På fredag stänger Cementa i Degerhamn nästan helt. 133 års verksamhet är nästan över och 70 man får gå. Det ska ”firas” med fyrverkeri, skriver Barometern! Det är som att spela ”Sudda sudda sudda sudda bort din sura min. Munnen, den ska skratta å va gla” på en begravning.
Det är bara att hoppas att Heidelbergkoncernen har bättre fingertoppskänsla för cement än för mänskliga känslor.
Om man jämför miljömedvetenheten vid återvinningsstationen i Grönhögen med den i Degerhamn undrar man vad den stora skillnaden beror på. Trots besökare i husbilar och båtar är återvinningen i Grönhögen alltid kliniskt ren. I Degerhamn är den… Ja, se själva.
Jag cyklar förbi återvinningsstationen i Grönhögen fem dagar i veckan. Den ser alltid ”dammsugen” ut.
Trots gäster i både husbilar och båtar ligger soporna där de ska – i containrarna.
Men mitt beröm av ordningen i Grönhögen bör kanske minskas en aning. En dag senare låg dessa plastsäckar med trädgårdsavall. Det finns alltid folk som tycker det är naturligt att andra ska städa efter dem.
Miljöfarligt och livsfarligt i salig blandning på backen i Degerhamn, hösten 2018.
Buntar av fönsterglas ligger begravda under tunt lövlager.
Lampor och plast, vår tids förbannelse.
I Degerhamn ligger soppåsar slängda 40 meter in i skogen, hösten 2018.
Bildtext onödig.
Knivar eller potatis? Mycket udda går att hitta på backen i Degerhamn.
Plastsäckar med trädgårdsavfall, glas och porslin. Vem är alltid skyldig att ta upp efter andra?
Förklara för mig hur man kan kasta glas, plast, skit och dynga direkt på backen och åka därifrån med gott samvete.
Att cykla i regn är skönt under alla årstider. Filmen nedan togs i går. Den visar hur du hittar rätt när du kommer söderifrån till Grönhögen och är på väg norrut och vill nå Degerhamnsvägen för vidare färd mot Hammarby och väg 136 vid Bjärby. Turen går förbi Albrunna, genom Södra bruket, förbi Södra Möckleby och ned till Degerhamn…
Jag cyklar här på de delar cykelleden Fyr till fyr tillåter just nu. Senare blir dragningen en annan, exempelvis faller cyklingen på klapperstensstranden bort.
God tur!
Utsikten vid Utsikten i Degerhamn är inte längre så vidunderlig som den sannolikt har varit en gång i tiden. I dag skymmer trädtoppar det fjärran Kalmarsund. Men stället är trots det en liten oas med vackert bord, sittplatser och grill. Det är också nära till Fågelsjön och den gamla Kalkgatan med anor från tiden för alunbrytning.
Utsikten slutar med detta lodräta stup. Det gäller alltså att inte gå för långt i ivern att hitta bästa utsikt. Film om Utsikten kommer inom kort…
Samma foto, fastän vänt. Vilket som ger bäst känsla av ”höjd och fara” avgör bara du.
Ingen kan ha undgått nyheten att Cementa i Degerhamn snart krymper verksamheten till ”nästan ingenting”. Oron på hela södra Öland är stor; Cementa har under många decennier varit motorn i bygden. Finns ett liv efter Cementa? Den som överlever får se…
Cementa i Degerhamn är en gammal fabrik. Bolaget bildades 1886 och produktionen började 1888. Hur många ton man tillverkat under alla 131 produktionsår är omöjligt att säga då produktionsmängderna har ökat över tid. Första året tillverkades runt 6 000 ton per år att jämföra med de 300 000 ton per år som produceras i dag. Om vi fabulerar fritt och och räknar med ett snitt på 150 000 ton per år under 131 år skulle den totala produktionen hamna på smått ofattbara 20 miljoner ton (20 000 000 ton).
Svaren i enkäten om Degerhamns framtid vid en nedläggning av Cementa överraskar redaktionen – åtminstone hittills. Mer vill vi inte säga just nu. Vill du också avge ett svar om Degerhamns framtid går du hit.
Nej, rubriken hänvisar inte till Sveriges Radios långkörare ”Frukostklubben” med programledaren Sigge Fürst, utan till den söndagsaktivitet i servicehuset i Degerhamns hamn som går ut på att frukostera under trevliga former med vilka andra som helst – till en ytterst blygsam kostnad. Idén är Jonas Hanssons, här med sambon Anneli Hagman och deras jycke Hjalmar strax före morgonens grötkok. Kulturorganet besökte dagens frukostträff mellan 9 och 11 och pratade mål och mening, väder och vind, framtid och svårigheter, drömmar och möjligheter för den by som den senaste tiden åkt på snytingen om nedläggning av Cementa. Stämningen var på topp, och om den är utmärkande för byns framtid finns massor av framtidshopp. En enda svårighet togs upp av Jonas – och den kommer att gå som en röd tråd genom hela den långa filmen, som bör kunna få världspremiär här på kulturorganet i slutet av veckan. Filmen heter Ägget är löst. Den som lever får se den…
Söndag 11 november, vid 9-snåret, gör vi en liten video om Frukostklubben och dess grötätande besökare. Vi ses!
Vi gör en liten filminspelning om Frukostklubben nästa söndag, alltså den 11 november. Passa på att komma dit och äta dig mätt och bli förevigad. I morgon söndag kan du också besöka Frukostklubben. Men då blir du inte filmad.
På söndag hoppas vi kunna besöka Servicehuset i Degerhamns hamn där den geniala idén ”Frukostklubben” återupptogs i går. Förhoppningsvis gör vi en film med idel ädel glada grötätare i doftmolnet av cement, hav, tång, leverpastej, havregrynsgröt, mjölk, framtidstro, ost och nykokt kaffe…
Cementas besked att KANSKE lägga ned fabriken i Degerhamn förbryllar. Varför talar man inte klarspråk? Varför lägga ned i två steg – eller inte alls?
Att bistå med ett halmstrå och säga att det definitiva beslutet kommer senare skapar bara dubbel vånda för de anställda och deras familjer.
Ligger här en säck cement begraven?
I går var det filmvisning på Folkets hus i Degerhamn. Filmklubben håller i trådarna, främst genom Olle Nilsson och Kurt Arvidsson. Medan Olle sätter upp entréflaggor berättar Kurt:
– När vi betalat den årliga filmlicensen och hyran kom vi fram till att vi måste bli drygt 30 medlemmar för att det hela skulle gå runt. Vi blev en bra bit över 40! Och flera är välkomna. Medlemmen betalar 400 kronor för tio filmer. Billigare kan det knappast bli.
Alvarsamt2 träffade Margaretha och Uno Magnusson strax innan den moderna digitala bion släckte ned för visning av kvällens film, Härifrån till evigheten från 1953. Margaretha behövde inte tänka länge på frågan vad som är bäst med Filmklubben…
PS. Det är inte bara film som snurrar i huvudet på Olle och Kurt. Fredagen 23 mars visar man 19:00 även teater i det toppmoderna Folkets hus. Pjäsen heter Hissvägraren.
Inte i någon kartbok går det att hitta Kalkgatan. Men den finns – i Degerhamn. Den är ingen vanlig gata, utan en ungefär hundra meter lång dalgång kantad av ugnsruiner.
I ett 20-tal ugnar brändes för länge sedan kalk som efter bränning forslades ned till Degerhamn. En utförlig skildring av denna flerhundraåriga industri kan du läsa här. På sidan 13 finns detaljerad beskrivning av hur kalkbränningen gick till.
I videon nedan går vi Kalkgatan i mjuk februarisnö. Vill du se gatan i sommarkläder klickar du här.
Läste i veckan om torsåsbon Jan-Erik Persson. Han föreslår att Torsås och Mörbylånga kommuner ska samarbeta för en färjeförbindelse mellan Bergkvara och Degerhamn. Vilken utmärkt idé!
Jag vet inte hur Jan-Erik tänkt sig detaljerna men i mina ögon skulle en sån färja ge många fördelar:
Mörbylånga kommun borde undersöka förutsättningarna! Det borde vara rätt enkelt att köra ett test under juni-augusti.
Utsikt från den lilla observatoriekullen vid Fågelsjön i Degerhamn. Vill du förstå sjöns ganska komplicerade form klickar du här. Kyrkan i bakgrunden står i Södra Möckleby.
Öland ser nu ut som ett lämpligt plejs för ett vinter-OS. Vi har gott om snö och is och mer lär det bli under veckoslutet. Här finns inte en pippi så långt ögat når! De har rymt kylan och snön – precis som jag vill göra.
Samma vy från augusti 2015. Visst ser den här versionen mer inbjudande ut än de ovan i kyligt vitt. Detta till trots ska vi titta på ytterligare ett vitt och kallt motiv i ett kommande inlägg – om ”Kalkgatan”…
Öland är ingen pannkaka. Öland är bergsbestigning! Åtminstone lite – om man går Bergstigen i Degerhamn.
Men här är det mera människan än naturen som har format landskapet. De flesta ”berg” är slagghögar från brukstiden.
Alperna i bakgrunden är så branta att de bara låter sig besegras med möda. Vi har testat – och det var jobbigt. Men nedåt gick det enkelt. Det var nästan fritt fall.
Stupen är många i Degerhamnsområdet. De är vackra men också farliga, på sina ställen livsfarliga.
Ingrundens fyr, Degerhamns hembygdsmuséum och Cementa med is i förgrunden.
Delvis sammanfrysta isflak. Men inom några dar är isen sannolikt rutten – och vintern slut!
På dagen fem år sedan stod ännu några snurror kvar på piren i Degerhamn. Men deras dagar var räknade. I dag bygger man mycket större modeller – och högre. På några dagar revs småsnurrorna och såldes till Polen.
Dessa snurror betraktas i dag som små, men jämför man med bilen så inser man att allting är relativt.
Det växer en vacker, nästan självlysande mossa på platån i jämnhöjd med de fyra stora skorstensöppningarna i Degerhamn. Men här är livsfarligt. Går man ut över kanten faller man lodrätt tio meter. Det var på en av dessa skorstenar som sotarmästare Emil Virra, från Virras Sot & Glöd AB, gjorde det makabra fyndet…I kölvattnet av det dramatiska fallskärmshopp som Sune Flisa gjorde i går morse över ett nermörkt Degerhamn poppar den ena skräckberättelsen efter den andra upp ur dramatikens gungande epicentrum. Vår utsända har träffat en som verkligen fått känna av en nära-döden-upplevelse in på bara skinnet. Han heter Emil Virra och är sotarmästare.
– I går skulle jag sota en av dom fyra bruksskorstenarna vid tennisbanan i Degerhamn. Då såg jag hur nära döden Sune Flisa var i landningsfasen av sitt fallskärmshopp. Hade han farit ned i skorstenen hade han blivit grillad på en tusengradig glödbädd. Oh, hemska tanke! Det är rent förfärligt! utbrister sotarmästare Virra.
Han lägger in en prilla för att stärka nerverna. Och så fortsätter han:
– Det var svart som i en kolkällare när Flisa kom farande från himlen med sikte på tennisbanan. Han missade den och dammade i stället in i en av de stora skorstenarna. Det blev en jäkla smäll och Flisa slog en stor flisa ur skorstenens öppning!
Emil Virra visar upp en klack från en lågsko.
– Den här klacken satt intryckt i teglet. Vad jag kan se är den från en högersko. Och det var ju den foten som tog mest stryk, enligt sjukhusbulletinen.
Sotarmästare Emil Virra har sotat dessa skorstenar i mer än 30 år och har aldrig sett nåt liknande. Han är uppenbart skärrad, dels på grund av det fysiska avtryck Sune Flisa lämnat i skorstenen, dels för att dramatikens huvudroll spelas av hans käre barndomsvän Sune Flisa.
– Vi gick båda i den i dag rivna skolan lite söder om nerfarten till Södra bruket och jag har aldrig pallat så många äpplen som i lag med Sune. Han kunde verkligen konsten att välja rätt trädgårdar med dom rätta sorterna, avslutar sotarmästare Emil Virra.
Det var i den vänstra bortre skorstenen som Sune Flisa slog i och skadade sig. På bilden syns dock inte den stora flisa som Flisa slog ut. Lägg märke till höjden – runt tio meter.
Om gudarna varit på sämre humör är det fullt möjligt att Sune Flisa kunde ha fallit lodrätt ned i den bakre skorstenen och blivit grillad på den enorma glödbädden.
Hamnen i Degerhamn. Flera bilder av det muddringsarbete som pågår där visas senare.Följ med utmed delar av Bergstigen och se Degerhamn och Dalsjö – från cykel.
För kameraintresserade kan jag berätta att min Goprokamera är inställd på 4K, 30 bilder/sekund, bildstabilisering. Färgen är ställd i ”flat”, vilket ger en något blek återgivning av verkligheten. Den passar väl i andra sammanhang men är inte helt lyckad här. Skärpan är ställd ”låg”. Ljudet är upptaget externt, på diktafon.
Efter många analyser och ett och annat ”felköp” sitter nu min nya cykelkamera på hjälmen. Det blev en Gopro Hero 6 Black. Den helt avgörande egenskapen blev bildstabiliseringen, eftersom jag är allergisk mot skakande och hoppande bilder.
Första testet blev enklast tänkbara: En tur ned till Degerhamns hamn. Jag har behållit det hemska originalljudet. Det blåste ordentligt och i vissa riktningar får man addera fartvinden med den naturliga vinden. Det kan bli ungefär 10 meter/sekund + 8 meter/sekund = 18 meter per sekund. Såna förhållanden klarar ingen mikrofon utan en effektiv ”deadcat”. I kommande videor tar jag upp ljudet på extern ljudinspelare.
Lägg märke till hur fint min pyttelilla hopfällbara Bickerton flyter fram på de skakiga vägarna. Det ser nästan ut som professionella kameraåkningar på räls. I kommande filmer kommer det att gå betydligt snabbare – på racerhoj!
Sannolikt har det aldrig tidigare setts så många grävskopor på södra Öland som nu. Här en duo vid Södra vägens östra del. Grävningen går mot det ”uppdaterade” vattenverket öster om Södra Möckleby.
Man gräver till och med i havet! Här i Degerhamns hamn. Någon som vet vad man grävde efter? Guld?Det handlar ofta och mycket om vatten på södra Öland. Är det inte vattenbrist så är det utbyggnad av olika vattennät. Snart förvandlas exempelvis reningsverket nere vid Södra bruket till pumpstation, som ska föra avloppsvattnet till det effektivare reningsverket i Grönhögen.
Det befintliga vattenverket vid Torngårdsvägen är för litet. Där byggs just nu ett större. Även det ska med tiden förbindas med Grönhögen. Läs mera här.
Vattenverket vid Torngårdsvägen, alldeles öster om Södra Möckleby.
Vy mot söder. Vattenjobben beräknas vara färdiga i vår.Har du planer på att flytta till Öland föreslår jag Södra Möckleby, en by med många fördelar. Den saknar radbyns enformighet, den breder ut sig i alla väderstreck och har bibliotek, matvaruaffär, en del andra butiker, kafé och brukshotell. Den är en vacker by i en för Öland ovanligt kuperad terräng. Vår, höst och vinter är det lugnt här, men på sommaren invaderas vi av människor från hela Europa. Byinvånarna är trevliga och naturliga, och framtiden ser ljus ut. Politikerna vill nämligen utveckla Södra Möckleby till ”södra Ölands nav”. Så tag ditt pick och pack och flytta hit!
Innan du beställer flyttbil vill du kanske kasta ett öga på byn? Vi startar vår cykeltur vid ICA i centrum, drar ned mot Degerhamn och Dalsjö och kämpar slutligen upp för den branta backen vid Strömmelns gård för att sluta varvet där vi började. Turen går genom de delar vi kan kalla västra Södra Möckleby. Senare ska vi också cykla genom de östra och södra delarna.
Slå på högtalarna och klicka igång videon!
Hon heter Echion och lämnade Degerhamn i tisdags kväll för gång mot Rostock. Hon är Liberiaflaggad, mäter 88 x 13 meter och deplacementet är 2 452 ton. Hon är byggd 2010.
Dimman låg i går tät över södra Öland. Runt 6 grader. Norr om Kastlösa övergick gråluddet tvärt i solsken. I Färjestaden var det 15 grader, shorts, sommarstämning. I Degerhamn låg denna anonyma tramp med rosslande och skramlande dieselmotorer. Jag hann aldrig ta reda på om hon kom eller gick.
Dimman suddade ut detaljer och sög musten ur färger. Inte ens när jag zoomade in henne kunde jag se hennes namn. Hon förblev anonym.
