Under dagen kommer troligtvis filmen om Rolf Hellberg och hans veterantraktorer i Mellstaby att ha visats över 4 000 gånger på min Youtubekanal.
Det är bra jobbat på bara två veckor!
Allan von Kompost
redaktionschef
filmproducent
alvarsamt2
– icke allvarligt om livet runt alvaret –
Kategoriarkiv: video
Filma rätt
Kulturorganet varnade redan för många år sen för vertikal videofilmning. Tyvärr sprider sig detta sätt att filma, alltså i stående bildformat. Det ser vi inte minst i videor från krigets Ukraina. Filmar du i stående format utnyttjar du inte ens en tredjedel av din kameras bildformat. Varför?
Att filma i stående format för att sen se resultatet på liggande TV-, smartphone- eller datorskärmar är som att tanka bilen med 100 liter bränsle och för att därpå hälla ut 70.
Vi hojar från Skärlöv till Kastlösa
Lokala videor
Mina runt 400 videor hittar du här på Youtube. Det kan vara idé att klicka på röda knappen PRENUMERERA för att få besked om när ny video finns att se. Alla mina rullar visas nämligen inte här på bloggen.
Premiär: Ölandskanalens första företagspresentation
Min marknadsföringsidé Ölandskanalen börjar ta form. I den videopresenteras öländska företag och dess produkter. Till ett fast och synnerligen lågt pris gör jag två videor om företaget, en längre om cirka fyra minuter och en kortare, runt en minut. Dessa kan företagaren använda i sin marknadsföring på olika sociala medier.
Filmerna läggs dessutom snart ut på min egen Ölandskanalen på Youtube och på en blogg, även den naturligtvis döpt Ölandskanalen. Både Youtubekanalen och bloggen ska alltså enbart handla om de öländska företag som anlitat Ölandskanalen.
Tanken är att allmänheten där ska kunna söka, hitta och titta på videor om konstnärer, gallerier, hotell, krogar, handelsträdgårdar, blomsteraffärer, Ölandsguider, kaféer, hemslöjdare, författare, glasblåsare, ystare, bagare, bärkokare, fårpälsuppfödare, charkuterister, rörmokare, målare, plattläggare, snickare med flera. På lite sikt blir dessa sajter ”ett slags videouppslagsböcker om öländska företag”.
Förutom att videofilma kan det vara bra att veta att jag skriver alla slags texter, fotograferar, bildbehandlar, ljudredigerar, producerar broschyrer, trycksaker och böcker. Tack vare att jag gör allting själv kan jag pressa priserna utan att göra avkall på kvaliteten.
Målsättningen är att Ölandskanalen ska fungera fullt ut i god tid före Ölands Skördefest…
*****
Nu är det alltså premiär! Ölandskanalens första video handlar om Ölands Cykeluthyrning, som drivs av Gunnar Kvarnbäck. Slå på högtalarna och klicka på pilen i fotot nedan.
PS. Tack alla för uppmuntrande mejl. Det är tydligen inte bara jag som tror att Ölandskanalen fyller en lucka… ;)
Min YouTube-kanal
Du hittar alla mina 300 videor här – på min YouTube-kanal. När du kommit dit är det bara att klicka på en video för att starta den. Här ligger även filmer som inte har visats på kulturorganets blogg.
cyklande viking
I viss vinkel ser jag numera – ibland – ut som en cyklande viking iförd den typiska hjälmen med två horn – som dock är ett sentida anakronistiskt påhitt. Mina cykelfilmer kan nu visa färden både framåt och bakåt – en möjlighet som ger skaparkraften en spark i ändan.
Det är ofta stora skillnader i ljus, färg och klarhet på samma objekt sett från olika håll. Det visade den testfilm jag gjorde i dag. Filmen är en bagatell, en rundtur i Södra Möckleby. Men den kan kanske trots det intressera bybor och cykel- och videointresserade. Den publiceras inom några få dagar.
Framåt tittar en Gopro Hero 6 Black. Den är utrustad med GoPros ljudadapter och med mitt fynd: Röde ON! Den är värd varenda krona (2 500). Vindbrus är historia, signalen är klar och stark, mikrofonen kan sända ljud upp till 70 meter från kameran. Och ljudkvaliteten är utmärkt. Och så enkel och lätt! Hela Rödes trådlösa ljudsystem väger futtiga 75 gram. Ger man sig tid att även behandla ljudet en liten aning blir det i mina öron högkvalitativt. Men det gör jag nästan aldrig; det räcker gott med att hålla koll på ljudnivåerna i videoredigeringsprogrammet.
För att minska de enormt stora 4 K-filerna som blir till under projektet Fyr till fyr – meter för meter, väljer jag att gå ned till 2,7 K. Kvalitetsskillnaden bli minimal, men minneskorten räcker längre, redigeringen liksom renderingen går snabbare och slutfilerna blir väsentligt mindre. Som standard filmar jag med 30 bilder/sekund, med bildstabilisering, lägsta skärpa. Både kamerorna är justerade minus 0,5 bländarsteg och inställda på röststyrning, något som väsentligen underlättar hanteringen. Att ha två kameror på hjälmen som ska startas och stoppas med handkraft skulle bli för mycket även för en bläckfisk.
Rent praktiskt har jag ännu inte hittat den optimala redigeringsmetoden av två filmer som skildrar samma förlopp men i 180 graders skillnad. Hittills har jag lagt filerna under varandra i redigeringsprogrammet och raderad sektioner i den övre då jag vill att den undre ska visas för betraktaren. Men det finns säkert andra lösningar.
Jag försöker starta kamerorna samtidigt. Från bakre kameran raderar jag ljudfilen; endast den från främre kameran med det proffsiga ljudsystemet används.
Den vänstra kameran på hjälmens baksida är en GoPro Hero 7 black. Den är riktad rakt bakåt i färdriktningen. Den högra, en GoPro Hero 6 black siktar rakt fram. Under kameran finns GoPros ljudadapter och uppe på kameran sitter ljudmottagaren Röde ON. Mikrofonen har samma form och är lika liten som mottagaren på kamerans överdel. Micken syns ej i bild. Ytterligare information om Röde ON och andra detaljer hittar du här.
dags att lufta racern
Racern vid en paus i Lerkaka förra året. Skördefesten är över; det har lugnat sig på vägarna. Det är dags att börja hoja riktigt snabbt fram till att frosten sätter punkt för cykelsäsongen.
Den svarta ”borsten” på styret är den deadcat jag använde på en liten mikrofon. Dess sex meter(!) långa hoprullade sladd gick till ljudupptagaren Zoom H6 som jag hade i innerfickan på cykeljackan, eller i en axelremsväska. Båda ställena var dåliga. H6:an störde varje tramptag. Nu har jag börjat med sladdlös ljudupptagning med Röde ON. Systemet har inga sladdar och ljudupptagaren sitter i kameran uppe på hjälmen. Mikrofonen är placerad på styret. Allt har blivit mycket mer lättskött. Du ser systemet här. Dess svaga punkt är deadcaten på mikrofonen. Den sitter för löst och ramlar därför lätt av. Lite kontaktlim löste problemet.
nytt bra mikrofonsystem
Kulturorganets cykelavdelning har investerat i ny trådlös mikrofonteknik, Röde ON. Den kommer att presenteras och recenseras i detalj i framtida inlägg.
Den största finessen är att naturligtvis att fotografen/cyklisten slipper alla sladdar. Allt sitter på hjälmen, utom mikrofonen som sätts fast med klämma på bröstet. Mikrofonen sänder upptaget ljud till mottagaren som pytsar in det i kamerans ljudupptagningssystem.
GoPros egen mikrofon är dålig. Med Rödemicken blir ljudkvaliteten mycket bättre, speciellt i vind. Ett första test av systemet kan du lyssna till i serien Pierre på villovägar, vars första avsnitt publiceras under veckan som kommer.
För dig som är intresserad av tekniken kan berättas att skalet från Ulanzi ger ett mycket stabilt intryck, trots att det är tillverkat i hårdplast. Kameran sitter som gjuten i det. Uppe på skalet finns (dubbelt) standardfäste för blixt. Ett av dem har jag tagit loss för att limma fast på lämpligt ställe som mikrofonhållare. Jag använder blixtskon till Rödes mottagare, som är utrustad med passande clip. Från mottagaren går ljudet till kameran i sladd med 3,5 millimeterskontakt. Mikrofon och mottagare synkas extremt enkelt genom tryck på en knapp i tre sekunder.
Under skalet finns välpassande fack för GoPros klumpiga och alldeles för dyra ljudadapter, som många vloggare (ofta använd beteckning för videobloggare) tidigare hade dinglande under kameran eller fastsatt med gummisnoddar. Ulanziskalet har blivit en succé.
Röde ON, det trådlösa mikrofonsystemet, kostar 2 100 – 2 500 kronor. Ulanziskalet får du för under 300, och för GoPros ljudadapter får du ge 550-600 spänn. Hela maskineriet väger så lite att du knappt känner av det på hjälmen.
Där är underbart hur bra, små och behändiga – och billiga – dagens kameror och videokameror har blivit. Man klarar sig långt som både stillbilds- och videofotograf med en pytteliten actionkamera för under 4 000. Lägger man till 3 000 får man även bra ljud. För mig är systemkamerornas tid för evigt förbi.
På hjälmen sitter Röde ON i blixtskon uppe på Ulanziskalet. En lätt avtagbar lucka på GoPro måste tas bort för att föra in mikrofon- och ljudadapterkontakterna. Längst ned ser du mikrofonen med liten svart deadcat. Den är – hittills – enda besvikelsen. Fästena är alldeles för klena; ”den döda katten” blåser lätt av.
kommande filmer på bloggen
- Cementa lägger ned
- ruinen i Södra bruket
- så jobbar Kraftsamling Sydöland
- cykla Södra Möckleby – Grönhögen på 40 minuter
- vattenleden från alvaret till Södra bruket
I vilken ordning du kan se dem är ännu inte bestämt.
plötsliga minnen
Världen är liten. På morgonen ringer Hans Månsson, en gammal kollega från min tid på Sveriges Radio Jämtland. Vi har inte setts på tio år. Nu är han på Fyrplatsen för att lära sig videointervjua. Fojo står för kunskapen att delge ett dussin elever, mest tjejer.
Jag blir nyfiken och åker dit. En trio övar intervjuer med Långe Jan i bakgrunden. Jag intervjuas som ”utflyttad jämte”. Plötsligt är jag tillbaka i mitt gamla reporterjobb, känner kraven, stressen, begränsningarna. Vad fan ska jag fråga? Vad fan ska jag säga. För några sekunder vill jag ha jobbet, drivet och den förhöjda pulsen tillbaka. Men så sansar jag mig. Gjort är gjort och tiden går inte att vrida tillbaka.
Lyckligtvis.
Elsa Frizell, reporter på tidningarna Personal & ledarskap samt Arbetarskydd och Eva Westin, frilans i Skaraborg. Bakom kameran Hans Månsson.
Trion riggar utrustningen, kollar vinklar och bakgrunder inför de en minut långa intervjuerna. Den första blev alldeles för lång: 1:10. Den andra ännu längre: 1:20! Så är reporterns liv. Komprimera mera. Förtydliga. Förkorta.
Två videofilmade intervjuer senare. Allt gick bra. Rullarna håller. Med saxens hjälp kommer det slutliga inslaget att bli exakt en minut långt. Eva Westin, Hans Månsson och Elsa Frizell pustar ut. Nu väntar genomgång, analys och bedömning…
bra ljud med billig mikrofon
Ljudupptagningen i min videokamera GoPro Hero 6 Black är under all kritik. Det är märkligt att man kan släppa en så bra kamera med en sån miserabel ljudupptagning. I över ett års tid har jag testat egna lösningar för att komma runt problemet, speciellt vid hård vind. Utgångspunkten har som alltid varit att lösningen bara får kosta en mindre slant. Att köpa svindyra lösningar ger ingen spänning, ingen kunskap. Nu börjar jag äntligen närma mig målet…
Jag gav upp alla försök med extramikrofoner kopplade till min ljudupptagare Zoom H6:s fyra extrakanaler. Jag testade en två och tre mikrofoner i mängder av olika inställningsvariationer. Inga blev bra. Jag kopplade i stället in en enkel mygga (en liten mygga att fästa på rockuppslaget) i 3,5-millimetersuttaget på Zoom H6:s stereomikrofon. Den lilla myggan är försedd med en liten deadcat. Trots att denna lilla mikrofon bara kostar några hundralappar blir ljudet det hittills bästa. I det lilla klippet nedan blåser det småspik över alvaret. Ändå tycker jag skildringen av vinden är ”klart godkänd”.
utrustningen börjar ta form…
I mina senaste cykelfilmer har jag återgått till tre mikrofoner. Samtliga är hårt ”nivåskurna”. Zoom H6-maskinen sitter i en liten ryggsäck. Upptill ser du den ”håriga” huvudmikrofonen. Håret är en så kallad dead cat, som ska hjälpa mot vindgenomslag. Huvudmikrofonen är av stereomodell. Till ljudupptagaren är ytterligare två mikrofoner kopplade. De hänger som ”små svarta bollar” i ryggsäckens underkant.
Vid ljudbehandlingen har jag märkt att det sammanlagda ljudet blir bäst om jag inte använder ”normalisera” på stereoupptagningen men på de två spåren för ”hängmickarna”. Alla försök till brusreducering har givit negativa resultat.
Snart visar jag min hittills längsta slow cycling-rulle, nästan 2,5 timmar lång. I den har jag hård motvind hem på Ölands östsida. Jag la då märke till att jag inte hörde någonting annat än vindbrus. Ingenting annat! För att ett cykelljud i en video ska vara trovärdig ska följaktligen ljudet i hård vind faktiskt ”slås sönder av vinden” – precis som i öronen. Med dessa tre mikrofoner kan jag styra nivåerna som jag vill – nästan.
Den läsare som eventuellt vill börja med videofilmning ska veta att alla de kameror jag hittills testat är helt värdelösa på ljudupptagning – om det blåser. Slutsats på Öland: Ska man få till bra ljud krävs ”extern upptagning, tålamod och en massa finter och fiffigheter”.
Ryggsäcken med Zoom H6 till vänster. Cykelhjälmen med kameran till höger. Under ryggsäcken ser du de två extra mikrofonerna i sina svarta deadcats. Nivårattarna på ljudupptagaren går så lätt att de måste tejpas fast, något konstruktörerna borde ha upptäckt – om de provkört sitt underverk i den så kallade verkligheten. Dessa rattar skulle naturligtvis vara mycket tröga – i ”hacklägen” – för att stå kvar där man ställer dem. Innan jag tejpade rattarna hände det att jag efter flera timmars cykling kom hem med helt oanvändbart ljud på grund av att nivåerna hade ändrats av vind, rörelser, väggupp. Men nu börjar det likna nåt…
allt närmare ett godkänt videoljud
När det blåser blir ofta ljudet i videor förfärligt dåligt. När man cyklar viner vinden, hårdare i motvind. Ljudet kan bli rena katastrofen. Men sen jag börjat med två mikrofoner i cykelhjälmen och en i ryggsäcken har ljudet blivit mycket bättre än det ljud kameran tar upp. Ja, utan överdrift vill jag kalla skillnaden ”gigantisk”. Vindgenomslagen är nästan helt borta och jag har fått en betydligt större palett för att måla med ljud.
Ljudet som kameran tar upp kastar jag i papperskorgen. Enda svårigheten med att ersätta det med externt inspelat ljud är att komma ihåg att ”klappa”, alltså på något sätt markera exakta punkter där ljud och bild ska synkroniseras. Man kan göra sig en enkel filmklappa, men enklast är att klappa ihop händerna hårt framför kameran. Precis där man ser händerna smälla ihop ska ljudpuffen ligga.
Mitt problem är att jag ofta glömmer att klappa. Då kan det bli marigt, speciellt om filmen inte innehåller några distinkta punkter att leta synk på, exempelvis dörrsmällar. Men glömmer du att klappa då du börjar filma kan du lika väl göra det i slutet av rullen. Huvudsaken är att klappan finns någonstans i filmen. Är du osäker på om ljudupptagningshastigheten och filmningshastigheten är exakt lika kan du klappa lite då och då. Eller som vi säger i filmbranschen: Klappa ofta och gärna!
De tre ljudkanalerna ger stora redigeringsmöjligheter. Den översta kanalens ljud kommer från mikrofonen i ryggsäcken. Det använder jag som ”grund”. Ljudet i den kan sedan förstärkas genom att mixa in ljud från den framåtriktade mikrofonen i hjälmen – eller från den bakåtriktade. Vid den röda pilen längst till vänster har jag kryddat med lite fartvind, eftersom det där går undan i svängarna. Vid de blå pilarna i ”grundkanalen” möter respektive blir jag omkörd av bilar. För att få dessa partier ”livligare” mixar jag in ljud från de båda mikrofonerna i hjälmen, här markerade med gröna och röda pilar.
jakten på det perfekta ljudet
Hittills har jag gått bet på att få fram ett bra ljud i mina cykelfilmer. Fartvinden slår sönder ljudet; det bildas störande ”ljudpuffar”. Men nu tror jag att lösningen är på g: En mikrofon på ryggen och två i cykelhjälmen!
meditera med alvarsamt2
Som ung intresserade jag mig för parapsykologi, hypnos, tankeöverföring och självsuggestion. Minns hur jag en gång verkligen fick anstränga mig för att ta mig ur min egen avslappningssuggestion.
Parapsykologin och de paranormala fenomenen lämnar jag därhän på grund av deras komplexa och många gånger motstridiga ”sanningar och resultat”. Men självsuggestion och avslappningsövningar är inte konstigare än våra förmågor att bli arga eller glada. Nedan har jag gjort en enkel avslappningsvideo, bara fem minuter lång.
- Se den på en stor datorskärm – inte telefon.
- Försök skapa en dämpad belysning i rummet.
- Bäst hör du ljudet i lurar.
- Sitt bekvämt, hitta en behaglig kroppsställning.
- Tänk bort så mycket du kan av det som eventuellt distraherat dig tidigare under dagen.
- Starta videon och segla ut på ett hav av lugn och harmoni…
hjälm för bättre videoljud?
En viss Tony skrev för länge sen en kommentar där han skämtade om ”mikrofoner i cykelhjälmen”. Jag tänkte inte på det då men vaknade senare upp ur min nirvana och skrek rakt ut:
– Heureka!
Efter denna uppvaknandets chock har jag gjort många ingrepp, limningar, sågningar och modifieringar i/på min äldre cykelhjälm. Och nu sitter där två mikrofoner – inne i hjälmen, en framtill på vänster sida, en baktill på höger.
Jag var helt övertygad om att denna mikrofonplacering – med en tredje mick i ryggsäck – skulle revolutionera ljudupptagningen vid all slags videofilmning. Ja, jag var till och med övertygad om att regissörer från Hollywood skulle ringa dygnet runt och erbjuda niosiffriga tal i sköna gröna dollar för att låta täckelset falla. Men icke. Här köps ingenting för pengar!
Första provcyklingen, Södra Möckleby-Seby, blev fiasko. Men det blåste 20 meter i sekunden i byarna. Det ursäktar alla misstag. Andra provcyklingen blev – om möjligt – ett ännu större fiasko. Jag glömde slå på ljudupptagaren och kom hem med helt tyst maskin! Men tredje gången gillt – då ska det visa sig att mina teorier stämmer, de teorier som egentligen är Tonys.
Det enda jag är rädd för med denna inspelningsinnovation är att inte bara ljud, utan även mina tankar ska spelas in och spridas över världen…
Mikrofonerna i hjälmen. Den övre baktill, den nedre framtill i hjälmen. Sladdarna går ut i ett ventilationshål i hjälmens baksida och ned till ljudupptagaren i en liten ryggsäck.
Överst: Den främre mikrofonen i sin dead cat i ett av hjälmens ventilationshål. Senare har jag tejpat igen detta hål, liksom några andra för att få en lugnare luftcirkulation inne i hjälmen. Allt för konsten! Den undre pilen visar fästet för kamerafästet på hjälmens ovansida.
Nytt ljudförsök med två myggmikrofoner
För en tid sen skrev jag om mina försök att uppnå ett bättre ljud i mina cykelvideor, klicka här. Eftersom det nu går att cykla igen gav jag mig i dag ut på vägarna med en ny mikrofonuppsättning: En mygga på ryggen – en på bröstet. I ryggsäcken låg ljudupptagaren, en Zoom H6.
Vinden var stötig mellan 8 och 11 meter per sekund så vindgenomslagen blev lite för många, trots att båda mikrofonerna hade bra deadcats. I kommande försök ska jag dels använda ytterligare deadcats, dels testa att ha mikrofonerna i burkar, endast öppna åt ett håll. Den idén bygger på den gamla moppestruten/gubbstruten, se här.
I dagens försök tycker jag att ljudet har blivit bra mycket bättre än tidigare. Speciellt hör man bilar långt före och efter att de passerat mig. Det gäller både de som kommer bakifrån och framifrån. Vissa bilar hör man över en halv minut efter att de kört förbi mig, vilket blir mer realistiskt än om billjudet ”bara morrar till och dör ut inom några få sekunder”.
I videon nedan cyklar jag fram och tillbaka på 136:an genom Södra Möckleby på min lilla hopfällbara Bickerton. Filmen ska endast ses som ett ljudtest – ingenting annat.
misslyckanden och nya tester för bättre videoljud
Att få till ett bra ljud i en cykelvideo är inte lätt. Hård vind är ljudteknikerns värsta fiende. Att Öland är solen och vindarnas ö är en utmaning i sig. Jag tror medelvinden här nere på södra ön är runt 7 meter per sekund. Cyklar du i 35 kilometer i timmen mot den vinden blir den sammanlagda vindhastigheten 17 meter per sekund. Det är lika med hård vind/kuling – ett smärre helvete att slåss mot – både som cyklist och ljudtekniker.
Som så ofta kan man köpa lösningar för stora slantar, nåt som alvarsamt2 alltid är emot. Jag söker billiga lösningar på de tekniska problemen. Det går ofta att uppnå ”semiprofessionella resultat” med enkla medel till relativt låga kostnader.
Tekniken för mina cykelfilmer är: Kameran, en Gopro 6 Hero. Ljudupptagningen i den är under all kritik. Jag måste följaktligen ta upp ljudet genom en extern lösning. Ljudet har jag hittills försökt få bättre med en Sony diktafon. Det har gått ”så där”. Fördelarna med diktafonen är att den är lätt att sköta på en ranglig recerhoj tack vare det minimala formatet. Nackdelarna är att jag bara kan använda en mikrofon.
Nu försöker jag förbättra resultaten med en Zoom H6, en bra maskin – men stor och tung. Jag måste ha den i liten ryggsäck. Ljudet blir bra, men dead-catsen (vindskydden) till de två medföljande mikrofonerna är rent ut sagt skräp. Redan vid vindhastigheter om några få meter per sekund slås ljudet sönder. Hur kan man tillverka en så bra maskin, men förse mikrofonerna med så urusla vindskydd? Jag förstår det inte.
Nu jobbar jag med en ny idé: Att slopa maskinens egna mikrofoner och i stället ta upp ljudet med två myggmikrofoner. Enligt vissa firmor skulle det gå att koppla extra mikrofoner till Zoom H6 med vanliga 6,3 millimeterspluggar. Det stämde inte, i alla fall inte med mina mikrofoner. Zoomen tog inte upp ett pip, med eller utan fantommatning. Efter mycket letande (Youtube är snart lösningen på alla världens problem) hittade jag en video med tips om adaptrar som kallads VXLR. De köpte jag sen hos Gunnar Olssons Foto i Stockholm. Med dem i Zoomen blir ljudet riktigt bra – med mycket mindre/färre ljudgenomslag än med maskinens standardmikrofoner.
Hittills har jag bara testat med en mygga – placerad på cykelstyret. Du kan lyssna på resultatet här. Ett vindgenomslag hörs vid 47 sekunder. Annars är ljudet av benrörelserna, hjulrullningen, gruset på asfalten och bilarna rätt ok, tycker jag.
Tanken är nu att utöka med ytterligare en myggmik – placerad bak på cykeln. Jag får då en mer spännande ljudbild med större mixningsmöjligheter av mötande och omkörande trafik. Testresultat kommer snart – tror jag. Allt hänger på snö eller inte snö. Den som lever får se. Och lyssna…
Zoom H6 med en standardmikrofon under deadcat av skumgummi och en myggmikrofon – en uppsättning som inte gav bra resultat på grund av vindgenomslag i den stora mikrofonen. 1) Zooms egen deadcat, dålig. 2) Zooms fjärrkontroll. 3) En av Zooms mikrofoner. 4) Deadcat av skumgummi på annan av Zooms mikrofoner. Den är dålig. 5) Zoom H6. 6) Den ovan omtalade VXLR-adaptern. 7) Batterihållare till myggan. 8) Myggamikrofon med bra deadcat (vindskydd).
Tanken är nu att använda Zoom H6 på detta sätt, utan någon av deras egna mikrofoner. 1) Zooms fjärrkontroll. 2) Zoom H6. 3 och 4) VXLR-adaptrar, en för varje mikrofon. 5) Batterihållare för myggorna. 6) Mygga klädd i deadcat. 7) Myggamikrofon. 8) Plastburk för mygga enligt tanken bakom ”gubbstrutar” /”moppestrutar” (vindskydd ofta använda av äldre mopedister för länge sen).
Burk för akvariefiskfoder omgjord till ”gubbstrut”. I burken är myggmikrofonen placerad. Tanken är att få ett ännu bättre ljud än med bara myggan med deadcat. Cylinderns öppna yta riktas mot vinden. Genom att cylindern är helt tät bakåt blir luften stillastående inne i cylindern. Luften ”packar sig” framför den öppna ytan och kan inte tränga in till mikrofonen. Det ska bli spännande att höra resultatet småningom…
bättre videoljud
Ljudet i en video är många gånger viktigare än bilderna. Ljudupptagningen i nya kameran GoPro 6 är skandalöst dålig. Därför har vi hittills använt Sonys fickminne, en svindyr liten manick men med begränsade ljudupptagningsresurser utomhus.
Redaktionen, med Sune Flisa i skapartagen, lägger därför nu mycket krut på att förbättra ljudet i framför allt cykelfilmerna. Det största problemet är fartvinden, som orsakar ljudgenomslag och puffar, vilka deadcats vi än har testat. Nu har vi slopat Sonys fickminne. I stället gör vi tester med en Zoom H6 och en stereomikrofon som sitter på cyklistens rygg. Senare är tanken att ljudbilden ska fulländas genom ytterligare två mikrofoner, en framåtriktad och en riktad ned mot vägen. Kanske byter vi också mikrofonen på Zoom till en med ännu större stereoeffekt. Zoom gör bra ljudupptagare men deras deadcats är dåliga. Bättre ”cats” från andra tillverkare måste följaktligen köpas in!
Hittills har ljudet tagits upp med en liten deadcatförsedd mygga hängande ut ur sadelväskan. Den stora nackdelen med den var att ljud från mötande och omkörande bilar blev mycket kortvarigt. Det brummade till några sekunder och sedan dog ljudet hastigt ut. Så fungerar det inte i verkliga livet. Där hör du en bil på stora avstånd och under relativt lång tid.
Lyssna på denna lilla ljudstump upptagen med Zoom H6. I den närmar sig bakifrån en bil, vi hör den på långt håll. Omkörningen blir också tydlig, och fastän mikrofonen är placerad på cyklistens rygg hörs bilen under lång tid även efter omkörningen. Det ”pumpande” ljudet är trampljud, till största delen uppkommet av ”bentrampens förflyttning av luftmassor”. Jag tycker de återges ganska korrekt. Som alltid i Degerhamnstrakten hörs också avlägsna fabriksljud från Cementa – som ett atmosfärljud.
Snart återkommer vi med test av hela klabbet, utrustat med dubbel- och trippelmikrofoner. Förhoppningen är då att vi med relativt enkel teknik ska kunna bjuda på ”ett i det närmaste professionellt ljud”.
Avslutningsvis ska sägas att vi – vad gäller ljudupptagning i hård vind – brottas med två felval: Fel sport. Och fel ö!
Söndagskväll i Södra Möckleby
I går lovade Sune Flisa att redan i dag visa sin nya film Söndagskväll i Södra Möckleby här på kulturorganets paljettdekorerade scen. Det är en stor ära för alvarsamt2 att få rulla ut premiären inför våra läsares tindrande ögon – eller som någon i går så fyndigt sammanfattade tilldragelsen: – Ibland kommer jultomten långt före jul.
Så sant. Om filmen kan sägas att den är en glad dystopi kantad av actioinslag, skapad i den skärskådande mixen av intellektuell mognad och fantasifulla utsvävningar – mot öster, mot väster, nedåt jordlagrens tysta sanningar och mot rymdens eviga och tyngdlösa utmaningar och garantilösa löften.
Håll till godo, kära läsare! Alvarsamt2:s läsare blir först i världen att kunna skåda Sune Flisas senaste kinematografiska gåva till mänskligheten.
mot hav och sjö i hammarby
Rulla med längs Strömgatan från Södra Möcklebyvägen ned mot både hav och sjö i höstfärgat Hammarby!
test av Gopro Hero 6 Black
Efter många analyser och ett och annat ”felköp” sitter nu min nya cykelkamera på hjälmen. Det blev en Gopro Hero 6 Black. Den helt avgörande egenskapen blev bildstabiliseringen, eftersom jag är allergisk mot skakande och hoppande bilder.
Första testet blev enklast tänkbara: En tur ned till Degerhamns hamn. Jag har behållit det hemska originalljudet. Det blåste ordentligt och i vissa riktningar får man addera fartvinden med den naturliga vinden. Det kan bli ungefär 10 meter/sekund + 8 meter/sekund = 18 meter per sekund. Såna förhållanden klarar ingen mikrofon utan en effektiv ”deadcat”. I kommande videor tar jag upp ljudet på extern ljudinspelare.
Lägg märke till hur fint min pyttelilla hopfällbara Bickerton flyter fram på de skakiga vägarna. Det ser nästan ut som professionella kameraåkningar på räls. I kommande filmer kommer det att gå betydligt snabbare – på racerhoj!
mindre och mindre
Jag har slutat använda mina systemkameror. Nästan. Använder dem bara för jobb. De är för tunga och för otympliga vid vardagsfotografering. Fickkameran är här för att stanna. I stället för att kånka runt med kilon spritter man nu med hekton. Och till priset av bara huset till min Caonon 5D-kamera kan jag köpa ett halvdussin skarpa pocketsmällor för olika användningsområden.
Liknande utveckling råder på videosidan. Stora tröskverk som kräver muskler och stativ har ersatts av actionkameror små som tändsticksaskar. Nedan ser du min nya SQ8. Den är mera än leksak än en kamera, men se själv här hur väl den lilla rackaren memorerar. I den 2 x 2 centimeter stora kuben ryms videokamera för filmer i 1 920 x 1 080 och stillbilder i 4 032 x 3 024, en ljudupptagare och en laddbar ackumulator, som räcker till mer än en och en halvtimmes filmning. Jag uppskattar vikten till under tio gram. Och denna lilla mikrosmälla får du för 120 spänn!
Test kommer småningom…
SQ8 vid sidan av en Canon 50D. Canonsmällan kan inte videofilma, bara ta stillbilder. Den lilla ”tärningen” klarar både och – dessutom med ljud.
sune erövrar världen
Det är höst. Det regnar. Det är långt till lön. Tillvaron är mest bråk och tjafs. Tidningarna tramsar, radio- och TV-tablåerna är lika förutsägbara som de psalmverser man som knatte tvingades lära sig utantill under fysiska hot. ”Vem får litteraturpriset i år? Vi spekulerar.” Samma, samma. Gud är död. Kim Jong-un lever. Livet är ett helvete. Men Alvarsamt2 kan nu likt en virtuell sol färga om den sotsvarta tillvaron till durgul! Läs och känn hur det underbara livet leker och bubblar och dansar och trallar igen – tack vare gode Sune!
* * *
Han gör det bit för bit. Land efter land. Kontinent efter kontinent. First wi take Manhattan, then we take Berlin.. Det handlar förstås om Sune Flisa som i går tilldelades det prestigefyllda filmpriset Video of the year för sin nyskapande action- och familjerulle Fredagskväll i Södra Möckleby. Priset delades ut i Manila i Filippinerna. Sune mottog silverbuckla och 450 000 USA-dollar ur kulturminister Mingwang Zu Chepsdoks hand under en oförglömlig partyliknande kväll med tusentalet inbjudna filmälskare från hela världen.
– Jag minns ingenting av festen, men håller just nu på att pussla samman en bild av den genom vänliga vänner, berättar Sune på en skrapig telefonlinje från en nattklubb i Tokyo. By the way, jag är snart färdig med uppföljaren, Lördagskväll i Södra Möckleby. Den blir faktiskt ännu bättre – hur nu det är möjligt.
Du som ännu inte har sett mästerverket – eller bara sett det några få gånger – kan fylla dina cineastiska skämsluckor genom att klicka här.
Alvarsamt2 gratulerar gode Sune för hans filantropiska insatser i mänsklighetens tjänst.
Allan von Kompost
redaktionschef
bättre videoljud med diktafon och mygga
I dag behöver man inte vara rik för att skapa bra videor. Det går att göra video med fickkamera för någon eller några tusenlappar och 4K-video med kamera för under 5 000. Ett av de tydligaste och mest besvärande problemen med videofilmning är ljudupptagningen i kameran – så snart det blåser. Då ”blurrar och snorar” ljudet och det blir helt oanvändbart. Eftersom jag ständigt är på jakt efter billiga lösningar av både fotografiska och videofotografiska svårigheter ska jag slå ett slag för diktafonen.
Kan du utrusta diktafonen med en enkel ”dead cat” kan du förbättra ljudet högst påtagligt. Diktafonen har dessutom fördelen att den är lätt att dölja. Ett alternativ är att koppla en mygga till diktafonen. I videon nedtill har jag myggan i bröstfickan och diktafonen på soffan jag sitter i. Trots en vind om åtta meter per sekund blir ljudet godkänt. Jämför med det inledande ljud som kameran tar upp. Det är helt förfärligt!
Vandra med Alvarsamt2
Den här gången går vi från västra sidan Sydöland till den östra – till Schäferiängarna. Och sen går vi tillbaka…
häxhusen
De kallas häxhus. Vandrar eller cyklar du mellan Södra bruket och Albrunna ligger de mitt framför näsan om du tittar åt havet. Men inte alla ser dem, inte alla känner till dem.
Vandra med Alvarsamt2 och bekanta dig med dessa tragiska minnen från en galen tid.
alvarsamt2 