Etikettarkiv: gäss

Förbannande gäss

Jag var på g… Jag var på g att ta årets naturfoto, en sälbild som skulle gå ut över världen. Jag låg i gömslet nere vid fyren med mitt teleobjektiv från Canon på 2 000 millimeter, ljusstyrka 1.0. Tack vare den fantastiska brännvidden hade jag hela sälfejset i sökaren. Precis då den skulle gäspa tänkte jag fyra av…

Men verkligheten är inte alltid som man vill. Allt var en dröm, en förhoppning. Verkligheten var bistrare. Jag stod där i gömslet med min gamla Fuji X30 som det numera bara går att använda två eller i bästa fall tre olika slutartider på. I längsta teleläge, säg futtiga 110 millimeter, såg jag sälen som en liten fet lus på en sten. Men inte nog med det. Då skottet brann av kom en flock gäss tjattrande förbi. De till och med skymde sälen.

Ridå.

Att naturfotografer står ut med alla dumma och ouppfostrade djur!

Märkt , ,

dagens ölandsbild

gäss-på-höstsåddGäss mumsar på höstsådd.


 

Märkt , ,

huvudobjektet saknas

havsörnenEtt fotografiskt/litterärt/konstnärligt berättargrepp är att huvudrollsinnehavaren inte syns, bara finns i nåt slags dimmig bakgrund. I Seby läge i går eftermiddag kom flock på tusen gäss. Den jättestora fågeln seglar lugnt utanför bild, en havsörn på 150 meters höjd.


 

Märkt , ,

1 100 meter

Så långt är det från väg 925 till norra pirspetsen i Gräsgårds fiskehamn. Ungefär lika många fåglar som meter låg och kacklade och kvirrade och snattrade norr om hamnen när vi hojade dit…

 


 

Märkt , ,

tragik

Hela veckan är förstörd. Ja, kanske hela mitt liv. Vi får se hur ärren läker… Det började så bra. Och slutade så tragiskt, så vansinnigt tragiskt. Det är knappt jag orkar berätta. Gråten pockar, ilskan kokar. Det är kanske dumt att berätta… Jag vet inte. Ska jag?

Ok, då. Jag stod nere vid västra stranden på Öland. Det var häromdan. Från norr kom gäss i bågar in från havet mot frukost på höstsådda grödor. De flög alldeles för högt för att fotograferas. Jag har slutat med systemkameror och hade bara med mej min lilla Fuji fickkamera. Men om om om det kom några lågflygande gäss mot mig ville jag ändå vara beredd. Jag ställde in alla värden med den säkerhet man får efter 40 års plåtande. 200 ISO, 1/500 sekund, bländare 7,1 höghastighetsexponering, + 1/2 bländarsteg på grund av den ljusa himlen. Nu var det bara att vänta.

Flock på flock vände in från havet. Men alla flög för högt. Men man vet ju aldrig… Och här stod jag med allt inställt och klart – om tillfället skulle komma…

Och det kom. Det kom med besked. Åtta gäss hade lågflugit under radarn in mot mig. Jag upptäckte dem när de var 40 till 50 meter ifrån mig. Och de flög på bara fem meters höjd – rakt emot mig! Gäss är snabba. Jag hade en enda sekund på mig. Fem meters höjd, det var nästan jag kunde ta på dem. Jag höjde kameran, la okularet till ögat, tänkte: ”Nu tar jag den där serien som ingen annan levande människa har tagit. Nu tar jag serien där man ser rakt in i åtta gäss kacklande gap – när de kommer i 60 knyck rakt mot mig…

Det var svart i okularet. Jag tittade in i en kolkällare. Men instinktivt höll jag avtryckaren nere… Och så värderade jag resultatet. Ett 40-tal bilder av blå himmel. Inte en gås, inte en gåsfot, inte en gåsnäbb!

Ett grekiskt drama är rena lustspelet mot de tankar som genomfor min träskalle. Jag hade glömt en parameter. Jag hade glömt att ställa in ”ögons” för sökarval. Detta kryptiska begrepp tror jag står för ”ögonsensibel”, det vill säga att kameran känner av om jag tittar i okularet eller ser motivet i LCD:n. Med rätt inställning skulle jag se gässen i vilken sökare jag än valde. Med fel inställning hamnade jag i bläckflaskan i stället för på ett stort antal omslag på världens förnämsta naturpublikationer.

Nästa dag provade jag igen. Mötte många gässplogar, men ingen under 20 meters höjd. Som ren tröst tog jag denna bild. I den tittar vi inte in i kacklande gässgap och stirrande gåsögon på nästan inget avstånd alls. Men vi ser i alla fall gäss.

Man blir aldrig fullärd fotograf.

 

 


 

Märkt ,

Is

Hur tidigt man än är ute är det alltid nån som varit igång ännu tidigare.

Morgon. Minusgrader. Men vindstilla. Det är vinter. Senvinter. Isen klirrar lågmält i Degerhamns hamn. 

Beroende på vinkeln mot solen färgas isen på många olika sätt. Här drar den åt grått, blåsvart, svart.

I lite mer medljus blir blått helt dominerande. Om jag minns rätt innehåller den ljusa isen mer luft än den mörkblå.

Här är isen så tunn att den smälter under dagen – om solen får fortsätta att jobba från klar himmel.

Sötvattenssjön i Hammarby ser ut att ha ett stabilt istäcke. Då och då sjunger isen på grund av sprickbildning. En spricka kan blixtra till över hela sjön på bara en halv sekund.

I det bräckta vattnet i Kalmarsund ligger bara ett tunt islager längst inne vid stranden. Gäss, änder, svanar klarar sig bra här.

 

 


 

Märkt , , ,

gigantisk gåsarmada

Solen hade gått ned för drygt en halvtimme sedan. Jag hade fotograferat färdigt och lade kameran i en påse som jag stoppade i fickan. Hemåt!

Just att stoppa undan kameran – till och med i en påse! – är något jag med eftertryck brukar avråda från i mina fotokurser. Kameran ska alltid vara redo! Man lär ut en sak och brister själv.

Det började bli ordentligt mörkt. Den svarta skyn trasades plötsligt sönder av ett avlägset ljudvibrato. Och då såg jag: Tusentals kacklande gäss från Degerhamn i söder till Kastlösa i norr, en sträcka på en dryg mil. De kom i våg efter våg, i plog efter plog i rakt västlig kurs ut över Kalmarsund mot Sverige.

Det tog förstås alldeles för lång tid att få upp kameran. Men det blev trots allt en för sen och för skakig videosnutt med dåligt ljud. Men trots bristerna ger den förhoppningsvis en liten uppfattning av den fantastiskt stora gåsarmadan.

Fyra minuter senare stod jag vid bilen. Gässen var då fem kilometer ut i Kalmarsund. I den västliga vinden hördes fortfarande kacklet och pladdret som ett slags ”aniaralikt rymdbrus”. Jag rös.

Slå på datorns högtalare och klicka igång videon nedan.

Märkt , ,

fågelmoln

Gårdby hamn, lördag. Jag har aldrig hört nåt liknande. Jag har aldrig sett nåt liknande. Tusentals gäss i en enda flock. Vingarna fick luften att vibrera och himlen att förmörkas. Gässen på bilden är bara en fjärdedel av hela det skränande och tjattrande sträcket.

Märkt , ,