Om man varit med i mediesvängen en tid märker man snabbt vilka intervjuade människor som har genomgått så kallad medieträning, en mycket populär rörelse som troligen nådde maximal spridning under början av 2000-talet.
Denna träning gick exempelvis ut på att genom enveten upprepning trötta ut intervjuaren, få henne/honom att kasta in handduken.
En annan variant var att med olika knep flytta intervjuarens fokus från ett besvärande, mot ett för en själv fördelaktigare ämne. Detta kunde ske genom ”tvärt ämnesbyte”, alternativt ”svara på annan fråga än den ställda”.
Den första konstformen, upprepningsmetoden, kunde bli synnerligen god underhållning. Den som hörde finansminister Bosse Ringholm upprepa en och samma mening ”hundra gånger” under en presskonferens 1999 glömmer det aldrig. I detta korta klipp hinner han bara säga den tre gånger.
Medieträningens grund var tjat, och är det kanske fortfarande. Upprepa din ståndpunkt tills intervjuaren ger upp. Och det gör de flesta. Som reporter riskerar man att själv framstå som idiot om man upprepar frågan lika många gånger som den intervjuade upprepar svaret. Men heder åt den reporter som aldrig ger sig.
Inom reklam- och företagsvärlden tycks många tro att upprepade superlativer är nyckeln till framgång med budskapet. Inget kan vara felaktigare. Ju mer man tjatar, desto tristare blir det. Ju mer man höjer en sak till skyarna, desto mer sjunker den ihop. Ju flera adjektiv, desto sämre soppa. Ju flera utropstecken man sätter efter ett slutord, desto svagare blir effekten.
I dag läser jag en företagstidning om Öland. Företaget ligger på ön och vill tydligen få Öland att framstå som paradiset på jorden – givetvis för sitt eget bästas, för sin egen framgångs skull. I två korta artiklar hinner man bre på så det skummar om Ölandsgrädden. Några exempel:
”Det är ingen bra sommar om vi inte hade varit på Öland, brukade barnen säga.”
”Vi älskar Öland och skulle inte vilja driva vårt företag någon annanstans.”
”_ _ _ flytten till Öland var det bästa de någonsin gjort.”
”Det är så fint att via den här boken kunna få förmedla den kärlek jag har till Öland, och att sedan få kärlek tillbaka från de som läser och uppskattar boken.”
”Jag har flyttat många gånger i mitt liv, men aldrig tidigare blivit så väl mottagen och bemött som jag blivit här på Öland.”
”När jag tittar tillbaka i backspegeln var flytten hit det bästa vi har gjort.”
”_ _ _och boken _ _ _ är min kärleksförklaring till Öland och det nya liv som Öland har givit oss.”
Jag kallar detta Ölandsporr. Alla som bott på olika platser i världen vet att det finns tusen lika underbara ställen som Öland, att alla platser har sina för- och nackdelar. Och att det ingenstans bor idel änglar eller endast avskum.
Därför: Död åt medieträningen. Död åt Ölandsglorifieringen. Död åt Ölandsporren!
