Etikettarkiv: Dagens Sune

Dagens Sune: Nya tider!

Det är dags att ta sig ur villfarelsen att Sverige styrs av politiker. Så var det för länge sen. I dag styr ”näringslivet”, denna luddigt grå massa av oidentifierbara innehållssubstanser.

I våras sa Carl-Henric ”Small people” Svanberg, styrelseordförande i AB Volvo, att det inte skulle bli några bonusar för ledningen i år. Orsak: Pandemin.

För att rädda bolaget pytsade vi skattebetalare in 1,7 miljarder Gurra i det gamla Gyllenhammarnästet, trots att bolaget var stadd vid fyllig kassa om drygt 50 miljarder. Nu ger ”Mr small people” ledningen bonusar för den lilla nätta slanten 118 miljoner – att dela på till morgonkaffet.

Finansminister Magdalena Andersson kan stå dygnet runt i teveintervjuer och se upprörd ut och säga att ”det sticker i ögonen på folk”. Effekten är noll. Tiderna förändras.

Och skratten ekar i företagsledningsrummen.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt

Dagens Sune: Kändispesten fördummar svenska medier

Den så kallade kändispressen får ofta – med all rätt – ta emot mycket skit för sin endimensionella syn på tillvaron. Men är inte alla medier på väg mot samma mål, mot en ”kändisfiering” på alla plan? Jag roade mig häromdagen med att kolla några radio- och teveprogram och tendensen tycks mig glasklar. Gör ett program om vad som helst, men se för fanken till att få med minst en kändis!

Ekots lördagsintervju är tapetserad med politiska kändisar som Anders Ygeman, Märta Stenevi, Stefan Löfven, Anna Ekström, Ann Linde. Där är dessa namn till viss del förlåtna eftersom Ekot speglar senaste nytt. Men jag menar att man lik förbaskat skulle kunna hitta helt andra namn som skulle svara mindre förutsägbara och stereotypa än dessa ”programmerade yrkestyckare” som hela tiden väger sina ord på guldvåg och aldrig överraskar.

I Söndagsintervjun i radions P1 gäller samma kändisfixering. Glen Hysén, Lars Vilks, Johan Glans, Christer Björkman. På spåret samma visa: Nuvarande radio- och tevenyllen eller före detta radio- och tevenyllen mixade med några kända namn ur den så kallade kulturen. På minuten i radions P1: Skådisar med namn. Spanarna i SR med kändisar. Teves Sverige i dag med kändisar. Min sanning i SVT = kändisar. Katarina Hahr möter i radions P1 = lika kändispackat. I radio intervjuas så kallade teveprofiler, i teve intervjuas så kallade radioprofiler. Skrået har en mastodontisk övertro på sitt inneboende egenvärde.

Aftonbladet lockar med två rubriker:
12 kändisar: Det här vill vi göra efter vaccineringen
13 kända 70-plussare: Så hanterar vi corona

Varför? Varför ska några hundra kvarts-, halv- och fullblodskändisar få berätta sina livshistorier om och om igen i olika medier? Vad är det för fel på så kallat vanligt folks intressanta liv, som kontrast till de tre uttjatade kändisvinklarna:
1) Trots enorma motgångar lyckades jag. Hurra vad jag är bra!
2) Jag var nere på botten, men lyckades kravla mig upp. Hurra vad jag är bra!
3) Jag har aldrig strävat efter att bli kändis, jag bara blev det. Jag har haft sån tur. Jag är så priviligierad att få arbeta med mitt intresse. Hurra vad jag är bra!

Det finns ett lysande undantag i denna cyklopiska syn på vilka människor som är värda att uppmärksamma: Mia Blomgren. Hon gör just nu en serie om vanligt folk. Den heter Vanligt folk.

Sune Flisa
chefredaktör

PS. I nästa vecka inleder vi vår nya serie Rakt på sak. I de inledande avsnitten möter du Leif G.W. Persson, Pernilla Wahlgren, Christer Björkman, Måns Zelmerlöw och Charlotte Perrelli. Leif G.W går ut hårt. Han lovar att lösa de politiska konflikterna i Afghanistan och problemet med sexmobbning inom polisen. Han säger sig också ha löst svårigheterna för fjällrävens och Huddinge Dartklubbs överlevnad.

Märkt

Dagens Sune

Detta är en tragisk text. Mycket tragisk. Den handlar om döden. Tidningarnas dödsannonser skvallrar om att fler än vanligt dör. Eller går bort, som det heter i dag då vi har en tillkämpat abstrakt syn på döden. Ju abstraktare, desto bättre. Det gäller att vara positiv, och då kan man inte tillåta sig att tänka på döden.

Under senare tid har jag läst mängder av nekrologer. Jag förundras över hur fina, begåvade, roliga, sociala, innovativa, gästvänliga, duktiga, empatiska, intelligenta, lojala, tillmötesgående, hjälpsamma och filantropiska alla hädangångna människor har varit under sina jordevandringar.

Jag börjar själv närma mig livets slut och kan inte påstå att jag har mött en enda människa med alla dessa gudalika egenskaper utan mer eller mindre tydligt sällskap av sämre sidor, svaga punkter, irriterande personlighetsdrag, egoistiska val, fräcka omdömen, svartsjuka, ointelligenta yttranden, bristande kunskaper, påtagligt ointresse för andra människor. Men i nekrologer är alla änglar, som alltid har handlat rätt i tillvarons djungel där det många gånger gäller att äta eller ätas.

Givetvis inser jag att det skulle vara svårt – men kanske inte omöjligt – att skriva en ”sann” nekrolog. En sån skulle kanske bli intressantare för de kvarlevande att läsa, för vi skriver väl inte förskönande nekrologer som läsning för den avlidne eller omkomne?

Jag gör ett försök:

Kalle Kallesson växte upp i Färjestaden tillsammans med två systrar och en bror. Fadern Ingemar var skolvaktmästare, inte alltid nykter och tre gånger dömd för allmänstörande beteende. Modern Lisa utbildade sig först till lärare men blev senare forskare vid Uppsala universitet där hon 1961 blev professor i botanik. Ingemar och Lisa tog väl hand om barnen men en otrohetsaffär spräckte äktenskapet. Ingemar övergav då skolarbetet och öppnade bilfirman Ingemars Bil i Kalmar där han med tiden fick agenturen för BMW och Mercedes. Lisa gifte om sig med impotente professorn Ulrik Ulriksson men de gick redan efter ett år skilda vägar sedan hon åter beslagits med nya erotiska äventyr. Sonen Kalle Kallesson tog realexamen men till studenten räckte inte hans intellektuella förmåga. Han blev svetsare i Helsingborgs hamn, gifte sig med Katinka, operasångerska med världen som arbetsfält. De fick tre barn, varav ett redan som 21-åring dömdes till livstids fängelse för ett rånmord i Borås. 1976 uppfann Kalle tryckometern, en självreglerande mekanism som gjorde behovet av olika slags klockor och mätare inom svetsindustrin onödiga. Kalle tog patent på tryckometern och bildade Trycko AB med säte först i Köpenhamn, senare i New York och Simrishamn. Redan efter tre år omsatte företaget över 100 miljarder dollar. Kalle var dock mer intresserad av mete än pengar och företag, varför han sålde Trycko AB och slog sig ned i den lilla orten Grönhögen på Öland. Pengarna från företagsförsäljningen spred han ut över världen i sitt nya projekt ”Världens rättvisa”. Genom det stöttade han folkrättsliga projekt i diktaturer, främst Sovjetunionen och Kina. Vid sidan av detta metade han, främst abborre. Fru Katinka fick allt allvarligare alkoholbesvär, varför paret skiljdes. Katinka träffade sin nya kärlek, tenoren Robino Flash under en turné i Brasilien. De gifte sig 1986. Lyckan blev dock kortvarig, Katinka ansågs lögnaktig och drabbades ofta av oförklarliga raseriutbrott, sannolikt beroende på ett allt grövre spritande. 1987 dömdes hon till ett kortvarigt fängelsestraff för kortbedrägeri. Under ett besök i Amazonas fick Katinka ett felfällt träd över sig och dog endast 51 år gammal. I Grönhögen fann Kalle Kallesson sin sista kärlek, talpedagogen och tidigare prostituerade Clara Favör, som av vännerna beskrevs som skvallrig och snål men utrustad med ett sprittande gott humör. Hon var dessutom en baddare i badminton. Tillsammans med henne reste Kalle världen runt, startade barnhem, fiskodlingar och stöttade småindustrier i utvecklingsländer. Under senare år reste paret runt i Sverige, vilket resulterade i en bok, ”Vårt Sverige”, där de blandade filosofiska aspekter med sin syn på industriella utvecklingsmöjligheter i län för län. Kalle Kallesson var introvert, saknade humor och var totalt omusikalisk. Med åren blev han alltmer trögtänkt och han omkom vid årsskiftet under en dykning för att hämta upp ett tappad abborrdrag i Kalmarsund. Trycket på åtta meters djup blev för stort för hans förkalkade hjärta. Han sörjes av sin livskamrat Clara Favör och barnen från tidigare äktenskap Tove Takspåne, arkitekt och Ria Soling-Midelund, socialbidragstagare samt tidigare studeranden, senare livstidsdömde Bengt-Arwid von Kompost.

Tja, vad säger ni, ni som fortfarande är i livet?

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt

Kan språkligt förfall hota demokratin?

Frågan är min egen. Under en längre tid har jag ställt mig den allt oftare, och när jag läser om filosofen Åsa Wikforss i gårdagens DN inser jag att den kan vara befogad.

Åsa talar verkligen klarspråk: Studenterna kan inte skriva!
– Hur ska man kunna bli kreativ utan språk? Jag ägnar 90 procent av min handledningstid på kandidatkursen åt att rätta rena språkfel, stavning, meningsbyggnad. Det är absurt. _ _ _ Bland de yngre har även begåvade studenter svårt att sätta ihop en mening utan meningsuppbyggnadsfel. Det blir ett oerhört handikapp, säger Åsa.

Åsa Wikforss är professor i teoretisk filosofi och medlem i Svenska Akademien. Hon har tydligen stött på samma slags reaktioner som undertecknad då man försöker rätta en språklig felaktighet. Hon är rasande på den svenska skolan:
– Det tycks finnas någon teori om att man kväver kreativitet om man rättar de ungas språk, men det är precis tvärt om, säger hon.

Åsa Wikforss ser liksom jag faror för demokratin kopplade till desinformation. En är att hota med våld, en annan att styra folks övertygelser. Jag tolkar Åsa som att många i dag är felaktigt övertygade och därmed lätta att ”förföra”. Hon berättar att hon träffat många amerikaner som tar avstånd från etablerad kunskap, att en majoritet av republikanska väljare på allvar tror att presidentvalet vanns av Donald Trump.
– Många av dem som röstar på Trump har ju vetat om att han har ljugit, men valt att ändå tro på honom.

Och så kommer det pratminus som får mig att fullt ut inse allvaret:
– I Sverige krävs det bara två riksdagsbeslut med enkel majoritet och ett extraval emellan för att nedmontera demokratin, säger Åsa Wigforss.

Jag ryser.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt

Dagens Sune

”Någon borde ha protesterat högljutt mot att placera artisterna i helt random Stockholmsmiljöer.” Så skriver Barometern i dag om Melodifestivalen.

Meningen har retat upp vår chefredaktör Sune Flisa på tillfällig skidsemester i Shimla. I ett mejl till redaktionen skriver han:

”Texten är ett exempel på samma slags snobbism som självgoda litteraturvetare, egotrippade författare och ängsliga kulturarbetare brukar använda för att belysa sin egen storhet genom att använda – oöversatta – främmande språks ord, termer, talesätt – företrädesvis franska.”

Och Sune Flisa fortsätter:

Det krävs mer för att framstå som en språkets utvecklare. Eller som fransmännen säger: Il ne suffit pas d’illuminer l’idiome avec des petits pois français enveloppés dans des bâtiments de phrase suédois, servis à des Suédois doués sur le plan linguistique. De telles ambitions deviennent de simples combats linguistiques tragi-comiques sans but ni sens”.

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt

Dagens Sune

Nu kastar jag snart ut dumburken. Jag står inte ut med SVT:s alla tjatiga covid-19 nyheter. Samma bilder av vaccinburkar med röda, gröna och lila hattar som åker karusell, samma sprutor som trycks in i samma gamla patienters stackars överarmar och samma samma samma gubbar och tanter som intervjuas utan att man får reda på nånting av värde. Nu får det förbanne mig vara nog!

Coronaepidemin innebär rena semestern för murvlarna på SVT:s nyhetsredaktioner. Nu behöver de inte gå utanför dörr´n längre. Det är bara att lyfta på luren till Anders Tegnell eller vaccinsamordnare Richard Bergström eller coronatyckarproffset Agnes Wold för att dra hem ett skop om nån ny gräns som stängs i Belgien, eller var det i Danmark där den flyttades längre söderut medan nya provtagningstält sattes upp i Norge och åka-utomlands-förbud infördes på Malta, Grönland och i Iran?

En vaccindebatt snos numera ihop på en kafferast. Låt bara Björn Olsen skälla på Tegnell så kan Tegnell säga till Jan Albert att han inte vet hur länge eländet ska hålla på och Jan Albert kan svara att han inte heller vet, men gammelepidemiologen Johan Giesecke säger att han vet det helt säkert, men Olsen vill i alla fall använda munskydd utom då han äter, men han är öppen för selektering precis som Agnes och Jan, eller var det professor Ali Mirazimi som ville äta med munskydd och samma inställning hade väl Löfvén och lille Damberg då han sa att nu jävlar ska gängen få vad dom tål? Hade han munskydd när han handlade reservdelar till sin rakapparat eller var det Giesecke som var där och rakade sig när Löfvén åkte skidor i österrikiska fjällen och ett helt hotell smittades med covid-19 genom ett fullproppat after ski i Italien? Men minns detta: Ju längre tiden går desto större material får vi, säger Johan Carlson till någon, kanske till Agnes Tegnell och lille Damberg.

Nån studioreporter kan också berätta om hur många som smittats och dött och en annan studioreporter kan visa rafflande overheadbilder av staplar och diagram om hur dödstalen går ned i västra Malmö men upp i östra Västerbotten, där det tidigare varit ganska lugnt, men i Mexiko är läget kritiskt liksom i Portugal och Köpenhamn, men nu har kungen Tjabo vaccinerat sig med sin donna Silvia och massor av israeler så nu är faran över och nu väntas regeringen röra till det helt opp i helvete genom nya stängningstider för krogarna där ingen kröken alls ska få serveras mellan 14:20 och 14:45 men lille Damberg säger att nu ska gängen jävlar anamma få vad dom tål men sen kommer en covid-19-nyhet igen om dom vaccinburkar som lämnar efter sig så kallade slattar, speciellt de med lila hattar, att de ska användas snarast möjligt varpå vi får se flera tusen såna små burkar med lila hattar åka karusell igen – för hundrasextiotusende gången samtidigt som vi får veta att lille Damberg är på väg in och att selektering nu är nödvändig eftersom den ger bättre resultat än om alla över 65 års ålder kommer att inkluderas när fas 2 av vaccineringarna inleds, meddelar Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson som också menar att provtagningen måste öka precis lika mycket som i Storbritannien där man nu stänger gränsen mot Sydafrika för att slippa höra lille Damberg säga att nu ska gängen jävlar anamma få vad de tål och efter Rapport kommer Coronaaktuellt där du kan chatta med Anders Tegnell och Ali Mirazimi om det faktum att silverpriserna slagit i höjden och att covid-19-vaccinet snart når även landsbygden i Nederländerna och smittskyddsläkare Navalnyj och vaccinsamordnare Agnes Löfvén säger att allt dundrar på som tåget, men tidigare var tanken att fas 2 bara skulle inkludera fas 1 för personer över 70 år och uppåt och fas 5 för alla under 70 och nedåt och att burkarna med de lila hattarna nu ska åka karusell en stund – eftersom de med gröna hattar just har fått åka en rejäl stund – för att efter åkturen packas i kartonger som sen ska staplas till murar för att stänga gränsen i fas 4 mot Norge där försvaret ser till att posteringarna verkligen stänger ute lille Damberg från att åter påstå att nu jävlar ska gängen få vad dom tål och fas 3 handlar först om de som är 10–64 år, och sedan dom mellan 18 och 159 – som har en riskabel riskbedömning för att lille Damberg åter ska dra till med att nu ska gängen jävlar anamma få vad dom tål, men så säger någon att i fas 4 och 7 ingår övriga mellan 18 och 59 år och att covid-19 ska…

Är det konstigt att man längtar bort nån gång?

Sune Flisa i kamouflageuniform
under Folk och Försvar i
Sälen
2014. Även förgrund och
bakgrund är kamouflagemålade.
Foto: ÖB Svärker Göransån.

Märkt

Dagens Sune

”Att kung Carl XII Gustaf fotograferades med en vaccinspruta i armen räckte för att framkalla en tramsig ilska om ojämlikhet”, skrev i går Martin Tunström i en ledare i Barometern. Han syftade på händelsens framtoning i medierna i ämnet ”köfusk”.

Frågan är om det är en tramsig ilska. Tunström noterar att det verkar som om icke-medicinsk personal kommit över vaccindoserna för att gå före i kön. ”Det förstärker bilden av att läkare och sjuksköterskor har förlorat makt över vården till administratörer och chefer som inte har samma skolning i professionens historiskt framvuxna kultur”, fortsätter han. Tunström ser lyckligtvis allvarligt på gå-före-problematiken men är tydligen beredd att se mellan fingrarna med prioriteringen av vår statschef genom att lägga fokus på andra delar i ”prioriteringsfrågan”. Ty en prioritering är det, hur mycket än Tunström och andra menar att kungen nu kan övertyga skeptiker att ta sprutan.

Jag menar att kungasprutan är illavarslande. Värre blir det då jag i dag läser i Barometern att oppositionen i Mörbylånga kommun påstår att det funnits en reservlista där chefer utan patientkontakt fanns uppsatta för att kunna vaccineras mot covid-19. Det sägs att socialchefen Ann-Katrin Ståhl vaccinerades i förra veckan.

”Höga chefer och dess underordnade får aldrig tillskansa sig personliga förmåner”, skriver Mörbylångaoppositionen och kräver snabba svar.

Det kräver även jag. Sverige ligger först på sjätte plats över världens minst korrupta länder och med korruption gäller regeln ”minsta avsteg så är regeln dödsdömd”. Ett litet undantag föder omedelbart tanken på ett nytt, en aning större. ”Hon fick gå före i kön, varför får inte jag också göra det?” Snart är man ute på det sluttande planet där godtycke och egoism styr i stället för regler och lagar.

Kommundirektör Ann Willsund verkar åter vara i tjänst. Enligt Barometern lämnar hon följande besked: ”Med anledning av de inkomna uppgifterna har kommunledningen fattat beslut om att en oberoende utredning ska genomföras. Den ska genomföras av annan kommun än Mörbylånga kommun.”

Av annan kommun?! Men vad i hel…? Ska Borgholm börja utreda missförhållanden i Mörbylånga? Eller Nybro? Kanske Täby? Det börjar bli många pinsamma utredningar att hålla ordning på i Mörbylånga kommun.

Något farligt sprider sig snabbt i kommunhuset – ett nytt virus! Goda råd blir allt dyrare. Vilken kommun ska ställas först i kön för att utreda Mörbylångavirusets spridning? Och vem ska ställas först i kön för vaccinering mot detta urgamla elände?

Korruption har nämligen gått hand i hand med människan sedan tidernas begynnelse.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt , , , ,

Dagens Sune

Det tycks som om tokskallarna har blivit fler under senare år. Eller beror denna farhåga på att vem som helst i dag kan skriva nästan vad som helst på nätet och fånga läsare över hela världen – dessutom alldeles gratis.

För bara 20 år sen var uttrycksmedlen färre: Lappar på anslagstavlor eller skriva hårt redigerade insändare i gammelmedierna. I dem kunde man inte påstå att Jesus bor i en kamouflagemålad kolonistuga i Grums eller att Elvis dog i en pistolduell redan 1611, men att hans ande pånyttföddes 8 januari 1935. I alla fall inte oemotsagd.

I dag påstår republikanen Marjorie Taylor Greene att skolskjutningarna i USA är iscensatta, att familjen Clinton låg bakom John F Kennedy juniors flygplanskrasch och att en judisk bankfamilj startade bränderna i Kalifornien med en rymdbaserad laser. Många sväljer lögnerna med hull och hår, och Marjorie kan nöjd meddela världen: Donald Trump stödjer mig till 100 procent.

Men en viss rättvisa finns trots allt: Jag kan skriva vad 17 som helst på nätet. Det kan inte Trump – numera.

Sune Flisa
chefredaktör
härförare

Märkt

Dagens Sune

Om och om och om ser jag samma bilder i SVT:s nyhetsprogram. Om och om visas samma filmsnuttar av vaccinflaskor med gröna hattar, vaccinflaskor med röda hattar, vaccinflaskor med lila hattar. Alla åker de på band, snurrar in i en rondell för att sekunder senare paketeras. Filmsnuttarna blandas med andra snuttar som visar sprutor, sprutor som kollas, sprutor någon knackar på, sprutor som ges – om och om igen på samma stackars patienter. Ännu värre är att samma repetitiva schablonering visas i både SVT1 och SVT2, alltså i Aktuellt och Rapport. Jag vill minnas att en andra nyhetskanal skapades en gång i världen för att nyhetsförmedlingen skulle breddas. Nu tycks målet vara det motsatta.

Jag är ingen vän av reklam-teve. Jag mår illa av alla pretentiösa filmer med bilar som körs mot havet och andar som pyser ut ur flaskor mot nästäppa. Men frånsett reklamen är TV4:s nyheter bättre än SVT:s. Kortare, distinktare, mer pang på rö´betan, inga söliga långintervjuer där samma frågor ställs om och om igen och där alla ska vara så tråkigt överartiga.

Märkt

dagens Sune 17

Drönare fick fast brottsling

Rubriken är saxad ur dagens Barometern. Ja, det krävs andra än polisen för att haffa skurkar. Det har vi vetat länge. Exempelvis är Operation Rimfrost ett spel för gallerierna, säger polisprofessor.

Slutsats: Friställ polisen och köp in flera drönare och grip alla skyldiga! Kanske bör man till och med jobba enligt Grönköpings polis Paulus Bergströms åsikter då han indelar mänskligheten i ”häktade och ännu inte häktade”.

Sune Flisa
chefredaktör

 

 

Märkt