


Arbetsområdet i Grönhögens hamn är hårt instängslat. Men begränsningar är till för att genombrytas. Mot löfte om en glasspinne klädde i dag vår reporter Ingvar Charm-Knubbendorph av sig spritt språngande naken för att simma ut till den nya pirens spets (vi behöver kanske inte tillägga att gode Ingvar även är spritt språngande galen – efter alla knockoutförluster i MMA). Kameran hade han fastbunden på det av 14 öppningsoperationer svårt sargade huvudet.
Uppdraget gick bra. Tack vare Ingvar kan kulturorganet som första media i världen nu visa bilder från den nya pirens spets, något som flera medier misslyckats med. Ett greps av områdets vakter och fördes bort mot ovisst öde av militärpolis. Ett annat ramlade i drickat med kameror för hundratusen som nu inte ens går att rea ut på Blocket.
Vi säger det vi ofta säger: För storartad journalistik får man betala ett högt pris. Tack Ingvar.
Som första media i världen har kulturorganet, genom dyrbar mutning av hårt beväpnade vakter, lyckats ta sig in på området där den nya piren växer fram i Grönhögens hamn. Bildreportage kommer inom kort…
I en perfekt genomförd lutflandsättningsopreration från en av flygvapnets Saab 39 Gripen lyckades i dag kulturorganet placera en fotograferande reporter inom avspärrat område i Grönhögens hamn.
Sprejad med försvarets osynlighetsvätska Invisible Swede lyckades hen, trots områdets hårda bevakning, ta nedanstående bilder. Av säkerhetsskäl kan vi inte uppge hens riktiga namn.
På fotona ser vi den lilla pir som tidigare grävmaskinen stod på under muddringen utmed södra piren. Som framgår av bilderna är maskinen nu flyttad. Var den sätts i arbete härnäst är ännu okänt.
Over and out.
I mitten av oktober stänger Öland. Ridå ned! Man stänger och tar bort. Inget ska visas, inget ska sticka ut, inget ska synas. Alla ska gå i ide till i vår. Öland är en brunbjörn.
I Grönhögens hamn har införts sittförbud. Från mitten av oktober till mitten av maj – sju månader – finns inga sittmöbler. I Grönhögens hamn får du stå i sju månader. Alla sittmöbler är borttagna. Sittgrupperna tål inte minusgrader. De blir förkylda av höstväder. För massor av år sen insåg man hamnens enorma dragningskraft! Den är en turistmagnet! Vi ska satsa på hamnen! Hamnen är allt – låtom oss till och med muddra den! Men tag för fan bort sittmöblerna.
Alla hamnbesökare ska stå. Stå och titta på båtar som kommer och avgår. Stå och dricka sitt kaffe! Stå och spana på sina fåglar! Stå! Soffor kommer i maj så gnäll inte! Du som är 90 eller är sjuklig ska också stå. Pjoska inte! Vi vet bäst hur vi får besökare att trivas. Stänga ned och få folk att stå är modellen för en ort som vill utvecklas. Så är det. Och så ska det alltid vara.
Jag ger blanka fan i Grönhögens hamn och styr kosan mot soffan Billy vid bordet Listerby och den andra soffan Hemstanäs. Denna grupp har stått ute året om sedan 1251. Byggd av soldaten Botvi Långsnut av prima drivved, hopspikad med oxtänder. I 769 år har den stått där på stranden nedanför Albrunna by, året om, sekel efter sekel. Den som eventuellt kom på den sjuka idén att försöka ta in denna möbel i mitten av oktober för vinterförvaring ska – enligt sägnen – gripas av en svart virvelvind för att dränkas uti Kalmarsund, något som drabbade den egotrippade bonden Ragge Sighløgh om hösten år 1399. Ragge lär bara ha hunnit lägga sin högerhand på Billys armstöd förrän han fördes ut över havet för att aldrig mer återkomma. Hans skrik hördes av boende ända nere vid Grönhögens hamn…
Vad lära av denna sägen, av denna dags spaningar från tvåhjulingen? Jo, att allt går sin gilla gång, att det är i det närmaste hopplöst att ändra på sakernas tillstånd. Detta konstaterande bör i sin tur intressera människor som sysslar med att locka folk till ön, som vill se flera på Öland, som ställer sig positiva till turister, som säger att hela Sverige ska leva, som påstår att allt går.
Tack Botvi Långsnut! Vi ska i eviga tider hedra ditt minne.
* * *
Den sanna historien om Botvi Långsnuts möbelgrupp kan du läsa här.
Mörbylånga kommun satsar hårt på att marknadsföra kommunen med videor där privatpersoner berättar varför livet på Sydöland är bättre och skönare än på andra platser.
Nu vill Mörbyklånka kommun inte vara sämre än sin storebror. Kommunchefen Anna Wilselund har gett vår högt älskade chefredaktör och filmbolagsdirektör Sune Flisa i uppdrag att på kort tid producera 300 kortfilmer om Mörbyklånkas alla prerogativ.
Eftersom inflyttningen till Mörbyklånka nu väntas bli extremt stor på mycket kort tid görs filmen i pekuniärt samarbete med Söders Flyttservice AB.
Flera givmilda sponsorer stöttar det kulturella projektet men vill inte figurera med namn, exempelvis Flisa Film AB, Shimla Motor & Entreprenad, Sunes Gräv AB, Vänskapsförbundet Deghamns-Shimlas Vänner och den radikala tidningen Shimla News.
Den första filmen i den gigantiska serien ser du nedan.
Tvivlare må ursäkta, men under oktober månad börjar man faktiskt att muddra hamnen i Grönhögen, den lilla pärla som skulle kunna utvecklas i stort sett hur mycket som helst. Sommartid kan här ligga 25 segelbåtar från många olika europeiska länder, affär finns i byn, liksom ställplats och intilliggande sportfält med utomhuspingis, padel-, beachvolley- och boulebana. Det snackas också om ett blivande utegym…
Kulturorganet har länge hävdat att Grönhögen kan bli södra Ölands kraftigaste motor. Nu blir den ännu starkare. Vaknar sen också kommunen upp och inser möjligheterna så…
Denna lilla provfilm inför muddringen är gjord i dag med en gammal systemkamera som inte ger lika bra bilder som mina GoPro-kameror. Men den har fördelen att kunna förses med olika objektiv. Kvaliteten är alltså inte tipptopp, men håll till godo ändå.
Kulturorganet börjar nu få en bild av hur muddringsarbetet i Grönhögens hamn kommer att gå till.
Vid småbåtsbryggan muddrar man från land med grävmaskin. Rännan in i hamnen muddras från pråm. Och så bygger man en liten pir ut från småbåtshamnen. Det berättar Jonas Josefsson, NCC.
Kulturorganet kommer att följa delar av arbetet i text, foto och film.
De här skorvarna låg tidigare på andra sidan bryggan, åt söder. Där ska inga båtar få ligga när muddringsarbetet i hamnen inleds under hösten. Båtförflyttningen är kanske ett tecken på att muddringen verkligen blir av. Men osvuret är bäst. Enligt sjöräddningskille har tidigare avsatta pengar helt plötsligt använts till annat än muddring. – Jag tror inte på det förrän jag ser mudderverket jobba, sa han till kulturorganets utsände…
Ytterligare ett tecken på att en muddring kan vara på gång är att den ena av de två gröna bojarna i hamnen är bortplockad. Muddring eller inte muddring? Den som lever får se…