Etikettarkiv: foto

Gamla foton blir som nya

Då och då roar jag mig med att titta igenom äldre foton. Jag har 3 TB foton så det krävs månader att se alla. Men en djupdykning då och då i en speciell era kan ge sköna aha-upplevelser. Och att på nytt bildbehandla foton visar att människan inte är statisk, att allt går att utveckla/förändra/förbättra. Många av mina äldre bilder tycker jag är ganska dåligt behandlade. Alltså gör jag om dem och får ett nytt uttryck, en ny ”själ”.

Nedan en sån bild från Ås 2012. Skillnaden mot den tidigare versionen är stor. Bland annat är beskärningen djärvare, färgen reducerad, en helt annan typ av skärpa är pålagd. Bilden är i stort sett ”ny”, fastän så gammal.

Jag visar inte ursprungsversionen från 2012, för vem vill visa dåliga foton?

Fotot är i .jpg-format, men originalet är taget i .raw. Det är ett märkligt och genialt bildformat. All gjord bildbehandling sparas i fotot och kan när som helst raderas. Vips har du originalet för ögonen igen.
Märkt , , ,

Friskt satsat

För exakt åtta år sen, den 16 november 2012, sjösatte min fru och jag ett djärvt ljussättningsförsök. Mitt i kolmörka natten försökte vi lysa upp hela fyren Långe Jan med en batteridriven studioblixt och tre eller fyra externa handblixtar. Många timmars jobb gav en godkänd bild.
Märkt ,

order är order

Ölandsstereotyp

Stereotyper som denna är det värsta Sune Flisa vet. Han menar att en så slentrianmässig bild av Öland – med raps och väderkvarn – borde förbjudas i svensk grundlag. – Endast papperskorgen bör kantonera sån fotografisk dynga! skrek han under en morgonbön häromdagen. Men eftersom han själv har tagit bilden gav han senare order om omedelbar publicering.

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt

ytor utan ord

enkelhet_2

enkelhet_1

enkelhet_3

enkelhet_4


 

Märkt ,

nytt bra mikrofonsystem

Kulturorganets cykelavdelning har investerat i ny trådlös mikrofonteknik, Röde ON. Den kommer att presenteras och recenseras i detalj i framtida inlägg.

Den största finessen är att naturligtvis att fotografen/cyklisten slipper alla sladdar. Allt sitter på hjälmen, utom mikrofonen som sätts fast med klämma på bröstet. Mikrofonen sänder upptaget ljud till mottagaren som pytsar in det i kamerans ljudupptagningssystem.

GoPros egen mikrofon är dålig. Med Rödemicken blir ljudkvaliteten mycket bättre, speciellt i vind. Ett första test av systemet kan du lyssna till i serien Pierre på villovägar, vars första avsnitt publiceras under veckan som kommer.

För dig som är intresserad av tekniken kan berättas att skalet från Ulanzi ger ett mycket stabilt intryck, trots att det är tillverkat i hårdplast. Kameran sitter som gjuten i det. Uppe på skalet finns (dubbelt) standardfäste för blixt. Ett av dem har jag tagit loss för att limma fast på lämpligt ställe som mikrofonhållare. Jag använder blixtskon till Rödes mottagare, som är utrustad med passande clip. Från mottagaren går ljudet till kameran i sladd med 3,5 millimeterskontakt. Mikrofon och mottagare synkas extremt enkelt genom tryck på en knapp i tre sekunder.

Under skalet finns välpassande fack för GoPros klumpiga och alldeles för dyra ljudadapter, som många vloggare (ofta använd beteckning för videobloggare) tidigare hade dinglande under kameran eller fastsatt med gummisnoddar. Ulanziskalet har blivit en succé.

Röde ON, det trådlösa mikrofonsystemet, kostar 2 100 – 2 500 kronor. Ulanziskalet får du för under 300, och för GoPros ljudadapter får du ge 550-600 spänn. Hela maskineriet väger så lite att du knappt känner av det på hjälmen.

Där är underbart hur bra, små och behändiga – och billiga – dagens kameror och videokameror har blivit. Man klarar sig långt som både stillbilds- och videofotograf med en pytteliten actionkamera för under 4 000. Lägger man till 3 000 får man även bra ljud. För mig är systemkamerornas tid för evigt förbi.

Rödemikrofon-på-hjälm
På hjälmen sitter Röde ON i blixtskon uppe på Ulanziskalet. En lätt avtagbar lucka på GoPro måste tas bort för att föra in mikrofon- och ljudadapterkontakterna. Längst ned ser du mikrofonen med liten svart deadcat. Den är – hittills – enda besvikelsen. Fästena är alldeles för klena; ”den döda katten” blåser lätt av.


 

Märkt , , , , ,

kamera eller pensel?

Kan ett foto av en fabrik ge åskådaren nån form av stimulans? Skulle man stå ut med att ha detta foto av Cementafabriken i Degerhamn på väggen hemma i vardagsrummet? Svår fråga. Men mitt svar är nej. Kameran är i motiv som detta ofta underlägsen penseln, eftersom en människas ”upplevelse” av motivet saknas. Kameran bara registrerar.

 

 


 

Märkt ,

den bedrägliga sanningen

Finns sanningen? Självklart inte. Allt är relativt och åsikter om vad ordet sanning står för varierar lika mycket som vädret. Men kameran, då? Berättar inte den sanningen? Nej, kameran är en av de värsta ljugmaskiner människan uppfunnit. Kameran är som människan, manipulativ, ombytlig, både ärlig och oärlig.

Om jag fotograferar i RAW kommer ”döda, anemiska bilder” ur kameran. Nio av tio människor skulle säga att det måste vara nåt fel på kameran. Men så ser kameran verkligheten. För att få nio av tio att i stället tycka att bilden ser bra ut låter kamerafabrikanten en liten dator ”fixa till” bilden – och den blir en JPG-bild. Denna ser olika ut i olika kameramärken, beroende på att människor har olika uppfattningar om hur en ”sann bild” ska se ut. Att den genomsnittliga JPG-bilden ändå uppvisar svagheter beror på att kameran inte rår på många av verklighetens problem, exempelvis för höga kontraster, motljus, färgseparering.

I bilderna nedan – ett stycke industrikomplex – ska jag försöka visa hur min enkla kamera och jag kan ljuga för dig. Observera att de olika versionerna har gjorts på bara några sekunder. Genom ett mer tidsödande och sofistikerat bildbehandlingsarbete kan man uppnå i stort sett vilka ”verkligheter” som helst.

Slutligen: kameror för en tusenlapp tar lika ”sanna och verklighetstrogna/förljugna” bilder som de för 25 000 kronor. Det gäller dock bara vid webbpublicering och ”normala fotograferingsförhållanden”. Tror du mig inte kan du klicka här. De flesta kan inte se några kvalitetsskillnader mellan leksakskameran och proffssmällan.

I några kommande inlägg ska jag skildra några motiv i Degerhamn. Alla bilder är tagna i samma slags ljus vid nästan exakt samma tid på dagen. Men jag har behandlat motiven på olika sätt för att de ska stämma bättre med det som fotona beskriver. Jag ska alltså storljuga!

Så här tycker konstruktörerna av min fickkamera att verkligheten ser ut. Vad jag tycker är irrelevant, för du, faster Magda och kamerakonstruktörerna tycker antagligen annorlunda.

I bildbehandlingsprogrammet lägger jag till ökad klarhet, mer svärta, ökad kontrast. Resultatet blir ”hårt, tufft, industriellt, maskulint”. Många krigsbilder är framställda åt det här hållet.

Jag lättar upp ovanstående bild och minskar kontrasterna och drar ned en aning på blått och adderar lite gult. Vi får ett något ”mildare” uttryck. Ser vi ”verkligheten” i den?

Genom att radikalt minska på klarheten och dessutom sänka kontrasten ytterligare får industrikomplexet ett ”lenare, vänligare och mer pastellfärgad framtoning”.

Med några små handgrepp har jag förflyttat hela fabriken till öknen. Blått har ersatts med gult och klarheten är minskad. Den helt nya framtoningen är slående. I ett reportage om ”Fosfatbrytning i Tunisien” skulle du nog tro att bilden beskrev verkligheten. Men landet är inte Tunisien utan Sverige. Och fosfatfabriken är Cementa på Öland.

Nu finns fabrikskomplexet på planeten Mars. Effekten uppnås genom mindre gult, mera blått. Och så en ökad kontrast och kraftigare skugga. Den kan också beskriva fenomenet ”kväll på jorden”.

I denna version av ”verkligheten” är runt 80 procent av all färg borttagen. Ögat protesterar sannolikt inte, trots att bilden är en riktig storljugare.

Subtila skillnader kan enkelt uppnås genom filter. Här har jag lagt på 25 procent ”djupt smaragdgrönt”. Trots det skulle nog många kalla den ”verklighetstrogen”.

Nu har fabriken blivit ”giftig” genom påslag av rött, orange, grönt, gult, aquor, blå, lila och magenter. Såg du bilden i ett reportage om ”Farlig utanbrytning” skulle du nog tro på den – och inte ha en aning om att du var förd bakom ljuset.

Märkt , , ,