
Sköna sittmöbler i lunden den sköna

Vi beger oss åter till Albrunna lund. Fåglarna har sjungit upp sig ordentligt nu…
När man vandrar i Albrunna lund får man handfasta bevis på att det har varit en blåsig ”vinter”. Jag har aldrig sett så många fallna stammar här som i vår. Det fina i kråksången är att allt får ligga kvar; man röjer bara den plockepinn som fallit över stigarna. Därför trivs insekter och fåglar här. Och människor!
Bilderna får tala för sig själva. Det du ser är den kanske naturligaste skog vi kan se på Öland i dag.
Vi var nyss i Albrunna lund. Och nu ska vi dit igen – på cykel. Vi cyklar till den Norra ängen. Lunden är nu så torr att stigen bar hela vägen…
Det tar sig i Albrunna lund. Träden står fortfarande kala men på marken blommar det för fullt. Bilderna är från i förrgår. Jag visar dem utan texter.
Dessa blommiga bilder tog jag för sex år sen, den 18 april 2012. Då var ännu flyktingströmmarna inte så stora, då höll Svenska Akademien fred och då visste knappt nån enda svensk vem Donald Trump var för en figur. På nåt märkligt sätt känns det som om landet då var en idyll… Men varför känns det idylliskt bakåt och skrämmande framåt?
Jag tog bilderna för sex år sen och bildbehandlade dem i dag. Det ger en aning luddig uppfattning av begreppet tid. Vad är egentligen tid? Nä, nu får jag sluta. Jag är ingen Einstein!
Hur som helst, bilderna är från Albrunna lund. Snart kommer även nytagna bilder därifrån – från i dag. Och film! Till dess kan vi alla grunna över det här med tid…
Gårdagens presskonferens om den i fredags funna pricksippan i Albrunna lund blev en stor medial framgång. Till den virtuella konferensen loggade inte mindre än 245 765 besökare in från hela världen och till den fysiska konferensen på Hotell Tuppen i Stockholm kom 378 intresserade botaniker, trädgårdsspecialister och vetenskapsmän.
– Vi kunde inte ta in flera i lokalen, berättade moderator Siv Röjne för alvarsamt2:s utsände. Det var tur att vi inte informerade även om den fysiska konferensen. Folk satt i knät på varandra för att få höra Stefan Bogberg från Albrunna inleda konferensen med en mycket uppskattad berättelse om fyndet av den blomma som så plötsligt tog plats i hans liv och nu är på alla botanisters läppar.
Därpå följde flera timmars expertutläggningar och teoripresentationer om det rara fyndet. Vi fick lyssna till många intressanta hypoteser – och många skratt. Dessutom gavs uttryck för mycket starka känslosvall.
– Maculosus flosaums skönhet är obeskrivbar, tyckte Pia Hansen, Köpenhamns Botaniska Institution, och kunde inte hålla tårarna tillbaka.
– Albrunna är nu satt på den botaniska kartan, slog Stefan Bogberg fast när han avslutade konferensen klockan 23:44 i går. Och alla konferensdeltagare instämde genom flera minuter långa applåder.
Albrunna lund bör ses under försommaren. Men det hindrar inte ett vinterbesök; omväxling förnöjer. Vi tog cyklarna dit.
Det var 18 juli. Där var tyst. Inte en människa. Gräset växte högt. Vi fick intryck av att ingen varit där på länge. En bit in i lunden fick vi vända vid stor nedblåst gren. Har den vackra lunden tappat sin attraktionskraft; lockar den bara i blåsippstider?
Du som vill se en djungelliknande skog där två stigar letar sig fram mot två ängar bör göra ett besök. Har du tur kan du se älg. Här inne är tyst och vindstilla. Det finns igen skylt dit men kommer du norrifrån kör du vänster in på en liten grusväg runt 200 meter sen du lämnat Albrunna. Kommer du söderifrån tar du höger 200 meter före Albrunna – alltså före den återinvigda flisan. Se invigningen av flisan här.