Etikettarkiv: nekrolog

Människa – dömd till lögn

En kollega till mig började dagarna med att läsa nekrologerna.

– Finns inte min där förstår jag att jag fortfarande lever.

Mycket plötsligt fanns hans nekrolog där i tidningen. Han var en fin kompis men inget helgon – som han blev i nekrologen.

Nekrologer är de mest förskönande texter man kan läsa. Såna uppenbara lögner! Alla som dött har varit duktiga yrkesmänniskor med brinnande intresse för att hjälpa andra, förbättra världen, sköta om sina kontakter, vänner, barn, föreningskamrater. Alla har varit generösa, uppoffrande, roliga, skötsamma, originella filantroper med andras bästa ständigt för ögonen.

Så beskrivs de, även om de var obildade stöddiga nollor, giriga egocentriker som bara pratade om sig själva, som förrådde sina vänner, som använde härskarteknik på det jobb de avskydde som pesten, som satte karriären först och bar sig illa åt mot barn och vänner, som ofta var berusade, oförskämda, löjliga, som snodde åt sig allt de kunde och misshandlade sina livskamrater.

Men i nekrologerna får alla vingar och gloria.

*****

Vi uppfostras till ärlighet, för att senare i livet tvingas konstatera att vi inte får vara ärliga! Hur skulle exempelvis en ärlig nekrolog mottas?

Rolige och av vissa älskade Sixten Bodevik ställde till mycket elände i sitt långa liv. Redan som grabb togs han av polis för småstölder av bland annat cyklar, marsvin och musikinstrument. Skolgången blev misslyckad, han kuggades i studenten men fick tack vare sin rika fader några ”så kallade collegeår” i USA där han småningom utexaminerades som ”nån form av epaingenjör”. Efter några månader på Johanssons Skinn AB i Braxetapp sades han upp på grund av omdömeslösa uttalanden i pressen, kombinerade med personliga förtalskampanjer i företagstidningen ”Vår röst”. Sixten var bokligt intresserad och en entusiastisk filatelist och jägare. Han kunde Strindberg och Shakespeare på sina fem fingrar och hans unika frimärkssamling av fjärilar ställs just nu ut på länsmuseet i Brotteby. 1987 åkte Sixten fast för tjuvjakt av älg i Närke, samt för onyktert framförande av traktor i känslig våtmark. För det första brottet dömdes han till böter och skyddstillsyn, för det andra krävde markägaren 345 000 kronor i skadestånd, något Sixten aldrig betalade, trots sin djupa gudstro. Sixten var gift fyra gånger. Fyra fruar lämnade honom med mycket lätt hjärta. Av de tio barnen vill bara ett kännas vid honom, ”men bara för det eventuella arvets skull”. Sixten var skrytsam och en duktig musiker och sångare. Han spelade trumpet, violin, trummor, oboe, fagott och harpa. 1976 släppte han sin första platta: ”Med gud i motorbåten”. Den fick fin kritik, varför han följde upp med albumet ”Med gud i bilen”. Den sågade dock bryskt av en enig kritikerkår och Sixten tog till flaskan. Som pensionär blev Sixten nykterist och ordförande i sångkören ”Sångtupparna” samt kassör i Burmäsks boulesällskap, där han försnillade 5 000 kronor och dömdes till skyddstillsyn. Som envis och skicklig hobbyflygare satte han så sent som 2015 nytt halländskt hastighetsrekord för modellflygplan med 301,32 kilometer i timmen. Det sas att ingen kunde som Sixten ”krama så mycket kraft ur en glödstiftare!” Vid efterkontroll av flygplanet hittades dock otillåtna tillsatser i bränslet, varför rekordet ströks så sent som i år. Girige Sixten Bodevik avled i en hjärtattack under en joggingrunda på sin barndoms idrottsplats ”Skogsvarvet” vid Skåremo folkets hus, där han 1954 sprang 100 meter på 11,4. En vaktmästare hörde hans sista ord: – Allt har ett slut, även Sixten Bodevik! Därpå sänkte sig tystnaden över den lilla sommaridyllen. Vi är många som inte saknar hans sällskap. Men visst, vissa minns honom med viss vördnad.

/dödsboet genom A. Forsell

Märkt