ur led är leden

På Ölands Kommunalförbunds hemsida kan du läsa nedanstående gällande cykelleden Fyr till fyr:

Följande sträckor återstår att färdigställa under 2019:
Albrunna – Grönhögen, Grönhögen – Ås vandrarhem, Ås vandrarhem – Torngård samt Torngård – Skärlöv.

---

Med anledning av dessa iögonenfallande uppgifter publicerar vi Sune Flisas senaste diktverk Ur led är leden.

* * * 

Ur led är leden

Nu återstår endast tre ynka mil
av årets jobb på evighetsleden
takten är handfast, farten stabil
på näst största ön uti Sweden

Man skuttar likt haren snabbt ned till Ås
och som kängurun upp till Skärlöv i öster
så säger den, projektets ljuva prognos
genomsyrad av malande anderöster

Men var står att läsa sanning om leden,
som skapat trubbel, undran och bråk,
och i så många tuggummisega skeden
stelnat i jämmer, i väntan och tråk?

Finns fakta att läsa i andra papper,
såna som talar om sånt som är sant
om ledens framtid i korrekta etapper
eller är sanningen tagen i pant?

Nu ser vi framför oss i tusende år
hur leden ringlar lik tidens förvirrade snok.
Vi bär våra tvivel i sinn och på bår
och bönar om frälsning från mardrömmars ok.

Sune Flisa
chefredaktör
hederspoet

---

 

Annonser

Pierre Picard vårdas på sjukhus

I morgon publicerar vi första avsnittet ur den högdramatiska videoserien Pierre på villovägar. Pierre Picard provcyklar då sträckan Södra bruket – Ölands södra udde på snart världskända cykelleden Fyr till fyr.

Den vällovliga arbetsinsatsen slutade dock mycket illa för den tidigare proffscyklisten med 14 vinster i Tour de France. Han vårdas nu på sjukhus efter ett nervöst sammanbrott, orsakat av testcyklingen.

Bulletinen från sjukhuset berättar att ”_ _ _den oerhört vältränade Pierre Picard svävar inte längre i livsfara. Efter högintensiv vård på hjärtkliniken vilar han nu ut på okänt behandlingsställe för mentala skador/chockupplevelser. Han bör framdeles inte sättas på liknande test”, avslutar läkaren sin lapidariska summering.

Morgondagens film bör endast ses av mentalt mycket starka personer, gärna med nåt lugnande inom räckhåll!

Allan von Kompost
redaktionschef

---

 

vasst grus och känsliga cykeldäck

Häromveckan sprack mitt bakdäck. Det var ett förstärkt däck, så kallat ”punteringssäkert” och bara fyra månader gammalt. Jag hojar sträckan Södra Möckleby – Grönhögen (eller fyren) varje dag och slitaget blir stort.

Just nu är leden ganska ”grusren”, men under andra årstider är det vassa gruset minst sagt störande. En googling visar att det inte bara är jag som räds vasst grus.

Kulturorganet har tidigare berättat om cykellederna i Österlen, Skåne. Vi hojade där 30 mil utan att behöva köra över ett enda större gruskorn. För att förtydliga skillnaden mellan de skånska banorna och vår egen Fyr till fyr-led visar jag några bilder från den senare.

Så här vasst är det grus som på sina ställen förekommer rikligt på sträckan mellan exempelvis Albrunna och Ventlinge. Vissa stenar är nästan lika skarpa som gamla flintknivar. Kör du över många såna här vassa stenar under varenda cykeltur tar däcken mycket stryk. För racerdäck kan de bli rent förödande. Skarpingarna på bilden är mellan 1 och 2,5 centimeter stora.

Olika slags fordon kör upp det vassa gruset på leden. Det sker lite här och där. Kulturorganets åsikt står fast: Vasst grus och cykelleder ger olyckligt äktenskap. Vi kan omöjligen förstå hur man väljer denna grustyp till sidorna på en cykelled. Vassa stenar i en grusbädd sjunker ned en aning vid överkörning. Slitage och skador blir mindre. Men på hård asfalt ligger den vassa stenen orubblig. Den skärande effekten blir större.

Så här kan det också se ut när andra typer av grus kommer in från intilliggande vägar. Detta grus är inte lika vasst, men ibland rikligt förekommande. 

 

---

 

Kungen måste avgå!

Elva mil Ölandsled har invigts i Byxelkrok. Så står att läsa i tidningen Östra Småland. Och det är ju glädjande. Kulturorganet ska provtrampa så snart tillfälle gives…

Uppslaget berättar märkligt nog inte om någon som klippte band vid ceremonin. Däremot fick både tidigare och nuvarande kommunalråd tillfälle att visa upp sig på tandemcyklar. Dock krävdes undervisning före start. Hamnkaptenen i Byxelkrok ritade och berättade hur dessa ytterst komplicerade cyklar fungerar.

Ölands turistchef, Johan Göransson, var enligt tidningen nöjd. ”Att cykla är morgondagens turism”, sa han. En makalös sanning i grevens tid.

Apropå tid… Nu har man gnetat på med Fyr till fyr i 13 år. Det går undan i svängarna. I Östra Smålands reportage kan jag omöjligen förstå sista stycket: ”Än återstår beslut av Trafikverket innan cykelleden fyr till fyr blir verklighet.”

Ööhhh… Ska landets trögaste myndighet bestämma när leden blir verklighet? Är åtminstone inte delar av leden verklighet i dag? Den invigdes ju nyss i Byxelkrok…

Apropå krok… Krokiga äro herrens vägar. Eftersom även andra sirapsmyndigheter måste blanda sig i leken bör man ha minst 50 år kvar att leva om man ska få uppleva hela leden. Tidningen skriver avslutningsvis: ”I dag vågar jag inte säga något om när vi blir klara. Men det går framåt. Jag tror, som exempel, att vi snart är nära en överenskommelse om hur leden ska kunna passera Karl X Gustavs mur nere på södra Öland, vi löser problemen ett i taget, säger Christer Petersson.” (Christer Petersson är projektledaren, redaktionens anmärkning).

Hur många år har man nu käftat om en bit värdelöst impediment nere vid murskrället? Kulturorganet kräver nu som tidigare att de rojalistiska lydinrättningarna släpper fram leden där folket vill ha den. Vi kräva även kungens omedelbara avgång och införande av republik före årets utgång.

Så här kan det bara inte fortsätta. Fortsättning följer…

Sune Flisa
chefredaktör

Cykelleden genom Ventlinge

I ett tidigare inlägg ifrågasatte vi om cykelleden genom Ventlinge kommer att dras som tidigare planerats. Ett harvat fält tyder på omtänk. Ibland får man intrycket att ledningsdragningen sköts med tärning.

Ett rykte nådde vår cyklande reporter, nämligen att leden kommer att gå rakt ned mot havet, ta vänster nere vid vattnet och gå upp till vänster igen längre bort. Vad ”längre bort” betyder återstår att se.

Hur som helst, blir dragningen den ovan skissade kommer du som cyklist att se ungefär det du ser i filmen nedan.

 

 

Om man står vid stranden och tittar upp mot Ventlinge genom ett teleobjektiv ser vi i mitten den ”väg” vi cyklar i videon. Till höger i bild leder mot golfbanan. Tar vi vänster i bild kommer vi till slut till vägs ände.

 

 

---

 

brev till kungen

Det är dags att gå till kungs. Så här kan det inte fortsätta. Kulturorganet skriver nu öppet brev till kungen för att få ordning på cykelledsdragningen förbi muren nere i Ottenby. Kungens ”sannolikt positiva svar” publiceras så snart det har anlänt.

 

Ordbok för ickestockholmare

långspenk = kikare
karda = hand
oljeeldad djungeltrumma = SAAB, tvåtaktare
blypiller = hagel

---

Nesan hette poeten Gunnar Ekerlöfs båt, döpt efter en vurpa där han skadade näsan.

---

Nya inlägg publiceras måndag 1 april…

---

 

gissningsleken ”Fyr till fyr”

Alla branscher och projekt har sen sekel tillbaka insett nödvändigheten av bra, enkel och effektiv information. Utan tidtabell skulle ingen järnväg löna sig. Utan vägmärken skulle horder av bilister köra vilse och många skulle köra ihjäl sig. Utan info/manual om hur denna Sigma-TV fungerar skulle ingen köpa den. Det där vet alla, men inte ledningen i evighetsprojektet ”Fyr till fyr”. Det har utvecklats till en gissningslek där hoppfulla cyklister leds in i allehanda slags fällor och ”no returns”. Vissa gäster har fått raseriutbrott och rivit murar med bara händerna. Andra har lovat sig själva att aldrig komma tillbaka.

Men det bryr sig inte projektgruppen om. Information – vad är det!? Det projekt som kanske kan bli en av de pusselbitar som ska rädda åtminstone Sydölands framtid slingrar sig fram i en ”Ovisshetens öken” i vilken stackars cyklister får chansa, testa, vända åter, fråga sig fram bland ortsbefolkning som inte heller vet vad som är bak eller fram eller vad som ska hända – eller när. Hela projektet är utformat som en avancerad gissningslek. ”Kom och cykla här på Öland och testa om du kommer fram – eller om du dundrar in i en mur eller blir stående som ett frågetecken vid sidan av väg 136!” Ja, det kan låta överdrivet men jag ska senare visa en film om hur livsfarlig leden var söder om Albrunna hela den gångna våren och sommaren. Biltrafiken krämade där ofta på i över hundra knyck. Men för cyklisterna fanns ingen som helst information om hur de skulle kunna ta sig vidare med livet i behåll. Vem hade ansvaret för säkerheten där? Det är en berättigad fråga. Så som det fungerade då får det helt enkelt inte se ut. Som sagt, film kommer…

Nu ska vi leka. Leken heter ”Fyr till fyr”. Vi trampar in i Albrunna söderifrån på väg 136. Frågan lyder: Var ska vi ta av för att hitta fortsättningen på leden? En slumpgenerator i förstapris. Nedan ser du överst streetan genom Albrunna. Men här har vi cyklat genom mer än halva byn utan att förstå eller upplysas om var vi ska ta av. Svaret på gåtan är: Precis här ska vi ta vänster! Men hur ska en vilsen holländare, fransos eller östersundare veta det? Men så är leden utformad. Man ska inte förstå, man ska inte veta, man ska gissa och chansa, köra fel och köra om.

Information, vad är det?

Rätt svar: Här till vänster ska du ta av för att hitta fortsättningen av cykelleden Fyr till fyr. Men här finns inte en skylt, inte en pil eller annat som visar vägen. Projektet Fyr till fyr förutsätter att alla gästande cyklister är tankeläsare eller lotsas av lokala flerspråkiga guider med extremt utvecklat lokalsinne.

Inte ens när du av nån lyckosam anledning kommit rätt får du nåt slags informationsbelöning. Här får du bara veta att camping är förbjuden! Underbart! Inte ett ords information om denna grusväg som för den oinvigde inte liknar en cykelled, utan mer än bilväg som tycks störta rakt ned i Kalmarsund. Jag tycker synd om alla gästande pedalister som framdeles ska trampa fram i ”Ovisshetens öken”…

 

 

---

 

bonusrundan grusad

”Bonusrundan” nedom Albrunna är nu belagd med ett fint nästan vitt grus.

Här uppe på krönet är det stopp. Fortsättningen till höger hinns kanske inte med i år.

Uppifrån krönet är utsikten prima över Kalmarsund. Det kommer att gå undan nedför här. Bäst vore att högerkurvan längst ned vore doserad.

 

 

---

 

expedition till muren

Kulturorganet har skickat ut en expeditionsstyrka till Karl X Gustavs murslut på västra Öland. Världspremiären för expeditionens omskakande reportagefilm begås på bloggen Cykla på Öland inom några dagar…

Uppdrag: Att på ort och ställe nedkämpa Statens Fastighetsverks och Riksantikvarieämbetets opåkallade nej till cykelleden Fyr till fyrs tänkta murentré.
Antal expeditionsmedlemmar: 34, bärare och transporttekniker, filmare, fotografer, ljudtekniker, skribenter, kockar, själasörjare + nio utvalda journalister från Europa, USA, Australien, Japan.
Målkrav: Reportagefilm, foton, agitationstexter på minst tio språk för spridning i alla världsdelar.
Konstnärligt smakråd och expeditionsledare: Sune Flisa.

I dagens radiokontakt med Sune Flisa rapporterade han att ”alla har kommit fram välbehållna, om än trötta och utsvultna. Men skit samma. Nu börjar vi jobba, grabbar. Vi slår upp tälten och sen sätter vi fart på kameror och pennor. Här ska skapas filmhistoria! Cykelledsfilmhistoria!”.

Vi önskar naturligtvis expeditionen all lycka och vi tror oss snart kunna visa en film som ingen statlig tjänsteman någonsin kan glömma.

Allan von Kompost
chefredaktör

 

 

---

 

 

södra Öland dör

Murens västra ände där cykelleden är tänkt att smita förbi.

”Om 15 år kommer den här delen av Öland att falla ihop som ett korthus.” Det säger Claes Elmin, Grönhögen, i Ölandsbladet 22 november.

Claes menar att varje litet beslut spelar stor roll för hur framtiden på södra Öland ska bli. Som exempel på ett sådant litet beslut nämner han dragningen av cykelleden Fyr till fyr.

”_ _ _ det är alldeles tokigt att riksantikvarien och Statens Fastighetsverk säjer nej till att dra leden söder om Karl X mur”, säger Claes Elmin.

Claes har gjort en enkät och frågat människor i området. Han kallar den ”Vad tycker folket?” 100 personer har hittills svarat och ingen av dem störs av cykelleden.

Kulturorganet instämmer i folkets svar – och håller med Claes Elmin i hans farhågor om södra Ölands eventuella framtid. Vi har sedan länge förundrats över nejmyndigheternas självgoda framfart, verkens Stockholmsperspektiv och de lokala politikernas handlingsförlamning.

Allan von Kompost
chefredaktör

 

 

---

 

Statens Fastighetsverk är för cykelleden – men mot dragningsförslaget!

– Vi är inte emot cykelleden. Men vi säjer nej till det aktuella förslaget om hur den ska dras genom Ottenby.

Det säger förvaltaren Johan Henriksson vid Statens Fastighetsverk till kulturorganet nu på morgonen. Det förslag som ogillas går ut på att leden ska gå in vid murens västra ände och vända upp söder om muren mot bilvägen.

– Frågan har diskuterats i flera år, berättar Johan Henriksson.

Flera år!? Varför har den inte lösts under så lång tid? Är projektledningen tafatt? frågar kulturorganet.

– Det vill jag inte uttala mej om, svarar Johan Henriksson som åter poängterar att man inte är emot leden, bara det aktuella dragningsförslaget.

Kan man i stället tänka sig att dra leden i gluggen mellan muren och havet på västra sidan och vidare utmed stranden ned mot fyren?

– Nej, det går inte heller. Vi är för leden men inga nya vägar får byggas. Leden får bara dras på gamla befintliga vägar. Och såna finns! I vårt uppdrag ingår att se längre fram än vår livstid, svarar Johan Henriksson.

Statens Fastighetsverk har ansvar för muren… Ni vill skydda den från cykelledens eventuellt skadliga inverkan samtidigt som muren förfaller och rasar utmed hundratals meter på östra sidan. Hur går det ihop?

– Det handlar tyvärr om för liten pengapåse. Så enkelt är det. Vi skulle gärna vilja restaurera muren, men vi kan inte, avslutar Johan Henriksson, förvaltare vid Statens Fastighetsverk.

Vem av parterna som nu har bollen för en lösning av det inmurade läget återstår att se…

 

 

---

 

solregn

Cykelleden nedanför Albrunna strax efter regn.

 

 

---

 

sammanhängande led mellan Albrunna och Ventlinge

Det tar sig. Nu kan du cykla mellan Albrunna och Ventlinge på idel ädel cykelled. Du slipper alltså helt den livsfarliga 136:an.

Ska vi ta en provtur? Vi kan cykla söderut från ”tvättbrädan i Södra Möckleby” (numera asfalterad) genom Södra bruket och utmed sjön fram till vattnet nedanför Albrunna. Där tar vi inte den asfalterade leden vidare utan hojar rakt upp för den grovgrusade ganska branta backen. Uppe på 136:an tar vi höger och hojar fram till kvarnen på höger sida. Där tar vi ned till höger och har då sammanhängande cykelled fram till mitten av Ventlinge, strax efter kyrkan. Där måste vi tyvärr upp på 136:an igen och cykla några hundra meter på den tills leden tar vid igen på höger sida.

Den som inte har alltför känsliga däck kan ta av höger ännu tidigare än kvarnen. Nedfarten är inte utmärkt och mycket brant. Cykla ned efter ”ett gult hus”, fortsätt ungefär 20 meter, ta sen tvärt vänster på leden. Cykla inte rakt fram – då hamnar du småningom i en mur, se bilder nedan.

Mellan Degerhamn och Grönhögen saknas leden nu bara på två korta stumpar nedanför och i Albrunna och på runt 200 meter genom Ventlinge. Det tål att upprepas: Det tar sig.

Slutligen ska nämnas att det finns en ännu tidigare väg att komma ned på cykelleden från Albrunna – om man kommer norrifrån. Den går också ned vid ett gult hus. Mer om denna i kommande inlägg…

Om vi cyklar söderut på 136:an kan vi ta höger här ned på cykelleden. Fortsättningen blir helt ”136-lös” fram till kyrkan i Ventlinge.

Nedfarten i närbild.

Här har vi cyklat ned vid kvarnen i Albrunna och ser fortsättningen fram mot tryffelodlingen. Vi bligar alltså söderut.

Vi ser norrut från cykelleden nedanför kvarnen. Längst bort till vänster i bild ser du ett gult hus. Även där kan du cykla upp/ned från 136:an.

Vid ”det gula huset”. Observera den gula skylten som vill få dig att cykla till vänster. Åt höger går vägen upp mot 136:an. Åt vänster går leden ned mot Kalmarsund. Men du kommer bara några hundra meter… Orsaken får du under nästa foto.

Projektet Fyr till fyrs ledning har noll känsla för information. Du uppmanas här att ta vänster på leden. Grattis! Du hamnar då i en stenmur utan info om fortsättningen. Blir inte informationen bättre på leden kommer många cyklister att ”skriva ned hela projektet på sociala medier”. Jag har hört flera historier om ”raseriutbrott” bland vilsekomna, skyltlurade hojare under sommaren…

Nedfarten vid ”gula huset” sedd uppifrån 136:an. Ska du söderut tar du alltså genast vänster här. Den inbjudande nedförslutan mot havet leder dig efter en högerkurva in i muren. Pilen uppmuntrar alltså till ”murkontakt av tredje graden”. Det ska bli intressant att se hur länge den får peka 180 grader fel. I andra änden av leden genom Albrunna visade en liknande skylt fel hela cykelsäsongen, se detta inlägg. Skulle en vägskylt för biltrafik visa 180 grader fel under hela turistsäsongen skulle den garanterat bli förstasidesstoff i varenda lokaltidning med nyhetsnäsa.

 

 

---

 

ny dragning?

Sista cykelledsavbrottet i Albrunna ser nu ut att gå mot en lösning. I stället för den ursprungligen tänkta dragningen till höger i bild – där muren står – har man stakat leden utmed murens vänstra sida. Uppe vid husen går en gammal kommunal väg. Den följer man ungefär 75 meter till höger, alltså söderut. Sedan viker leden ned igen mot dammen och fortsättningen söderut på den redan befintliga leden. Av stakningen att döma blir detta den nya dragningen. Men endast projektledningen vet…

Stakning uppe vid den gamla kommunala vägen.

 

 

---

 

det rör på sig…

Om vädret tillåter hinner man förhoppningsvis asfaltera cykelledssträckan söder om Albrunna i år. Där har det hänt mycket under bara några få dagar. Och vid ”proppen vid trädet” har man redan rödmarkerat kanterna för asfaltläggning…

13 november. Det jobbas vid tryffelodlingen söder om Albrunna. Här tittar vi norrut.

13 november. Bakom krosshögarna går leden ned till vänster. Här har vi alltså passerat tryffelodlingen på väg norrut.

13 november. Det ser ut att bli gott om utrymme förbi tryffelodlingen. Vi ser här söderut.

17 november. Här svänger leden ned till vänster norr om tryffelodlingen, se även bild 2.

17 november. Leden förbi tryffelodlingen på väg söderut.

17 november. Förbi tryffelodlingen på väg norrut.

 

 

---

 

 

dundra på, svänga eller bryta ihop och aldrig mer återkomma?

Ända sen i våras har det sett ut som på bilden. Du kommer norrifrån, cyklar ned mot Ottenby, alltså rakt fram i bild. Du cyklar på cykelleden, kyrkan i Ventlinge ligger till vänster utanför bild. Du är turist och har aldrig varit här tidigare. Du vet ingenting om cykelledernas sträckning. Du vet inte exakt var du är, vilket är vanligt när man lustcyklar som turist.

Nå, vad får du för uppfattning i denna märkliga korsning? Vart tar cykelleden vägen? Eller slutar den här? Ska du ta vänster upp på landsvägen eller trampar du rakt fram på den grovgrusade snutten och kanske riskerar en punka? Eller ska du vika ned till höger mot okänt mål? Vart leder alla dessa möjligheter? Och var finns eventuell fortsättning på det stolta projektet Fyr till fyr?

Ska Fyr till fyr-projektet uppskattas av turister måste ett nytänk in vad gäller informationen för cyklisterna. Så här får en led inte sluta i tomma intet när Öland dränks av förväntansfulla cyklister.

Hur fortsätter du här din cykeltur ned mot Ottenby? Tar du vänster upp på vägen? Styr du rakt fram i hopp om att småningom hitta någon information, eller tar du höger ned mot okända mål? Rätt svar är att leden tar slut här och att du måste ut på väg 136 till vänster för att fortsätta några hundra meter på den. Plötsligt finns då en fortsättning. Cyklar du rakt fram blir det likadant. Tar du höger kommer du ned till Kalmarsund. Där bryter du ihop och lovar dig själv att aldrig mer cykla på Öland… 

 

 

---

 

tävla och vinn en miljon!

Chansen är din. Vinn en miljon kronor – vid årsskiftet. Tävlingen är enkel. Du ser bilden. Dessa uppsågningar i den del av cykelleden som används absolut mest – mellan Södra Möckleby och Södra bruket – sågade man upp i mars 2017, för 20 månader sedan! Varken projektledning eller kommun bryr sig om att åtgärda de åtta groparna, som blir allt djupare. Tävlingen går ut på att gissa det datum och år då de (eventuellt) fylls igen och asfalteras – och tävlingen pågår fram till årsskiftet. Till dess utesluter nämligen redaktionen att något kan hända i detta tuggummiprojekt. Du får bara gissa en gång – med kommentar. Den som kommer närmast vinner. Inlägget återkommer då och då för att hålla spänningen uppe och gissningsverksamheten vid liv. Vinnaren hyllas med en trisslott – och blir sannolikt miljonär.

Alltså:

• gissa datum och år då de åtta uppsågade dikena över cykelleden mellan Södra Möckleby och Södra bruket fylls igen och asfalteras.
• gör det genom kommentar.
• du får bara gissa en gång.
• tävlingen pågår till årsskiftet.
• vinnaren får en trisslott och blir därmed miljonär – kanske

Lycka till!

 

Allan von Kompost
chefredaktör

En av de åtta uppsågningarna som ännu efter 20 månader inte är fyllda och asfalterade. Dikena blir djupare och djupare för var dag som går, för vart regn som faller.

 

 

---

 

japaner tackar undfallande Mörbylånga kommun för svår mountainbikebana

私の同志たちと私は、マネージャーがSödraMöcklebyのファイバーシャットダウンのサイクリングルートで侮辱を復活させる必要はないので、Mörbylånga市町村に感謝したいと思います。 地方自治体の失敗/雪崩のおかげで、先進的で致命的な車線を好む世界中のマウンテンバイクサイクリストにとって、「ショット＆ジャンプ」コースが登場しました。 ありがとうMörbylånga自治体！ 私の仲間と私はこれまでにこのような難しいコースをやったことはありません。

鎌田米昭
マウンテンバイカー

---

Den mountainbikebana som nämns i tacktalet kan du cykla på här.

 

 

---

 

Breaking news: Några utsågningar i cykelled igenfyllda!

Få kommer att tro det. Men som alla vet serveras alltid sanningen på kulturorganet – på silverfat. Vi kan alltså bekräfta ryktena: Vissa cykelleds- och vägutsågningar i Grönhögen är nu igenfyllda – asfalterade! Se bildbevisen ovan och nedan.

Men denna Årets hittills största sensation väcker inte enbart positiva reaktioner. Vår medarbetare Sune Flisa säger i en trailer till Sunevisionen:

– Aldrig får man vara riktigt glad. Jag hade precis lagt ett skambud på fiaskot cykelleden Fyr till fyr när denna nyhet knockar världen. Min idé är att göra ännu fler utsågningar, bygga ännu fler murar tvärs över leden och dessutom få bort dom få informationsskyltar som finns och sen marknadsföra hela klabbet som Mountainbikebanan Fy till fy.

Sune tar ett djupt andetag – och fortsätter:

– Men vi får se. Ännu är kanske inte hoppet helt ute. Dom asfalteringar som nu har gjorts kan visa sej vara ”små plåster för att tysta opinionen”. Vi har gud ske lov kvar hela Tvättbrädan i Södra Möckleby, som börjar bli ökänd i stora delar av cykelvärlden. Jag har kontaktats av ryssar, holländare, danskar och japaner som vill komma hit och provcykla den… Och i Tokyo går sen länge den kritikerrosade filmen Bara timmar kvar för fulla hus, den hojrulle som så brutalt skildrar cyklismens stötiga läge på södra Öland. Många lär ha svimmat när cykelledssanningarna rullats ut i dom mörka biosalongerna på andra sidan jordklotet…

 

 

---

 

hur bra är cykelleden Fyr till fyr?

Den frågan ställdes på redaktionens morgonmöte i går. Vår proffscyklist Sune Flisa anmälde genast intresse för att göra en kortare provcykling. Förslaget möttes av entusiasm, slängkyssar och idel bifall.

Testet utfördes strikt vetenskapligt. Exempelvis valdes sträckan med slumpgenerator. Vi delade in hela leden i tusen olika långa delsträckor, och slumpgeneratorn fick därpå välja ut en av dem. Vi hamnade i Södra Möckleby…

 

 

---

 

då var det 25 augusti 2014

För fyra år sedan upptäckte vi grävningar för cykelbron över vägen mellan Cementa och deras stenbrott. Cykelbron invigdes 1 december samma år, klicka här.

 

 

---

 

ny cykelledspåfart

Från Trafikplats Albrunna har nu gjorts en påfart till cykelleden mellan Albrunna och Grönhögen. I förgrunden ser vi Albrunnastenen, originalet. Vi inväntar nu den underbara doften av nylagd asfalt…

 

 

---

 

Breaking news: Dags för asfalteringsjobben på cykelleden!

Chefredaktör Sune Flisa har förbjudit all publicering fram till måndag eftermiddag då Mörbylångapolitikernas svar på frågan om äldreboenden presenteras i analys och summering.

Men Sune har farit till Shimla i Indien, då han inte står ut med Öland Spirar. Därför publicerar vi ändå, ity det handlar om årets garanterat största nyhet. Som näst högst ansvarig får jag chansa. En världsnyhet kan inte läggas på lager. Jag måste tänka på läsarna. Det kan stå mig dyrt. Det kan bli kicken. Men läsarna går före allt annat. Och kicken eller en smärtsam lönesänkning eller en vänsterkrok är en världslig sak. Jag säger som Doris Day: Que sera, sera…

Allan von Kompost
redaktionschef

 

---

Det målas blå linjer där det ska asfalteras. Det läggs på lastbilslass efter lastbilslass med grus i olika storlek och färg. Det grävs och vältas. Man tutar och kör. Flera vattenhål nedanför Albrunna har blivit en sjö. Ned mot Grönhögen står grävarna i parad. Det är snart dags. Snart. Mycket snart!

– På tisdag börjar vi asfaltera, berättade en anläggare för vår utsände reporter Sigwahld Restorin.

Man börjar i söder och går norrut.

Årets viktigaste nyhet är därmed släppt av alvarsamt2. Du ser inte en rad om detta i DN, SvD, Expressen eller Aftonbladet. Gammelmedierna är alltid efter, alltid frånåkta.

Nedanför Albrunna har man i dagarna lagt ett rött, blött grus i tjocka lager. Detta avsnitt av leden blir ett av de vackraste.

Två bevattningsdammar har blivit en sjö. Alldeles bakom sjön ligger Kalmarsund. Här kommer nog många cyklister att pausa, kanske bada. En idé är att plantera in fisk.

Högst upp ser vi Albrunna by utmed väg 136. Cykelleden går på bortre grusvallen. Havet ligger till höger utanför bild.

 

 

---

 

fyr till fyr, del III

Sista etappen. Målet är Långe Erik, fyren i norr. Utgångspunkten var Långe Jan, fyren i söder. Jag for utmed östra Ölandssidan mot norr, halkade över på västra och fortsatte målmedveten mot målet. En tanke slog mig: Öland är längre än jag föreställt mig.

Dramatisk, trasmattisk korsning bland bodarna i Byxelkrok.

Från hamnen i Byxelkrok ser Blå Jungfrun ut som en soldathjälm, modell brittisk under WW2. Ön har en gång ägts av Torsten Kreuger, bror till tändstickskungen Ivar Kreuger. Sedan 1926 är den nationalpark.

Dessa sjömärken låg i en hög på ett bord i Byxelkrok. Men de är inte fullstora, bara miniatyrer, typ leksaksmodeller.

Blå Jungfrun uppe i högra hörnet tycks sväva på nåt slags moln en bit över vattenytan. Fotot är taget från hamnen i Byxelkrok.

Bilder som denna tycker jag om att ta. Den är ”treskiktad”: En bakgrund, några hus, en förgrundshändelse. Jag tänkte ta bilder av bara husen, men hörde att några människor närmade sig. Blixtsnabbt fick jag igång kameran och knäppte mer eller mindre från höften. Förgrundsfigurerna var borta inom några få sekunder.

Det är svårt att tänka sig att det finns nåt så smalspårigt som denna järnväg. Spårvidden är bara 600 millimeter. Den trafikeras sommartid. Klicka här på Böda Skogsjärnväg så får du veta mera. Fotografiskt är det för mig självklart att spåret går diagonalt från ett hörn. Hade det gått rakt mitt i bild skulle resultatet bli ”dött”.

I närheten av Böda hamn. Alldeles utanför bild till höger höll man på att skapa en majbrasa av gigantiska mått. Om den gick att tända i ovädret sista april vet jag inte. Jag gjorde min Ölandsodyssé 28 april…

Fulsnygg pråm i Böda hamn. Rent fotografiskt lockar den mig med sin kladdiga lera, buckliga bordläggning, läskiga färg och märkliga mekanik på däck. Och som så ofta försöker jag bygga mina foton av diagonaler.

Det här är inte Trollskogen. Men jag är nära den. Här fanns skyltar som berättade att dessa tallar hade svaga rötter och att man riskerade att få stammarna i huvudet. Jag skyndade vidare norrut…

I vattenbrynet på Neptuni åkrar. Åkrarna är inget annat än klapperstensfält. På dem växer nästan ingenting annat än blåeld. Det är Carl von Linné som satt namn på detta märkliga kustlandskap.

Neptuni åkrar liknar ingenting annat jag sett. På Länsstyrelsens sajt om åkrarna kan man läsa: ”På sommaren övergår de grå fälten till ett färgsprakande hav av blommande blåeld. Denna växt är dock inte ursprunglig på Öland utan har införts med människans hjälp. 1934 landades en båtlast med grus från Ven i Byxelkrok. Gruset innehöll blåeldsfrön som spred sig och idag växer blåeld på flera ställen på Öland.”

Från Neptuni åkrar ser Blå Jungfrun ut att sväva ännu högre upp i luften än från Byxelkrok. Här liknar hon ett flygande tefat högt över vattenytan.

Det är stora åkerlappar vi talar om. Ser du de tre fiskarna vid horisonten? Jag skulle tro att de fiskar havsöring. Denna bilds idé bygger helt på diagonalen från nedre vänstra hörnet till det övre högra. Ögat läser automatiskt av bilden utmed den linjen.

Jag närmar mig slutmålet Långe Erik som jag här ser på andra sidan Grankullaviken. Avståndet till fyren är här 3,8 kilometer. Här finns ingen diagonal att hänga upp bilden på. Den blir därför ”tamare”. Men vad gör man? Man kan ju inte trolla!

Bara ett stenkast kvar till målsnöret. Vägen ut till fyren går på en enkel bro, knappt hundra meter lång.

Nästan kritvita stenar ligger utspridda som vita sockerpiller utmed bron ut till Långe Erik.

Fyren och den sedan länge stängda fyrmästarbostaden. Fyren är byggd 1845 och är 32 meter hög. Mer om fyren läser du här.

Ljuset var här denna dag pastellaktigt, alldeles jämnt utan skuggor eller dagrar. Det bidrog till att ge stället en lugn och harmonisk framtoning. Till höger om fyren skymtar SMHI:s inhägnade väderstation.

Stora drivor av små musslor på stranden nära fyren. Jag kan ingenting om musslor, men nog måste det vara blåmusslor?

Bukten söder om fyren, en del av Grankullaviken. Ön – eller halvön – som fyren ligger på är nästan exakt 500 meter lång från nordväst till sydost.

Dramatiskt växta träd i skarp kontrast till fyrens arkitektoniska stramhet. Sommartid kan du gå upp i fyren. Efter 138 trappsteg når du balkongen på 28 meters höjd.

Så där, ja. Uppdraget är slutfört. Jag har rest från fyr till fyr, från Ölands absoluta sydspets till dess absoluta nordspets, 137 kilometer fågelvägen. Två koppar kaffe och sen tillbaka! 

Del I av resan läser du här.
Del II av resan läser du här.

 

 

---

 

fyr till fyr, del II

På min rutt från fyr till fyr, från Långe Jan till Långe Erik, irrar jag nu omkring lite hit och dit på mellersta Öland. Det är avkopplande att inte ha gps eller karta med sig – utan bara styra dit hjulen pekar eller lusten drar – eller vinden vill. Och den vill mycket på Öland!

Del I av resan kan du läsa här.

Vatten vid Hulterstad. Olika vatten har uppstått snabbt och oväntat denna vår. Man känner ofta inte riktigt igen sig, vilket är spännande.

Nu hoppar vi till västra sidan, till Stora Rör. Där tänkte jag plåta nåt helt annat när dessa svanar dök upp. Okey, då. Ni får väl vara med.

Snart dags att masta på i Stora Rör. Förr seglade jag både jollar och kölbåtar men nu för tiden seglar jag hellre i fantasin. Kanske kan man kalla det ”torrsegling”?

Idyll i Gillsättra. Dit kom jag av en ren slump. Där var fridfullt så jag tog några fler bilder där av ”Törnrosakaraktär”…

En bild som denna skulle kunna tas på ”miljoner” ställen på Öland. Men den är knäppt i Gillsättra och ingen annanstans!

Motljus är alltid spännande att fotografera i – och svårare än i medljus. Ett bra alternativ för dig som inte är så van fotograf är att ställa in kameran på gaffelexponering. Kameran tar då oftast tre bilder snabbt efter varandra, ibland fem, med olika exponeringar. En av dem blir bäst. Men så är det vid all fotografering, även utan gaffelexponering: Om du så tar tusen bilder av samma motiv blir alltid bara en bäst. Här är vi kvar i Gillsättra.

Den som byggt den här ladan måtte ha varit estet ut i ögonfransarna. Vilka proportioner, vilket sinne för spelet mellan det osymmetriska och det symmetriska. Och jag ger mig 17 på att den byggdes utan ritningar. Den ligger i Gillsättra.

Klockargården ligger vid kyrkan i Löt. I Klockargården lär hållas dagverksamhet för demenshandikappade.

Kyrkogården i Löt har ett lite Japaninfluerat stuk, se bara på porten och dess tak. Jag driver ofta omkring på kyrkogårdar. Memento mori! Oh, ja. Jag minns!

Det är med viss bävan jag gläntar på porten till en kyrka. De religiösa uttrycken och ceremonierna är för mig motbjudande och tillgjorda. Men kyrkogårdens invånare har mycket att berätta – om man ger sig tid att lyssna…

Nämndemannen Pehr Pehrsens sten till höger berättar att han levde mellan 1856 och 1928. Pehr föddes alltså samma år som Krimkriget avslutades. Han dog det år Per-Albin Hansson lanserade begreppet ”folkhemmet” i ett riksdagstal, och de första regelbundna TV-sändningarna inleddes i New York, en halvtimme om dagen tre dagar i veckan. I år fyller alltså den reguljära teven 90 år. Tänk vad man lär sig under en kyrkogårdspromenad i Löt på Öland!

Fiskar är vackra djur. Jag gick in i Kårehamns Fisk & Havskök och frågade om jag fick fotografera fisken i diskarna. Det fick jag. Men det kostade: Jag blev hungrig! Lösningen var enkel: Det var bara att gå några steg mot havet…

… och kliva in på deras fina krog. Underbar Fish and Chips för 145 Gurra. Hett, perfekt stekt, god sås, spröd fisk med gyllene yta, chips som smakar riktig potatis. Dessutom pigg och kul personal. Denna lilla krog får 6 stjärnor av 5 möjliga.

I Kårehamn sitter husbilsfolket i sina vilstolar och tittar ut över… Tja, jag vet inte, men nåt är det i alla fall. Och så är det överallt i världen: Man köper sig en husbil för en miljon. Och två vilstolar á 199 kronor. Det gör 1 00 0398 kronor. Man sitter upp i miljoninvesteringen, han kör, hon sitter bredvid. Så åker man nånstans, stannar, sätter omedelbart ut vilstolarna och sätter sig och tittar ut över nånting… Det blir dyra vilstolar. Under nästa Ölandsodyssé ska jag förbaske mig hitta svaret på vad man tittar ut över…

Såna här affärskombinationer hittar man bara på vischan. Kläder och foto! Och så ett litet annex med engelsk text: BLUE CORNER, COUTNTRY STORE, KLÄDER, INREDNING, WESTERN, PRESENTER. Stället hittar du i Strandtorp/Löttorp.

Ett självporträtt i ett skyltfönster i Löt. Såna här ”selfies” tog jag ofta i speglar och skyltfönster redan under 1960-talet. Minns att folk tyckte jag betedde mig konstigt och egotrippat. I dag tar man selfies i parti och minut. Det finns till och med kameror och smartphones gjorda speciellt för selfiebilder, med displayer både fram och bak. Hur är det nu? Går utvecklingen bakåt eller framåt? Eller står den helt stilla? Ja, med den frågan i skallen rattade jag vidare norrut – mot Långe Erik. Du läser inlägg nummer tre inom några dagar…

 

 

---

 

cykelleden genom ventlinge mot Grönhögen

Kulturorganet har åter provcyklat Fyr till fyr-leden mellan Albrunna och Ventlinge. När sträckningen är definitivt klubbad inväntar vi den underbara doften från asfaltmaskinerna…

Fotona nedan är gjorda i PhotoShops användbara kommando Skript/bildbearbetare. I det låter du PhotoShop jobba medan du själv gör nåt annat. Du kan göra hur många och hur avancerade makron som helst, exempelvis formatändringar, vitbalans, exponering, kantlinjer, skärpa. Du visar sen PhotoShop vilken mapp som ska jobbas igenom – och går ut och sätter dig i vårsolen. Det är skönt när andra arbetar åt en. Bilderna här är mycket enkelt ”förberedda” i Bridge.

Sträckningen börjar klarna. Alvarsamt2 följer åter cykelledsplanerna. Ett nytt lager grus är lagt på stora delar av leden mellan Albrunna och Ventlinge. Här kommer den uppifrån Kristineberg ned mot Ventlinge – och kameran. Alvarsamt2 till och med cyklade här –  om än med visst besvär.

Vi rullar ned mot Ventlinge i en lång, behaglig nedförsluta.

Framme vid löktavlans plats vid Norrgården ska leden inte – som på bilden – gå ut på 136:an igen, utan fortsätta rakt fram ungefär där cykeln står.

Dessa träd tas ned. Där de står ska leden gå. Det blir nätt om utrymme, men enligt projektledare Christer Petersson ska det räcka.

Även dessa träd måste bort för att bereda utrymme för leden. Nu börjar vi närma oss vägen ned till höger som blir ledens fortsättning…

Här är den, den lilla bygatan som ska föra leden åt väster innan den åter svänger mot söder.

Bygatan går mellan gamla vackra byggnader. När alvarsamt2 cyklade här var luften varm. Det var dessutom vindstilla!

Samma gata sedd nedifrån. Här kommer alltså leden att gå ned mot kameran för att alldeles bakom kameran svänga mot söder, åt höger i bild.

När leden svängt söderut igen är det tänkt att den ska gå vidare på den gröna strängen ned mot Grönhögen. Väl framme vid vägen utmed norra delen av golfbanan är saken biff – Grönhögen är intaget!

 

 

---

 

fyr till fyr, del I

Finns det ett mer logiskt sätt att försöka se så mycket som möjligt av Öland på en dag än att bila från fyr till fyr? Jag vet inte, men så gjorde jag i går den 28 april. I tre inlägg visar jag det som intresserade mig mest ”att göra foto av”.

Häng med! Vi börjar i söder och irrar oss lite hit och dit mot norr, från fyr till fyr.

Morgon vid Långe Jan. Dessa ”gluttare” stod och blängde i sina teleskop mot ett visst motiv långt ute till havs. På frågan vad som var så intressant fick jag svaret: – Ingenting. Vi ser bara det gamla vanliga. Men lite mer än ”bara det gamla vanliga” var att en hel del ugglor nu har invandrat till Öland. 

Får får ingen trafikundervisning? Dessa nyutsläppta trippade så elegant utmed vägens båda sidor. Men en och annan fårskalle var lite osäker på om det råder höger- eller vänstertrafik och vinglade därför från höger till vänster och vice versa.

Märkligt nog kom tackor och lamm från båda hållen, på väg mot både söder och norr. Jag var dock helt glasklar över min kurs: Mot norr!

Jag tog östra sidan norrut, väg 925 tror jag den heter hos stackars Trafikverket. Tänk att sitta där och sätta in vägnummer i pärmar. Ja, det är såna tankar man kan få när man bilar på Öland… Den här buketten såg jag i Össby.

Vi är kvar i Össby. Vad den här kåken är till för har jag tänkt mycket på – men inte funnit nåt svar på. Nästan inga väggar, bara ett tak…

– Var i helvite är fisken!? Jag har provat allt, men inte ett hugg! Nä, det är inte lätt att vara fiskare i dag. Fråga yrkesfiskarna får du höra. Svaret blir alltid: – Det finns ingen fisk! Märkligt att det då finns fiskare…  Ja, det är mycket man tänker på och inte förstår när man bilar norr ut på Ölands östra sida. Fotot är taget nära Sandby borg.

Runstens kyrka. Här var alldeles tyst, alldeles vindstilla. På vänstra  skölden står det ”NORRA MOTET”, på den högra ”SÖDRA MOTET”. Min teori är att de visar väderstrecken; ”mot” betyder bland annat ”åt”. Och norr ligger åt vänster i bild.

”Trött i Lerkaka”. Det är inte ofta man ser en häst ligga, men den här märren sov både djupt och länge. Trots att jag stod alldeles bredvid och pratade och fotade snusade hon på som en klubbad oxe. Varför vi ibland kallar både människor och hästar för ”klubbade oxar” är sånt man tänker på vid ratten när man pilar norrut på Ölands ostsida. Eller ska vi kalla den östsida? Vilket är rättast? Kan man säga så? Nä, det får bli ”mest rätt” den här gången. Det är också sånt man tänker på ibland när man kör norrut på…

Men vad är det med kusarna i Lerkaka? De bara sover och sover. Å andra sidan kanske man måste vila om man smällt i sig 20 kilo gräs och druckit tre fyra hinkar vådis. Och så blir man ju så trött på alla dönickar som ska stanna och fotografera! Har ni aldrig sett en skönhet förut!?

Det här är föregående hästs bästa kompis. Hon är bara ”halvklubbad”. När jag for vidare från Lerkaka tänkte jag mycket på just denna hage. Om jag minns rätt fanns där fem hästar – och tre eller fyra av dem låg och sov, helt utslagna – som ”klubbade oxar”. Är det månne nåt med luften i Lerkaka?

Här i Lerkaka möts 1000-talet och 1800-talet. Typen är ”stubbkvarn”. Omkring 1860 kom den holländska typen till ön. Den kallades ”holländare”. Under 1800-talet fanns runt 2 000 väderkvarnar på Öland.

Här i Lerkaka möts flera tusental. Modern vindkraft började utvecklas runt 1970, men vindsnurror för vattenpumpning fanns redan för 2 000 år sedan i Kina och för 1 500 år sedan i Persien. Ingenting är nytt under solen. Som alla kan se står det så här på stenen: ”Olof och Gammal och Saxe reste denna sten efter Unn, sin fader. Geirvi lät efter sin make här (göra) denna minnesvård. För Rike-Unn hämnades Olof vid ”miomu”. Unn ägde här halva byn.”

Den första av de tre etapperna på väg mot Långe Erik avslutar vi vid vackra och intressanta Gärdslösa prästgård. Du kan läsa mycket mer om den här.

 

 

---

 

den som gräver en grop åt andra…

_ _ _ faller inte själv däri.

Däremot ”faller” vi cyklister dagligen i alla meterlånga ingrepp som gjordes av ”någon” för att få fram bredband i Södra Möckleby. Undrar om denna ”någon” också lägger igen groparna, som nu börjar bli så djupa att tankar på ett byte till mountainbike tar allt fastare form?

Bilderna nedan togs vid torrt väder. Groparna blir djupare vid blöta.

Den som väntar på nåt gott…

Cykelleden från Degerhamn till Ottenby kan bli nåt i hästväg – vad gäller skönhet och naturnärvarokänsla (vilket ord!). Alvarsamt2 provcyklade häromdagen mellan Södra bruket och så långt söderut det i dagsläget finns nåt att cykla på. Det blev stopp vid en hög med stenkross – men vi anar en underbar fortsättning…

I ett kommande inlägg konstaterar vi att cykelleden blir superb även nedåt Ventlinge och Grönhögen till…

Tänk dig att glida fram på hojen här i + 22 i stället för som här, minus 4. Du hör havet, du känner doften av tång och jod. Och vid horisonten ser du lasttramparna på väg norrut i Kalmarsund.

Se svanarna, se fartygen och njut av det totala lugnet, drick kaffe vid bordet, tag dig ett dopp innan du fortsätter. Det här är Öland när det är som bäst.

Cykelleden här är ännu inte asfalterad. Men snart…

Några stenkast längre söderut blir det i dagsläget stopp. 

Fortsättningen blir ljuvlig. Leden slingrar sig hit och dit – och upp och ned.

Vi tittar åt nordväst. I förgrunden en hög med stenkross. Längre än hit går inte att cykla – i dag.

 

 

---

 

någon plogar cykelleden

Kommunen plogar inte cykellederna, eftersom de betraktas som vandringsleder, berättade vi tidigare om. Men vid dagens iskalla provcykling låg snörester utmed ledens sidor. Plogar nån idealist i smyg? Hur som helst, det blir ytterligare inlägg om leden nedanför Albrunna inom kort. Den kan bli en av landets vackraste…

Minus 4, en svinkall ostlig vind och snöfall. Våren förefaller långt borta, men alvarsamt2 ska snart visa att den tvärtom är nära…

 

 

---