Ett foto är ett tidsdokument. Hur bra eller dåligt det än är. Att ta fram gamla foton, aldrig rörda, aldrig sedda ger nästan existentiell ångest. Bilderna nedan har ingen människa tidigare sett mer än jag, fotografen. Och jag har sannolikt bara ägnat dem en hastig blick – för att välja ut andra foton att bildbehandla från denna ceremoni.
Vi skådar alltså runt åtta år tillbaka i livet. Jag vill minnas att denna högtidlighet i Gräsgårds hamn hölls 20 november 2011.
Bilderna får tala utan texter.
Hamnar ska lyfta södra Öland lyder en rubrik i dagens Östra Småland. Kulturorganet har redan skrivit om ämnet i varnande ordalag. Det som hände i exempelvis Degerhamns hamn borde hela Myndighetssverige lära sig av. Det var här som Länsstyrelsen, statens förlängda arm, med cyklopisk verklighetsuppfattning och akut byråkratiklåda slog sönder framtiden för den lovande ställplatsverksamhet som engagerade människor dragit igång. I dag ligger hamnen öde. Nu vill man genom Kraftsamling Sydöland åter uppfinna hjulet.
– Vi har fått in så många idéer, säger projektledaren Ulf Kylberg, Kraftsamling Sydöland, i Östra Smålands artikel.
Tyvärr får man inte snurr på en landsdel med idéer. Då vore södra Öland redan ett företagsparadis. Hur många idéer och hur många fantastiska plustecken för södra Öland har vi inte genomlidit på mängder av möten genom åren? Idéer och lokala guldkorn kan nästan vem som helst rabbla upp hur många som helst. Det som krävs är flera ”doers”, alltså människor som vill göra det de tror på – och som gör det, även om det är svårt och motigt.
En doer i en annan hamn hittar vi i Gräsgårds hamn. Den förfaller långsamt och borde ha muddrats för länge sen, men hålls vid liv av ett enda sommaröppet företag, Annys Fiske. Till denna lilla enkla men utsökta servering hittar säkert tiotusentals besökare varje sommar; där är nästan alltid kö. Idén bakom Annys Fiske är inte originell – men den är genomförd.
En genomförd idé i Degerhamns hamn är Frukostklubben, dit vem som helst är välkommen för billig frukost och trevligt umgänge. Filmen om Frukostklubben ser du genom att klicka här.
Så långt är det från väg 925 till norra pirspetsen i Gräsgårds fiskehamn. Ungefär lika många fåglar som meter låg och kacklade och kvirrade och snattrade norr om hamnen när vi hojade dit…
I föregångaren till denna blogg, alvarsamt, finns ett inlägg om invigningen av minnesstenen i Gräsgårds hamn över de tio som miste livet i en minsprängningsolycka utanför Gräsgård 1941. Inlägget är från 22 november 2011, exakt 70 år efter olyckan.
I inlägget finns några kortare videosnuttar. Till dessa har jag nu lagt till en drygt 30 minuter lång version som visar hela ceremonin. Videon är tagen med en gammal sliten fickkamera. Bildkvaliteten i denna långa version är urusel men aningen bättre än i snuttarna. Men viktigare är kanske att ljudet är avsevärt bättre, om än långt ifrån perfekt.
Du kommer till inlägget här.