En sittmöbel som ingen rår på

Den uppmärksamma läsaren har lagt märke till kulturorganets kamp för bevarandet av sittmöbler i offentliga miljöer, exempelvis hamnar. Vi slåss mot de starka krafter som vill motverka trivseln vid en kopp kaffe och en bulle, som inte vill se en besökare eller turist och därför tar bort alla sittmöbler under tidig höst – för att inte placera ut dem igen förrän under sen vår.

Som moteld mot dessa reaktionära och odemokratiska krafter visar vi därför åter denna sittmöbel som stått pall i mer än 1 500 år. Enligt legenden går den som eventuellt skulle lägga sin hand på denna möbelprakt en synnerligen våldsam död tillmötes, så hemsk att vi inte vågar avslöja den.

Se filmen och njut av en möbelkonst så sanslöst fulländad att till och med Carl Malmsten – om han sett denna pärla – skulle ha gett upp sina planer på både möbeldesign och Capellagården.

Allan von Kompost
redaktionschef

capellagården – en fridfull oas

Det finns få ställen som utstrålar sådan harmoni som Capellagården i Vickleby. Gården med sina charmiga byggnader är centrum, och i dess trädgårdar, snickerier och keramikverkstäder bubblar skaparlusten. Utbudet i salonger och planteringar blir en blandning av klassisk stilkänsla och ungdomlig leklust.

Nedan blandar vi textlösa bilder av hantverk med trädgård hej vilt, utan namn, utan titlar, utan information. Den enda avsikten är att försöka ge en ren helhetsbild av ett stycke öländsk kulturhistoria.

 

 

---

 

tulpanfrossa på capellagården

Sommar. Hundra grader varmt. Vindstilla. Träden har blivit gröna – bara sen i går. Landskapet förändras. Man känner knappt igen sig. Vi rullade iväg till Capellagården för att frossa – i tulpaner. Nedan talar form och färg utan ord…

 

 

 

---

 

okonstlat konsthantverk

I ett tidigare inlägg skrev jag att vi skulle uppmärksamma annat än blommor och trädgård på Capellagården, just med tanke på att gården/skolan är formad av en betydande estet, möbeldesignern Carl Malmsten.

Det blir tydligare ju längre man lever: Endast det enkla – men ändå genomtänkta – kan på sikt överleva, bli tidlöst, klassiskt. Det pråliga, perfekta och tillgjorda möter sotdöden. På Capellagården är allt enkelt utformat, vare sig det handlar om bänkar, vattenkanaler, dammar eller planteringar. Denna flärdfrihet ger utrymme för tanken.

* * *

PS. Framöver gör jag nästan alla bilder 2 000 pixlar breda i en bildbehandlingsmetod som gör att de inte ”krispar” vid annan visning än i 100 procent. Vill du se en bild större klickar du en gång i den. Ser du då ett litet förstoringsglas med ett + i kan du klicka en gång till och få upp bilden i 100 procent – utan irriterande ”krispningar” på grund av eventuell skärpning. På grund av tidsbrist låter jag numera PhotoShop göra bilderna automatiskt genom ett egenhändigt hoptotat skript.