Varför blir snön blå på foton?

Öland har blivit kritvitt; risken för underexponering och blåstick ökar när du plåtar. Att fotografera snö kräver en del kunskap. Under blå himmel blir den vita snön ofta blå på foton. Våra ögon ser så oerhört mycket bättre än våra kameror. Vi ser att snön är vit medan kameran ofta gör den både blå och nyansfattig. Grunden för korrekta färger heter rätt exponering. Ju mer underexponerad bilden är, desto blåare blir den.

För att få välexponerade bilder bör du inte mäta ljuset på snön. Allt i bilden som är mörkare än snön blir då underexponerat. Därför bör du mäta ljuset på något som är ”ordentligt grått”, eller mer exakt med ett så kallat gråkort. Som ”nödgråkort” kan du använda en handflata, din eller nån annans, eller förslagsvis en grå lovikavante. Vill du göra det enklare för dig kan du ställa in kameran på att överexponera ett steg. Det är en ungefärlig inställning som blir bra när stora delar av motivet är snö.

Ett rätt exponerat foto är en bra början. Men som sagt, kameran är nästan blind för snö i jämförelse med våra fantastiska ögon. Nedan ser du ett foto i formatet .RAW De flesta lite bättre kameror kan fotografera i det formatet. Finessen är att det helt naket visar vad kameran ser. Bilden är alltså inte alls bearbetad och förbättrad av kamerans ”dator”. På nästan alla kameror kan man välja mellan många olika manuella inställningar för vitbalans, men jag går inte in på dem här. Alla bilder nedan är tagna med kamerans vitbalans inställd på Auto.

Motivet i RAW-format. På min kamera tas då alltid bilden i det maximala bildformatet vilket jag än har ställt in. De flesta kameror kan ta både .RAW- och .JPG-bilder samtidigt. Det gör att du enkelt kan se hur mycket din kamera försöker förbättra bilden åt dig. Bilden ovan visar hur kameran ser motivet, bilden nedan är den bild kameran vill ge dig som slutresultat.

Här ser du JPG-versionen som din kamera serverar dig som ”färdig”. Bättre kan jag inte! Vi ser att fotot är bättre än .RAW-versionen men att det fortfarande har brister. Snön saknar nästan alla nyanser, särskilt i solbelysta partier.

Med kommandot Skuggor/högdagrar i PhotoShop kan vi nu plocka fram skuggor och detaljer i snön. Snön börjar se ut ungefär som våra ögon ser den, men den är alldeles för blå.

Slutresultatet där jag har lagt till en tesked gult. Snön är svagt blå i skuggorna, vilket är korrekt, och vit där solen kommer åt. Vi ser dessutom mängder av nyanser i den, särskilt i de solbelysta partierna. Skärpa är pålagd. Minns att alla .RAW-bilder ska skärpas. I .JPG skärper kameran dina bilder. Vill man minska färgintensiteten är det enkelt att göra i kommandot Saturation.

Dessa foton visar att det inte finns något sant foto. Man kan aldrig påstå att kameran inte ljuger – för då ljuger man.

Lyckligtvis är dagens kameror ganska bra på att fixa till bilden i .JPG-format. Men perfekt blir den aldrig. Ska du ha en fulländad bild måste du själv hjälpa din stackars halvblinda kamera på traven.

Var lägger jag skärpan?

Om man kan fotografins grunder blir denna hobby roligare och intressantare. I dag tar de flesta fram sin telefon och knäpper ett par bilder och de får bli som de blir, tyvärr. Nedanstående bild ställde mig inför ett problem.

Jag hade bara ett teleobjektiv, 150 millimeter. Ljuset var dåligt och jag ville inte pressa mer än till 800 ISO. Kameran var dessutom av fullformatstyp, alltså med stor sensor som ger kortare skärpedjup än smällor med liten sensor. Eftersom det också blåste hårt och det inte fanns möjlighet till stöd ville jag inte använda längre slutartid än 1/160 sekund. Var skulle jag lägga skärpan när jag ville ha så god skärpa som möjligt på så många av bodarna som möjligt utmed kajen i Gräsgårds hamn?

I ”normala” fall lägger jag alltid skärpan på objektet närmast kameran. Med liten bländare får jag då stort skärpedjup, men stor blir det kort. Men här, då…? Hade jag lagt skärpan på närmsta bod, eventuellt på närmaste däck på kajen hade skärpan naturligtvis blivit bra just där – men mycket snabbt blivit sämre bakåt i motivet. Mina fotoelever minns än i dag att ju närmare man befinner sig motivet, desto kortare blir skärpedjupet.

Lösningen blev denna, inte optimal, men i mina ögon den bästa: Jag la helt enkelt skärpan på den andra boden. Den första blir då en aning oskarp men tredje till sista får godkänd skärpa.

Det är såna här privata resonemang som gör fotograferandet intressant – åtminstone för mig.

det bästa fototipset av alla

Denna sommars viktigaste fototips är detsamma som förra sommarens. Följer du det blir dina bilder enormt mycket bättre – rent tekniskt.

---

 

du nya sköna år

Vid hårda kontraster kan du hjälpa din kamera genom att hålla dina solglasögon framför objektivet. Håll så nära som möjligt. Ju bättre solglasögon du har, desto bättre blir resultatet. Filmen nedan är ett test i Grönhögen. Motivet blir brunfärgat men nästan helt utan besvärliga reflexer.

Filmen är tagen med måttligt filmbegåvade Fuji X30, vars ljud är lika dåligt som de flesta jämförbara kamerors. Ska man videofilma i dag bör man lägga mesta krutet på extern ljudupptagning, eftersom ett dåligt ljud förstör den bästa film. Många av dagens billiga kameror tar bra videofilmer – men med bedrövligt och ofta helt oanvändbart ljud. Just i denna film kan ljudet dock försvaras. Det blåser 19 meter i sekunden i byarna.

 

 

---

 

ordning och reda

Rubriken låter som Stefan Löfvén. Han vill ha ”ordning och reda” i det mesta. Men det var inte det jag tänkte skriva om utan foton… Digitala foton. I foto- och datortidningar läser jag om hur slarvigt nutidsmänniskan ofta arkiverar sina bilder. Det har aldrig tagits så många bilder som i dag, och risken är att de aldrig kommer till nytta eller användning – på grund av dålig arkivering.

Begreppet ”dålig arkivering” kan likställas med att många bara pytsar in sina bilder i en mapp kallad Mina foton som sväller som en röksvamp om hösten och till sist blir omöjlig att hitta i.

Ännu värre blir det förstås om fotona får behålla sina kryptiska originalnamn, exempelvis _MG_7098.jpg Ingen sökmotor i världen förstår att den bilden föreställer moster Agda på besök i Värnamo. Bilden går alltså inte att hitta, vare sig i datorn eller på nåt ställe i molnet. Då bör man kanske tänka över varför man fotograferar.

Mitt tips är att omedelbart döpa om alla bilder med långa lättsökta namn. Bilden _MG_7098.jpg döps förslagsvis om till Moster Agda Värnamo 2018

När du söker bilder om 5 eller 49 år kanske du inte kommer ihåg vilken stad hon besökte. Du minns nog inte heller när hon var där. Men – förhoppningsvis – minns du att moster heter/hette Agda. Du kan då söka på moster Agda och får omedelbart upp bilderna på henne i Värnamo 2018.

Är du riktigt full i fan kan du batchdöpa (döpa om massor av foton med ett enda kommando) alla bilder i oerhört långa, beskrivande och faktaspsäckade namn. Det går att göra i dag. Du kan exempelvis skriva en kort novell om bilderna av moster Agda ätandes pizza på pizzeria Venus i Värnamo. Det enda du inte kan göra är att använda vissa specialtecken eller punkt. Den enda punkten ska stå mellan förnamnet och efternamnet – i detta fall .jpg

Nedan ett extremt förslag på berättande fotonamn – som blir lätthittat även om du har tusentals eller miljoner foton:

moster Agda äter pizza nummer 63 Amorosa på pizzeria Venus i Värnamo sällskap Lasse Svensson Ulrica Flemming Putte Labansson 5 juli klockan 14 år 2018 Foto och copyright Pelle Kråka Vi for sen till Borås Frufällan där Ulricas farbror Kalla Kula hade sommarhus.jpg

Ponera att du har 32 bilder av moster Agda på pizzerian. Då batchdöper du alla till ovanstående namn och lägger till ett löpnummer. Hundra eller tusen foton döps om på några sekunder. Alla filer heter då ovanstående med tillägget 1, 2, 3 och så vidare upp till 32.

Du får då träffar på rätt foto i din dators sökmotor vilket av ordet/orden i filnamnet du än söker på.

* * *

För att testa döper jag ett foto till det långa namnet ovan. Vid sökning i Win 10 hinner jag bara skriva in Fru (Frufällan) förrän Win hittar det foto jag söker bland mina 178 393 foton.

I Windows sökfunktion hann jag bara skriva in tre bokstäver förrän motorn hittade fotot av moster Agda – fotot ovan med det extremt långa filnamnet. 

 

 

---

 

när man inte ser skogen för alla träd

Vad gör man när motivet skyms av sly eller kanske till och med en smärre skog och det inte går att hitta en glugg med fri sikt? Det finns två lösningar. Lösning 1: Man tar fram motorsågen och gör rent hus. Lösning 2: Man gillar läget och tar bilden ändå. Så gjorde jag i går då jag tog denna vårlika bild av Mörbylångadalen med ett disigt Kalmar i bakgrunden.

att plåta mot den farliga solen

Denna molniga dag ställer jag frågan: Går det att fotografera mot solen? Svar: Allt går – men bättre eller sämre. Blommorna i detta inlägg bombades uppifrån av solljus – och från motsatta hållet av fickkamerans löjligt svaga blixtljus. Men är man bara tillräckligt nära motivet räcker blixten till för att ge blommorna den ”uppljusning” de behöver. Utan blixt hade de blivit mörka silhuetter.

Ett råd är på sin plats: Solljuset är farligt och oerhört starkt; titta inte på solen i sökaren! Bättre är att sikta ”på chans” – utan sökartitt.

den underbara sommaren fortsätter…

För att ta denna typ av bilder krävs hårt motljus och lagom mycket upplättningsblixt. Har du som jag en liten kompaktkamera kan du troligen ställa in styrkan på blixten och/eller prova dig fram på olika avstånd från motivet. Tänk på att direktblixt kräver att alla motivdelar är ungefär lika långt från kameran. Om inte blir de närmare kameran ”snögubbar” och de längre bort blir ”sotare”. Ljusstyrkan avtar mycket snabbt med ökat avstånd till motivet. Det kan vara stor skillnad mellan exempelvis 2 och 2,5 meters avstånd.

förgrund och bakgrund – båda lika viktiga – ibland

Djupet i en bild skapar ofta dynamiken i den. Ibland vill man därför maxa djupet. Ett bra sätt som ofta glöms bort är att även ha något närmare kameran än själva motivet. De två bilderna från Albrunna rastplats är bra exempel.

De nedhängande grenarna upptill i bilden ger ett större djup i fotot. I detta fall tar de även bort stora delar av en helt intetsägande jämngrå himmel.

Samma rastplats men åt andra hållet, åt söder. Även här skapar de mörka grenarna upptill ett större djup. Personligen tycker jag också att de ökar ”dramatiken” i bilden.