Kategoriarkiv: Vart är vi på väg?

vart är vi på väg? 3 poäng

Du får en ledtråd för varje bokstav i namnet på den by vi är på väg till. Det är svarets BEGYNNELSEBOKSTAV du ska använda. Om ledtråden handlar om personnamn kan rätt svar vara begynnelsebokstaven i antingen för- eller efternamnet.

Ett exempel:
bokstav 1 = Skrev Hemsöborna. Rätt svar kan alltså bli antingen A eller S (August Strindberg).
bokstav 2 = Stad vid Ölandsbrons fäste. Rätt svar är K (Kalmar)
och så vidare…

Men hur många bokstäver ingår i bynamnet? Det får du lösa dig fram till, steg för steg. Frågan är nu: Vart är vi på väg?

Du får bara svara en enda gång – med kommentar – under de tre tävlingsdagarna. Och endast med bynamnet – ingenting annat. Det gäller alltså att ha is i magen och vänta lagom länge. Men väntar du för länge vinner kanske nån annan… I morgon klockan 08:00 publiceras nästa dusk ledtrådar. Nu kör vi!

3 poäng

bokstav 1 = Monopol mot konkurrens.

bokstav 2 = Detta geografiska substantiv spelar stor roll i hans världsberömda bok. Han pluggade till präst men blev politisk journalist och författare.

bokstav 3 = Sköter tävlingen.

Genom att lösa följande gåta får du reda på hur många bokstäver som återstår i bynamnet: boken om Athos, Porthos, Aramis och d’Artagnan  + 1

Annonser
Taggad

i morgon klockan 08:00…

… publiceras de första ledtrådarna i tävlingen Vart är vi på väg? där det gäller att lista ut till vilken öländsk by vi är på väg till. Förra omgången vanns av ”Jordgubbe”. Blir det ”Hallon” denna gång, eller blir det du?

Tävlingen skiftar ofta ansikte. Den kan vara en video. Den kan vara en novell. Den kan vara frågor. Den kan vara gåtor. Hur blir det denna gång? Inte ens gudarna vet. Från frågesportgeniet Gunnar Schabrolls verkstad läcker ingenting ut.

Du som inte tävlat förr ska veta dessa enkla regler:

  • ett tävlingsinlägg publiceras tre dagar i rad, alltid precis klockan 08:00
  • under de tre dagarna får du bara svara en gång – med kommentar. Det gäller alltså att ”vänta tillräckligt länge – men inte för länge”
  • i kommentaren får du bara uppge namnet på byn du tror att vi är på väg till – ingenting annat (detta för att inte hjälpa dina medtävlare)

Må bästa kvinna, bäste man vinna!

Taggad

jordgubbe vann!

Jordgubbe väntade lagom länge och vann klockrent senaste omgången av Vart är vi på väg? Svaret är Alby. ”Gubben” prickade in rätt svar på 2-poängsnivån. Alvarsamt2 gratulerar. Jordgubbe får nu känna på det krävande kändislivet med tjatiga intervjuer, autografskrivning tills armarna domnar (ät magnesium mot kramp) och daglig kvartsfylla i ljummen champagne. Mörka glasögon och peruk kan – åtminstone tillfälligt – lindra besvären.

Nästa tävlingsomgång inleds tisdag 15 augusti.

Sigwahld Restorin
tävlingsledare
Taggad

Vart är vi på väg? 1 poäng

… fortsättning från föregående ledtråd

Doris van Blank-Dorehage fick ett hysteriskt anfall. Hennes rop på hjälp ekade över tennisplanen men ingen svarade i den lilla byn, så sorgligt tömd på både folk och matvaruaffär.
Doris: – Larsa! Larsa! Vakna! Hjälp!

Det gick två evighetslånga minuter. Larsa öppnade ena ögat, varvid Doris blev så glad att hon överöste hela hans ansikte med varma kyssar. Läppstiftsavtrycken fick Larsa att se ut som en färgglad dalahäst, målad av en skackelhänt.

Larsa: – Har du ett piller? stönade han medan även det andra ögat öppnade sig som en drogad mussla i det östöländska eftermiddagasljuset. Ja har sån huvudvärk. Det spränger i skallen.
Doris: – Ja har bara en Albyl. Vill du ha en sån?
Larsa: (stönande) – Ja, ge mej en Al, en Alb, en Albyl…

Larsa svimmade av igen, men denna gång vaknade han igen efter bara några sekunder och slog upp båda ögonen.

Doris: – Här lilla Larsagubben, nu ska du få din Albyl.

Doris placerade Albylen mellan sina fylliga, inte längre så krapplackröda, läppar. Sedan hukade hon sig ned över Larsa. Deras läppar möttes i ännu en passionerad kyss som varade i mellan tjugo och trettio minuter. Medan de verksamma beståndsdelarna i medicinen rann ned i Larsas till hälften medvetslösa kropp erfor han den eviga lyckans förförande hetta. Hans tankar vävde som spindlar ett kärlekens nät. Det var Doris han väntat på i hela sitt kuvade liv på den vedervärdiga redaktionen där Allan von Kompost svingat piskan och där den överskattade skrytmånsen Sune Flisa glidit fram på en till synes evig räkmacka. Det var Doris kraft han behövde. Hon kunde smasha. Hon kunde dra på en forehand så tiden stannade och gökuren gick i golvet. Hon kunde slå en twistad backhand så hård att marken skälvde och sparvar föll döda från himlen. Och Albyl var det bästa afrodisiakum han nånsin fått så intimt injicerat i sin skamlösa kropp. Han småskrattade åt sina smått löjliga tankar och Doris överöste honom åter med våta kyssar.

Doris: – Min älskade lilla Larsagubbe. Vad lycklig jag blir… Du vaknar. Och du skrattar… Å du är alldeles röd i ansiktet…

En kvart senare stod Larsa Marsipin på benen igen. Vimmelkantig men lycklig, rödmosig i ansiktet men med en bländande framtid i sikte. Nu skulle han säga upp sig, nu skulle Volvon bli den centrala kraften i det åkeri han länge drömt om att starta. Och han skulle ha tio ungar med Doris. Minst.

Det blev dags att skiljas. Doris skulle köra hem Cadillacen, Larsa den nu åter fungerande lastbilen. Det sista famntaget blev om möjligt ännu hetare än alla de föregående. Censuren gör att vi inte kan gå in på flera intima detaljer men bildligt talat kan deras längtande kroppar summeras som ”ångande”.

Då ringde Doris nalle.

– Men hej, flämtade hon. Är de duuu! Det va en överraskning. Så roligt. Oj, ursäkta att ja e lite andfådd. Ja har precis spelat tennis förstår du…
Motparten pratade på. Ju längre hen pratade desto mer sken Doris ansikte upp. Hennes ögon tindrade…
– Jaha, de kan vi göra. De vore häftigt. Jättehäftigt, alltså. Ja du vet var jag finns. Bra. Då säjer vi sååååå.

– De va en väninna, sa Doris. Hennes kinder glödde. Hon log. Men hon gjorde ett aningen frånvarande intryck… Mycket snabbt målade hon om läpparna och kontrollerade resultatet i en liten fickspegel. Hon sa ingenting mer om väninnan som ringde. Och Larsa frågade inte. Han var väluppfostrad.

Doris: – Hej då, Larsa.
Larsa: – Hej då, min underbara lilla älskling…

I den sista kyssen kändes Doris på något sätt annorlunda, lite svalare. Men Larsa insåg som den något så när bildade man han var att kärlekens hetta har sina toppar – och sina dalar.

Doris gjorde sig ingen brådska med att komma iväg.
– Jag tar det lite lugnt här innan jag kör hem kärran, sa hon till Larsa. Jag sitter här en stund, tar en cigarett och tänker på dej… Men skynda dej iväg nu så du hinner hem innan det blir mörkt!
– Ja, jag drar nu. Den går långsamt den här skorven, du vet. Högst 60. Men då ska de va nedförsbacke å dom är inte många på Öland…

Larsa fick liv i dom 179 hästkrafterna och petade i ettan. Doris såg läcker ut där hon stod i sin vita tennisdress. Hennes nymålade mun lyste som myrhjortron i det allt svagare eftermiddagsljuset. Han var en lycklig man, snart gift och blivande åkeriägare med massor av ungar i huset. I backspegeln såg han Doris vinka adjö. Hon blev mindre och mindre. Och så försvann hon ur hans liv.

Ute vid stora vägen svängde Larsa vänster. Han tänkte köra upp till Gårdby och ta vänster där mot Färjestaden. Efter bara ett stenkast mötte han en guldfärgad Porsche med nedfälld sufflett. En miljonkärra! Porschen blinkade, den skulle in på den väg Larsa just kom ifrån.

Och nu såg han…! Larsa rös, blodet stockade sig i ådrorna och han gav upp ett gällt skrik. Vid ratten satt… Sune Flisa! Och i det minimala baksätet skymtade Larsa en nätkasse gula bollar – och ett tennisracket…

* * *

Larsas däck som inte längre pryder hans ögonsten, Volvolastbilen.

Duvan med muttrarna på magen – som ett halsband. Vad heter byn?

Traktordäcket och hästen, båda inhägnade.

”Den kärlekens tennisplan” som spelade huvudrollen i det triangeldrama som invånarna i denna by talar om dagligen och stundligen – och kommer att tala om i eviga tider… 

Örnen – i uppflogläge. Kanske blev de heta kärleksscenerna på tennisplanen för starka – till och med för en stark örn.

Taggad

vart är vi på väg? 2 poäng

Några läsare har gått ut stenhårt och redan svarat på 3-poängsnivån. Här kommer nästa ledtråd i det drama som ingen vet hur det ska sluta – inte ens författaren. Det enda vi vet är att Larsa Marsipin och Doris van Blank-Dorehage virrar omkring på Öland i redaktionens Cadillac för att hitta Larsas punkterade Volvolastbil. Men vart är de på väg? Till vilken by?
Svara med kommentar och endast med bynamnet. Lycka till!
* * *
… fortsättning från Vart är vi på väg? 3 poäng.

En kvart senare vände Larsa Cadillacen 90 grader. Ytterligare en kvart senare svängde han vänster och satte kurs söderut.
– Det minns jag i alla fall, sa han till Doris, att byn låg söder om Färjesta´n. Och minns jag inte helt fel låg den inte på västsidan.
– Du kommer nog på det när vi kört lite längre. Vägen väcker nog minnen hos dej, käre Larsa, sa Doris med låg röst.

Larsa kastade en snabb blick på henne och bländades av hennes skönhet. Hon var verkligen tjusig, men hopplös att ha och göra med när det gällde förskott i kassan. Där fick alla nobben, utom Sune Flisa som kunde lyfta hur stora försträckningar som helst utan nån som helst säkerhet. Det viskades om miljonbelopp.

De satt tysta en bra stund. Cadillacen rullade fram som på bomullsmoln. Plötsligt slog blixten ned:

Larsa: – Men nu minns jag. Heureka! Ja, jäklar. Det finns en tennisplan där… Och efter några sekunders betänketid la han till: – Och Allans racketar och bollar ligger i skuffen, vet ja. Spelar du tennis, Doris?
Doris: – Ja, vet du inte det. Jag vann junior-SM för några år sen. Men när jag blev senior la jag racketen på hyllan…
Larsa: – Men jisses. Det visste jag inte. Ska vi spela en match när vi fixat däcket? Men du ska veta att jag inte har slagit en boll på över 20 år…

Doris skrattar.

Doris: – Du är för gullig du, Larsa. Inte slagit en boll på tjugo år och vill spela match mot mej! Såna tag gillar jag. Jag ställer upp. Vill du ha handikapp?
Larsa (något rodnande) – Nej, för sjutton. Jag ska ge järnet, driva dej från hörn till hörn…

Doris (skrattande) : – Okey. Blodigt allvar, alltså… Men först däcket. Förresten… Minns du nåt mer av den där byn? Nåt udda? Nåt som sticker ut? Annars är jag rädd att vi får åka flera varv runt Öland innan vi hittar rätt…
Larsa: – Tennisplanen är en detalj… Såna är inte så vanliga på ön. Jo, muttrarna! Dom la jag ju i magen. Det minns du att jag sa? Men det stämmer kanske inte helt. Jag la dom nog mera utanpå magen.
Doris (med lägre röst) : – Men kära Larsa… Det låter konstigt. Men jag minns allt du säjer, Larsa. Allt…

Doris la sin hand på Larsas knä, varvid Larsa var nära att köra av vägen. Men han samlade sig snabbt och sa:
– Jo, nu minns jag. Duvan! Och ett traktordäck.

Doris sken upp i sitt allra varmaste leende och sade något om att Larsa verkligen hade fantasi och att han var så söt när han småljög så där vitt och brett… Och så sade hon att hon gillade Larsa.
Larsa hade under några känslosamma minuter svårt att hålla bilen på rak kurs och urskuldade sig med att det var så varmt… (kupétermometern visade 16 grader).

Doris: – Ok, då har vi det inhägnade däcket. Vi har muttrarna utanpå magen. Och duvan! Och traktordäcket. Och tennisplanen.
Larsa: – Och örnen, för fanken! Örnen! Och hästen!

Doris tyckte detta pusslande var spännande. Och hon upprepade leende och med emfas: – Däcket. Muttrarna. Duvan. Örnen. Hästen. Det låter som en djurpark. Å så tennis mitt i hela alltet. De e rena deckarjobbet det här!

Ingen vet hur det gick till men efter ytterligare en och en halv timmes körning, hit och dit, kom de fram till rätt by. Och allt stämde. Däcket fanns där. Muttrarna likaså. Och allt det övriga. De tu bytte snabbt svål på Volvolastbilen, och så inleddes den märkliga tennismatch som skulle sluta i ett evighetslångt omfamnande och blixtrande kyssinferno som skulle få de stora filmälskarnas kärleksyttringar att likna tafatta tonårslekar under en ff-hippa.

Efter matchen, som varade i bara 40 minuter, hängde Doris spak i Larsas armar. Matchen hade sugit musten ur dem. Kärleken likaså. Bara tennisnätet skilde dem åt.

Doris (med dimmiga ögon): – Jag vann med 6-0, 6-0, 6-0. Men du vann mej, Larsa.

Larsa släppte då greppet om Doris midja. Knäna vek sig. Allt blev svart och han gick i backen med en duns. Det sista han sa innan totalkoman sänkte sig ned som en svart filt rörde Doris till kärlekstårar:
– Jag älskar dej, Doris…

fortsättning följer…

Doris och Larsa hittade alla de föremål som Larsa efter ett till synes evighetslångt tänkande rabblat upp för Doris. Fotot av traktordäcket och hästen är taget på full glugg, varför skärpedjupet är minst sagt kort.

Byentrén för dem som kommer söderifrån. Vid ett senare redaktionsmöte lär Larsa ha berättat att den dimma vi ser på fotot uppvisade stora likheter med den ”pallkoma” som drog honom i backen efter ”det stora tennishånglet”. Märkligt nog lämnade Sune Flisa just då rummet.

Ytterligare en skylt för ”söderifrånkommande”. Den kan väcka ”naggbegär” att stilla i ”konservativ portal”.

Taggad

vart är vi på väg? 3 poäng

Larsa Marsipin, bloggansvarig för sport och utrikesnyheter, har bett vår diktator i kassan, Doris van Blank-Dorehage, att följa med på en liten biltur. Larsa vill ha sällskap till byn där han har både hjulmuttrar och hjul till sin gamla lastbil, en Volvo TVC 2, modell 1942. Larsa använder den när han kör grus på sitt landställe strax norr om Färjestaden. En stor bult har nämligen punkterat vänster bakdäck under en gruskörning häromveckan. Nu ska han hämta däcket och hjulet och hjulmuttrarna i den by vi söker namnet på. Då vill han ha med sig Doris van Blank-Dorehage som sällskap. Vissa på redaktionen säger sig veta att Larsa hyser amorösa känslor för Doris, och har därför varnat henne för utflyktsförslaget. Samtidigt vet alla att Doris hjärta klappar för en annan medarbetare, Sune Flisa. När vi träffar det något udda paret har dom precis hoppat in i redaktionens nylackade Cadillac med den nya ödmjuka devisen på sidorna – framträdande ur snövita cumulusmoln mot en svart fond med gula blixtar och vita dödskallar: Med Alvarsamt2 hålls kulturen vid liv – åtminstone lite”. V-8:an spinner. Solen skiner. Vi får se hur det går…

– Förbannade bult som punkterarde däcket, säger Marsa. Vicken osis jag hade.
– Inte gnälla nu, Marsa, säger Doris. Nu ska vi vara glada för snart har du din kära gamla lastbil igång igen. Vart kör du nu, då?
– Till byn där Volvon står. Jag minns inte vad den heter. Minns du? frågar Marsa.
– Nej, du sa det tidigare men jag har glömt… Var det Spjutterum? kvittrar Doris.
Larsa skrattar.
– Spjutterum! Vilket namn. Nej, Spjutterum var det inte.

Man åker en mil.

Larsa: – Dom säger på redaktionen att det är en kille som alltid svarar rätt på den där tävlingen vi har… Du vet… Vart är vi på väg?
Doris: – Ja, jag hörde till och med Allan von Kompost la sej i frågan… Han hade tydligen slagit näven i bordet och krävt svårare gåta på 3-poängsnivån.
Larsa: – Ja, Allan är ju som han är. Kort stubin. Som en kobra. Hugger först och frågar sen. Men skarp som kristall i pallet. Jag gillar honom.
Doris: – Jag med. Han är helt okey.

Doris nalle ringer.

Doris: – Men hej Allan. Vi sitter just och pratar om dej. Fast bara i positiva ordalag, förstås (skrattar).

Doris lyssnar länge. När Allan pratar kan det ta tid.

Doris: – Ok. Jag förstår… Ok… Ok… Så vi ska göra det omöjligt för läsarna och ”den där T” att lösa gåtan på svåraste nivån? Ok. Jag förstår. Då säger vi så. Ha det. Hej.
Larsa: – Vad gick det där snacket ut på, då?
Doris: – Jo, vi får inte berätta för mycket om vart vi är på väg? Allan tyckte att vi ska svänga vänster borta vid Björnhovda… Eller sa han Bjärby. Oj oj oj vad mitt minne är kort.
Larsa: – Björnhovda? Det är väl onödigt. Det blir ju en omväg! Och Bjärby finns ju flera… Ja, nu har vi rört till det ordentligt, ska jag säja.
Doris: – Men Larsa. Strunt i det nu. Vi ska nog hitta fram må du tro. Vi har ju så trevligt. Och inte har vi bråttom. Tänk att jag är ute och åker bil med dig och vi vet inte vart vi ska… (skrattar).

Larsa svarade inte. Man körde ytterligare en mil. Där tog Larsa höger efter nåt ställe som heter Tveta.

Larsa: – Tänk, jag kommer inte på vad byn heter. Det är ju löjligt. Jag var där nästan hela dan för några dar sen och fixade och donade. Jag tog av punkadäcket och la det på backen…
Doris: – På marken?
Larsa: – Ja, men området är inhägnat så det är ingen fara.

Doris: – Inhägnat?
Larsa: – Ja, så kan man nog säja…
Doris: – Men hjulbultarna, då. Var la du dom?
Larsa: – Ja, du kan inte ana, Doris. Jag la dom på ett ställe där ingen levande själ kan hitta dom.
Doris: – Oj, så spännande. Berätta mer!
Larsa: – Njae, det får nog vänta en stund…
Doris: – Du är elak, Larsa. Jag som är så nyfiken. Berätta nu så får du en puss.
Larsa: – Okey då. Du ska få en ledtråd. Jag la dom i magen.
Doris: – I magen. Du är tokig, Larsa!

Larsa får en puss och kör ytterligare en mil, alldeles röd i ansiktet. Han tar fram en bild och ger till Doris.

Larsa: – Här är förresten en röntgenbild. Av magen. Du ser muttrarna, va?
Doris: – Men du ÄR tokig, Larsa!

Just när Doris sa det körde de förbi en skylt. På den stod det kort och gott: Ullevi. En stund senare stannar det omaka paret för att dricka kaffe. Larsa tar fram ytterligare ett foto och ger till Doris…

Larsa: – Här ser du punkadäcket, förresten. Ingen rolig syn, va?
Doris: – Men vilken konstig grej som sitter i däcket…
Larsa: – Visst är det. Men den ska snart vara historia. Från det ena till det andra… Vi har kört fel. Enligt skylten där är vi på väg mot Norra Möckleby. Vi får vända när vi fikat färdig.
Doris: – Det gör ingenting, Larsa. Vi har hela dan på oss och det är trevligt att vara ute och åka med dej…

Larsa svarade inte men kunde inte dölja en belåten uppsyn. Och Doris såg att han var blank i ögonen och rosig om kinderna.

Fortsättning följer…

Reglerna är enkla: Svara med kommentar – och bara med vilken ort du tror att de är på väg till – inget annat.

Röntgenbilden med muttrarna i magen som Larsa visade Doris när de kört lite vilse igen i trakterna av Kalkstad. Men orten Kalkstad nämde aldrig Larsa för Doris, ity han skämdes för att ideligen köra fel – och för att han inte ens kom ihåg vart de var på väg. Var det lik förbaskat till Spjutterum!?

Här är det foto som Larsa visade Doris. Det punkterade däcket syns tydligt, liksom den bult som gått helt in i däcket. När Larsa tog fotot använde han bländare 1.2 på sitt korta teleobjektiv. Skärpedjupet blev därför minimalt. Det förstår alla läsare som följt bloggens fototips. Stor bländare är kort skärpedjup. Liten bländare är större skärpedjup. Men vart är vi på väg? I vilken by ligger punkadäcket?

Taggad

i morgon bitti klockan 08…

… publiceras första ledtråden, den som är värd 3 poäng, i tävlingen Vart är vi på väg?

Larsa Marsipin
tävlingsledare
Taggad

Tony vann – igen!

Han är otrolig den mannen. Nu vann han igen. Rätt svar är Bredinge. Och vi åkte från Lunda, en sträcka på 3, 7 kilometer. Rickard svarade också rätt men över Youtube och något senare än Tony.

Tävlingskonstruktören Gunnar Schabroll är klart tagen av Tonys framfart som vinstmaskin.
– Han måste vara ett geni, sa han alldeles likblek i ansiktet då det rätta svaret droppade in redan på 3-poängsnivån. Och tävlingsredaktionen instämmer. Nu väntar stormöte där vi på alla sätt ska sporra Gunnar Schabroll att konstruera ”den svåraste gåta som någonsin sett dagens ljus norr om ekvatorn”. Ingen levande – och sannolikt inte heller nån död – ska ha den minsta chans att leverera rätt svar på 3-poängsstadiet. Det har nu blivit kulturorganets heliga mål.

Djupt imponerade grattar samtliga redaktionsmedlemmar kung Tony!

Nästa tävling börjar måndag 31 juli.

Sigwahld Restorin
tävlingsledare
Taggad

vart är vi på väg? 3 poäng

Då kör vi igen. Minns du reglerna?

Så här är de: Sammanlagt visas tre ledtrådar, tre dagar i rad. De läggs ut exakt – nästan – klockan 08:00. Under de tre tävlingsdagarna får du bara svara en gång – med kommentar. Svaret ska bara vara den ort/stad/by någonstans på Öland som vi åker/går/cyklar eller simmar till – ingenting annat. Den ort/by/stad vi utgår från kallas frånbyn. Men den vi söker är den ort/by/stad vi ska till. Den kallar vi målbyn.

Tävlingen kräver rimfrostat psyke, nerver av kadmiumlegerat stål och ett Niagarasprudlande intellekt. Det gäller att vänta precis lagom länge med svaret. Är du för långsam vinner nån annan. Är du för snabb blir ditt svar sannolikt fel. Vinnaren blir garanterat världsberömd – på hela Öland.

Tävlingskonstruktören Gunnar Schabroll har i denna tävlingsomgång greppat videokameran och gett sig ut på okända Ölandsvägar. Slå på högtalarna och klicka igång rullen nedan. Frågan är som alltid: Vart är vi på väg?

Taggad

gerd vann!

En kvinna igen! Gerd! Gerd Åstrand! Hon sopade banan med konkurrenterna och behövde bara 24 minuter för att knäcka 3-poängaren i Vart är vi på väg? Strålande! Alvarsamt2 gratulerar och hurrar. Rätt svar är Skedstad.

Konstruktören Gunnar Schabroll säger till Alvarsamt2 att ”jag gjorde 3-poängaren så svår att ingen skulle kunna knäcka den. Men vad hjälpte det? Det är snudd på obegripligt hur man kan hitta ett svar ur så pass minimal information. 2-poängaren och 1-poängaren gjorde jag däremot lättare, men Gerds skarpa intellekt gjorde dessa nivåer betydelselösa.”

Lösningen:
Vi åkte från Melösa till Skedstad.
Menlösa barns dag.
Torsten Bengtsson gav 2004 ut boken Ormens öga. Söder om Melösa ligger Ormöga.
Melösa + n blir menlös = harmlös
I målet tar man skeden i vacker hand
Kniv, gaffel, sked…

Nästa omgång kör vi 15 juli. Gunnar Schabroll berättar att den tävlingsomgången består av tre videor…

Taggad

vart är vi på väg? 1 poäng

Målorten heter inte Knivby, inte Gaffelcity men _ _ _ _ _ _ _ _.

Taggad

vart är vi på väg? 2 poäng

I frånorten lägger man till ett n och blir harmlös. I målstaden är man van att ta förleden i vacker hand.

Taggad

vart är vi på väg? 3 poäng

Här är första ledtråden i Vart är vi på väg? Både den ort eller by vi åker från och den ort eller by vi är på väg till ligger på Öland. Frågan är: Till vilken ort/by är vi på väg? Svara med kommentar. Uppge endast namnet på orten/byn. Ingenting annat. Du får bara ge ett svar under de tre tävlingsdagarna. Nedan ser du ledtråden värd tre poäng. I morgon kommer nästa ledtråd. Den är värd två poäng. Lycka till.

Frånorten har ingen dag – likt en nära nog namne med barn. Från frånorten till målorten, SSV om frånorten, är det bara tre kilometer – fågelvägen. Nästan exakt söder om frånorten ligger by med nära band till Torsten Bengtsson 2004. Men den är inte ens halvvägs till målet, eftersom målet är en stad.

Taggad

du hänger väl på i morgon bitti?

I morgon klockan 08:00 publiceras första ledtråden i tävlingen Vart är vi på väg? Förra omgången vanns av ingen. Denna omgång kan vinnas av dig! Du får bara svara en gång – med kommentar – under de tre tävlingsdagarna. Svaret ska bara innehålla namnet på den ort vi är på väg till. Ingenting annat. Det gäller alltså att vänta tillräckligt länge med svaret för att uppnå en någorlunda säkerhet. Men väntar du för länge kan nån annan snuva dig på mållinjen… 😉

Taggad

det bidde ingen vinnare i vart är vi på väg

Historiens svåraste Vart är vi på väg? löstes av ingen. Tony svarade visserligen rätt i den extra spelomgången men hans svar kan inte godkännas, eftersom man bara får svara en enda gång under tävlingsomgången.

————————————————————————————————————-

Rätt svar var: Hönstorp

Frånort: Eriksöre
Målort: Hönstorp

Ledtrådar:

En mil till målet
NNO = nordnordost från Eriksöre
A (Airikr) och E = Erik
Erik ägde inte ett öre – Eriksöre
Landskapet = Norrbotten, mixat ur orterna Norrgärdet och Törnbotten strax norr om Hönstorp
pratkvarn = Laura (Gunnar Schabroll håller med om att det är en hårddragning av den gängse betydelsen ”vimsig kvinna”, ”våp”, ”höna”. Men i och med att han även skrev ”kacklar” anser han att ledtråden är hyfsat ok)
Fifty-Five Flowery är en hönsart + torp (byggnad på vischan)


Ny omgång runt 1 juli!

Taggad

vart är vi på väg? 0,5 poäng

Eftersom ännu ingen svarat rätt i tävlingen Vart är vi på väg? ges en sista chans för någon att kamma hem berömmelsen, priserna, gåvorna, uppvaktningarna, intervjuerna och den ljusa framtiden i landets alla kändistidningar. Rätt svar ger 0,5 poäng, men viktigast är naturligtvis den eviga äran.

Fifty-Five Flowery + byggnad förknippad med vischan.

Taggad

vart är vi på väg? 1 poäng

Bilfärden går vidare utan missöden. Laurha har pratat oavbrutet, vilket har fått H C Andersen att skriva en liten dikt i hopp om att få henne tyst. Sigwahld Restorin har med nickningar stött projektet, eftersom han glömt sina hörselskydd på redaktionen och aldrig gått särskilt bra ihop med Laurha Porthin von Weshenstråhle.

– Läs dikten nu, ber Laurha och tindrar med ögonen. Åh, gud så spännande. En dikt! Jag tror H C kommer in i akademin efter det här.

Och H C Andersen läser med djup stämma:

från gods och guld och krona
vi åkte med pratsjuk Laura
till byn där dom kacklar unisona
där det råda en äggande aura
från Erik och guld och öre
vi åkte med tyst Restorin
till torp med en höna före
i redaktionens dollaregrin

– Oh, nu vet jag var vi är! Men det är inte Eksjö! jublar Laurha Porthin von Weshenstråhle och leker nonchalant med de tre pärlhalsband hon bär till den turkosa toppen. Men jag säger ingenting. Det får läsarna gissa. Å gud, så spännande!

Taggad

vart är vi på väg? 2 poäng

– Det är märkligt hur den där Gunnar Schabroll hittar alla sina konstiga orter på Öland. På hela Öland. By the way… Hur skulle du vilja mystifiera frånorten, Sigwahld? frågar Laurha Porthin von Weshenstråhle och lägger huvudet på sned.

– Tja, svarar Sigwahld Restorin som suttit tyst en stund under den milslånga körningen. Den där A som H C Andersen pratade om var kanske så fattig att han inte ägde ett enda öre. Den mystifikationen ger väl en lagom disig bild? frågar Sigwahld och ser nöjd ut.

– Ja, så fiffigt krypterat, kvittrar Laurha Porthin von Weshenstråhle.

– Ja du Laurha, suckar Sigwahld Restorin… H C Andersen nämnde tidigare en pratkvarn i en av sina sagor… Du ska veta att den faktiskt kunde gå!

– Va konstigt! ropar Laurha. Jag fattar ingenting. En pratkvarn som kan gå! Stoppa pressarna. En sensation! Men strunt samma, vi har så mysigt här bak i bilen…

Och så sjunger Laurha Porthin von Weshenstråhle: ”Vi har det bra, vi här bak i bilen…”

När hon sjungit färdigt ställer hon en ny fråga till Sigwahld Restorin:
– Det där landskapet som ligger på Öland… Vilket är det? Säg det nu så ska du få en puss!

– Norrbotten. Men för att du ska hamna rätt krävs att du är intellektuellt flexibel och kan lägga det ena till det andra, ta lite där och lägga det till nåt annat… Men jag vill absolut inte ha nån puss. Inte av dig, Laurha! Aldrig i livet!

– Slipp då. Du är verkligen beige, mumlar Laurha mellan tänderna. Det här blir bara svårare och svårare för mej. Men så mycket är säkert, det är inte Göteborg. Och inte Paris. Från det ena till det andra: Vad sjutton hette den där A, egentligen?

– Han hette från början Airikr, säger H C Andersen medan han stirrar in i sin smartphone och ser så där lagom frånvarande ut. Men vad ni kacklar om oväsentligheter hela tiden! Kan vi inte va lite tysta en stund och njuta av bilfärden?

Taggad

vart är vi på väg? 3 poäng

I dag sitter Sigwahld Restorin vid ratten. När han inte kör redaktionsbilen – en Cadillac, modell Eldorado Brougham från 1957 – skriver han om kriminalfall och misslyckade mediala satsningar, exempelvis Footbook. I baksätet tronar Laurha Porthin von Weshenstråhle. Hon är allmänreporter med inriktning på överklassfrågor. Vid sin sida har hon Hugwald Claes Andersen, kallad H C Andersen, sagoförfattare. H C skriver även om trolldom, italienska viner och kommunpolitik (han har bland annat skrivit den politiska sagan ”Kejsarens gamla kläder”, som under juni månad går som följetong i Dansk Fortælling Kanal. En kortare version av sagan publiceras inom kort på alvarsamt2).

Mellan frånorten och målbyn är det ganska precis tio kilometer, eller tio tusen meter som Laurha Porthin von Weshenstråhle hellre vill uttrycka saken.
– Och precis som friherre Egwald von Gubberkirschen gjorde här en gång åker vi åt NNO, säger Laurha och gapskrattar. Åt NNO! Har man hört på maken! Åt NNO!

– Du är allt en riktig pratkvarn du, kontrar H C Andersen. I en av mina sagor berättade jag just om en pratkvarn. Den figuren hjälpte mången att ta sej till målbyn. I den sagan figurerar också den stackars fattiglappen som förr stavade sitt förnamn med A men som i dag börjar med E. Trots dåliga odds och mycket elände kom han småningom fram till den lilla byn söder om ett svenskt landskap.

– Stackars A… Eller E, eller vad han nu heter… Det var förresten ett konstigt namn, AE. Men du pratar ju alltid tossigt, pladdrar Laurha Porthin von Weshenstråhle och fnittrar som en trettonåring. Hette han bara A? Och nåt svenskt landskap ligger väl för sjutton inte på Öland?

– Du skulle läsa flera sagor du, Laurha, säger H C Andersen. Då skulle du bli intellektuellt spänstigare och lära dej att mixa information på ett helt annat sätt än du kan i dag. Du lever så instängd i din lilla överklassbubbla med stela tankemönster. Och du vet inte mycket. Vad A hette mer ska jag berätta småningom. Och det ska du veta: Detta landskap ligger visst på Öland!

– Nu små barn är vi snart framme, skrattar Sigwahld Restorin. Va fint den går den här gamla kärran. Nu ska det bli gott med en kopp kaffe.

Taggad

i morgon klockan 08:00…

… publiceras första ledtråden i andra omgången av vår tävling Vart är vi på väg? Konstruktören Gunnar Schabroll säger till redaktionen att ”knäcker nån den här gåtan redan på 3-poängsnivå ger jag upp. Det vore övermänskligt och överjordiskt. Då slutar jag. Då får ni kalla in nån annan krypteringsexpert.”

Gunnar Schabroll vet vad han talar om. Han jobbade inom säpo under både första och andra världskriget och blev sedan korsordsredaktör på flera internationella tidningar, av vilka den mest kända torde vara ”den tyska huvudvärkens mediala centrum”, Das ewige Rätsel.

Redaktionen kan inte annat än hålla med Gunnar Schabroll i hans bedömning av 3-poängarens svårighetsgrad. Vid genomläsning av manuskriptet finner vi gåtan makalöst svår, ett tuppfjät från ”omöjlig” att knäcka. Vi konstaterar därför att lösningen kan vara vilken by, ort eller stad som helst mellan Algutsrum och Övra Västerstad.

Må bästa hjärna vinna!

Allan von Kompost
redaktionschef

PS. Det kan kanske vara bra att veta att Gunnar Schabroll använder Eniros karta när han sätter samman sina huvudvärkspulver. Du finner den här. Tänk på att vissa byar/orter bara ses i vissa förstoringar.

Taggad

fiasko för intelligenseliten

Redaktionen har låtit testa 3-poängsdelen av kommande Vart är vi på väg? bland iq-fantomerna i Mensa International. Alla deras 134 000 medlemmar i över 100 länder fick chansen att visa sig på styva linan. Men inte en enda klarade skivan. Alltså: Knäcker du den inledande ledtråden – på onsdag eller torsdag – är du ett geni, en gud, ett intelligensmonster av överjordisk kaliber.

Allan von Kompost
redaktionschef

Tony vann på knock

Ibland förstår man ingenting. Jag tänkte mig att första ledtråden i denna tävlingsomgång skulle vara så svår att det inte fanns en chans på miljonen att nån svarade rätt. Och så går Tony och gör det! Jag blev helt perplex då jag såg att han svarat Hagby. Hur bär han sig åt? Är han dopad? Är han ett geni? Eller har han bara tur? Nej, det är skicklighet. Alvarsamt2:s hela redaktion bockar och niger.

Tony blev den andre mannen i världshistorien att vinna en omgång av Vart är vi på väg? Den förste blev Jernis – och enligt rykten förändrade den segern hela hans liv. Han badar i stålar, han skriver autografer var han än går och alla vill skjuta en selfie med den Jernman som räddade den manliga äran vid den tidpunkt då hela manssläktet var på vippen att gå under. Jernis blev legendarisk och Tony följer nu upp med en lika makalös insats. Grattis, Tony. En medalj i ädlaste kattguld utdelas småningom, dessvärre postumt. Men ändå!

Lösningen, texten inom parentes är bara allmäninformation; den hör inte till lösningen:

Frånbyn är Gärdslösa. Där finns kyrka. Där föddes skalden Erik Johan Stagnelius (1793). Han skrev sånger om olika militära slag, exempelvis Waterloo (1815, där Napoleon besegrades). Ivar kör söderut från kyrkan, tar av höger, tar av höger igen och styr mot svaret Hagby.

Hilding Hagberg var ledare för kommunisterna. Han var även chefredaktör för tidningen Norrskensflamman under 17 år. Hagberg och Hagby inleds med samma fyra bokstäver. Målet var alltså Hagby.

Nästa tävling kör vi runt mitten av juni.

Taggad

svår tävlingsomgång

Hittills har bara tre svar kommit in i tävlingen Vart är vi på väg? Omgången kan kanske därför klassas som ”den hittills svåraste”. När detta skrivs återstår drygt 15 timmar av tävlingstiden. Ett krävande kändisliv väntar eventuell vinnare…

Taggad

vart är vi på väg? 1 poäng

1 poäng

– Så snart jag kommer till den här byn tänker jag på den där kommunisten, säger Ivar till sina medresenärer.

– Varför gör du det? frågar Ingvar Charm-Knubbendorpf som har tagit fem värktabletter mot sin huvudvärk och dimsyn. Jag skulle aldrig ha börjat med MMA, stönar han.

– Byns och hans efternamn inleds ju med samma fyra bokstäver, säger Ivar Sturskwalt och tvärnitar. Vi är framme, gott folk?

Och frågan är då i denna sista ledtråd, var är vi?

Taggad

vart är vi på väg? 2 poäng

2 poäng

Målbyn ligger bara knappt tre kilometer från där Hilding, förlåt Ivar, tog av höger för andra gången.

Taggad

vart är vi på väg? 3 poäng

3 poäng

Redaktionens vaktmästare, Ivar Sturskwalt, kör redaktionsbilen i dag. Ivar betraktas av många som den ende redaktionsmedlem med förståndet i behåll. Han är dessutom en säker rallyförare, vann tillsammans med Sune Flisa som kartläsare det krävande loppet ”Södra slingan” på Öland 1961 i en hårt trimmad SAAB 95, samma kärra som vi i dag ger oss ut i på det vackra Öland.

Även Lina ”Luggo” Casparin och Ingvar Charm-Knubbendorpf, reportrar med specialisering mot sociala medier, respektive allmänreportage, är med på resan. Ingvar har lite dimsyn i dag men Lina är pigg som alltid. I dag har hon fotograferat ett kokt ägg och lagt ut på sin blogg ”Det ljuva livet”. Hon har också skrivit en förklarande text till fotot, ”Så här kokar du ditt ägg sjukt enkelt medan du lägger sjukt sköna slingor”. Lina har nästan en halv miljon följare på bloggen, alla med rösträtt.

Ivar lägger lugnt i ettan och ger gas. Motorn hackar betänkligt och komforten här i baksätet är inte mycket att skryta om för mamma och pappa. Men vi är på gott humör när vi startar från kyrkan i den här byn, som väl kan betraktas som ”ett poetiskt centrum beslöjat av sånger om exempelvis ”Waterloo”. Men tro nu bara inte att ABBA är inblandade. Eller Stikkan!

Eftersom kärran inte varit på service sen 1965 åker vi inte långt. Efter bara några hundra meters färd söderut tar Ivar av till höger. Efter ytterligare ungefär lika lång sträcka tar Ivar höger igen. Det känns logiskt, ity vi alla vet att han är lite högervriden. Men det var sannerligen inte han som under många år umgicks med sin flamma i norr och vars efternamn… Nä, nu var vi på väg att säga alldeles för mycket!

Tror du att du vet vilken ort eller by vi är på väg till? Svara då med kommentar – men endast med ortens namn, ingenting annat. Lycka till!

PS. Det rätta svaret avslöjas först morgonen efter sista tävlingsdag.

Taggad

vart är vi på väg?

Du är väl beredd? I morgon bitti – exakt 44 sekunder över 8 – läggs första ledtråden ut i tävlingen Vart är vi på väg?

Vill du vinna ära och evig berömmelse är detta tävlingen för dig. Dessvärre har den visat hur klent det är med männens intellekt. Endast en tävlingsomgång har vunnits av en man. De övriga 14 av kvinnor. Vinner en man denna gång har följaktligen redaktionen att hantera en världsnyhet av gigantiska dimensioner, sannolikt större än nån av president Trumps kvackande grodor.

Slutligen en varning: Dopade deltagare kommer omedelbart att diskas.

Taggad

I övermorgon…

Läsartävlingen Vart är vi på väg? gör comeback. Tanken är att köra tävlingen två gånger i månaden, runt den 1 och 15. Det blir sex tävlingsdagar per månad. I övermorgon publiceras första ledtråden av tre i omgång ett. Reglerna är som tidigare.

  • Du får endast lämna en enda kommentar under de tre på varandra följande tävlingsdagarna.
  • Du svarar alltså med kommentar och det gäller att vänta tillräckligt länge för att hitta ”ett rimligt rätt” svar. Det svåra är att avgöra vad som är just ”tillräckligt länge”. Sölar du för mycket vinner nån annan. Är du för snabb riskerar du att svara fel.
  • En ledtråd läggs ut exakt klockan 08:00 tre dagar i rad.
  • Både start och mål ligger på Öland – men det är endast målet du ska gissa.
  • Svara ENDAST med målbyns namn, inte varifrån vi åker eller hur du kom fram till svaret.

I övermorgon onsdag klockan 08:00 ställer vi frågan: Vart är vi på väg?

Taggad ,
Annonser