En viss Tony skrev för länge sen en kommentar där han skämtade om ”mikrofoner i cykelhjälmen”. Jag tänkte inte på det då men vaknade senare upp ur min nirvana och skrek rakt ut:
– Heureka!
Efter denna uppvaknandets chock har jag gjort många ingrepp, limningar, sågningar och modifieringar i/på min äldre cykelhjälm. Och nu sitter där två mikrofoner – inne i hjälmen, en framtill på vänster sida, en baktill på höger.
Jag var helt övertygad om att denna mikrofonplacering – med en tredje mick i ryggsäck – skulle revolutionera ljudupptagningen vid all slags videofilmning. Ja, jag var till och med övertygad om att regissörer från Hollywood skulle ringa dygnet runt och erbjuda niosiffriga tal i sköna gröna dollar för att låta täckelset falla. Men icke. Här köps ingenting för pengar!
Första provcyklingen, Södra Möckleby-Seby, blev fiasko. Men det blåste 20 meter i sekunden i byarna. Det ursäktar alla misstag. Andra provcyklingen blev – om möjligt – ett ännu större fiasko. Jag glömde slå på ljudupptagaren och kom hem med helt tyst maskin! Men tredje gången gillt – då ska det visa sig att mina teorier stämmer, de teorier som egentligen är Tonys.
Det enda jag är rädd för med denna inspelningsinnovation är att inte bara ljud, utan även mina tankar ska spelas in och spridas över världen…
