alvarsamt2
– icke allvarligt om livet runt alvaret –
Etikettarkiv: Degerhamn
bergstigen fräschas upp
Bergstigen får delvis ny dragning. Exempelvis leds den nu in genom Navet vid Södra bruket. Det är ett smart drag för att flera ska upptäcka det undanskymda området med intressanta fakta om begreppet ”sten”. Här ser vi nyuppsatta pilar vid Vita villan – som är brun. Några andra delar av Bergstigen i snö kan du se här.
där stumma stenar talar
Det är grått. Det blir allt mörkare. Låt oss backa en aning i tid, åtminstone till mitten av oktober…
En miljon kvadratmeter ensamhet
Nu var det länge sen den sista salvan ekade mellan bergväggarna i Cementas stenbrott i Degerhamn.
Brottet har blivit ensamhetens öde land…
en miljon kvadratmeter ödslighet
Novemberkyla och bitande vind. Jag cyklar runt i Cementas öde kalkstensbrott i Degerhamn. Här finns inget liv; jag cyklar som på Månen, som på Mars. Min cykeltur i skitväder är ingenting att slå upp i glassiga turistbroschyrer.
Men det är den kanske om 20 år då brottet är en sjö där öringen hoppar i azurblått kristallklart vatten, och där palmer frodas längs stränderna. I lufthavet svärmar Thyrsania agrippina, världens största fjäril med 30 centimeter mellan vingspetsarna. Ännu högre där uppe i det blå seglar enorma kondorer på stilla vingar och spejar efter dvärgantiloper till middag. Från Gräsgård hörs elefanterna trumpeta medan lejonen ryter från albrunnahållet. Det har plötsligt blivit 30 grader varmt och jag funderar på att ta mig en simtur. Men strändernas krokodiler får mig att avstå. Jag cyklar hem.
Ingen kan påstå sig veta hur klimatförändringarna kommer att förändra våra liv. Den som lever får se…
I alla kilometer grått finns faktiskt mängder av andra färger och nyanser – om man bara tittar efter. Gult är kanske tecken på svavel?
Brottet är ganska exakt 1 000 x 1 000 meter. Om vi räknar med att brytningen gjorts till i genomsnitt sju meters djup blir ”den från Öland bortfraktade volymen” 7 000 000 kubikmeter. Om en lastbil tar 50 kubikmeter blir det 140 000 lastade fordon. Är lastbilarna tio meter långa blir raden av lastbilar 1 400 000 meter lång. Det är lika med 1 400 mil, eller som från Skåne till Kap Horn på Sydamerikas sydspets.
det kallar jag servicekänsla!
Det klagas ofta på att det finns för få offentliga toaletter på södra Öland. Vet inte om jag kan hålla med. I dag hittade jag exempelvis denna – mitt ute i Cementas gamla kalkbrott i Degerhamn.
Du behöver inte känna dig iakttagen, här finns inte en människa på flera kilometers avstånd.
det var en gång…
Den 9 december 2012 stod röken tät ur Cementas båda skorstenar och två av de tre vindsnurrorna på piren var fortfarande intakta. Senare skulle snurrorna monteras ned och säljas till Polen. Se även här. Även Cementa skulle förändras – småningom…
Då var allt som det alltid varit och alltid skulle vara
För ganska precis ett år sen fungerade allt som det alltid hade gjort nere i hamnen vid Cementa. Fartyg lossades och gick, nya lade till, lossade och gick. Få anade att en nedläggning av företaget lurade bakom hörnet. Cementa skulle finnas i tusen år!
frukostklubben i Degerhamn
Minns ni Frukostklubben? Nej, jag menar inte den i radio med Sigge Fürst. Jag syftar på den briljanta idé som skildrades för ungefär ett år sedan i vår långfilm ”Ägget är hårt” där all världens kunskaper i äggkokning diskuterades och nagelfors under trevliga former. Du ser den här. Tyvärr vet jag inte om klubben finns kvar. Nån läsare kanske vet?
malplacerat fyrverkeri
På fredag stänger Cementa i Degerhamn nästan helt. 133 års verksamhet är nästan över och 70 man får gå. Det ska ”firas” med fyrverkeri, skriver Barometern! Det är som att spela ”Sudda sudda sudda sudda bort din sura min. Munnen, den ska skratta å va gla” på en begravning.
Det är bara att hoppas att Heidelbergkoncernen har bättre fingertoppskänsla för cement än för mänskliga känslor.
Staffan Lagerström
ledarskribent
skillnad
Om man jämför miljömedvetenheten vid återvinningsstationen i Grönhögen med den i Degerhamn undrar man vad den stora skillnaden beror på. Trots besökare i husbilar och båtar är återvinningen i Grönhögen alltid kliniskt ren. I Degerhamn är den… Ja, se själva.
Jag cyklar förbi återvinningsstationen i Grönhögen fem dagar i veckan. Den ser alltid ”dammsugen” ut.
Trots gäster i både husbilar och båtar ligger soporna där de ska – i containrarna.
Men mitt beröm av ordningen i Grönhögen bör kanske minskas en aning. En dag senare låg dessa plastsäckar med trädgårdsavall. Det finns alltid folk som tycker det är naturligt att andra ska städa efter dem.
Miljöfarligt och livsfarligt i salig blandning på backen i Degerhamn, hösten 2018.
Buntar av fönsterglas ligger begravda under tunt lövlager.
Lampor och plast, vår tids förbannelse.
I Degerhamn ligger soppåsar slängda 40 meter in i skogen, hösten 2018.
Bildtext onödig.
Knivar eller potatis? Mycket udda går att hitta på backen i Degerhamn.
Plastsäckar med trädgårdsavfall, glas och porslin. Vem är alltid skyldig att ta upp efter andra?
Förklara för mig hur man kan kasta glas, plast, skit och dynga direkt på backen och åka därifrån med gott samvete.
På hoj i regn på led, väg och strand
Att cykla i regn är skönt under alla årstider. Filmen nedan togs i går. Den visar hur du hittar rätt när du kommer söderifrån till Grönhögen och är på väg norrut och vill nå Degerhamnsvägen för vidare färd mot Hammarby och väg 136 vid Bjärby. Turen går förbi Albrunna, genom Södra bruket, förbi Södra Möckleby och ned till Degerhamn…
Jag cyklar här på de delar cykelleden Fyr till fyr tillåter just nu. Senare blir dragningen en annan, exempelvis faller cyklingen på klapperstensstranden bort.
God tur!
Utsikt utan utsikt
Utsikten vid Utsikten i Degerhamn är inte längre så vidunderlig som den sannolikt har varit en gång i tiden. I dag skymmer trädtoppar det fjärran Kalmarsund. Men stället är trots det en liten oas med vackert bord, sittplatser och grill. Det är också nära till Fågelsjön och den gamla Kalkgatan med anor från tiden för alunbrytning.
Utsikten slutar med detta lodräta stup. Det gäller alltså att inte gå för långt i ivern att hitta bästa utsikt. Film om Utsikten kommer inom kort…
Samma foto, fastän vänt. Vilket som ger bäst känsla av ”höjd och fara” avgör bara du.
en epok går i graven – nästan
Ingen kan ha undgått nyheten att Cementa i Degerhamn snart krymper verksamheten till ”nästan ingenting”. Oron på hela södra Öland är stor; Cementa har under många decennier varit motorn i bygden. Finns ett liv efter Cementa? Den som överlever får se…
Cementa i Degerhamn är en gammal fabrik. Bolaget bildades 1886 och produktionen började 1888. Hur många ton man tillverkat under alla 131 produktionsår är omöjligt att säga då produktionsmängderna har ökat över tid. Första året tillverkades runt 6 000 ton per år att jämföra med de 300 000 ton per år som produceras i dag. Om vi fabulerar fritt och och räknar med ett snitt på 150 000 ton per år under 131 år skulle den totala produktionen hamna på smått ofattbara 20 miljoner ton (20 000 000 ton).
Intressanta enkätsvar
Svaren i enkäten om Degerhamns framtid vid en nedläggning av Cementa överraskar redaktionen – åtminstone hittills. Mer vill vi inte säga just nu. Vill du också avge ett svar om Degerhamns framtid går du hit.
frukostklubben
Nej, rubriken hänvisar inte till Sveriges Radios långkörare ”Frukostklubben” med programledaren Sigge Fürst, utan till den söndagsaktivitet i servicehuset i Degerhamns hamn som går ut på att frukostera under trevliga former med vilka andra som helst – till en ytterst blygsam kostnad. Idén är Jonas Hanssons, här med sambon Anneli Hagman och deras jycke Hjalmar strax före morgonens grötkok. Kulturorganet besökte dagens frukostträff mellan 9 och 11 och pratade mål och mening, väder och vind, framtid och svårigheter, drömmar och möjligheter för den by som den senaste tiden åkt på snytingen om nedläggning av Cementa. Stämningen var på topp, och om den är utmärkande för byns framtid finns massor av framtidshopp. En enda svårighet togs upp av Jonas – och den kommer att gå som en röd tråd genom hela den långa filmen, som bör kunna få världspremiär här på kulturorganet i slutet av veckan. Filmen heter Ägget är löst. Den som lever får se den…
frukostklubben
Söndag 11 november, vid 9-snåret, gör vi en liten video om Frukostklubben och dess grötätande besökare. Vi ses!
statister och grötätare sökes
Vi gör en liten filminspelning om Frukostklubben nästa söndag, alltså den 11 november. Passa på att komma dit och äta dig mätt och bli förevigad. I morgon söndag kan du också besöka Frukostklubben. Men då blir du inte filmad.
i röret…
På söndag hoppas vi kunna besöka Servicehuset i Degerhamns hamn där den geniala idén ”Frukostklubben” återupptogs i går. Förhoppningsvis gör vi en film med idel ädel glada grötätare i doftmolnet av cement, hav, tång, leverpastej, havregrynsgröt, mjölk, framtidstro, ost och nykokt kaffe…
Allan von Kompost
chefredaktör
cementas dunkla budskap
Cementas besked att KANSKE lägga ned fabriken i Degerhamn förbryllar. Varför talar man inte klarspråk? Varför lägga ned i två steg – eller inte alls?
Att bistå med ett halmstrå och säga att det definitiva beslutet kommer senare skapar bara dubbel vånda för de anställda och deras familjer.
Ligger här en säck cement begraven?
Allan von Kompost
chefredaktör
film och teater i södra möckleby
I går var det filmvisning på Folkets hus i Degerhamn. Filmklubben håller i trådarna, främst genom Olle Nilsson och Kurt Arvidsson. Medan Olle sätter upp entréflaggor berättar Kurt:
– När vi betalat den årliga filmlicensen och hyran kom vi fram till att vi måste bli drygt 30 medlemmar för att det hela skulle gå runt. Vi blev en bra bit över 40! Och flera är välkomna. Medlemmen betalar 400 kronor för tio filmer. Billigare kan det knappast bli.
Alvarsamt2 träffade Margaretha och Uno Magnusson strax innan den moderna digitala bion släckte ned för visning av kvällens film, Härifrån till evigheten från 1953. Margaretha behövde inte tänka länge på frågan vad som är bäst med Filmklubben…
PS. Det är inte bara film som snurrar i huvudet på Olle och Kurt. Fredagen 23 mars visar man 19:00 även teater i det toppmoderna Folkets hus. Pjäsen heter Hissvägraren.
kalkgatan
Inte i någon kartbok går det att hitta Kalkgatan. Men den finns – i Degerhamn. Den är ingen vanlig gata, utan en ungefär hundra meter lång dalgång kantad av ugnsruiner.
I ett 20-tal ugnar brändes för länge sedan kalk som efter bränning forslades ned till Degerhamn. En utförlig skildring av denna flerhundraåriga industri kan du läsa här. På sidan 13 finns detaljerad beskrivning av hur kalkbränningen gick till.
I videon nedan går vi Kalkgatan i mjuk februarisnö. Vill du se gatan i sommarkläder klickar du här.
en strålande idé!
Läste i veckan om torsåsbon Jan-Erik Persson. Han föreslår att Torsås och Mörbylånga kommuner ska samarbeta för en färjeförbindelse mellan Bergkvara och Degerhamn. Vilken utmärkt idé!
Jag vet inte hur Jan-Erik tänkt sig detaljerna men i mina ögon skulle en sån färja ge många fördelar:
- Avlastning av trafiken över bron.
- Möjligheter för landkrabbor att komma till södra Öland för att cykla eller husbila och därmed ge inkomster till sydölänningar på hugget.
- Och mycket enklare för oss på södra Öland att åka till Sverige.
Mörbylånga kommun borde undersöka förutsättningarna! Det borde vara rätt enkelt att köra ett test under juni-augusti.
Fågelsjön i snö
Utsikt från den lilla observatoriekullen vid Fågelsjön i Degerhamn. Vill du förstå sjöns ganska komplicerade form klickar du här. Kyrkan i bakgrunden står i Södra Möckleby.
Öland ser nu ut som ett lämpligt plejs för ett vinter-OS. Vi har gott om snö och is och mer lär det bli under veckoslutet. Här finns inte en pippi så långt ögat når! De har rymt kylan och snön – precis som jag vill göra.
Samma vy från augusti 2015. Visst ser den här versionen mer inbjudande ut än de ovan i kyligt vitt. Detta till trots ska vi titta på ytterligare ett vitt och kallt motiv i ett kommande inlägg – om ”Kalkgatan”…
