Etikettarkiv: fototips

Tag kopia före bildbehandling av jpg

Du som bildbehandlar dina jpg-foton kan ha nytta av detta råd: Tag kopia på bilden innan du går på den och sparar den på nytt. JPG-formatet är nämligen av modell ”förstörande”. För varje gång du spar en sån bild blir den tekniskt sämre. Mer och mer info i fotot tas bort.

Därför ska du inte heller spara om ett jpg-foto.

Jobbar du med kopior finns originalen alltid kvar.

Märkt ,

Skapa djup i bilden

En vacker vy blir inte alltid en vacker bild. En havshorisont från rastplatsen i Albrunna riskerar att bli lika tråkig som miljarder andra bilder med liknande motiv. Att utsikten är vacker, att vädret är skönt och att solen skiner spelar ingen roll. När verkligheten transformeras till en bild av ett sånt motiv blir den trist. Punkt.

En trist bild. Trots att vi ser flera mil saknar den djup. Och horisonten ligger på sämsta stället, mitt i bilden.
Här ligger horisonten lika trist, men bilden har ett djup tack vare trädet och buskarna i förgrunden. I den övre bilden finns också buskar i förgrunden, men de är för otydliga och ligger för långt in i bilden för att skapa djup.

”Lösningen” är att lägga stora tydliga föremål i förgrunden. Och skärpan lägger du på den närmaste busken/människan/trädet. Det är nästan omöjligt att ta en intressant bild av en horisont utan föremål eller människor i förgrunden. Solnedgångsbilder är ofta värst av alla.

Och hur är det nu alla ni som gick min fotokurs för många år sedan… Hur är förhållandet mellan bländarens storlek och skärpedjupet? Och betyder stor eller liten sensor nåt för detsamma? Svaret på de frågorna och många andra hittar du här.

Märkt , , ,

Om detta med beskärning

Beskärning är troligen den bildförbättringsteknik som används minst. Det är synd, eftersom i stort sett alla bilder vinner på att beskäras. Det enda som krävs för att bli en bra beskärare är mod.
Man kan förstärka en rörelse genom att beskära rätt. Här ser vi en horisontell rörelse, som blir tydligare eftersom även formatet är ”horisontellt”. En raketuppskjutning gör sig bättre i ett vertikalt format. Oftast, ity alla regler är till för att brytas – nån gång.
Märkt ,

Jaga vilt med fickkamera?

När du ska fotografera fågel och vilt bör du ha ett teleobjektiv, ju längre desto bättre. Så brukar det heta. Men en enmetersglugg kan kosta sina modiga 100 000 Gurra och är ett fullständigt helvete att konka omkring med. Jag använder i dag nästan uteslutande små fickkameror, både då jag filmar och fotograferar. Och ju mindre smällorna är, desto oftare kommer de till användning.

Med vilt är det som med människor. En fågel eller en älg eller ett rådjur kan uppträda på många olika sätt. Ibland flyr ett rådjur när jag är 300 meter från det. Andra gånger kan jag stå och prata med det på 6 meters avstånd. Likaså med gässen. Ofta sker uppflogen på 100 meters avstånd, men ibland kan jag komma så nära som 20-30 meter. Och då går det att få till en ”hyfsad fotografisk närkontakt”. Bilderna nedan är tagna med min lilla Fuji X30.

Bäst är att närma sig målet i små etapper. Vinden bör vara från djuret mot dig. Gå så stilla du kan, rör bara fötterna. Stanna. Vänta. Gå en bit igen. Vänta. Gå igen. Så kan man hålla på tills man kommer till smärtgränsen…

Slutsats: Det går att plåta vilt med vilken liten kamera som helst. Det gäller bara att veta hur man uppför sig – och har oceaner av tålamod.

De rädda har redan lyft, men vissa är modigare och väntar kvar på backen…
Ett ”självmordsskott” rakt in i solen. Trots det har bilden vissa kvaliteter.
Märkt ,

Dagens Ölandsbild

Segelbåtar_DÖBildSegelbåtar i Grönhögens hamn. Ett kort teleobjektiv ”trycker ihop” bilden en aning. Ju längre tele desto mera. Detta knep kan användas med objekt som ligger bakom varandra. Tänk på att ju längre objektiv du använder, desto mindre bländare måste du använda för att få skärpedjup. Hur långt skärpedjupet blir vid olika bländare är bäst att testa sig fram till. Ytterligare en detalj att tänka på är att ju närmare dig själv du lägger skärpan, desto mindre blir skärpedjupet. Att ”trycka ihop” motivet med ett tele fungerar bara då objekten ligger bakom varandra, det funkar naturligtvis inte med objekt bredvid varandra, alltså på samma avstånd från kameran.


Märkt ,

svartvita råd för att inte bli tokig

PhotoShopInom kort lägger jag ut svartvita bilder från Stensjö by på bloggen. Alla är gjorda i Bridge och PhotoShop. Det finns många metoder att göra svartvita bilder av färgbilder. För Stensjö bybilderna valde jag PhotoShops ”blanda kanaler”. Arbetsgången: Korrigering av exponering, kontrast och färg i programmet Bridge. I PhotoShop väljer jag Bild\justeringar\blanda kanaler. Längst ned till vänster bockar jag i rutan Monokrom (vid röd pil). Jag jobbar sedan med att skjuta reglagen för röd, grön och blå kanal hit och dit tills jag blir nöjd. Men – man kan bli sinnessjuk på dessa tre spakar. Man kan bli sittande en hel natt innan man hittar det optimala läget. Därför gör jag processen ganska kort och nöjer mig med att hitta ett ”godkänt läge” där summan av de tre kanalerna blir ungefär 100 procent (se det röda vågräta strecket). Detta läge använder jag sen till alla bilder i aktuell serie. Det brukar gå bra. Därpå gör jag en slutjustering i ”Kurvor” och lägger på eventuell skärpa, eftersom dessa bilder togs i rawformat.


Märkt , , ,

återförenade

Gamla kompisar är inte att förakta. Jag har dammat av min tolv år gamla Canon EOS 50D. Den har säkert gett mig 100 000 exponeringar och går fortfarande som ett schweizerur. Kameran för mig bakåt i tiden – och framåt. Jag fotar nämligen i RAW med den och måste ”göra” bilderna själv. Fotar du i .JPG fixar kameran bilderna åt dig.

RAW för ned mig på nybörjarstadiet igen. Jag måste på nytt sätta mig in i begrepp som färgtemperaturer, exponering, fyllnadsljus, högdagrar, ljus i mörker skuggor och högdagrar, liksom brusreducering. Svårare är att komma till rätta med kromatisk avvikelse genom korrigeringar av röd/cyankant och blå/gul kant. Men efter en timmes jobb är jag tillbaka där jag började för tolv år sen. Nu gör jag en RAW-bild på två minuter, den som kamerans processor gör på en tiondels sekund åt dig när du plåtar i .JPG

Det ”nya” hantverket inspirerar. Det har med ens blivit ännu intressantare att fotografera. Vill du lära mer om fotografiets grundelement är RAW-formatet en bra skola. Det ger dessutom en större möjlighet att rädda felexponerade bilder. Upp till tre stegs felexponering brukar gå att fixa. De flesta kameror kan samtidigt ta både .JPG och .RAW De senare kan då användas som ”räddningsplankor” om .JPG-versionerna av någon anledning blivit felexponerade.

Bilden nedan är en av de RAW-bilder jag tog vid Karl X Gustavs mur i går där vinden bankade på i 21 meter per sekund. Det var svårt att hålla kameran stilla. Jag valde denna bild som exempel, eftersom ”skelettvitt” är en mycket speciell variant av vitt. Efter en hel del spakdragande och reglageskjutande tror jag skallens vithet i den färdiga bilden stämmer rätt väl med verkligheten.

Vad nu ”verkligheten” är för nåt!

skärmBilden direkt ur kameran. Jag gör här jobbet i Bridge och PhotoShop.

_MG_4744Färdig bild.


Märkt , ,

nyckelfärdig ställplats

När man ser folk fotografera med sina mobiler förstår man att så få bilder blir riktigt bra. Få tänker först och fotar sen; man sliter bara upp telefonen och klickar. Om man lär sig fotograferingens grunder blir bilderna så mycket bättre.

En proffsfotograf frågar sig:

  • hur är ljuset? Varifrån faller det? Hur ska jag utnyttja det?
  • hur är kontrasterna? Måste jag använda upplättningsljus (blixt eller reflexskärm)?
  • räcker ljuset för de kamerainställningar jag vill använda? Och vilka är de? (ISO-värde?),(slutartid – vill jag ha skärpa eller rörelseoskärpa?), bländare – vill jag ha kort eller långt skärpedjup?)
  • hur fyller jag bilden med ljus, vilken blir bästa bildvinkeln?

I den mycket enkla bilden nedan kan du se hur jag har tänkt före skottet.

  • bilden domineras av tre linjer: stenraden, horisonten, elstolpen. Ingen av dessa linjer får ligga mitt i bilden, utan helst nära gyllene snittet, vilket de gör.
  • vad kan jag utnyttja för att få djup i bilden? Raden av stenar, förstås!
  • jag vill ha skärpa på huvudobjektet (elskåpets nycklar) men också på hela stenraden. Eftersom jag står nära elskåpet krävs minsta möjliga bländare för att få maximalt skärpedjup (ju närmare motivets huvudobjekt du står, desto mindre blir skärpedjupet, vilket det också blir ju större sensor din kamera har).
  • ISO-värde? Det är soligt så 100 ISO räcker för den lilla bländare jag valt.
  • nycklarna i vänstra skåpet hänger i djup skugga? De i högra glimmar i solen. Jag vill att även de vänstra ska glittra. Hur löser jag det? Med blixt, förstås. Nån reflexskärm har jag inte med mig. Utan blixt hade de vänstra nycklarna blivit svarta på fotot.

nyckelklart_nya-ställplatsen_GrönhögenEn enkel men noga genomtänkt bild från nya ställplatsen i Grönhögen. Den är inte på något sätt ”fantastisk” men så bra som möjligt rent kompositionsmässigt – tycker jag. Andra kan naturligtvis tycka helt annorlunda. Men så är det ju alltid i alla sammanhang. Dock vågar jag påstå: Fotografins grunden kommer ingen ifrån om resultatet ska bli bra.


 

Märkt , ,

motiv för blixt

Alla bilderna nedan är tagna med min lilla Fuji X30. Motljus råder i de tre undre. För att inte trädstammarna ska bli alldeles svarta använder jag blixten – uppskruvad till två gånger normalläget.

Tips: Använd blixt när du vill lätta upp skuggor. Använd blixt när du vill jämna ut hårda kontraster i solskensmotiv. Använd blixt då du vill använda mindre bländare och/eller kortare exponeringstid (men observera att kamera med ridåslutare ofta har lång kortaste exponeringstid med blixt, ofta 1/125 sekund).

De inbyggda blixtarna i fickkameror är svaga. Jag brukar säga att effekten är nästan noll på avstånd över tre fyra meter – ljusreflekterande motiv undantagna, som i översta bilden av båten. Utan blixtens hjälp hade P-skylten blivit i stort sett svart. Här fick jag sprutt i den med blixtens hjälp trots att avståndet var sex sju meter.

Slutsats: Blixtra mera – även under ljusa årstider!

strandad-i-Grönhögen

träd-i-vatten_2

träd-i-vatten

träd-i-vatten_3


 

Märkt , ,

Ett foto som inte går att ta… Eller?

morötter_i_pall_5

Att ta en viss typ av foto kan vara extremt svårt under givna förutsättningar, med given utrustning. Bilden ovan tog jag häromdagen med min enkla fickkamera i skymningsljus, en gråtrist dag. Inte ens med 800 ISO på 1/20 sekund ville min smälla ge mindre bländare än 2,8. Längre exponeringstid än så ger sällan skarp bild. Och jag ville ha minst bländare 6,4. Minst.

Nu, alla ni som gick min fotokurs för några år sen… Minns ni bländarskalan? Minns ni att stor bländare ger kort skärpedjup. att liten ger längre? Hur löser vi nu gåtan?

Det jag vill få fram är en skarp, brusfri bild minst 30 centimeter bred som blir perfekt i tryck i 300 dpi, med skärpa från närmaste till mest avlägsna morot? Du håller bara en simpel fickkamera i händerna och vädret är som det är. Om fem minuter är det för mörkt… Hur gör du?

Nu fick du sannolikt nåt att bita i. Den pålästa fotografen förstår snart att uppgiften är hopplös. Den går inte att lösa. Allt för många odds är emot oss.

Men kanske ändå… Det beror på vad vi har hemma i datorn. Har vi ett bildbehandlingsprogram som exempelvis Bridge med kommandot graderat filter kan vi lösa uppgiften.

Så här gör vi. Har du tips om annan lösning är jag mycket intresserad av att få veta.

  • enda möjligheten att få stort skärpedjup är liten bländare. Men hur få liten bländare då det snart är mörkt?
  • enda chansen är förstås blixten. Men här ute på fältet finns inget tak att slå en indirekt blixt i. Och slår jag en direkt blixt (rakt på) blir de närmaste morötterna korrekt exponerade men de längst bort blir mörka, sannolikt kolsvarta.
  • för att få bästa bildkvalitet, den ska ju tryckas i 300 dpi, använder vi 100 ISO, alltså minsta möjliga ljuskänslighet. Men… Hur går det ihop med allt annat som är emot oss?
  • jo, vi ställer in blixten på högsta ljusstyrka. Det brukar gå att göra även på enkla kameror. Min kameras högsta värde är + 2, alltså dubbelt så stark blixt som normalt.
  • men… Jag slår ett provfoto och ser att detta inte räcker. Bilden blir alldeles för mörk och morötterna längst bort syns inte alls…
  • visst är det spännande? Har du förstått hur du fixar skivan?
  • så här: Det är fortfarande en aning dagsljus kvar. Klockan är 14:30. Det lilla dagsljus som finns måste vi använda så gott det går – tillsammans med blixten. Alltså ställer vi exponeringen på 1/5 eller 1/2 sekund. Men det går väl inte!? säger du. Nyss kunde du bara ta skarpa bilder på högst 1/20 sekund!
  • lugn i stormen. Om jag använder 1/5 sekund utan blixt blir bilden garanterat suddig. Men tillsammans med blixt blir motivet knivskarpt? Hur går det ihop? Jo, blixten brinner av på ungefär 1/1 000 sekund. Risken för rörelseoskärpa är alltså nästan noll. Den eventuella oskärpa som dagsljuset ger är i jämförelse med skärpan blixten ger försumbar. Den blir inte ens synlig.
  • vi tar följaktligen bilden med starkast möjliga blixt. Ställer in kameran på M, manuellt läge, och väljer 1/5 sekunds exponeringstid och bländare 6,4 – eller ännu hellre 8. ISO ligger kvar på ynkliga 100 ISO, alltså en känslighet man brukar använda vid ”klart sommarväder”. Här står vi nu i snart nermörkt novemberljus och ser knappt motivet i sökaren. Hur fan ska detta gå? Jo då, det ska gå bra…
  • vi tar bilden. Morötterna närmast kameran är exakt exponerade. Men de längre bort är nästan sotsvarta.
  • nu går vi hem. Startar datorn, öppnar Bridge. De närmaste morötterna är korrekt exponerade på alla sätt. Men de bakre…? Nu tar vi till verktyget graderat filter. Vi ställer in det på + 1,0 eller 1,5 exponeringssteg och drar verktyget från övre högra hörnet ned mot det nedre vänstra. Det graderade filtret gör nu det underbara, det ljusar upp, men mest i början, svagare ju längre du drar det. Det ljusar alltså upp mer uppe i hörnet än mot mitten. Vi kan öka eller minska exponeringsvärdet, men så mycket mer än 1,5 steg blir sällan bra i jpg-bilder (.rawbilder tål mycket mer).
  • vi avslutar med att mörka ned ovan och nedan morotslådorna med graderat filter. Vill minnas att jag använde – 0,5 exponeringssteg. Bilden blir i det närmaste perfekt, en jämnt upplyst diagonal rad lådor med läckra morötter lyser i den mörka novembereftermiddagen. Det fullstora fotot (inte det här på bloggen) kan nu tryckas 33 centimeter brett i 300 dpi. Det ser ut att vara taget med en proffsutrustning och blixtar för ”miljoner”. Vi är att gratulera!

Det är såna här svåra fotosituationer som bara den teoretiskt kunniga fotografen kan lösa. Tyvärr lär sig få teorin i dag när det bara är att ta fram telefonen och knäppa utan att tänka. Men resultatet blir som det blir; ingen generation före oss  har sett så många dåliga bilder som vi.

Lär dig därför grunderna om skärpedjup, bländarvärden, exponeringstidens betydelse, direkt och indirekt blixt och ISO:s påverkan. Då löser du alla problem. Nästan.

Till vänster: Bilden ur kameran. Till höger: Bilden efter jobb med graderat filter.


 

Märkt , ,

komprimera sommarbilden!

segelbåt_Grönhögens_hamnVackra sommardagar kan man frestas att försöka få med så mycket som möjligt av ett inbjudande motiv. Risken är att man då får en bild ”utan mening och kraft”. Testa ibland motsatsen: att komprimera genom ett teleobjektiv. Bilden ovan kan nästan inte bli vardagligare: En båt på väg ut från Grönhögens hamn. Genom att använda telet på min lilla Fuji X30 har jag tryckt ihop perspektivet, vilket har skapat ”fokus” och till och med en gnutta ”dramatik”.

 


 

Märkt ,

vänd dig 180 grader!

Genom att ta en bild och sen vända sig om i 180 grader och ta ytterligare en bild kan man ibland få fram två olika världar. Metoden passar särskilt bra när ljuset är hårt och man får med- och motljus. Bilderna nedan är tagna i dag från samma ställe i mitten av allén mellan Albrunna och Södra Möckleby. Färger, toning, totalintryck är väsensskilda.

Allén i medljus vid lågt solstånd.

Samma trädparad – om än decimerad – i skarpt motljus.

 

 


 

Märkt , ,

allting är blått, blått, blått

Snön faller. Och många bilder blir blå. Varför? Jo, den kritvita snön lurar kameran. Den tror att det är ljusare än det faktiskt är – och bländar ned. Bilden blir underexponerad, för mörk. Lösningen är enkel: Prova dig fram genom att använda exponeringskompensationen. Börja med + ett halvt bländarsteg, öka om nödvändigt. Denna bild är ett helt bländarsteg underexponerad och krävde därför justeringar i bildbehandlingsprogram, se bilderna nedan.

Här har jag ökat exponeringen ett bländarsteg. Dessutom har jag lagt på lite gult – för en varmare ton. Men bilden har fortfarande blåstick. Det är en smaksak om det ska vara kvar eller korrigeras ytterligare. Ett litet blåstick i bilder i djup skugga kan nog anses naturligt. 

Med ännu mera gult i bilden blir snön allt vitare. I mina ögon är denna version den bästa. För att slippa så mycket bildbehandlingsarbete som möjligt kan du ställa in din kameras exponeringskompensation på + 0,5 till + 1 steg. Lär dig också att använda rätt ljusmätningssystem, klicka här. Och här.

Märkt , , , ,

detaljer berättar

Bra författare och skickliga reportrar vet att man aldrig kan berätta allt. Man måste sovra. Ibland kan en story skalas ned till att endast berättas med detaljer.

Så tänkte jag på parksoffan i Stadsparken i Kalmar då några ungdomar kom förbi och började… Tja, inte ens det behöver berättas. Det framgår av de tysta bilderna – utan ord.

Märkt , , ,

varma och kalla bilder

De flesta fotografer har troligen kamerans vitbalans inställd på auto. Moderna kameror är duktiga på att avläsa olika ljus – och korrigera dem så att vi upplever dem som äkta. Men ibland klarar inte kameran uppgiften – och kanske inte heller fotografen. När olika ljuskällor/ljuskaraktärer blandas blir det nämligen svårare. Dagsljus har en helt annan färgtemperatur än ljuset från en glödlampa. Det är lätt att få en bild med enbart dagsljus eller enbart glödlampsljus med korrekt färgtemperatur. Det är när dessa ljus blandas som det kan bli knepigt. Färgtemperatur mäts i kelvin. Vill du läsa mer om olika ljuskällors värden klickar du här.

I detta avsnitt visar jag bara den allra enklaste justeringen av ett fotos karaktär, nämligen färgtemperaturen. Den bestämmer hur kallt, respektive varmt ett motiv ska återges i ett foto. På översta fotot nedan ser du reglagen i mitt favoritprogram, Bridge. Den röda pilen har jag ritat dit för att visa reglaget färgtemperatur. Du drar helt enkelt i slajden till höger eller vänster. Till vänster blir fotot kallare, till höger varmare. Kallare är lika med ”blåare”, varmare med ”gulare”.

Denna möjlighet att styra ”kylan”, respektive ”värmen” ser olika ut i olika program. Men effekten genom att minska eller öka andelen blått eller gult är densamma. Det är bara att testa, testa, testa. En god regel är att vara ”lätt på hand” och jobba med små förskjutningar; JPG-filer tål inte stora korrigeringar. Det gör däremot foton i RAW-format.

Vill du fördjupa dig i ämnet färgtemperatur kan du läsa en bra artikel här.

I ett kommande inlägg ska vi experimentera med olika inställningar i kameran – utan att korrigera något i bildbehandlingsprogram. Din kamera har säkert många färgtemperaturalternativ som du sällan eller kanske aldrig har provat…

Vy i bildbehandlingsprogrammet Bridge. Här grundjusteras fotot för att sedan öppnas och slutbehandlas i PhotoShop.

Neutral färgtemperatur. Detta är kamerans uppfattning av färgtemperaturen i ett foto taget på den långa piren vid Seby läge på östra Öland. Fuji X30 och jag är helt överens. Här behövs ingen som helst justering.

Kall.

Kallare.

Kallast. Här har vi passerat gränsen för ”sannolikt korrekt återgivning”. Tydligt blåstick. Kan räddas med ”en kanna gult”.

Neutral färgtemperatur.

Varm.

Varmare.

Varmast. Bilden har ett tydligt ”gulstick”; den innehåller på tok för mycket gult.

Märkt , , ,

brännvidder

Som bekant ljuger alltid kameran. En zoomkamera betraktar jag som rena verklighetsförvanskaren/ljugmaskinen. Nedan har jag plåtat bryggan i Seby läge med min kompaktkameras vidvinkel och i ett relativt kraftigt teleläge. I en fullformatskamera skulle brännvidderna ha varit 24, respektive 370 millimeter. Vi får helt olika, alternativa bilder/beskrivningar av något som vi kallar ”verklighet”.

dsc01585Brännvidd motsvarande 24 millimeter i fullformat. Jag får med hela bryggan och stora ytor runt den. Trots fullt öppen bländare är skärpedjupet stort. Om man inte har för stora pretentioner vågar jag påstå att skärpan duger från en meter till oändligt. Apropå ”skärpa och oändligt”: Inlägg om denna situation kommer. Den är inte alls så enkel som man kanske tror…

dsc01571Brännvidd motsvarande 370 millimeter i fullformat. Det är ungefär halva maxteleläget i Sony DSC-HX60V. Bara yttersta delen av bryggan ryms i bilden. Jag har lagt skärpan ungefär 1/3 in i bilden. Den räcker då ända ut till bryggslutet – trots full bländaröppning.

Märkt , ,