utan fauna

Bevattningsdammar kan vara svåra att upptäcka till fots. De har ofta en låg profil. Från cykel ser man dem lättare. Denna ligger nåt hundratal meter från vägen på vänster sida ned mot Kvinsgröta, väster om Gräsgårds kyrka.

Det botaniska livet är ganska rikt i dammens klara vatten. Men var är alla djur? Jag såg inte en enda insekt. Som sjuårig akvarist minns jag att jag fångade ”miljoner” småkryp till mina Pterophyllum eimekei och Mollienesia sphenops med bara några få svep med håven i liknande vatten.

Som synes är vattennivån låg. Det är hett; jordarna är ökentorra. I bakgrunden ser vi Gräsgårds kyrka.

---

 

Metallpansarmalar

Vill du se en video om små fiskyngel på mycket nära håll kan du klicka här för att komma till en av mina andra bloggar, I mina vatten.

 

 

---

 

att äta eller ätas

En av mina ormhuvudfiskar är listigare än de andra. När jakten går dåligt för kollegorna använder den en effektivare strategi: Den lägger sig på botten, spelar död och blir nästan kritvit. Döda fiskar bleknar nämligen snabbt. I filmens slutsekunder ser du hur den dessutom har lagt sig på sidan för att spela ”mer än död”, en roll som ger fin utdelning.

 

 

---

 

flykt vid gråväder

Vid eventuella funderingar på flytt från dugg- och tristväder till Mallorca eller Söderhavet finns enklare och betydligt billigare resa att göra – till akvariet! I detta akvarium med fisk från Tchadsjön i centrala Afrika råder behagliga 28 grader, solen skiner dagen lång från en absolut molnfri himmel och det växer – inte så det knakar, men väl så det skvätter. Att titta in i ett naturligt akvarium är lika fånigt fängslande som att starrbliga in i en öppen eld – eller mot en avlägsen horisont. Vid såna tillfällen, vad är det människan då drömmer om och längtar till – ofta utan att säga ett ord?