Ledare: Putins drömmar floppar en efter en

Putin ville snabbt inta Ukraina och infoga landet i Ryssland för att med tiden växa till ett nytt Sovjetunionen. Han ville med det försvaga Nato och västmakterna. Med Ukrainas naturtillgångar skulle Ryssland bli rikt. Men allt har floppat, allt har blivit fiasko.

Kriget mot Ukraina dränerar Ryssland på kapital och framtidstro. Begåvade människor flyr. Det talas om 400 000 högutbildade som lämnat ett krackelerande land. Nato har blivit mycket starkare, Sverige och Finland är på väg in i organisationen. Ryssland får då 130 mil gräns mot Nato. EU är mer än nånsin sammansvetsat i kampen mot Rysslands brutala krigsföring med ideliga brott mot mänskligheten. Snart kommer sanktionerna att försätta Ryssland i koma. Riksbankschefen Elvira Nabiullina erkände redan i april att sanktionerna smärtar. ”Landet kanske aldrig repar sig”, sa hon. Snart slår sanktionerna till med större kraft. Tusentals företag har lämnat eller lämnar Ryssland och massor av människor blir arbetslösa. Ryssland kan numera inte producera högteknologiska maskiner, inte ens bilar av bättre kvalitet än 1960 års modeller. Loppet är snart kört. Det enda man har är olja och gas. Inte heller dessa produkter har på sikt ljusa framtidsutsikter.

Putins ton har förändrats. Hans inledningsvis hårda retorik, som tyvärr skrämde de handlingsförlamade västmakterna, har blivit sockersöt. I går sa han i tal att Ukraina som självständig stat naturligtvis kan välja att gå med i EU. Samtidigt sa utrikesminister Lavrov i intervju med västmedia att ”Ryssland inte har invaderat Ukraina”. Några dagar tidigare sa tidigare president Medvedev: ”Vem har sagt att Ukraina ens existerar på världskartan om två år?” Kulturorganet konstaterar att den ryska ledningen har havererat mentalt. Panik råder. Ingen vet vad den andre ljuger om. Det är kört.

I går höll Putin tal på S:t Petersburgs internationella ekonomiska forum efter att det först stoppats av en hackerattack.
Det 73 minuter långa talet blev en lång kritisk svada mot USA, västländerna och de ”galna och tanklösa” sanktioner som riktats mot Ryssland.
Det ekonomiska blixtkriget mot Ryssland hade aldrig en chans att lyckas, säger presidenten enligt Sky News.
Han hävdar också att beslutet att invadera Ukraina – att inleda en ”särskild militär operation”, enligt Kremls narrativ – var ett svårt beslut som ”tvingades på” Ryssland, enligt BBC.

Stackars Ryssland. Man tvingades ockupera Ukraina.

Även andra än kulturorganet målar upp ett depraverat skymningsland för ryssarna.
Putin har offrat 25 procent av den ryska armén. För det har han fått några små landområden i Ukraina.
– Strategiskt sett har Ryssland redan förlorat, säger den brittiske försvarschefen, Tony Radakin i The Guardian.
Radakin menar att ryssarna aldrig kan erövra hela Ukraina. Den ryska armén har lidit stora förluster och börjar få slut på både soldater och robotar.
– Alla påståenden om att det här skulle vara en succé för Ryssland är nonsens, de har misslyckats, säger Tony Radakin.

Tyvärr är två av Europas ledare gjorda av sirap och vetemjöl. Scholz och Macron har ännu inte förstått vem Putin är.
– Det är fullkomligt nödvändigt för vissa ledare – såsom han själv och Frankrikes president Emmanuel Macron – att samtala med Vladimir Putin, säger i dag Tysklands förbundskansler Olaf Scholz i Sky News.

Det är beklämmande läsning. Två mogna män går i sömnen. De fattar ingenting.
Ingenting!

Sune Flisa
chefredaktör

Väst är pest!

Ryssland är lögnens rike. Makten ljuger om allt, ofta på ett komiskt sätt – i alla sammanhang. Fastän Europa är en latrin reser den makalöst rika makten ofta dit. Många bor där till och med. Många har mängder av villor och palats i vedervärdiga Spanien, Frankrike, Italien. En berömd prorysk musiker lär ha viftat fram massor av lägenheter ur hatten med sin lilla dirigentpinne. En bostad lär vara 600 meter lång. Varför vet jag inte. Måste vara jobbigt att kuta från toa till matsal när kökschefen ropar ”Mat!”.

Maktens barn och barnbarn utbildar sig ofta vid bästa skolor i USA, den värsta väststaten i hela universum. Andra av maktens telningar bor i av makten köpta lyxlägenheter i olika västländer, i Frankrike, i Schweiz och i andra omoraliska och förljugna fiendeländer.

Man ljuger så man kräks. Ordet krig får inte nämnas trots att upp mot 50 000 ryska soldater kan ha dödats eller skadats i specialoperationen i Ukraina.
– Väst och Nato attackerar oss och vi måste försvara oss, säger makten i diktaturen. Ukraina nämns inte längre. Inte heller 24 februari. Nazister är inte längre förintelsemålet, de har ersatts av Nato och USA.

Landets diktator gillar att utländska företag lämnar Ryssland. Det rör honom inte i lillfingret, han har så han klarar sig. Han lär vara världens största tjuv, hans ihopstulna förmögenhet går inte att mäta. Medan västföretag lämnar den sjunkande skutan går det mesta åt pipan.
– Men nu tar vi över företagen, säger diktatorn, fastän han och alla andra vet att de inte kan fortsätta det väst byggt upp. Man får inga delar, man saknar kunskap och driv och eliten lämnar landet i en strid ström. Eliten drar västerut – mot kloakerna! Diktatorn frågar sig inte varför. Sovjetunionen 2.0 har börjat bygga egna bilar igen, av 1960-talsmodell. Sovjetunionen 2.0 reser sig ur askan, som den ensammaste nationen på jorden, innan den på nytt imploderar i floder av hat, blod, hämnd.

Diktaturen säger sig vara demokratisk. Man ordnar val. Folket får välja mellan A och A. I ockuperat område i Ukraina har man satt prorysk förrädare i maktposition. Han fick i senaste valet 1,37 procent av rösterna. Man anser sig demokratisk medan man hatar väst och västerländsk demokrati.

Nu sätter man sin tro till Satan 2, kärnvapenbomben av clustermodell som ska utplåna bland annat Storbritannien. – När vi trycker på knappen finns ni inte längre, säger maktens lakejer i diktaturen.

Det märkliga är att man alltid glömmer ett viktigt tillägg: ”Och inte vi heller.” (diktaturen och USA har ungefär 6 000 kärnvapen var + ett större antal i Storbritannien och Frankrike, redaktionens tillägg).

Märkligast är att denna hatiska undergångsdiktatur har sympatisörer även i Sverige.

Sune Flisa
chefredaktör

Läge att reflektera över det självklara

är Anders Enströms rubrik på en text i dagens Barometern om pressfrihetens välsignelse inför valet om ett år. Med många vackra ord lovar han bland annat att ”många kommer att få göra sina röster hörda _ _ _”.

Just där finns ett krux. Anders tar Afghanistan som exempel på stat utan pressfrihet. I Afghanistan, Nordkorea, Ryssland, Kina, Belarus och massor av andra länder får bara vissa nyheter publiceras. Det har kulturorganet kritiserat tusen gånger. Men det gäller tyvärr även i andra, så kallade demokratiska, länder. PK värderas ständigt, Man slickar på fingret och känner varifrån vindarna blåser. Vissa nyheter gallras bort, vissa personer blir utfrysta. Läs om – exempelvis – Ann Heberlein här.

Som chefredaktör det lilla landet Kalmartrakten kan Anders Enström bestämma över vilka slags texter som ska publiceras i hans lilla gammelmediarike. Exempelvis trycks och sprids ohämmade religiösa spekulationer, lika märkliga, världsfrånvända, fundamentalistiska och föråldrade som talibanernas regler i Afghanistan. Anders Enmark kan självklart också bestämma över vilka personer som ska få svar på brev med frågor om tidningens innehåll – tidningen är ju en spegelbild av den värld vi lever i.

Kulturorganet har skrivit till Anders och ställt frågor om innehållet i hans tidning. Inte en enda gång har vi fått svar, trots bifog av peng till porto. Vi kan inte tolka denna attityd annat än som ”visst ska vi behandla alla likvärdigt, visst ska alla få säga sitt, visst ska alla få svar på frågor om vad vi publicerar – nästan alla i alla fall”.

Det är alltså inte så lätt som man kanske tror att lägga det kirurgiskt exakta snittet mellan diktatur och demokrati. Även i de senare tar sig allt för många människor friheten att tiga ihjäl åsikter och personer, frisera texter (ofta med kommentaren ”av utrymmesskäl”), välja bort insändare, välja bort nyheter, välja nyheter, framhålla vissa personer och trender, liksom att låta bli att svara på brev med frågor om tidningens innehåll. Man uppträder alltså – mer eller mindre – diktatoriskt. Eller som Anders skriver i sin egenhyllande text om Barometerns förträfflighet: ”_ _ _ och vi står fria att själva bestämma vad vi publicerar.”

Just det. Där har vi demokratins akilleshäl; dess blodsband med diktaturen: Att vissa har enorma ekonomiska, politiska och publicistiska resurser att servera en sanning som passar vissa.

Du läser breven till Anders och texterna om dem – här:
Brev I
Brev II
Brev III

Allan von Kompost
redaktionschef

LEDARE: Duglig men chanslös

Politik är det möjligas konst. Men den är ofta omöjlig att förstå. Som nu då massor av ledarskribenter, sossar och diverse makthavare – med automatik! – skriker efter Magdalena Andersson som ny partiledare och statsminister när Stefan Löfven tackar för sig. Det är sannolikt inga större fel på hennes kunskaper eller ambitioner men hon saknar det i dag allra viktigaste för en politiker vars parti ska gå framåt och inte fortsätta med full fart bakåt: karisma.

Man kan inte som hon se förorättad ut och rodna av ilska eller blygsel i tevedebatter. Det går inte i dag, tycka vad man vill. Stefan Löfven kunde åtminstone se ut som han trodde på det han sa, även om det sällan stämde.

Tiderna förändras och vi med dem. Minns presidentvalet i USA 2008. Inför det sökte demokraterna efter den stjärna som ingen såg. Men så kom tipset om en viss Barack Obama, nästan okänd. Med stil, humor och trovärdighet banade han snabbt väg för sin egen framgång mot två presidentperioder 2009-2017. Barack hade och har den karisma som ett parti behöver för att nå det så kallade ”folket”. Den saknar Magdalena Andersson. Hon är helt enkelt trist.

Det är hårda papper. I dag måste man leta efter andra kvaliteter än för bara 20 år sedan. Och att bara välja en kvinna för att hon är kvinna kan bli dödsstöten för partiet. Minns Mona Sahlin och inse faran. Väljer partiet Magdalena Andersson som ledare blir partiet ett oppositionsparti för lång tid framöver.

Sune Flisa
chefredaktör

Kungadravel i kubik

”Frontlinjen i den nutida krisen utkämpades i sjukhuskorridorerna, och där fanns också kungafamiljen.” Citatet är hämtat ur dagens ledare i Barometern där kungahuset tillskrivs rent gudomliga gåvor. Man gapar. Man skrattar. Är detta möjligt? Läser jag rätt eller har jag fått värmeslag?

Det är hjältar vi får läsa om. ”Prinsessan Sofia visade ingen rädsla att hugga i när hon under flera månader ryckte in som vårdbiträde _ _ _ .”

Kulturorganet anser att det är bra att Sofia jobbar, men vi uppmärksammar hellre de kvinnor och män som jobbat 40 eller kanske till och med 50 år som vårdbiträden.

Tidningen drar sig inte för historiska tillbakablickar för att glorifiera Sofias korta inhopp som vårdbiträde. Man skriver, på fullt allvar: ”Parallellerna till Storbritanniens drottning Elizabeth som tjänstgjorde som fordonsmekaniker i andra världskriget var inte helt osökta.”

Det finns många världsrekord att slå. Guinness rekordbok kan bli hur tjock som helst. Måhända är denna ledare sommarens roligaste läsning, alla kategorier?

Sune Flisa
chefredaktör

Död åt ölandsporren!

Om man varit med i mediesvängen en tid märker man snabbt vilka intervjuade människor som har genomgått så kallad medieträning, en mycket populär rörelse som troligen nådde maximal spridning under början av 2000-talet.

Denna träning gick exempelvis ut på att genom enveten upprepning trötta ut intervjuaren, få henne/honom att kasta in handduken.

En annan variant var att med olika knep flytta intervjuarens fokus från ett besvärande, mot ett för en själv fördelaktigare ämne. Detta kunde ske genom ”tvärt ämnesbyte”, alternativt ”svara på annan fråga än den ställda”.

Den första konstformen, upprepningsmetoden, kunde bli synnerligen god underhållning. Den som hörde finansminister Bosse Ringholm upprepa en och samma mening ”hundra gånger” under en presskonferens 1999 glömmer det aldrig. I detta korta klipp hinner han bara säga den tre gånger.

Medieträningens grund var tjat, och är det kanske fortfarande. Upprepa din ståndpunkt tills intervjuaren ger upp. Och det gör de flesta. Som reporter riskerar man att själv framstå som idiot om man upprepar frågan lika många gånger som den intervjuade upprepar svaret. Men heder åt den reporter som aldrig ger sig.

Inom reklam- och företagsvärlden tycks många tro att upprepade superlativer är nyckeln till framgång med budskapet. Inget kan vara felaktigare. Ju mer man tjatar, desto tristare blir det. Ju mer man höjer en sak till skyarna, desto mer sjunker den ihop. Ju flera adjektiv, desto sämre soppa. Ju flera utropstecken man sätter efter ett slutord, desto svagare blir effekten.

I dag läser jag en företagstidning om Öland. Företaget ligger på ön och vill tydligen få Öland att framstå som paradiset på jorden – givetvis för sitt eget bästas, för sin egen framgångs skull. I två korta artiklar hinner man bre på så det skummar om Ölandsgrädden. Några exempel:

”Det är ingen bra sommar om vi inte hade varit på Öland, brukade barnen säga.”

”Vi älskar Öland och skulle inte vilja driva vårt företag någon annanstans.”

”_ _ _ flytten till Öland var det bästa de någonsin gjort.”

”Det är så fint att via den här boken kunna få förmedla den kärlek jag har till Öland, och att sedan få kärlek tillbaka från de som läser och uppskattar boken.”

”Jag har flyttat många gånger i mitt liv, men aldrig tidigare blivit så väl mottagen och bemött som jag blivit här på Öland.”

”När jag tittar tillbaka i backspegeln var flytten hit det bästa vi har gjort.”

”_ _ _och boken _ _ _ är min kärleksförklaring till Öland och det nya liv som Öland har givit oss.”

Jag kallar detta Ölandsporr. Alla som bott på olika platser i världen vet att det finns tusen lika underbara ställen som Öland, att alla platser har sina för- och nackdelar. Och att det ingenstans bor idel änglar eller endast avskum.

Därför: Död åt medieträningen. Död åt Ölandsglorifieringen. Död åt Ölandsporren!

Sune Flisa
chefredaktör

---

Spärra ölandsbron!

Nu vill kommuner stoppa storstadsmänniskors flykt till sina sommarhus på exempelvis Öland. De kan föra med sig coronasmitta! är budskapet. Förbud mot att bosätta sig i sommarhuset är redan infört i Norge.

Även utan eventuell coronasmitta belastar dessa flyktingströmmar vissa kommuners resurser så svårt att dessa nu vill ha statens hjälp att stänga ute sommarfolket. Sotenäs kommun är en av dem.

Men det är sent agerat. Redan för åtta år sen krävde kulturorganet att kommunalskattesystemet skulle göras om. Man ska inte kunna leva i en kommun och betala skatt i en annan. En som betalar skatt i Stockholm ska inte kunna kräva vård och hemhjälp i fattig glesbygdskommun, menade ledarskribenten Sune Flisa, som bland annat skrev:

”Massor av people har stugor och villor på Öland. Men de är skrivna i det ökända Sverige, på det moraliskt och kulturellt sönderbombade fastlandet. Dessa invaderande plundrare kallar sig ”sommarboende”, alternativt ”icke bofasta” eller ”visstidsboende” – allt för att mörka utsugningsavsikterna. De ska ha hjälp med allt. Kör de i diket ska de bärgas – av våra bärgningsbilar. De andas vår luft och dricker upp vårt vatten. De sliter ned våra vägar och babblar sönder våra telefontrådar. De gör fula avtryck på våra sandstränder och skrämmer livet ur våra fåglar. Ser de ett vindkraftverk ska de genast starta en protestgrupp. Ser de inget vindkraftverk ska de omedelbart fatta pennan och skriva insändare typ ”Vindkraften Ölands enda räddning”. Hittar de inte ögonblickligen en bankomat är ”livet på Öland förnedrande”. Biblioteken ska gratis låna dem allt de begär, trots ett ökad bokslitage. Kommunala instanser ska besvara alla deras frågor, den ena dummare än den andra. Blir de sjuka ska de ha alla resurser som de i gnälliga insändare och felstavade petitioner kallar för ”självklarheter”, och som bara finns i de värsta av hålor som Stockholm, Västerås, Täby, Bengtsfors och Yxskaftkälen.
Ha! Vill ha! Ska ha! Fort! Mamma! Help!

Alla dessa drinkare av det öländska blodet måste från och med nu avkrävas kommunalskatt på ön för den tid de bor här!”

Hela Sune Flisas verbala atombombsanfall mot rådande system läser du på egen risk här.

Sune Flisa i sin paraduniform på den tiden det begav sig,
alltså hösten 2012. Foto: Jannica Jerriander-Kohl.

---

 

sorteringsmaskinen jobbar på

I många sammanhang tjatas om vikten av integrering, om faran med att placera människor i fack.

I verkligheten råder ofta motsatta ambitioner. I Färjestaden ska pensionärerna få eget hus. I Mörbylånga fanns hus för invandrare. Det byggs hus för äldre. Det byggs för 50+. Det byggs för 60+. Det byggs hus för studenter. Däremot byggs det för lite för så kallat vanligt folk.

Varför ska människor som gått i pension få eget hus? Finns planer på hus även för vänsterhänta, halta, svarta, gula, svampplockare, tidigare politiker, kastratsångare?

Sune Flisa
chefredaktör
härförare

---

Ledare: västerlandet mot avgrunden

Jag skrev brev till Trafikverket, Mörbylånga kommun, Kalmarpolisen och Länsstyrelsen. Kommunen hänvisade till Trafikverket. Polisen svarade att brevet till Kalmarpolisen skulle behandlas i nåt polisdistrikt i Malmö. Sen inget mer. Länsstyrelsen svarade inte alls. Tystnad råder.

Så kan det gå.

Ett av breven gick alltså till Trafikverket. Jag skrev om den flagranta fortkörningen på Torngårdsvägen. Jag ställde inga krav, framförde inga önskningar, ville bara berätta om läget för ansvariga, att många kör över 100 där maxhastigheten är 40 på väg kantad av småbarn och gamlingar – dessutom utan gatlysen. Om Trafikverket ville göra nåt åt eländet så à la bonne heure.

Jag fick ett långt svarsmejl, 3 979 tecken – en längre tidningsartikel. Jag blev nästan rörd. Här kom mejl från en tjänsteman som brydde sig om vad jag skrev, som tog mina åsikter och farhågor på allvar. Men ju längre jag läste, desto mer insåg jag hur elakartad den sjukdom är som drabbat hela Maktsverige, hela Maktvästvärlden. Den är mycket värre än Coronainfluensan, ity den på sikt riskerar att störta hela världen i fördärvet.

Första delen handlade om verkets alla mätningar på andra vägar i landet: ”_ _ _ på E22 görs mätningarna ungefär vart 4:de år medan det på det mindre vägnätet kan vara upp till ca vart 12:e år.” Jag fick info om hur fort man körde på den och andra vägar. Som grädde på moset fick jag också lära mig hur ”min” väg ser ut: ”Väg 930 är en lång rak väg med mycket god sikt och lite trafik, detta kan vara en anledning till att vissa förare kör fortare än skyltad hastighet.”

Sen fick jag noggrann redogörelse för alla de åtgärder Trafikverket och andra kan sätta in för att stävja fortkörning. Jag fick veta det mesta om fartkameror, gupp, chikaner, avsmalningar. Denna i mina ögon lovande del av berättelsen avslutades bryskt med konstaterandet att inte någon av dessa fartsänkande möjligheter var möjliga att använda i mitt fall, på ”min” väg.

Nu blev det skarpt läge. Nu kom den långa avslutning som visar att västerlandets undergång ligger närmare i tid än vi tror. Sluthalvan av brevet från Trafikverket är en lång lektion i hur vi som bilister SKA bete oss på vägarna. Jag får veta att vi inte ska köra fortare än vägen är skyltad för. Jag får veta att jag som förare är ansvarig för bilens framförande på vägen. Jag får veta att jag inte ska köra bil onykter. Jag får också veta att jag inte får köra bil då jag har knarkat! Inte heller får jag framföra min bil på väg då jag sovit dåligt, inte är utsövd. Jag förmanas: Jag SKA efterleva allt de regler och föreskrifter som Trafikverket och eventuellt andra har skapat. Till min stora förvåning får jag också veta att inte bara min bil har rätt att köra på vägen. Alla slags bilar, även stora såna, har rätt att köra på vägarna – till och med underhållsfordon har denna rätt! Jag får dessutom veta att det är polisens ansvar för att upprätthålla ordningen på vägen, samt att jag kan lära mer om Trafikverket och ”transportsystemet” på verkets hemsida.

Fortkörning på Torngårdsvägen ingår alltså i paketet transportsystemet.

Slutklämmen är det optimala sjukdomsbeviset för att västerlandets saga snart är all: Jag får nämligen veta att många kör alldeles för fort. Och – nu kommer det! Jag undervisas i den djupa insikten att om alla följde Trafikverkets råd och hastighetsbegränsningar skulle farterna vara lägre, bullret mindre, antalet döda och skadade i trafiken drastiskt färre. JAG ska alltså hålla hastighetsgränserna. JAG!

Så fungerar Maktsverige i dag. Man skriver om det man vill och önskar, om och om igen, hur allt BORDE vara. Hur det BORDE VARA. Man skriver och säger det så många gånger att man till och med tror på en självuppfyllande profetia. Vi tror på nollvisionen. Vi tror på nollvisionen. Vi tror på nollvisionen. Vi tror på nollvisionen. Ingen människa ska skadas eller dö i trafiken. Ingen! Inte en enda! Men vi kan inte göra nåt för dig och din 40-väg där många kör över 100. Hur ska vi kunna göra nåt för dig? Vi har inga pengar. Vi har inga resurser. Det finns inga möjligheter till fartkamera, ”_ _ _med dagens kriterier är det inte aktuellt med en ATK på väg 930.”

Polisen kan inte göra nåt. Länsstyrelsen kan inte göra nåt. Det är inte deras bord. Men vi har vår nollvision! Lycka till. Med detta svar avslutar vi ditt ärende hos oss.

Jag sätter mig med en kopp kaffe och tittar ut över min väg där högsta hastighet är satt till 40 kilometer i timmen. En budbil susar förbi i 90… En buss i 60, en hemtjänstkärra i 80…

Nollvisionen gäller! Vi tror. Vi hoppas. På så sätt blir det som vi vill. Som vi tror. Och gud så mycket vi tror! Du SKA inte köra för fort. Därför fungerar nollvisionen. Ingen skadas. Ingen dör. Låt oss tro på detta. Låt oss tro på Sverige. Låt oss tro på sossarna, på vackert väder, på en affär i byn som nästan ingen – egentligen! – tror på.

Låtom oss bedja!

---

 

häftiga reaktioner och upplopp…

Efter att Sune Flisas ledare om krav på Sveriges konungs avgång publicerats i Shimla News har upplopp registrerats på flera ställen i det vanligtvis så lugna distriktet.

– Att ett cykelprojekt på Öland i lilla lilleputtlandet Sverige kan väcka såna kraftiga reaktioner är för mej märkligt, säger Shimlas borgmästare Rahul Gandhi i lokala medier.

Kravet på kungens omedelbara avgång publiceras även här på kulturorganet under eftermiddagen. Kravallpoliskår och Räddningstjänst är informerad…

---

 

om detta med tajming…

Knappt har kulturorganet fått landshövding Thomas Carlzon sparkad förrän hårresande eftermälen och saxade pratminus ser dagens mjuka morgonljus.

Ett av dessa synnerligen vältajmade klipp står att läsa i dagens upplaga av gammelmediet Östra Småland där tidigare landshövdingen i en tidigare intervju tillåts göra en iögonenfallande självanalys:

”När man är visionär och innovativ och har den kompetens jag har vill jag hjälpa andra.”

Vi kan bara instämma i hyllningskören: Tack för hjälpen med länet, Thomas!

Ett ännu större uppslaget konstaterande i samma tidning berättar:

”Thomas Carlzons väg mot toppen började på Ikea – som han gjorde till `en synlig kraft i samhället´.”

Den medvetet styrda mediala fördumningen fortsätter att öka i intensitet. En landshövding som begår brott som just landshövding hyllas i gammelmedierna för sina tidigare insatser – i ett möbelbolag!

När han tack vare mig får sparken som landshövding får han dessutom plats som generaldirektör på regeringskansliet.

Kulturorganet måste ställa den bästa av frågor: Varför stannade inte Thomas på företaget bland soffgruppen Malin, bokhyllan Persson, träpallen Stefan, servetthållaren Ardalan och telefonbordet Carlsson?

Sune Flisa
chefredaktör

---

 

 

 

jag vänder blad

Hej igen, kungen.

Denna gång skriver jag dig ett öppet brev på kulturorganets blogg. På så sätt når det ut över världen, till Amerikat, Indien, Kina, Västerås – och Portugal. Mina ord slipper traggla runt på öländska och småländska blaskor med bara några tusental läsare, proppfulla med annonser, sport och förprogrammerat gränslöst Ölandssvärmeri.

Nu är jag sur på dig. 67 års vänskap är slut. Vi möttes med våra barkbåtar vid Mölnaån på Lidingö 1952. Under 1990-talet jagade jag dig en hel dag under ett av dina Jämtlandsbesök. Du lovade flera gånger under dagen att jag som Sveriges Radios utsände skulle få intervjua dig. Men icke. Du svek och jag blev dagen efter förnedrad på hela Östersundspostens löpsedel. I genomblöta kläder står jag ensam i ösregnet under ett paraply och väntar på dig i solnedgången – förgäves. Det blev första spiken i vänskapskistan.

Spik nummer två är att du varken svarar på pappersbrev eller mejl. Då får det vara. Jag har bättre vänner som ställer upp då det verkligen gäller. Nu får du klara dig utan mig. Adios, Tjabo.

Vänskapen hade kunnat bestå om du bara lyft på lur´n och sagt att cykelleden kan dras var som helst nere vid murskrället i Ottenby. Men icke. Hovets beskyddande verk säger nej till både norr- och söderomdragning och pjollrar om meter hit eller dit. Så hade Gustav Vasa aldrig regerat. Han styrde verkligen landet. Snart kan du se film på bloggen om den väg som han och hans hårdingar galopperade fram på den 7 maj 1542 ner mot Kungsgården för att hämta smör, fläsk, öl, bröd och sill till sin Dackejagande armé i Småland. Och det kan jag lova dig: Hade det skamliga murskrället stått i vägen då hade han gett fullständigt fan i om han passerat söder eller norr om det. Det var action som gällde på den tiden. I dag går allt i ultrarapid, särskilt här nere på Sydöland.

Nu mister du en gammal barndomsvän på Öland. Du gör naturligtvis som du vill. Ditt liv är ditt. Och mitt är gud ske lov mitt. Nu skiljs våra vägar för att aldrig mer mötas… Jag vänder blad och ser framåt.

din tidigare barndomskompis

 

Staffan Lagerström

 

 

---

 

malplacerat fyrverkeri

På fredag stänger Cementa i Degerhamn nästan helt. 133 års verksamhet är nästan över och 70 man får gå. Det ska ”firas” med fyrverkeri, skriver Barometern! Det är som att spela ”Sudda sudda sudda sudda bort din sura min. Munnen, den ska skratta å va gla” på en begravning.

Det är bara att hoppas att Heidelbergkoncernen har bättre fingertoppskänsla för cement än för mänskliga känslor.

 

 

Staffan Lagerström
ledarskribent

 

 

---

 

tankar vid en urinoar i Grönhögen

Hälften av mänskligheten vet att man tänker lite udda då man begagnar en så kallad urinoar. Den andra hälften vet knappt vad det är – av naturliga/biologiska skäl. I dag dök spontant tre frågor upp då jag använde en sådan teknikalitet i Grönhögens hamn.

Varför finns två offentliga toaletter och en offentlig urinoar i lilla Grönhögens hamn där det dessutom finns toaletter som hör till ”hamnkontoret”? Jag menar blott… Lilla Grönhögen… Ibland ser man inte en käft där på veckor… Nästa urinoar söderut ligger väl vid Naturum vid fyrplatsen och norrut får man väl åka många mil ända till Färjestaden för att kunna lätta på trycket i lugn och ro. Österut finns väl inget annat än havsutsikter?

En för världen viktig fråga: Varför spolar urinoaren INNAN man börjar pinka? Det gör den i Grönhögen och det gör även den vid Köpcentret i Färjestaden (där – by the way – utströmningsrörets placering gör att du kan få det våta i dojorna om du står för nära mitten). Om jag fick råda borde spolningen komma EFTER pinkeriet. Men jag kanske är gammaldags.

Tredje frågan kan få jorden att stanna om den inte hanteras varsamt: Varför skriver alla tidningar ”VISSTE du att det finns skurkvarnar på Öland?” ”VISSTE du att gult + blått blir grönt”? Vad då visste? Visste när då? I går eller 15 februari 1989? Vore det inte direktare att fråga ”VET du att det finns skurkvarnar på Öland?” ”VET du att gult + blått blir grönt”? Jag har påpekat denna språkliga abnormitet för ett antal tidningar. Endast en hörde av sig och sa ”Naturligtvis har du rätt. Märkligt att ingen har tänkt på det tidigare. Vi ska ändra på studs. Tack för tipset.” Den tidningen prenumererar jag på i dag. Klokskap ska löna sig.

Ja, så gick tankarna på en urinoar i Grönhögens hamn i dag. Kommer jorden fortsätta snurra eller har jag ställt till det nu igen?

 

 

---

 

Lägg ned polisen – och Länsstyrelsen

I går låg jag efter en polisbil genom hela Kalmar. Snutvaggan var omringad av bilar som framfördes i exakt högsta tillåtna hastighet. Efter en stund låg 20-30 bilar vid polisbilen, som kultingar vid suggans spenar. Bilisterna visade upp sin höga trafikmoral. När polisen svängde vänster och försvann blev det pelle i botten igen. 40 blev 80. Och ännu mer.

Eftersom man bara ser en polisbil om året är polisen onödig. Den fyller ingen uppgift. Sälj bilarna på Tradera och lägg ned!

Bilade även genom Kastlösa i går. Somnade nästan mitt i den stendöda byn med bred genomfartsgata – och 40 kilometer i timmen. Inte en själ. Inte en bil. Fri sikt, en ”lantlig öken”. Trots det: 40!

Ser i Östran att albrunnaborna åter begär att hastigheten genom byn ska sänkas från 70 till 40. Länsstyrelsen har tidigare avslagit alla sådana krav. Alvarsamt och alvarsamt2 har många gånger skrivit om den tragikomiska hastighetsregleringen på ön – som till och med skapat stora rubriker i Indien. Vad Länsstyrelsen – i alvarsamt2 numera kallad Nejmyndigheten – kommer att svara är hugget i sten: Nej, nej, nej!

Varför gör ingen nåt? Varför lägger ingen döda grisar i vägdikena? Varför färgar ingen gatan röd med slaktblod? Varför skriver ingen upprop med tiotusen namnteckningar att baxa in i myndighetsbrevlådor med frontlastare – som man gör i Frankrike när makten visar sig anakronistisk och oförmögen till dialog.

Lägg ned Nejmyndigheten. Ställ ut alla dess pärmar på Länsmuseets femtevåning – som enligt Östran ska förvandlas från magasin till utställningslokal. Det kommer att bli en skrattfest utan like.

Sune Flisa
chefredaktör

borgholms vandring mot evig natt

Det ska bli ett helvete för så kallat folk att påverka kommunens utveckling i Borgholm, där vansinnet nu tillåts breda ut sig. Där ska medborgarförslag ersättas med E-förslag. Dessa måste sen erövra ett visst anta gilla-markeringar på nätet(!) för att överhuvudtaget tas upp av politikerna för genomläsning, behandling och eventuellt beslut – en antracitsvart dystopi som jag tidigare skrivit om. Läs här.

Den gången fick jag lyckligtvis kommunalrådet Henrik Yngvessons ord på att denna totalitära kursändring inte är aktuell i Mörbylånga kommun. Läs här.

Läget är alltså prekärt på norra ön. Vi måste skyndsamt hjälpa borgholmarna ur den rävsax de fastnat i. Inser de inte sitt eget bästa? Varför hörs inga protester? Är de hotade, inlockade i demokratins slakthus med skalade morötter och glimrande glaspärlor, tvingade till lydnad enligt nordkoreanskt mönster?

En av alvarsamt2:s mindre konkurrenter, gammalmediet Östra Småland, skrev 18 september att kommunerna själva kan bestämma om de ska ta emot medborgarförslag. Kommunallagen säger dock att förslag från politikerna, så kallade motioner, inte kan avfärdas. En motion måste tas på allvar, medan en medborgares förslag kan lustmördas i dokumentstrimlaren redan innan kuvertet är öppnat. Detta beteende kallas på Sune Flisa-språk ”att respektera allas lika värde”.

Jag Sune Flisa konstaterar alltså att Borgholms kommun säger rent ut: Vi skiter i vad ni tycker. Behåll era medborgarförslag för er själva! De enda förslag vi bryr oss om är våra egna – för de är bäst!

Sune Flisa föreslår därför att vi i alla kommuner – genom medborgarförslag – kräver att alla förslag från politiker, alltså motioner, måste genomgå folkets extremt grovhålade vaskpanna för rättvis dom på nätet. För att gå vidare i hanteringen måste minst 10 000 kommuninvånare klicka ”Gilla”. Bredvid Gilla-knappen ska finnas en tydlig ikon föreställande en toastol med dragkedja. Den som inte gillar förslaget spolar.

Sedan mitt förslag vunnit laga kraft kan vi titta in i framtiden och se denna bild av min anfordrans effekter:

Socialdemokraten Tage Sossesson vill att kommunalskatten höjs med 2 kronor – bara för att skatten alltid SKA höjas. Antal Gilla: Noll. Motionen spolas.

Kristdemokraten Subert Kors föreslår att kommunen kräver att kyrkan gifter om sig med staten. Antal Gilla: Noll. Motionen spolas.

Centerpartisten Ynge Vete äskar 100 000 till kommunens bönder för snyggare EU-bidragsblanketter. Antal Gilla: En (motionären själv). Motionen spolas.

Vänsterpartisten Sanna-Stina Ohly vill höja kommunalskatten med 5 kronor för att ge bort till ”vissa behövande nånstans”. Antal Gilla: Noll. Motionen spolas.

Sverigedemokraten Vrasquglac Droprtniczcwk vill ge en svensk(!) kyrka i legobitar till alla kommuninvånare. Antal Gilla: Noll. Motionen spolas.

Liberalen Uggert Natosson vill höja kommunalskatten med 0,21 kronor för byggande av silhuettkanoner i papp att ställa utmed kusten. Antal Gilla: Noll. Motionen spolas.

Miljöpartisten Rosen Mask vill höja kommunalskatten med 3 kronor – bara för att bjuda över sossarna. Antal Gilla: Noll. Motionen spolas.

Moderaten Nato Uggertsson vill sänka skatten med hundra procent för alla i hela världen. Gilla: 12 876. Motionen skickas vidare för beredning och beslut. (Senare: motionen blir verklighet).

Genom mitt välgenomtänkta medborgarförslag skulle alla – inklusive borgholmarna – förstå vart vi är på väg om Borgholms kommunpolitiker, trots mina upprepade varningar, framhärdar i sin ökenvandring iförda både hörselskydd och sovbindlar.

Eder Sune Flisa
ledarskribent

Sune Flisa på Bödafestivalen 1989.
Foto: Ingmert Franke, APiQ-press.

Råttorna lämnar skeppet

Snaran dras åt. Enligt amerikanska medier avgick i går nyckelpersonen i Trumps juridiska team, Marc Kasowitz. Samma gjorde även Mark Corallo, talesman för Trumps lag av personliga advokater. Det börjar sannolikt bränna under fötterna.

New York Times berättar att Trump är upprörd över Muellers sätt att sköta utredningen om hans eventuella Rysslandskontakter. Trump planerar att smutskasta Mueller och kanske försöka avskeda honom. Ännu märkligare – det märkligaste hittills! – är att Trump lär ha frågat sina jurister om möjligheten att benåda sig själv, sina medarbetare och sin familj.

Läs mer i Huffington Post.

Tyvärr verkar svensk press inte längre orka hänga med i fallet Trump. Det är synd, ty vi skådar sannolikt en story som kommer få Watergate att likna en söt liten god-natt-saga lämplig för barn upp till två års ålder.

PS. Nu på fredagskvällen nås vi av beskedet att även Vita husets pressekreterare Sean Spicer avgått.

Sune Flisa
ledarskribent