Uppsala kommun har 90 kommunikatörer, Stockholm 200, Mörbylånga kommun 3. Kommunkommunikatörerna jobbar med kommunens kommunikation med omvärlden, med kommuninvånarna – ofta på sociala medier. Man visar sig på Facebook, man bloggar, man poddar och snickrar ihop små filmer om kommunens verksamheter. Man jobbar för att kommunen ska synas. Kommunen ska sättas på kartan!
Denna informationsproduktion tenderar till att bli förskönande. Alla dessa poddar och bloggar och filmer (som få lyssnar och ser på) riskerar att utvecklas till ren propaganda, ”kommunal se vad vi är bra” i stil med den statliga propagandan i diktaturer. Här finns ingen analys, ingen kritisk granskning, inga ifrågasättanden. Här finns bara ”titta så fint vi jobbar för er alla i vår lilla fina kommun med så många duktiga medarbetare”.
Det finns ytterligare skäl till att vara på sin vakt mot denna utveckling. Hela denna ”mediala produktion” görs med skattemedel. Det är du som betalar den med din skatt. Därför kan man betrakta verksamheten som konkurrenshämmande. Din lokala tidning – om sådan finns i din kommun – går runt tack vare prenumerationer, envist försäljningsjobb, lösnummerköp och annonser – inte med skattemedel (eventuellt presstöd undantaget). Det är en stor skillnad som kanske Konkurrensverket borde syna.
Kanske borde även kommunallagen kollas upp i sammanhanget. Den sätter gränser för vad kommuner kan och ska göra. Ska kommunerna tillåtas utveckla propagandamegafoner om sin egen förträfflighet?
Malmö kommun ger exempelvis ut en gratistidning till sina kommuninvånare. Den trycks i 160 000 exemplar. En skattebetald tidning utgiven av en kommun saknar naturligtvis ”vanliga tidningars” grävlust, analysförmåga, objektivitet. Dessa publikationer tenderar därför att bli anemiska och skönmålande, bara berätta om det som går bra och är trevligt. De saknar faktagranskande ambitioner och skildringar av mindre eller större tillkortakommanden. Är det sådan information, sådan ”kommunkommunikatörjournalistik” vi vill ha i framtiden?
Mer om landets 3 000 kommunikatörer i Sveriges kommuner kan du läsa om i Smedjan, Timbros tidning.
Här kan du se en exempelfilm från Mörbylånga kommuns hemsida. Allt är välvilligt, snällt och småputtrigt. Det vi ser blir ”en sömnig pratstund om hur vi gör allt så bra vi bara kan”.
