Etikettarkiv: Mörbylånga kommun

Beslut, ja! Genomförande, nej!

”Mörbylånga kommun ligger i botten av Svenskt Näringslivs rankning av Sveriges kommuners företagsklimat. En anledning till det dåliga näringslivsklimatet är att beslutade åtgärder inte genomförs.”

Det skriver moderaterna i Mörbylånga i en debattartikel i dagens Barometern.

”_ _ _ beslutade åtgärder inte genomförs.”

Ursäkta en yngling, läser jag rätt? Finns risken att Mörbylånga kommun fungerar så inom flera områden: beslut genomförs inte. Vi klubbar detta men skiter i att göra det!

Äntligen förstår jag! Denna inställning har varit motorn bakom det havererade cykelledsprojektet ”Fyr till Grönhögen”.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt ,

Cyklistens paradis är litet men ljuvligt

Den bästa och vackraste stumpen cykelled i projektet Fyr till Grönhögen, även kallat Ölandsleden, går enligt mig mellan Södra bruket söderut till strax söder om Albrunna. Där varierar naturen och leden slingrar sig som en våryster orm. Asfalten är slät som en barnrumpa (med vissa undantag), till skillnad mot den vibrationsskadorframkallande massa man lagt på exempelvis traktor- och cykelledsnuttarna mellan Enetri och Solberga.

Nedom Albrunna. Mot Grönhögen! Där tar tyvärr cykelleden slut. Och när slantarna tog slut gick projektledningen hem. 100 miljoner spänn räckte inte längre. Nu jagar Mörbylånga kommun nya (skatte-?)stålar för att slutföra den kanske bästa turistsatsningen i Ölands moderna historia. Men det har man tydligen fattat först nu. Under de 17 år som projektet har pågått har politikerna inte ifrågasatt en enda millimeter, aldrig ställt tuffa frågor, aldrig krävt svar, raka besked. I stället har man behandlat frågan i en informationsstund under ett fullmäktigemöte – så makabert tandlöst och naivt att man inte tror sina ögon/öron. Vill du trots allt uppleva denna ”tafatthetens och ointressets storslagna triump” kan du söka bland filmade fullmäktigeinlägg på kommunens hemsida. Vill minnas att det hölls hösten 2019 eller 2020. Hur man än försöker skönmåla projektet fattas alltså två mil cykelled mellan Grönhögen och Enetri. Och en mil mellan Solberga och Skärlöv. Sträckan fyren Långe Jan-Grönhögen cyklar du här – på idel ädel landsväg.

Märkt , ,

Miljöchefens svar

Oj, i går kom svar från Staffan Åsén, miljöchef i Mörbylånga kommun.

Han skriver:

Mitt tredje svar till dig om kostnader dvs. att dessa inte hamnar på Mbla kn, låg tyvärr kvar i min Outbox och blev därför inte skickat till dig. _ _ _ I går fick jag besked om att Naturvårdsverket inte Kammarkollegiet tar kostnaden. Slutsumman har jag inga exakta uppgifter om eftersom sammanställning pågår. _ _ _ Kommunen debiterar Polismyndigheten för kostnader som gäller bärgning och lastning.

Mejlet innehåller även information om varför nedbrytningen av valen skulle gå snabbare i Västerhavet än i Östersjön. Den kan säkert vara korrekt men kräver efterforskning.

På fråga om vilket företag som bränner valen i vilken stad får jag mejladress till en dansk polis.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt ,

Inga svar från utarbetad miljöchef

Som vi tidigare berättat kan det vara svårt att få svar från vissa på Mörbylånga kommun. Från dess miljöchef, Staffan Åsén till exempel.

Nedanstående frågor ställde vi 6 maj. Vi har ännu inte fått svar. Det ska bli ytterst intressant att se om andra medier har fått svar på liknande frågor, Barometern och Ölandsbladet till exempel.

På fråga till kommunalrådet Matilda Wärenfalk om vikten av snabba mejlsvar fick vi denna åsikt:

”Det är viktigt ur demokratisynpunkt att medborgare får snabb återkoppling från kommunen. Det är vår målsättning, från såväl förtroendevalda som från förvaltningen, att vi ska svara på e-post så snart det är möjligt.”

Vi kan alltså konstatera att vackra ord inte betyder någonting. Inte ett smack. Man skriver en e-postpolicy. Man marknadsför den på kommunens hemsida. Men den består bara av tomma ord – som så mycket annat här i vär´la.

Märkt ,

Mörbylånga torskar på 311 000 000?

Hotet är ännu inte avvärjt. Salman Investments krav på denna nätta summa kvarstår. Kalmar tingsrätt säger nämligen nej till Mörbylånga kommuns yrkande att målet mot Salman ska läggas ned. Det skriver Barran i dag.

Salman Investments stämde kommunen 2019 för avtalsbrott, gällande framtida fastighetsbyggen i Mörbylånga hamn.

Torskar kommunen stiger kanske kommunalskatten som en raket mot nya djärva mål…

Fortsättning följer…

Märkt

Igång igen!

Snart följer vi bland annat upp spektaklet kring knölvalen i Mellby – i Shimla News även kallat slakten av södra Ölands största publikdragare. Vi har ställt relevanta frågor till miljöchefen i Mörbylånga kommun. Dessvärre har han ännu inte svarat, trots kommunens detaljerade och vackert formulerade e-postpolicy, läsbar på kommunens hemsida.

I ett mejl frågar vi naturligtvis om kostnader för kommunen, förlåt skattebetalarna, destinationsort för valkalven och mottagarfirma i Danmark, transportkostnader och mycket mer. Mejlet är inte besvarat.

I ett tidigare mejl vill vi veta vilka experter som påstår något som miljöchefen påstod men som han sen inte visste varifrån han fått. Han sa: De marina ekosystemen i Östersjön inte är anpassade för att ta hand om en valkropp som andra marina system där valen är naturligt förekommande enligt uppgift från expertis på nedbrytning. Nåt klargörande svar om denna hypotes har inte heller trillat in på redaktionen. Vi funderar på att senare vända oss till ”juridiska möjligheter” för att få skjuts på ackjan. Det är ingen idé att leka u-båt när man har med kulturorganet att göra, något gode Sune Flisa piskat in i oss slavar med rotting, björkris och indisk bambu.

Arbetet med filmen om valbärgningen kommer att ta lite tid på grund av polisens mystiska agerande mot vår utsände reporter. Man var exempelvis ovillig att på plats uppge insatsstyrkans överdrivna storlek, vilket lägger ett löjets skimmer över hela det mediokra gammelmedieskådespelet, där aktörerna uppträdde som gravallvarliga militärer inför en avgörande vapeninsats mot den från havet anfallande ryssen.. Ska vi ta till Tjocka Bertha eller Patriotrobotar?

Trots att filmen är långt ifrån färdig är den redan såld på option till flertalet diktaturer. Vad vi förstår är syftet att sprida exempel på ”lokal totalitär maktberusning när den är som störst, bäst och vackrast”.

I vanlig ordning följer vi naturligtvis uppkomsten av friskt så väl som halvpissigt och helsjukt i vår lilla vrå av världen…

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , , ,

Folkliga protester mot valbränningen

För helvete, tag bort valen. Den kan explodera och den drar tusen och åter tusen besökare till vår kommun! Mörbylånga kommuns största publikdragare i modern tid ligger här klar för transport till bränning i Danmark.

*****

Som våra läsare säkert märkt har kulturorganet från början varit motståndare till att dra upp knölvalen i Mellby för att bränna den – i Danmark! Vi menar att naturen ska sköta naturen. Helt naturliga händelser – exempelvis att djur dör – ska inte skötas av kommunen och myndigheter i tramsigt samarbete, skildrat av omdömeslösa gammelmedier i symbios med varandra. Nu skriver Barometern att även andra fördömer aktionen. Många är upprörda; skelettet kunde ha blivit en magnifik attraktion!

Kulturorganet menar att Mörbylånga kommun eldade upp sin största potentiella turistattraktion i modern tid, till och med överlägsen Långe Jan. Vad denna enorma ”bärgning under stor explosionsrisk” har kostat ska bli intressant att senare få veta. Antalet poliser dagen för valbärgning var så stort att man kunde misstänka ”samordnat uppdrag mot akut terrorhot”. Vår utsände intervjuade polis som på frågan ”Hur många poliser är ni här?” svarade:

– Det får du vända dej till polisens presstjänst för att få svar på.

Hemligt så det förslår när samhällets resurser plötsligt synes oändliga: Polisen, räddningstjänsten, kommunföreträdare, Länsstyrelsen slog sina krafter ihop i en skrattretande antiexplosionsinsats av sällan skådat format. Ta bort valen, för fan! Den lockar ju tusen och åter tusen besökare till vår bortglömda glesbygdskommun utan attraktioner!

Kulturorganet såg en kvarts direktsändning i SVT. Under hela denna klistersega kvart drogs valen upp på land, decimeter för decimeter. Det var slowtelevision i kubik. När så nyhetsankaret i Stockholm ville få extra sprutt i sändningen lämnade hon över till SVT:s lokala förmåga som uppfylld av stundens allvar berättade:

– Ja, senaste nytt är att valen nu är uppe på land!

*****

Vår tes ”om Mörbylånga kommun kan hitta en onödig utgift så slår man till” stämmer ofta. Dessutom försöker man underbygga tokerierna med ”insamlande av fakta för att maximalt fördyra sina insatser”. I den pinsamt amatörmässiga SVT-direktsändningen av valbärgningen sa exempelvis kommunens miljöchef Staffan Åsén (enligt mejl till kulturredaktionen) att ”De marina ekosystemen i Östersjön inte är anpassade för att ta hand om en valkropp som andra marina system där valen är naturligt förekommande enligt uppgift från expertis på nedbrytning.”

Eftersom kulturorganet inte tror på dessa uppgifter har vi i flera mejl bett miljöchefen om namn på denna expertis. I mejl svarar nu Staffan Åsén: Jag ska söka den informationen och återkommer till dig så snart jag kan, just nu lite upptagen med många frågor i efterarbetet med detta uppdrag..

Miljöchefen vet alltså inte varifrån han har fått den iögonenfallande informationen, den som passade så fint in i ansträngningarna med att försvara en bärgning och en bränning. Vi vill bränna upp valskrället; inga andra alternativ är tänkbara!

Tolkar vi miljöchefens mejl rätt är det gigantiska uppdraget uppenbarligen långt ifrån slutfört. Nu inleder kulturorganet efterforskningarna om slutnotan. En föga djärv gissning är att den som vanligt kommer att skickas till oss skattebetalare.

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , ,

Lögnen exploderade framför ögonen på grundlurad allmänhet

Kulturorganets foton av valen visar en helt normal knölvalkalv. Den är inte mer än normalt uppsvälld efter veckor som död, den innehåller inte trotyl. Den bukiga, randiga underkäken har normal form.

*****

I gammelmediernas fantastiska värld har vi fått följa det oerhört riskfyllda jobbet med att bärga den stendöda valungen i Mellby. Hela den svenska gammelmediekåren har under flera veckor byggt upp rubrikstorlekarna och varnat för den stora explosionsrisken under arbetet. Farorna är enorma; hela området måste spärras av. Jobbet är så vådligt att det måste utföras av polis.

Under förmiddagens direktsändning exploderade bluffen då flera synkront arbetande gammelmedier ville skildra när halva Öland skulle sprängas i bitar – av en åtta meter lång valkalv.

Men vad fick vi se? Jo… Under den händelselösa bärgningen, stod och rörde sig massor av människor mycket nära valen. Spänningen tvärdog. Varför i helvete exploderar inte fanskapet!? En hel nation återföll i morgondvala. Aldrig får man vara med om nåt spännande!

När valstackarn väl låg på terra firma menade SVT:s stackars reporter att ordet explodera är missvisande. Bättre är att använda ordet spricka. Om detta blev genast reportern och nyhetsankaret helt överens – konsensus rådde, gammelmedierna kramades. Att säga explodera är fel. Att säga spricka är korrekt.

Mediebilden av något totalt livsfarligt blev nu alldaglig och helt ofarlig. Den uppbyggda lögnen exploderade inte – den sprack framför ögonen på av gammelmedier grundlurad allmänhet.

Men osvuret är bäst. Vi bör kanske först avvakta den av Ingvar Charm-Knubbendorph utsatta tiden för explosion: 13:23 svensk tid i dag måndag… Polis är kvar på platsen, allmänheten varnas…

Märkt , , , , ,

Låt naturen sköta naturen

Folkvandring i modern tid. De kommer i hundratal, i tusental… Nu måste lockelsen gripas av polis och eldas upp mitt framför ögonen på dem som jobbar med att utveckla Sydöland…
Människor kommer i hundratal på hundratal och kommer så att göra – om valen får ligga kvar…

*****

Vilken sjukdom lider Mörbylånga kommunledning av? Nu har södra Öland fått decenniets största turistattraktion serverad på silverfat för noll kostnad. Folk kommer från hela Sverige för att titta, fota, filma. Det är lämmeltåg ned till stranden trots att det är långt. Gamla går med käpp, vissa med kryckor men ned till valen ska de om de så ska dö på kuppen.

Vad gör då Mörbylånga kommun? Jo, man fixar så dragplåstret ska bort. Polisen ska dra upp knölvalen. Sen ska den eldas upp. Så jobbar kommunen. Man eldar upp sina möjligheter mitt framför näsan på tusentals besökare och bofasta. Detta slår alla dumsnutsrekord i modern tid. Jag känner att jag snart måste flytta; det här går inte längre…

Djur har i alla tider dött i den miljö de lever. Sniglar, myror, elefanter, krokodiler, bävrar, blåvalar, knölvalar dör av olika skäl, liksom träd, buskar, blommor, bakterier. När dessa dör behöver de inte polisens hjälp för att eldas upp. Det sköter naturen på ett underfundigt och oefterhärmligt sätt.

Låt valen ligga och bli mat till trutar, fiskar och mikroliv. Sluta tramsa om explosioner. Sluta springa omkring i hjälm och spela modig. Låt polisen jobba med att fånga skurkar i stället för att släpa upp valspäck. Låt valen vara, låt naturen sköta naturen och räkna in tusen och åter tusen besökare till den kommun som ständigt biter sig själv i svansen.

Sune Flisa
chefredaktör

Film om ”den öländska folkvandringen” kommer inom kort…

Märkt , , ,

Nå, vad hände egentligen?

Som vi tidigare berättat gick en socialchef före i vaccinationskön. Det upptäcktes. Mörbylånga kommun tillsatte utredning.

För att en socialchef smiter före i vaccinationskön jobbar tre utredare i 98 timmar med fallet. 98 timmar! Drygt 12 arbetsdagar! Nu ser vi fakturan. Den kunde lika gärna ha skickats till oss skattebetalare. Den är på 210 500 kronor.

Varför ska endast medier berätta om kommunens tavlor och tabbar? När och var berättar kommunen själv om sina klavertramp, fumligheter och eventuella brott? På hemsidan så full av idyll och positivt tänkande?

Och vad händer med socialchefen? Stjärna i kanten? Löneförhöjning?

Nån sanning ska vi väl ändå få för det höga pris vi betalar!?

Allan von Kompost
redaktionschef

*****

Märkt , ,

Och molnen drogs samman och det började regna…

Det var värst vad alla börjar snacka om cykelleden Fyr till Grönhögen! Efter tio års tid vaknar man upp och säger med en mun:
– Men jisses. Den är ju inte färdig än! Hjälp. Grabbar och tjejer, vad fan ska vi göra?

Från himmelen svarar gud:
– Det är för sent, mitt herrskap. För sent ska syndarn vakna.

Moderater, sossar, bondeförbundare och andra trosförbundare darrar av skräck.
– Nä, säg inte så. Låtom oss bedja! Vår gud, giv oss cykelleden åter!

Från himmelen svarar gud:
– Ni har läst alvarsamt under alla år… Tio år! Trots det har ni inte lyft ett finger. Ni fattiga, arma syndare!

Moderater, sossar, bondeförbundare och andra trosförbundare svarar nu i allt som går att svara i – telefoner, gammelblaskor, webbgammelblaskor:
– Nä, säg inte så. Låtom oss bedja i stället. Hur gick den där gamla dängan nu igen? Fader vår som är i himmelen, giv oss bröd och cykelled…

Senare ber man vidare i Barran – för att visa sin goda vilja, sin enorma handlingskraft, sitt gudomliga vetande:
– Vi måste lobba stenhårt från alla håll, annars får vi skattebetalare i Mörbylånga stå för hela notan, varnar Henrik Yngvesson (M) i fullmäktige. Man berättar att kommunen kan torska på 20 mille, att du och jag ska pröjsa dem och ändå se glada ut för att vi ligger på plats 274 av 290 i Svenskt Näringslivs ranking av näringslivsklimatet. Med extraväxeln ilagd kan vi snart nå botten. Mot botten, gud! Är du aldrig nöjd!?

Från himmelen dundrar nu gud:
– Nu ska ni inte slingra er… Det var cykelleden vi talade om. Inte sant, mina små barn?

Moderater, sossar, bondeförbundare och andra trosförbundare svarar med en mun:
– Jo visst, du allsmäktige. Förlåt oss våra synder, ity våra själar är svaga, våra huvuden tomma. Förlåt oss?

Från himmelen svarar gud:
– Njae, jag vet inte det… Låt mig tänka. Ett krav är att ni slutar påstå att endast två bitar fattas av cykelleden i söder. Hör ni det?

Moderater, sossar, bondeförbundare och andra trosförbundare skriker ut svaret – genom en mun:
– Förlåt oss, gud. Förlåt oss våra lögner. Men vad ska vi säga till våra kommuninvånare? Vi kan inte säga att det fattas fyra sträckor: Enetri – Kungsgården, Kungsgården – fyren, Bjärby – Dalsjö, Solberga – Skärlöv. Det är ju tre mil! Då räcker inga 20 mille. Helvete, Herre! Vad ska vi göra? Ska våra stackars skattebetalare pungslås igen!?

Från himmelen svarar gud:
– Så får det bli. Era synder ska betalas av de enfaldiga. Nu ska jag kontakta alvarsamt, för nån jävla ordning måste det vara i en kommun…

Så drogs molnen samman på himmelen, de blev först mörkblå sen svarta och vinden ven och det blev storm och det började regna i såna mängder att människorna inte såg handen framför ögonen och vattnet steg och steg och jorden riste och bände i sitt kretslopp och någon började bygga en ark…

Märkt ,

Bakläxa

Mörbylånga kommun låg på 107 plats bland landets 290 kommuner i Lärarförbundets rankinglista 2019. Bland styrkorna nämndes antalet godkända elever och lärarnas utbildningsnivå plus andelen som fullföljer gymnasiet.

2020 är resultatet inte smickrande: 177:e plats och kommunen visar negativ riktning, avståndet till botten minskar oroväckande snabbt. Andelen godkända elever och lärarnas behörighet är relativa styrkor, medan sjukfrånvaron och resurstilldelningen drar ned betyget.

En intressant fråga är om en kommun ska styras av lärare. Mörbylånga kommuns makttrojka är alla lärare eller tidigare lärare: kommunalrådet Matilda Wärenfalk, kommundirektören Ann Willsund, Interna chefen/tidigare skolchefen David Idermark.

Vi lever i en paradoxal värld. Kollar man kommunens hemsida ser vi att vi redan lever i paradiset. Allt är kuckifaffens. Verkligheten talar dock inte alltid samma språk. För några år sen flyttade Handelsbanken från Mörbylånga till snabbväxande Färjestaden. Första juli i år byter man kommun och flyttar till Borgholm.

Tankar?

Märkt , , ,

Breaking news: Sune Flisa vårdas för hjärtinfarkt

Vår högt älskade chefredaktör Sune Flisa vårdas på stadslasarettet i Shimla efter att ha öppnat ett paket från vår redaktion. Innehållet: Ölandsbladet från i lördags med en helsida om Kim Ahlqvist, Nybropadlaren som hoppade i livbåten från pseudonyhetsfartyget 24Sverige som kort därefter gick på en mina och sjönk som ett blylod i Kalmarsund till brakförlusten 13 miljoner.

Kim gick iland och blev i stället kommunikatör på Mörbylånga kommun. Han har sagt upp sig och lämnar det nya sjunkande skeppet 1 juli. Fram till dess jobbar han på som chefskommunikatör med att bygga padelbanor och betygsätta sina kommunpolitiker och spelkompisar – i Ölandsbladet! Inte oväntat betygsätts forne 24Sverigekollegan Peter Marklund, i dag näringslivschef på samma kommun, som ”vass” – i padel.

Innan Sune Flisa segnade ned hann han säga:

– Nu måste dessa förbannade kompisartiklar bemötas med atomvapen!

Så stöp Sune. Hjärtat orkade inte längre. Enligt senaste bulletinen är läget ”allvarligt men under rådande omständigheter stabilt”.

Texten uppgraderas kontinuerligt…

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , , , ,

Kim – gammelpressens omslagspojke

I går skrev Barran åter om Kim Ahlqvist, chefskommunikatören på Mörbylånga kommun som tidigare berättat för en andäktigt lyssnande värld att han såg större uppgifter i livet än att häcka på Mörbylånga kommun – något undertecknad i och för sig kan förstå. Ingen hund vill ständigt gå kopplad.

I artikeln får Kim gott om utrymme att åter lägga ut texten om läget i den skandalomsusade kommunen. Han berättar att han före jul ”öppet gick ut på sociala kanaler med att han sökte nytt jobb.” Men han sa inte upp sig, mitt tillägg. Han fick alltså söka nytt knog i gratisutrymme på gammelpressens nyhetsplats. Hur många gånger ska vi få höra Kims hela lidandes historia? Snyftet handlar om kommunen där politikerna var så elaka, så dumma att han i samarbete med sex andra kommunslavar skrev under ett mastigt fy-fy-mejl från dåvarande skolchefen till bland andra de moderata politikerna (politikerna i Mörbylånga kommun har som ni vet inget att säga till om). I mejlet framstod skolchefens chef Ann Willsund som kommunens enda räddande kraft. Skolchefen fick tack vare detta devota mejl jobbet som vice kommundirektör. Men bråket i huset tilltog i styrka och snart tvingades utredare, läkare och psykologer in i ringen. Blodet skvalade, kombattanterna raglade än hit, än dit efter högerkrokar, fintar och pungsparkar. Det gick helt enkelt inte att kröna skolchefen till vicekommundirektörsjobbet, det amoraliska utrymmet var märkligt nog för tillfället för litet. Han fick i stället posten Intern chef – vari ingår att vandra bredvid den riktiga kommundirektören och säga ja och amen till allt hon säger. Men ingen hund vill ständigt gå kopplad. Därför stacks den Interna chefen även till några små bisysslor att pyssla med då klaustrofobin lägger sin våta snara om internchefshalsen. Även kommunala diktatorer kan stundom uppvisa mänskliga drag. Matchen slutade i teknisk dubbelknockout, utan vinnare, men med en på förhand given förlorare: Kommuninvånarna – som nu tvingas hosta upp 150 000 skattekronor för en riktigt dålig match.

Tillbaka till artikeln i gårdagens Barran. Den handlar bland annat om alla dessa kommunikatörer som håvats in från pseudojournalistiska plattformen 24Sverige, konkad och för evigt glömd, saknad av ingen med krav på god journalistik. Noteras bör att även näringslivschefen drogs upp från detta journalistiska vrak. I sin ansökan till jobbet skrev han: ”2014 startade vi även upp 24Sverige med 15 lokala nyhetssajter i södra och mellersta Sverige. Min roll även där har varit att bygga upp försäljningen.” Kneget gick alltså ut på att kränga, nativeannonser exempelvis, alltså annonser förklädda till nyhetstexter som Mörbylånga kommun köpte in för 60 000 spänn. Läs mer om dessa vidriga journalistiska falsarier här.

Enligt Barran ”byts större delen av styrkan ut. Tre kommunikatörer, inklusive Kim Ahlqvist, slutar på kort tid. De två övriga ska ersättas av en kommunikatör och en kommunikationsstrateg_ _ _. Men någon ny kommunikationschef blir det inte, enligt kommundirektör Ann Willsund. Kommunikatörerna hamnar i stället under annan chef, vilken är inte förhandlat ännu.”

Hänger ni med? Förstår ni nu att denna kommun har framtiden bakom sig. Och det där om vem som blir chef över alla kommunikatörer och kommunikationsstrateger är klart som korvspad. Hon heter Ann Willsund. Lita på Sune. Jag fick rätt om vice kommundirektörsjobbet och får snart rätt igen.

Ser till min förtvivlan att många söker de kommunala jobben. Barran skriver: ”47 personer har sökt tjänsten som kommunikatör och 19 ansökningar kom in till jobbet som kommunikationsstrateg.”

Jag får revidera mitt påstående och säga att ”många hundar vill ständigt gå kopplade”.

Vi har tvingats se en riktig skitmatch. Nu ser vi fram mot nästa!

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt , , , , , ,

Vattenverket nomineras till kulturorganets stora Dumpris 2021

Vi lever i en upp-och-nedvänd värld. Det som förr var dåligt är bra i dag. Ett exempel är Mörbylånga kommuns nya dysfunktionella vattenverk. Enligt Barometern har eländet ”vunnit flera priser för en unik kombination att producera dricksvatten både från bräckt Östersjövatten och från renat processvatten från kycklingslakteriet” – och detta trots att det inte fungerar! I logikens namn lär det inte dröja länge förrän Mörbylånga kommun själv delar ut priser och diplom till dem som misslyckats med – exempelvis – vattenverket och den imploderade cykelleden Fyr till Grönhögen?

Det hjälpte inte att verket invigdes av en liten leende prinsessa med prins från Luxenburg, bevakade av devota gammelmedier utan stake. I två år har man byggt till skitsumman av 150 000 000 skattekronor. Men verket funkar inte – lyckligtvis!

Som minnesgoda läsare vet har kulturorganet varit motståndare till verket ända från början. Att förvandla processvatten från Guldfågeln till dricksvatten borde varna den som tänker. Vem som helst med erfarenhet av Murphys lag inser att hela klabbet är dömt att gå åt skogen. Mycket plötsligt kommer vi att bli dödssjuka då ett litet filter ånyo pajar, då nån liten ledning brister och kycklingblod och inälvsmask av misstag rinner in i nåt rör det inte ska rinna in i, något som i dessa pandemitider borde skrivas i eldskrift på alla politikers pannor.

Nu pyntar kommunen med ytterligare en halv miljon skattekronor till det ickefungerande verket för att vi äntligen ska kunna dricka porlande processvatten från Guldfågeln. Skål!

Våra övriga inlägg om det havererade – men många gånger prisbelönta! – vattenverket läser du här.

Sune Flisa, chefredaktör
som numera aldrig
dricker
kommunens kranvatten

Märkt , ,

En titt i kristallkulan

Enligt Barometern pågår en rekrytering av Lill-Ann i Mörbylånga kommun, trots att det redan finns en Lill-Ann. Hen jobbar som Lill-Ann tillsammans med Stor-Ann Willsund.

Vad händer då med nedlagd energi och strösslade pengar den dag rekryteringen avslutas och man inte har funnit nån Lill-Ann – eftersom hen redan finns? För man vill väl inte ha två Lill-Annor?

Kan man DÅ säga att NU är Lill-Ann äntligen Lill-Ann på riktigt och hela rekryteringsprocessen var en extremt lyckad undanmanöver som lurade skjortan av både gammelmedierna och väljarna?

På den den viktigaste frågan finns ännu så länge inget svar: Vem styr egentligen Mörbylånga kommun? Är det politikerna eller Stor-Ann? Går vi mot en framtid då politikerna öppet erkänner att tjänstemännen helt har tagit över, att politikern blir som kungen, en klärobskyr relikt med framtiden bakom sig?

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , ,

Intern chef – ny post inom Mörbylånga kommun

Bakom dessa dörrar arbetar snart även en intern chef.

Det synes snurra en påskröra av sällan skådat mått i Mörbylånga kommun. Det är inte lätt att hänga med i svängarna. Vi fick tidigare intrycket att ”Mejlaren”, alltså skolchefen David Idermark, redan var utsedd till ”Lill-Ann”, alltså vice kommundirektör under kommundirektör Ann Willsund.

Men nu skriver Barran om andra bud. Mitt i det hela-havet-stormar-kaos som utvecklats efter läckor till medier och misstankar om härskarteknik inom kommunledningen utses en ställföreträdande skolchef. Hon heter Mirja Westerlund. ”Mejlaren” lämnar skolchefsjobbet och blir bara ställföreträdande ”Lill-Ann” under resten av året.

Men man maskar utnämningen genom att ge honom titeln intern chef. Det är en nyinrättad tillfällig post på kommunkontoret med ansvar för central administration, HR, ekonomi och att införa ny värdegrund och ny styrmodell – tillsammans med kommundirektören. Han, den interna chefen, blir alltså ”Lill-Ann” – i praktiken. Har ni sett eller hört på maken så det kan gå!

Nu blir det ännu svårare. Medan ”Mejlaren”/interna chefen knegar på som ”Lill-Ann” året ut pågår rekryteringen av en ”Lill-Ann”. Den rekrytering som vid slutet av förra året avbröts har alltså dragits igång på nytt. Då den avbröts återstod tre kandidater till den åtråvärda posten att få slava under kommundirektör Ann Willsund. Undrar ni som vi vilka de tre var – och kanske är? Undrar ni också om nån annan än ”Mejlaren” kan bli ”Lill-Ann”, då han redan nu, i praktiken, jobbar som ”Lill-Ann”/Intern chef?

Läget är alltså komplicerat. ”Mejlaren” är alltså inte riktigt ”Lill-Ann” – ännu! Men han blir säkert – som kulturorganet sen lång tid tillbaka har skådat i redaktionens kristallklara spåkula. Troligen pyser kommunen ut denna internchefsdimridå efter kulturorganets starka kritik av hela rekryteringsprocessen, en process som blev än intressantare efter ”Mejlarens” mejl den 30 november förra året till de politiska topparna inom kommunen, bland andra Kent Ingvarsson (M). Läs och lyssna på honom i ett inlägg från 2 december 2020.

Hela häxprocessen kan du få en liten aning om, kanske, genom att klicka här.

Glad påskröra önskar kulturorganet alla läsare.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt , , ,

Gå inte ut i medierna!

Jag får mejl med inledningen på en insändare som berättar om munkavle på vårdpersonal.

I Ölandsbladet läser jag:

Personal från tre olika vårdboenden i Mörbylånga kommun är nu starkt kritiska till skyddet från repressalier och hot för visselblåsare.

Enligt ett öppet brev blir de ifrågasatta, uthängda och utskällda av chefer.

Efter att ha fått resterande delar av insändaren i Ölandsbladet från en kompis kan vi läsa detta:

Vet skattebetalarna om att vårdpersonalen i kommunen blir tillsagda att inte gå ut i media eller att prata med anhöriga för att tala om hur omsorgen bedrivs? Det är en av flera frågor som personal från tre olika vårdboenden i Mörbylånga kommun nu formulerar i ett öppet brev till politiker och chefer.

De tar fasta på innehållet i senaste avsnittet av SVT:s uppdrag granskning angående vårpersonal som ”sparkar bakut och slår larm” – visselblåsare blir syndabockar som bestraffas istället för lyssnas på:
”Vi upplever att detta även är vanligt förekommande i Mörbylånga kommun.”

De skriver också:

”Är detta något som gäller även i Mörbylånga kommun där visselblåsare blir inkallade till kommunchefen för att ifrågasättas och vikarier ska skällas ut av chefer inför en hel arbetsgrupp?

Är detta sant är det förfärligt. Kulturorganet kommer att agera…

Sune Flisa
chefredaktör

Du kan stödja vårdpersonalen genom att skriva under #HållkäftenochlydMörbylångakommun

Märkt ,

195 000 för sprututredning som ännu inte är fakturerad

Kulturorganet skrev tidigare att Barometern skrev att utredningen om Mörbylånga kommuns socialchefs gå-före-i-vaccinations-kön kostade kommunen 195 000 kronor.

Då kulturorganet nu ställer en mängd frågor om ekonomi och rekrytering till kommunen får vi det märkliga svaret att fakturan från Öhrlings PWC ännu inte har anlänt till kommunen. Vi avvaktar med spänning slutsumman. Blir den sketna lilla vaccindosen ännu dyrare än knappt 200 000 skattekronor?

Kulturorganet kan dock med säkerhet berätta att Previas utredning om härskarteknik i kommunhuset – för säkerhets skull plitar vi dit det lilla ordet hittills – slutar på blygsamma 120 000 kronor, men ”utbildning” för 30 000 kronor ska läggas till.

Duktigt folk pluggar; kunskap är makt!

Sune Flisa
chefredaktör
Märkt , , , ,

Kan medborgarförslag levandegöra hamn?

I går satt min fru och jag och drack kaffe i Degerhamns hamn. Som sällskap hade vi en yster sol och fyra minkar. Vi pratade om gångna tider, hur trevligt det var här nere för några år sen när ställplatsen var full av liv och det fanns en liten servering bakom båtladan. Ställplatsen blev till och med vald till årets bästa 2014.

Jag gör långt kort:

Sedan kom makten in i spelet och med ett enda dråpslag dödade Länsstyrelsen, framgent kallad Nejmyndigheten, hela hamnlivet, ja mer än det. Nejmyndigheten sa nej till kommunens givna dispens från strandskyddet. Ställplatsen tvingades stänga, hela området förvandlades från ”livslevande område” till ”evig öken”. Den lilla markplätt Nejmyndigheten ansåg så viktig att strandskydda ligger i dag öde. Den timme vi satt här nere såg vi inte en enda människa där. Periodvis sitter vi ofta här och ytterst sällan ser vi mänsklig närvaro. Nån enstaka gång rastar nån sin hund här. Nejmyndigheten visade musklerna, men bättre än muskler är ofta aktiva hjärnceller.

Nejmyndighetens beslut sänkte också omsättningen i dåvarande livsmedelsbutik i Södra Möckleby. Den tappade en stor del kunder och gick några år senare i konkurs. Bra jobbat, Nejmyndigheten! Ni är med och stöttar bygget av servicehuset i hamnen, sen slår ni sönder ställplatsen, utvecklingen och framtidstron med storsläggan.

Jag gör långt ännu kortare:
Ett medborgarförslag föreslår nu att åter öppna ställplatsen i Degerhamns hamn. Det skriver Barometern i dag.

Makten i Kalmar kan visa sig ickediktatorisk om den verkligen låter bli att bygga Bananen. Nejmyndigheten har här chansen att visa att man kan tänka om – och tänka rätt.

Fortsättning följer…

Sune Flisa
chefredaktör

Några av många tidigare inlägg i fallet kan du läsa här och här och här och här.

Märkt , , ,

195 000 skattekronor för en dos vaccin

Socialchefen Ann-Katrin Ståhl i Mörbylånga kommun gick före i vaccinationskön. Om detta skrevs ingen avvikelserapport. Hon har kvar jobbet. Trodde någon nåt annat?

Kommundirektören Ann Willsund säger i dagens Barran: – Det är enkelt att vara efterklok och säga att chefen borde ha tackat nej till dosen. Men det ska ses i ett annat sammanhang.

Det är lätt att säga. Annat sammanhang? Vilket då?

Ann Willsund fortsätter:

– Jag vill understryka att den aktuella chefen har tagit ett stort ansvar under hela coronaepidemin och utfört ett fantastiskt arbete tillsammans med sina medarbetare.

Så talade också Donald Trump för att skyla över skavanker, misstag och brott. Han berömde alla sina medarbetare – så länge de var kvar. Alla var fantastiska, enastående, unika. I dag vet vi att många av dem var sopor, lycksökare, pajaser.

Nå väl. Socialchefen sitter säker. Revisionsfirman PWC har gjort undersökningen och fakturerar nu kommunen, alltså oss kommuninvånare, 195 000 spänn.

Hela havet stormar fortsätter inom Mörbylånga kommun. Det börjar bli hög tid att lägga den under en betydligt starkare lupp.

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt

Äntligen en riktig sittmöbel!

Som Shimla News redan har berättat har alltså Mörbylånga kommun placerat ut en sprillans ny sittmöbel vid gamla boulebanan i Grönhögen. Kommunen och byn är att gratulera. Nu återstår att se om möbeln får stå ute året runt – en förutsättning för god besöksfrekvens.

Möbeln har till och med grill. Här fattas bara en entrecôte och ett glas rödtjut.
Gruppen är intelligent placerad. Här är ofta nästan vindstilla trots ständig pålandsvind. Ju flera löv som slår ut, desto lugnare blir det.
Den tidigare sittmöbeln i förgrunden. Den var så liten att om en vuxen människa lyckades åla sig in på sätet kom hen aldrig upp igen.

Märkt , ,

Kioskvältare i Shimla News

Den engelskspråkiga versionen (daglig upplaga 32 654 900 ex) av Shimla News uppmärksammar i dag det osannolika som hänt i Grönhögens hamn. Man gör det i ett ledarstick och en förstasidesartikel. Reaktionerna i Shimla är allmänt positiva. Vanligt folk är glada för kommunens uppvaknande, även om de flesta ännu inte känner sig helt övertygade.

– Det är möjligt att detta bara är en engångsföreteelse, säger exempelvis Misad Miorron, skorstensfejarmästare i Shimla.

Och Rosimoor Vinoori, stripteasedansös, tillägger: – Jag tror det är en billig fint, bara.

Nedan publicerar vi förstasidan av Shimla News. Under den kan du läsa Lamatott Echomooros ödesmättade text översatt till svenska.

Notera även att vår chefredaktör gör en viktig kommentar under den svenska översättningen av publikationen. Håll till godo!

Styret i sömngångarkommunen Mörbylånga på Öland i Sverige har enligt vår glasklara källa Sune Flisa, chefredaktör för det politiskt oberoende kulturorganet alvarsamt2, vaknat upp ur en längre tids törnrosasömn. Efter decennier av andlig slummer har man yrvaket slagit upp sina vi-hoppas-ögon och insett att loppet är kört och att framtiden ligger överkörd – om inte något görs!

Och det har man nu gjort efter hundratals påringningar, pikar, påstötningar och skriverier i bland annat kulturorganet. Håll i er kära shimlabor, för nu presenterar vi kioskvältaren: Kommunen har låtit tillverka en fullödig sittmöbel och placerat den i den lika sömniga lilla byn Grönhögen på sydvästra Öland. Och den är inte vilken sittmöbel som helst; den består av inte mindre än tre soffor och ett bord – med grill!

Som indier blir vi inte överraskade av själva satsningen, såna har vi gjort sedan flera decennier tillbaka. Nej, det förvånande är att just denna kommun äntligen har vaknat. Mörbylånga kommun har nämligen varit under isen under lång tid. Södra Öland har kallats ”ödestäpp”, ”avfallsförvaring”, ”gravplats” och befolkningen har sinat kraftigt ända sedan 1950-talet. Fiskare har tagit båten ut i Kalmarsund för att dränka sig, bönder har hängt sig i Ölands fåtaliga träd och så kallade politiker har insett sina okunskaper och satt sig ett skott eller två för pannan. Slutligen utlystes katastroflarm av självaste kommunledningen och man startade projekt för att rädda det som eventuellt räddas kunde. Men icke. Inget gick att rädda. Det fanns helt enkelt ingenting att rädda. Ingenting! Botta! Ett projekt namngavs Kraftsamling Sydöland som på möten lovade ”att allt är möjligt”. Men inte ens såna fula rålögner kunde rädda skivan; projektet kvaddade, saknat av ingen, glömt av alla.

Det vi shimlabor kan glädja oss åt är att även u-länder numera kan göra rätt. Som högutvecklad nation har vi inte rätt att göra narr av dessa stackars eftersläntare – vi måste hjälpa dem på de sätt vi finner relevanta. Därför förs nu diskussioner i Shimlas parlament om nödhjälp till Mörbylånga kommun. Det den stackars kommunen främst behöver är ett kunskapslyft. Men även psykologisk hjälp är av nöden påkallad. Kommunens största projekt, en cykelledsplan, har slagit alldeles fel och dragit ned de få kvarvarande invånarna i en hopplös och till synes obotlig letargi. Men med adekvat psykologisk hjälp, pengar och antidepressiva mediciner kan kanske de negativa trenderna vändas…

Hur som helst, i den lilla byn Grönhögen i Mörbylånga kommun på Öland står numera en komplett sittmöbel. Den till synes sotsvarta framtiden har blivit ljusare, ja rent av mörkgrå.

Text: Lamatott Echomooro
Foto: Echomooro Lamatott


* * * * *

Chefredaktörens tillägg till denna text:
Shimlaborna ser måhända klarare på verkligheten än vi ölandsbor, men med all respekt för reporterns arbete vill jag ändå inflika att den negativa tendensen är aningen överdriven. Verkligheten är om möjligt ännu värre.

Sune Flisa

Märkt , ,

I röret…

Under kvällen publiceras en sensationell förstasidesartikel ur det indiska kulturorganet Shimla News. Efter förhandlingar med dess chefredaktör Somawat Roodi fick vi rätten till den ”för vissa personliga mutor och ganska många tusen dollar”.

Kioskvältaren drar upp både Grönhögen och Mörbylånga ur ”dåsighetens soffa” och öppnar nya möjligheter för framtida utveckling…

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , , ,

Mardröm

Matilda Wärenfalk, S-märkt kommunalråd i stackars Mörbylånga kommun, får kritik från fackförbundet Ledarna. Fackklandern gäller Matildas uttalande om en utköpt medarbetare. Detta fick en medlem att känna sig kränkt, skriver Barometern. Matilda Wärenfalk beklagar att debatten upplevdes som kränkande. Uttalandet gällde ingen enskild medarbetare, menar hon.

Debattklimatet i fullmäktige har under senare tid stötts och blötts. Centerpartisterna Jessica Jämtin och Johan Åhlund har kritiserat moderaterna i kommunen för personangrepp, något gruppledare Henrik Yngvesson avböjde att kommentera. Och ännu värre, C-stämplade kommunalrådet Anna-Kajsa Arnesson har inte velat svara på oppositionens alla frågor. Orsak: Personalen kunde känna sig uthängd.

– Händelseförloppet i Barran stämmer precis med den mardröm jag nyligen lyckades överleva, berättar Sune Flisa, chefredaktör för kulturorganet, i ett stort uppslaget ledarstick i indiska tidningen Shimla News.

Han berättar vidare ur maran:

”Matilda inte bara kränkte den utköpte, hon klämde också in Karlssons klister i Henrik Yngvessons mikrofon så ingen kunde höra hans långa utläggning om att all bebyggelse framgent ska ske endast i Färjestaden. Yngvesson kontrade med att vid nästa möte plocka upp en gigantisk megafon, inköpt för skattebetalarnas pengar, och kalla Matilda för tossa. Detta fick Matilda, i drömmen kallad Mattan, att gå fram till Henrik och kalla honom pruttbulle. Henrik fick då spel och ropade på hjälp från partivännen Carl Dahlin, som genast skrev en insändare i Ölandsbladet där han kallade Mörbylånga kommun för en tragikomisk opera utan stjärnor, fullt i klass med tevespektaklet I can´t dance med idel ädel narcissister. Nu ryckte skolchefen olovandes in från vänster och sa att Stor-Ann är den bästa kommundirektören i hela universum, varpå Yngvesson fick dubbelspel och undrade om Mejlaren aldrig varit utanför rökrutan på skolgården. Nu blev det skolchefens tur att få spel, vilket ytterligare stärkte hans odds att verkligen dubbas till Lill-Ann inför en buande moderatläktare. Oppositionsrådet Kent Kenta Ingvarsson, en gång fotbollsspelare, fick nu spel och drog en gammal omklädningsrumsvits från division IV anno 1943: Hela bollen måste ligga stilla vid frispark! Mattan tog detta uttalande som en regelvidrig tackling och skrek straff! så högt att Carl Dahlin började gråta. Anna-Kajsa föll i centerkoma, Jessica Jämtin lämnade salen i vredesmod, som kränkt, och Johan Åhlund hämtade traktorn för att köra in skitspridaren i fullmäktigesalen för att där tömma lasten – där den i sanning hör hemma. Mattan föll nu i (S)amvetsnöd, stal Henriks megafon och torgförde att hon kände sig kränkt, ja dubbelkränkt! Anna-Kajsa, även kallad Lill-Mattan, vaknade upp ur centerkoma för att återvända in i sossekoma, där hon stannade hela fullmäktige ut. När Johan Åhlund, C-tatuerad med LRF i pannan, tömt skitspridaren stank fullmäktigesalen precis som bondeförbundaren Jessica Jämtin alltid önskat:

– Äntligen är vi ute i glesbygden igen vid stuga med två rum och vedspis, åtta snorungar, kungaporträtt i finrummet, stall med fyra kor, en gris att slakta till jul, mormor som syr haklapp till morfar – som snart ska in på hemmet – Gunnar Hedlund som grymtar bonnvitsar i raspig Radiolaradio, mor som ror drag och fulle far som bränner hemma på nödårets lilla kornskörd…”

Artikeln om Sune Flisas mardröm i Shimla News avslutas med en för politiskt intresserade lockande mening:
Drömmen var tio gånger längre och jag fortsätter gärna berätta – om tidningsledningen har råd med kvalitetslitteraturgage. Jag kan garantera att allt blir mycket värre, att alla i Mörbylånga kommun kommer att känna sig kränkta till slut. Dubbelkränkta!

Ja, så kan det gå. Hoppet är det sista som överger människan.

Allan von Kompost
redaktionschef

Märkt , ,

Insändare: Vi har bara ett Öland

Städer finns överallt med alla problem de medför. Färjestaden har redan sönderslagna busskurer, brända bilar och otrygghet. Ölands natur ska vi vara varsamma med.

Hur blev det såhär, att alltmer resurser lagts på Färjestaden? Den senaste detaljplanen att bygga 850 bostäder är bara en i en lång rad projekt för Färjestaden med omnejd. Flytten av Systembolaget från Mörbylånga till Färjestaden var kanske den första pusselbiten. I och med att man sa ja till a, måste man sen lägga till b, sen c, och nu står vi här. Förstod de hur pusslet skulle bli till slut?

Det är svårt att kliva av en karusell när den väl gått i spinn. Svårt att säga, vi kanske skulle valt en annan väg. Svårt att säga stopp, när förtätningsvågen sveper fram. Kalmar bygger och förtätar, låt dem stå för stadsbygget. Så länge Färjestaden tillåts växa okontrollerat kommer de sluka mer och mer resurser. Någon gång måste cirkeln brytas, för ju större de blir, ju mindre kommer de bry sig om resten av kommunen. Medan energin ägnats åt Färjestaden väntar byar på östra sidan på VA, en förutsättning för nästa generation att kunna bygga en bostad. Mörbylånga Köping med omnejd har fått stå tillbaka, byarna har näst intill glömts bort. Det finns en ljusning med satsningarna på detaljplaner i Grönhögen.

Vi har bara ett Öland. En stor del av kommunen är världsarv, med Natura 2000 mark, kultur- och fornminnen. Åkermarken ger oss lantbruket, grunden för hela Mörbylånga kommun. Vi står för en betydande del av livsmedelsproduktionen i ett Sverige som redan ligger under 50% självförsörjningsgrad. Strandskyddet är 300 meter i Mörbylånga kommun, den mest restriktiva nivån. I den nya planen vill man förtäta med flervåningshus betydligt närmare än så och bygga en mur/vägg vid strandkanten. Hur har man tänkt här? Det är väl ännu viktigare i tätort att allmänheten har tillgång till strandnära natur.

Pendlingsavstånd till Kalmar? Ölandsbron klarar inte hur mycket trafik som helst. Att bygga sovstäder fungerade inte så bra i Stockholm, varför skulle det bli bättre här? Färjestaden ska bli en sommar och hamnstad. Ja det täcker ju några månader. Resten av året? Igenbommat? 850 nya bostäder belastar VA-systemet, vattenbrist är en evig diskussion på hela Öland.

Det finns en annan framtid. Pausa Färjestaden, det finns redan mer än nog med projekt i området. Skifta fokus till resten av kommunen.

Trenden har vänt, idag flyttar folk från städer, de söker sig till landet, till mindre orter, där bykänslan finns kvar och man kan bo granne med maten och naturen. Man söker en plats där tryggheten och lugnet ger livet en djupare mening. Med fiberbredband kan man jobba på distans, något som alltfler upptäckt med Coronarestriktionerna. Vi ser trenden i syd. Inflyttningen av fågelskådare, golfare, konstnärer och naturälskare gör att företag etableras och växer. Vi har inte lika storvulna planer, men jag är övertygad om att vi kan få byarna och köpingen att blomstra igen. En levande landsbygd genererar också skatteintäkter.

Vem ska vi bygga för? Någon som redan förälskat sig i vår unika natur? Eller stadsbon som kan bo var som helst? Vi har bara ett Öland.

Eva Dillner
Grönhögen

Märkt , , ,

Åt rätt håll

Befolkningen i Mörbylånga kommun ökade med 238 personer 2020. Det berättar Statistikmyndigheten.

Märkt , ,

Cykelleden mot stjärnorna

Att Fågelvägen går nånstans där uppe i himlen känns helt okej. Men även cykelleden Fyr till Grönhögen!? Ja, går den inte på backen får den gärna gå där uppe.

Märkt ,

Priserna duggar tätt

Från vänster ser vi Margaretha Lööf-Johansson, Kent Ingvarsson, Carl-Gustaf Nilsson, Jonas Börjesson och Kjell Magnusson.

Kommunfullmäktiges presidiums utmärkelse 2020 tilldelas Carl-Gustaf Nilsson och Jonas Börjesson, alltså den personal som sköter vandringslederna i Mörbylånga kommun. De prisas för sitt arbete med att hålla lederna i fint skick året om.

Under prisceremonin deltog kommunfullmäktiges ordförande, Kjell Magnusson (C), kommunfullmäktiges förste vice ordförande, Margaretha Lööf-Johanson (S), kommunfullmäktiges andre vice ordförande, Kent Ingvarsson (M) – och pristagarna! – Carl-Gustaf Nilsson och Jonas Börjesson.

Kulturorganet gratulerar och hoppas att de hyllade förutom det taskigt inramade diplomet med Maggans autograf fått åtminstone några tiotusentals Gurra för sveda och värk. ”Kommunala, politiskt kolorerade prisutdelningar av sovjetisk modell på södra Öland” kan som bekant få den starkaste att tappa det sista hoppet om en eventuell framtid.

* * * * *

Ett liknande pris har i dag förärats vår egen Sune Flisa. Han har av presidiet i Shimlas nationalförsamling tilldelats Den Gyllene Snöskyffeln för sina insatser att hålla cykelleden Fjäll till fjäll ren från snö, laviner, jordskred och förolyckade bergsbestigare/cyklister. Den 197 mil långa cykelleden Fjäll till fjäll anlades 2016-2019 och vid årsskiftet 2019/2020 greppade vår vän Sune den snöskovel som under det gångna året undanröjt uppskattningsvis 55 miljoner kubikmeter snö och is från den världsberömda cykelleden mellan de i bergbestigarvärlden så fruktade topparna Leo Pargial II North Peak, 6 791 meter över havet – Reo Purgyil, 6 816 m/öh, Chaanshal Peak, 4 520 m/öv, Choordhar 3 647 m/öh och Hatu Peak, 3 400 meter över havet. Cykelledens höjdskillnad är 8 893 meter, beroende på att vissa sträckor löper långt under havsnivån och därför måste skottas i grodmansdräkt.

Motiveringen lyder:
Sune Flisa har på ett självuppoffrande sätt hållit vår stolthet cykelleden Fjäll till fjäll i ett fantastiskt gott skick. Han har gjort det med kärlek, ödmjukhet och enastående envishet. Vi är många som sett honom arbeta på sitt karaktäristiska sätt ”att med fjärlilslätta skyffeltag smeka undan snön för att blotta vår kära cykelleds innersta väsen i symbios med vår gyllene historia, våra tusenåriga traditioner och våra ledares bergfasta mål: Shimla first!”

Borgmästarejobbet är för närvarande vakant i Shimla. Därför utdelades priset om 875 000 dollar av förste presidiegeneralen av fjortonde storleken Kentbad Inkvarkssbad. Första presidiemajorskan av andra storleken Maggi-Löffle-Snojhonsson överräckte därpå Den Gyllene Snöskyffeln i 24 karats guld, vägandes 22,3 kilo, till en strålande glad Sune Flisa.

I sitt fyra timmar långa tacktal framhöll Sune Flisa den imponerande tekniska, moraliska och mänskliga utvecklingen i Shimla. Han såg med förtröstan fram mot nästa skottår och jämförde cykelleden Fjäll till fjäll med sin mycket mindre kusin på Öland, Fyr till Grönhögen.

– På södra Öland anlägger man bara några kilometer här och där om året, ofta på fel ställen och man får därför göra om och göra fel igen, berättade Sune Flisa för den tusenfaldiga publiken på torget utanför slottet Gorton Castle i Shimla.

Talet följdes av timslånga applåder och 44 inropningar.

Sune Flisa i skottartagen högst upp på Leo Pargial II North Peak, 6 791 meter över havet. Lägg märke till att Sune skottar utan syrgastuber. Utanför bild ser vi de långtradare som för den skottade snön ned mot snötippen i Shimla där den bland annat används som kylmedel i processen att tillverka den av turisterna så högt älskade strutglassen ”Mount Sune”, som tillverkas i päron-, citron- och snösmak.

Märkt , , , , ,

Kommunalrådet svarar på våra frågor om cykelleden

20 januari mejlade kulturorganet sex frågor om cykelleden till de fem politiskt ansvariga för projektet inom Mörbylånga kommun: Två har svarat och vi har redan publicerat svaret från Anna-Kajsa Arnesson (C). Nedan publicerar vi svaret från kommunalrådet Matilda Wärenfalk (S).

Kulturorganet tackar dessa två ansvariga för svaren. Vi inser att Matildas svar har krävt en hel del kontakter och efterforskningar, vilket hedrar henne. I sammanhanget vill vi dock uttrycka vår stora oro för hur demokratin vårdas inom kommunens politiska sfär, då de tre andra politiskt ansvariga för projektet inte har svarat med ett enda ord, trots kommunens mycket lättförståeliga e-postpolicy. De tre ickesvararna är:

Henrik Yngvesson (M)
Mattias Nilsson (S)
Bo Sjölin (KD)

* * *

Frågorna:

1) Varför anlade man en i mångas ögon så överdimensionerad cykelbro? Den tål 12 ton.

2) Hur stor blev totalkostnaden för cykelbron i Södra Möckleby, alltså inköpspris för bron + markberednings-, förberedelse- och monteringskostnader för hela klabbet.

3) Det går rör under cykelbron. Vilken funktion har det? Har det att göra med rördragningen till reningsverket i Grönhögen som gjordes samtidigt som cykelbron anlades?

4) Har cykelbron också annan funktion än att vara just cykelbro?

5) Är den kommunala rördragningen betald med endast kommunala pengar, eller har även pengar från cykelledprojektet använts? Frågan är befogad, eftersom det blev väldigt bråttom att anlägga ledsträckan mellan Degerhamn och Albrunna. Sen den var klar stod det mesta stilla i flera år…

6) Slutligen, den viktigaste frågan: Hur mycket pengar gick åt för allt arbete nedanför Albrunna?

Eftersom WordPress envisas med att visa stora bilder som små kan det vara svårt att läsa ovanstående bilder av Matildas svar. Därför visar vi svaret även som ren text nedtill:

Hej igen Staffan.

Christer Petersson är återigen i tjänst för att slutföra ansökan om att bli nationell cykelled. Han har hjälpt mig med svar på ditt mejl och dina frågor:

Enskilda markägare

För att få anlägga cykelleden på mark tillhörande enskilda markägare krävs dessas tillstånd. Många gånger har markägare avstått mark för cykelleden eftersom de bedömer cykelleden som en positiv turistutveckling som gynnar enskilda företag inom turistnäringen och därmed hela kommunen och Öland. Att någon enskild markägare varit av en annan åsikt måste accepteras och därmed har projektet fått i uppdrag att försöka hitta alternativa sträckor för att få en sammanhängande turistcykelled.

Projektets historia

Under 2006-2008 tilldelades kommunerna arbetsmarknadsstöd till personal som hade till uppgift att skapa en cykelled på befintliga vägar samt att sammanställa ansökan och förslag till en framtida cykelled som skulle ligga till grund för en ansökan om bidrag till utbyggnad av vad som hade projektnamnet  ”Ölandsleden Fyr till fyr ( Norra- och södra slingan)”. Detta arbete resulterade i en ansökan 2011 om utbyggnad av Ölandsleden – Fyr till fyr. För utförande, etapp 1, beviljades från kommunerna 2,5 mkr vardera, Nationella planen 5 mkr, Regionala planen 5 mkr, Regionförbundet 1,5 mkr samt EU-medel 11 mkr. Enligt beslutet skulle arbetet utföras 2012-2015. Cykelleder utfördes under perioden inom ramen för beviljad finansiering.

Därefter beviljades Ölands kommunalförbund ytterligare ett bidrag från Trafikverket som även det krävde medfinansiering från kommunerna. Projektet tillfördes ytterligare 63 mkr genom denna överenskommelse. Totalt har projektet tilldelats en budget på 90,5 mkr. Denna kostnad var baserad på vid ansökningstillfället gällande kostnadsläge.  Följer man därefter index för konsultuppdrag gällande upprättande av erforderliga dispensansökningar, anbudsunderlag som skall leda till anbudsförfrågning och efter utvärdering av lämnade anbud för utförandeentreprenader så konstateras det att kostnadsutvecklingen har ökat väsentligt jämfört med den beräknade kostnaden vid ansökningstillfället 2010. 

Utförda delsträckor söder om Mörbylånga

Fram till sommaren 2020 hade följande delsträckor färdigställts inom Mörbylånga kommun:

Risinge-Bjärby

Kastlösa-Penåsa

Degerhamn-Albrunna

Albrunna-Grönhögen

Solberga-Enetri

Återstående sträckor söder om Mörbylånga

Skärlöv-Torngård

Grönhögen-Ås

Fråga 1

Dimensionering av bron har utförts av tillverkaren och grundar sig på längden av bron och fristående spann utan upplag. Bron är enbart till för cykeltrafik.

Fråga 2

Kostnaden för bron och erforderliga kompletterande arbeten ingår i entreprenadens totalsumma för hela delsträckan och kan därför inte specificeras.

Fråga 3

Ledningar under bron är en del av Va-projekt som utförs av Mörbylånga kommun. Kostnader för dessa ledningar finansieras till fullo av VA-projektet.

Fråga 4

Det är enbart en cykelbro. Efter dialog med Trafikverket ansågs det inte trafiksäkert att blanda cyklister och fordonstrafik över den befintliga vägbron när projektets målsättning var att skapa en säker cykelled för cyklister.

Fråga 5

Projektering och upphandling av entreprenaden på denna delsträcka utfördes av Mörbylånga kommun som huvudman och inte cykelprojektet eftersom det i huvudsak var ett VA-projekt med högre prioritet än cykelprojektet. Däremot sågs det som en ekonomisk fördel att projekten samverkade på denna delsträcka för att få bästa möjliga anbudspris för båda parterna. Kostnadsfördelning mellan VA-ledningar och cykelled var klart angivet i upphandlingen. Att cykelleden inte slutfördes i denna delsträcka berodde på att VA-projektet hade möjlighet genom ledningsrätt, beslutad av Lantmäterimyndigheten, få tillgång till mark tillhörande enskilda fastighetsägare för VA-arbetet. Motsvarande rättighet till att anlägga cykelled finns inte, utan det måste upprättas överenskommelse med varje enskild fastighetsägare om fastighetsintrång. Att cykelprojektet blev ”stillastående” i Albrunna berodde på att enskild fastighetsägare inte beviljade cykelprojektet tillgång till mark.

Fråga 6

Delsträckan väster om Albrunna by har försenats på grund av att projektet inte i ett tidigt skede kommunicerade med den berörda fastighetsägaren om att få anlägga cykelleden i samma sträckning som VA-projektet. Att projektet inte lyckades nå en överenskommelse med fastighetsägaren innebar en försening på drygt ett år samt en väsentlig kostnadsfördyring. Detta misstag från projektets sida innebar att det inte gick att slutföra sträckan fram till Grönhögen. Förhandlingar fick i och med detta ske med andra fastighetsägare för att anlägga alternativ sträckning av cykelleden. Den tillfälliga sträckningen för att få en sammanhängande led innebar en extra kostnad på 1,92 mkr. I denna kostnad ingår även den alternativa sträckan vid ”tryffelodlingen” utmed väg 136 söder om Albrunna by.

Hälsningar

Matilda Wärenfalk
Kommunstyrelsens ordförande
Tfn direkt: 0485-473 28
E-post: matilda.warenfalk@morbylanga.se

Mörbylånga kommun
386 80 Mörbylånga
Tfn växel: 0485-470 00
www.morbylanga.se

* * *

Kulturorganet noterar:

att vi i Matilda Wärenfalks svar äntligen får bekräftat att vår misstro mot den tidigare angivna totalkostnaden för leden nedanför Albrunna blev 337 000 kronor. Hon skriver: ”Den tillfälliga sträckningen för att få en sammanhängande led innebar en extra kostnad på 1,92 mkr.

att det är klädsamt att kommunen genom Matilda Wärenfalk erkänner att projektet begick misstag i Albrunna och inte skyller på markägare. Matilda Wärenfalk skriver: ”Att projektet inte lyckades nå en överenskommelse med fastighetsägaren innebar en försening på drygt ett år samt en väsentlig kostnadsfördyring. Detta misstag från projektets sida innebar att det inte gick att slutföra sträckan fram till Grönhögen.”

Denna skrivning föder naturliga följdfrågor:

* Vad menas med ”den tillfälliga sträckningen”? Är den inte slutgiltig; ska sträckningen ändras igen?

* Matilda Wärenfalk svarade tidigare att hela Albrunnavarvet gick på 337 000 kronor något vi hela tiden har funnit helt osannolikt. Nu höjer Matilda Wärenfalk summan till 1 920 000 kronor, alltså i det närmaste sex gånger mer. Hon skriver: _ _ _ ”en extra kostnad på 1,92 mkr.”… En extra kostnad!? Vad blev då den totala kostnaden för denna lilla stump om några hundra meter? Det är den totala summan vi i alla våra frågor velat ha svar på.

Vi finner också en del andra märkligheter i Matilda Wärenfalks svar:

Matilda påstår att sträckan Risinge-Bjärby är fullbordad fram till sommaren 2020. Vad menas? Vad har man gjort där? Vad vi kan se har ingenting gjorts där mer än en 550 meter lång asfaltering lagd för flera år sedan. Leden går på gamla allmänna vägar och traktorvägar som plötsligt kallas cykelled.

Återstående sträckor sägs vara: Skärlöv-Torngård och Grönhögen-Ås. Det är korrekt, men kulturorganet vill trots det påpeka att även andra sträckor återstår om man i cyklisters ögon ska kunna påstå att Ölandsleden går från fyr till fyr:
Kungsgården – Långe Jan.
Ås-Enetri.
Bjärby – Degerhamn – en nästan en mil lång allmän landsväg som helt fräckt kallas cykelled!

Om cykelbron i Södra Möckleby skriver Matilda Wärenfalk:
”Det är enbart en cykelbro. Efter dialog med Trafikverket ansågs det inte trafiksäkert att blanda cyklister och fordonstrafik över den befintliga vägbron när projektets målsättning var att skapa en säker cykelled för cyklister.”

Kulturorganet finner Trafikverkets omsorg om cyklisterna djupt rörande. Men omtanken tycks bara gälla denna 27 meter långa sträcka. Broarna utan skyddsräcken på sträckan Solberga – Enetri ingår uppenbarligen inte i trafiksäkerhetskontrollen, liksom övriga sträckor på vanlig allmän, sommartid hårdtrafikerad, väg. Trafikverkets logik är lika med noll, särskilt som man uppmanar kommunerna att ansöka om att få kalla leden Nationell cykelled – trots att den inte uppfyller ställda krav.

Märkt , , ,