Peter Bennett, vasstakläggare

Byggnaden i Näsby på södra Öland får ett delvis nytt vasstak. Det läggs av englandsbördige Peter Bennett, boende i Köpingsvik. Den högra mörkare delen av taket la han för åtta år sen. Nu lägger han resten. Materialet är vass från Estland. Där odlar man vass och skördar den varje år. På så sätt får man fram raka vasstrån, en förutsättning för att lägga ett tätt tak. – Ett rätt lagt vasstak håller i 60 år, säger Peter och ser ut att mena det.

– Det kommer att gå åt 800 buntar vass för jobbet, berättar Peter. En kvadratmeter färdigt tak väger 50 kilo. Vass är Sveriges äldsta taktäckningsmaterial. Det är lika isolerande som 20 centimeter tjock gullfiber. Med vasstak får du en bra värmereglering i huset. Det håller kylan ute på vintern och dämpar den intensiva sommarvärmen. Jag har vasstak på min kåk i Köpingsvik så jag vet vad jag talar om.

Uppe på takåsen lägger Peter en så kallad ”moning”, som i Skåne och Danmark benämns ”riggning”. På ”moningen” monteras slutligen ”honget”, de träribbor som toppar den äldre högra delen av taket i bilden nedan. Som synes jobbar Peter utan säkerhetsutrustning. – Man får tänka sej för, är hans raka förklaring.

Den släta ytan på taket åstadkoms med ett klappträ. Med det slår Peter mot vassens ändytor i en viss vinkel tills stråna ligger i exakt rätt position. Det gäller att få fram ungefär samma ”överhäng” som på ett tegeltak. – Skarvarna mellan dom olika lagren ska inte synas. Förr struntade man i utseendet. Bara taket var tätt var man nöjd. Men i dag ska det också vara vackert, berättar Peter Bennett. Under vår utsändes tid vid arbetsplatsen hör vi flera uppskattande tillrop från vägen, från vandrare och cyklister. – En tidning skickade hit en reporter. Men hen ställde inte ens hälften så många frågor som du och var inte ett dugg intresserad. Hen ville mest snacka engelsk fotboll, berättar Peter.

Till höger om portalen står käpparna till ”honget”. I portalen står vassbuntana från Estland med vipporna uppåt. På frågan om vi i Sverige skulle kunna odla vass skrattar Peter: – Jag tror inte den svensk finns som kan tänka sig att stå och rensa vass i en kall lada i februari. Nej, till och med balterna har börjat skicka vassen i contrainar till Kina för rensning. Den blir faktiskt inte dyrare för det.

Här ser vi hur mycket isolerande luft ett vasstrå innehåller. Stråna är som rör. Märkligt nog vaknade Peter Bennetts intresse för vasstak när han jobbade som timmerman i norska Telemark. Senare hamnade han på Himmelsberga. Där fick han nys om en kurs i läggning av vasstak. – På den lärde jag mej hur man inte ska lägga dom, garvar Peter och fortsätter: – Sen började jag jobba med flera olika täkläggare och lärde mej lite här och lite där. Jag har så att säga gått den långa vägen. Men nu är jag pensionär och vill trappa ned – hur nu det ska gå till.

Bladvass i buntar/kärvar. Kul detalj: Ett vasstrå kallas, i synnerhet i litterära sammanhang, för ”rö”. Ett exempel år uttrycket ”som ett rö för vinden”. Vass är användbar till mycket, förr i tiden till utfodring av boskap och även som ett effektivt bränsle. Dessutom kunde den malda rotstocken användas till mjöl vid brödbak. Vass är också slitstark. Det tak Peter Bennett nu lägger ska alltså hålla i 60 år. Kulturorganet har redan planerat ett uppföljningsreportage den 16 september 2081 klockan 10:00.

I röret…

• Inom kort möter du Peter Bennett, vasstakläggare, just nu arbetande med ett större yttertak i Näsby på södra Öland. Utan att darra på manschetten lovar han att det kommer att hålla i 60 år.

• Vi följer också jobbet med den enorma bevattningsdammen i Gräsgård.

• Vi tror oss också kunna bjuda på en del sköna sommarbilder tagna från cykeln.

• Den 16 september avslutas bloggen i sin nuvarande form – på dagen tio år efter starten. Men den fortsätter på ett annat sätt…

Gå och bada!

Nä, bättre är att cykla och bada, trots att vi i dag inte har idealiskt badväder på södra Öland. Men nya tider kommer… Här kan du se hur du i frisk motvind rullar ned till badet i Näsby…

Dagens Ölandsbilder

Den en aning bedagade skönheten finns att se i Näsby.

Objekt, maskin, mojäng eller skulptur?

I Näsby står denna vackra skördetröska och väntar på… Ja, på vad? Knappast på att bli använd igen. Tröskan för mina tankar till den egensinnige skulptören P O Ultvedt.

Lokstallet i Näsby

Till höger lokstallet, till vänster kolgården i Näsby. Den senare har i dag täckts med tak. Näsby, eller Ottenby som den då hette, var sista stationen i söder på Ölands Järnvägar, nedlagda 1 oktober 1961.

Långsida av stallet. Lägg märke till den vackert huggna stenen och den perfekta murningen.

Fönster på lokstallets långsida. Trä åldras och vittrar men det murade stallet kan säkert stå starkt i tusen år.

Kolgården mot norr.

Näsby tullkvarn

En av de vackraste och största väderkvarnar jag har sett på södra Öland är Näsby Tullkvarn. Tyvärr var dörren till innandömet låst. Kvarnens historia läser du här.

Sol över Näsby

Häromdagen insåg jag att solen faktiskt finns.

Näsby för åtta år sedan

Gammal bild, ny bildbehandling.

Oktoberros utsprungen

Disigt. Blött. Blåsigt. Inte en människa ute. Under gårdagens femmilatur tyckte jag att den starkast lysande färgen var grått – eller möjligen gråsvart.

Men så såg jag den. Säkert på över hundra meters avstånd. I Näsby. Vid en husvägg i Näsby. Jag såg den. Jag fotograferade den.

Sen vidare i dimman. Inte en käft ute. Inte en cyklist. Bilisterna tände halvljusen och regnet föll, liksom mörkret…

Rosen blev behållningen. Liksom det svarta kaffet vid hemkomsten. Nattsvart kaffe.

Raritet i Grönhögen

Fågelskådaren Ann-Marie Johansson i Grönhögen har sett många av de ovanligaste fåglarna på södra Öland: bronsibis, gåsgam, svartvingad glada, rallhäger, hedpiplärka, isabellatörnskata, polyglottsångare och vitnäbbad islom.

Men det tragiska mötet med denna extremt sällsynta fågel blev det märkligaste i hela hennes fågelskådarkarriär.

Nedan ser du den smärtsamma filmberättelsen om ett förfluget liv.

---

 

blöta betesmarker

Det är blött i markerna på södra Öland. Nedan ser du översvämmade beteshagar i Näsby, Ölands sydligaste radby. En tunn is täcker delar av vattnen/hagarna.

---

 

vart går vägen högst upp i Alvarsamt2?

Ja, den frågan fick jag häromdan. Frågeställaren syftade alltså på bilden ovan. Vart är det cyklande paret på väg? Svaret är: Mot Näsby. Den smala vägen går mellan Grönhögen, strax söder om Paboäng gård, och Näsby.