döden i raka rader

På rull norrut mellan Eketorp och Kvinsgröta ligger en planterad, till synes helt död skog, till vänster i bild. Vet någon någonting om den? Varför är den planterad? Vilket är trädslaget? Och vet någon varför den dött?

Att jag vågar påstå att skogen är planterad beror på att träden står i raka rader.

I en bild tagen med ett kortare teleobjektiv ser skogen minst sagt sjuk ut. Vad ska det bli av den? Går den att använda till annat än ved?

---

dödsfällor

På lejonparten av cykelleden  Fyr till fyr, av de flesta kallad Ölandsleden, finns många rejäla och säkra broar. I Degerhamn finns exempelvis en träbro över vägen till Cementas gamla stenbrott som tål 12 ton och som nog har kostat åtskilliga slantar, kanske ”miljoner”.

Därför är det överraskande att nu behöva cykla över broar utan räcken med bråddjupa diken på sidorna, något som sannolikt beror på att pengarna är slut. Det saknas 20 miljoner kronor för att anlägga resterande två mil led i detta lapptäckslika evighetsprojekt.

På snutten Eketorp – Kvinsgröta – men även mellan Gammalsby och Solberga – finns några skräckexempel. Råkar man cykla av nån av dessa broar har man förmodligen cyklat färdigt. Detta förvånar kulturorganets testcyklister. Tänk dig själv att komma cyklande på denna led en mulen natt utan mån- eller stjärnljus…

Alla kan vi vingla till…

 

Eketorp – Kvinsgröta

Kulturorganet har provcyklat sträckan Eketorp – Kvinsgröta på cykelleden Fyr till fyr. Exakt betyg kommer småningom i boken Fyr till fyr – meter för meter.

I dag säger vi bara att sträckan känns som en landsväg genom ett ganska enahanda landskap. Landsvägskaraktären dödar cykelledskänslan och som vandringsled är den tristare än trist.

Ett välgjort ingenjörsjobb utan charm eller överraskningar.

---

 

Eketorp-Kärra

Kulturorganet provcyklar nya snutten av leden Fyr till fyr mellan Eketorp och Kärra.

---

 

autostrada

Kulturorganet har testcyklat den splitter nya, 3 770 meter långa, vandrings- och cykelleden mellan Eketorp och Kvinsgröta…

Vår utsände förstår ingenting. Två bilar möts utan svårighet på denna ”öländska autobahn”. Film kommer småningom…

---

 

banvall blir cykelled

Den cykelledsträcka man jobbar med nu går mellan Kärra och Eketorp på sydöstra Öland. Som två parallella linjaler ligger här en kanal och en cykelled sida vid sida. Vi tittar norrut.

En provisorisk bro vid en fyrvägskorsning för kanaler. Cykelleden går uppe på den gamla järnvägsbanken. Flygfoto av leden en bit längre norrut kan du se här. Ännu flera bilder av leden från luften kan du se här.

Sträckningen är lite trist. Det händer inte mycket och man ser inte så mycket, varken av hav eller natur. Vi hojar genom ett typiskt odlingslandskap – som blir vackrare när det blir vår…

Jag rekommenderar ingen att cykla på leden – ännu. Det måste på mycket mer grus innan turen blir säker.

Leden åt andra hållet – mot Kärra. Kulturorganet kommer småningom att cykla och betygsätta denna sträcka i boken ”Fyr till fyr – meter för meter”. Men det blir först då vi tagit oss upp till Långe Erik och är på väg söderut igen mot Långe Jan. Vi cyklar alltså västra sidan upp och östra ned.

En avstickare ut till väg 925 i öster. Där vi ser vägen ta slut ligger Drottning Ödas ställplats. Leden mot Eketorp fortsätter åt kameran till…

Vi färdas här mot Eketorp! Leden tar slut vid vita huset i fjärran. Där går vägen mellan Grönhögen på västra sidan och Össby på östra.

Från vägen mellan Grönhögen och Össby tittar vi söder ut på den led vi provcyklat.

Samma motiv som ovan, men genom ett kortare teleobjektiv. Som synes återstår många lass grus innan denna ledsnutt kan användas av andra än kulturorganets utsände…

---

fridfull slaktplats

 Vi stannar kvar en stund vid Sandby borg, där något man kanske kan kalla ”Ölands första terrorattack” genomfördes för runt 1 500 år sedan. Ovan ser vi spår av den senast gjorda utgrävningen sommaren 2016. En total utgrävning tar tid; bara någon procent lär hittills vara utgrävd. Borgens yta är 5 000 kvadratmeter och den ska ha innehållit 53 hus. Murens höjd var ursprungligen fem sex meter. Den mur vi ser på denna bild är inte ”original”. Den är lagd mycket senare än borgen – av sten från just borgen.

Sandby borg ligger närmare havet än alla andra borgar på Öland, bara 50 meter från strandkanten. Till vänster i bild ser vi den nästan helt övervuxna östra murdelen. Bilden är tagen innan den lilla informationspaviljongen sattes upp. En bra film om borgens blodiga historia kan du se här. I den berättar Helena Victor, projektsamordnare vid Kalmar Läns Museum.

I slutet av 400-talet e Kr skedde massakern här. Flera hundra män, kvinnor och barn kan ha huggits ihjäl på det mest barbariska sätt. Liken lämnades där de låg. Hittills har man hittat resterna av 24 människor. Det finns inga tecken på belägring av borgen, varför det har spekulerats i om fienden kommit in i borgen med hjälp av en förrädare. Sedan terrorattacken har borgen legat öde – fram till 2010 då man började utgrävningarna.

Det vi ser här är bara fyllningen mellan de ursprungliga murarna. Kalkstenen i murarna har använts långt senare, till byggnader och murar. I ett stolphål inne i borgen hittades 2014 ett guldmynt från romarriket, en så kallad solidus. Någon eller några av borgens invånare kan tidigare ha varit legoknekt i den romerska armen, där lönen ofta betalades ut med denna typ av mynt. Man har teorier om att de ölänningar som bodde i borgen väckte omvärldens avundsjuka. Massakern kan alltså ha utförts av ölänningar. Om så var fallet skulle man våga påstå att massakern hade sina rötter i ”den kungliga svenska avundsjukan”. Denna har i sig ingenting med kungligheter att göra, vilket du kan läsa om här.

Borgen från havssidan. Den var byggd nästan exakt som södra Ölands kanske mest kända borg, Eketorps borg. Den mur som löper tvärs över bilden hör alltså inte till den ursprungliga borgen. Den är byggd långt senare. Om anfallet mot borgen följdes av en plundring har denna gjorts i hast, eftersom man hittat skattgömmor, spännen och andra värdeföremål i marken innanför borgmurarna.

Borgens västra sida. Utanför murmassorna ser vi mängder av större stenar utplacerade som ”ett slags extraskydd”. Som lekman antar jag att de var tänkta att försvåra en eventuell attack. Nere till höger i bild ses ett ”lapptäcke”. Det är den senaste grävningen. Vi anar också ränder i gräset, kanske efter bostäder eller andra byggnader.

Här ser vi tydligt spår efter ”någonting” som historiens hand har ritat. Jag vågar påstå att ränderna är minnen efter byggnader utmed murens insida, vilket syns bäst till höger i bild. I mitten ser vi ett genomgrävt, ”rutigt” parti. Österut ligger uppåt i bild.

Teorin att det var ölänningar som genomförde överfallet styrks av det faktum att man stal guldmynt, men lämnade kvar smycken och dyrbara föremål i borgen. Mynt är mycket mer anonyma än smycken. Smycken skulle lättare kunna bindas till någon av de mördade.

En av de få delar av den ursprungliga muren som finns kvar. Alla andra stenmassor är fyllning mellan murarna. Inne på borgområdet har man funnit skelett av djur, hundar, hästar och får. Dessa skelett härrör från djur som tagit sig in i borgen och inte kunnat ta sig ut igen. De har alltså svultit ihjäl.