Vi cyklar ett kort varv från Södra Möckleby över Smedby, Hammarby, Degerhamn och går i mål där vi började, vid Runes Bensin i Södra Möckleby.
Vi cyklar ett kort varv från Södra Möckleby över Smedby, Hammarby, Degerhamn och går i mål där vi började, vid Runes Bensin i Södra Möckleby.
Efter röjning ser vi bättre den vackra bruksruinen vid Södra bruket, Degerhamn.
*****
Var på Öland dog ofta sju av åtta barn i en familj? Var på Öland fick de som anställdes byta efternamn? Var på Öland fick man sin lön i träpengar, som inte gick att använda utanför arbetsplatsen? Och var på Öland gick det under ett år åt 5 197 liter brännvin?
Svaret är – här på bruken! Du kan läsa mer om det märkliga och hårda livet på bruken i inläggen nedan:
Den parkeringsplats nära vägen till Cementas kalkstensbrott vi tidigare berättat om får snart en ny byggnad, en åsikt vi bygger på ett underlag av dagens foton. Av byggmateriel och allehanda tillbehör att döma utesluter vi teorier om kärnkraftverk, parkeringshus eller nytt kommunhus, utan dristar oss i stället till att slå till med den djärvaste av gissningar: En toalett – till och med en gammaldags torrtoa med två latriner. Kulturorganet tycker idén är skitbra.
Det finns fortfarande tidningar som inte bara skildrar den ödsliga vischan som en exotisk blommig idyll med tjurskalliga backstugusittare, betande Bred Gott-kor, kluriga Uppfinnarjockar med snuset rinnande i skägget, feta grisar och unik sammanhållning mellan de få kvarvarande i en miljö att kanske besöka nån sommarvecka då och då, kanske till och med skriva ett solnedgångsvykort ifrån – hem till de urbaniserade vännerna i storstan – ”dom som älskar den pursvenska bilden av dom röda stugorna – till synes på måfå utkastade i dom öppna landskapen”.
Att Degerhamn mer än halverat sin befolkning på 50 år är ett faktum som naturligtvis fått konsekvenser.
Vi ska också ”ta en tänk” om begreppet ”tusen år”.
Den 4 augusti är det åtta år sedan två större evenemang genomfördes i Södra Möckleby… Kulturorganet var med på bägge och du får se foton där du kanske själv är med…
Ett nytt Udd-Nytt är påbörjat, men arbetet går stundtals trögt på grund av stora motsättningar mellan chefredaktör Sune Flisa och självutnämnde kulturreportern och MMA-vraket Ingvar Charm Knubbendorpf…
En hel del annat ramlar också in som med tiden ramlar ut på bloggen… Håll till godo!
I morse var det fullt i Grönhögens hamn. Flera båtar fick förtöjas sida vid sida. Kulturorganets utsände räknade till 22 farkoster, varav bara två var motordrivna.
Uppe i centrum var det full rulle. Massor av kunder vid affären. Och folk på elsparkcyklar, hojar, motorcyklar – och i bil. Grönhögen kokar. Men hade kommunen gjort det man lovat i 50 år hade hela södra Öland blomstrat i dag. Nu går vi i stället mot sotdöden…
Degerhamn/Södra Möckleby hade kunnat få uppleva samma slags sommarutveckling som den i Grönhögen om Nejmyndigheten inte hade funnits. Det var den som förbjöd ställplatsen i Degerhamn, vilket i sin tur drev affären i kk.
Alla i denna hårt drabbade bygd minns detta skammens tilltag, som aldrig kommer att förlåtas. Dock finns hopp. Motståndsrörelserna poppar upp som kantareller efter ett höstlikt regn och gerillakrigare övar längs kust och på alvar, i luft och till sjöss…
Om femton till tjugo år har gropen blivit en sjö! Sedan Cementa slutat pumpa bort vatten från det cirka 60 hektar stora kalkstensbrottet i Degerhamn stiger vattennivån långsamt. Mycket långsamt…
Kulturorganets hydrologireporter kvitterade ut tjänstecykeln och trampade runt hela plaskdammen…
I Cementas kalkbrott i Degerhamn har man nu skrapat bort flera hundra meter av den asfalterade väg som kulturorganet tidigare kitecyklat på. Se filmen här. Tanken är uppenbarligen att försvåra cykling mot de snabbt stigande vattenmassorna.
– Men ingenting stoppar kulturorganet, inte ens risken för att drunkna i det livsfarligt stigande innanhavet! säger chefredaktör Sune Flisa och fortsätter:
– I vår självutplånande kamp för mänsklighetens bästa har vi banat oss väg genom Amazonas djungler, släpat oss över stäpperna i Kirgisien, simmat över ett stormigt Atlanten, vindsurfat över ett kav lugnt Kalmarsund och kämpat oss upp på svindlande toppar som Höghäll och K2. Till vilka förluster som helst stretar vi oss fram till vattenbrynet i Cementas gamla sandlåda för att visa våra läsare hur vattennivån stiger som en Atlasraket mot skyn. Det går snabbt nu. Om bara 17 år kan vi åka vattenskidor här, fiska, dyka, paddla, ro, simma, strandflirta och vindsurfa. Allt medan Degerhamns Dalhalla symfoniorkester spelar Pjotr Tjajkovskijs Svansjön, dirigerad av framgångsberusat kommunalråd.
– Till dess skildrar vi då och då vattennivåns dramatiska höjning, om inte timme för timme så åtminstone månad för månad. Ett första spektakulärt reportage kan du läsa inom bara några dagar…
Du hämtar boken – eller bara läser den – genom att klicka här. I boken kan du även se videofilmerna.
För dig som inte läser boken läggs den senaste filmen om sträckan från Golfvägen i Grönhögen till Övre Sjöhagsvägen i Degerhamn ut separat här på bloggen inom några dagar. Den är 43 minuter lång.
Det är grått. Det blir allt mörkare. Låt oss backa en aning i tid, åtminstone till mitten av oktober…
Nu var det länge sen den sista salvan ekade mellan bergväggarna i Cementas stenbrott i Degerhamn.
Brottet har blivit ensamhetens öde land…
Novemberkyla och bitande vind. Jag cyklar runt i Cementas öde kalkstensbrott i Degerhamn. Här finns inget liv; jag cyklar som på Månen, som på Mars. Min cykeltur i skitväder är ingenting att slå upp i glassiga turistbroschyrer.
Men det är den kanske om 20 år då brottet är en sjö där öringen hoppar i azurblått kristallklart vatten, och där palmer frodas längs stränderna. I lufthavet svärmar Thyrsania agrippina, världens största fjäril med 30 centimeter mellan vingspetsarna. Ännu högre där uppe i det blå seglar enorma kondorer på stilla vingar och spejar efter dvärgantiloper till middag. Från Gräsgård hörs elefanterna trumpeta medan lejonen ryter från albrunnahållet. Det har plötsligt blivit 30 grader varmt och jag funderar på att ta mig en simtur. Men strändernas krokodiler får mig att avstå. Jag cyklar hem.
Ingen kan påstå sig veta hur klimatförändringarna kommer att förändra våra liv. Den som lever får se…