Etikettarkiv: demokrati

Alla talar i egen sak

Min JO-anmälan av Region Kalmar län valsar nu runt i Mediesverige. I går råkade jag höra Studio Ett i SR P1 med idel makthavare inom sjukvården. Vad dessa säger eller tycker är i princip lika ointressant som vad jag tycker. Det är också ointressant att höra vad Pelle eller Monica eller Karlsson tycker. Det intressanta är vad JO anser, vad lagen säger, vilka rättigheter jag eventuellt har – och eventuellt inte har. Det är kärnan. Allt annat är bara känslobaserat pladder, alltid styrt av den intervjuades maktposition, bakgrund, avsikt, önskemål.

I mina ögon bygger en demokrati på insikten att makten tar människors oro, önskningar och behov på allvar. När makten säger åt dig vad du ska tänka, hur du inte får tänka och vad du måste göra är demokratin falsk. Då lever du i en diktatur. Många som gjort det säger att utan frihet blir livet totalt meningslöst, något jag själv har upplevt i både Spanien och Polen på den tiden dessa länder styrdes med hot om nackskott.

Som stoiker hyllar jag principen att hjärnan ska styra över hjärtat; att beslut inte ska fattas ur tillfälliga känslostormar. Därför ser jag med stort lugn fram mot JO:s beslut. Lever vi i en demokrati eller i en diktatur?

Märkt , , ,

Lyckligtvis en föredetting – eller?

Efter gårdagens Dokument utifrån om Donald Trump känns det skönt att ha tyckt oreserverat illa om karlsloken ända sen första gången jag hörde honom öppna limpsaxen.

Men en ensam galenpanna skrämmer sällan. Värre är att han fortfarande har en trogen skara gässlingar som följer honom i vått och torrt och tror på alla lögner han sprider som en trimmad gödselspridare. Lyckligtvis finns osanningarna registrerade på Twitter, i inspelade telefonsamtal och tusentals videor, androm till varnagel.

Det räcker med totalitära styren i Ryssland och Kina; demokratin i USA måste försvaras.

Ett av mina favoritporträtt av Donald Trump är detta. Tack jernis.

Märkt , ,

Sune Flisa välkomnar DN:s stöd för demokratin

Gammelmediet Dagens Nyheter hänger nu på kulturorganets oro och vurm för demokratin, även i Sverige. Det tackar vi för. Förutom en ledarsida om det nya USA under Bidens ledning publiceras en debatthelsida med ett dussin svenskars oro för just den svenska demokratins framtid.

”Attacken mot Kapitolium i USA är en väckarklocka också för Sverige. Vår demokrati är inte vaccinerad mot vare sig snabba aggressiva attacker eller mer långsamt nedbrytande företeelser”, skriver de tolv och framhåller punkter att se upp med. Några av dem är:

  • Demokratin är under press i många länder. Andelen autokratier i världen är i dag för första gången sedan 2001 i majoritet.
  • Politiker och journalister hotas och hatas (undertecknarna borde ha lagt till ”dödas”, min kommentar).
  • Våldsbejakande extremister är beredda att ta till våld.
  • Desinformation och propaganda kan bryta ned det demokratiska samhället.

Som sagt, jag uppskattar Dagens Nyheters hållning och hoppas även på dess framtida anslutning i kampen mot dumhet och envälden.

Sune Flisa
chefredaktör och härförare

Märkt , ,

LEDARE: Demokratin är inte självklar

Ni som följer denna blogg har förhoppningsvis lagt märke till de krav vi ställer på politiker och personer inom statlig och kommunal förvaltning. Vi gör det inte för att bråka, för att jävlas. Vi gör det för att hålla demokratin levande, då vi vet att den inte är självgående, inte självklar, inte evig.

Runt om i världen, även i Europa, försvagas demokratier, exempelvis i Polen och Ungern. Så kallade ”val” i exempelvis Ryssland är lika meningslösa som skenheliga. Skinnömsningen från demokrati till diktatur kan gå snabbt. Minns Portugal, minns Grekland.

USA har länge betraktats som demokratins högborg. Men sen Trump kom till makten har rubriker som denna poppat upp allt oftare. Ingen vet något om framtiden annat än att den är nästan omöjlig att förutsäga.

Inte heller demokratin i Sverige är självklar. Därför: Håll uppsikt över makten, kräv de svar du har rätt att få. Låt aldrig makten stuka dig. Den transparens som makten i Sverige gärna talar om är ofta ganska grumlig.

Sune Flisa
chefredaktör
demokrat

Märkt

Den bräckliga demokratin

Halv ett i går skrev jag på bloggen:

”Så är det i det fria samhället där ordet är fritt: Alla får säga sin mening. Så länge ingen hotar ska ordet vara fritt. Men det är ingen självklar sanning. Det är en tillkämpad rättighet som vi tyvärr många gånger tar för given.”

Strax efter det höll Trump ett tal som jag hörde i sin helhet. Det han sa förde mina tankar till Hitler. Och bara några timmar senare bröt sig mobben in i den amerikanska kongressen för att med våld försöka ändra utslaget i ett demokratiskt val.

Jag upprepar: Demokratin är en tillkämpad rättighet som vi tyvärr många gånger tar för given.

Märkt

En lycklig dag

Vi vet inte hur bra vi har det. Jag vet inte hur bra jag har det. Skulle jag skriva det jag nu skriver i Kina skulle jag sättas på kåken eller i värsta fall bli huvudet kortare. Så även i Ryssland och Nordkorea.

Vi vet inte hur bra vi har det. Det förstår jag nu när president Donald Trump ser ut att få noll utdelning på sin 30 000:e lögn. In i det sista har han försökt stoppa de fria rösterna, det fri samhället. Men nu har demokratin överlevt, om än med ett nödrop. Ingen vet vad som skulle han hänt om han fått fyra år till vid makten.

På min egen blogg kan jag säga det neutrala medier inte kan: Att Donald Trump är en av de mest motbjudande människor jag känner till.

Där har vi det fina. Det är nämligen det viktigaste av allt: Att få säga sin mening. Det säger nästan alla som flytt från diktaturer. På min egen blogg kan jag skriva precis vad jag vill, vad jag tycker och vad jag önskar. Vem som helst kan säga emot, kritisera, kommentera. Så är det i det fria samhället där ordet är fritt: Alla får säga sin mening. Så länge ingen hotar ska ordet vara fritt. Men det är ingen självklar sanning. Det är en tillkämpad rättighet som vi tyvärr många gånger tar för given.

Ordets frihet. Det är den skönaste friheten av alla. Och den viktigaste.

Märkt ,

starkast lysande färgen: grått!

Det är svårt att få fart på debatter på Öland. Få säger vad de tycker i officiella sammanhang, och säger de nåt i medierna är det under signatur. Det tar på sikt död på demokratin.

Kulturorganets urgamla krav står fast: Förbjud signaturer och alias på insändar- och debattsidor och lär människor att kritiskt analysera och intellektuellt debattera redan tidigt i skolan.

Politiken på södra Öland är heller ingen upplyftande tombolasnurra fylld av roliga, intelligenta, skarpa förslag och åsikter. Det är så mainstream att grått kan karaktäriseras som ”en färgexplosion”.

Gud ske lov finns medier… Ölandsbladets chefredaktör tycker i alla fall nånting om en politik utan debatt

Sune Flisa
chefredaktör

 

Märkt , ,

kan en liten blaska utgöra ett samhällshot?

Klicka här.

Artikeln ovan berättar att cykelleden Fyr till fyr på Öland snart är färdig. Bara två sträckor återstår. Man får intryck av att hela härligheten snart kan invigas, att allt har gått som på räls och att solen skiner över ett sommarvackert Öland.

Sanningen är en annan. Längst ned i söder återstår sex sträckor, tillsammans drygt tre mil långa. Dessutom är det ebb i kassan och flera markfrågor är olösta.

Vad säger oss denna summerande rubrik, denna aningslösa bild av två politiker så glada tillsammans på tandemcykel trots olika politisk hemvist, M och S? Är det intryck som serveras läsaren sant? Är det lögn? Eller är det bara ”ett synnerligen misslyckat försök till positivt tänkande om ett havererande projekt för våra kära läsare på solen och vindarnas ö”?

Man kan se på tillvaron på många sätt. Somliga är fatalister och menar att du inte kan påverka utvecklingen, vare sig för dig själv eller för världen. Den fria viljan är en illusion. Vårt öde är bestämt – av Gud menar många. Fatalismen är självdestruktiv, den är många gånger jämförbar med uppgivenhet.

En av fatalismens motpoler är gruppen som – ofta hysteriskt – hyllar ”ett positivt tänkande”. Att denna grupp växer i en orolig värld är inte märkligt. Vem vill gräva ned sig i svartsyn och pessimism!? I dag finns till och med vissa tidningar som uteslutande publicerar positiva nyheter.

Mitt emellan dessa livsåskådningsmodeller hamnar den stackars journalistiken, som av Wikipedia sammanfattas så här: ”Journalistik kallas den framställning, insamling, urval och bearbetning av innehåll som präglas av rapportering från verkliga, och ofta aktuella, händelser, nyheter. _ _ _ Den teknik som kan sägas utgöra journalistik består främst i att svara på frågorna vad?, var?, när?, vem? och hur? samt gärna även varför?”

Journalistiken ska alltså – när den fungerar – ställa en mängd grundläggande frågor om det som händer och sker i Skärlöv, New York eller Peking. Att demokratier måste byggas på journalistikens grunder är för de flesta uppenbart. Kan du tänka dig framgångar för ett parti som inte vill göra någonting, eftersom allt är förutbestämt? Kan du som är för demokrati tänka dig politiker och medier som enbart vill arbeta med positiva företeelser och begrepp, som bara talar om tillväxt och ett hälsosamt liv men helt struntar i dyr sjukvård, skämmig äldreomsorg och hopplös brottsbekämpning?

Sannolikt inte. Men så kan diktatorer styra länder ännu i dag. I dessa länder exponeras endast ”framsteg och lycka”, definierade av makten. Om svält, fattigdom, fängslade och mördade åsiktsmotståndare sägs aldrig ett ord.

Att det även i Sverige finns tidningar som endast publicerar positiva nyheter vet vi. En finns i Kalmar. Den har valt bort den svåra sidan av livet, och sticker likt strutsen huvudet i sanden. Dess utgivningsstrategi kan vara hur tilltalande och välmenande som helst, men är naturligtvis helt världsfrånvänd och i längden livsfarlig. Om en terrorbomb exploderade i Kalmar och dödade 300 personer skulle tidningen skriva om ”vackert höstväder”.

Hur är det med våra andra tidningar, alla de som kallar sig självständiga och objektiva? Är de fria från påverkan? Naturligtvis inte. De sitter i samma båt som många andra; vem vill såga av den gren man sitter på? Tidningarna är fångar i annonsörernas klor. Utan annonser ingen tidning. Utan statliga stöd ingen tidning. Utan en viss mängd prenumeranter och lösnummerköpare ingen tidning. En tidning formulerar sin existens i vackra ord, men måste ständigt ta ställning till hur dess innehåll påverkar dess egen framtid. Ingen tidningsledning är så fri som den tror – eller uppger sig vara.

Många tidningar övervärderar i dag sin egen betydelse, sin egen så kallade ”självständiga profil”. Sanningen är att de flesta ingår i stora allt mer monopolistiska koncerner med bara ett mål för ögonen: Vinst och överlevnad. Detta är naturligtvis mänskligt. Vem vill inte vinna och vem vill inte överleva? Men för att gå med vinst och för att överleva slås tidningar samman, även om de utåt sett upprätthåller skenet av att vara självständiga. Även i vårt län ser vi tidningar med olika namn men med samma innehåll. För att undgå skammens röda kinder förser man dem – ännu så länge – med olika ledarsidor. Och kanske nåt annat. Men det mesta är samma, samma. Och så blir det allt mer, allt oftare: Samma samma. Samma samma.

Det som glöms bort är tidningarnas grundläggande uppdrag, att på ett neutralt sätt ställa alla de – ofta jobbiga – frågor som dess nyfikna och intresserade läsare vill ställa – till makten, till alla, om allt.

Det sker inte i dag. De obekväma frågorna blir allt sällsyntare. Den grävande journalistiken dör. ”Svåra och resurskrävande” ämnen får stryka på foten. Man ringer i stället för att träffas. Man publicerar pressmeddelanden från makten rakt av – eller med nån liten ändring så texten kan kallas ”analyserad och bearbetad”. Resurserna minskar, redaktionerna skärs ned till ett minimum. Tidigare hade alla tidningar med självaktning egna fotografer. I dag knäpper amatörer skrivbordsbilder av chefer och landshövdingar på löpande band. Tidningarna vill inte stöta sig med X. Men inte heller med Y eller Z. Tidningarna måste ge ett positivt och levande intryck. De måste se ut som om de tror på det de gör. Det sista man vill erkänna är att man inte har resurser till att gräva. Men det är värre än så. I dag har man inte ens mål i mun. Man har slutat ställa frågor. Man har slutat tänka kritiskt och ifrågasättande. Man har slutat att gräva. Man låter makten tala. Man plitar ned det makten säger, publicerar det och kallar det journalistik.

Alla dessa små tidningar som tror så gott om sig själva… Hur ska det gå för dem? Frågan är egentligen ointressant. Man kan till och med anlägga en fatalistisk syn på deras framtida liv eller ickeliv. Que sera sera.

Ödesfrågan är i stället hur det ska gå med demokratin i en medievärld som blir allt mer mainstream, allt flatare, allt tystare, allt enklare för makten att hantera.

Staffan Lagerström

 

Märkt , ,

demokratins svaga punkt

Hur mycket självberöm våra svenska politiker än öser över sitt arbete mot utsläppen av koldioxid kommer vi inte ifrån sanningen: Att de fortfarande ökar!

Jag har tidigare påstått att kampen för att hålla nere värmeökningen under 1,5 grad är förlorad. Det går inte att föra en så pass restriktiv, kostsam, hård och ”tråkig” politik så att nivåerna sjunker – i en demokrati! Så snart uppoffringarna blir för stora röstas ”hårda” partier bort. Alla grupper som drabbas av hårdare krav slår bakut. Varför ska just vi plågas av en massa restriktioner och förbud när X och Y släpper ut tusen gånger mer skit än vi!?

Ett exempel från en liten sluten del av världen: F1-cirkusen. I Östra Småland säger föraren Max Verstappen så här om sin avgasrykande och miljöförstörande sport:

– Jag vet att klimatet är väldigt viktigt. Men formel 1 har funnits länge och jag tycker inte att vi ska överreagera. Gå vidare bara. Gillar du det inte, titta inte.

Så lär även strutsen göra.


 

Märkt , , ,

demokratin hotas – från väst

Läs denna skrämmande nyhet i DN. Är du inte prenumerant kan du bara se ingressen. Men den räcker. Du kan höra och se mer här – om du törs.

 

 


 

Märkt , ,

få blogginläggen med e-post – och stärk den hotade demokratin

Visst kan det vara spännande att se vad landstingsråden Anders Henriksson, Lena Segerberg, Linda Fleetwood och Jessica Rydell småningom svarar på alvarsamt2:s två frågemejl om vårdcentralen i Mörbylånga ska klappa ihop även i sommar!?

Vi avvaktar även svaret på min mejlfråga i samma ärende till Anders Henriksson för lite drygt två år sen, 16 mars 2016. Ännu har Anders inte svarat, men snart kanske han hittar de rätta orden…

Och apropå snart… Det är ju val snart. Alvarsamt2 kommer därför att successivt öka antalet raka frågor till lokala politiker. De som inte svarar kommer att loggföras i en varningslista i akt och mening att stärka demokratin. Vi på kulturorganet vill inte se samma utveckling som i Trumps USA och anser att det är omoraliskt – och för rikets framtid osäkert – att rösta på partier med stumma företrädare.

Hittills har alltså landstingspolitiker från Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet INTE besvarat kulturorganets två senaste mejl. Dessa partier kan därför anses mycket olämpliga att styra över våra liv. Socialdemokraten Anders Henriksson har inte heller besvarat mitt mejl från 16 mars 2016. Inte ännu!

Stöd demokratin och motarbeta politiker som tiger som muren om allas vår framtid. Prenumerera på alvarsamt2 och ge den fria världen bättre ammunition mot den slutna! Skrolla längst ned i bloggen, fyll i din e-postadress i rutan och klicka på Följ. Då får du inläggen 0,001 sekunder efter att de publiceras.

Sune Flisa
demokrat
chefredaktör

PS. Vi konstaterar att det trots allt finns socialdemokrater med mål i mun. Det har nämligen framkommit att en annan socialdemokrat än ovanstående faktiskt har agerat för att hålla vårdcentralen i Mörbylånga öppen året om. Du läser vårt inlägg om detta här.

Märkt , , , ,

omen?

dsc02175Det började med regn från blåsvart himmel. Sen växte snabbt dubbla regnbågar upp. Slutligen bredde denna skiss ut sig på hundratals ställen i Södra Möckleby. Är det den undergångsformel som alltfler snickrar på: Trump, Le Pen, Putin, Åkesson, Wilders, Hofer? Nej, fiber står för motsatsen: utveckling, kommunikation, demokrati.

Märkt , ,