”Äng är åkers moder” hette det förr. Näring från betesängen kom hem till ladugården med korna. Denna näring plockades upp från gödselrännan och spreds på åkern. Bara några hundra meter från S:t Knuts kapell i Borgs by ligger Borgs ängar. På dem slog man förr gräset och torkade det till hö. Men man skar också lövkärvar som även de torkades till vinterfoder för kreaturen. Löven tog man från de glest stående träden på ängarna.
Detta dubbelskördande krävde en viss arbetsgång. På våren räfsade man ängarna fria från nedfallna grenar och annat skräp. Stenar på väg upp ur jorden plockades bort och lades i de med tiden enorma röjningsrösena. De finns kvar än i dag. Så spreds fjolårets sensommargödsel ut på ängarna. Under sensommaren skördades höet och lövet. Sedan släpptes kreaturen ut där på bete. Kommande vår började man med räfsorna igen, och så där malde det på år efter år efter år…
I ett kommande inlägg fortsätter vi från Borgs ängar, vandrar genom en tät och storvuxen granskog och sätter kurs mot…
Ett enormt röjningsröse sannolikt innehållande flera tusen ton sten som plockats upp ur ängarna. I bakgrunden ser vi silhuetten av S:t Knuts kapell.
Enligt kung Gustav Vasa, som var mycket intresserad av lantbruk, skulle höet vara bärgat och under tak senast Olsmässodagen den 29 juli. På Borgs ängar står fortfarande några husgrunder kvar, liksom denna brunnsvippa.
Del av en av ängarna. Här finns många sittgrupper att rasta vid. Borden är gjorda av enorma kvarn- eller naturstenar. Här finns också toaletter och rastskydd med tak.
Ännu ett röjningsröse. Och ett stenkast bakom det syns ytterligare ett. Ängarna är dessutom inhägnade med vackra stenmurar.