I dag cyklade jag över Öland från väster till öster. Då vällde kall dimma in från havet. Från öster.
Jag flydde västerut för att undkomma dimman. När jag stod ute vid pirfyren längst ut i Grönhögens hamn vällde dimman in från havet. Från söder.
När ska det nånsin bli nån ordning på de öländska vindarna? Så här kan vi inte ha det.
Foto taget från pirfyren i Grönhögen.
Man kan ju inte bara gå och harva här på södra Öland, tänkte jag. Man måste ju ut och se sig om i stora världen också!
Jag tog bilen till norra Öland, kom till Bodudden i Valsnäs där jag var för några år sedan, klev ur kärran laddad med två kameror, gick 50 meter då jag såg den komma…
Den fruktansvärda kom ohyggligt snabbt och där stod jag värnlös i enbart T-tröja, shorts och sandaler. Jag hade inte en chans. Mina kameror gick inte att använda. Paniken växte…
En enda bild hann jag med. Den ovan. Den ger lite sommarkänsla. Men sen kom katastrofen. Den gick inte att undkomma. Jag gav upp, men lyckades stappla tillbaka till bilen och undkomma. Jag tog mig hem, mot alla odds, 30 mil mer berest.
Ni ser den i bildens övre vänstra hörn. Där finns havet. Men över havet kommer den fruktansvärda…
Över havet kom den fruktansvärda dimman.
Eftermiddagsdimman smyger sig in mot land. Färgintensiteten bleknar, man tycker sig se luften…
I dag. Sol. Ganska varmt. Plötsligt drog vinden i. Det blev åtta grader svalare. Och dimman vällde in från havet som mjölk. Konturer suddades ut. Landskapet bytte kläder. En timme senare kom solen tillbaka. Vart dimman tog vägen vet ingen. Jag tror den smet ut bakvägen.
Vi såg knappt över den lilla hamnen i Grönhögen.
Ser du kaféet 50 meter bort?
Det var länge sen hon gick in i dimman. Klicka här för att läsa om henne i november 2015.
Allén mellan Albrunna och Ventlinge dränkt i prima öländsk mellanmjölk.
Stundom byttes mellanmjölken mot lättmjölk. För fotointresserade kan jag berätta att det var ovanligt ljust, trots mjölken. 100 ISO, 1/500 sekund, bländare 8, Canon fickkamera.
Dimman låg i går tät över södra Öland. Runt 6 grader. Norr om Kastlösa övergick gråluddet tvärt i solsken. I Färjestaden var det 15 grader, shorts, sommarstämning. I Degerhamn låg denna anonyma tramp med rosslande och skramlande dieselmotorer. Jag hann aldrig ta reda på om hon kom eller gick.
Dimman suddade ut detaljer och sög musten ur färger. Inte ens när jag zoomade in henne kunde jag se hennes namn. Hon förblev anonym.Regn. Och dimman ligger kvar, dygn efter dygn. Färger släcks, man väntar på något. Är dimma och gråväder farligt i längden? Nere på södra udden ligger död säl, död knölsvan och död skarv. De ligger helt fridfullt på stranden, ser ut att vila – men har gett upp?
Nå väl, ur denna enformighet slår sig snart något helt annat fram. Tre bokstäver. Börjar på v och slutar på r…
Vattnet norr om Gräsgårds hamn. Färgklickarna är änder
Det var dimmigt i går. Det är dimmigt i dag. Och vindstilla. Det är en fascinerande upplevelse att gå in i dimman – och försöka fånga den med kamera. Morgonmotiv från Gräsgårds hamn, ett ensmärke vars eldiga topp kontrasterar mot ett tyst och dåsigt kustlandskap.
Ölands mest uttjatade ikon, väderkvarnen. I dag tar jag mig friheten att ändra det gamla talesättet ”Solen och vindarnas ö” till ”Dimmornas och stiltjens ö”.
