grönhögen – albrunna 1-0

Badbryggan i Grönhögen är nu sjösatt. Den självmedvetna truten är anställd som badvakt.

Om man vecklar ut det här komplicerade träröset och lägger det vinkelrätt ut från stranden blir det en badbrygga – i Albrunna. När hamnar den i sitt rätta element? 

 

---

 

Annonser

hit och dit

En liten bogserbåt har dragit omkring med ett större åbäke efter sig den gångna veckan. Nån som vet vad man gör där ute nedanför Albrunna?

 

---

 

trollbindande tack för tack

Första inlägget i följetongen läser du här. Det andra uppenbarar sig här.

Du som följt följetongen om trollens virkesleveranser till restaureringen av möbelgruppen nedom Albrunna vet att trollen uppfyllt vår önskan om mera virke. Det levererades snabbt. Och som tack satte vi ut det vi lovade: en skål sötad gransaft och ett fat flugsvampskakor doppade i röd tobaksmarsipan.

När vi i går kom till möbelgruppen för ytterligare arbete satt tackmeddelande häftat på bordet. Vi blev trollbundna. Dock kände vi inte till trollporträttet i meddelandet. Vi skickade därför bilden till professorn i trolleri vid universitetet i Stuttgart, Sune Flisa. Han svarade med vändande post:

Den gossen behöver jag inte ens söka i våra trollregister. Det där är ju Ejvald Klaebel Mård, en rolig fan som jag umgicks mycket med som ung i byn Wramsby på södra Öland där jag växte upp. Ejvald är född nån gång mellan 1657 och 1666, ingen kan säga exakt år. Han är gift med Trulsan Loppe och har 61 trollbarn. Musikalisk, spelar helst harpa. Mycket begiven på pilsner men aldrig bråkig. Utbildad grottforskare men försörjt sig som cancandansör. Ordförande i Trollkåren, medlem i Albrunna Trolleriförbund och Trollens Arbetslöshetskassa, TAK. Vegetarian. Favoriträtt: Maskrosblad.

Flera frågor?

Eder Sune Flisa

 

Den levererade virkesmängden har räddat möbelgruppen för framtiden. Den beräknas nu hålla ytterligare mellan tusen och tvåtusen år.

Här ser vi tydliga spår efter trollen. Brutna och nedtrampade rosenbuskar vid roten av den tall som man klättrat upp i sedan virket levererats. Till skillnad från oss människor kan troll gå i vilken vegetation som helst, brännässlor eller växter med sylvassa taggar gör dem ingen skada. De känner inte heller av huggorms-, geting- eller vargbett.

Den inledande restaureringsfasen är nu avklarad. Bordet är stabilt åt båda hållen, och bordskivan är hel. Kommande åtgärder planeras att sättas in mot soffan åt öster, den till vänster i bild.

 

 

---

 

tack, alla troll!

Den levererade virkeshögen ligger prydligt placerad strax väster om möbelgruppen. På den översta plankan står ett meddelande, troligen inristat med en tappad trolltand: ”Eder beställning verkställd genom speditionsfirman Trollspeed AB, Alvaret.”

I ett tidigare inlägg anropade kulturorganet trollen i Trollskogen nedom Albrunna. Vi önskade deras eventuella hjälp med att skaffa mera virke till renoveringen av möbelgruppen på samma ställe, tillverkad 1251.

Och troll är snabba i hjärna och handling. Vid vårt nästa besök låg där en samling väl valda virkestyper i olika dimensioner. Som tack satte vi ut det vi lovade, ett stort fat sötad gransaft och ett mindre fat flugsvampskakor doppade i röd tobaksmarsipan. Nästa morgon var allt uppätet, till och med faten.

På marken syntes inte ett endaste litet spår av trollen, men i träden kunde vi ana hur de efter virkesleveransen klättrat åt nordost, hoppat från träd till träd över cykelleden för att fortsätta norrut mot Södra bruket. En och annan bruten kvist och böjd trädtopp talade sitt tydliga språk. Enligt gamla lokala sägner kryper sedan trollen i den underjordiska vattenkanalen från bruket upp till sina djupt liggande jordhålor uppe på alvaret, där de sova om dagarna och dricka pilsner och dansa cancan om nätterna.

Så snart tillfälle ges kommer renoveringen av landets sannolikt äldsta möbelgrupp att återupptas…

 

 

---

 

Dagens Hjältar

Varje veckoslut går Gunilla och Jonas Löf på stranden mellan Södra bruket och Albrunna för att plocka skräp. De hittar allt från fulla fodersäckar till nätrester, linor, plast, patroner, burkar och flaskor. Paret Löf bor i Albrunna sedan tre år tillbaka. Kulturorganet utnämner dem till Dagens Hjältar och ska kolla kassakistan för att eventuellt komplettera utnämningen med nån miljon eller två i prispengar…

 

---

 

mera plank i baljan, boys

Den vackra men ytterst ålderstigna möbeln står nedanför Albrunna. Två soffor. Ett bord. Södersoffan heter Billy, östersoffan Hemstanäs. Bordet heter Listerby, alla namn senare upptagna i IKEA-katalogen.

Sittgruppen är vår favorit. Vissa säger att den spikades samman 1802 av okänd möbelsnickare på väg ned mot det våldsamma sillafisket på söderudden. Andra påstår med emfas att den är sammansatt redan på medeltiden, 1251. Men här skiljer sig källorna. En ofta opålitlig källa menar att den spikades samman av soldaten Botvi Långsnut, medan alltid opålitliga källa nummer två för fram namnet Stenar Gråvadd den yngre.

Hur som helst kräver gruppen årlig omvårdnad. Allt bärande virke är mer eller mindre genomruttet – oftast mer. Bordsplank och sittvirke spricker i solens oförsonliga UV-strålning. Benen pekar åt alla håll, inte en enda vinkel är nittio grader.

Då och då har något skogstroll lagt dit en planka eller två i andemeningen att ”nu måste gruppen stöttas upp”. Trollen i Albrunnaskogarna är endast uppe på nätterna så det lönar föga att speja efter dem dagtid, än mindre att söka spåra dem då de ofta klättrar i träden och på olika sätt raderar sina fotavtryck, storlek 56-64 med fyra kloförsedda tår.

Det ska här sägas till eventuellt andra bloggläsande troll att ännu mer virke är välkommet. Det får gärna vara blekt och sargat av tidens tand, både bräder och reglar men helst inte pepprat med gamla rostiga spikar. Vi lovar att ställa ut skål med sötad gransaft och ett fat flugsvampskakor doppade i röd tobaksmarsipan som tack för hjälpen.

Gruppen mot Kalmarsund. Med blotta ögat kan det vara svårt att avgöra om den spikats samman 1251 eller 1802. Endast C14-metoden kan lösa gåtan.

Bordsskivan i närbild. Lägg märke till den polerade ytan och den spännande variationen i färg och virkestyper. Snacka om intarsia. Tittare med extrem hökblick kan även se att en cirka 15 centimeter bred planka saknas på bordets nedre högra hörn.

Om gruppen tillverkades 1251, vilket kulturorganet håller för troligt, måste vi trots dåtidens bristande hållfasthetslära medge att möbeln än i dag är förvånansvärt fräsch. En amerikansk medeltidsmöbelsamlare lär ha bjudit två miljoner dollar för skönheten, ett bud som icke gick att realisera, ity ingen formell ägare finnes.

 

 

---

 

allting stilla står, II

Ur led är leden, cykelleden Fyr till fyr
Den rister, stampar, kommer ingen vart
ser ut att bli det alla fruktar: halvmesyr!
– en led som kryper fram i snigelfart

Man drömmer först och frågar sen
kan vi här leden draga fram?
Så långa många år har gått allren
Nix led, men väl en fuller vattendamm.

I Albrunna och Ventlinge det strular
Man väntar, hoppas, tror och drömmer
Projektet självt sig söndersmular
på handlingskraft sig långsamt tömmer

Men vad gör det om tusen år?
Det kommer säkert tusen nya!
Det lönar ej att fälla bitter tår
att över gamle Fyr-till-fyren rya

Cyklister ser nu andra mål för turen
dom söker leder utan fel och brister
som inte plötsligt upphör ner´ vid muren
och fångar gästen ut i ledans klister

År vävs samman uti evighetens matta
Det fanns en dröm om bästa cykelleden
en dröm som ingen än kan riktigt fatta
att bästa leden finnes blott i drömska Eden

 

 

---

Allting stilla står kan du läsa här.

Precis när detta inslag var färdigt ringde projektledaren Christer Petersson. Mycket kortfattat berättade han följande:

• arbetet nedanför Albrunna återupptas i september
• ambitionen i Ventlinge är fortfarande att inte gå ned mot havet utan att ta byvägen ned och sedan vänster efter ett 100-tal meter, och vidare utmed muren mot befintlig led vid golfbanan
• varken sträckning söder eller norr om muren är ännu godkänd
• diskussioner pågår fortfarande med markägaren om dragningen förbi ”gäddsjön i Parboäng”
• det går – sannolikt – att vidga väghålet i Karl X Gustafs mur två meter åt väster
• man har fått grönt ljus att använda den gamla forvägen från muren ned till Kungsgården

Christer Petersson har humor. Han avslutade med orden: – Inom fyra år hoppas jag vara färdig med dej – och med leden. 😉

Christer blir då en smula unik. Han går nämligen då i pension – för andra gången!

 

 

 

---

 

hålet i muren

Under påskhelgen har vår utsände mött en och annan cyklist – på cykelleden Fyr till fyr. Några har nog blivit konfunderade över ledens upplösning i intet – eller i flera alternativ nedanför Albrunna…

Ett tips: Genom hålet i muren löser du enklast dessa cykelledsproblem. Kulturorganet visar vägen!

Är du ovan med att cykla på klappersten, eller har cykel med smala däck, föreslår vi att du leder cykeln den korta sträckan på det underlaget.

 

Hålet i muren – så cyklar du leden genom Albrunna utan att behöva ta dig ut på hårt trafikerade väg 136

 

 

 

---

 

fartigt bonusvarv

Som första media i världen har kulturorganet filmat den norra nedfarten av det så kallade bonusvarvet i Albrunna. När varvet – som egentligen är en tresidig rektangel – är färdigt kommer det att gå undan här. Se själv.

 

 

---

 

Lyd inte pilen!

Du kommer hojande från söder, på cykelleden. I Albrunna möts du av liten skylt som vill få dig att ta höger. Nej! säger kulturorganet. Den sträckningen är tråkig och farlig, 136:an är inget att leka med när fartgalna turister invaderar ön.

Naturligtvis lyss du till kulturorganet. Naturligtvis går du mot strömmen. Du är motvals, bjäbbig, trilsk, mån om din integritet och fria vilja – precis som kulturorganet.  Du tar vänster – och äventyret väntar…

 

Naturligtvis kan du ta denna föreslagna rutt även om du kommer norrifrån. Det är bara att vända på kuttingen.

 

 

---

 

högre eller lägre

Brusa högre lilla å heter en dänga med Janne Schaffer. Min film borde kanske heta Brusa lägre lilla å. Du förstår snart varför…

 

 

 

---

 

hur går det vid bonusvarvet/straffrundan?

Cyklar man från Södra bruket mot söder kommer man småningom hit. Den så kallade ”bonusrundan” ska här gå rakt upp mot tomterna utmed väg 136. Vid tomtgränserna – eller en bit in på tomterna – viker leden 90 grader höger i bild ungefär 70 meter. Där kommer nästa 90-gradssväng, åt höger. Det bär då rakt nedför mot Kalmarsund. Vid bevattningsdammen svänger leden 90 grader vänster…

Stakkäpparna syns långt upp i snåren i murens förlängning. Däruppe nånstans ska första 90-graderssvängen göras åt höger…

Stakkäpparna skymtar långt in i bilden…

Ska leden gå ända här uppe är man väldigt nära tomterna – eller till och med inne på dem?

Stakkäppar anas här och var…

De tre sista bilderna är tagna i november förra året. Här ser vi ”infarten/utfarten” från ledens sträckning utmed tomtgränserna…

Infarten/utfarten igen…

Vad berättar stakkäpparna? Ska leden gå rakt genom muren?

Muren i närbild. Och rakt fram i bild ser vi en stakkäpp…

Genom telet ser vi ännu flera käppar…

 

 

---

 

snabba jobb

I veckan som gick visade sig plötsligt ett djupt dike mellan höga jordvallar nedanför Albrunna. Jag förmodar att man lägger ned bevattningsrör från det utvidgade vattenhålet nere vid Kalmarsund. Du kan se dammen här.

Bevattningsdammen ligger nere vid havet till vänster i bild. Kameran ser här norr ut.

Diket gick fram till cykelleden mellan Södra bruket och Grönhögen. Framtiden får utvisa om det blir en förlängning av röret söderut. Dagen efter jag tog dessa bilder var diket igenlagt. Det syntes knappt att man grävt. Det går undan med dagens maskiner.

 

 

---

 

Albrunna förr och nu

Det beramade inlägget om Lars Henells bok Albrunna förr och nu har dröjt en aning på grund av en trilskande skanner. Men nu har nämnda skanner fått ta emot tre vänsterkrokar, en högersving och en dansk skalle – och går åter som en klocka. Inlägget publiceras på måndag.

 

 

---

 

inbromsad publiceringstakt

En handskada i en cykelvurpa gör det svårt för mig att skriva på tangentbord. Därför publiceras bara ett inlägg under följande vecka – en film om Cementa i Degerhamn. Den läggs ut i morgon måndag klockan 12.

Måndag veckan därpå kan du läsa recensionen av boken Albrunna förr och nu, skriven av Albrunnasonen Lars Henell, inte bara författare utan också VD, biolog, kassabiträde, butikschef, växtodlare och springsjas på Albrunna Perenner.

 

Allan von Kompost
chefredaktör

 

 

---

 

då var det 3 februari 2012

För exakt sju år sedan såg det – snömässigt – ut ungefär som i dag efter nattens snöfall. Men här går i dag cykelleden från Södra bruket mot Albrunna och hela sträckan har stängsel mot branten ned mot havet.

Nu som då vimlar det av hare. Vi ser här söderut från tallskogen ungefär mittemellan Albrunna och Södra bruket.

Både vinschen och ekan finns kvar än i dag. Men den uppochnedvända ekan ser mer ut som en plankhög än en båt.

Allé i byggsats

Vid Alunvallen i Degerhamn ligger det man kapat av almarna i allén mellan Södra Möckleby och Albrunna. Detta är en av de två högarna.

Den andra högen är ännu större. Orsaken till kapningen av almarna är almsjukan, en obotlig åkomma orsakad av den lilla almsplintborren. Denna hög ligger utmed Kvarnvägen.

Personligen undrar jag varför man inte kapar hela allén på en gång – och planterar nya träd av annan sort. Att ta lite då och då förlänger bara plågan – och nästan ingen i vår enkät tycker att högstubbar är vackra.

Så sent som 2012 såg den vackra allén frisk ut. Sedan gick det snabbt utför…

 

 

---

 

bonusrundan grusad

”Bonusrundan” nedom Albrunna är nu belagd med ett fint nästan vitt grus.

Här uppe på krönet är det stopp. Fortsättningen till höger hinns kanske inte med i år.

Uppifrån krönet är utsikten prima över Kalmarsund. Det kommer att gå undan nedför här. Bäst vore att högerkurvan längst ned vore doserad.

 

 

---

 

bonusrundan i Albrunna tar sig…

Uppförslöpan åt öster nedan Albrunna är snart färdig. Hinner man även med resten av löpan så vi får en hel cykelled från Degerhamn till Ventlinge redan i år?

Snart fattas bara asfalt…

 

 

---

 

straff- eller bonusrunda?

Arbetet på ”straffrundan” nedom Albrunna fortsätter. Kulturorganets redaktion har redan döpt om den till ”bonusrundan” eftersom en cykelled hellre ska vara omväxlande och spännande än ”kortast möjliga väg mellan två punkter”. Att cykla ska vara mer ”njutning” än ”kommunikationsmedel”. Den här ”krumbukten” blir rolig att hoja! Den blir svettig uppför och speedig nedför.

Leden går här rakt upp åt öster. Uppe vid stakpinnarna svänger den höger på en gammal – i dag igenvuxen – kommunal väg.

Ungefär 50 meter före det gula huset uppe till höger viker leden ned mot väster och bevattningsdammen och Kalmarsund igen, se fotot nedan.

Leden kommer uppifrån och ned mot kameran, svänger sedan höger i bild, vilket i verkligheten blir ”mot söder”, se bilden nedan.

Leden uppifrån – i ovanstående bild – ansluter här till den redan asfalterade sträckan öster om bevattningsdammen. Cyklar vi nedåt i bilden styr vi söderut. Då har vi hel asfaltled ned till kyrkan i Ventlinge.

 

 

---

 

labyrinttips genom Albrunna

Kulturorganet har tidigare berättat om hur du kan cykla så kort sträcka som möjligt på väg 136 genom Albrunna. Här visar vi en ännu en möjlighet… Dragningen är dock ingenting för racercyklar eller andra med känsliga däck.

Du förstår ledens dragning ännu bättre genom att se filmen på min blogg Cykla på Öland. Klicka här för att se den.

När du kommer norrifrån – från höger i bild – tar du ned här på den grusade vägen efter ett gult hus. Den leder ned mot Kalmarsund. Nere vid bevattningsdammen tar du vänster på den asfalterade leden. Därifrån har du asfaltsled ända ned till Ventlinge kyrka.

Femtio meter in på grusvägen ser det ut så här. Du svänger höger och sen vänster ned mot dammen. Inga konstigheter.

Du cyklar ned mot vattnet utmed muren. Där gruset upphör tar du asfaltsleden till vänster.

Efter nån halvkilometers trampande cyklar du in i denna bild, på leden vid huset. Du hojar uppför backen och tar höger – till vänster i bild. Sen är det bara att stå på till Ventlinge. Där måste du vara på alerten igen – leden upphör hux flux. Ingen vet om den flugit i luften eller upplösts i atomer av okänd anledning. Men upphör gör den… Lycka till.

 

 

---

 

cykelledslabyrinten Albrunna

Hur cyklar man på cykelleden genom Albrunna? Ja, den frågan har vi ofta ställt oss denna vår, sommar och höst. Information och skyltar har helt prioriterats bort av ledningen för projektet Fyr till fyr.

I senaste inlägget på min andra blogg Cykla på Öland får du förhoppningsvis några aha-är-det-så-man-styr-hintar om hur du kan sick sacka dig igenom byn från norr till söder.

Bloggen finner du här.

 

 

---

 

sammanhängande led mellan Albrunna och Ventlinge

Det tar sig. Nu kan du cykla mellan Albrunna och Ventlinge på idel ädel cykelled. Du slipper alltså helt den livsfarliga 136:an.

Ska vi ta en provtur? Vi kan cykla söderut från ”tvättbrädan i Södra Möckleby” (numera asfalterad) genom Södra bruket och utmed sjön fram till vattnet nedanför Albrunna. Där tar vi inte den asfalterade leden vidare utan hojar rakt upp för den grovgrusade ganska branta backen. Uppe på 136:an tar vi höger och hojar fram till kvarnen på höger sida. Där tar vi ned till höger och har då sammanhängande cykelled fram till mitten av Ventlinge, strax efter kyrkan. Där måste vi tyvärr upp på 136:an igen och cykla några hundra meter på den tills leden tar vid igen på höger sida.

Den som inte har alltför känsliga däck kan ta av höger ännu tidigare än kvarnen. Nedfarten är inte utmärkt och mycket brant. Cykla ned efter ”ett gult hus”, fortsätt ungefär 20 meter, ta sen tvärt vänster på leden. Cykla inte rakt fram – då hamnar du småningom i en mur, se bilder nedan.

Mellan Degerhamn och Grönhögen saknas leden nu bara på två korta stumpar nedanför och i Albrunna och på runt 200 meter genom Ventlinge. Det tål att upprepas: Det tar sig.

Slutligen ska nämnas att det finns en ännu tidigare väg att komma ned på cykelleden från Albrunna – om man kommer norrifrån. Den går också ned vid ett gult hus. Mer om denna i kommande inlägg…

Om vi cyklar söderut på 136:an kan vi ta höger här ned på cykelleden. Fortsättningen blir helt ”136-lös” fram till kyrkan i Ventlinge.

Nedfarten i närbild.

Här har vi cyklat ned vid kvarnen i Albrunna och ser fortsättningen fram mot tryffelodlingen. Vi bligar alltså söderut.

Vi ser norrut från cykelleden nedanför kvarnen. Längst bort till vänster i bild ser du ett gult hus. Även där kan du cykla upp/ned från 136:an.

Vid ”det gula huset”. Observera den gula skylten som vill få dig att cykla till vänster. Åt höger går vägen upp mot 136:an. Åt vänster går leden ned mot Kalmarsund. Men du kommer bara några hundra meter… Orsaken får du under nästa foto.

Projektet Fyr till fyrs ledning har noll känsla för information. Du uppmanas här att ta vänster på leden. Grattis! Du hamnar då i en stenmur utan info om fortsättningen. Blir inte informationen bättre på leden kommer många cyklister att ”skriva ned hela projektet på sociala medier”. Jag har hört flera historier om ”raseriutbrott” bland vilsekomna, skyltlurade hojare under sommaren…

Nedfarten vid ”gula huset” sedd uppifrån 136:an. Ska du söderut tar du alltså genast vänster här. Den inbjudande nedförslutan mot havet leder dig efter en högerkurva in i muren. Pilen uppmuntrar alltså till ”murkontakt av tredje graden”. Det ska bli intressant att se hur länge den får peka 180 grader fel. I andra änden av leden genom Albrunna visade en liknande skylt fel hela cykelsäsongen, se detta inlägg. Skulle en vägskylt för biltrafik visa 180 grader fel under hela turistsäsongen skulle den garanterat bli förstasidesstoff i varenda lokaltidning med nyhetsnäsa.

 

 

---

 

ny dragning?

Sista cykelledsavbrottet i Albrunna ser nu ut att gå mot en lösning. I stället för den ursprungligen tänkta dragningen till höger i bild – där muren står – har man stakat leden utmed murens vänstra sida. Uppe vid husen går en gammal kommunal väg. Den följer man ungefär 75 meter till höger, alltså söderut. Sedan viker leden ned igen mot dammen och fortsättningen söderut på den redan befintliga leden. Av stakningen att döma blir detta den nya dragningen. Men endast projektledningen vet…

Stakning uppe vid den gamla kommunala vägen.

 

 

---

 

doft av asfalt…

I dag fulländades cykelleden förbi tryffelodlingen söder om Albrunna genom asfaltering. Det hela blev bättre än jag tidigare trott.

Även snutten förbi ”proppen vid trädet” asfalterades i dag. Snart kan vi hoja säkert mellan Degerhamn och Grönhögen…

 

 

---

 

det osynliga skeppet

Minns ni när man grävde fram skeppet i Albrunna under några fantastiska dagar för ganska precis två år sedan? I dag är här åker igen och ingen levande själ kan ana vad som döljer sig under vallen eller säden. Det är tur att det finns kameror. Ett större reportage från grävningen kan du läsa här.

 

 

---

 

en allés död

300 träd ska kapas.

”Något”

Det är kvavt. Det är hett. Det är stilla. Vi tittar ut över Kalmarsund från kvarnen i Albrunna. Vid horisonten, strax till vänster om solen, ser vi ”något”. I ett kommande inlägg ser vi efter vad det är för något…

 

 

---

 

ideellt arbete visar glömd stig

Två alerta tjejer, den ena pensionerad och den andra 78 år, har röjt befintliga delar av den gamla stigen mellan Södra bruket och stranden nedanför Albrunna. Man har jobbat av purt intresse och utan ersättning. Arbetet är värt en parafras på John F Kennedys berömda mening i sitt installationstal 1961: ”Fråga inte vad ditt land kan göra för dig, utan vad du kan göra för ditt land”. ”Fråga inte vad din bygd kan göra för dig, utan vad du kan göra för din bygd”.

Enkla och snygga informationspilar är också uppsatta. I bakgrunden ser vi cykelleden mellan Södra bruket och Albrunna.

 

 

---

 

sommar!

Badbryggan nedan Albrunna är monterad. Då är det sommar. Men notera det låga vattenståndet. Djupet vid bryggänden är ”icke dykvänligt”.

 

 

---

 

full rulle mot parboäng

Dags att snöra på sig cykelskorna igen. Vi cyklar sträckan Albrunna – Parboäng. I början är leden inte tillräckligt vältad för att cykla på. Där cyklar vi bredvid den, på 136:an. Men så snart leden håller styr vi in på den, trots att den här ännu inte är asfalterad.

 

 

---

 

vila i frid

Originalet i natursten föll för att aldrig mer resa sig – inte ens på nio. Det gamla älskade originalet i natursten fördes bort till den sista vilan på en rastplats. I stället restes en kopia av betong där originalet i natursten stått i tusen år.

Originalet i sin sista vila på rastplats Albrunna. Här ser det inte mycket ut för världen.

En toalett, några bord, ett fallet original med tusen år på nacken. Vilken förödmjukelse. Så det kan gå!

Originalet har vissa likheter med Öland – som ju är en enda stor kalkflisa.

 

 

---