Kantvegetationen utmed cykelleden mellan Södra Möckleby och Grönhögen är röjd. Det är bra. Mindre bra är att man lämnat tusentals vassa taggar kvar på banan. Och som alla vet är känsliga cykeldäck och stålhårda taggar ingen bra kombination.



Kantvegetationen utmed cykelleden mellan Södra Möckleby och Grönhögen är röjd. Det är bra. Mindre bra är att man lämnat tusentals vassa taggar kvar på banan. Och som alla vet är känsliga cykeldäck och stålhårda taggar ingen bra kombination.
Innan man anlägger en stor cykelled, trafikled, motorväg, flygplats eller ett bostadsområde bör man kanske ha en vision av hur bygget kommer att se ut när det är färdigt. Vilket intryck ska skapelsen ge, vilken framtoning ska den få?
Att visionera om framtoningen av en många mil lång konstruktion som en vandrings- och cykelled är naturligtvis svårare än för ett begränsat huskomplex. Men lite bör man väl skissa. Lite bör man väl leka med alternativ. Lite bör man väl testa. Lite bör man väl prova sig fram genom olika lösningar?
Fotona nedan säger mycket om detta med framtoning. Miljön/naturen är olika, men bortsett från den ger mig den bornholmska vandrings- och cykelleden en större lust att använda en den öländska. Den bornholmska är enklare, smalare men naturlig. Den öländska är bred, kall, ovälkomnande.
I dag. Fart på hojen: 24,6 km/timmen. Bländande sol. Ser pinne mitt på cykelleden, 30 meter bort. Ökar takten…
20 meter från pinnen: Beslutar mig för att köra över den. Den ser smal och klen ut.
10 meter från pinnen: Styr rakt mot den. Det går undan nu, 27 km/timmen
3 meter från pinnen: Pinnen har ett sick sackmönster på ovansidan! Finns såna pinnar? Hjärnan snabbkopplar, styret svänger utan att jag vet varför, hojen slinker förbi pinnen med några centimeter till godo.
2 meter på andra sidan pinnen: Stannar cykeln. Ser att pinnen är en ganska stor huggorm. Smyger mot den medan jag tar upp kameran. Men huggormar känner steg; den ringlar makligt av leden in i klorofyllen…
Se alltså upp för pinnar på cykelleden. Risken är störst där leden är som svartast. Där är den också varmast, och alla ormar älskar värme. Denna huggorm märkte inte mig förrän jag klev av cykeln. Cykeldäck skapar små vibrationer som en solnjutande orm kan missa. Däremot ”hör” en orm minsta steg – och kan fly.
Det finns ytterligare ett skäl till att aldrig cykla över pinnar. Ett rent livsfarligt sådant kan du läsa om här.
Ett tankeväckande inlägg om den gamla järnvägen kan du läsa här. Det är jernis som för pennan…
Snart kan du se filmen då vi cyklar mellan Skärlöv och Ås, den sträcka cykelled som enligt Ölands Kommunalförbund ska färdigställas under 2019… Det tog kulturorganet en timme och en kvart att hoja den väg som makten säger ska byggas på 65, nej förlåt 60 dagar…
Häromveckan sprack mitt bakdäck. Det var ett förstärkt däck, så kallat ”punteringssäkert” och bara fyra månader gammalt. Jag hojar sträckan Södra Möckleby – Grönhögen (eller fyren) varje dag och slitaget blir stort.
Just nu är leden ganska ”grusren”, men under andra årstider är det vassa gruset minst sagt störande. En googling visar att det inte bara är jag som räds vasst grus.
Kulturorganet har tidigare berättat om cykellederna i Österlen, Skåne. Vi hojade där 30 mil utan att behöva köra över ett enda större gruskorn. För att förtydliga skillnaden mellan de skånska banorna och vår egen Fyr till fyr-led visar jag några bilder från den senare.
Efter fyra dagars cykling i skånska Österlen vet jag att cykelbanor kan se mycket olika ut. Fem till tretton timmars daglig hojning lärde mig en hel del i ämnet ”cykelledsutformning”.
Skillnaderna mellan lederna på Öland och de jag hojade på i Österlen är stora.
Det är dags att gå till kungs. Så här kan det inte fortsätta. Kulturorganet skriver nu öppet brev till kungen för att få ordning på cykelledsdragningen förbi muren nere i Ottenby. Kungens ”sannolikt positiva svar” publiceras så snart det har anlänt.
Tänker man annorlunda om cykelleder på Bornholm än på Öland? Svaret är ja. På Bornholm har cyklandet högre status än här och oerhört många fler cyklar. En vanlig syn är cyklande skolklasser med kanske hundra ungar på hoj i långa ”tåg”.
På lilla Bornholm, 3 x 4 mil, finns 23,5 mil cykelleder. På Bornholm bygger man smalare, enklare och sannolikt billigare leder än på Öland. Därför finns de överallt, nästan. Och de sköts på ett bättre sätt än på Öland. På Bornholm ges exempelvis inga entreprenörer möjlighet att komma undan sitt ansvar att lägga igen och asfaltera efter sina genomsågningar för fibernedläggning – som i Mörbylånga kommun.
Öländska drömmar om cykelleden Fyr till fyr kan du läsa – och försöka tyda – här.
Hoja med i denna rulle från trakterna av Dueodde på södra Bornholm till staden Nexö i öster så kan du spana in den danska modellen av cykelleder med egna ögon…
17 maj började jag mejla ip only med frågan vem som är ansvarig för att skadorna på cykelleder och vägar vid fiberinstallationerna läggs igen. Efter fyra mejl och över två månaders väntan har de tre gånger svarat med ordbajs i stil med tack för ditt mejl, vi ska snart besvara det… En gång lovades jag kontakt med rätt person. Dödens tystnad följde.
Man undrar hur de ”tänker” på detta leksaksbolag helt utan fingertoppskänsla – och givetvis utan framtid. Sedan jag skällt ut dem för bemötandet av min enkla fråga hade de mage att skicka mig en enkät med frågor om hur jag ser på deras kundbemötande!? Det torde vara världsrekord i feltajmning.
Kulturorganet har hittills aldrig gett upp och gör det inte heller nu. Nytt mejl har skickats till både IP-Only och Mörbylånga kommun. Någon ansvarig måste finnas någonstans och kulturorganet ska finna den! Men även kommunen har anammat samma ”tack för ditt mejl-attityd” och varnar för lång väntan eftersom ansvarig är på semester…
Frågor: Vet alltid bara en enda människa i bolag och på kommun svaret på en enkel fråga? Och varför är denna människa nästan alltid upptagen, sjuk eller på semester?
Vad har gått fel i Sverige?
Det har länge spekulerats i hur cykelleden ska dras mellan Grönhögen och Degerhamn. Alvarsamt2 har av vanligtvis pålitliga källor fått ett hum om hur den ska slingra sig förbi Albrunna…
Mina damer och herrar… Tillåt oss presentera…