Etikettarkiv: gammelpressen

åt vilket håll går gammelpressen?

Utökat utrymme för debattartiklar och insändare, lovar Anders Enström, chefredaktör på Barometern. Bra, säger kulturorganet. Det återstår att se hur ickepolitiker och ickekändisar disponeras utrymme i relation till politiker och kändisar.

Om gammelmediernas utveckling mot veckopress har vi tidigare skrivit om. Vad är egentligen en dagstidning i dag? En nyhetstidning med vissa veckotidningsinslag? Eller en veckotidningsliknade utgåva med vissa nyheter?

I dagens Barometern läser jag en nyhet, en bridgenotis, ruta om skolmat och äldremat i min kommun på Ölandssidan. På övriga 39 sidor kan jag bland annat läsa om att Lasse Holm fyller 76. På ett helt uppslag lär jag mig att Skoda Kamiq Style 1.0 TSE DSG toppar 194 kilometer/timmen och kostar 250 600 kronor.

Ett annat uppslag berättar om namnet Anna. Rubrik: Anna Benson: Pappa är glad och lite hedrad över att jag tog namnet efter honom. I ett stort pratminus säger hon också: Jag älskar mitt namn. Jag har alltid tyckt väldigt mycket om mitt namn

I en faktaruta på sidorna om Anna lär vi oss också om KÄNDA KVINNOR SOM HETER ANNA: Anna Bergendahl (sångerska), Anna Ekström (utbildningsminister), Anna Jansson (författare), Anna Kindberg Batra (tidigare M-ledare), Anna Hasselborg (curlingspelare).

Till det läggs sju sidor sport och ett kulturuppslag med den fråga hela världen just nu ställer sig: Hur ska Så mycket bättre gå vidare nu?

Ja, det är den stora frågan. Men ännu intressantare är frågan vad en dagstidning egentligen är – och åt vilket håll den ska utvecklas för att överleva. Det lutar allt mer åt en veckopressliknande utgåva med vissa nyheter.

Om det kan man tycka vad som helst. Det spelar ingen roll. Pengarna visar vägen.

Sune Flisa
chefredaktör
Märkt , ,

Detta är världen

Att läsa en dagstidning är många gånger en surrealistisk upplevelse, en mix mellan stort och smått. Vad vill en tidning egentligen visa med en textmängd som motsvarar en tjockare roman? Vad väljer en tidning att berätta om ur det oändligt stora nyhetsflödet?

Från brevlådan hämtar jag Barometern, dagens första omvärldsspegel. Under dagens lopp kommer andra speglar att bombardera min hjärna med sanningar, lögner, uppmaningar och lockelser.

Till en ljuvlig första kopp kaffe konstaterar jag att förstasidan domineras av ett foto av en man bakom en bardisk. För vilken gång i ordningen vet jag inte men texten handlar återigen om Park Hermina, krogen med det så pretentiösa namnet. Håll nu i er: Krogen har bytt ägare! Inne i tidningen ges denna världsnyhet nästan ett uppslag. ”Jag kände att jag tappade glädjen”, får en trött tidigare ägare säga.

Åh fan. Omtumlad av denna nyhetens örfil, läser jag vidare. På första Ölandssidan läser jag att Mörbylånga kommun kan vinna pris för app. Jag får veta att den nationella välfärdskonferensen Future & Walfare har nominerat underverket till priset Årets kommunala innovation.

Jag kollar på nätet. Jo då, jippot hålls i Malmö 5-6 mars. Komiker och Fredrik Reinfeldt uppträder. Appen kommer att bedömas av jury. Om kriterierna står bland annat detta: Innovativa lösningar och nyskapande metoder är nödvändigt i en tid då demografi, kompetensförsörjning och ekonomi innebär ändrade förutsättningar för välfärden. Kommuner behöver ta sig an välfärdsutmaningarna på nya sätt. Syftet med utmärkelsen ”Årets Kommunala Innovation 2020” är att uppmuntra och synliggöra kommunernas innovationsarbete och bidra till spridning av dessa.

Åh fan. Kalaset kostar 6 950 skattekronor exklusive moms per person men då ingår tapas. Hur många konferensbesökare skickar Mörbylånga kommun?

Jag bläddrar vidare. Nu blir det än värre. ”Vi är satta på jorden som planetskötare” lyder rubriken. Åh fan. Det hade jag ingen aning om. Men nu får jag lära mig nya sanningar. En präst i Högsby skriver: ”_ _ _ Greta Thunbergs budskap till jordens folk handlar ytterst om rättvisa på jorden och omsorg om Guds skapelse inget annat. Vi ber: Gud, vi längtar efter din rättvisa. När får vi se ansikte mot ansikte _ _ _.”

Annonser är också nyheter, brukar gammelpressen hävda. I en sån med foto av stor TV-kamera ser jag mitt livs chans. Jag läser: ”Medverka i TV-inspelning på Kosta Outlet. Ett `TV-team´ (sekretessbelagt) kommer att vara på plats och söker nu efter härligt shoppingsugna människor. Kom till Kosta Outlet _ _ _ så kanske just du blir en av statisterna eller intervjuad.”

Dagens första surrealistiska upplevelse är slut, men flera väntar. Någon förklarade surrealismen som ”en konst man får inifrån sig själv utan att använda förnuftet eller sin moral eller sin uppfattning om fint och fult, bra eller dåligt, ont eller gott.”

Så är det. En dagstidning är – för läsaren, inte för skaparen – helt surrealistisk.

Jag älskar den.


 

Märkt , ,