Etikettarkiv: gammelmedier

Att vara efter sin tid…

Kulturorganet skrev om det redan för en månad sedan. I dag presenterar Barometern händelsen som en stor nyhet från Mörbylånga kommun.

När får vi läsa news från ännu mera flydda tider i Barran? Nu till våren kanske Gustav Vasa kommer ridande till Kungsgården i Ottenby? Det skulle kunna bli ett smaskigt uppslaget skop.

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt ,

Sjyssta tidningar – och osjyssta

Först i dag berättar gammelmediet Barometern det kulturorganet berättade redan i fredags: Att kommundirektör Ann Willsund uppmanas ta timeout. Ölandsbladet skrev om det i går, med kredd till kulturorganet. Ölandsbladet är en sjysst tidning. Men Barometern kreddar ingen i sin pösiga framtoning.

– Med sitt uppförande visar Barometern att lufttrycket helt har gått ur den gamla barografen. Kvicksilvret är borta; blaskan har framtiden bakom sej, säger Sune Flisa, kulturorganets chefredaktör, i en kommentar från kulturorganets stridsledningscentral.

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , ,

Hela Östra Småland

Gammelmediet Barometern skriver att det finns planer på en ny dagstidning i landskapet. Det är intressant. Tristare är dock att den tycks emanera ur socialdemokratiska partiet. Då ser framtidsutsikterna genast sämre ut. Sossar och dagspress har aldrig skapat lyckliga äktenskap.

Enligt tidigare kulturministern och chefredaktören vid Östra Småland, Lars Engqvist, är visionen att ge ut en ”oberoende lokal nyhetstidning med en socialdemokratisk ledarsida”. Om politiken stannar vid en ledarsida finns visst hopp om en fortsättning. Blir den däremot helt sosseindränkt blir livslängden sannolikt extremt kort.

Gammelmediet Hela Östra Småland är främst tänkt som en digital utgåva med betalande abonnenter. Men även en pappersversion diskuteras.

Kulturorganets chefredaktör Sune Flisa säger i en kommentar i den lokala opolitiska dagstidningen Shimla News att ”all konkurrens är av godo, även den som redan på planeringsstadiet ser dödsdömd ut.”

Märkt , , , ,

Udd-Nytt rullas in…

Redan för nåt år sen hintade vi om införandet av ”ett slags TV-program” på alvarsamt2.

– Tyvärr tvingades vi lägga det synnerligen viktiga projektet på is då vi inte fick ihop de 180 miljoner kronor som krävdes för att trycka på detonationsknappen, berättar Sune Flisa, chefredaktör på kulturorganet.

– Men nu har kulturälskande människor i Shimla skänkt oss detta belopp – och mer därtill, berättar Sune. Vi tror oss därför kunna rulla ut programmet Udd-Nytt inom kort. Programmet skannar av livet söder om Mörbylånga. Det kommer att sändas på bestämd tid, på bestämd veckodag. Programledare, skripta, sändningskoordinator, kamerasektion (A-, B- och C-fotograf), tekniker samt producent är utsedda. Signaturmelodin är skriven av kulturorganets vaktmästare Ivar Sturskwalt. Eventuellt libretto till signaturmelodin handhas för närvarande av vår egen Margaretha Robbing, tidigare ordförande och solist i kören Sångfåglarna.

– Ingen och ingenting kan framdeles flyga under vår radar, fortsätter Sune Flisa, oansvarig utgivare för programmet. Vi kommer inte att sprida den förfärliga Ölandsporr, Ölandspropaganda och gullesnuttejournalistik som SVT, SR och andra gammelmedier levererar i stora lass och överöser folket med från sina rymliga dyngspridare. Vi lovar total avhållsamhet från exempelvis Victoriadagar, kungafjäsk, Sollidentrams, prinslarv, prinsesskam, kommunalrådsdevotism, cykelledsdesinformation och scoutinspirerad PK, stämplad och lackad med FN:s, socialdemokraternas, Länsstyrelsernas, Svenska Kyrkans, kommunledningarnas, landshövdingarnas, helnykterhetsförbundens, kungahusens och  övriga partiernas godkänt-sigill, som kvarhåller landet i mental och intellektuell koma under kors och spira under medeltidslika former, säger Sune Flisa medan han tänder sin sjöskumspipa i stridsledningscentralens mitt, där reportrar springa hit och dit – och ibland mitt emellan.

I det första programmet kan eventuellt en ny skakande intervju med Claes Elinder i Grönhögen ingå. Claes skrev boken Rädda Sydöland! och han skräder inte orden om Länsstyrelsens och kommunledningens roller i södra Ölands snabba och ödesdigra utarmning. – Vi bofasta på södra Öland går mot en säker utplåning, menar han.

I det första  programmet möter du förhoppningsvis också Karl-Henrik Robèrt, professor i strategisk hållbar utveckling vid Blekinge Tekniska Högskola. Han berättar om hur ”politiker och makthavare reagerar när de kritiseras” – ett hyperaktuellt ämne. Inslaget om detta borde ses om och om igen av alla de stackars utsatta politiker som irrar omkring i konstant idébrist, politisk byxångest och evig beslutsvånda och rädsla för att vara icke-PK, hånade och förlöjligade på FB och Twitter.

Udd-Nytt svär sig redan i dag fritt från alla slags pinsamma, farliga, personliga och politiska följder av programmet som kommer att följas över hela världen.

Allan von Kompost
redaktionschef

 

Märkt , , , ,

bra fråga

Vem bryr sig om idrott när världen står still? frågar sig i dag gammelmediet Barometern.

Och så följer man upp med sex sportsidor.


 

Märkt , ,

världens dyraste cykelledssnutt

För att ersätta 50 meter tänkt cykelled har nu projektledningen för Fyr till fyr efter år av väntan dragit igång arbetet med den sannolikt dyraste cykelledsstumpen i hela universum. Två grävare och flera man har hittills jobbat sen mitten av november. Så kan det gå när man bygger först och frågar markägare sen.

Notabelt är att inget gammelmedia hänger på. Här byggs det mest storslagna projektet för Ölands framtid och blaskorna och etermedierna tiger som i Kina om det ”icke positiva”.  Gammelmedierna lider av ”öländsk beröringsskräck”, alternativt ”öländsk strutssjuka”. Ser vi inte eländet så finns det inte. Berättar vi inte om det finns inga problem. Öland är ju ett paradis. Vi skriver om halkan i stället!

Man skäms.

Nedan visar vi i många bilder om hur jobbet ser ut 3 december. Grävningarna kommer att pågå länge till. Vad kan totalkostnaden bli? Vad säger ni i gammelmedierna om mer än de nedgrävda 100 miljoner som inte kommer att räcka?

Men gammelmedierna kniper käft som öländsk kalksten. Nämn inte den där djävla leden en gång till! Den finns ju för fan i norr. Den är invigd i norr. Det får räcka. Att det strular i söder ger vi blanka fan i! Nu skriver vi om halkan igen, grabbar och tjejer!

bonusvarvet_Albrunna_grävning_24Bygge av atombombsäkert värn? Nej, cykelled!

bonusvarvet_Albrunna_grävning_07Några stubbar, två grävare, ett gigantiskt dike. Vi ser åt söder. I diket sticker ett L-format betongstöd upp.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_45
I grävningens norra ände gräver man ett smalare dike och lägger ned nåt slags kabel.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_23Betongstöd i olika modeller.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_31Dessa L ska skilja tomter från cykelled.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_19Vy åt söder.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_10Tomt till vänster. Led rakt fram. Den ska sedan vika 90 grader höger där L-betongen står.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_04Kablar av något slag ligger nedlagda i diket.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_16Nära tomtgräns I.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_15Nära tomtgräns II.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_32Det krävs mycket för att ersätta 50 meter cykelled: grävare, betongblock, grus, sand. Och tid. Mycket tid. Och pengar. Mycket pengar!

bonusvarvet_Albrunna_grävning_38Tänk om detta träd kunde tänka högt om hur vi människor beter oss…

bonusvarvet_Albrunna_grävning_29Skopor, skopor, skopor.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_28Mindre grävare.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_08Ett betongblock sticker upp sin blonda kalufs.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_47Uppgrävd jord har man lagt på den stig jag brukar använda för att gå runt ägan utmed kusten. Hoppas att man gör stigen bättre, småningom. Nu får jag cykla stigen rakt upp till Albrunna och cykla på väg 136 i stället för att vandra här.

bonusvarvet_Albrunna_grävning_49Vägen mot havet är nu oframkomlig.


Märkt , , ,

lika lika och samma samma

Anders Enström, chefredaktör på Barometern, hälsar i dag sina nya ofrivilliga läsare välkomna i en rolig text. Det känns bra, som ett litet plåster på såren. Den enes död, den andres bröd…

Anders inser att det för oss som plötsligt fått en annan tidning  kan kännas som att vi lika plötsligt har ”hamnat mitt i bortaklacken på en fotbollsmatch.”

I samma veva sätter han fingret på dagens gammelmediers svaga punkt: ”Samtidigt finns mycket att känna igen. Lokalredaktörerna och ortssidorna är de samma. Sporten likaså. Nästan hälften av tidningarnas innehåll hade vi gemensamt.” skriver Anders.

Det är just det som är så farligt, att tidningarna blir allt mer lika, med mera ”samma samma”. Det vi behöver är större skillnader, inte flera likheter. Hela livet får inte bli mainstream, mänskligheten får inte klona sig själv, då kan vi lika gärna upplösa riksdagen, lägga ned partierna och införa vd-styrning av landet/världen.

Anders Enström ser framtiden lika svår som jag: ”I det digitala medielandskapet har inga tidningar monopol. Den stora striden står i dag mellan den lokala journalistiken och globala it-jättarna.”

Så är det. David står alltså öga mot öga med Goliat… Mitt i svärtan finns trots allt ett hopp. Är tidningsbranschen David ser framtiden onekligen ljus ut…

Sune Flisa
chefredaktör

 

Märkt , ,

gammelmediernas feghet frapperar

Det blev som jag mejlade några vänner för några dagar sen: SVT kommer att klippa bort allt jag säger framför kameran om Fyr till fyrprojektets fiasko på södra Öland.

Och så blev det.

SVT kan sälla sig till alla andra tandlösa gammelmedier.

Sverige tystnar.

Jag lägger på I´m Worried.


 

Märkt ,

kan en liten blaska utgöra ett samhällshot?

Klicka här.

Artikeln ovan berättar att cykelleden Fyr till fyr på Öland snart är färdig. Bara två sträckor återstår. Man får intryck av att hela härligheten snart kan invigas, att allt har gått som på räls och att solen skiner över ett sommarvackert Öland.

Sanningen är en annan. Längst ned i söder återstår sex sträckor, tillsammans drygt tre mil långa. Dessutom är det ebb i kassan och flera markfrågor är olösta.

Vad säger oss denna summerande rubrik, denna aningslösa bild av två politiker så glada tillsammans på tandemcykel trots olika politisk hemvist, M och S? Är det intryck som serveras läsaren sant? Är det lögn? Eller är det bara ”ett synnerligen misslyckat försök till positivt tänkande om ett havererande projekt för våra kära läsare på solen och vindarnas ö”?

Man kan se på tillvaron på många sätt. Somliga är fatalister och menar att du inte kan påverka utvecklingen, vare sig för dig själv eller för världen. Den fria viljan är en illusion. Vårt öde är bestämt – av Gud menar många. Fatalismen är självdestruktiv, den är många gånger jämförbar med uppgivenhet.

En av fatalismens motpoler är gruppen som – ofta hysteriskt – hyllar ”ett positivt tänkande”. Att denna grupp växer i en orolig värld är inte märkligt. Vem vill gräva ned sig i svartsyn och pessimism!? I dag finns till och med vissa tidningar som uteslutande publicerar positiva nyheter.

Mitt emellan dessa livsåskådningsmodeller hamnar den stackars journalistiken, som av Wikipedia sammanfattas så här: ”Journalistik kallas den framställning, insamling, urval och bearbetning av innehåll som präglas av rapportering från verkliga, och ofta aktuella, händelser, nyheter. _ _ _ Den teknik som kan sägas utgöra journalistik består främst i att svara på frågorna vad?, var?, när?, vem? och hur? samt gärna även varför?”

Journalistiken ska alltså – när den fungerar – ställa en mängd grundläggande frågor om det som händer och sker i Skärlöv, New York eller Peking. Att demokratier måste byggas på journalistikens grunder är för de flesta uppenbart. Kan du tänka dig framgångar för ett parti som inte vill göra någonting, eftersom allt är förutbestämt? Kan du som är för demokrati tänka dig politiker och medier som enbart vill arbeta med positiva företeelser och begrepp, som bara talar om tillväxt och ett hälsosamt liv men helt struntar i dyr sjukvård, skämmig äldreomsorg och hopplös brottsbekämpning?

Sannolikt inte. Men så kan diktatorer styra länder ännu i dag. I dessa länder exponeras endast ”framsteg och lycka”, definierade av makten. Om svält, fattigdom, fängslade och mördade åsiktsmotståndare sägs aldrig ett ord.

Att det även i Sverige finns tidningar som endast publicerar positiva nyheter vet vi. En finns i Kalmar. Den har valt bort den svåra sidan av livet, och sticker likt strutsen huvudet i sanden. Dess utgivningsstrategi kan vara hur tilltalande och välmenande som helst, men är naturligtvis helt världsfrånvänd och i längden livsfarlig. Om en terrorbomb exploderade i Kalmar och dödade 300 personer skulle tidningen skriva om ”vackert höstväder”.

Hur är det med våra andra tidningar, alla de som kallar sig självständiga och objektiva? Är de fria från påverkan? Naturligtvis inte. De sitter i samma båt som många andra; vem vill såga av den gren man sitter på? Tidningarna är fångar i annonsörernas klor. Utan annonser ingen tidning. Utan statliga stöd ingen tidning. Utan en viss mängd prenumeranter och lösnummerköpare ingen tidning. En tidning formulerar sin existens i vackra ord, men måste ständigt ta ställning till hur dess innehåll påverkar dess egen framtid. Ingen tidningsledning är så fri som den tror – eller uppger sig vara.

Många tidningar övervärderar i dag sin egen betydelse, sin egen så kallade ”självständiga profil”. Sanningen är att de flesta ingår i stora allt mer monopolistiska koncerner med bara ett mål för ögonen: Vinst och överlevnad. Detta är naturligtvis mänskligt. Vem vill inte vinna och vem vill inte överleva? Men för att gå med vinst och för att överleva slås tidningar samman, även om de utåt sett upprätthåller skenet av att vara självständiga. Även i vårt län ser vi tidningar med olika namn men med samma innehåll. För att undgå skammens röda kinder förser man dem – ännu så länge – med olika ledarsidor. Och kanske nåt annat. Men det mesta är samma, samma. Och så blir det allt mer, allt oftare: Samma samma. Samma samma.

Det som glöms bort är tidningarnas grundläggande uppdrag, att på ett neutralt sätt ställa alla de – ofta jobbiga – frågor som dess nyfikna och intresserade läsare vill ställa – till makten, till alla, om allt.

Det sker inte i dag. De obekväma frågorna blir allt sällsyntare. Den grävande journalistiken dör. ”Svåra och resurskrävande” ämnen får stryka på foten. Man ringer i stället för att träffas. Man publicerar pressmeddelanden från makten rakt av – eller med nån liten ändring så texten kan kallas ”analyserad och bearbetad”. Resurserna minskar, redaktionerna skärs ned till ett minimum. Tidigare hade alla tidningar med självaktning egna fotografer. I dag knäpper amatörer skrivbordsbilder av chefer och landshövdingar på löpande band. Tidningarna vill inte stöta sig med X. Men inte heller med Y eller Z. Tidningarna måste ge ett positivt och levande intryck. De måste se ut som om de tror på det de gör. Det sista man vill erkänna är att man inte har resurser till att gräva. Men det är värre än så. I dag har man inte ens mål i mun. Man har slutat ställa frågor. Man har slutat tänka kritiskt och ifrågasättande. Man har slutat att gräva. Man låter makten tala. Man plitar ned det makten säger, publicerar det och kallar det journalistik.

Alla dessa små tidningar som tror så gott om sig själva… Hur ska det gå för dem? Frågan är egentligen ointressant. Man kan till och med anlägga en fatalistisk syn på deras framtida liv eller ickeliv. Que sera sera.

Ödesfrågan är i stället hur det ska gå med demokratin i en medievärld som blir allt mer mainstream, allt flatare, allt tystare, allt enklare för makten att hantera.

Staffan Lagerström

 

Märkt , ,

i röret…

I kväll visar vi långfilmen om en cykeltur mellan Skärlöv i norr och Ås Camping i söder. Filmen kan antingen ses som en stillsam semestertripp genom ett höstlikt landskap på sydöstra Öland, eller som ett fridfullt men ändå fränt angrepp på beställarnas omoraliska skönmålning av det cykelprojekt som krackelerar framför våra ögon…

Därpå publicerar vi en krutosande bredsida mot gammelmediernas minst sagt bedrägliga sätt att beskriva verkligheten för sina stackars läsare.

Efter det tar kulturorganet långledigt. Inte ett enda inlägg kommer att se dagens ljus på minst en hel vecka. Vår undrarskara (ett av jernis uppfunnet ord) hänvisas då till gammelmediernas lömska sagor, töntiga serier och felaktiga siffror…

Sune Flisa
chefredaktör

 

 

 

Märkt , , ,

läsvärd sport

Det som många gånger saknas i lokal nyhetsjournalistik är analyser och lust att ”bända isär och skära upp” sanningar och löften för att se om de verkligen är sanna och trovärdiga. Det gör man på sporten i exempelvis gammelmediet Östra Småland.

I lördagens tidning är tio sidor sport. Jag är inte längre det minsta sportintresserad men läser trots det nån sportartikel då och då. De är ofta härligt entusiastiska, nyfiket analyserande – och välskrivna. Med stor iver och drivande nyfikenhet kan en reporter ge sig den på att förstå varför division 6-laget Myrorna inte heller i år orkar ta steget upp i femman. Man undrar och undersöker, man intervjuar rakt på sak och till och med fotona är ofta intressantare och personligare än de på nyhetssidorna, där människor ofta står uppställda på led, sitter bakom skrivbord eller tar första spadtaget i ett bygge iklädda hjälm till finkostymen.

Nyhetsjournalister borde lära av sina kollegor på sporten. Ifrågasätt!


 

Märkt ,