Bra – men fel
alvarsamt2
– icke allvarligt om livet runt alvaret –
Etikettarkiv: Albrunna
Varmt – men kallt
Kulturorganet: – Jag ser att du har badat. Hur varmt är det i vattnet?
Badaren: – Det är 23 grader. Men jag tycker det känns så kallt.
Charlie
Han skällde som besatt. Han stod mitt på cykelleden. Jag har sällan fått en sån utskällning. Saliven stänkte, hörntänderna blottades.
Jag stannade.
– Vad heter besten? frågade jag matte.
– Charlie, sa matte och log.
– Trevligt, sa jag. Min första hund hette också Charlie.
Besten tystnade. Vi kelade lite. Han var två decimeter hög, fyra lång.
– Bor ni här? frågade jag.
– Ja, fast egentligen bor vi i Stockholm. Men nu har vi bott i Albrunna sen januari, sa matte.
– Coronaflyktigar, fyllde husse i.
Vi talade om Öland kontra storstan.
– Det är mörkt här, sa husse.
– Och tyst, sa matte.
– Ja, här finns lugnet, sa jag. Kan man inte roa sej själv ska man inte bo här.
– Så sant, sa matte. Vi som gillar teater och opera, hmmm…
– Då har ni kommit helt vilse, avbröt jag.
Men när samtalet var slut ledde Öland över Stockholm med 2-1 efter 1-1 i paus.
Charlie tittade på mig med frågande ögon.
Matte, husse och jag utbytte namn och sa so long.
Efter fem minuter frågade jag mig själv vad matte och husse hette. Glömt!
Men Charlie kommer jag ihåg – trots att han varit död i över 55 år.
när logiken är bristvara
Nu frågar boende om kommunen stöttar en hastighetssänkning. Per Gustafsson, gatuchef i Mörbylånga kommun, uppmanar klagande att höra av sig till Trafikverket, som bestämmer över vägen. ”Det bästa är om så många som möjligt i Albrunna skickar in skrivelsen”, säger han i Barometern.
Det är alltså antalet klagande som avgör hastigheterna på vägarna. Och jag min dumme fan som trodde det var de faktiska omständigheterna som styrde besluten!
Albrunna – Grönhögen 1-0
I fjol vann Grönhögen. I år vann Albrunna.
Albrunnas Banksy
I går var det på vippen att kulturorganet tog Albrunnas Banksy på bar gärning. Men nära skjuter som bekant ingen hare. Nu pågår förhandling om att få göra en film om konstnären… Kanske beviljas den. I väntan på besked kan vi spekulera i vem konstnären är… Mopedburen äldre man i skägg ned till knäna? Yngre kvinna på elcykel? En grupp dagisbarn på utflykt? Den som lever får se – kanske.
håller muren?
Den beryktade muren vid ”Bonusvarvet” i Albrunna väcker tankar… När den var färdigbyggd kollade jag de stora betongblockens passning. Den var exakt; vartenda block stod precis kant i kant med blocket bredvid.
Nu börjar jag känna en viss oro. Finns någon som helst risk för att ett block viker sig och i värsta fall skadar en cyklist? Min oro grundar sig på fotona nedan.
L-blocken i närbild.
Vi ser här hur blocket till vänster har tryckts utåt mot cykelleden. Inte mycket men bara det att en rörelse utåt är inledd bör mana till eftertanke. När man nu tycks ha planer på att anlägga en tung stenmur ovanför dessa betongblock kommer ännu större tryckkrafter att påverka blocken. Och i höst kommer störtregn att tillföra ytterligare många tons tryck nedåt – men också utåt cykelleden.
De L-formade blockens ovansidor.
Om du låter ögat följa den ljusa raden, alltså betongblockens ovansidor, inåt i bild ser du att linjen buktar ut åt höger ett tiotal meter bort. En enorm kraft har alltså börjat få blocken i rörelse. Om denna rörelse är farlig eller inte har jag ingen aning om, men den bör nog noteras av ansvariga.
Cykelledens vackra beläggning är svår att fastställa. Den är inte asfalt. Den är inte oljegrus. Algsoppa, kanske?
Fastän det är torrt som fnöske i naturen ”blöder” muren i Albrunna. Cykelleden är vattensjuk, geggig och mjuk. Till höger om leden finns en bara tillstymmelse till dike. Hur det ska klara av att leda bort höstregn om 30 millimeter per dygn är svårt att förstå.
Algsoppa i flera olika nyanser. Den är helt ofarlig men bör kanske ses som ett varningstecken på att allt inte är helt okej med ”muren i Albrunna”…
vem vinner?
Den vinnande bryggan i Grönhögen.
Ska Grönhögen vinna över Albrunna även i år? Kulturorganet har redan slagit fast att det är sommar. Och till sommaren hör bad…
Vem sjösätter sin brygga först, Grönhögen eller Albrunna? Det är oliiiiiiiiiidligt spännande.
Det ska påpekas att den vinnande sjösättningen förra året gjordes först i juni. Maj i år?
efter massor av år och 100 miljoner…
Under senare tid har man – återigen! – arbetat med uppfarten från cykelledens ”bonusvarv” mot väg 136 i Albrunna. Detta jobb ligger alltså utanför själva leden ”Fyr till fyr” – som aldrig blir från fyr till fyr. Den givna frågan blir: Med vilka pengar betalas det?
Det är dessa 70 meter som är upphovet till bonusvarvet. Kostnad? Jag har ingen aning. Frågan borde ställas av något vaket gammelmedia eller lokalradion eller lokalteven. Men icke. Gammelmedierna orkar inte skildra problem. De vill ha solskenshistorier, Ölandseufori, gulliplutteri för hela slanten. En sak är säker: Per meter torde kostnaden för dessa skruttiga, vattensjuka och smala 70 meter kunna slå alla gällande nations- och världsrekord. Och så helvetiskt fult det blev!
Något utanför bild till höger går vägen upp mot väg 136. Området i mitten har alltså ingenting med själva cykelleden att göra. Med vems pengar betalas det? Nu har man jobbat med leden i massor av år och satt sprätt på i runda slängar 100 miljoner kronor. 100 000 000 kronor! Mellan Degerhamn och Grönhögen återstår i dag bara ett avbrott, det i Ventlinge. Det ser ut att kunna bli färdigt i år, men osvuret är bäst. Ingen politiker säger flasklock. Ingen ifrågasätter någonting, ingen tycker någonting, alla gillar läget, kniper käft. Tidningarna blundar. Annonsörerna och slantarna är viktigare än verkligheten och problemen. Ölandsgulligull gäller i alla väder. Alla är till synes nöjda, trots att det vi ser är ett logistiskt och turistiskt fiasko, utspelat framför blinda ögon, framför döva öron. Södra Öland är som vanligt förloraren.
försvunne ägaren till plånboken hittad
Den försvunne och eftersökte ägaren till den välfyllda plånbok som kulturorganet i dag hittade på cykelleden söder om Albrunna är återfunnen. Han ringde redaktionen i kväll och anmälde sig själv.
Nu återstår det kära återseendets scen då husse och plånbok åter möts. Räkna med tårar, konfetti och applåder.
Dyrt dike
Efter år av väntan är nu ”bonusvarvet i Albrunna” äntligen så gott som färdigt. Som första media i världen testcyklar här kulturorganet det 70 meter långa ”diket” åt båda hållen.
Diket tog två månader att gräva. Två grävare, lastare och ett antal gubbar har varit involverade. Dikets meterpris torde bli högst i universum.
Det spontana intrycket av diket är att det nog kan bli blött i botten då störtregnen anfaller om hösten. Den som cyklar – och lever – får se…
felkonstruktion
Cykelleden utmed den vida kurvan strax söder om Albrunna är ett grusat feltänk. Kulturorganet påpekade tidigare kurvans farlighet för bilisterna. Då målades en vit varningslinje. Men den felaktiga konstruktionen består. På bilderna ser vi hur vasst grus sköljs – och kanske vibreras – ned på den här nysopade leden.
Vad rätt du tänkt fast det var fel.
Världens dyraste cykelled?
Efter år av stillestånd återupptogs jobbet med cykelleden i Albrunna 18 november. Två grävare + manskap + fordon för bortförsel av jordmassor tickar kronor varje dag. Den naturliga frågan måste bli: Finns inga som helst ekonomiska gränser för vad en snutt cykelled får kosta på Öland?
Frågan är som gjord för gammelmedierna. Med de är inte intresserade. De vill hellre skriva ”Ölandscykelledgladporr” med bilder av invigningsskrattande kommunalråd och styrgruppsordförande på tandemcykel – på norra ön. För du vet väl att norra slingan av projektet invigdes redan i augusti förra året, men att det här i söder fortfarande saknas tre mil anlagd cykelled. Tre mil!
Som sagt, i Albrunna jobbar man nu igen och om en vecka har man gnetat på i två månader – för 80 meter cykelled. Det ska bli mycket intressant att senare kolla upp meterpriset. Denna lilla snutt cykelled torde bli en av de dyraste i hela universum.
* * *
Ölands Kommunalförbund har nu återtagit sin överklagan av nejet för sträckan Skärlöv – Torngård. Nu ska man i stället föra dialog med Länsstyrelsen om ny miljökonsekvensbeskrivning inför ny ansökan.
Det krävs alltså näst intill evigt liv för att hinna/orka följa cykelledscirkusen på södra Öland!
På sin hemsida skriver Ölands Kommunalförbund:
Länsstyrelsens avslog i beslut 2019-10-21 ansökan om tillstånd till anläggande av cykelväg i Natura 2000-området Stora Alvaret, Mörbylånga kommun. Kommunalförbundet överklagade beslutet till Mark- och miljödomstolen i Växjö.
Kommunalförbundet har nu återtagit överklagandet och i dialog med länsstyrelsen ska nu en ny miljökonsekvensbeskrivning arbetas fram inför en ny ansökan om tillstånd till anläggande av cykelväg.
Petersson betonar att tidplanen är svårbedömd men förhoppningen är att sträckan kan färdigställas under 2020.
Preliminär tidplan övriga sträckor:
Albrunna – Ventlinge: färdigställd inför säsongen 2020.
Enetri – Solberga: färdigställd inför säsongen 2020.
Grönhögen – Ås: miljökonsekvensbeskrivning klar mars 2020, projektering april – juni, upphandling juli – september, byggnation / färdigställande sista kvartalet 2020.
Ekonomi: av projektramens 63 miljoner har 45 miljoner förbrukats. Differensen mellan återstående projektmedel och den beräknade kostnaden för de i projektet återstående sträckorna beräknas till minst 10 Mkr. Dialog pågår mellan parterna Borgholms kommun, Mörbylånga kommun och Trafikverket gällande indexuppräkning för åren 2015 – 2018.
Fyr till fyr-projektet fortsätter att gräva ned hela berg av stålar, trots att projektledaren tidigare varnat för kassabrist. I Albrunna återupptog man jobbet den 18 november efter år av stillestånd. Två grävare är där och än är mycket jobb kvar. Men ingen säger något! Politikerna i två kommuner låter pengarna formligen rinna ned i geggan medan man skär ned och snålar på det mesta – och höjer skatten i Mörbylånga kommun. Visst kommer slantarna ur olika påsar men vad säger slöseriet om vårt agerande med gemensamma resurser? Är 80 meter cykelväg värd hur mycket som helst? Och gammelmedierna sover sin djupa törnrosasömn…
Samma sträckning som ovan, men här tittar vi åt norr i stället för söder. För en oinvigd är det svårt att förstå att 80 meter cykelled ska behöva ta två månader – eller mer – att fixa till.
L-formade fula betongblock på en sträcka av 27 meter ska hålla den till höger om muren liggande swimmingpoolen kvar där den ligger. Leden går här på en äldre kommunal väg. Varför drog man inte leden här från början? Ville man inte stöta sig med fastighetsägarna med den fina havsutsikten?
Den lilla grävaren i snuttens norra del. Den större skymtar i fotot nedtill. När jobbet nån gång i framtiden är klart väntar slutnotan. Vad tror du meterpriset blir för ”bonusvarvet” i Albrunna? 10 000 kronor? 15 000 kronor? 20 000 kronor? Eller kanske mycket mer?
Givetvis ska inte gammelmedierna berätta om negativa saker. De ska bara skriva och berätta om kul saker och festliga händelser – som när norra slingan av cykelleden inleddes i augusti förra året. I norr är nämligen allt klart, medan det här i söder släpar efter – som vanligt. Tre mil cykelled återstår att anlägga här och om det så tar tusen år att få färdigt leden här i söder ska inte gammelmedierna berätta om det. Nyligen skickade ett gammelmedia en reporter – av misstag? – till en ledsnutt på södra ön där det finns ett långkörarproblem. Men hen orkade inte berätta om eländet. Det var alldeles för svårt, sa hen. För svårt! Hjälp! Help! SOS! Hjälp! I´m worried!
juldagsgrönt
Kalmarsund från Albrunna trafikplats juldagen 14:58. Nästa blogginlägg kommer först i början av nästa år, 2020. Gott Nytt till dess!
lerigt i Albrunna…
Bonusvarvet i Albrunna från havsnivå.
Uppifrån ned mot havet.
Cykelleden går i en ränna.
Två grävare jobbar här vecka efter vecka efter vecka. Resultat: 60 meter cykelled.
På andra sidan rännan skymtar den andra grävaren.
bonusvarvet gräver ned sig…
Nedifrån cykelleden i Albrunna ser man inte mycket av det stora grävjobbet uppe vid husen. När man går dit upp ser man desto mer…
världens dyraste cykelledssnutt
För att ersätta 50 meter tänkt cykelled har nu projektledningen för Fyr till fyr efter år av väntan dragit igång arbetet med den sannolikt dyraste cykelledsstumpen i hela universum. Två grävare och flera man har hittills jobbat sen mitten av november. Så kan det gå när man bygger först och frågar markägare sen.
Notabelt är att inget gammelmedia hänger på. Här byggs det mest storslagna projektet för Ölands framtid och blaskorna och etermedierna tiger som i Kina om det ”icke positiva”. Gammelmedierna lider av ”öländsk beröringsskräck”, alternativt ”öländsk strutssjuka”. Ser vi inte eländet så finns det inte. Berättar vi inte om det finns inga problem. Öland är ju ett paradis. Vi skriver om halkan i stället!
Man skäms.
Nedan visar vi i många bilder om hur jobbet ser ut 3 december. Grävningarna kommer att pågå länge till. Vad kan totalkostnaden bli? Vad säger ni i gammelmedierna om mer än de nedgrävda 100 miljoner som inte kommer att räcka?
Men gammelmedierna kniper käft som öländsk kalksten. Nämn inte den där djävla leden en gång till! Den finns ju för fan i norr. Den är invigd i norr. Det får räcka. Att det strular i söder ger vi blanka fan i! Nu skriver vi om halkan igen, grabbar och tjejer!
Bygge av atombombsäkert värn? Nej, cykelled!
Några stubbar, två grävare, ett gigantiskt dike. Vi ser åt söder. I diket sticker ett L-format betongstöd upp.
I grävningens norra ände gräver man ett smalare dike och lägger ned nåt slags kabel.
Betongstöd i olika modeller.
Dessa L ska skilja tomter från cykelled.
Vy åt söder.
Tomt till vänster. Led rakt fram. Den ska sedan vika 90 grader höger där L-betongen står.
Kablar av något slag ligger nedlagda i diket.
Nära tomtgräns I.
Nära tomtgräns II.
Det krävs mycket för att ersätta 50 meter cykelled: grävare, betongblock, grus, sand. Och tid. Mycket tid. Och pengar. Mycket pengar!
Tänk om detta träd kunde tänka högt om hur vi människor beter oss…
Skopor, skopor, skopor.
Mindre grävare.
Ett betongblock sticker upp sin blonda kalufs.
Uppgrävd jord har man lagt på den stig jag brukar använda för att gå runt ägan utmed kusten. Hoppas att man gör stigen bättre, småningom. Nu får jag cykla stigen rakt upp till Albrunna och cykla på väg 136 i stället för att vandra här.
Vägen mot havet är nu oframkomlig.
blött
Det har regnat en längre tid och bevattningsdammen i Albrunna är åter full, nästan.
Bonusvarvet börjar ta form…
Det så kallade bonusvarvets övre del i Albrunna. Här ska cykelleden gå. Vid den högra vallen ska senare en sträcka av 27 meter förses med L-formade betongblock som ska göra cyklisterna osynliga från tomten till höger. Kamera: Gopro Hero 6 Black.
hoppets allé
Allén mellan Södra Möckleby och Albrunna har under senare år vissnat och dött. Inom kort är alla träden stendöda. Orsaken är almsplintborrens härjningar.
Men nya träd av annan sort planteras mellan de gamla liken. Personligen har jag svårt för att förstå varför högstubbarna ska stå kvar – fulla med smittämnen.
Häng med på en kort cykeltur för att se Hoppets allés nya invånare…
Breaking news: cykelleden sågas upp!
Vår utsände reporter H C Andersen vårdas på sjukhuset i Kalmar. Orsaken är svår chock. Vår älskade sagofarbror kom intet ont anande cyklande nedanför Albrunna då helvetets portar slogs upp på vid gavel. Cykelleden Fyr till fyr sågades upp som en planka mitt framför hans ögon!
Jo, ni ser rätt. Det är inget anakronistiskt aprilskämt. Man sågar nu upp den lagda cykelleden – då den är för bred. Leden är för bred! Den högra delen ska därför rivas upp och fraktas bort.
Vy upp mot Albrunna. Den vänstra delen av cykelleden Fyr till fyr finns snart inte mer… Kulturorganet följer det destruktiva arbetet to the bitter end…
Den för breda cykelleden kapas och förs bort. Delen till höger blir avfall. Det är lätt att göra av med andras pengar. Ingår destruktivt arbete i EU-bidraget? Får man bygga först och såga bort sen?
Robin Petersson och William Alstermo från PEAB var till en början en aning motvilliga till att ställa upp på bild. – Man riskerar att bli idiotförklarad när man gör ett sånt här jobb, sa William till ett snett leende. Både Robin och William hade svårt att förstå åtgärden och bjöd en förklaring som kulturorganet inte kan publicera. Det får vara måtta på allt, även på vansinnet! – Det här blir ett dyrt projekt, avslutade William och återgick till jobbet.
Kulturorganet följer det destruktiva arbetet in i kaklet. Under dagens cykeltur noterade H C Andersen att även andra delsträckor kan betecknas som ”för breda”. Det blir alltså kanske flera sågningar och bortforslingar?
H C Andersen ligger sen klockan 15 nedsövd, berättar bulletin från sjukhuset.
omstart i albrunna
Undrens tid är inte förbi. Cykelledsprojektet Fyr till fyr tycks åter sätta tänderna i Albrunna och äntligen få till ”bonusvarvet”. När det är gjort återstår bara tre mil…
Det är nu röjt från cykelledens slut upp till den plats där leden ska ta 90 grader höger – mot söder.
Mot söder. Som synes är det stora bitar av nuvarande markområde som berörs.
Från andra hållet ser man att leden kommer att gå bra nära den swimmingpool som ligger nära tomten.
Vad kulturorganet kan se och förstå ska hela denna mur grävas bort för att få fram leden. Här tittar vi mot norr.
bron över floden Alvkälla
Det är tur att det finns entusiaster som jobbar ideellt, för att det är roligt, för andras nytta och trevnad. Ylva Lönnbom och Josef Reithmeier förbättrar skyltar, pilar och andra detaljer på Bergstigen. Och så bygger de broar! Här är just grunden till bron över floden Alvkällan lagd. Vi ser den ut mot Kalmarsund.
Grunden är på plats. Det ska bli spännande att se hur bygget växer. Blir det en plattbro, en balkbro, en fackverksbro, en sprängverksbro eller en snedstagsbro? Kulturorganet ska försöka filma delar av fortsättningen. Vi ser här in från havet, mot cykelleden.
den som gräver gropar åt andra…
Denna nästan kvadratiska grop ger underbara vibbar. Nä, här ska ingen död hund eller överkört rådjur sluta sina dagar. Här ska ett nytt ungt träd planteras. Det tar åtminstone kulturorganet för givet…
Mellan varje par högstubbar grävs en eller ibland två gropar. Allén går mellan Södra Möckleby och Albrunna. Här tittar vi söderut.
Högstubbarna är almar, dödade av almsplintborrens härjningar. Träden bakom grävaren är också dödsdömda. Kulturorganet tar för givet att även dessa kapas småningom – och får nya grannar i nya grävda gropar. Sannolikt finns inte en enda levande alm på Öland inom några år. Men om 100 år kan vi förhoppningsvis åter njuta av en av landets vackraste alléer. Kulturorganet återkommer då för nya bilder…
Blåsta – igen!
Nej, det hopp som för några timmar glimmade till i Albrunna för en tid sen har visat sig helt obefogat. Grävmaskinen där hade ingenting med cykelledprojektet att göra. Tyvärr.
Det inträffade visar i stället hur lite vi kan lita på projektets ledande män. Senaste bud var att det sen fem år tillbaka avbrutna jobbet skulle återupptas under september månad – i år.
Därav blev intet. Vi är en bra bit in i oktober nu och ingenting händer. Vi blev åter blåsta på konfekten – utan att någon politiker eller något annat media än kulturorganet ifrågasätter projektledningens kompetens och pålitlighet. Vi tröstar oss med att den totala tystnaden brukar ha mycket att berätta – småningom…
Att projektledaren skriver mejl till kulturorganet med uppmaningen att vända sig till honom i stället för till högsta ansvariga kan kanske få någon i den politiska toppen att äntligen tänka till? Vem påverkade projektledaren att ta denna kontakt? Varför stämmer aldrig givna prognoser för projektets framåtskridande? Och varför får man på Ölands Kommunalförbunds hemsida uppfattningen att hela leden Södra Möckleby-Kungsgården-Ås-Torngård-Skärlöv kommer att bli klar under innevarande år? Så här skriver man:
Följande sträckor återstår att färdigställa under 2019:
Södra slingan: Albrunna – Grönhögen, Grönhögen – Ås vandrarhem,
Ås vandrarhem – Torngård samt Torngård – Skärlöv.
Det slår mig…
… att det snart är fem år sen cykelleden Fyr till fyr gjorde halt i Albrunna, där man än i dag står och stampar på samma ställe utan förmåga att ”limma ihop” leden genom en liten ”krok” på högst 200 meter.
Fem år!
grävmaskin tänder hoppets låga…
Less på gammelmediernas tillrättalagda nyheter från maktens stinkande hålor letar kulturorganet febrilt efter ljusglimtar, solglimtar, strålar av hopp…
De är svårfunna, men en mikroskopisk ljusglimt hittar vi i den lilla byn Albrunna på Ölands södra västkust. Återupptas där jobbet på cykelleden Fyr till fyr? På måndag, kanske? Eller i alla fall inom kort? Inom fem år? Återupptas de inom tusen år?! Snälla, återuppta jobbet – åtminstone inom tiotusen år!
En plötsligt uppdykande grävmaskin har tänt hoppets fuktiga tändsticka. Men som så ofta i evighetsprojektet Fyr till fyr på Öland riskerar vi att för fetmtioelfte gången åter behöva lägga oss i paltkoma, eller likt salig berusade återvända in i cykelleddrömarnas förlovade land…
åter tyst i Albrunna…
Det arbete med grävare i Albrunna som vi berättade om i går blev ett endagsarbete. I dag ruvar åter lugnet över sluttningen ned mot havet där ”bonusslingans östra arm” var tänkt att plöja fram bland murar och naggade tomtgränser.
När vi hittade vår saknade reporter Larsa Marsipin stod han stum och tyst och blickade ut över stumparna av den led han så gärna hade velat cykla på redan för många år sedan, men som nu ser ut att inte bli färdig förrän om tusen år…
– Jag förstår att Pierre Picard bröt ihop här häromdan, sa Larsa. Jag tycker så synd honom, han kanske aldrig blir människa igen. Den här förbannade ickeleden har verkligen mycket på sitt samvete! skrek Larsa Marsipin och kastade sig upp på cykeln mot okänt mål…
Larsa Marsipin är sen dess försvunnen…
Så här såg det ut uppe i Albrunna för nån vecka sen…
Sen grävaren lämnade platsen ser det ut som ovan. Den övre nu grovgrusade vägen syntes inte tidigare, trots att den en gång var byväg.
sensation i Albrunna!
En grävare har iakttagits vid cykelledens totala sammanbrott i Albrunna! En observant cyklist har till och med fångat den på video.
Om grävaren gör jobb för cykelledsprojektet eller annan beställare framgår inte av de fullständigt unika filmbilderna.
”Kulturorganet återkommer i frågan. Just nu sammanträder vi för diskussion om vi ska visa filmen eller inte. Jobbet i Albrunna har stått stilla i evigheter och vi vill därför inte morgonchocka våra kära läsare alltför mycket”, skriver redaktionschef Allan von Kompost i ett pressmeddelande.
