Etikettarkiv: alvarsamt2.wordpress.com

nya inlägg varje heltimma efter midnatt…

Det första publiceras en minut efter midnatt. Nästa visar sig en timme senare. Sen publiceras ett inlägg varje heltimme. Och så håller det på hela natta till långt in på morgonkulan…

 

 


 

Annonser
Taggad ,

projekt ”Sunevisionen” läggs ned

Vi har tidigare annonserat att vi snart drar igång Sunevisionen, ett helt nytt teveliknande presentationsgrepp med vår medarbetare Sune Flisa i huvudrollen. Dessvärre måste uppslaget läggas ned, eller åtminstone läggas på is, redan före visningen av det första programmet. Orsakerna är bland annat en för liten redaktion, för dyr och för invecklad teknik samt stora samarbetssvårigheter med just Sune Flisa.

Vi beklagar djupt denna felsatsning och hoppas att du läsare har överseende med den svaga bärkraften i våra högtflygande löften.

 

Allan von Kompost
chefredaktör

 

 


 

Taggad , ,

kulturorganet utvecklas

Efter en 26 timmar lång redaktionssittning har bestämts att blogginlägg inte kommer att publiceras vid bestämda datum, som vi tidigare uppgett. Kulturorganet blir alltså ingen måndagsblogg. Men kulturorganets publiceringstakt och framtoning kommer att förändras. Blogginläggen publiceras framöver med längre mellanrum. Redaktionsledningen har länge skissat på nyskapande berättartekniska grepp för att få kulturorganet ”mer TV-likt”. Dessa kontextuella visioner har vi nu kokat ner till ett enda ord: Sunevisionen!

Hur denna egenhändigt hopsnickarade TV-kanal kommer att fungera blir en överraskning. Men jag kan glänta en smula på förlåten och berätta att vi rullar ut Sunevisionen som kärnan i vårt framtida utbud. Sunevisionen blir ett nyhets- och aktualitetsprogram med nyhetsankaret Hugwald Claes Andersen som nyhetspresentatör. Lokal- och världsreporter blir Sune Flisa. Detta eldfängda radarpar tar i  programmet upp senaste nytt på Sydöland – och ibland även ute i världen – skärskådar bluffar och lögner och ställer ansvariga mot väggen. De två uppmuntrar och halshugger med samma energi och arbetsglädje.

Vår ambition är också att – åtminstone då och då – kunna leverera en extremt pålitlig väderprognos av helt ny typ. Vi vågar faktiskt påstå att den är världsunik. Den presenteras av ständige gästmeteorologen Regnwald Skur från hans hypermoderna väderstation i Ottenby, mitt emot Kungsgården in i glipan mellan de två dungarna till vänster om masten…

Ja, det var det. Mer information om Kulturorganets utveckling kommer pö om pö.

Allan von Kompost
chefredaktör

 

 


 

Taggad ,

alvarsamt2 ute i världen

Antalet besökare på bloggen har stigit markant under de senaste veckorna. Många nya läsare kommer från USA, men nästan lika många är från – Hongkong! Redaktionen undrar naturligtvis över orsakerna.

Vår käre Sune Flisa har aldrig varit i Hongkong. Vi har aldrig haft ett inlägg om eller från Hongkong, vi spelar inte pingpong och har ingen som helst åsikt om Kinas dualistiska syn på Hongkong: ”Ett land, två system”.

Däremot smashar vi på både forehand- och backhandsidan när vi ifrågasätter politikernas agerande på södra Öland och vi känner mycket väl till vårt eget System – i Färjestaden.

Frågan består, alltså: Vad lockar besökare från Hongkong till en blogg om livet på södra Öland?

Ingen vet.

 

 

Allan von Kompost
chefredaktör

 

 


 

Taggad , , ,

föregångaren

Du läser just nu bloggen alvarsamt2. Den har en föregångare, alvarsamt. Den har varje dag fler än 100 läsare trots att sista inlägget gjordes i oktober 2016. Du kommer till den genom att klicka här.

Alvarsamt rymmer drygt 1 700 blogginlägg och nästan 7 000 fotografier. Sökrutan hittar du allra längst ned.

 

 


 

Taggad ,

Kommande rubriker

Är högstubbar vackra? Säg vad du tycker i den nya kategorin ”enkät”!
Hur klara framtida torka?
Hamnen i Skärlöv
Att dö – och glömmas bort
Dagens Ölandsbild 8 juli 2018
Vattentröst
Bilisternas totala nonchalans
Då var det 20 juli 2012

 

 


 

Taggad

nya inläggskategorier

Kulturorganet presenterar i dag två nya inläggskategorier: Kommande rubriker och ENKÄT

I ENKÄT ges du möjlighet att säga din mening i en viss aktuell fråga. I Kommande rubriker avslöjar vi rubriken på ett eller flera följande inlägg. Ordningsföljden är däremot inte spikad. Den måste kunna ändras på grund av verklighetens hyss och överraskningar.

Allan von Kompost
chefredaktör

 

 

 


 

Taggad

kulturorganet vattenspanar

Det är så torrt att gräset knastrar, strupen rosslar och träden dör. Men hav tröst. Kulturorganet har varit ute på vattenspaning och faktiskt gjort ett och annat flytande fynd. Vi återkommer sålunda i ämnet…

Det krävdes bara fem sex pumptag innan det sprutade en jämn stråle glasklart vatten ur denna vackra pump av äldre modell. I kommande inlägg avslöjar vi var den är placerad.

 

 


 

Taggad , , , ,

problem att kommentera?

En trogen läsare av kulturorganet har hört av sig. Hen kan inte kommentera. Kommentarerna försvinner ut i cyberspace. Så får det naturligtvis inte vara. Därför: Om också du har problem att kommentera på denna blogg, vänligen berätta det i ett mejl till mig på adressen:

alvarsamt@yahoo.se

Eller så ringer du 070-698 54 14.

 

Staffan

 

 


 

Taggad , ,

dagens ölandsbild 3 juni 2018

M/S Solkust lägger till i Byxelkrok.

 

 


 

Taggad ,

allan tillbaka – sune polisanmäld

I övermorgon torsdag återinträder Allan von Kompost på sin tjänst som redaktionschef på kulturorganet. Undertecknad återgår samtidigt till mina tidigare uppdrag: att skriva om ”överklassfrågor” och ”sillafiskets historia” på södra Öland.

Allan von Kompost har efter ”divergenser” med chefredaktör Sune Flisa vårdats på intensivvårdskliniken på Kalmar sjukhus för bland annat sex revbensbrott, nyckelbensvridning, brunhosta, korsryggsdyslexi, brusten mjälte och diverse så kallade ”suturimaginära kontraktionseruptioner”. Sune Flisa är polisanmäld för misshandel men nekar till allt. Han hävdar att ”som chefredaktör måste man ha rätten att se på sina underlydande som hundar. Lyder dom inte blir det dask. Det har ingen dött av. Jag rörde aldrig Allan, jag sa bara fy!”

Juridiskt sakkunniga menar dock att bevisningen mot Sune Flisa är ”synnerligen stark”, med bland annat en videoupptagning som visar misshandeln inne på redaktionen inför skräckslagna medarbetare. Sune avfärdar rullen med orden ”det vi ser är Ingvar-Charm-Knubbendorpf och jag som tränar MMA. Att Ingvar liknar Allan i videon beror på att han lånade hans jacka, varför vet jag inte men så var det. Fake news!”

Allan von Kompost säger till franska, tyska och amerikanska medier att ”Jag har sällan mått bättre. Tack vare sjukhusvistelsen har jag äntligen kunnat vila upp mig för kommande stordåd på kulturorganet – mitt livs mening och mål. Sune och jag är bästa vänner och på fredag går vi på puben tillsammans för att svinga några vänskapliga bägare…”

Kulturorganet (med inhyrd civilpolis) skuggar diskret och rapporterar live fredag klockan 22:00 från krogen ”Gyllene Svärdet” i Sunes födelseby Wramsby söder om Ventlinge…

 

Laurha Porthin von Weshenstråhle
tf redaktionschef

 


 

Taggad , ,

mot havet

Det finns förhållandevis få bra vägar ned till havet på Öland, speciellt på den östra sidan. Däremot finns många traktorvägar och kostigar som lämpar sig väl för cykeln. Det är spännande att likt en spårhund sniffa sig fram till Österhavet eller Kalmarsund. Häromdagen fick jag vittring när jag hojade norrut i trakterna av Gärdslösa. Jag vädrade hav och vände. Först gick det åt skogen, men sen gick det mot havet.

Följ med ned till Norra viken!

 

 


 

Taggad , , ,

full rulle mot parboäng

Dags att snöra på sig cykelskorna igen. Vi cyklar sträckan Albrunna – Parboäng. I början är leden inte tillräckligt vältad för att cykla på. Där cyklar vi bredvid den, på 136:an. Men så snart leden håller styr vi in på den, trots att den här ännu inte är asfalterad.

 

 


 

Taggad , , , ,

Dagens ölandsbild: 12 maj 2018

Lördagen dominerades av vindstilla och sjörök eller dimma utmed kusten. Ibland var den så tät att man bara såg 30 meter. Här ser vi tre gånger längre men sen går vi in i den berömda dimman.

 

 


 

Taggad ,

i röret…

  • ”Äldrefrågorna blir allt viktigare i Mörbylånga kommun. Den demografiska utvecklingen gör att det kommer att ställas allt högre krav på boende, vård, omsorg, service och livskvalitet. Det är alltså kommunens ansvar att ha en långsiktig planering för hur dessa frågor ska lösas och hanteras ur kommunens perspektiv. Att en sådan långsiktig planering, under nuvarande politiska ledning inte finns i Mörbylånga kommun är häpnadsväckande.” Så lyder ingressen till ett inlägg i dagens Ölandsbladet av Matilda Wärenfalk och Ella-Britt Andersson, båda socialdemokrater. Det ska bli extra intressant att se vad dessa och andrar svarar i vår senaste Dialogfråga – om just äldreboenden i Mörbylånga kommun. Stor svarssummering och genomgripande analys av vår inhyrde (och dyre) analytiker från opinionsinstitutet SLIPPRI publiceras i morgon efter klockan 13:00. När du läst den behöver du inte tänka mer på vilket parti du ska välja i kommunalvalet den 9 september…

 

  • Vår hittills längsta cykla-med-alvarsamt2-video har stött på problem i renderingen, det vill säga ”den process där dator behandlar information från en kodad datakälla och använder den till att producera en video”. Videon blev i färdigt skick 17 GB stor, men då i strålande kvalitet. Den är 2,5 timmar lång och rutten går från Södra Möckleby till Kastlösa över Skärlöv, Torngård och åter till Södra Möckleby. Redaktionen söker nu nya renderingsmetoder som Youtube inte lägger sig i och totalförstör med sina nyckfulla komprimeringsprogram.

 

  • Vi besöker en fastlandsby med rötter i 1300-talet där klockan har stannat. Vi skildrar den i upp mot ett 30-tal foton.

 

  • Undantag är alltid uppfriskande. Snart kan du cykla med alvarsamt2 även på norra Öland. En första film utgår från ”en kyrka ned till en fridfull udde med denna småbåtshamn på Ölands östsida”.

  • Men det blir mycket mer än så. Kulturorganet fettladdar och Sune Flisa har slutat med morot. Han använder nu uteslutande den niosvansade katten och piskar på sina adepter värre än någonsin. Så häng med!

 

 

 


 

Taggad

spänningen är oliiiiiiiidlig…

… inför kulturorganets publicering av de 49 fullmäktigeledamöternas svar på frågan om äldreboendet i Mörbylånga kommun. Måndag eftermiddag redogör vi svaren parti för parti – en bra vägledning när du ska gå och rösta/rösta bort i september.

 

 


 

Taggad , ,

fyr till fyr, del III

Sista etappen. Målet är Långe Erik, fyren i norr. Utgångspunkten var Långe Jan, fyren i söder. Jag for utmed östra Ölandssidan mot norr, halkade över på västra och fortsatte målmedveten mot målet. En tanke slog mig: Öland är längre än jag föreställt mig.

Dramatisk, trasmattisk korsning bland bodarna i Byxelkrok.

Från hamnen i Byxelkrok ser Blå Jungfrun ut som en soldathjälm, modell brittisk under WW2. Ön har en gång ägts av Torsten Kreuger, bror till tändstickskungen Ivar Kreuger. Sedan 1926 är den nationalpark.

Dessa sjömärken låg i en hög på ett bord i Byxelkrok. Men de är inte fullstora, bara miniatyrer, typ leksaksmodeller.

Blå Jungfrun uppe i högra hörnet tycks sväva på nåt slags moln en bit över vattenytan. Fotot är taget från hamnen i Byxelkrok.

Bilder som denna tycker jag om att ta. Den är ”treskiktad”: En bakgrund, några hus, en förgrundshändelse. Jag tänkte ta bilder av bara husen, men hörde att några människor närmade sig. Blixtsnabbt fick jag igång kameran och knäppte mer eller mindre från höften. Förgrundsfigurerna var borta inom några få sekunder.

Det är svårt att tänka sig att det finns nåt så smalspårigt som denna järnväg. Spårvidden är bara 600 millimeter. Den trafikeras sommartid. Klicka här på Böda Skogsjärnväg så får du veta mera. Fotografiskt är det för mig självklart att spåret går diagonalt från ett hörn. Hade det gått rakt mitt i bild skulle resultatet bli ”dött”.

I närheten av Böda hamn. Alldeles utanför bild till höger höll man på att skapa en majbrasa av gigantiska mått. Om den gick att tända i ovädret sista april vet jag inte. Jag gjorde min Ölandsodyssé 28 april…

Fulsnygg pråm i Böda hamn. Rent fotografiskt lockar den mig med sin kladdiga lera, buckliga bordläggning, läskiga färg och märkliga mekanik på däck. Och som så ofta försöker jag bygga mina foton av diagonaler.

Det här är inte Trollskogen. Men jag är nära den. Här fanns skyltar som berättade att dessa tallar hade svaga rötter och att man riskerade att få stammarna i huvudet. Jag skyndade vidare norrut…

I vattenbrynet på Neptuni åkrar. Åkrarna är inget annat än klapperstensfält. På dem växer nästan ingenting annat än blåeld. Det är Carl von Linné som satt namn på detta märkliga kustlandskap.

Neptuni åkrar liknar ingenting annat jag sett. På Länsstyrelsens sajt om åkrarna kan man läsa: ”På sommaren övergår de grå fälten till ett färgsprakande hav av blommande blåeld. Denna växt är dock inte ursprunglig på Öland utan har införts med människans hjälp. 1934 landades en båtlast med grus från Ven i Byxelkrok. Gruset innehöll blåeldsfrön som spred sig och idag växer blåeld på flera ställen på Öland.”

Från Neptuni åkrar ser Blå Jungfrun ut att sväva ännu högre upp i luften än från Byxelkrok. Här liknar hon ett flygande tefat högt över vattenytan.

Det är stora åkerlappar vi talar om. Ser du de tre fiskarna vid horisonten? Jag skulle tro att de fiskar havsöring. Denna bilds idé bygger helt på diagonalen från nedre vänstra hörnet till det övre högra. Ögat läser automatiskt av bilden utmed den linjen.

Jag närmar mig slutmålet Långe Erik som jag här ser på andra sidan Grankullaviken. Avståndet till fyren är här 3,8 kilometer. Här finns ingen diagonal att hänga upp bilden på. Den blir därför ”tamare”. Men vad gör man? Man kan ju inte trolla!

Bara ett stenkast kvar till målsnöret. Vägen ut till fyren går på en enkel bro, knappt hundra meter lång.

Nästan kritvita stenar ligger utspridda som vita sockerpiller utmed bron ut till Långe Erik.

Fyren och den sedan länge stängda fyrmästarbostaden. Fyren är byggd 1845 och är 32 meter hög. Mer om fyren läser du här.

Ljuset var här denna dag pastellaktigt, alldeles jämnt utan skuggor eller dagrar. Det bidrog till att ge stället en lugn och harmonisk framtoning. Till höger om fyren skymtar SMHI:s inhägnade väderstation.

Stora drivor av små musslor på stranden nära fyren. Jag kan ingenting om musslor, men nog måste det vara blåmusslor?

Bukten söder om fyren, en del av Grankullaviken. Ön – eller halvön – som fyren ligger på är nästan exakt 500 meter lång från nordväst till sydost.

Dramatiskt växta träd i skarp kontrast till fyrens arkitektoniska stramhet. Sommartid kan du gå upp i fyren. Efter 138 trappsteg når du balkongen på 28 meters höjd.

Så där, ja. Uppdraget är slutfört. Jag har rest från fyr till fyr, från Ölands absoluta sydspets till dess absoluta nordspets, 137 kilometer fågelvägen. Två koppar kaffe och sen tillbaka! 

Del I av resan läser du här.
Del II av resan läser du här.

 

 


 

Taggad , ,

fyr till fyr, del II

På min rutt från fyr till fyr, från Långe Jan till Långe Erik, irrar jag nu omkring lite hit och dit på mellersta Öland. Det är avkopplande att inte ha gps eller karta med sig – utan bara styra dit hjulen pekar eller lusten drar – eller vinden vill. Och den vill mycket på Öland!

Del I av resan kan du läsa här.

Vatten vid Hulterstad. Olika vatten har uppstått snabbt och oväntat denna vår. Man känner ofta inte riktigt igen sig, vilket är spännande.

Nu hoppar vi till västra sidan, till Stora Rör. Där tänkte jag plåta nåt helt annat när dessa svanar dök upp. Okey, då. Ni får väl vara med.

Snart dags att masta på i Stora Rör. Förr seglade jag både jollar och kölbåtar men nu för tiden seglar jag hellre i fantasin. Kanske kan man kalla det ”torrsegling”?

Idyll i Gillsättra. Dit kom jag av en ren slump. Där var fridfullt så jag tog några fler bilder där av ”Törnrosakaraktär”…

En bild som denna skulle kunna tas på ”miljoner” ställen på Öland. Men den är knäppt i Gillsättra och ingen annanstans!

Motljus är alltid spännande att fotografera i – och svårare än i medljus. Ett bra alternativ för dig som inte är så van fotograf är att ställa in kameran på gaffelexponering. Kameran tar då oftast tre bilder snabbt efter varandra, ibland fem, med olika exponeringar. En av dem blir bäst. Men så är det vid all fotografering, även utan gaffelexponering: Om du så tar tusen bilder av samma motiv blir alltid bara en bäst. Här är vi kvar i Gillsättra.

Den som byggt den här ladan måtte ha varit estet ut i ögonfransarna. Vilka proportioner, vilket sinne för spelet mellan det osymmetriska och det symmetriska. Och jag ger mig 17 på att den byggdes utan ritningar. Den ligger i Gillsättra.

Klockargården ligger vid kyrkan i Löt. I Klockargården lär hållas dagverksamhet för demenshandikappade.

Kyrkogården i Löt har ett lite Japaninfluerat stuk, se bara på porten och dess tak. Jag driver ofta omkring på kyrkogårdar. Memento mori! Oh, ja. Jag minns!

Det är med viss bävan jag gläntar på porten till en kyrka. De religiösa uttrycken och ceremonierna är för mig motbjudande och tillgjorda. Men kyrkogårdens invånare har mycket att berätta – om man ger sig tid att lyssna…

Nämndemannen Pehr Pehrsens sten till höger berättar att han levde mellan 1856 och 1928. Pehr föddes alltså samma år som Krimkriget avslutades. Han dog det år Per-Albin Hansson lanserade begreppet ”folkhemmet” i ett riksdagstal, och de första regelbundna TV-sändningarna inleddes i New York, en halvtimme om dagen tre dagar i veckan. I år fyller alltså den reguljära teven 90 år. Tänk vad man lär sig under en kyrkogårdspromenad i Löt på Öland!

Fiskar är vackra djur. Jag gick in i Kårehamns Fisk & Havskök och frågade om jag fick fotografera fisken i diskarna. Det fick jag. Men det kostade: Jag blev hungrig! Lösningen var enkel: Det var bara att gå några steg mot havet…

… och kliva in på deras fina krog. Underbar Fish and Chips för 145 Gurra. Hett, perfekt stekt, god sås, spröd fisk med gyllene yta, chips som smakar riktig potatis. Dessutom pigg och kul personal. Denna lilla krog får 6 stjärnor av 5 möjliga.

I Kårehamn sitter husbilsfolket i sina vilstolar och tittar ut över… Tja, jag vet inte, men nåt är det i alla fall. Och så är det överallt i världen: Man köper sig en husbil för en miljon. Och två vilstolar á 199 kronor. Det gör 1 00 0398 kronor. Man sitter upp i miljoninvesteringen, han kör, hon sitter bredvid. Så åker man nånstans, stannar, sätter omedelbart ut vilstolarna och sätter sig och tittar ut över nånting… Det blir dyra vilstolar. Under nästa Ölandsodyssé ska jag förbaske mig hitta svaret på vad man tittar ut över…

Såna här affärskombinationer hittar man bara på vischan. Kläder och foto! Och så ett litet annex med engelsk text: BLUE CORNER, COUTNTRY STORE, KLÄDER, INREDNING, WESTERN, PRESENTER. Stället hittar du i Strandtorp/Löttorp.

Ett självporträtt i ett skyltfönster i Löt. Såna här ”selfies” tog jag ofta i speglar och skyltfönster redan under 1960-talet. Minns att folk tyckte jag betedde mig konstigt och egotrippat. I dag tar man selfies i parti och minut. Det finns till och med kameror och smartphones gjorda speciellt för selfiebilder, med displayer både fram och bak. Hur är det nu? Går utvecklingen bakåt eller framåt? Eller står den helt stilla? Ja, med den frågan i skallen rattade jag vidare norrut – mot Långe Erik. Du läser inlägg nummer tre inom några dagar…

 

 


 

Taggad , ,

tro, bara tro!

Det märks att vi går mot val. Alla ska plötsligt få det mycket bättre, och vinklarna och uttrycken i gammelmedierna närmar sig religiösa övertoner. Tro, bara tro, så ordnar vi resten! Vad sägs om rubriken i ett uppslag om första maj i Östra Småland i dag?

”Skärgårdsdoktorn” gav tro på framtiden

Nej, jag är inte bakfull. Jag har inte feber. Jag sov gott i natt och har alla sinnen i behåll. Men läser jag rätt? Är det ”skärgårdsdoktorn” Samuel Fröler som nu ska rädda oss från framtidens faror och de andra partiernas elakheter!?

Förstasidan, del av ledarsidan och sidorna 4, 5, 6 i dagens Östran vigs åt obsoleta förstamajtåg. Och jag undrar om förstasidans verbala töntighet är möjlig att slå i modern tid? Under foto av ”skärgårsdoktorn”, Johan Persson, Dzenita Abaza och Anders ”jag svarar inte på mejl” Henriksson lyder texten:

Positivismen genomsyrade första maj-firandet i Kalmar när Samuel ”Skärgårdsdoktorn” Fröler, inte iklädd grå yllekofta men väl i keps, var en av talarna.

En kändis, en skur floskler, en keps och saken är biff! Människan älskar att bli bedragen.

 

Sune Flisa
chefredaktör

Sune Flisa, inte iklädd grå
yllekofta men väl sin murmanska
kamouflerande jägarbonad,
modell Pinewood. Selfiefoto
under sistamajtåget i Ylle,
2003.

 

 


 

Taggad ,

cykelleden genom ventlinge mot Grönhögen

Kulturorganet har åter provcyklat Fyr till fyr-leden mellan Albrunna och Ventlinge. När sträckningen är definitivt klubbad inväntar vi den underbara doften från asfaltmaskinerna…

Fotona nedan är gjorda i PhotoShops användbara kommando Skript/bildbearbetare. I det låter du PhotoShop jobba medan du själv gör nåt annat. Du kan göra hur många och hur avancerade makron som helst, exempelvis formatändringar, vitbalans, exponering, kantlinjer, skärpa. Du visar sen PhotoShop vilken mapp som ska jobbas igenom – och går ut och sätter dig i vårsolen. Det är skönt när andra arbetar åt en. Bilderna här är mycket enkelt ”förberedda” i Bridge.

Sträckningen börjar klarna. Alvarsamt2 följer åter cykelledsplanerna. Ett nytt lager grus är lagt på stora delar av leden mellan Albrunna och Ventlinge. Här kommer den uppifrån Kristineberg ned mot Ventlinge – och kameran. Alvarsamt2 till och med cyklade här –  om än med visst besvär.

Vi rullar ned mot Ventlinge i en lång, behaglig nedförsluta.

Framme vid löktavlans plats vid Norrgården ska leden inte – som på bilden – gå ut på 136:an igen, utan fortsätta rakt fram ungefär där cykeln står.

Dessa träd tas ned. Där de står ska leden gå. Det blir nätt om utrymme, men enligt projektledare Christer Petersson ska det räcka.

Även dessa träd måste bort för att bereda utrymme för leden. Nu börjar vi närma oss vägen ned till höger som blir ledens fortsättning…

Här är den, den lilla bygatan som ska föra leden åt väster innan den åter svänger mot söder.

Bygatan går mellan gamla vackra byggnader. När alvarsamt2 cyklade här var luften varm. Det var dessutom vindstilla!

Samma gata sedd nedifrån. Här kommer alltså leden att gå ned mot kameran för att alldeles bakom kameran svänga mot söder, åt höger i bild.

När leden svängt söderut igen är det tänkt att den ska gå vidare på den gröna strängen ned mot Grönhögen. Väl framme vid vägen utmed norra delen av golfbanan är saken biff – Grönhögen är intaget!

 

 


 

Taggad , , , ,

fyr till fyr, del I

Finns det ett mer logiskt sätt att försöka se så mycket som möjligt av Öland på en dag än att bila från fyr till fyr? Jag vet inte, men så gjorde jag i går den 28 april. I tre inlägg visar jag det som intresserade mig mest ”att göra foto av”.

Häng med! Vi börjar i söder och irrar oss lite hit och dit mot norr, från fyr till fyr.

Morgon vid Långe Jan. Dessa ”gluttare” stod och blängde i sina teleskop mot ett visst motiv långt ute till havs. På frågan vad som var så intressant fick jag svaret: – Ingenting. Vi ser bara det gamla vanliga. Men lite mer än ”bara det gamla vanliga” var att en hel del ugglor nu har invandrat till Öland. 

Får får ingen trafikundervisning? Dessa nyutsläppta trippade så elegant utmed vägens båda sidor. Men en och annan fårskalle var lite osäker på om det råder höger- eller vänstertrafik och vinglade därför från höger till vänster och vice versa.

Märkligt nog kom tackor och lamm från båda hållen, på väg mot både söder och norr. Jag var dock helt glasklar över min kurs: Mot norr!

Jag tog östra sidan norrut, väg 925 tror jag den heter hos stackars Trafikverket. Tänk att sitta där och sätta in vägnummer i pärmar. Ja, det är såna tankar man kan få när man bilar på Öland… Den här buketten såg jag i Össby.

Vi är kvar i Össby. Vad den här kåken är till för har jag tänkt mycket på – men inte funnit nåt svar på. Nästan inga väggar, bara ett tak…

– Var i helvite är fisken!? Jag har provat allt, men inte ett hugg! Nä, det är inte lätt att vara fiskare i dag. Fråga yrkesfiskarna får du höra. Svaret blir alltid: – Det finns ingen fisk! Märkligt att det då finns fiskare…  Ja, det är mycket man tänker på och inte förstår när man bilar norr ut på Ölands östra sida. Fotot är taget nära Sandby borg.

Runstens kyrka. Här var alldeles tyst, alldeles vindstilla. På vänstra  skölden står det ”NORRA MOTET”, på den högra ”SÖDRA MOTET”. Min teori är att de visar väderstrecken; ”mot” betyder bland annat ”åt”. Och norr ligger åt vänster i bild.

”Trött i Lerkaka”. Det är inte ofta man ser en häst ligga, men den här märren sov både djupt och länge. Trots att jag stod alldeles bredvid och pratade och fotade snusade hon på som en klubbad oxe. Varför vi ibland kallar både människor och hästar för ”klubbade oxar” är sånt man tänker på vid ratten när man pilar norrut på Ölands ostsida. Eller ska vi kalla den östsida? Vilket är rättast? Kan man säga så? Nä, det får bli ”mest rätt” den här gången. Det är också sånt man tänker på ibland när man kör norrut på…

Men vad är det med kusarna i Lerkaka? De bara sover och sover. Å andra sidan kanske man måste vila om man smällt i sig 20 kilo gräs och druckit tre fyra hinkar vådis. Och så blir man ju så trött på alla dönickar som ska stanna och fotografera! Har ni aldrig sett en skönhet förut!?

Det här är föregående hästs bästa kompis. Hon är bara ”halvklubbad”. När jag for vidare från Lerkaka tänkte jag mycket på just denna hage. Om jag minns rätt fanns där fem hästar – och tre eller fyra av dem låg och sov, helt utslagna – som ”klubbade oxar”. Är det månne nåt med luften i Lerkaka?

Här i Lerkaka möts 1000-talet och 1800-talet. Typen är ”stubbkvarn”. Omkring 1860 kom den holländska typen till ön. Den kallades ”holländare”. Under 1800-talet fanns runt 2 000 väderkvarnar på Öland.

Här i Lerkaka möts flera tusental. Modern vindkraft började utvecklas runt 1970, men vindsnurror för vattenpumpning fanns redan för 2 000 år sedan i Kina och för 1 500 år sedan i Persien. Ingenting är nytt under solen. Som alla kan se står det så här på stenen: ”Olof och Gammal och Saxe reste denna sten efter Unn, sin fader. Geirvi lät efter sin make här (göra) denna minnesvård. För Rike-Unn hämnades Olof vid ”miomu”. Unn ägde här halva byn.”

Den första av de tre etapperna på väg mot Långe Erik avslutar vi vid vackra och intressanta Gärdslösa prästgård. Du kan läsa mycket mer om den här.

 

 


 

Taggad , ,

detta med tid – om den nu finns…

Det blåste rätt hårt i går men det var trots det skönt att sitta i den gamla träsoffan vid havet och läsa med en kopp termoskaffe på det rangliga bordet. Då och då tittade jag ut över havet som vid horisonten liknade smält tenn. Havet får mig ofta att känna mig tidlös.

Boken var bra. Boken kändes modern, författaren likaså. Ju mer jag läste, desto mer kände jag hur lika vi tänkte och tyckte, han Marcus och jag. Efter 20 sidor var vi meningsfränder, efter 30 själsfränder.

Boken heter Självbetraktelser. Författaren heter Marcus Aurelius. Nej, han sitter inte i Svenska Akademien. Marcus var kejsare i Rom, den kanske genialaste av dem alla. Boken skrev han för drygt 1 800 år sedan.

 

 


 

Taggad , ,

väntan heter min arvedel

”Landstingets majoritetspolitiker vill att patienter som kontaktar primärvården ska få en vårdkontakt inom tre dagar, till skillnad från dagens fem”, skriver Ölandsbladet i dag.

Kan ni inte samtidigt passa på att korta väntetiden för mejlsvar? Det har nu gått två år och två månader sen jag mejlade till landstingsrådet Anders Henriksson. Hur många år till ska jag behöva vänta?

Sune Flisa
chefredaktör

 

 


 

Taggad , , , ,

cykelleden genom ventlinge…

Kulturorganet har under en tid placerat sin utsände Larsa Marsipin på redaktionens tjänstecykel, en 5-56-besprutad Fram från 1951. Ordern från chefredaktören Sune Flisa har varit kort: – Söderut!

Avsikten har varit att – om möjligt – utröna och belägga cykelledens hela sträckning från Södra Möckleby till Ottenby.

Gode Larsa fann den glasklar ända fram till Ventlinge. Men där snurrade kompassen till, där slutade alla spår. Flera hundra meter cykelled ”fattades” och Larsa drabbades av svår yrsel. Nedan försöker han dock förklara sina upplevelser – som stundtals gett upphov till vånda, i den cyklande branschen kallad ”hojångest”. Som redaktionschef är det därför min publicistiska plikt att be er kära läsare att blunda för eventuella geografiska absurditeter, emanerande ur Larsa Marsipins tillfälligt låga mentala status.

Nedan berättar Larsa Marsipin om sina omskakande rekognoseringar i allmänhetens tjänst. Var så god, Larsa. Ordet är ditt!

Allan von Kompost
redaktionschef

Tack chefen.

Jo, så här är det. Jag lade upp alla foton nedan för några dagar sen – då jag inte fattade ett enda milligram av hur leden ska fortsätta genom Ventlinge. Men så ringde den återinsatte projektledaren Christer Petersson – och läget ljusnade. Ja till och med ångesten släppte. Enligt Christer vet man hur man vill gå vidare. Sen är det en annan sak om det lyckas. Orsakerna till detta går jag inte in på just nu.

Så här vill man dra leden:

Ponera att du kommer rullande här från Kristinelund ned mot Norrgården…

Du närmar dig platsen för löktavlan… Leden ser här ut att gå ut på 136:an igen. Men icke! Enligt Christer Petersson ska man ta ner flera av de träd vi ser utmed vägens högra sida och får på så sätt plats för leden – vid sidan av vägen fram till en liten byväg som viker av ned till höger…

Den lilla byväg jag talar om går från vänster till höger i denna bild, alltså hitom den vita villan längst till vänster och ned till T-korsningen med den väg vi ser rakt fram. Enligt Christer Petersson är tanken/förhoppningen/planen att leden sedan tar 90 grader vänster för att fortsätta söderut – ut ur bilden där en gul grävmaskin skymtar… Smäll upp bilden stort så ser du!

Leden korsar senare denna tvättbrädesväg som går ned till havet utmed golfbanans norra sida… 

… och fortsätter som befintlig led mellan golfbanan och 136:an och ned mot hamnen i Grönhögen… Hänger du med?


Enligt projektledare Christer Petersson har det däremot snurrat till ordentligt i den fortsatta sträckningen från Grönhögens hamn och vidare söderut. Tanken är att leden ska gå väster om den lilla gäddsjön på Parboängs gård, alltså mellan sjön och havet, se tidigare inlägg här. Den ska löpa vidare utmed stranden, gå till höger om murslutet, ta vänster upp mot och utmed den södra mursidan, ungefär tio meter från muren… Men icke! Här har flera myndigheter synpunkter – och såna kan dra ut på tiden – i åratal, i decennier, i århundraden, i årtusenden…

På det här näset mellan Östersjön till höger och gäddsjön till vänster vill man dra cykelleden fram till muren som skymtar överst. Som synes går inte muren ända ned till vattnet. I gluggen mellan mur och hav kunde cykelvägen smita förbi, menar Christer Petersson. Men det menar inte vissa andra…

Samma vy som ovan men under högsommar. Tänk dig att glida fram på hojen här i +25 med en och annan sångsugen lärka ovanför sig …

Men Christer Petersson lurar man inte i första taget, han har andra lösningar. En är att dra leden utmed murens norra sida – för att sen slinka in genom det befintliga murhålet för väg 136. Men se där lägger sig Trafikverket i, och den som läst båda alvarsamtbloggarna känner redaktionens synnerligen kritiska inställning till de stora tänkarna som där sitter och fantiserar och tycker – och säger nej, nej, nej…

Glädjeämnen: Asfalteringsarbetena inleds om några veckor, även Alunbruksgatan genom Södra bruket kommer att bli svart och slät som ett salsgolv – och dofta gott…

Det får räcka för nu. Vi återkommer i ämnet. Till dess kan du här läsa några av våra Fyr-till-fyr-inlägg från 2012 och framåt.

 

hälsningar från Eder utsände
Larsa Marsipin

 

Taggad , , , ,

i röret…

Den 3 maj avgår nästa fråga till fullmäktigeledamöterna i Mörbylånga. Signaturen ”En som börjar bli gammal” har mejlat en intressant fråga till lokalvalet@protonmail.com – och vi skickar den vidare till makten.

En som börjar bli gammal skriver:

Läste i tidningen Hem & hyra att Mörbylånga kommun har 5 497 invånare som är över 55 år. Men det finns inte ett enda senior- eller trygghetsboende i kommunen. I Borgholms kommun bor ”bara” 4 885 personer över 55 år. Men där har man 100 såna bostäder. Hur tänker makten i Mörbylånga om detta?

Ja, det hoppas vi få svar på småningom. Frågan mejlas – som sagt – den 3 maj…


Vi kan också berätta att en gammal kämpe för cykleriets (bör hamna i Nyordsboken 2019) utveckling på ön har hört av sig till kulturorganet… Han heter Christer Petersson och har gjort comeback som projektledare för cykeldrömmen Fyr till fyr. Och nu händer det grejor nere på södra ön! Men det finns också svårigheter. Vi har skickat ut vår cyklande reporter Larsa Marsipin för att spana in läget… Äldre inlägg om projektet – från 2012 och framåt – kan du läsa här.


Du som är stressad kan hitta lämplig bot bland kulturorganets rika utbud. I vår kategori Slow cycling presenterar vi exempelvis snart en nästan 2,5 timmar lång videorulle . I den får du från cykelsadeln se stora delar av södra Öland – och hoja öns sannolikt längsta raksträcka, drygt sju kilometer lång…

 

med publicistiska hälsningar
Allan von Kompost
redaktionschef

 

 


 

Taggad

till Albrunna lund – igen!

Vi var nyss i Albrunna lund. Och nu ska vi dit igen – på cykel. Vi cyklar till den Norra ängen. Lunden är nu så torr att stigen bar hela vägen…

 

 


 

Taggad ,

mot 10 000 foton och 3 000 inlägg…

I mina båda bloggar alvarsamt och alvarsamt2 finns nu totalt  8 711 foton (inklusive något hundratal videor) fördelade på 2 573 inlägg.

Antal foton i alvarsamt: 6 825. De är fördelade på 1 761 inlägg.

Antal foton i alvarsamt2 är till i dag 1 886. De är fördelade på 812 inlägg.

 

 


 

Taggad , ,

f11 – för bästa fotoupplevelse

För att få största njutning av ett foto på skärmen trycker du på F11-tangenten (översta raden, långt till höger på tangentbordet). Du får då helskärm och allt som distraherar går in i dimman. Fotot talar i ensamt majestät.

Kommandot gäller i samtliga mina webbläsare: Chrome, Edge och Firefox.

För att komma ur helskärmsläget måste du åter trycka på F11.

Med F11 ser du endast fotot – ingenting annat. För att se detta måste du först klicka en gång på fotot för att få det stort. Sen måste du trycka på F11.

Utan F11 distraherar en massa tjafs upptill. Dessutom syns svarta fält på sidorna av bilden.

 

 


 

Taggad , , ,

i lunden den sköna

Det tar sig i Albrunna lund. Träden står fortfarande kala men på marken blommar det för fullt. Bilderna är från i förrgår. Jag visar dem utan texter.

 

 


 

Taggad , ,

resan mot slutet…

Vågar du hänga med? Vågar du följa med på denna världspremiär som sträcker sig ända fram till det steniga, hårda och dramatiska slutet? Vågar du cykla där ingen levande människa tidigare hojat?

Om ja, klickar du igång videon nedan. Om nej, kommer du i hela ditt resterande liv fråga dig själv varför du bangade ur!

 

 


 

Taggad , ,
Annonser