Etikettarkiv: lögn

ärlighet varar längst, eller…

På mängder av sajter varnas vi nu för tiden för bedragare. De tycks vara överallt. Hälften av min e-post kommer från lycksökare eller bedragare. När jag senast var inne på min banksajt höjdes genast ett varningens finger mot mig. Se upp! Det fick mig att skriva det lilla kåseriet nedtill.


Ärlighet uppskattas av alla. Vi vill ha ärliga politiker, ärliga partners, vi hyllar ärligheten i dom mest skilda sammanhang… Eller är såna påståenden bara floskler?

Tror vi verkligen att det finns människor som alltid är ärliga? Är vi så godtrogna? Är inte allt mer eller mindre lögn? Ljuger vi inte som hästskojare allihop? Vad döljer vi inte med mode och kläder, till exempel? Med makeup? Med slitna fraser, med roller, bilmärken och briefing, input och output? Och har du nånsin pratat med en sportfiskare som inte lagt till ett par kilo på fångsten?

– Att vara ärlig karl är farlig sak, säger Shakespeares Othello. Jag undrar varför. Vad menar karln, Shakespeare alltså? Är det säkrast att vara oärlig – om man är karl?

Man hör ofta att folk var ärligare förr. Ska vi tro på det? Men i och för sig… Det finns faktiskt tecken som tyder på att till och med myndigheter har insett att man kanske var det. Skattemyndigheten lär ha tagit bort det högtidliga löftet i självdeklarationen: ”på heder och samvete”… Kanske för att vi inte längre orkar med såna kraftiga lögner!?

Jag frågar mig: Är det så lyckat med den här svenska längtan efter ärlighet? Vänner till mig påstår att man i Frankrike uppskattar småmyglande och klärobskyra människor i makt och politik. Det är kanske ett tecken på ärlighet: Att inse att såna är vi allihop!

”Uppriktighet är inte att säga allt man tänker, utan mena allt man säger”, skrev den romerske historieskrivaren Livius kring tiden för Kristi födelse. Detta råd kunde väl platsa i vilken samlevnadsspalt som helst i dagens kvälls- och veckopress.

I bibeln brassar man på ordentligt! ”Att ljuga om någon är lika skadligt som att slå honom med en yxa, såra honom med ett svärd eller skjuta honom med en vass pil”, står det i Ordspråksboken…

Ökända bedragare lever på vår maniska längtan efter ärlighet. Bedragare uppträder synnerligen ärligt, inger förtroende, skänker oss den känsla av stabilitet som vi så ofta saknar. Tack vare denna ”lömska ärlighet” kan dom lura oss till månen:

– Han var ju så underbar! har många barskrapade sol-och-vårade kvinnor sagt i rättssalen – och verkligen menat det.

En av mina söners största behållning av lumpen var en officer som verkligen var ärlig och sa sanningen när han påstod att ”ett fast och säkert uppträdande kan dölja oceaner av osäkerhet.”

Européerna är nog det ärligaste folk man kan tänka sig. Eller åtminstone svenskarna. Njae, det var väl lite för mycket sagt. Ölänningarna är nog ärligast, åtminstone dom på södra Öland. Nä, det stämmer nog inte heller. Det är nog bara dom i Södra Möckleby man kan lita på.

Nä, ska jag vara riktigt ärlig så är det bara du och jag som är ärliga…

Men… om jag tänker efter en sista gång… Så känner jag att… Ja, det är lika bra att säga det rakt ut: Det är nog bara jag som är riktigt, riktigt genomärlig.


 

Märkt , , ,

den bedrägliga sanningen

Finns sanningen? Självklart inte. Allt är relativt och åsikter om vad ordet sanning står för varierar lika mycket som vädret. Men kameran, då? Berättar inte den sanningen? Nej, kameran är en av de värsta ljugmaskiner människan uppfunnit. Kameran är som människan, manipulativ, ombytlig, både ärlig och oärlig.

Om jag fotograferar i RAW kommer ”döda, anemiska bilder” ur kameran. Nio av tio människor skulle säga att det måste vara nåt fel på kameran. Men så ser kameran verkligheten. För att få nio av tio att i stället tycka att bilden ser bra ut låter kamerafabrikanten en liten dator ”fixa till” bilden – och den blir en JPG-bild. Denna ser olika ut i olika kameramärken, beroende på att människor har olika uppfattningar om hur en ”sann bild” ska se ut. Att den genomsnittliga JPG-bilden ändå uppvisar svagheter beror på att kameran inte rår på många av verklighetens problem, exempelvis för höga kontraster, motljus, färgseparering.

I bilderna nedan – ett stycke industrikomplex – ska jag försöka visa hur min enkla kamera och jag kan ljuga för dig. Observera att de olika versionerna har gjorts på bara några sekunder. Genom ett mer tidsödande och sofistikerat bildbehandlingsarbete kan man uppnå i stort sett vilka ”verkligheter” som helst.

Slutligen: kameror för en tusenlapp tar lika ”sanna och verklighetstrogna/förljugna” bilder som de för 25 000 kronor. Det gäller dock bara vid webbpublicering och ”normala fotograferingsförhållanden”. Tror du mig inte kan du klicka här. De flesta kan inte se några kvalitetsskillnader mellan leksakskameran och proffssmällan.

I några kommande inlägg ska jag skildra några motiv i Degerhamn. Alla bilder är tagna i samma slags ljus vid nästan exakt samma tid på dagen. Men jag har behandlat motiven på olika sätt för att de ska stämma bättre med det som fotona beskriver. Jag ska alltså storljuga!

Så här tycker konstruktörerna av min fickkamera att verkligheten ser ut. Vad jag tycker är irrelevant, för du, faster Magda och kamerakonstruktörerna tycker antagligen annorlunda.

I bildbehandlingsprogrammet lägger jag till ökad klarhet, mer svärta, ökad kontrast. Resultatet blir ”hårt, tufft, industriellt, maskulint”. Många krigsbilder är framställda åt det här hållet.

Jag lättar upp ovanstående bild och minskar kontrasterna och drar ned en aning på blått och adderar lite gult. Vi får ett något ”mildare” uttryck. Ser vi ”verkligheten” i den?

Genom att radikalt minska på klarheten och dessutom sänka kontrasten ytterligare får industrikomplexet ett ”lenare, vänligare och mer pastellfärgad framtoning”.

Med några små handgrepp har jag förflyttat hela fabriken till öknen. Blått har ersatts med gult och klarheten är minskad. Den helt nya framtoningen är slående. I ett reportage om ”Fosfatbrytning i Tunisien” skulle du nog tro att bilden beskrev verkligheten. Men landet är inte Tunisien utan Sverige. Och fosfatfabriken är Cementa på Öland.

Nu finns fabrikskomplexet på planeten Mars. Effekten uppnås genom mindre gult, mera blått. Och så en ökad kontrast och kraftigare skugga. Den kan också beskriva fenomenet ”kväll på jorden”.

I denna version av ”verkligheten” är runt 80 procent av all färg borttagen. Ögat protesterar sannolikt inte, trots att bilden är en riktig storljugare.

Subtila skillnader kan enkelt uppnås genom filter. Här har jag lagt på 25 procent ”djupt smaragdgrönt”. Trots det skulle nog många kalla den ”verklighetstrogen”.

Nu har fabriken blivit ”giftig” genom påslag av rött, orange, grönt, gult, aquor, blå, lila och magenter. Såg du bilden i ett reportage om ”Farlig utanbrytning” skulle du nog tro på den – och inte ha en aning om att du var förd bakom ljuset.

Märkt , , ,