Etikettarkiv: GoPro

En Gopro framåt, en bakåt

tvåkamerorshjälm

Man tar en cykelhjälm. På den sätter man en GoProkamera som riktas framåt. Och så sätter man en som riktas bakåt. Sen cyklar man genom Södra Möckleby. Och då kan det bli som nedan – i min första testfilm med dubbelkameror.

Märkt , , , ,

cyklande viking

tvåkamerorshjälm

I viss vinkel ser jag numera – ibland – ut som en cyklande viking iförd den typiska hjälmen med två horn – som dock är ett sentida anakronistiskt påhitt. Mina cykelfilmer kan nu visa färden både framåt och bakåt – en möjlighet som ger skaparkraften en spark i ändan.

Det är ofta stora skillnader i ljus, färg och klarhet på samma objekt sett från olika håll. Det visade den testfilm jag gjorde i dag. Filmen är en bagatell, en rundtur i Södra Möckleby. Men den kan kanske trots det intressera bybor och cykel- och videointresserade. Den publiceras inom några få dagar.

Framåt tittar en Gopro Hero 6 Black. Den är utrustad med GoPros ljudadapter och med mitt fynd: Röde ON! Den är värd varenda krona (2 500). Vindbrus är historia, signalen är klar och stark, mikrofonen kan sända ljud upp till 70 meter från kameran. Och ljudkvaliteten är utmärkt. Och så enkel och lätt! Hela Rödes trådlösa ljudsystem väger futtiga 75 gram. Ger man sig tid att även behandla ljudet en liten aning blir det i mina öron högkvalitativt. Men det gör jag nästan aldrig; det räcker gott med att hålla koll på ljudnivåerna i videoredigeringsprogrammet.

För att minska de enormt stora 4 K-filerna som blir till under projektet Fyr till fyr – meter för meter, väljer jag att gå ned till 2,7 K. Kvalitetsskillnaden bli minimal, men minneskorten räcker längre, redigeringen liksom renderingen går snabbare och slutfilerna blir väsentligt mindre. Som standard filmar jag med 30 bilder/sekund, med bildstabilisering, lägsta skärpa. Både kamerorna är justerade minus 0,5 bländarsteg och inställda på röststyrning, något som väsentligen underlättar hanteringen. Att ha två kameror på hjälmen som ska startas och stoppas med handkraft skulle bli för mycket även för en bläckfisk.

Rent praktiskt har jag ännu inte hittat den optimala redigeringsmetoden av två filmer som skildrar samma förlopp men i 180 graders skillnad. Hittills har jag lagt filerna under varandra i redigeringsprogrammet och raderad sektioner i den övre då jag vill att den undre ska visas för betraktaren. Men det finns säkert andra lösningar.

Jag försöker starta kamerorna samtidigt. Från bakre kameran raderar jag ljudfilen; endast den från främre kameran med det proffsiga ljudsystemet används.

cykelhjälm-med-två-kameror_02Den vänstra kameran på hjälmens baksida är en GoPro Hero 7 black. Den är riktad rakt bakåt i färdriktningen. Den högra, en GoPro Hero 6 black siktar rakt fram. Under kameran finns GoPros ljudadapter och uppe på kameran sitter ljudmottagaren Röde ON. Mikrofonen har samma form och är lika liten som mottagaren på kamerans överdel. Micken syns ej i bild. Ytterligare information om Röde ON och andra detaljer hittar du här.


 

Märkt , , , ,

nytt bra mikrofonsystem

Kulturorganets cykelavdelning har investerat i ny trådlös mikrofonteknik, Röde ON. Den kommer att presenteras och recenseras i detalj i framtida inlägg.

Den största finessen är att naturligtvis att fotografen/cyklisten slipper alla sladdar. Allt sitter på hjälmen, utom mikrofonen som sätts fast med klämma på bröstet. Mikrofonen sänder upptaget ljud till mottagaren som pytsar in det i kamerans ljudupptagningssystem.

GoPros egen mikrofon är dålig. Med Rödemicken blir ljudkvaliteten mycket bättre, speciellt i vind. Ett första test av systemet kan du lyssna till i serien Pierre på villovägar, vars första avsnitt publiceras under veckan som kommer.

För dig som är intresserad av tekniken kan berättas att skalet från Ulanzi ger ett mycket stabilt intryck, trots att det är tillverkat i hårdplast. Kameran sitter som gjuten i det. Uppe på skalet finns (dubbelt) standardfäste för blixt. Ett av dem har jag tagit loss för att limma fast på lämpligt ställe som mikrofonhållare. Jag använder blixtskon till Rödes mottagare, som är utrustad med passande clip. Från mottagaren går ljudet till kameran i sladd med 3,5 millimeterskontakt. Mikrofon och mottagare synkas extremt enkelt genom tryck på en knapp i tre sekunder.

Under skalet finns välpassande fack för GoPros klumpiga och alldeles för dyra ljudadapter, som många vloggare (ofta använd beteckning för videobloggare) tidigare hade dinglande under kameran eller fastsatt med gummisnoddar. Ulanziskalet har blivit en succé.

Röde ON, det trådlösa mikrofonsystemet, kostar 2 100 – 2 500 kronor. Ulanziskalet får du för under 300, och för GoPros ljudadapter får du ge 550-600 spänn. Hela maskineriet väger så lite att du knappt känner av det på hjälmen.

Där är underbart hur bra, små och behändiga – och billiga – dagens kameror och videokameror har blivit. Man klarar sig långt som både stillbilds- och videofotograf med en pytteliten actionkamera för under 4 000. Lägger man till 3 000 får man även bra ljud. För mig är systemkamerornas tid för evigt förbi.

Rödemikrofon-på-hjälm
På hjälmen sitter Röde ON i blixtskon uppe på Ulanziskalet. En lätt avtagbar lucka på GoPro måste tas bort för att föra in mikrofon- och ljudadapterkontakterna. Längst ned ser du mikrofonen med liten svart deadcat. Den är – hittills – enda besvikelsen. Fästena är alldeles för klena; ”den döda katten” blåser lätt av.


 

Märkt , , , , ,

Gopro som stillbildskamera

halmtak-kopieraVi ser detalj av halmtak på hus i Borgs by vid Gråborg. Actionvideokameran GoPro duger även som stillbildskamera – om man inte har för stora pretentioner. Skärpan är ok och kontrasterna är mjuka. Det går inte att manuellt påverka bländare eller slutartid, men ungefärligt ISO-värde kan du bestämma själv. Man får tänka på att hålla kameran rakt. Gör man inte det kan distorsionen bli förödande.

Knuts-kapellSankt Knuts kapell nära Gråborg. Distorsionen ligger inom rimliga gränser, och kontrasterna är fina trots visst motljus. Största svagheten hos GoPro som stillbildskamera är avtryckaren. Den går inte att ”smyga av”, utan måste tryckas ned med stor kraft, vilket ökar risken för skakningsoskärpa.

distorsion_informationstavlaKraftig distorsion (tunnformad) beroende på att jag inte håller GoProkameran rakt mot informationstavlan. Distorsionen (raka linjer blir böjda) skulle bli ännu kraftigare om jag använde kamerans supervidvinkelläge.

 


 

Märkt , , ,

utrustningen börjar ta form…

I mina senaste cykelfilmer har jag återgått till tre mikrofoner. Samtliga är hårt ”nivåskurna”. Zoom H6-maskinen sitter i en liten ryggsäck. Upptill ser du den ”håriga” huvudmikrofonen. Håret är en så kallad dead cat, som ska hjälpa mot vindgenomslag. Huvudmikrofonen är av stereomodell. Till ljudupptagaren är ytterligare två mikrofoner kopplade. De hänger som ”små svarta bollar” i ryggsäckens underkant.

Vid ljudbehandlingen har jag märkt att det sammanlagda ljudet blir bäst om jag inte använder ”normalisera” på stereoupptagningen men på de två spåren för ”hängmickarna”. Alla försök till brusreducering har givit negativa resultat.

Snart visar jag min hittills längsta slow cycling-rulle, nästan 2,5 timmar lång. I den har jag hård motvind hem på Ölands östsida. Jag la då märke till att jag inte hörde någonting annat än vindbrus. Ingenting annat! För att ett cykelljud i en video ska vara trovärdig ska följaktligen ljudet i hård vind faktiskt ”slås sönder av vinden” – precis som i öronen. Med dessa tre mikrofoner kan jag styra nivåerna som jag vill – nästan.

Den läsare som eventuellt vill börja med videofilmning ska veta att alla de kameror jag hittills testat är helt värdelösa på ljudupptagning – om det blåser. Slutsats på Öland: Ska man få till bra ljud krävs ”extern upptagning, tålamod och en massa finter och fiffigheter”.

Ryggsäcken med Zoom H6 till vänster. Cykelhjälmen med kameran till höger. Under ryggsäcken ser du de två extra mikrofonerna i sina svarta deadcats. Nivårattarna på ljudupptagaren går så lätt att de måste tejpas fast, något konstruktörerna borde ha upptäckt – om de provkört sitt underverk i den så kallade verkligheten. Dessa rattar skulle naturligtvis vara mycket tröga – i ”hacklägen” – för att stå kvar där man ställer dem. Innan jag tejpade rattarna hände det att jag efter flera timmars cykling kom hem med helt oanvändbart ljud på grund av att nivåerna hade ändrats av vind, rörelser, väggupp. Men nu börjar det likna nåt…

 

 


 

Märkt , , , ,