den som gräver gropar åt andra…

Denna nästan kvadratiska grop ger underbara vibbar. Nä, här ska ingen död hund eller överkört rådjur sluta sina dagar. Här ska ett nytt ungt träd planteras. Det tar åtminstone kulturorganet för givet…

Mellan varje par högstubbar grävs en eller ibland två gropar. Allén går mellan Södra Möckleby och Albrunna. Här tittar vi söderut. 

Högstubbarna är almar, dödade av almsplintborrens härjningar. Träden bakom grävaren är också dödsdömda. Kulturorganet tar för givet att även dessa kapas småningom – och får nya grannar i nya grävda gropar. Sannolikt finns inte en enda levande alm på Öland inom några år. Men om 100 år kan vi förhoppningsvis åter njuta av en av landets vackraste alléer. Kulturorganet återkommer då för nya bilder…

---

 

Blåsta – igen!

Nej, det hopp som för några timmar glimmade till i Albrunna för en tid sen har visat sig helt obefogat. Grävmaskinen där hade ingenting med cykelledprojektet att göra. Tyvärr.

Det inträffade visar i stället hur lite vi kan lita på projektets ledande män. Senaste bud var att det sen fem år tillbaka avbrutna jobbet skulle återupptas under september månad – i år.

Därav blev intet. Vi är en bra bit in i oktober nu och ingenting händer. Vi blev åter blåsta på konfekten – utan att någon politiker eller något annat media än kulturorganet ifrågasätter projektledningens kompetens och pålitlighet. Vi tröstar oss med att den totala tystnaden brukar ha mycket att berätta – småningom…

Att projektledaren skriver mejl till kulturorganet med uppmaningen att vända sig till honom i stället för till högsta ansvariga kan kanske få någon i den politiska toppen att äntligen tänka till? Vem påverkade projektledaren att ta denna kontakt? Varför stämmer aldrig givna prognoser för projektets framåtskridande? Och varför får man på Ölands Kommunalförbunds hemsida uppfattningen att hela leden Södra Möckleby-Kungsgården-Ås-Torngård-Skärlöv kommer att bli klar under innevarande år? Så här skriver man:

Följande sträckor återstår att färdigställa under 2019:
Södra slingan: Albrunna – Grönhögen, Grönhögen – Ås vandrarhem,
Ås vandrarhem – Torngård samt Torngård – Skärlöv.

---

 

Det slår mig…

… att det snart är fem år sen cykelleden Fyr till fyr gjorde halt i Albrunna, där man än i dag står och stampar på samma ställe utan förmåga att ”limma ihop” leden genom en liten ”krok” på högst 200 meter.

Fem år!

---

 

grävmaskin tänder hoppets låga…

Less på gammelmediernas tillrättalagda nyheter från maktens stinkande hålor letar kulturorganet febrilt efter ljusglimtar, solglimtar, strålar av hopp…

De är svårfunna, men en mikroskopisk ljusglimt hittar vi i den lilla byn Albrunna på Ölands södra västkust. Återupptas där jobbet på cykelleden Fyr till fyr? På måndag, kanske? Eller i alla fall inom kort? Inom fem år? Återupptas de inom tusen år?! Snälla, återuppta jobbet – åtminstone inom tiotusen år!

En plötsligt uppdykande grävmaskin har tänt hoppets fuktiga tändsticka. Men som så ofta i evighetsprojektet Fyr till fyr på Öland riskerar vi att för fetmtioelfte gången åter behöva lägga oss i paltkoma, eller likt salig berusade återvända in i cykelleddrömarnas förlovade land…

---

 

åter tyst i Albrunna…

Det arbete med grävare i Albrunna som vi berättade om i går blev ett endagsarbete. I dag ruvar åter lugnet över sluttningen ned mot havet där ”bonusslingans östra arm” var tänkt att plöja fram bland murar och naggade tomtgränser.

När vi hittade vår saknade reporter Larsa Marsipin stod han stum och tyst och blickade ut över stumparna av den led han så gärna hade velat cykla på redan för många år sedan, men som nu ser ut att inte bli färdig förrän om tusen år…

– Jag förstår att Pierre Picard bröt ihop här häromdan, sa Larsa. Jag tycker så synd honom, han kanske aldrig blir människa igen. Den här förbannade ickeleden har verkligen mycket på sitt samvete! skrek Larsa Marsipin och kastade sig upp på cykeln mot okänt mål…

Larsa Marsipin är sen dess försvunnen…

Så här såg det ut uppe i Albrunna för nån vecka sen…

Sen grävaren lämnade platsen ser det ut som ovan. Den övre nu grovgrusade vägen syntes inte tidigare, trots att den en gång var byväg.

---

 

sensation i Albrunna!

En grävare har iakttagits vid cykelledens totala sammanbrott i Albrunna! En observant cyklist har till och med fångat den på video.

Om grävaren gör jobb för cykelledsprojektet eller annan beställare framgår inte av de fullständigt unika filmbilderna.

”Kulturorganet återkommer i frågan. Just nu sammanträder vi för diskussion om vi ska visa filmen eller inte. Jobbet i Albrunna har stått stilla i evigheter och vi vill därför inte morgonchocka våra kära läsare alltför mycket”, skriver redaktionschef Allan von Kompost i ett pressmeddelande.

---

 

sju dagar kvar…

Här ska leden spränga sig in på kommunal mark genom djungeln på sin väg mot Södra bruket…

Arbetet på Fyr till fyr-cykelleden genom Albrunna ska enligt projektledningen återupptagas i september – detta år!

Det är lika med ”inom sju dagar”. Kulturorganet bevakar ärendets – eventuella – utveckling…

Allan von Kompost
redaktionschef

---

 

Fyr till fyr-leden stormar fram över stock och sten…

Åren går och tiden flyr och kommer aldrig igen… Det har nu gått massor av år sen man inledde evighetsprojektet Fyr till fyr… Hur många minns ingen…

Hur går det förresten genom Albrunna? Den frågan har ställts av många under oräknelig tid. Senaste prognos från projektledningen berättade att det avbrutna arbetet skulle återupptas i september 2019. I dag är det ett dussin dagar kvar på denna månad…

Kulturorganet hojade till stilleståndslinjen för att kolla in läget med egna ögon. Vårt spontana intryck blev Törnrosasömn. Men man vet ju aldrig. Det lär ha hänt att även till synes döda har vaknat till liv…

Kulturorganet följer arbetet. En långfilm är planerad. Arbetsnamn: Evighetens ansikte. Speltid: 1 000 år.

Så här såg det ut i slutet av mars i år.

I dag 18 september 2019.

Slutet mars 2019.

I dag 18 september 2019, bara 12 dagar kvar för att hinna återuppta jobbet under utlovad tid, alltså september månad 2019…

---

 

det är fortfarande sommar

I dag är det faktiskt bara 32 dagar till höst, inte 33. Filmen var tänkt att visas i går men annat kom emellan. Rätt ska vara rätt.

 

---

 

mota olle i grind

De framtida klimatförändringarna är svåra att spå. Har du som jag lagt märke till att regnen blivit så kortvariga, ofta bara nån minut eller tre. Många experter befarar mindre nederbörd och högre värme inom vissa geografiska områden. Och människan handlar därefter. Här på västerlägdan nedanför Albrunna tror jag det grävdes för framtida konstbevattning.

En kort tid senare såg det ut så här. Det går undan med dagens maskiner. Hur lång tid hade jobbet tagit på ”handgrävartiden”? Gissningsvis 14 dagar för lika många gubbar. 

 

---

 

Stensjön torkar ut och försvinner…

Gillar du Stensjön ute på alvaret öster om Albrunna? Glöm den! Den finns snart inte…

”Vatten kommer att fortsätta pumpas till Stensjön under en övergångsperiod. När pumparna stängs av helt kommer Stensjön sannolikt att torka.”

Så står det i skriften Ekologisk efterbehandling och biologisk mångfald i Degerhamn, en analys av framtidsläget vid Cementas uttjänta kalkbrott i Albrunna, gjord av Enetjärn Natur AB – på uppdrag av Cementa.

Så var det med den sjön. Puts väck! Kulturorganet återkommer i frågan om vad som händer vid Cementas kalkbrott i Albrunna. Turerna är nämligen många. Pressuppgifter om att Cementa slipper återställa brottet är nämligen fel. Det säger i alla fall Peter Pallin, miljösakkunnig i Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen Kalmar län, Miljöenheten, i ett mejl till kulturorganet nu på morgonkvisten:

Jag kan även kort kommentera beslutet eftersom de verkar cirkulera lite konstiga uppgifter i media: Cementa slipper inte efterbehandla området. Villkoret om efterbehandling (villkor 2) finns kvar. De villkor som har upphävts rör hur efterbehandlingen ska genomföras. Den nyligen framtagna efterbehandlingsplanen fokuserar på de naturvärden som är associerade med alvarets biotoper. De upphävda villkoren hade försvårat/omöjliggjort de åtgärder som förordas i efterbehandlingsplanen. Miljöprövningsdelegationen bedömde därmed att ansökan uppfyllde det som krävs enligt 24:13 miljöbalken och att villkoren kunde upphävas. Beslutet leder alltså till att naturvärdena på platsen ökar.

Kulturorganet utreder och återkommer…

Sune Flisa
natur- och kulturskribent
markanalyskonsult
härförare

---

 

Mot söder!

Cyklar man söderut nedanför Albrunna är det lätt att bli vilse i pannkakan. Den asfalterade leden fortsätter nämligen mot söder, men en liten skylt visar att du ska svänga nittio grader vänster uppför en grusad backe. Se bilden ovan.

Många ser inte skylten och fortsätter på den asfalterade leden. De kommer efter tvåhundra meter till nedanstående knepiga val.

Den asfalterade leden tar plötsligt slut. Ska du fortsätta snett upp till vänster, eller ta tvärt till höger? Goda råd är dyra.

Snett upp till vänster ser fortsättningen ut som en cykelled, visserligen grusad men ändå… De som inte känner till ”virrvarret i Albrunna” cyklar upp här…

. . . eftersom alternativet, åt höger, leder in på stenvass väg till synes rakt ut i havet. Dock borde alla ta denna väg, passera genom en liten mur och sen vandra hundra meter söderut utmed stranden, ta vänster vid bevattningsdamm och nå ledens fortsättning mot söder.

I stället för att ta höger mot havet cyklar de flesta oinvigda grusvägen upp – tills de kommer till vägs ände. Här finns ingen info, inga skyltar. Klara dig bäst du kan! De flesta vänder här, till synes helt förvirrade. Vart de sedan cyklar förmäler inte historien…

Handlingskraftiga/desperata cyklister tar dock destinationen i egen hand, greppar hojen under armen, hoppar över mur och banar sig fram genom den höga djungelliknande klorofyllen, befolkad av ormar och fästingar fram till den slutliga befrielsen. Undrar vad de tänker om öländsk cykelledsdragning och information. Mot söder! Mot söder! Mot söder skola vi vad än ska hända! Vad än stå i vägen!

 

---

 

algblomning

grönhögen – albrunna 1-0

Badbryggan i Grönhögen är nu sjösatt. Den självmedvetna truten är anställd som badvakt.

Om man vecklar ut det här komplicerade träröset och lägger det vinkelrätt ut från stranden blir det en badbrygga – i Albrunna. När hamnar den i sitt rätta element? 

 

---

 

hit och dit

En liten bogserbåt har dragit omkring med ett större åbäke efter sig den gångna veckan. Nån som vet vad man gör där ute nedanför Albrunna?

 

---

 

trollbindande tack för tack

Första inlägget i följetongen läser du här. Det andra uppenbarar sig här.

Du som följt följetongen om trollens virkesleveranser till restaureringen av möbelgruppen nedom Albrunna vet att trollen uppfyllt vår önskan om mera virke. Det levererades snabbt. Och som tack satte vi ut det vi lovade: en skål sötad gransaft och ett fat flugsvampskakor doppade i röd tobaksmarsipan.

När vi i går kom till möbelgruppen för ytterligare arbete satt tackmeddelande häftat på bordet. Vi blev trollbundna. Dock kände vi inte till trollporträttet i meddelandet. Vi skickade därför bilden till professorn i trolleri vid universitetet i Stuttgart, Sune Flisa. Han svarade med vändande post:

Den gossen behöver jag inte ens söka i våra trollregister. Det där är ju Ejvald Klaebel Mård, en rolig fan som jag umgicks mycket med som ung i byn Wramsby på södra Öland där jag växte upp. Ejvald är född nån gång mellan 1657 och 1666, ingen kan säga exakt år. Han är gift med Trulsan Loppe och har 61 trollbarn. Musikalisk, spelar helst harpa. Mycket begiven på pilsner men aldrig bråkig. Utbildad grottforskare men försörjt sig som cancandansör. Ordförande i Trollkåren, medlem i Albrunna Trolleriförbund och Trollens Arbetslöshetskassa, TAK. Vegetarian. Favoriträtt: Maskrosblad.

Flera frågor?

Eder Sune Flisa

 

Den levererade virkesmängden har räddat möbelgruppen för framtiden. Den beräknas nu hålla ytterligare mellan tusen och tvåtusen år.

Här ser vi tydliga spår efter trollen. Brutna och nedtrampade rosenbuskar vid roten av den tall som man klättrat upp i sedan virket levererats. Till skillnad från oss människor kan troll gå i vilken vegetation som helst, brännässlor eller växter med sylvassa taggar gör dem ingen skada. De känner inte heller av huggorms-, geting- eller vargbett.

Den inledande restaureringsfasen är nu avklarad. Bordet är stabilt åt båda hållen, och bordskivan är hel. Kommande åtgärder planeras att sättas in mot soffan åt öster, den till vänster i bild.

 

 

---

 

tack, alla troll!

Den levererade virkeshögen ligger prydligt placerad strax väster om möbelgruppen. På den översta plankan står ett meddelande, troligen inristat med en tappad trolltand: ”Eder beställning verkställd genom speditionsfirman Trollspeed AB, Alvaret.”

I ett tidigare inlägg anropade kulturorganet trollen i Trollskogen nedom Albrunna. Vi önskade deras eventuella hjälp med att skaffa mera virke till renoveringen av möbelgruppen på samma ställe, tillverkad 1251.

Och troll är snabba i hjärna och handling. Vid vårt nästa besök låg där en samling väl valda virkestyper i olika dimensioner. Som tack satte vi ut det vi lovade, ett stort fat sötad gransaft och ett mindre fat flugsvampskakor doppade i röd tobaksmarsipan. Nästa morgon var allt uppätet, till och med faten.

På marken syntes inte ett endaste litet spår av trollen, men i träden kunde vi ana hur de efter virkesleveransen klättrat åt nordost, hoppat från träd till träd över cykelleden för att fortsätta norrut mot Södra bruket. En och annan bruten kvist och böjd trädtopp talade sitt tydliga språk. Enligt gamla lokala sägner kryper sedan trollen i den underjordiska vattenkanalen från bruket upp till sina djupt liggande jordhålor uppe på alvaret, där de sova om dagarna och dricka pilsner och dansa cancan om nätterna.

Så snart tillfälle ges kommer renoveringen av landets sannolikt äldsta möbelgrupp att återupptas…

 

 

---

 

Dagens Hjältar

Varje veckoslut går Gunilla och Jonas Löf på stranden mellan Södra bruket och Albrunna för att plocka skräp. De hittar allt från fulla fodersäckar till nätrester, linor, plast, patroner, burkar och flaskor. Paret Löf bor i Albrunna sedan tre år tillbaka. Kulturorganet utnämner dem till Dagens Hjältar och ska kolla kassakistan för att eventuellt komplettera utnämningen med nån miljon eller två i prispengar…

 

---

 

mera plank i baljan, boys

Den vackra men ytterst ålderstigna möbeln står nedanför Albrunna. Två soffor. Ett bord. Södersoffan heter Billy, östersoffan Hemstanäs. Bordet heter Listerby, alla namn senare upptagna i IKEA-katalogen.

Sittgruppen är vår favorit. Vissa säger att den spikades samman 1802 av okänd möbelsnickare på väg ned mot det våldsamma sillafisket på söderudden. Andra påstår med emfas att den är sammansatt redan på medeltiden, 1251. Men här skiljer sig källorna. En ofta opålitlig källa menar att den spikades samman av soldaten Botvi Långsnut, medan alltid opålitliga källa nummer två för fram namnet Stenar Gråvadd den yngre.

Hur som helst kräver gruppen årlig omvårdnad. Allt bärande virke är mer eller mindre genomruttet – oftast mer. Bordsplank och sittvirke spricker i solens oförsonliga UV-strålning. Benen pekar åt alla håll, inte en enda vinkel är nittio grader.

Då och då har något skogstroll lagt dit en planka eller två i andemeningen att ”nu måste gruppen stöttas upp”. Trollen i Albrunnaskogarna är endast uppe på nätterna så det lönar föga att speja efter dem dagtid, än mindre att söka spåra dem då de ofta klättrar i träden och på olika sätt raderar sina fotavtryck, storlek 56-64 med fyra kloförsedda tår.

Det ska här sägas till eventuellt andra bloggläsande troll att ännu mer virke är välkommet. Det får gärna vara blekt och sargat av tidens tand, både bräder och reglar men helst inte pepprat med gamla rostiga spikar. Vi lovar att ställa ut skål med sötad gransaft och ett fat flugsvampskakor doppade i röd tobaksmarsipan som tack för hjälpen.

Gruppen mot Kalmarsund. Med blotta ögat kan det vara svårt att avgöra om den spikats samman 1251 eller 1802. Endast C14-metoden kan lösa gåtan.

Bordsskivan i närbild. Lägg märke till den polerade ytan och den spännande variationen i färg och virkestyper. Snacka om intarsia. Tittare med extrem hökblick kan även se att en cirka 15 centimeter bred planka saknas på bordets nedre högra hörn.

Om gruppen tillverkades 1251, vilket kulturorganet håller för troligt, måste vi trots dåtidens bristande hållfasthetslära medge att möbeln än i dag är förvånansvärt fräsch. En amerikansk medeltidsmöbelsamlare lär ha bjudit två miljoner dollar för skönheten, ett bud som icke gick att realisera, ity ingen formell ägare finnes.

 

 

---

 

allting stilla står, II

Ur led är leden, cykelleden Fyr till fyr
Den rister, stampar, kommer ingen vart
ser ut att bli det alla fruktar: halvmesyr!
– en led som kryper fram i snigelfart

Man drömmer först och frågar sen
kan vi här leden draga fram?
Så långa många år har gått allren
Nix led, men väl en fuller vattendamm.

I Albrunna och Ventlinge det strular
Man väntar, hoppas, tror och drömmer
Projektet självt sig söndersmular
på handlingskraft sig långsamt tömmer

Men vad gör det om tusen år?
Det kommer säkert tusen nya!
Det lönar ej att fälla bitter tår
att över gamle Fyr-till-fyren rya

Cyklister ser nu andra mål för turen
dom söker leder utan fel och brister
som inte plötsligt upphör ner´ vid muren
och fångar gästen ut i ledans klister

År vävs samman uti evighetens matta
Det fanns en dröm om bästa cykelleden
en dröm som ingen än kan riktigt fatta
att bästa leden finnes blott i drömska Eden

 

 

---

Allting stilla står kan du läsa här.

Precis när detta inslag var färdigt ringde projektledaren Christer Petersson. Mycket kortfattat berättade han följande:

• arbetet nedanför Albrunna återupptas i september
• ambitionen i Ventlinge är fortfarande att inte gå ned mot havet utan att ta byvägen ned och sedan vänster efter ett 100-tal meter, och vidare utmed muren mot befintlig led vid golfbanan
• varken sträckning söder eller norr om muren är ännu godkänd
• diskussioner pågår fortfarande med markägaren om dragningen förbi ”gäddsjön i Parboäng”
• det går – sannolikt – att vidga väghålet i Karl X Gustafs mur två meter åt väster
• man har fått grönt ljus att använda den gamla forvägen från muren ned till Kungsgården

Christer Petersson har humor. Han avslutade med orden: – Inom fyra år hoppas jag vara färdig med dej – och med leden. 😉

Christer blir då en smula unik. Han går nämligen då i pension – för andra gången!

 

 

 

---

 

hålet i muren

Under påskhelgen har vår utsände mött en och annan cyklist – på cykelleden Fyr till fyr. Några har nog blivit konfunderade över ledens upplösning i intet – eller i flera alternativ nedanför Albrunna…

Ett tips: Genom hålet i muren löser du enklast dessa cykelledsproblem. Kulturorganet visar vägen!

Är du ovan med att cykla på klappersten, eller har cykel med smala däck, föreslår vi att du leder cykeln den korta sträckan på det underlaget.

 

Hålet i muren – så cyklar du leden genom Albrunna utan att behöva ta dig ut på hårt trafikerade väg 136

 

 

 

---

 

fartigt bonusvarv

Som första media i världen har kulturorganet filmat den norra nedfarten av det så kallade bonusvarvet i Albrunna. När varvet – som egentligen är en tresidig rektangel – är färdigt kommer det att gå undan här. Se själv.

 

 

---

 

Lyd inte pilen!

Du kommer hojande från söder, på cykelleden. I Albrunna möts du av liten skylt som vill få dig att ta höger. Nej! säger kulturorganet. Den sträckningen är tråkig och farlig, 136:an är inget att leka med när fartgalna turister invaderar ön.

Naturligtvis lyss du till kulturorganet. Naturligtvis går du mot strömmen. Du är motvals, bjäbbig, trilsk, mån om din integritet och fria vilja – precis som kulturorganet.  Du tar vänster – och äventyret väntar…

 

Naturligtvis kan du ta denna föreslagna rutt även om du kommer norrifrån. Det är bara att vända på kuttingen.

 

 

---

 

högre eller lägre

Brusa högre lilla å heter en dänga med Janne Schaffer. Min film borde kanske heta Brusa lägre lilla å. Du förstår snart varför…

 

 

 

---

 

hur går det vid bonusvarvet/straffrundan?

Cyklar man från Södra bruket mot söder kommer man småningom hit. Den så kallade ”bonusrundan” ska här gå rakt upp mot tomterna utmed väg 136. Vid tomtgränserna – eller en bit in på tomterna – viker leden 90 grader höger i bild ungefär 70 meter. Där kommer nästa 90-gradssväng, åt höger. Det bär då rakt nedför mot Kalmarsund. Vid bevattningsdammen svänger leden 90 grader vänster…

Stakkäpparna syns långt upp i snåren i murens förlängning. Däruppe nånstans ska första 90-graderssvängen göras åt höger…

Stakkäpparna skymtar långt in i bilden…

Ska leden gå ända här uppe är man väldigt nära tomterna – eller till och med inne på dem?

Stakkäppar anas här och var…

De tre sista bilderna är tagna i november förra året. Här ser vi ”infarten/utfarten” från ledens sträckning utmed tomtgränserna…

Infarten/utfarten igen…

Vad berättar stakkäpparna? Ska leden gå rakt genom muren?

Muren i närbild. Och rakt fram i bild ser vi en stakkäpp…

Genom telet ser vi ännu flera käppar…

 

 

---

 

snabba jobb

I veckan som gick visade sig plötsligt ett djupt dike mellan höga jordvallar nedanför Albrunna. Jag förmodar att man lägger ned bevattningsrör från det utvidgade vattenhålet nere vid Kalmarsund. Du kan se dammen här.

Bevattningsdammen ligger nere vid havet till vänster i bild. Kameran ser här norr ut.

Diket gick fram till cykelleden mellan Södra bruket och Grönhögen. Framtiden får utvisa om det blir en förlängning av röret söderut. Dagen efter jag tog dessa bilder var diket igenlagt. Det syntes knappt att man grävt. Det går undan med dagens maskiner.

 

 

---

 

Albrunna förr och nu

Det beramade inlägget om Lars Henells bok Albrunna förr och nu har dröjt en aning på grund av en trilskande skanner. Men nu har nämnda skanner fått ta emot tre vänsterkrokar, en högersving och en dansk skalle – och går åter som en klocka. Inlägget publiceras på måndag.

 

 

---

 

inbromsad publiceringstakt

En handskada i en cykelvurpa gör det svårt för mig att skriva på tangentbord. Därför publiceras bara ett inlägg under följande vecka – en film om Cementa i Degerhamn. Den läggs ut i morgon måndag klockan 12.

Måndag veckan därpå kan du läsa recensionen av boken Albrunna förr och nu, skriven av Albrunnasonen Lars Henell, inte bara författare utan också VD, biolog, kassabiträde, butikschef, växtodlare och springsjas på Albrunna Perenner.

 

Allan von Kompost
chefredaktör

 

 

---

 

då var det 3 februari 2012

För exakt sju år sedan såg det – snömässigt – ut ungefär som i dag efter nattens snöfall. Men här går i dag cykelleden från Södra bruket mot Albrunna och hela sträckan har stängsel mot branten ned mot havet.

Nu som då vimlar det av hare. Vi ser här söderut från tallskogen ungefär mittemellan Albrunna och Södra bruket.

Både vinschen och ekan finns kvar än i dag. Men den uppochnedvända ekan ser mer ut som en plankhög än en båt.

Allé i byggsats

Vid Alunvallen i Degerhamn ligger det man kapat av almarna i allén mellan Södra Möckleby och Albrunna. Detta är en av de två högarna.

Den andra högen är ännu större. Orsaken till kapningen av almarna är almsjukan, en obotlig åkomma orsakad av den lilla almsplintborren. Denna hög ligger utmed Kvarnvägen.

Personligen undrar jag varför man inte kapar hela allén på en gång – och planterar nya träd av annan sort. Att ta lite då och då förlänger bara plågan – och nästan ingen i vår enkät tycker att högstubbar är vackra.

Så sent som 2012 såg den vackra allén frisk ut. Sedan gick det snabbt utför…

 

 

---