Etikettarkiv: insekter

smaka på ordet ”honungsfacelia”!

Vi går mot en tyst vår – om den så kallade utvecklingen får trampa på med automatik. Larmen avlöser varandra. Det finns allt färre insekter, fjärilar, bin och humlor.

Klipp inte hela gräsmattan. Lämna delar av den oklippt. Den blir så mycket vackrare och bättre för di sma undar jordi – och även för dem i luften.

Jag duschar som hastigast buskar och rabatter under morgonen. Den förbrukade vattenmängden blir minimal. Fjärilar och annat smått bevingat dyker genast upp för att släcka törsten.

honungsfacelia varje vår! Vackert namn, vacker blomma. Lättskött. En blå magnet för bin och humlor. De älskar den. Och jag med.

honungsfaceliaFör en timme sen landade detta bi på en nyutslagen honungsfacelia precis framför min kamera. Det sa bara klick.


Märkt , , , , ,

insekterna äger jorden – ändå utrotningshotade

gräsmattsblommor_04En sällan klippt gräsmatta är rena drivbänken för insekter. Lite vatten på den då och då verkar ge allt liv en putt framåt.

Forskning visar att insekterna kan vara utrotade från jorden inom ett hundratal år. Paradoxalt nog anses insekter bli de enda överlevande djuren efter exempelvis ett fullskaligt nukleärt världskrig.

Människans aktiviteter dödar ofattbara mängder insekter. Ett försök i Nederländerna visade att bilar dödar 1 600 miljarder insekter om året – bara i lilla Nederländerna.

Jag gör det lilla jag kan för att få alla slags kryp att trivas. En metod är att vattna en bit av gräsmattan mitt på dagen. När det är gjort kommer ofta fjärilar och andra flygare för att dricka – antar jag. Det märks också att vissa insekter lockas upp till ytan, något fåglarna gillar. Lite vatten och jag får både insekter och fåglar.


 

Märkt ,

den stora invasionen 19 mars 2012

eldlus19maj_2012För exakt sju år sen vällde de fram i stora arméer, eldlössen. Men de gör ingen skada så det är bara att njuta av färg och form. Men en varning är på sin plats: Är du som läser detta en eldlus bör du se upp. Eldlusen är nämligen kannibal!


Märkt ,

skönhet på promenad

larv-på-asfaltMånga märkliga djur dyker upp på cykelleden. Ormar, fåglar och insekter förgyller cyklingens själ. Ovan en färgsprakande larv. I dag pratade jag med en vänlig huggorm. Häromdagen spelade en snok upp hela sin repertoar av trick och finter för att få mig byxis. Jag har sällan haft så roligt. Hen hade kommit in som ett skott på Dramaten – om hen bara sökt. Mer om denna snok småningom… Tyvärr ser jag också många överkörda ormar. Ibland får jag för mig att vissa kör över dem med avsikt, men jag hoppas jag har fel.


 

Märkt , ,

små blommor – och stora

Man behöver inte resa till andra sidan jordklotet för att se något unikt eller spännande. Det är bara att lägga sig på magen där man står och går så öppnar sig en säregen värld. Denna värld är helt utan ordning, helt utan logik – åtminstone för mig. Den är endast naturlig. Vilda växter är sådda med vinden, insekter, fåglar eller andra djur. Den eventuella logiken ligger i att frön måste hamna i rätt omständigheter för att gro. Vädret måste vara på ett visst sätt, fuktigheten likaså. Alla dessa parametrar tillsammans bildar ”ett naturens inferno” som inte går att hitta en regel för. Här härskar slumpen. Finns någon som helst mening är den endast ”att gro”.

Dessa blommor är inte ens en decimeter höga och de är bara några millimeter i diameter.  Kanske ser vi nån typ av förgätmigej? Kameran ligger i princip på marken och avståndet till närmaste blomma är inte ens en centimeter. Om man tittar så djupt nedåt att man inte ser någon horisont är man helt inne i ”den lilla världen” – där så mycket spännande finns att uppleva. 

De fotografiska möjligheterna är många i den lilla världen. Jag föredrar att jobba i motljus – om det går. Kameran har jag inställd på makro eller supermakro. Med min Fuji X30 kan jag då gå extremt nära motivet. Tyvärr fungerar inte den inbyggda blixten i makroläge på många fickkameror. Jag söker nästan alltid diagonaler att bygga bilden kring. Men i den lilla världen brukar jag få leta förgäves…

När jag fotograferade denna ulliga växt dök plötsligt två blixtsnabba myror upp. De kutade hit och dit så det gällde att hitta rätt exponeringstillfälle då de gjorde något litet uppehåll i vardagsslitet. Skärpedjupet blir kort vid makrofotografering, mindre ju närmare motivet du kommer och ju mer du öppnar bländaren. Kameror med stor sensor har kortare skärpedjup än kameror med liten sensor. Ofta strävar man efter kort skärpedjup, men det finns som bekant gränser för allt. Är man bara nån centimeter från motivet blir skärpedjupet extremt litet även vid minsta bländare.

En pytteliten blomma som just nu finns i miljarder i hagar och utmed havet. Den ”fladdrar hysteriskt” när det blåser så även här gäller att hitta nån lugn sekund då vinden pausar – vilket inte är så lätt på Öland. Endast en blomstängel är skarp, alla andra blommor lyser som oskarpa snöflingor i bakgrunden.

En myra till. Denna visade tydligt att den observerat mig. Den ställde sig blickstilla för att inte röja sig – ett utmärkt tillfälle för exponering. Myran blev sedan nyfiken på mig och min kamera med den stora glasbiten längst fram. Den gick långsamt mot mig…

Klicka upp bilden i stort format och se myran i ögonen! Så här stod hon en stund och starrbligade på mig, misstänksam och på sin vakt. – Jag heter Staffan, sa jag. Vad heter du min lille vän? Myran svarade inte.

Denna märkliga ”skog” finns nästan överallt, på bara några centimeters höjd över jordlagret. 

Vi lämnar den vilda naturen och tittar in i den av människan odlade. Den är inte lika spännande, men visst kan den vara vacker – ibland. Men eftersom jag är motståndare till rabatter och blommor i rader är det få trädgårdar som faller mig på läppen.

Odlade men vackra tulpaner i kylig gulvit färg, som gifter sig fint med de lika kyligt gröna bladen. Här har människan lekt gud och gjort ett hyfsat jobb.

Planterade pingstliljor(?). Här har man satt dem i asymmetriska grupper vilket ger ett naturligare intryck än satta i rader eller homogena fält.

Tokroliga tulpaner att bli glad av. Det är nåt kaxigt över denna sort.

Mot djupet av blomkalken uppstår frågan ”hur är det möjligt?”…

Denna bild tilltalar mig rent fotografiskt. De spretiga grenarna till höger står i bjärt kontrast till de fylliga, mjuka, nästan sensuella blomklockorna till vänster.

Denna tulpan har precis öppnat sig efter ett regn. Nu blottar den ”livets mening” och intresset bland insekterna kommer snart att vakna…

 

 


 

Märkt , , ,