Etikettarkiv: cykla på Bornholm

Låt oss cykla bort från Öland…

Det kan vara nyttigt att se hur andra löser olika frågor, olika byggen. Att bara cykla på Öland blir lätt enformigt. Därför: Häng med på en cykeltur på Bornholm sommaren 2018!

Märkt

backiga brokiga bedårande blomstrande bornholm

”Tungt i den branta backen” är titeln på en roman av Gösta Gustaf-Janson från 1972. Den titeln dök ofta upp i mitt medvetande under redaktionens många jobbiga cykelklättringar under Bornholmssemestern. Jag har en cykel växlad för plattlandscykling, inte fjällcykling. Å andra sidan var det underbart att hoja nedför dessa ”stup”. Jäklar, vad det gick undan! Innan man gör det bör man dock vara säker på att man har minst två bra bromsar. Gärna också en bra livförsäkring. På bilden cyklar vi ned mot hamnen i Allinge. Bakom kurvan börjar vägen stupa ännu brantare… Så här ser de flesta infarter ut i de små orterna på Bornholms norrsida: De stupar brant ned mot havet/hamnen.

 

 


 

Märkt

235 kilometer cykelled på 30 kilometer bred ö

På Bornholm cyklar alla. Nästan. Och det går undan.

Jo, rubriken är helt sann. Och 95 procent av dessa cykelleder är asfalterade, medan 5 procent är grusleder. Men gruset är inte alls som det som används på våra öländska leder, grovt och vasst. Nej, det är ett extremt hårdpackat stengrus med små korn. Dessa leder känns ofta lika hårda som asfalt.

Till och med många skogsleder är asfalterade. De är ofta inte så breda, men välskötta.

De få gruslederna är ingenting att oroa sig för. De känns ofta lika hårda och lättcyklade som asfalt. Här bär det rakt in i – och brant ned – i den mörka bokskogen där snart en ”cykeltrappa” väntar…

 

 


 

Märkt

bara 14 mil mellan Öland och Bornholm

Att cykla på Öland är att gneta sig fram på en pannkaka, snabbt som fanken i medvind, långsamt och plågsamt i motvind. Bara fjorton mil längre söderut ligger den lilla danska ön Bornholm med en helt annan terräng. Här går det upp och ned, ibland i så branta backar att man konstruerat ”cykeltrappor”, alltså trappor mellan ledstigar för cyklar. Här ser vi 22 meter höga klippor vid Helligdommen nedanför Bornholms Konstmuséum.

En av klippsidorna i Helligdommen. Det är förbjudet att klättra här. Men många unga grabbar gör det ändå.

Vid Helligdommen får man ta sig ned för branta trätrappor till havet. Det stupar brant på många ställen på Bornholm. Exempelvis inbjuder de flesta gator ned mot hamnarna i orterna på norra ön till allt för höga hastigheter – för en ovan. Jag hojade i 70 knyck ned för en sån ”stupgata” i Allinge innan jag insåg att det kanske var dumdristigt. Ja, vid närmare eftertanke var det helkorkat.

De här trätrapporna torde vara bland de mest nötta på Bornholm. Många turister kommer hit, liksom skolklasser. Skolbarnen kommer naturligtvis på cykel. Det är svårt att skildra stora höjdskillnader i foto. Eftersom denna bild är tagen med teleobjektiv ser det kortare ut ned till havet än det i verkligheten är.


Flera inlägg från Bornholm kommer… De handlar om cykling men också om döden, om byggnad med blodig historia, om en av min ungdoms poeter, om en keramiker, om en praktisk detalj på kyrkogårdar och om bedårande utsikter från den ö som har stulit mitt hjärta… Så häng på. Småningom övergår naturligtvis kulturorganet mer och mer till sydöländska ämnen…
Allan von Kompost
söndertrampad chefredaktör

 

 

 


 

Märkt ,