Mjukare asfalt kan rädda liv

Asfalten och oljegruset på cykelleden ”Fyr till Grönhögen” är av konventionellt slag. De är alltså inte mjuka. I Sverige omkommer i snitt 27 cyklister per år i trafiken.

Fler än 23 000 skadade cyklister söker varje år vård vid en akutmottagning. Mer än 80 procent av dem har råkat ut för en singelolycka. Av de övriga har runt hälften krockat med en annan cyklist.

Tillsammans med sina kollegor har Viveca Wallqvist, vid det statliga forskningsinstitutet Rise, utvecklat en mjuk asfalt gjord av gamla bildäck för gång- och cykelbanor. Hennes förslag är att göra själva asfalten mjukare så man landar på ett mer förlåtande underlag. Mjuk asfalt skulle rädda liv.

Det hävdar DN 20 mars.

Se upp!

Kantvegetationen utmed cykelleden mellan Södra Möckleby och Grönhögen är röjd. Det är bra. Mindre bra är att man lämnat tusentals vassa taggar kvar på banan. Och som alla vet är känsliga cykeldäck och stålhårda taggar ingen bra kombination.

Taggarna är vassare än de ser ut på denna bild. Och de är oerhört starka – som metall.

Syn efter röjningen. Tyvärr hamnar mycket av det beskurna på cykelleden.

De farligaste taggarna för cykeldäck är nog de kortare, runt 2 centimeter. De längsta är upp mot decimetern långa.

Om detta med vision

Innan man anlägger en stor cykelled, trafikled, motorväg, flygplats eller ett bostadsområde bör man kanske ha en vision av hur bygget kommer att se ut när det är färdigt. Vilket intryck ska skapelsen ge, vilken framtoning ska den få?

Att visionera om framtoningen av en många mil lång konstruktion som en vandrings- och cykelled är naturligtvis svårare än för ett begränsat huskomplex. Men lite bör man väl skissa. Lite bör man väl leka med alternativ. Lite bör man väl testa. Lite bör man väl prova sig fram genom olika lösningar?

Fotona nedan säger mycket om detta med framtoning. Miljön/naturen är olika, men bortsett från den ger mig den bornholmska vandrings- och cykelleden en större lust att använda en den öländska. Den bornholmska är enklare, smalare men naturlig. Den öländska är bred, kall, ovälkomnande.

Vandrings- och cykelled på Bornholm.

Vandrings- och cykelled på Öland (Eketorp).

Se upp för pinnormen!

I dag. Fart på hojen: 24,6 km/timmen. Bländande sol. Ser pinne mitt på cykelleden, 30 meter bort. Ökar takten…

20 meter från pinnen: Beslutar mig för att köra över den. Den ser smal och klen ut.

10 meter från pinnen: Styr rakt mot den. Det går undan nu, 27 km/timmen

3 meter från pinnen: Pinnen har ett sick sackmönster på ovansidan! Finns såna pinnar? Hjärnan snabbkopplar, styret svänger utan att jag vet varför, hojen slinker förbi pinnen med några centimeter till godo.

2 meter på andra sidan pinnen: Stannar cykeln. Ser att pinnen är en ganska stor huggorm. Smyger mot den medan jag tar upp kameran. Men huggormar känner steg; den ringlar makligt av leden in i klorofyllen…

Se alltså upp för pinnar på cykelleden. Risken är störst där leden är som svartast. Där är den också varmast, och alla ormar älskar värme. Denna huggorm märkte inte mig förrän jag klev av cykeln. Cykeldäck skapar små vibrationer som en solnjutande orm kan missa. Däremot ”hör” en orm minsta steg – och kan fly.

Det finns ytterligare ett skäl till att aldrig cykla över pinnar. Ett rent livsfarligt sådant kan du läsa om här.

Undvik såna här tragedier genom att aldrig cykla över pinnar.

---

 

nej till ansökan gjord 2018

Vi tittar åt norr. Det röda huset är Segerstads stationshus vid den nedlagda järnvägen mellan Ottenby och Böda. Banvallen fortsätter till höger om muren så långt vi kan se – mot Skärlöv. På denna banvall mellan Skärlöv och Solberga ville projektledningen för Fyr till fyr lägga cykelleden. Det sa i dagarna Nejmyndigheten nej till. Alternativ till denna dragning lär enligt projektledningen inte finnas.

Vi tittar åt andra hållet – mot Solberga i söder. Här kommer ingen människa att cykla inom överskådlig tid sedan Nejmyndigheten sagt nej, nej, nej, nej, nej, nej! En aning märkligt är att Fyr till fyr-projektet på allvar drog igång redan 2012. Varför sökte man Länsstyrelsens godkännande för denna ledsträckning först 11 maj 2018? Kulturorganet kan inte släppa frågan: Varför bygga (fast sig) först och fråga sen?

Ett tankeväckande inlägg om den gamla järnvägen kan du läsa här. Det är jernis som för pennan…

Snart kan du se filmen då vi cyklar mellan Skärlöv och Ås, den sträcka cykelled som enligt Ölands Kommunalförbund ska färdigställas under 2019… Det tog kulturorganet en timme och en kvart att hoja den väg som makten säger ska byggas på 65, nej förlåt 60 dagar…

---

 

vasst grus och känsliga cykeldäck

Häromveckan sprack mitt bakdäck. Det var ett förstärkt däck, så kallat ”punteringssäkert” och bara fyra månader gammalt. Jag hojar sträckan Södra Möckleby – Grönhögen (eller fyren) varje dag och slitaget blir stort.

Just nu är leden ganska ”grusren”, men under andra årstider är det vassa gruset minst sagt störande. En googling visar att det inte bara är jag som räds vasst grus.

Kulturorganet har tidigare berättat om cykellederna i Österlen, Skåne. Vi hojade där 30 mil utan att behöva köra över ett enda större gruskorn. För att förtydliga skillnaden mellan de skånska banorna och vår egen Fyr till fyr-led visar jag några bilder från den senare.

Så här vasst är det grus som på sina ställen förekommer rikligt på sträckan mellan exempelvis Albrunna och Ventlinge. Vissa stenar är nästan lika skarpa som gamla flintknivar. Kör du över många såna här vassa stenar under varenda cykeltur tar däcken mycket stryk. För racerdäck kan de bli rent förödande. Skarpingarna på bilden är mellan 1 och 2,5 centimeter stora.

Olika slags fordon kör upp det vassa gruset på leden. Det sker lite här och där. Kulturorganets åsikt står fast: Vasst grus och cykelleder ger olyckligt äktenskap. Vi kan omöjligen förstå hur man väljer denna grustyp till sidorna på en cykelled. Vassa stenar i en grusbädd sjunker ned en aning vid överkörning. Slitage och skador blir mindre. Men på hård asfalt ligger den vassa stenen orubblig. Den skärande effekten blir större.

Så här kan det också se ut när andra typer av grus kommer in från intilliggande vägar. Detta grus är inte lika vasst, men ibland rikligt förekommande. 

 

---

 

en cykelled är en cykelled – eller?

Efter fyra dagars cykling i skånska Österlen vet jag att cykelbanor kan se mycket olika ut. Fem till tretton timmars daglig hojning lärde mig en hel del i ämnet ”cykelledsutformning”.

Skillnaderna mellan lederna på Öland och de jag hojade på i Österlen är stora.

Den största skillnaden mellan lederna i Österlen och på södra Öland är frånvaron av det förhatliga och vassa grus som används i ledens ytterkant på Öland. I Österlen finns inget grus; asfalten och naturen ligger sida vid sida. Följaktligen är leden helt fri från det vassa och däckslitande grus som ligger på Fyr till fyr-leden.

Övergången mellan asfalt och grus blir mycket mjukare och naturligare i Österlen än på Öland. På Öland ger lederna ett mycket mer disciplinerat och ”tuktat” intryck.

På några få ställen gick leden på naturstig med mycket fint grus och sand. Ombyte förnöjer. Som cyklist är det rätt skönt att få byta cykelstil ibland. Hojning på sand kräver helt andra tag än på snabb asfalt.

I Österlen har lederna många fler toaletter än på södra Öland.

Österlenlederna har också många fler rastplatser, sköna sådana!

Utanför Simrishamn finns flera utegym bredvid leden.

Där finns också Wifi och belysning utmed stora delar av leden.

Ordning och reda på rastplatserna. På södra Öland får man söka länge efter enklaste papperspelle.

Hav, cykelled, å. Kan det bli bättre?

Lyckligtvis håller man borta alla ”gräsklippningsfundamentalister” utmed leden. Intrycket blir ”vackert och naturligt”.

På många ställen slingrar sig leden fram som en orm. Ormen ger omväxlande cykling. Tyvärr finns fartdårar även inom cykelkåren, som tar för givet att de alltid har förkörsrätt. Man cyklar om utan signal och saktar aldrig in vid möten, inte ens med barn. Såna ska ha pisk med cykelkedja på bara stjärten!

Leden söder om Brantevik.

Som att hoja genom en underbar högvuxen äng!

Bokskog ger märkligt ljus.

Ned mot Kivik. Sammanfattningsvis tycker jag att cykellederna i Österlen är naturligare och mer varierande än på Öland. Landskapet är också duktigt kuperat. Österlenlederna besväras inte heller av det vassa grus som kantar Fyr till fyr-leden. Lederna är i princip helt grusfria. Under 30 timmars cykling på asfalt körde jag inte på ett enda större vasst gruskorn. Negativt är att skyltningen här och var kunde vara bättre. Den blir dock aldrig så dålig som på Öland.

 

---

 

 

 

 

 

brev till kungen

Det är dags att gå till kungs. Så här kan det inte fortsätta. Kulturorganet skriver nu öppet brev till kungen för att få ordning på cykelledsdragningen förbi muren nere i Ottenby. Kungens ”sannolikt positiva svar” publiceras så snart det har anlänt.

 

Ordbok för ickestockholmare

långspenk = kikare
karda = hand
oljeeldad djungeltrumma = SAAB, tvåtaktare
blypiller = hagel

---

Nesan hette poeten Gunnar Ekerlöfs båt, döpt efter en vurpa där han skadade näsan.

---

Nya inlägg publiceras måndag 1 april…

---

 

cykelledspolitik på Bornholm – och på Öland

Tänker man annorlunda om cykelleder på Bornholm än på Öland? Svaret är ja. På Bornholm har cyklandet högre status än här och oerhört många fler cyklar. En vanlig syn är cyklande skolklasser med kanske hundra ungar på hoj i långa ”tåg”.

På lilla Bornholm, 3 x 4 mil, finns 23,5 mil cykelleder. På Bornholm bygger man smalare, enklare och sannolikt billigare leder än på Öland. Därför finns de överallt, nästan. Och de sköts på ett bättre sätt än på Öland. På Bornholm ges exempelvis  inga entreprenörer möjlighet att komma undan sitt ansvar att lägga igen och asfaltera efter sina genomsågningar för fibernedläggning – som i Mörbylånga kommun.

Öländska drömmar om cykelleden Fyr till fyr kan du läsa – och försöka tyda – här.

Hoja med i denna rulle från trakterna av Dueodde på södra Bornholm till staden Nexö i öster så kan du spana in den danska modellen av cykelleder med egna ögon…

 

 

---

 

världens fegaste bolag?

Ett typiskt god-dag-yxskaftsvar från ip only.

17 maj började jag mejla ip only med frågan vem som är ansvarig för att skadorna på cykelleder och vägar vid fiberinstallationerna läggs igen. Efter fyra mejl och över två månaders väntan har de tre gånger svarat med ordbajs i stil med tack för ditt mejl, vi ska snart besvara det… En gång lovades jag kontakt med rätt person. Dödens tystnad följde.

Man undrar hur de ”tänker” på detta leksaksbolag helt utan fingertoppskänsla – och givetvis utan framtid. Sedan jag skällt ut dem för bemötandet av min enkla fråga hade de mage att skicka mig en enkät med frågor om hur jag ser på deras kundbemötande!? Det torde vara världsrekord i feltajmning.

Kulturorganet har hittills aldrig gett upp och gör det inte heller nu. Nytt mejl har skickats till både IP-Only och Mörbylånga kommun. Någon ansvarig måste finnas någonstans och kulturorganet ska finna den! Men även kommunen har anammat samma ”tack för ditt mejl-attityd” och varnar för lång väntan eftersom ansvarig är på semester…

Frågor: Vet alltid bara en enda människa i bolag och på kommun svaret på en enkel fråga? Och varför är denna människa nästan alltid upptagen, sjuk eller på semester?

Vad har gått fel i Sverige?

 

 

---

 

cykelledsnytt…

Det har länge spekulerats i hur cykelleden ska dras mellan Grönhögen och Degerhamn. Alvarsamt2 har av vanligtvis pålitliga källor fått ett hum om hur den ska slingra sig förbi Albrunna…

Mina damer och herrar… Tillåt oss presentera…