
50 000 kronor. Så mycket söker Föreningen Folkets hus i Degerhamn av de Cementapengar som administreras av kommunen. Byggnaden ska förbättras, bland annat för uthyrning. Källa: Barometern.
50 000 kronor. Så mycket söker Föreningen Folkets hus i Degerhamn av de Cementapengar som administreras av kommunen. Byggnaden ska förbättras, bland annat för uthyrning. Källa: Barometern.
Bilden ovan var den viktigaste under kvällens möte i Folkets hus Degerhamn dit 99 personer tagit sig för att höra Sockenföreningen berätta om planerna på en ny livsmedelsaffär i Södra Möckleby.
– Det har precis tillkommit några viktiga pusselbitar. Därför kan vi inte säga så mycket som vi planerade att säga. Vi måste få värdera dessa nyheter ytterligare lite tid , sa Eva Hansson Törngren – på ett ungefär.
Hon och Johan Persson gick sedan igenom i stort sett alla slags alternativ för allting: butikstyper, leverantörer, butiksinredningar, ekonomi, aktiebolagsbildningar och utvecklingsmöjligheter för en ny butik i den gamlas lokaler. De tu berättade också om enkäten som ska spegla intresset och om de studieresor man gjort på fastlandet i jakten på det bästa butiksalternativet för Södra Möckleby. Sockenföreningen har i sanning gjort ett imponerande arbete – helt ideellt.
Nu är det bara att hoppas på att de ”hundratals” lösa snilleblixtar som också redovisades får stå tillbaka en aning – åtminstone i processens inledning. Att kläcka idéer är lätt, att få företag att gå runt är svårt. Det viktigaste är nu att tillfredsställa den råa verklighetens krav på lönsamhet. Går inte affären med vinst blir allt bara pannkaka och det enda som då återstår att tro på får man söka i körka.
Livsmedelshandel på vischan är svårberäknelig. Till och med i storstäder är den hal som en ål. I veckan gick exempelvis företaget Fodi med fem Stockholmsbutiker i kk trots 80 miljoner i kapital – på grund av bristande köptrohet.
Kulturorganet har flera gånger skrivit om hur en by ”dör” över en natt då affären slår vantarna i bordet, något som alla i trakten nu har fått uppleva. Dessvärre hjälper det inte att sakna något som inte bar sig. Det enda som är viktigt för en eventuell ny butik är framtida köptrohet. Utan en nära nog hundraprocentig sådan tror vi på kulturorganet att en ny butik går en hopplös framtid till mötes. Det är lätt att låta läpparnas bekännelse dölja fortsatt otrohet. Varför dök det upp så många nya ansikten då den gamla butiken reade ut det sista som gick?
Vi tycker att bilden högst upp har punkter satta i fel ordning. Det går inte att driva en mötesplats. Det går inte heller att genom en butik få till ett levande bycentrum. Man kan inte heller starta en butik för att få till en levande landsbygd. Stryk alla önskningar. Stryk allt om ”tro”. Det enda som är viktigt är att det man startar går med svarta siffror. Först då kan man börja tro och önska och längta och utveckla och uppskatta och…
Jo, det var där mötet i Folkets hus Degerhamn. Eller heter det Folkets hus Södra Möckleby? Hur som helst… Där hölls möte häromdan. Massor av people kom dit, 38 för att vara exakt. Men ok, jag kan ha räknat fel. Det kan har varit 37 eller möjligen 39. Men ”nästan fyrtio” själar är nog ganska exakt. Men kan nåt vara ganska exakt? Är det inte exakt – eller ”på ett ungefär”? Jag vet förbanne mig inte…
Jo, det var det där mötet ja… Det sas mig att det var årets viktigaste, viktigare än riksdans öppnande. Och jäklar vilket gott kaffe Astrid Lisbeth Ann-Christin Nilsson och hennes kille Olle Karl-Lennart Nilsson hade kokat! Det var det godaste Folketshuskaffe jag nånsin druckit! De borde få pris för sitt kaffe.
Jag förstod nog inte så mycket vad alla pratade om men det var nåt med kommunen och folket och kommunikation och förståelse och samarbete och sånt där som alla pratar om och som alla tycker är så viktigt men som aldrig fungerar hur mycket man än pratar om det. Jag minns min farfar som alltid sa:
– Det händer inte förrän det händer. Och så skrattade han så gott – och blev 104 bast!
Apropå bast… Jäklar vilka gamla människor som kom till mötet i Folkets hus Degerhamn. Ja, även på mötet i Folkets hus Södra Möckleby – om nu det är rätt alternativ. Att dom bara orkade gå! Jag tror inte nån var under 90 bast, men några jag såg var nog bara 50. Å nån enstaka var nog bara 30, rena barnet i församlingen, alltså. Rena spädbarnet!
– Världen är crazy, sa alltid min farfar. Och så skrattade han så gott.
Ja, jävlar…
Hur som helst, min rätt värdelöse så kallade kollega Allan von Kompost tog lite bilder från mötet. Eftersom han glömde anteckna vilka som syns på dem får vi publicera dem utan bildtexter. Tänk hur det kan gå. Och ändå har Allan avancerat till redaktionschef på landets enda kulturorgan! Tänk att ha kommit så långt här i livet och ändå göra bort sig så totalt. Visst är det märkligt. En sopa! Jag har föreslagit kommunen att ta över honom – men inte ens den vill ha honom – inte ens för halva priset. Då förstår ni. Och en sån ska jag behöva jobba med! Fy fan, rent ut sagt. Tur att man har sexsiffrigt i månadslön – och ett privat rehabiliteringsläger i Shimla. Utan det skulle jag förbanne mig inte stå ut.
Men det får vi ta en annan gång. Livet är fullt av möjligheter.
– Det gäller att smasha i precis rätt sekund! sa alltid min farfar. Och så skrattade han så gott.
Vad 17 var det som hände i Folkets hus i Södra Möckleby i kväll?
38 personer kom, nästan alla upp mot hundra bast. Alla satte de sig som grupper runt bord. Man läste och skrev i små och stora block. Någon pickade på en mobil. Vissa var allvarliga. Andra garvade och tycktes ha kul. Några var politiker från Mörbylånga. Andra var tjänstemän. Och så kom det så kallat vanligt folk också. Men vad gör vanligt folk tillsammans med politiker? Kan det sluta lyckligt? Ingen vet – ännu. Fortsättning följer…
Men en sak måste alla veta redan nu: Ulla var där! Ulla Herlitz. Ja, henne känner ju alla. Hon med äpplet! Kul tjej.
Senare inlägg besvarar – kanske – frågan: Vad 17 var det som hände i Folkets hus i Södra Möckleby i kväll?
I går var det filmvisning på Folkets hus i Degerhamn. Filmklubben håller i trådarna, främst genom Olle Nilsson och Kurt Arvidsson. Medan Olle sätter upp entréflaggor berättar Kurt:
– När vi betalat den årliga filmlicensen och hyran kom vi fram till att vi måste bli drygt 30 medlemmar för att det hela skulle gå runt. Vi blev en bra bit över 40! Och flera är välkomna. Medlemmen betalar 400 kronor för tio filmer. Billigare kan det knappast bli.
Alvarsamt2 träffade Margaretha och Uno Magnusson strax innan den moderna digitala bion släckte ned för visning av kvällens film, Härifrån till evigheten från 1953. Margaretha behövde inte tänka länge på frågan vad som är bäst med Filmklubben…
PS. Det är inte bara film som snurrar i huvudet på Olle och Kurt. Fredagen 23 mars visar man 19:00 även teater i det toppmoderna Folkets hus. Pjäsen heter Hissvägraren.
Sammanlagt firades runt 400-450 år. Ingen kan säga exakt. Det skedde i lördags. I Folkets hus Degerhamn. Folkets husföreningen blev 100 år, skytteföreningen 120, Degerhamns IF 90, Båt- och Sportfiskeklubben ”många år”, hembygdsföreningen ”en himla massa år”, PRO i Degerhamn ”år”, Brandmannaklubben ”år”, SPF Seniorerna Sydöland ”år”, Röda korset Degerhamnskretsen ”år” och slutligen Sockenföreningen med Alunhälsan som firade ”några år”. Även ABF kom med på ett hörn, de firade också ”år” – eller om det var ”många år”.
Det blev tal, lotterier, dans och framför allt umgänge. Alvarsamt2 summerar:
Det blev omöjligt att i festens yra ta alla namn på människorna på fotona. Därför visar vi dem utan bildtexter.