Strasbourg i Frankrike. Målet är Europadomstolen och upprättelse efter det förnedrande avskedet från alvarsamt2.

– Jag är inte här för att komma tvåa, sa han på trappan ned från flygplanet inför ett dussintal reportrar medan han segervisst puffade på en cigarr, modell större.

Taggad ,

den ene efter den andre…

Det blev som alvarsamt2 tippade. Paul Manafort, en av Trumps tidigare kampanjmedarbetare, ställs nu inför skranket. För vad återstår att se. Manafort får sällskap av för mig okände Rick Gates. Den ena fula fisken kan nu börja berätta om de andra fula fiskarna.

Taggad ,

breaking news: Sune Flisa sparkad!

Efter ett långt redaktionsmöte på alvarsamt2 har chefredaktören Tanitra Dansén-Johansson-Knäcklund-Törnqvist beslutat sparka mångårige medarbetaren och ledarskribenten Sune Flisa.

– Det är med tungt hjärta jag ger Sune silkessnöret, sade hon i morse till den samlade världspressen på hotell Lyckobringaren på södra Öland. Men hur drivande och duktig Sune än har varit kan vi inte tolerera det fysiska våld som häromdagen drabbade vår medarbetare Ingvar-Charm-Knubbendorpf. Att herr Flinta var berusad vid tillfället kan inte – och ska inte – ses som en förmildrande omständighet. Därmed har jag sagt mitt. Pressträffen är over and out.

Många i det samlade internationella pressuppbådet uttryckte stor förvåning efter mötet, en reaktion som Sune Flisa själv kommenterade med orden:

– Precis som ni är jag förvånad över att jag Sune Flisa stod ut så länge i denna redaktions bottenskrap av lugubra nollor. Nu blir det facket och stämningsansökan, sannolikt riksrätt och en grandios revansch i Europadomstolen. Lita på mej, jag kommer tillbaka. Jag har haft många motgångar, men segrarna är tusenfalt fler. Leve sanningen! Leve kulturen! Vive la France!

Därefter lämnade Sune Flisa rummet till av stundens allvar diskreta applåder, gående i trankil marschtakt med blicken fixerad vid fjärran nya mål…

texten uppdateras kontinuerligt…
Taggad ,

det är dags…

Under dagen grips sannolikt den förste av Donald Trumps devota gossar, misstänkt för samröre med ryssarna i samband med presidentvalet. Bakom beslutet står utredaren Robert Mueller.

Redaktionen håller en tjuga på Paul Manafort.

Taggad

de sprang för dem som inte kan

Det finns ingen mållinje i detta lopp. Det finns inte ens en spurtsträcka. Ingen vet var loppet kommer att avgöras. Ingen vet ens var loppet kommer att sluta. Löparna släpps iväg och när en viss tid har gått släpps ”fångstbilarna” i väg. De ska hålla en exakt hastighet och vid vissa tider göra små men exakta hastighetsökningar, exempelvis från 15 till 16 kilometer i timmen. När en löpare slutligen hinns ifatt av bilen har hen gjort sitt. Där får hen reda på hur långt hen har sprungit.

Loppet heter Wings for life world run och du hittar dess imponerande hemsida här. Över hela världen hölls 25 sådana här lopp, samtidigt. Och ändamålet är gott: Alla insamlade pengar går till stöttning av forskningen om ryggmärgsskador. Alvarsamt2 tycker att tävlingsformen är originell och inte så förutsägbar som konventionella lopp. Kanske blir den en framtida fluga, men mer måste informeras om hur den fungerar.

Loppet gick i går, från Kalmar och ut på Öland. Det gällde att kuta så långt som möjligt innan ”fångstbilarna” hinner ifatt. 25 lopp pågick samtidigt över hela världen. Avsikten är att samla in pengar för att stötta forskningen kring ryggmärgsskador. Tävlingen heter Wings for life. Här kommer den ledande löparen, Elov Olsson, uppför den branta Degerhamnsbacken.

Leende Elov Olsson ledde överlägset i backen upp från Cementa. Han var här ungefär 17 minuter före tvåan. När Elov nåddes ifatt av den jagande ”fångstbilen” hade han kutat imponerande 75,05 kilometer. Det räckte för att bli totalsjua när resultatlistan blivit klar för alla 25 tävlingar runt om i världen. Bra skubbat, Elov!

Glade Mattias Toivanen var här tvåa och inte tröttare än att han kunde säga några väl valda ord om den tuffa backen. Mattias totalsträcka blev 55,92 kilometer.

Sopia Sundberg kom in som fenomenal trea till Degerhamnsbacken. Hon anande nog att en catcher car var på väg att hinna upp henne inom kort. Men till dess han hon skubba 55,29 kilometer. För det tilldelas hon Alvarsamt2:s guldmedalj med rosettslipade rubiner av 12:e ordningen. Den utdelas postumt.

Här är de två catcher cars som löparna i det längsta ville se bakom sig. Just i denna backe infångades löpare nummer fyra, se nästa bild.

Han som låg fyra har hunnits ifatt av ”fångstbilarna”. Han heter Daniel Johansson och fick resultatet 54,09 kilometer. Nu blir det till att ta bussen tillbaka till Kalmar. Bara tre löpare kom alltså längre än hit. När loppet för alvarsamt2:s del slutade i Degerhamnsbacken gick rykten om att ovan nämnda trio var på god väg att nå Grönhögen.

En av flera bussar med trötta löpare som hunnits ifatt av ”fångstbilarna”. Alla resultat hittar du här. Tävlingens svenska hemsida hittar du här.

Taggad , ,

tiderna förändras

För två tre år sen kunde nog ingen ana att informationen på biblioteket i lilla bruksorten Södra Möckleby snart skulle skrivas på arabiska. Och så är det: Att spå framtid är svårt.

Jag minns en tidning som gick igenom ett års hela samlade ”se-in-i-framtiden-elit” och dess spådomar om ekonomi, politik, företagande, väder, sport med mera. I stort sett allt blev helt uppåt väggarna fel. Och tur är väl det!

Info på biblioteket i Södra Möckleby. Översättning onödig.

Det välfungerande biblioteket – där ingenting är omöjligt – ligger officiellt i Degerhamn. Det är en av flera lustifikationer som jag som inflyttad inte riktigt förstår. Så är det också med Folkets hus i Södra Möckleby. Det ligger officiellt i Degerhamn!

Taggad ,

ett år har gått…

Redaktionen har fått ett meddelande från Sune Flisa. Det kom med brevduva från hans nya lyxhus i Shimla. Texten är berömvärt kort:

Läs vad jag skrev för precis ett år sen! Vad har hänt sen dess? Stannar lycklig i Indien. /S F

PS. Bifogar mitt porträtt taget av hovfotografen Sandra Mjuuk vid Djupdyknings-VM i Manila 1987.”

suneflisa

historien om dröstorp

Världen krymper. I en kommentar till ett inlägg på alvarsamt hör Doug Borg, ättling till de forna invånarna i Dröstorp, av sig – från Kanada! Dröstorp är i dag en ödeby på det magra alvaret, där bara betesinhägnader och några husgrunder står kvar. Du kan se dem i detta inlägg från juni 2012. Fem år senare kommer alltså en reaktion från andra sidan Atlanten. Längst ned bland kommentarerna hittar du Dougs text på engelska. Översatt skriver han ungefär så här:

Jag hade förmånen att besöka Dröstorp den 14 augusti förra året. Jag är en direkt ättling till de boende i Dröstorp, och jag letar alltid efter mer information om dem. Casja Daniels (förfader i femte generationen) tror jag föddes i Dröstorp 1777, dotter till Daniel Persson och Kjertin? Följande generationer gifte sig, fick barn och stannade till 1870-talet. Jag har förmodligen kusiner i området men har ännu inte hittat dem. Jag skulle uppskatta att höra av dem för mer information. Jag är född i Kanada och har inte lärt min svenska så jag litar på Google.

Tack från Alberta, Kanada.

Doug Borg

Du som vill ha kontakt med Doug Borg – och kanske har intressanta saker att berätta för  honom – kan börja med att mejla alvarsamt@yahoo.se så ska jag försöka föra er samman. /Staffan


Doug Borg skriver nu i ett mejl till alvarsamt, fritt översatt:

Tack så mycket för hjälpen på din blogg. Jag skrev inte i min kommentar att församlingsregistren berättar att min farfars farfar blev mördad där 25 december 1873. I inledningen av ditt blogginlägg nämner du en Per som granne. Är det möjligt att denne Per är far till Daniel Persson?

Tack igen.

Du får lämna ut min e-postadress!


Du som vill mejla Doug gör det på adressen: dougborg001@gmail.com

Fortsättning följer – förhoppningsvis. Storyn kan bli ett spännande stycke modern lokal- och emigrationshistoria…


Efter att Doug Borg hört av sig från Kanada om sina eventuella släktingar i Dröstorp har mitt personliga intresse för den gamla byn återuppväckts. Jag vandrade ensam till Dröstorp den 29 maj 2012 och upplevelsen där ute på det karga alvaret blev mycket stark. Dröstorp är den plats på Öland som – hittills! – har gjort störst intryck på mig. Över byn Dröstorp vilar en ”ensamhetens bitterljuva skönhet, parad med insikten i de oerhört svåra förhållanden som de boende där måste ha levt under”.

Jag har därför åter tittat på de bilder jag tog för fem år sen. De flesta har jag glömt, merparten är inte ens bildbehandlade. Nedan visar jag några aldrig tidigare visade foton. De får tala utan text…

drostorp_maj_2012_01

drostorp_maj_2012_02

drostorp_maj_2012_03

drostorp_maj_2012_04

drostorp_maj_2012_05

drostorp_maj_2012_06

drostorp_maj_2012_07

drostorp_maj_2012_08

drostorp_maj_2012_09

drostorp_maj_2012_10

drostorp_maj_2012_11

drostorp_maj_2012_12

 

Taggad , , , ,

om att se – och inte vilja se

degerhamnsvagenI USA har Scott Pruitt nominerats till chefsposten på miljömyndigheten EPA. Denne snubbe har enligt DN ”täta band till fossilbränsleindustrin och hävdar felaktigt att forskarvärlden är splittrad i frågan om människans påverkan på klimatet.”

På södra Öland hade vi i dag 8 december sommarliknande sol och + 11,1 grader.

Taggad ,

har du sett nåt?

Mycket snabbare än vi kanske föreställer oss kan ”någon knacka på vår dörr”. Världen är liten i dag och om vad som rör sig i hjärnan på Trump och Putin vet ingen. Försvaret väljer nu ut personer till en tipslinje i södra Sverige, inklusive Öland. Och allvarliga män inom försvaret åker runt och frågar ”om nån har sett nåt?”

Vad detta nåt syftar på är klart som korvspad. Det har ingenting med fågelskådning att göra, utan handlar mer om grodmän i vattenbrynet med vassdunge på huvudet, smygfotograferande individer som inte talar svenska, periskop som klyver vattnen utanför Ölands ostkust.

Men jag är inte skraj. Vi har 40 gubbar på Gotland. Där har man också väckt liv i ett robotförsvar som lades i malpåse för 16 år sedan.

När blir det Ölands tur att skrämma lede fi?

Taggad , ,
Annonser