Etikettarkiv: landsbygdsutveckling

Liten idyll i jättehamn

Den stora – för att inte säga enorma – hamnen i Degerhamn skulle kunna användas till mycket. Som till vad? Landsbygdsutvecklare har all anledning att tänka till.
Märkt ,

Föröken eder!

Denna uppmaning ser man lite här och var på södra Öland.
Märkt

I röret…

Under kvällen publiceras en sensationell förstasidesartikel ur det indiska kulturorganet Shimla News. Efter förhandlingar med dess chefredaktör Somawat Roodi fick vi rätten till den ”för vissa personliga mutor och ganska många tusen dollar”.

Kioskvältaren drar upp både Grönhögen och Mörbylånga ur ”dåsighetens soffa” och öppnar nya möjligheter för framtida utveckling…

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , , ,

Farsoten allt värre – målet allt klarare

Där cykeln står fanns fram till mitten av oktober en stor bekväm sittgrupp med plats för sex till åtta personer. Illasinnade krafter i Grönhögen gör sedan dess allt för att få stopp på hamnbesöken. Denna möbelslakt är ett led i försöken få ned befolkningsantalet i byn, gärna till noll. Men man har det inte helt lätt. Tidigare krafter i byn jobbade tvärt om. Man insåg att hamnen drog till sig folk. Därför satsade man på just hamnen med just sittgrupper. Men tiderna förändras. Nu vill man inte se en käft i hamnen och kommer det lik förbannat nån ska hen stå! Till i maj. Samma fientliga inställning till sina medmänniskor breder nu också ut sig över hela Ölands västkust. Alla flyttbara sittgrupper i Mörbylånga är också kidnappade. De grupper som sitter fast i marken står fortfarande kvar, men vanligtvis pålitlig källa berättar att destruktiva krafter jobbar för att få bort även dem, med dynamit. Deras devis lär vara ”Låt oss aldrig mer behöva se en turist eller besökare i vår by. Den vill vi ha för oss själva!” Men en gång i tiden, under Marianne Hedelins tid som ordförande i hembygdsföreningen, tänkte man helt annorlunda i Grönhögen. Se videon nedtill.
Glädjande undantag är denna klokt placerade möbel i Degerhamns hamn med plats för fyra till sex sittande besökare. Här sitter man både skönt och i lä och har utsikt över hamnen och Kalmarsund. I Degerhamn är inte målet att skrämma bort turister och besökare, tvärt om. Här jobbar man för att få hit dem, få dem att trivas, kanske stanna här för gott. Kulturorganet jagar – hittills utan framgång – sanningen bakom de motsatta målen i byar som ligger bara nån mil från varandra. Forskare nämner tänkbara faktorer till den nya inställningen som ”skadad arvsmassa” eller ”uppmuntrad främlingsskräck (xenofobi)”.

Allan von Kompost
redaktionschef

PS. Vi har just mottagit korrekturet av Sune Flisas Stoppa varenda jävel, en 456 sidor lång handbok i konsten att hålla besökare och turister borta från orter som vill vara sig själva nog. Omslaget pryds av en helt renrakad hamn, omringad med taggtråd av den modernare typen med ”rakblad”. I förgrunden ser vi snubbeltrådar till de nedgrävda minorna och över alltihop vakar en kalashnikovutrustad vakt i ett tio meter högt vakttorn, även försett med gigantiska strålkastare. Under tornet finns inhägnad med hundar och lager för handgranater och eldkastare.

I kapitlet Även kommunen kan hjälpa till med hålla rent från besökare läser vi några typiska råd:

  • Mörbylånga kommun har visat vägen genom att släcka ned vägbelysningar. Fortsätt så. Det finns nästan ingenting som upprör turister och annat löst folk lika mycket som ”evigt mörker”.
  • Tag bort alla informations- och vägskyltar på vägar och cykelleder. Ett alternativ är att använda de skyltar som redan finns. Man byter då plats på allt som går att byta, exempelvis pekar man skylt åt Färjestaden medan vägen leder till Långe Jan. På smala vägar, exempelvis ned till Långe Jan, kan hastigheten ökas till 110 och varning för skarp vänsterkurva kan i verkligheten följas av skarp högerkurva. Genom detta förfarande uppnås snart goda håll-er-borta-resultat.
  • Alla sittmöbler ute såväl som i varhus, affärer och på torg tas in i september för att sättas ut i maj. Ännu bättre är att ta in dem för att aldrig mer placera ut dem. Mörbylånga kommun arbetar åt det hållet och uppvisar lovande trend: Turismen minskar, besöksnäringen tappar kunder. Ett lovvärt grepp.
  • Skylta aldrig utmed cykelled. Ju flera som cyklar åt skogen, desto bättre. Vi som bor här vet var vi är och har ingen som helst anledning att hjälpa turister och annat löst folk. Håll all kunskap för dig själv. En ölänning tiger.

Boken är enligt våra recensenter mycket läsvärd. Den toppar redan försäljningslistan i norra Indien (हर कमीने को रोको) och väntas komma ut på svenska under våren…

Märkt ,

Bord för barn

Det känns som vår. Temperatur: 8 grader. Måttliga vindar, grönt gräs, betande kreatur. Ett idealiskt väder för längre utflykter. En dag som denna hinner man många mil även på en enkel cykel.

Men i Mörbylånga och Grönhögens hamnar har man sen länge tagit bort alla möbelgrupper. Det hedervärda undantaget är Degerhamns hamn. Meningen är att alla besökare – som på grund av sittgruppsfrånvaron nu kommer att kraftigt minska i antal – ska stå fram till maj då möblerna åter får göra det de är tillverkade för: Få människor att sitta ned för att trivas, kanske dricka kaffe eller till och med peta i sig en enkel lunch. Men icke.

Nu jobbar man i stället hårt för att få bort besökare och turister. Sitt nån annanstans, kom för fan inte till vår hamn för att ha det mysigt och sitta och söla och slaska vid våra bord!

Trots denna inställning hittade jag i dag en sittplats med bord, inte i Grönhögens hamn, men dock ganska nära – vid gamla boulebanan. Möbeln har bara ett fel. Man bör helst inte vara längre än en meter eller så. Jag kunde dock ställa en termos på bordet för att fika stående. Vackert så!

Här kan du slå dig ned för att dricka kaffe och trivas. Bara du inte är över en meter lång.

Märkt

Åk nån annanstans, turister!

Varför frågar jag mig under mina cykelturer? Varför gör man som man gör i den kommun som tjatar som en papegoja om den viktiga turismen och den ännu viktigare turismutvecklingen? Varför gör man som man gör? Jag har inga svar.

I Grönhögen har man äntligen fattat att hamnen är en turist- och besöksmagnet. Eftersom jag fikar där i stort sett varje dag har jag rätt bra koll på den. I dag kom flera bilar dit under min korta rast. Man stannade och tittade, men ingen klev ur. Ingen kände sig manad att se mer av den hamn som Marianne Hedelin och olika utvecklingsgrupper arbetat för i decennier. En av enkla orsaker: Där finns inga sittgrupper – längre. De har man tagit in på lager för att ställa ut först i vår igen. Varför? Varför förstår inte en turistintresserad kommun det allra enklaste?

Den som känner för en skön stund i Grönhögens hamn under höst, vinter och vår får hålla tillgodo med att sitta på EU-pallar.

Du som är intresserad av landsbygdsutveckling kan kanske ha intresse av att se filmen nedan om Marianne Hedelins och andra människors envisa jobb med att försöka utveckla Grönhögens hamn. Jag kan inte tänka mig att de ville ta in alla sittgrupper i mitten av oktober för att låta besökare, bybor och turister stå fram till maj.

Kulturorganet har tidigare skrivit om detta slags ståuppkomik. Läs här.

Marianne Hedelin i Grönhögens hamn.

Jag cyklar också dagligen förbi den nya livsmedelsaffären i Södra Möckleby och frågar mig varför? Varför? Varför? Ännu efter fyra månaders drift ser ingen levande människa att man här passerar en livsmedelsbutik. Här finns inga skyltar – som syns. Skyltar som inte syns är som bekant helt ointressanta. Här finns bara en trist flaggsnutt som man inte ser texten på och gör man det förstår inte många: Automat! Är det ett svarveri, en datafirma? Ingenting lockar att stanna. Varför vill man inte synas?

Pizzerian hundra meter därifrån har förstått hur en slipsten ska dragas. Där finns massor av skyltar och ”öppet” i lysande neon i skyltfönstret som kan ses ända ut till dem som passerar på vägen.

Livet är hårt. Syns man inte finns man inte.

Det gäller att alltid se med gästens ögon. Gästen på Öland kommer i bil. Som bilist ser man nästan bara framåt. Denna vy ser bilist som kommer söderifrån. Har man aldrig varit här tidigare tror jag att ytterst få skulle inse att det här finns en livsmedelsaffär.

Nedan kan du se filmen om invigningen av affären i juli 2020.

Den nya livsmedelsbutiken invigs i Södra Möckleby.
Märkt ,

Ölandsfällorna gillras

Mörbylånga kommun satsar hårt på att marknadsföra kommunen med videor där privatpersoner berättar varför livet på Sydöland är bättre och skönare än på andra platser.

Nu vill Mörbyklånka kommun inte vara sämre än sin storebror. Kommunchefen Anna Wilselund har gett vår högt älskade chefredaktör och filmbolagsdirektör Sune Flisa i uppdrag att på kort tid producera 300 kortfilmer om Mörbyklånkas alla prerogativ.

Eftersom inflyttningen till Mörbyklånka nu väntas bli extremt stor på mycket kort tid görs filmen i pekuniärt samarbete med Söders Flyttservice AB.

Flera givmilda sponsorer stöttar det kulturella projektet men vill inte figurera med namn, exempelvis Flisa Film AB, Shimla Motor & Entreprenad, Sunes Gräv AB, Vänskapsförbundet Deghamns-Shimlas Vänner och den radikala tidningen Shimla News.

Den första filmen i den gigantiska serien ser du nedan.

Märkt , , , ,

Grönhögen 6 maj 2017

Husbilarna står fortfarande ute vid hamnen, den nya ställplatsen finns inte ännu, inte heller sportplanen. Det rör på sig i Grönhögen.
Märkt , , ,

anfall är sämsta försvar

Karl-Henrik RobertKarl-Henrik Robèrt, professor i strategisk hållbar utveckling vid Blekinge Tekniska Högskola.

Världen blir allt mer polariserad. Kontinenter står mot kontinenter. Länder står mot länder, partier mot partier, människor mot människor, men också landsbygd mot städer.

Detta blev besökarna vid en presskonferens i Grönhögen varse för en tid sen, där polariseringen mellan landsbygd och stad målades upp av Claes Elinder, författare till boken Rädda Sydöland! Under mötet talades mycket om uteblivna satsningar på Sydöland, investeringar som i stället gjorts i Färjestaden.

Trots att alla 49 ledamöterna i Mörbylånga kommunfullmäktige var inbjudna till presskonferensen kom inte en enda. Inte heller inbjudna från Nejmyndigheten (av vissa kallad Länsstyrelsen) visade intresse genom närvaro.

Man kan tolka de valda politiska och statliga ambitionerna som en råbarkad hälsning i stil med:

”Vi skiter väl i vad ni tycker, det är ändå vi som bestämmer. Tyck vad ni vill, skriv böcker, fixa möten, prata och tyck och gör vad tusan ni vill. Vi kommer inte – och därmed basta!”

På presskonferensen fanns även Karl-Henrik Robèrt, professor i strategisk hållbar utveckling vid Blekinge Tekniska Högskola. Han talade mycket om metoder för att lösa konflikter, som exempelvis den mellan landsbygd och stad, mellan folk och folkvalda politiker och kanske den mellan Färjestaden och Sydöland…

Karl-Henrik Robèrt intervjuas nedan av kulturorganets utsände.

*****

Politiker och tjänstemän blir ofta utsatta för angrepp och kritik. Det ingår i jobbet. På vilket sätt blir följderna av dessa angrepp negativa, för samhället, för medborgarna och kanske till och med för dem som angrips?

Karl-Henrik Robèrt
– När människor känner sig angripna så blir det primära att försvara sig, i stället för att vara med att lösa det problem som åstadkom angreppet eller kritiken.

Metoden är att man berättar för varandra vad man skulle vilja åstadkomma. Har du nåt råd till mej för att uppnå det? Man drar in varandra i en skapande dialog i stället för anfall och försvar, eftersom anfall och försvar inte leder nån vart när människor ska vara kreativa tillsammans. Det blir bara att nån vinner en debatt, men helheten går förlorad.

Finns det en metod för att lösa knutarna?

Karl-Henrik Robèrt
– Metoden finns, den är väl beprövad och jag ska nu försöka hjälpa Mörbylånga kommun med att förklara hur den fungerar…

På vissa ställen i världen har metoden resulterat i formidabla framgångar genom att förlösa stridslinjer av argument och motargument. Ett exempel är Åland där man har samarbetat under flera år. Man har jobbat mycket tillsammans i det man enats om. Senare har man sett att man kan jobba ihop även i andra frågor – i vilka man tidigare stått på kollisionskurs.

Vad enkelt det låter. Varför har metoden inte använts tidigare?

Karl-Henrik Robèrt
– Det beror på två stora problem. Det ena är att världen befinner sig i en hållbarhetskris med klimat- och coronahot. Vi har hamnat i en sits vi inte har varit i tidigare. Det gör snabba beslut nödvändiga. Men det är svårt att vara klok och tänka igenom frågorna ordentligt när man är pressad och allt ska gå snabbt.

Den andra orsaken är kunskapsbristen. Människor vet inte hur hållbarhetsproblemet ser ut i det stora perspektivet. Inte minst våra ledare saknar denna insikt och kunskap.

Är du optimist?

Karl-Henrik Robèrt
– Jag är realist. Jag har sett hur människor under hot kan åstadkomma underverk. Det är fantastiskt vad människor kan skapa när dom bara har förståelse för vad dom borde göra. Människor blir otrevliga under press, när dom inte vet vad dom ska göra. Då blir dom blir som kattor som väser och visar klorna. Vi måste få till ett bättre kunskapsläge utan anfall och försvar. Kreativ dialog är lösningen. Och det är den jag ska försöka väcka intresse för i Mörbylånga kommun…

*****

Kulturorganet önskar professor Karl-Henrik Robèrt lycka till…

PS
Om du backar i bloggen finns flera inlägg om presskonferensen och om boken Rädda Sydöland! Du hittar även adress för att hämta den gratis.

 

Märkt , , , , ,

50 år av handlingsförlamning

Ytongfabriken i Grönhögen byggdes 1939. Det är 81 år sedan. Fabriken lades ned 1971. Det är 49 år sedan. Sedan dess har den spöklika byggnaden fått stå där i sin ensamhet och långsamt falla sönder, mest uppskattad av måsar och trutar som varje år häckar på det enorma taket.

De politiska buden om vad man ska göra med kåken har varit många. Men ingenting har hänt i praktiken. Kåken står där den står – och lamslår nödvändig utveckling. Nu är den instängslad. Av vem och varför vet vi inte.

Claes Elinder tar upp bromsklotsen Ytongfabriken i sin bok Rädda Sydöland! Claes menar att den industriella ruinen är en politisk skamfläck.

– Ytongfabriken har lagt en död-mans-hand över bygdens utveckling i ett halvt sekel. Denna långbänk slår alla rekord. Det är nåt grundläggande fel på det politiska systemet i Mörbylånga kommun, så här får det helt enkelt inte gå till. En granne till mej fick vänta 16 år på en avstyckning. Och här har handlingsförlamningen fått råda i ett halvt århundrade. Ett halvt århundrade!

Claes Elinder tog med kulturorganet på en promenad runt den instängslade bjässen vid hamnen i Grönhögen…


 

Märkt , , ,

invigning i uppehållsväder

Besökarna på invigningen av den nya affären i Södra Möckleby hade tur. En regnig morgon förbyttes strax före evenemanget av uppehållsväder och den riktigt stora optimisten kunde till och med känna närvaron av lite sol bakom molnen då och då.

Kom 150 personer? Eller 200? Du som saknar sysselsättning kan räkna dem i filmen.

Ridån går opp!


 

Märkt , , ,

Nya butiken invigd…

Matilda Wärenfalk, kommunalråd i Mörbylånga kommun, invigde i förmiddags den nya livsmedelsbutiken i Södra Möckleby… 

Lång version av hela evenemanget kommer inom kort…


 

Märkt , ,

snart tio år sedan…

I vår serie Sagt och tänkt och beslutat under 20 års tid om Grönhögens utveckling visar kulturorganet i dag ett mötesprotokoll från 2011.

Frågor: Går utvecklingen för snabbt? Eller går den för långsamt?

Bara du har svaren.

protokoll_01

protokoll_02

protokoll_03

protokoll_04


 

Märkt , , ,

Nästa brev till kommunen – från 2009

Att det sedan decennier tillbaka går utför med södra Öland är de flesta ense om. Denna negativa spiral har bland annat resulterat i Claes Elinders mycket kritiska bok Rädda Sydöland! Att kommunen startade projektet Kraftsamling Sydöland tyder på att även politikerna har insett allvaret.

Vi har tidigare publicerat brev från Ventlinge Hembygdsförening till kommunen om planer på en upprustning av hamnen i Grönhögen – något som det pratas om än i dag. Det förra brevet skrevs 2006, det läser du här. Brevet nedan skrevs 2009.

I stort sett har ingenting hänt sedan 2006, 2009 eller senare. Enligt vanligtvis tillförlitliga källor har kommunen lovat en muddring av hamnen under hösten. Den som lever får se. Till dess fortsätter förfallet, se dagsläget här.

Sida_1

Sida_2

Sida_3


 

Märkt ,

Bokdelning

Rädda Sydöland_1

Claes Elinders bok Rädda Sydöland! kan förhoppningsvis bli den nödvändiga injektion som behövs för att vända den negativa utvecklingen på södra Öland.

Men allt kostar pengar. Claes har själv pyntat för trycket, och skulle han använda konventionella metoder för att distribuera boken till sydölänningarnas brevlådor skulle summan landa på 28 000 kronor.

Olika krafter har därför gjort jobbet ideellt. Men för att få maximal spridning uppmanar kulturorganet – inte till fildelning – men väl bokdelning. Alltså, när du läst boken ger du den till en granne, en god vän, en fiende eller bara nån som vill läsa den. Läs. Skriv i ditt namn – och lämna den till din nästa! Och så rullar det på…

Rädda Sydöland_2


 

Märkt , ,

åren går…

I dagarna talas det mycket om hur eftersatt södra Öland är i jämförelse med övriga ön.

Claes Elinders bok Rädda Sydöland! har för många blivit en ögonöppnare. Dock kom inte en enda politiker till den presskonferens Claes inbjöd till i Medborgarhuset i Grönhögen vid bokens publicering. Det finns bara en möjlighet att tolka en sån politisk attityd gentemot det folk de är satta att tjäna. Hur den ska beskrivas får var och en sätta ord på. Min version är glasklar: Vi skiter fullständigt i er där nere i söder!

Du ser de två filmerna med Claes Elinder nedtill.

* * *

Marianne Hedelin var under många år ordförande i Ventlinge Hembygdsförening. Hon om någon vet hur länge man har försökt väcka kommunen, få den att se möjligheterna i Grönhögen, att inte bara snacka. Tyvärr har det blivit oerhört mycket snack, möten, förhalningar, möten, omtag, möten, möten – men ingen verkstad.

Läs brevet till en kommunföreträdare nedtill. Det är skrivet för över 14 år sen och skulle lika gärna kunna ha satts på pränt i dag.

Tage-Selander-2-maj-2006

Möt Marianne Hedelin i filmen nedan. I den berättar hon om den fullständigt hopplösa uppgiften att få Mörbylånga kommun med på tåget.

* * * 

För några år sedan låg fiskebåten Eliana i hamnen och hindrade bland annat användningen av sjösättningsrampen i nästan tre år. Den tragikomiska hanteringen av fallet Eliana kostade skattebetalarna nästan en halv miljon kronor.

I dag ligger Elianas efterföljare i hamnen. Men inte i vattnet – utan på landbacken! Du ser spektaklet här.

Kommundirektören Ann Willsund säger i en färsk intervju i kulturorganet att hon tycker det ”är kämpigt att se hur det ser ut i Grönhögens hamn.”

Kulturorganet ställer en sista fråga, men inte till Ann Willsund utan till de 45 folkvalda poltikerna i kommunfullmäktige:

– Och?


 

Märkt , , , , ,

många voro kallade, men inga politiker kom

I förra veckan hölls möte i Medborgarhuset i Grönhögen. Ett 40-tal intresserade människor kom. Här skulle snackas räddningsinsatser och framtidsgrepp för södra Öland!

Bakgrunden var Claes Elinders bok med den uppfordrande titeln Rädda Sydöland! I den spår han bland annat att södra ön inte har en enda bofast invånare om tjugo år – onekligen en intressant teori. Men det tyckte tydligen inte någon av alla inbjudna politiker i Mörbylånga kommun. Inte en enda kom!

Däremot kom kommundirektören Ann Willsund och näringslivschefen Peter Marklund. Det ska de ha kredd för.

På Länsstyrelsen Kalmar – Nejmyndigheten – arbetar 291 personer. Trots det kunde statens förlängda arm inte förgylla mötet med någons närvaro.

Nedan visas foton från mötet. Av praktiska och tidsmässiga skäl har jag inte namn på mer än några av personerna. Förlåt en yngling!?

I kommande inlägg intervjuar kulturorganet kommundirektören Ann Willsund och professor Karl-Henrik Robèrt…

Grönhögenmöte_07Längst till höger, Claes Elinder, författaren till boken Rädda Sydöland!

Grönhögenmöte_06Det märktes att många var intresserade av frågan om södra Ölands eventuella framtid. Snacket gick.

Grönhögenmöte_02Ett möte i Sverige kan omöjligen hållas utan kaffe.

Grönhögenmöte_03Mötet hade en avslappnad karaktär. Alla insåg nog allvaret…

Grönhögenmöte_08Från vänster näringslivschef Peter Marklund från Mörbylånga kommun, silversmeden Karlheinz Sauer och kommundirektören i Mörbylånga kommun Ann Willsund.

Grönhögenmöte_04Snacket går – på kaffetår.

Ann-VillsundAnn Willsund, kommundirektör i Mörbylånga kommun. Du kan inom kort läsa kulturorganets intervju med henne…

Grönhögenmöte_09Vad säger människan? Idel öra, hörde jag rätt? Åsikterna var många.

Karl-Henrik RobertProfessor Karl-Henrik Robèrt var mycket imponerad av Claes Elinders bok. Inom kort kan du läsa en intervju med Kar-Henrik, som i glesbygdsutvecklingsfrågor betraktar sig som realist snarare än optimist.

Grönhögenmöte_10Claes Elinders syster, vars namn jag inte heller hann anteckna…

Grönhögenmöte_05Kaffe Kaffetåren den är bra, kaffe kaffetåren vill vi ha…


 

Märkt ,

Det gick – men det ska inte gå!

GrönhögenmötePå grund av Coronapandemin var det långt mellan deltagarna i Medborgarhuset i Grönhögen. Det hindrade dock inte den mycket intressanta och stundtals animerade diskussionen. Ett längre inlägg från mötet publiceras inom de närmaste dagarna…

Ett 40-tal personer kom till dagens presskonferens för att diskutera Claes Elvins bok Rädda Sydöland! Mörbylånga kommun var där med två representanter, de flesta andra var intresserad allmänhet, flest från Grönhögen men även från Mörbylånga.

Claes berättade i sitt anförande att han som inflyttad värmlänning aldrig tidigare hört det han omedelbart fick höra vid ankomsten till Öland: ”Det går inte. Och går det så är det i det närmaste omöjligt!”

Diskussionen svajade hit och dit under nästan tre timmar och mest skäll fick Länsstyrelsen, av kulturorganet sedan flera år tillbaka omdöpt till Nejmyndigheten.

Nejmyndigheten var förstås inbjuden men hade avböjt:

– Nej, det går inte.


 

 

Märkt , , , ,

Rädda Sydöland! – del II

Varför backar Sydöland – och har gjort så i 50 år? Vad måste göras för att  Sydöland inte ska tappa ännu mer av sin bofasta befolkning? Varför händer ingenting?

Frågor som dessa försöker Claes Elinder hitta svar på i sin bok Rädda Sydöland! som ska delas ut gratis till sydölänningar och politiker i Mörbylånga kommun.

* * *

I ett mejl skriver Claes Elinder:

PK äger rum kl 10-11:30 onsdagen den 17 juni i Medborgarhuset i Grönhögen. 

På grund av Coronan är antalet besökare begränsat till max 50 personer. Press och övrig media äger förtur. 
Intresserade kan anmäla sig via:
 c.el@telia.com.  De som kunnat tilldelas plats får besked senast under tisdagen den 16:e. 
Ytterligare informationsmöten om boken kan komma att hållas. Besked om detta lämnas senare.


 

Märkt , , ,

Rädda Sydöland!

Claes Elinder i Grönhögen har tröttnat på kommunens vanskötsel av södra Öland. Därför har han skrivit en bok med den uppfordrande titeln Rädda Sydöland! Runt midsommar delar han ut den gratis till boende på södra Öland – och till politikerna i Mörbylånga kommun.

– Min förhoppning är att det äntligen ska hända nåt. Tillåts dagens utveckling fortsätta – med politikernas goda minne –  rasar snart Sydöland ihop som ett korthus. Här nere i söder har vi alla förutsättningar för en strålande framtid men ingenting görs. Kommunen har inte gjort nåt på 50 år.

– Nu eller aldrig är det dags! säger Claes Elinder.


PS. Med anledning av bokens publicering hålls presskonferens i Medborgarhuset i Grönhögen på onsdag 17 juni. Klockslag är ännu inte bestämt.


 

Märkt , , , ,

Lösning för Öland?

rastplats_cykelleden_Klovenhill_7

Som cyklist möter man en del folk, exempelvis P-G. Han cyklade nyligen solo runt Öland med tält, tio mil om dagen.

– Men min fru och jag bor i Österrike, sa P-G.
– Jaså, sa jag.
– Vi har hus i Borgholm också, sa P-G. Min fru är därifrån.
– Oj, sa jag. Vad gör ni i Österrike, då? frågade jag.
– Där driver vi pensionat i Bad Gastein.

Vi talade om väder. Vi talade om vind. Om den förbannade motvinden. Men också om landsbygdens problem i hela världen. P-G och jag presenterade våra lösningar.

– Kommunalskatt ska betalas i båda de kommuner man bor i – om man har sommarhus, sa jag. Schablonen kan vara 75 procent där man är skriven, 25 där man tillbringar somrarna. Det är helt galet som det är nu att man kan skriva sig där skatten är låg och bo där den är hög – och utnyttja allt som går att utnyttja i den – oftast fattiga – kommunen.

P-G kontrade med en skatt man har i Österrike och många andra länder i Centraleuropa, en turistskatt. Han berättade bara kort och lovade att mejla en längre förklaring. Och det gjorde han. Du kan läsa den nedan. Intressant på min ära. Kanske man till och med skulle kunna sänka den höga kommunalskatten här på Öland och kompensera med den skatt P-G berättar om, alltså turistskatten.

P-G skriver:

Turistskatt

Till skillnad mot svenska turistorter har de österrikiska också direkta skatteintäkter från turisterna och inte enbart från kommuninvånarna. Taxorna varierar och Bad Gastein har en av de högsta skattesatserna om 3 Euro per person och natt. Det ger således dalens tre kommuner motsvarande 60 miljoner svenska kronor i direkt inkomst från turismen.

Varje hotell, pensionat, privatrumsuthyrning och campingplats är enligt lag skyldig att dels rapportera samtliga gäster till de lokala myndigheterna inom 48 timmar efter ankomsten samt dels inkassera turistskatten. Det görs genom att 3 Euro per person läggs till priset för rummet eller ställplatsen för exempelvis husbil. Gästerna är vana att betala några Euro i turistskatt och ingen knorrar.

Varje uthyrare har ett skattenummer och varje månad kommer en faktura från kommunen. Som grundas på den inrapporterade gästlistan. Kontroll i form av inspektioner förekommer. Den som inte sköter hanteringen riskerar höga böter och att bli av med tillståndet. Det är inte värt risken att fuska.

Utan turistskatten skulle inte ortens 4 000 invånare klara av att finansiera den service och den infrastruktur som krävs för att ta hand om tio gånger fler turister, som vistas där samtidigt. Skatten delfinansierar inte bara gator, vägar, vatten- och avlopp utan också direkt en hel del aktiviteter som arrangeras. På sommaren spelar kurorkestern 3-4 gånger i veckan och det arrangeras en hel del andra kulturaktiviteter dessutom. Pengarna används även för PR i form av reklam- och informationsmaterial samt deltagande i turistmässor runt om i Europa. Ett tiotal anställda vid turistbyrån finansieras helt genom turistskatten.

– Någonting för Ölandskommunerna att titta närmare på och kanske driva politiskt på riksnivå! menar P-G. Systemet skulle underlätta det ekonomiskt för lokalbefolkningen.

För dig som vill läsa mer i ämnet:

Om skatten kan du läsa här.
Kommunens hemsida.
Turistbyråns hemsida.


 

Märkt , ,

landsbygdsutveckling

Det duggar stålar över södra Öland, inte från himlen men väl från Länsstyrelsen och Mörbylånga kommun som förvaltar slantar från Cementa.

50 000 kronor har beviljats för inredning av träffpunkt i nya butiken i Södra Möckleby.

Ett utegym i Södra Möckleby får 46 813 kronor. Barometern skriver att ”Projektet har tack vare detta fått stöd även från Länsstyrelsen med 121 000 kronor”. Det är Södra Möckleby Sockenförening som ansökt om pengarna.

Degerhamns båt- och sportfiskeklubb får 30 294 kronor till brygga, bord och vindskydd i Degerhamns hamn. Klubben har även fått 78 000 från Länsstyrelsen för samma insatser.


 

Märkt ,

Mörbylånga kommun storsatsar

Marianne Hedelin är en av många som saknat Mörbylånga kommuns stöd för att utveckla södra Öland, speciellt Grönhögen. Du ser filmen om henne ovan.

Redan i oktober förra året berättade kulturorganet genom hamnvärden Peter Hansson att kommunen nu vill bättra sig och börja investera i hamnen.

Och kommunen håller det man lovat. Nu har inte mindre än tre sittmöbler placerats i hamnen. En ny ljus era för hela södra Öland är inledd!

sittgruppEn av de tre exklusiva sittgrupperna i Grönhögens hamn, betalad av kommunen, läs skattebetalarna. I bakgrunden husbilar på den nya ställplatsen, förverkligad av privata krafter efter flera år av ”byråkratisk MMA”.


Märkt , , ,

lönsamhet – ett svårkalkylerat begrepp

Vi lever i en märklig tid. Nu går till och med större livsmedelsbutiker i stora städer i konkurs. Denna finns i Västerås, knappt två kilometer från centrum.

Västerås har 123 000 invånare. Var är de otrogna? I Enköping, Eskilstuna, Strängnäs eller Stockholm?


 

Märkt , ,

Det hände på folkets hus

Vad 17 var det som hände i Folkets hus i Södra Möckleby i kväll?

38 personer kom, nästan alla upp mot hundra bast. Alla satte de sig som grupper runt bord. Man läste och skrev i små och stora block. Någon pickade på en mobil. Vissa var allvarliga. Andra garvade och tycktes ha kul. Några var politiker från Mörbylånga. Andra var tjänstemän. Och så kom det så kallat vanligt folk också. Men vad gör vanligt folk tillsammans med politiker? Kan det sluta lyckligt? Ingen vet – ännu. Fortsättning följer…

Men en sak måste alla veta redan nu: Ulla var där! Ulla Herlitz. Ja, henne känner ju alla. Hon med äpplet! Kul tjej.

Senare inlägg besvarar – kanske – frågan: Vad 17 var det som hände i Folkets hus i Södra Möckleby i kväll?

Text: Sune Flisa
Foto: Allan von Kompost

Ulla-Herlitz_äppleUlla Herlitz i sin solodans ”Det magiska äpplet”. Skådeplats: Folkets hus i Södra Möckleby.


 

Märkt , , , ,

med tanke på vad som hänt affären…

… bör man nog titta sig omkring i landet för att förstå hur svårt det är att få en butik att gå runt. Även större butiker än den i Södra Möckleby kämpar på i motvind.

Fri Köpenskap berättar mer…


 

Märkt ,

brandfackla

Livet måste levas framåt men kan bara förstås bakåt, skrev den danske filosofen Søren Kierkegaard.

I tisdags eftermiddag cyklade jag genom Södra Möckleby. Det jag såg var tragiskt. Inte en människa; det var mörkt och öde. Mot det kolsvarta stångades bara två lokaler, blomsteraffären och ironiskt nog den lilla boden där någon från Kraftsamling Sydöland satt ensam och funderade över södra öns eventuella framtid.

För en tid sen bloggade jag om utvecklingen, den obarmhärtiga. Du kan läsa inlägget här.

En blogg är ibland en bra historiebok att titta bakåt i, för att förstå. alvarsamt publicerade första inlägget 16 september 2011. Dess fortsättning alvarsamt2 läser du just nu.

Med tanke på det kassa läget för södra Öland i allmänhet och för Södra Möckleby i synnerhet kan det vara intressant att titta bakåt i en tid då många manas att se framåt i ett slags hurtfriskt ”allting-går-perspektiv”. Sanningen är förstås att allt inte går och att man bör skilja på vad man önskar och vad som är rimligt – och vad som är stört omöjligt.

För en tid sedan hölls panikmöte i Folkets hus Degerhamn sedan ICA i byn gått i konkurs. Utan livsmedelsaffär dör centrum och villapriserna sjunker. En butik mindre drabbar de som är kvar. Ringar på vattnet går inte att hindra. Det sociala livet går i ide. Tomter blir mindre attraktiva – ja, hela byns sammanlagda attraktionskraft dalar mot en okänd lägstanivå. Det är ingenting konstigt med det. Tillgång och efterfrågan styr det mesta. Hela denna process styrs som av en osynlig hand.

MÖTESenaste krismötet i Folkets hus Degerhamn, december 2019.

Då och då har byn samlats till möten för att brainstorma och ”fixa framtiden”. Ett sådant möte hölls i november 2015. Det sammanställdes då en så kallad swot, alltså en nulägesanalys som står för strengths, weaknesses, opportunities och threats. Den är läsvärd. Man ser där att ytterst få av byns listade styrkor har utnyttjats. Det är också troligt att i stort sett samma styrkor skulle listas i dag – till vilken nytta? Hur får man exempelvis ut något konkret av en styrka som körer (se listan längre ned)? Svaret är rått: Man får ingen att flytta hit för att här finns körer. Körer ger inte en spänn till dig eller mig. Att sjunga i kör kan nog vara oerhört roligt och givande men körer skapar inte inkomster på södra Öland. Det är inkomster vi bör få – genom nya företag.

Folkets_hus_möte_2015_1Idésprutarmötet i november 2015. Här kan du lyssna på vad alvarsamts utsände hade att berätta om mötet.

Folkets_hus_möte_2015_3Det var en ganska optimistisk ton på mötet 2015. Av naturliga skäl. Då fanns både Cementa i storformat och ICA Nära i Södra Möckleby. 

Folkets_hus_möte_2015_2Längst till höger sitter Susanne Bredesjö Budge, som då var näringslivsutvecklare i Mörbylånga kommun. En intervju med henne hör du här.

Kent Ingvarsson_2015_Folkets hus_DegerhamnTidigare kommunalrådet Kent Ingvarsson var också på mötet. Kanske var han fortfarande kommunalråd 2015 – minnet sviker. Vad han gjorde tummen upp för har jag också glömt.

Frågan är då: Varför är inte flera goda idéer – baserade på styrkor – omsatta i ”nåt produktivt” efter fem år? Den frågan har många svar. Ett av dem är att en idé kräver ”någon som bär den ända fram mot fulländning”. Att lista goda idéer är enkelt. Att förverkliga dem är satans svårt. ”En by” kan sällan föra en affärsidé från A till Ö. Den besvärliga resan bör göras av en enda människa eller en sammansvetsad grupp, en människa eller grupp som är besjälad av uppdraget. Det vet alla med egna företag att man måste vara, besjälad.

Låt oss titta på listan med styrkor ur swoten från 2015:

Företagsamhet och stort företag Cementa
Duktiga hantverkare
Räddningstjänsten/deltidskår
Bibliotek Skola Fritids Hemtjänsten
Syrenen (Daglig verksamhet) / Frisam
Turistmål som Ottenby och Eketorp
Naturen Fåglarna Världsarvet
Naturstig/Bergstigen
Cykelväg
Ställplats för husbilar
Brett kulturutbud Hembygdsmuséum Föreningsverksamhet
Körer
Livaktig kyrkoförsamling
Två bioföreningar
Attraktiva tomter till salu
Nyinflyttade med nya idéer
Sommarölänningar som sysselsätter trädgårdsföretag, handel
Tre hamnar (Degerhamn, Grönhögen, Gräsgård)
Golfanläggning
Alunhälsan Gym o Friskvård
Andan – ”vi är på”

Att göra en sån här lista är lätt. Den går säkert att göra dubbelt så lång – med det positiva för ögonen. Men det man önskar är sällan detsamma som det möjliga. Man måste vara hård. Man måste vara realist. Är man det blir inte många punkter kvar som styrkor. Nedan stryker jag hårt i samma lista som ovan. Det mesta som listas finns nämligen ”överallt i landet”.

Kvar blir sju punkter som verkligen kan tillföra jobb och därmed kraft och pengar för utveckling (satta i fetstil). Fem av dem anser jag näst intill omöjliga för oss bybor att påverka (satta i fetstil och med genomstrykning).

Två som ligger i bybornas makt att utveckla blir kvar: Ställplats för husbilar och tre hamnar (varav bara en ligger i byn).

Företagsamhet och stort företag Cementa
Duktiga hantverkare
Räddningstjänsten/deltidskår
Bibliotek Skola Fritids Hemtjänsten
Syrenen (Daglig verksamhet) / Frisam
Turistmål som Ottenby och Eketorp
Naturen Fåglarna Världsarvet
Naturstig/Bergstigen
Cykelväg
Ställplats för husbilar
Brett kulturutbud Hembygdsmuséum Föreningsverksamhet
Körer
Livaktig kyrkoförsamling
Två bioföreningar
Attraktiva tomter till salu
Nyinflyttade med nya idéer
Sommarölänningar som sysselsätter trädgårdsföretag, handel
Tre hamnar (Degerhamn, Grönhögen, Gräsgård)
Golfanläggning
Alunhälsan Gym o Friskvård
Andan – ”vi är på”

Vi har nu alltså två idéer kvar: Ställplats och hamnarna. Hur ska vi nu se på dessa två möjligheter?

Ställplatserna i Degerhamn dödades av Länsstyrelsen. Hamnarna har varit föreslagna utvecklingsobjekt i flera decennier. Se filmen med Marianne Hedelin om hur man i 20 års tid velat utveckla hamnen i Grönhögen – men hur oerhört långsamt det har gått. I dag, ironiskt nog, har kommunen genom Kraftsamling Sydöland anställt en konsult som ska sätta sprutt på hamnarnas utveckling. Den som lever får se hur det går…

Mina förslag om ställplatserna: Finns någon som vill driva en sådan? Om ja, bör alla krafter sättas in mot att få Länsstyrelsen att tänka om. Att få Länsstyrelsen att tänka om gör man i cykelledsprojektet där Länsstyrelsen sagt nej till sträckan Skärlöv-Torngård. Ingen vet hur det går, men alla är införstådda med att det kommer att ta tid…

Hamnarna, ja… I Grönhögen händer det äntligen: Ny ställplats ska ge utrymme och utvecklingsmöjligheter för hamnen, och man har fått muddringstillstånd (beslut om var massorna ska läggas lär dock ännu inte vara taget).

Gräsgård? Där slammar hamnen igen och många jag talat med säger att vissa båtar inte ens kommer ut i vissa väder. Man har fått nej till muddring. På plussidan har man en av södra öns största attraktioner: Annys Fiske.

Degerhamn? Vissa mindre projekt finns. Hur de går vet jag inte. En stor hamn med intressant omgivning ligger i stort sett öde

Nå, vart vill jag komma med detta långa resonemang? Jo, att vi bör jobba med få projekt, men desto hårdare och effektivare. Men hur göra det i en by där medelåldern stiger som en raket mot skyn? Vi kan väl inte tro eller hoppas på att pensionärer ska kavla upp ärmarna, starta företag och satsa på nya karriärer!? Vem ska då göra jobbet?

Den frågan är kanske svårast av alla. Har du nåt bra svar?

* * *

Jag har roat mig med att försöka hitta en enda bra fråga att ställa till eventuella inflyttare till Södra Möckleby. Man får naturligtvis olika svar från olika människor. En familj med två arbetande föräldrar med småbarn har säkert helt andra önskningar än en singellevande pensionerad fågelskådare. Men låt oss på skoj ställa frågan till barnfamiljen. Den lyder:

Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _?

På skoj fyller jag i med vad jag tror blir det troliga svaret. Jag kör några punkter i listan med styrkor från swoten 2015.

Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns företagsamhet och stort företag i byn?
Svar: Ja kanske, om jag får jobb där.

Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns duktiga hantverkare?
Svar: Nej.

Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns räddningstjänst/deltidskår i byn?
Svar: Nej.

Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns bibliotek, skola, fritids och Hemtjänst?
Svar: Ja. Mycket viktigt.

Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att Syrenen och Frisam finns?
Svar: Nej.

Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns turistmål som Ottenby och Eketorp?
Svar: Nej.

Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns natur, fåglar, världsarv?
Svar: Ja, lite. Kanske.

Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns naturstig, som Bergstigen?
Svar: Nej.

Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns cykelväg?
Svar: Nej.

Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns ställplats för husbilar?
Svar: Nej.

Är det viktigt för dig som eventuell inflyttare att det finns ett fint hembygdsmuséum?
Svar: Nej.

Och så vidare, och så vidare…

* * *

Man kommer då fram till den beska ”sanningen” att familjen nog mest skulle värdesätta jobb, skola, livsmedelsbutik, bra sjukvård, fiber, sport- och fritidsaktiviteter. Resten har nog underordnad betydelse. Tror jag.

Därför tror jag inte på merparten av punkterna i så kallade styrkelistor. De får mig att tänka fel. Ingen by lockar inflyttare med en livskraftig kyrkoförsamling. Jag tror inte att nån flyttar till Södra Möckleby för att Frisam finns. Ingen flyttar till Södra Möckleby för att här finns två bioföreningar. Bioföreningar är intressanta i sig men de får inte en tysk eller örebroare att flytta till Södra Möckleby. Såna här styrkor ger mer en missvisande illusion av ”livskraft”.

Slutsats: Om jag vill flytta norrut i landet skulle jag inte flytta till Falun bara för att där finns två fina hoppbackar. Den tänkta familjen med planer på flytt till Södra Möckleby flyttar nog inte hit för att här finns Räddningstjänst, inte heller för att här finns nyinflyttade med nya idéer.

Åretruntboende på södra Öland blir nog få även i framtiden. Det stora problemet med en by som Södra Möckleby är i mina ögon detta: Det finns för få företag och hur mycket vi än ökar turismen till södra ön måste det finnas folk och företag som gynnas av ökningen, som lite cyniskt ”kan plocka kronorna från besökarna”. De som finns är för få. Vi vanliga dödliga, pensionärer som unga, tjänar inte en spänn på flera turister. Och med byns felvända ålderspyramid ser läget inte ljust ut. Vi kan inte begära att pensionärer ska starta företag.

Därför: Locka hit unga människor med billiga bostäder – och om möjligt jobb. Men viktigast är att lära de unga som finns kvar att starta och utveckla egna företag!

De så kallade vanliga jobben kommer att bli färre och färre. Egna initiativ blir framtidens melodi.


PS. När snöbollen börjat rulla… Nästa nedläggningsobjekt kan bli biblioteket. Minns då vad politikerna svarade i kulturorganets enkät i april 2018. Du läser den här.

biblioteksparken_första-snön

Märkt , ,

om klyschor och vackra ord

Förra året skrev Sune Flisa en ledare om gammelpressens beskrivning av utvecklingen på södra Öland. Du kan läsa den här.


 

Märkt , , ,

Grönhögen – möjligheternas by

Grönhögens_möjligheternas_by_1

De senaste 40 åren har jag bott i genuin glesbygd, i Jämtland och på Öland. Problemen är i stort sett desamma överallt. Det finns inga jobb. De unga flyttar. De som stannar blir äldre och mycket äldre. Banken tröttnar och drar under falska löften om fortsatt eller till och med bättre service. Flera yngre flyttar därifrån. Om om om nån flyttar in är det en pensionär eller två. Ålderspyramiden blir ännu skevare.

Processen fortsätter som styrd av en osynlig hand. Man är nu på det lutande planet. När även livsmedelsbutiken slår igen är loppet kört. De pigga äldre flyttar, de riktigt gamla blir kvar. Ålderspyramiden blir hopplös. Villapriserna sjunker som blysänken, till vissa hus finns inte ens köpare. Byn blir en kvarnsten om halsen på kommunen som blir allt fattigare, trots att den på order från staten tvingas ombesörja allt mer.

Vi är nu framme vid kanten av ättestupan. Antingen hoppar vi, eller så gör vi som denna finurliga dam i Japan: Befolkar byn på egen hand. Hennes by är nu världsberömd, även du i din lilla by känner till den – nu.

dscf4885_ställplats_grönhögen_ytongfabriken_2016

Vore jag landsbygdsutvecklare för södra Öland skulle jag satsa skjortan på Grönhögen. Härifrån har man nära till södra öns största ännu utvecklingsbara dragplåster: Fyrplatsen och Eketorps borg. I Grönhögen finns redan mycket och ännu mycket mer finns att utveckla.

I dag finns:

Grönhögens_möjligheternas_by_2Stor tilltalande hamn och ny ställplats bör ytterligare kunna öka intresset för Grönhögen över tid.

Tyvärr har utvecklingen i Grönhögen gått alldeles för långsamt. Det menar Marianne Hedelin som länge var hembygdföreningens ordförande och i nästan två decennier bodde i byn. Hennes tänkvärda åsikter kan du ta del av i denna film. Vill du även läsa blogginlägget till filmen klickar du här.

Grönhögendetaljer_9Livsmedelsbutiken – en bys hjärta. Så här såg det ut i dag vid 13-snåret.

Grönhögen_YtongTill vänster ser vi sjön på golfbanan. I mitten den gamla Ytongfabriken. Nere till höger: Ny ställplats och stora ytor för andra idéer…

Grönhögendetaljer_1Alla dras vi till hamnar och Grönhögen är inget undantag. Bara på de fem minuter jag var där i dag kom tre bilar hit… Men varför inte låta det stora träbordet stå ute året om. Folk vill sitta och fika även om vintern. Nu får man sitta på en virkeshög.

Grönhögendetaljer_7Service ger alltid utdelning!

Grönhögendetaljer_2Här investerar vi för att utveckla landsbygden. Fortsätt så!

Grönhögendetaljer_6Små men viktiga detaljer gör ofta susen. 

Grönhögendetaljer_5Hamnkontor, förvaring och toalett på ena sidan…

Grönhögendetaljer_8Tvätt, toaletter och dusch på den andra. Som daglig besökare uppskattar jag att soffan får stå kvar även efter turistsäsongen. Vi långtifrån kommande cyklister blir trötta i benen också på vintern. Nåt att klura vidare på: vindskydd.

badbryggan_Grönhögen_truten_badtjejenViktig detalj på långgrunda Öland.

Som sagt, mycket finns redan i Grönhögen. Men mer finns att göra. Massor. Tillåt en yngling presentera några nya och nygamla förslag:

Utveckla företagshus för unga där de som vill bli egenföretagare kan samlas och sporra varandra. Starta starta-eget-kurser. Den gamla tidens jobb finns snart inte längre…

Bygg lägenheter för unga människor. Hur hemskt det än låter: Södra Öland behöver inte flera pensionärer. Sök ungdomen i specifika sektorer, sök människor som verkligen vill något och som har kapacitet att utveckla egna företag.

Visa upp södra Öland på centralstationer i Stockholm, Göteborg, kanske Amsterdam, Hamburg och Berlin (det finns många Sverigeälskande tyskar). Kommunen har säkert nyanställda ”specialister” som här kan få visa vad de går för i praktiken.

Det måste ”alltid” finnas en dagsöppen krog på södra Öland. Alltid. Hur man löser detta vet inte jag men det borde gå, eftersom en  sådan skulle gynna allt och alla året om.

Skapa en veckolång idéungdomsfestival att hålla vart tredje år om vind- och solenergi med klimatförändringsproblematiken i botten. Festivalen kan även gästas av forskare och politiker – men ungdomarna ska ha huvudrollerna. Festivalen kan genomföras i Ventlinge Medborgarhus. Ungdomar från hela Europa eller världen välkomnas. Veckan avslutas med stor virtuell utställning med de bästa idéerna på nätet – för att kunna ses över hela jordklotet. Kommunen kan vara värd. EU-stöd kan kanske sökas.

Utnyttja nätet mer med proffsiga filmer, proffsiga texter riktade mot vissa utvalda målgrupper. Gammelmedierna sviker oss. Starta därför en utvecklingsorienterad tidning på nätet utan gammelmediernas trams, Södra Ölandsbladet.

Kör underhållande information på nätet om hamnen i Grönhögen. Marknadsför den med läckra flerspråkiga videor i maritima kretsar över hela Europa. Planer på ny brygga för mindre båtar finns. Se till att den blir verklighet. Jag har smyglyssnat på seglare i hamnen och omdömena är ”mycket goda”.

En hamn är en personmagnet. Men på Öland blåser det ständigt. Sätt upp vindskydd runt åretruntgrupper med sittmöbler. Nu finns bara en liten soffa mitt i korsdraget och en stor virkeshög att sitta på. Året har tolv månader, och det ena ger alltid det andra…

Starta årlig Grönhögenregatta med udda roliga regler. Ska göras så publik som möjligt. Nytänk anbefalles! Kanske kan bermudariggade båtar bara få segla banans första ben med focken. Det andra benet med storen och det tredje med fullt ställ. Yawl- och ketchriggade båtar får använda mesan och fock på första, endast storsegel på andra och fullt ställ på tredje. En veckas gratis kajplats i förstapris.

Golfbanan är läcker. Vilket läge! En spektakulär golftävling som bryter konventionerna borde kunna få massor av tävlanden, åskådare, publicitet.

Fåglarna är kanske södra Ölands bästa vänner. Flera fågeltorn? Skapa en ”fågelskådarnas julafton” genom att locka med en massa lull-lull med tio procents rabatt på alla köp i alla affärer, hotell, krogar för alla som kan visa upp en kikare.

Den nuvarande sajten som marknadsför Fyr till fyr-leden är en kvalitetsmässig katastrof. Låt proffs utveckla cykelledsprojektet på sajter som attraherar människor i hela Europa. Se till att sajten berättar glasklart om allt man behöver veta från andra sidan bron för att hoja på Öland. Att man inte får cykla över bron skrämmer. Gör som på Bornholm, tryck upp små broschyrer om cykellederna, skrivna av proffs att dela ut gratis på strategiska platser. Använd överhuvudtaget bara proffs, rensa bort alla amatörer. Det här är allvar och kräver de skarpaste hjärnorna, de vassaste pennorna och de skickligaste layoutarna.

Hur jobba mer genom EU och våra politiker där? Här finns säkert hur mycket som helst att lobba om.

För att gå ännu längre söderut en stund… Det magnifika dragplåstret Fyrplatsen får inte utvecklas mer i kommersiell riktning. Gör den i stället intressantare, fräschare, mer spännande med tillgängligare och mer informativ fågelstation, intressantare värmestuga där väggarna kan kläs med flera trädstammar, grenar med uppstoppade fåglar. Bättre belysning, vettiga möbler skulle göra värmestugan till ett muséum i miniformat där ungarna får fortsätta att rita och måla. Deras alster kan då och då visas i virtuell utställning. Fyrplatsen måtte vara södra Ölands största besöksmagnet alla kategorier och den kan utvecklas ytterligare.

Naturum borde marknadsföras mer – och synas bättre på plats. Den fina expon ligger för ”undangömd”!

Grönhögens_möjligheternas_by_5Här ser vi två sommaröppna krogar. Den mitt i hamnen och den i kvarnen. Mitt emellan dem ligger livsmedelsbutiken. En brygga för småbåtar lär vara på g. Muddringstillstånd finns. Det är bara att kavla upp ärmarna och sätta igång…


 

 

 

Märkt ,