Enligt Barometern ska Mörbylånga kommun nu punga ut med 150 000 kronor i böter för att utan bygglov ha anlagt tre vattenfördämningar i Tveta år 2016.
Lätt fixat! Det är bara att höja skatten!
alvarsamt2
– icke allvarligt om livet runt alvaret –
Kategoriarkiv: vatten
blött värre
Det var länge sen man hörde den porla, katarakten i… Ja, var?
Ja, just det. Det lilla vattenfallet finns vid sjön på golfbanan i Grönhögen.
blött
Det har regnat en längre tid och bevattningsdammen i Albrunna är åter full, nästan.
Inte om utan när
Jag vill inte dricka renat processvatten från kycklingslakteriet Guldfågeln. Jag vill inte hinka i mig vatten som emanerar ur blodigt, salmonellamöjligt renspolningsvatten från snabbuppfödda kycklingstackare med brutna vingar vid slakteriet i Mörbylånga.
I dag skriver Östra Småland att man ännu inte släppt ut ”Guldfågelvattnet” i ledningarna. Drifttagningen pågår fortfarande.
– Det är inget fel på vattnet men vi vill vara helt säkra, säger Jens Olsén, VA-chef i Mörbylånga kommun.
Dessvärre finns ingenting som heter ”helt säkra” så länge människan är med i spelet. Det hjälpte inte att vattenverket i Degerhamn invigdes av prinsessa och prins. Underverket, doppat i rojalistisk pomada, hann inte ens vara i drift en månad innan vådiset luktade apa och smakade pyton.
Då sa samme Jens Olsén så här, enligt SVT:
– Det är i det nya vattenverket i Degerhamn som vi har problemen.
_ _ _man luftar vattnet för att bli av med den lukt av svavelväte som finns i råvattnet.
_ _ _ Men exakt vad som orsakar lukten kan han inte svara på.
– Lukten finns ju inte överallt och de prover vi har tagit visar inte på några avvikelser, men troligen handlar det om någon luftning som gått sönder, säger han.
Så är det med all teknik. Plötsligt händer det. Plötsligt går nåt sönder. Så kommer att ske även i vattenverket som ska rena processvatten från kycklingslakteriet i Mörbylånga. Det handlar inte om det ska gå sönder. Det handlar om när.
Sen kan Jens Olsén säga vad han vill. Ordet är fritt.
Det är, gud ske lov, även tanken.
Larsa Marsipin
reporter
vattnet sinar…
Bevattningsdamm i Albrunna, juli 2019.
Samma damm i maj 2019.
cliffjumpar kommunen från sitt ansvar?
Är badet i Grönhögen kommunalt? Eller halvkommunalt? Eller kvartskommunalt? Eller blir det snart kommunalt? Hur ska lagen om ansvar för badande tolkas? Industrierna vid sjön vill inte ha badgäster. Men vad vill kommunen? Vill de bara ha lagom många badgäster? Eller inga alls? Några kommunpolitiker vill tvärt om. De vill ”utveckla kalkbrottet till en unik badattraktion i kommunal regi”.
Nu ska kommunen låsa den stora grinden, öppna annan port, stängsla in, ställa ut toaletter och soptunnor och göra ny parkering. Hur ska dessa arbeten tolkas? Som ”inbjudningar” eller som ”varningar”? Kan kommunen trots dessa trivselökande åtgärder frita sig själv från ansvar för vad som händer innanför stängslet?
Kulturorganet har frågat två jurister – och fått motsägande svar. Den intressanta frågan blir naturligtvis hur kommunens lagtolkare värderar ansvarsfrågan.
Fortsättning lär följa…
Entrén till det ”nya” badet ligger åt söder.
Stängselgrinden är i dag låst med kedjor. Snart ska den öppnas. Strax innanför denna grind leder en extremt brant trappa ned mot sjön.
Inom området finns äldre stängsling med taggtråd.
Det är dessa klippor som lockar cliff jumpers. Denna film spelades in redan för sju år sedan.
Stängslet vid de lodräta bergsidorna åt söder.
Räcke söder om sjön. Det är bara att böja sig och gå under.
Vi står här söder om sjön och tittar österut. Är det här de nya parkeringsplatserna ska placeras?
Eller ska de anläggas här – åt väster? Strax till höger om bildmitten sticker kvarnen i Grönhögen upp sina vingar vid horisonten
Kommunen ska placera ut toaletter och soptunnor i månadsskiftet maj-juni. Man ska också hinna stängsla in… Hur går det ihop med verkligheten? Tiden hastar. När som helst kommer sommarvärmen. Som synes har badet redan besökare.
Tidigare inlägg om badet/vattentäkten/industriområdet hittar du här. Och här.
vad rätt du tänkt fast det var fel
Vilken väg väljer kommunen för sjön/badet/brottet/täkten/industriområdet i Grönhögen? Har man en glasklar idé eller totar man ihop en hopplös kompromiss?
Häromdagen. Jag träffar inföding. Han är född här i söder. Han har levt hela sitt liv på Sydöland.
Som alltid börjar samtalet om vädret. Snart glider det över till oron över den dystra utvecklingen i söder. Han för statistik. Minns jag rätt menar han att befolkningen här nere minskar med hälften vart femtonde år. Trots det gör kommunen aldrig nåt rejält för att bryta trenden. Många har gett upp.
Jag frågar om kommunpolitikernas största svaghet.
Infödingen svarar snabbt.
– Allt går så fruktansvärt långsamt. Man skjuter på beslut. Man utreder. Man avslår. Man vågar inte det man måste våga.
***
Jag lägger orden på minnet. Man vågar inte det man måste våga…
I dag är jag vid det gamla kalkbrottet i Grönhögen. Det är sen länge vattenfyllt. Brottet har blivit sjö. Sjön är en pärla. Det är vackert här. Spännande lodräta klippstup, smaragdgrönt rent vatten. Dessutom en vattentäkt. Och ett industriområde med två företag. Och kommunens vattenverk.
På senare år har stället blivit en allt populärare badsjö. Det ställer till det för de två företagen. Folk skräpar ned. Folk använder området som offentlig toa.
Kalkbrytningsföretagarna skriver till kommunen 15 augusti 2018. Man är orolig över utvecklingen. Badarna och bilarna stör arbetet. Säkerheten ifrågasätts. Och vad händer med vattnet när det inte finns toaletter?
Fem dagar senare motionerar två socialdemokratiska kommunpolitiker i ämnet. Duon vill ”utveckla kalkbrottet till en unik badattraktion i kommunal regi”. Dagen efter remitteras motionen till kommunstyrelsen för beredning.
Vad som därefter händer har jag ingen aning om. Jag ringer kommunen. Får veta att man nu ska stängsla in området. Låsa grinden mot 136:an. Lägga hinder i vägen mot industrierna.
– Aha, stänga ner hela klabbet, då? frågar jag.
Nej då. Den som vill bada får bada. Vi tar dit soptunnor och toaletter. Fixar parkering söder om sjön. Men vi kallar inte stället kommunal badplats. Poängterar bara att man badar på egen risk. Det ligger järnskrot på botten.
Sen motionen las har det snart gått nio månader. Den blir varken hackad eller malen. På ren svenska blir den bara kattskit. Folk får bada i vattentäkten, som inte är ett bad. Bada på egen risk. Man vill inte ha badare här. Därför stängslar man in hela klabbet. Låser stora grinden, men gör ny parkering och öppnar i dag låst dörr ner mot livsfarlig trappa. Man hoppas och tror. Man är orolig för vad som kan hända med alla tusentals badare och hundratals bilar, varje varm och solig sommardag – och med vattnet! Man gör ett hopkok i förhoppning att alla blir glada och lyckliga.
Minns motionen: ”Utveckla kalkbrottet till en unik badattraktion i kommunal regi”. Är det ett kommunalt bad redan nu? Eller halvkommunalt? Kvartskommunalt? Eller blir det ett bad när det är instängslat? Eller är det en vattentäkt? Eller ett industriområde? Eller är det alltihop på en gång?
Är det vi ser kommunens första etapp i arbetet att förverkliga den tidskrävande visionen om kalkbrottet som en unik badattraktion i kommunal regi? Eller är det som nu sker ett kommunalt feltänk med framtiden bakom sig?
Vad var det han sa, infödingen: Man vågar inte det man måste våga.
Staffan Lagerström
ledarskribent
Bildreportage från badet/vattentäkten/industriområdet publiceras inom kort…
tips gav bättre filmsnutt
En bagatell, men ändå. En minutlång film kan ses som en kortnovell.
En läsare tyckte att de panorerande sekvenserna i en liten filmsnutt om en strand skulle bort. Jag höll med och tog bort två av tre panoreringar. Filmen blev bättre, även om den fortfarande bara är en bagatell. Lärorikt.
Tack, Torbjörn.
där det är förbjudet att dyka dyker många
Det tidigare kalkbrottet i Grönhögen är i dag en sjö. Sjön lär vara dricksvattentäkt. Viljorna om dess framtid är polariserade. Vissa vill utveckla vattenhålet till en kommunal badplats, andra vill hålla det fritt från besökare.
Se också filmen Ett kommunalt dilemma.
högre eller lägre
Brusa högre lilla å heter en dänga med Janne Schaffer. Min film borde kanske heta Brusa lägre lilla å. Du förstår snart varför…
vatten, underbara vatten
Efter sommarens Saharaklimat slår hjärtat en glädjevolt så snart jag ser rinnande vatten igen. Här porlar det friskt väster om Solberga.
Vattnet i kanalen flyter majestätiskt ned mot utloppet i Gräsgård.
Som smält tenn kvillrar vattnet snabbt mot havet. Hur ska vi ta vara på det i framtiden?
kommande filmer på kulturorganet
Åtminstone två filmer är planerade för framtida visning på bloggen. Den ena handlar om dricksvattensystemet från alvaret ned till Södra bruket som användes långt in i modern tid och som än i dag fungerar. Men i dag går det rätt ut i havet. Denna film är tagen och under redigering…
Den andra handlar om de fyra personer som leder Kraftsamling Sydöland. Den spelas in först i slutet av april och bjuder förhoppningsvis på både hopp och framtid för oss åretruntboende på sydspetsen.
Den tredje filmen vet jag inte ens om själv. Men även den kommer småningom…
översvämning i repris
”Som alltid” under våren är det översvämning på parkeringen vid Seby läge. Vi har sett bilister stanna och vilja vända i rädsla för att drunkna. Men det är bara att köra på. Det finns mark under vattnet.
Här finns ännu några torra kvadratmeter kvar för parkering. Men de blir nog färre och färre…
Seby läge med sötvatten åt väster och bräckvatten åt öster.
rätt ut i havet!
Detta är ett av Ölands hundratals – kanske tusentals – utflöden i havet. Vattnet på bilden kommer från källor en kilometer längre upp på alvaret. Det skummande sötvattnet är till synes kristallklart och har tidigare använts som dricksvatten vid Södra bruket. Jag uppskattar att flödet på bilden är minst 10 liter per sekund, kanske 20. Vid 10 liter per sekund blir volymen 600 liter per minut = 36 000 liter i timmen = 864 kubikmeter per dygn = 315 000 kubikmeter per år. Givetvis varierar flödet stort i detta och alla andra vattendrag, men här kan sannolikt den gamla devisen ”många bäckar små gör en stor å” ledas i bevis. Om vi tog hand om alla dessa sötvattensutflöden skulle vi kanske slippa bygga dyra avsaltningsverk, vars vatten smakar pyton. Fråga gamla sjömän inom kryssningsbranschen! De drack hellre champagne än vatten – och vem gör inte det? Framöver kommer en film om denna märkliga vattenled med vackert stensatta kanaler och underjordiska gångar. Man kunde förr. I dag krånglar vi ofta till det. Sant eller osant?
isande politik
I dag var all snö borta. Puts väck. Men på sötvattnen ligger fortfarande isarna. Och i dem ser man att världen inte längre är sig lik.
Sossar regerar på högerbudget, liberalerna sjunker som stenar och trots den ökande miljömedvetenheten backar Miljöpartiet. Upp och ned är världen! V. S. B.
ett riktigt skitjobb
Reningsverket i Degerhamn byggs just nu om till reservreningsverk – om det nya verket i Grönhögen av någon anledning skulle strejka. Jobbet görs av NCC och beräknas ta några veckor. Kulturorganet tittade in i den byggnad som med fog kan kallas ett riktigt skithus.
När kulturorganet tittade till ombyggnaden av det gamla reningsverket jobbade tre personer där.
Man har rivit ut mycket av den tidigare utrustningen. Verket blir nu degraderat till reservreningsverk.
I denna största kammare förvarades tidigare söndertuggad skit innan den fördes in i nästa kammare för ytterligare rening. I dag luktar det inte ens illa här inne.
I denna kammare kom först skiten för ”söndertuggning” till ”välling”. Därefter matades den in i kammaren upptill och nedtill.
I dag är denna kammare försedd med ett nytt ”tak”. Byggjobbarna kallar det valv. Kammaren syns alltså inte längre uppifrån. Tanken är att övervåningen av byggnaden, där alvarsamt2:s fotograf står, framdeles ska användas som förråd.
torrt
Efter några längre cykelturer runt södra Öland konstaterar jag att det inte finns en enda droppe vatten i någon å eller kanal som jag har passerat. Och detta trots att det har regnat en aning under hösten. Sommarens ökentorka sätter alltså fortfarande spår – och kommer säkert att göra det ytterligare en tid. Till och med många enar på alvaret har dött, eller åtminstone blivit alldeles roströda. Om de är totaldöda eller kvartsdöda får vi vänta med till i vår för att avgöra.
Fotot är taget i Gräsgårds hamn för ett år sedan. Då fanns det vådis i överflöd.
vattenläget
Det skvätter lite då och då men alvarsamt2:s ”regnmätare” Storbrobäcken i Skärlöv uppvisade i går inga större mängder forsande vatten.
”i det närmaste botta”
Saker och ting bara försvinner… I fredags var exempelvis alla snurror i vindkraftsparken Utgrunden… i det närmaste botta.
Även vattnet i bäcken från Alkälla i Albrunna var… i det närmaste botta…
utgrunden suddas ut…
Snurra för snurra plockas ned av riggen Wind Pioneer. Enligt Östra Småland görs jobbet av det danska företaget Ziton. Alla sju verk ska bort och sedan tar ett annat företag upp 11 kilometer elkablar ur Kalmarsund. På riggen jobbar 25 personer.
3 augusti är bara tre av snurrorna kvar. Rivningen väntas bli klar i början av september. Allt har ett slut.
torrsim för överhettade
När hettan blir alltför tuff torrsimmar jag då och då i den här bilden. Det hjälper en stund, men jag är övertygad om att denna min bluff snart kommer att avslöjas och att simturen därefter blir verkningslös…
Platsen är piren i Seby läge på Sydölands östra sida. Här möts man av morgonsol över havshorisonten. Under sen eftermiddag har man solen i ryggen – om man tittar ut över havet – vilket kan passa bra vid värmebölja…
alla blir vi slöa i hettan
De här två fiskarna verkade helt lamslagna av hettan. Jag studerade dem en kvart och under den tiden rörde de knappt en fena. Uppskattningsvis väger varje firre runt två kilo, men jag vågar inte tro något om art. Plats: sjön vid golfbanan i Grönhögen.
Öland dräneras
Foto 4 april i år. Vattnet rinner på sina ställen över bräddarna på kanalen vid Solberga. Det porlar och brusar.
Foto 1 augusti i år av samma motiv som ovan. Ett normalår borde det åtminstone finnas något så när med vatten här och nu.
Sådana här sprickbottnar brukar man mest se i reportage från torkans Afrika. De kommer sannolikt att successivt bli vanligare på Öland.
olagligt – men visionärt
Titta på sjön upptill! Den är olaglig. Men den är likväl ett stycke modern Ölandshistoria. Den är resultatet av att en människa tänkt till – för att lösa ett problem. Utan tillräckligt med vatten dör vi. Så enkelt är det. Klimatförändringarna slår hit och dit. Vissa områden i världen kommer att dränkas i regn, andra kommer att långsamt förtvina och vissna för att till slut gå under. Ingen vet vilken kategori Öland kommer att tillhöra. Ingen vet i stort sett någonting på detaljnivå. Men i det stora hela är forskarvärlden enig om att vi går mot dramatiska klimatförändringar…
Sjön är grävd och uppdämd – utan tillstånd, utan ifyllda blanketter skickade till Länsstyrelse och Miljödomstol. Den är grävd mer eller mindre i smyg. Den är grävd och dämd av ett gäng karlar från trakterna av Kvinsgröta. Den är grävd och uppdämd utan andra än de inblandades vetskap. Den är grävd och uppdämd 1970. Eller var det 1980? Men ingen uppskattade vad gänget gjorde. Man fick ta emot mycket spott och spe. Hjärnan bakom dämmet ställdes inför skranket och bötfälldes. Eller är det bara en sägen?
En av de skyldiga har här återvänt till brottsplatsen. Det är första gången på nästan tre decennier han ser resultatet av det de gjorde för så länge sen att hela historien har fallit i glömska. Tyvärr. Ty det är nu vi kommer att behöva tänka om. Det är nu vi måste tänka nytt…
Läs reportaget om det fantastiska gänget som inte bara snackade. Klicka här.
nya vattenverket
Törs vi i dessa tider av hysterisk torka visa några bilder från det nya vattenverket i Södra Möckleby? Verket börjar se färdigt ut och häromveckan var det fritt fram att gå in på området, vilket kulturorganet givetvis gjorde.
Eftersom vi inte vet ett dyft och hur ett vattenverk fungerar visar vi bilderna utan bildtexter.
lövkrattning i juli
Stora delar av Öland framträder i dag i grått, smutsgrått, giftgrönt med dragning åt blekgult. Träden kastar sina blad när torkan blir extrem.
På sina ställen ligger drivor av löv sedan veckor tillbaka. Trots det kan träden överleva. Jag har hört att det ofta krävs flera torra år i rad för att träd ska dö.
Vad jag förstår får de träd som redan klätt av sig en jobbig vinter med mindre lager av näring och energi.
de modiga angivarna
Jag fick ett mejl från min hyresvärd. Det började:
”Hej! Någon har sett att ni vattnar gräsmatta med vattenspridare.”
Denne/denna ”någon” är alltså en av de många modiga anonyma som överallt sticker upp sina självgoda trynen. I just detta fall har denne någon ”till råga på eländet” helt rätt. Jag (inte vi) vattnade med vattenspridare fram till bevattningsförbudet. Sen dess ligger spridaren i källaren. Jag har till och med bloggat om bevattningsförbudet – och om tillåtna och otillåtna spridare.
Detta är bara ett litet skitexempel i vår pyttelilla svenska ankdamm, men min tanke går osökt till alla de diktaturer där angiveri är motorn i terrorn mot det egna folket. Där resulterar inte en angivelse i ett mejl utan oftare i ett nackskott eller ett ”försvinnande”. I gamla Östtyskland angav grannar varandra, mödrar sina barn, barn sina föräldrar, makar varandra.
Jag har länge tyckt att insändar- och debattsidor ska bojkotta anonyma inlägg. Är man inte karl för sin hatt ska man knipa käft. Och bostadsbolag ska inte okritiskt mejla sina hyresgäster utan att kolla det faktiska innehållet i vad ”någon har sett” – eller inte ens fattat.
