Etikettarkiv: Öland

Södra Öland 9 maj 2022

Foton tagna under cykeltur sträckan Södra Möckleby-Grönhögen-Gräsgård-Solberga-Södra Möckleby.
Märkt , , ,

Våtmark

Dammen i Gräsgård är enligt skylt ingen bevattningsdamm, utan en av Länsstyrelsen anlagd våtmark.

Märkt , ,

Ökade flyginsatser över Öland

Under dagens cykeltur la jag märke till många fler flygningar med svenskt stridsflyg tvärs över södra Öland. Flera av dem gjordes på ovanligt hög höjd; jag kunde inte ens se planen.

Anledningen var kanske de fyra ryska stridsflyg som i dag kränkte svenskt luftrum öster om Gotland. Planen var två SU 27 och två SU 24. Flygvapnet genomförde en insats med Jas 39 Gripen ur incidentberedskapen. Händelsen dokumenterades med fotografering, berättar gammelmedierna.

Märkt , ,

Varför ska man bo i Hulterstad?

Ja, den frågan har kulturorganet ställt sig flera gånger – utan att lyckas få tag i nån bybo för bästa svar. Tre eller fyra gånger har vi cyklat genom byn utan att träffa en enda själ. Frågan är hur det ska gå denna gång…

Flera hundra andra videor kan du se på min videokanal.

Märkt ,

Livet på södra Öland, november 2021, del III

Denna video har tidigare publicerats men omarbetats efter en hänvisning till fel insändare. Nu ska dock allt vara korrekt. När videon togs bort hade den setts av ett hundratal tittare.

LEDARE
Livet är rena snurren. Låt oss inte ändra på nånting!

Vindkraft eller kärnkraft? Någon av dessa källor krävs om Sverige ska klara en egen elproduktion i framtiden. Förbrukningen kommer att öka stort och snabbt. Elintensiva företag och en snabbt växande armada av elbilar måste packas med volt och ampere.

Av en ren slump ser jag att det i de tre länen i och runt Stockholm bara finns 46 vindkraftverk, se kartan i videon. Jag kollar på nätet… Oj, av Sveriges 4 500 vindkraftssnurror stör bara 26 i Stockholms län. Hur var det nu man sa…? Gärna vindkraft men inte där jag bor. Denna inställning kallas också NIMBY-syndromet, Not in my backyard. Jag vill att man bryter de metaller som håller liv i mina datorer – men bara i Afghanistan eller nånstans långt bort. Jag vill att man bryter kalk till cement – på Gotland men inte på Öland. Man får gärna bygga kärnkraftverk så jag får el till hojen och lyset – men bygg dom för 17 inte på Öland.

26 vindkraftverk i Stockholms län! Det är iögonenfallande fakta. Och detta trots att det är där elen behövs, där och i södra Sverige. Redan i dag avstår företag i Mälardalen och Skåne satsningar på grund av elbrist och därmed för höga priser. Nästan all vattenkraft finns i Norrland. Där har man gott om el. Men ledningarna ned till söder är för klena. Det har dom varit i decennier. Trots vattenkraften i norr står vindkraftskogen där tät. I Norrbottens län snurrar 418 verk, i Västerbottens 368, i Västernorrlands län 406. Det blir 1 192 snurror i tre Norrlandslän att jämföra med de 46 i huvudstadslänen. I Ragunda kommun i Jämtland produceras tio procent av landets klimatsmarta el. Där sätter man nu p för ny vindkraft.
– Det räcker nu, säger kommunalråd.
I Krokom säger moderaterna nej till flera snurror och i lilla byn Offerdal nejar Vänsterpartiet. Motståndet ökar – och kommer att öka ännu mycket mer. Det kommunala vetot kommer att bli snurrornas värsta fiende, men utredningar tittar på hur detta veto eventuellt ska förändras. Varningsflagg bör hissas. Det finns de som tror att regeringen vill skrota vetorätten.

Vi förstår nu att ett nytt krig är under uppsegling: Kriget om framtida elproduktion. På ena sidan står vind- och sol-kraftentusiasterna, på den andra kärnkraftförespråkarna. Detta krig kommer att bli mycket blodigt, ity båda sidor har stora arméer av specialister och förståsigpåare. På nätet finns tusen och åter tusen sajter om de olika lägrens åsikter, och ve den som tycker fel i en värld där bara man själv har rätt. Alla åsikter bemöts med antingen applåder och hyllningar, eller burop och lögner.

Som chefredaktör är det min plikt att efter bästa förmåga skildra dessa hemska krigshandlingar, ofta utförda i bakhåll eller genom femtekolonntaktik. Att min egen inställning är den enda rätta förstår alla, men den håller jag för mig själv. I stället får andra ta skiten av att våga tycka till. I denna video ger jag ordet till Eva Dillner, Grönhögen.


Varför går allt så långsamt? Varför tar beslut så lång tid? Varför händer ingenting? Det är frågor som vi alla ställer oss då och då. Efter flera decenniers tänkande – tänk att det ska ta sån jäkla tid! – har jag svaret: Människan är förändringsobenägen. Det ligger i generna. Hittar vi en bra stig genom skogen till mormor går vi den gärna om och om igen. Vi letar inte efter en ny, även om det ryktas om bättre vägval. Hur många röstar annorlunda än sina föräldrar? Inte så många. Hur många bönder vågar inse att plöjning kan vara onyttig och onödig? I stort sett ingen. Farfar plöjde så här. Och farsan. Därför gör jag det också. Hur ofta sätter du dig på en ny plats runt matbordet där hemma? Hur ofta försöker du hitta nya egenskaper hos den människa du hatar? Hur ofta omvärderar du din politisk inställning? Tycker du att den som byter parti är en vindflöjel? Menar du att man ska stanna på sitt jobb och inte bli en hoppjerka? Är det finare att jobba 40 år på samma ställe eller är man då en enögd idiot utan livshunger?

Denna sanning – att vi är förändringsobenägna och konservativa – får stöd av de samhällssystem vi byggt. Se bara på arbetsmarknaden. På exempelvis public service-företaget Sveriges Radio sitter livstidsanställda säkert tills de går i pension eller dör. Samma man eller kvinna får i decennium efter decennium ge sin syn på det som händer i världen, i landet, inom kulturen och idrotten. Samma gubbar och tanter får tycka samma samma år efter år och därmed styra åsiktsfloden åt ett visst håll. I God morgon världen väljer en enda kvinna kurs, i parodiska Public service skriver ständigt samma (livstids-)anställda manus, sannolikt till nån dör eller programmet läggs ned. Landshövdingar sitter limmade om dom inte ringer låtsaskåta brudar för statliga slantar. Habitatansvariga på Länsstyrelsen kan i hela sitt liv bestämmer var och hur habitaten ska inrättas på södra Öland. En stadsarkitekt kan i decennier göra en stad allt tristare. Byrådirektörer sitter livet ut. Teves soffpaneler blir som julen – dom återkommer vare sig man vill eller inte. Vad vore en tevepanel utan Göran Greider? Och vad vore Expressen utan Leif G W Persson? Hela vårt lilla Sverige är uppbyggt som ett jättestort mekano. Alla balkar är både bultade och limmade. Styrsystemen är dubbla och försedda med backup. Endast några få människor i detta mellanmjölksland saknar den trygghet som ständigt eftersträvas: politikerna. Bara genom att lägga en liten lapp i en urna kan du rasera Magdalena Anderssons eller Ulf Kristerssons fortsatta liv. Kan du med en liten lapp i en urna ändra din egen uppfattning i någon som helst fråga? Svaret är troligen nej. Du tror dig redan veta bäst – trots att den som faktiskt vet bäst är jag, Sune Flisa.

Summering: Människan är konformistisk. Ultrakonservativ. Hon vill inte ändra i onödan. Hon vill bara få det bättre, dock utan att veta vad ”bättre” betyder. Detta bättre får inte kräva insats eller möda. Det bättre ska levereras av politikerna – med automatik. Och detta trots att de har vår tids taskigaste anställningskontrakt.

Eder Sune Flisa
chefredaktör

Vid omarbetningen av videon försvann naturligtvis de två kommentarerna. De löd:

Jag tror Du ändrar uppfattning om du får se ett 280 meter högt vindkraftverk en knapp kilometer utanför Degerhamn i Kalmarsund.. Om du inte förstår vad det betyder för de boende i form av buller, både hörbart och högfrekvent och för bevarandet av Världsarvsstatusen för vår vackra bygd, så beklagar jag. Ber samtidigt att få bli stuken som prenumerant. Dina lokala skildringar och cykelupplevelser är ok/trevliga, men inte dina knäppa politiska reflektioner över ämnen du uppenbarligen inte behärskar.

Lars Ettarp

*****

Lars.

Jag är besviken på mig själv, ity jag trodde mer om dig. Du reagerar som ett litet barn. Får jag inte nappen pinkar jag på mej! Tyvärr är din inställning modern: Den som inte tycker som jag intresserar mig inte. Genom detta sätt att beskåda världen blir man en tragisk cyklop på den ensammes stig. Själv är jag mån om att läsa alla slags uppfattningar, även de jag ogillar eller till och med avskyr. Det är den inställningen som skiljer mellan demokrati och diktatur, mellan öppenhet och besserwisseranda.

Vad jag förstår av din kommentar menar du att jag ger uttryck för nåt slags ”vindsnurrekärlek”. Var i rullen jag ger utlopp för den förstår jag inte, men misstänker att du syftar på mina frågor i intervjun med Eva Dillner. Därför vill jag tacka dig. Jag agerar helt rätt som journalist: Jag ifrågasätter den intervjuades argument och påståenden, trots att de helt överensstämmer med mina. Mina vänner känner väl till min negativa inställning till vindkraft, en inställning som jag nu – dessvärre – måste offentliggöra. Jag vill vara objektiv och hålla bloggen öppen för alla slags åsikter. Följaktligen blir jag mycket glad då griniga små barn med cyklopiska synsätt lämnar den.

soliga

Staffan

Albrunnamöbeln
Farlig korsning
Björn Gillberg – Vindkraften hotar elförsörjningen och demokratin!
Mina videor på Youtube hittar du här

Märkt ,

Livet på södra Öland, november 2021, del II

Om skandalen i upplaget för muddermassor i Grönhögen läser du här i Ölandsbladet.

Blev du sugen på stavgång efter att ha sett den glada kvintetten spatsera i Ottenbylund är det bara att komma till parkeringen vid Kungsstenarna onsdagar 09:30. Obs, man går inte i regn.

Märkt ,

Öarnas krutdoftande kamp

För nio år sen möttes skyttar från Öland och Gotland vid skjutbanan i Degerhamn i en duell med det passande namnet Öträffen. Massor av foton och texter hittar du på länkarna nedan:

Dessa fantastiska män och kvinnor med sina smällande muskedunder

Dessa fantastiska män och kvinnor med sina smällande muskedunder II

Dessa fantastiska män och kvinnor med sina smällande muskedunder III

Dessa fantastiska män och kvinnor med sina smällande muskedunder IV

Unga och gamla, män och kvinnor pangade på i det ibland starka solskenet.
Det är 300 meter till tavlorna längst bort. Tian är stor som ett äpple.
Jag har tyvärr inte namnen på dessa skyttar, men de glada minerna berättar att det har gott bra.
Några namn: Längst till vänster står Leif Janzon, Degerhamn. I mitten ser vi Louise Rosell, Algutsrum. Hon blev senare ett stort namn och har bland annat tävlat i VM. Mannen i gula tröjan är Rudolf Bigler, Degerhamn.
Märkt , , , ,

Skål för Öland!

Nationaldagen tillbringade jag kaffedrickande tillsammans med huggormen Huggward i Albrunna sittmöbel, tillkommen långt tidigare än det gamla fäderneslandet. På bordet en bedagad blomsterbukett, bakom den det förfärliga Sverige på andra sidan Kalmarsund. Det gäller att hålla sig på rätt sida om saker och ting här i livet.

Sanningen om den makalösa sittgruppen i Albrunna ser du här som film.

Märkt , ,

Är Öland som vackrast nu?

Jag vet inte vad jag ska svara. Vad tycker du?

Märkt ,

Insändare: Vi har bara ett Öland

Städer finns överallt med alla problem de medför. Färjestaden har redan sönderslagna busskurer, brända bilar och otrygghet. Ölands natur ska vi vara varsamma med.

Hur blev det såhär, att alltmer resurser lagts på Färjestaden? Den senaste detaljplanen att bygga 850 bostäder är bara en i en lång rad projekt för Färjestaden med omnejd. Flytten av Systembolaget från Mörbylånga till Färjestaden var kanske den första pusselbiten. I och med att man sa ja till a, måste man sen lägga till b, sen c, och nu står vi här. Förstod de hur pusslet skulle bli till slut?

Det är svårt att kliva av en karusell när den väl gått i spinn. Svårt att säga, vi kanske skulle valt en annan väg. Svårt att säga stopp, när förtätningsvågen sveper fram. Kalmar bygger och förtätar, låt dem stå för stadsbygget. Så länge Färjestaden tillåts växa okontrollerat kommer de sluka mer och mer resurser. Någon gång måste cirkeln brytas, för ju större de blir, ju mindre kommer de bry sig om resten av kommunen. Medan energin ägnats åt Färjestaden väntar byar på östra sidan på VA, en förutsättning för nästa generation att kunna bygga en bostad. Mörbylånga Köping med omnejd har fått stå tillbaka, byarna har näst intill glömts bort. Det finns en ljusning med satsningarna på detaljplaner i Grönhögen.

Vi har bara ett Öland. En stor del av kommunen är världsarv, med Natura 2000 mark, kultur- och fornminnen. Åkermarken ger oss lantbruket, grunden för hela Mörbylånga kommun. Vi står för en betydande del av livsmedelsproduktionen i ett Sverige som redan ligger under 50% självförsörjningsgrad. Strandskyddet är 300 meter i Mörbylånga kommun, den mest restriktiva nivån. I den nya planen vill man förtäta med flervåningshus betydligt närmare än så och bygga en mur/vägg vid strandkanten. Hur har man tänkt här? Det är väl ännu viktigare i tätort att allmänheten har tillgång till strandnära natur.

Pendlingsavstånd till Kalmar? Ölandsbron klarar inte hur mycket trafik som helst. Att bygga sovstäder fungerade inte så bra i Stockholm, varför skulle det bli bättre här? Färjestaden ska bli en sommar och hamnstad. Ja det täcker ju några månader. Resten av året? Igenbommat? 850 nya bostäder belastar VA-systemet, vattenbrist är en evig diskussion på hela Öland.

Det finns en annan framtid. Pausa Färjestaden, det finns redan mer än nog med projekt i området. Skifta fokus till resten av kommunen.

Trenden har vänt, idag flyttar folk från städer, de söker sig till landet, till mindre orter, där bykänslan finns kvar och man kan bo granne med maten och naturen. Man söker en plats där tryggheten och lugnet ger livet en djupare mening. Med fiberbredband kan man jobba på distans, något som alltfler upptäckt med Coronarestriktionerna. Vi ser trenden i syd. Inflyttningen av fågelskådare, golfare, konstnärer och naturälskare gör att företag etableras och växer. Vi har inte lika storvulna planer, men jag är övertygad om att vi kan få byarna och köpingen att blomstra igen. En levande landsbygd genererar också skatteintäkter.

Vem ska vi bygga för? Någon som redan förälskat sig i vår unika natur? Eller stadsbon som kan bo var som helst? Vi har bara ett Öland.

Eva Dillner
Grönhögen

Märkt , , ,

En av 100 svenskar har aldrig hört talas om Öland

Barran har i dag en intressant text om Så ser svenskarna på länet. I den visar man vad svenskarna tror och vet om kommuner, turistmål och evenemang i Kalmar län. Undersökningen görs årligen av Region Kalmar län och 1 500 svenskar medverkar.

21 procent av de tillfrågade har aldrig hört talas om Mörbylånga och endast 2 procent säger sig känna till Mörbylånga ”mycket bra”. Ottenby fågelstation, världsarvet, Ölands skördefest och Eketorps borg känner bara 3 procent till ”mycket bra”.

Jag kan inte låta bli att fråga mig hur väl svenskarna skulle känna till en väl marknadsförd cykelled Fyr till fyr?

Onekligen finns mycket att jobba vidare med. Det är inte så lätt som man vill tro ”att sätta något på kartan”.

Märkt ,

Vårt avlånga, lynniga land

Vid flytten till söderns Öland ville jag lämna snöskyffel och snösläde kvar där vi bodde då, i Jämtlands storskogar. Men min fru envisades med att få med dem, och redan vintern 2011 kom de till användning. Sen dess har vi knappt sett nån snö, förrän nu. Och jäklar vad skönt och kul det är att köra snösläde! Ska du skaffa en rekommenderar jag den här modellen. Den är helt överlägsen alla jag tidigare slet ut i Jämtland. Frontskoningen gör den till den enda som orkar skära genom is och packad snö.
Märkt , , , ,

4 000 lökar blir nutidsskildring

Dags igen! Konstnären Theo Janson och tidigare örlogsfartygsbyggaren Kjell Julén borrar på för brinnande livet…

Märkt ,

23 minuter av livet

Har du nånsin sett en solnedgång från det att solen snuddar vattenytan tills den helt försvinner? Om inte kan du göra det nu. Filmen tar 23 minuter och saknar helt handling, action, dramatik. Den bara ÄR. Filmen är alltså ingenting för rastlösa. Eller så är den lämplig just för såna – som avkopplingsövning.

Märkt , , ,

Om detta med vision

Innan man anlägger en stor cykelled, trafikled, motorväg, flygplats eller ett bostadsområde bör man kanske ha en vision av hur bygget kommer att se ut när det är färdigt. Vilket intryck ska skapelsen ge, vilken framtoning ska den få?

Att visionera om framtoningen av en många mil lång konstruktion som en vandrings- och cykelled är naturligtvis svårare än för ett begränsat huskomplex. Men lite bör man väl skissa. Lite bör man väl leka med alternativ. Lite bör man väl testa. Lite bör man väl prova sig fram genom olika lösningar?

Fotona nedan säger mycket om detta med framtoning. Miljön/naturen är olika, men bortsett från den ger mig den bornholmska vandrings- och cykelleden en större lust att använda en den öländska. Den bornholmska är enklare, smalare men naturlig. Den öländska är bred, kall, ovälkomnande.

Vandrings- och cykelled på Bornholm.
Vandrings- och cykelled på Öland (Eketorp).
Märkt , , ,

bästa och näst bästa

I dag är det åtta år sen. Ja, tiden går.

För åtta år sen invigdes det näst bästa marknadsföringsjippot på Öland. Det har kopplingar till det bästa.

Senare i dag kan du läsa om det näst bästa. Småningom även om det bästa.


 

Märkt , ,

värt att veta om vete

cykelleden_EketorpCykelleden mellan Eketorp och Kvinsgröta är – vad jag vet – den enda på Öland med vete ända in till ledkanten. Om vete finns även utmed andra svenska leder vete 17.


 

Märkt , , ,

de komma från öst och syd

I dag cyklade jag över Öland från väster till öster. Då vällde kall dimma in från havet. Från öster.

Jag flydde västerut för att undkomma dimman. När jag stod ute vid pirfyren längst ut i Grönhögens hamn vällde dimman in från havet. Från söder.

När ska det nånsin bli nån ordning på de öländska vindarna? Så här kan vi inte ha det.

dimma_GrönhögenFoto taget från pirfyren i Grönhögen.

Märkt , , ,

nästan som förr – trots covid 19

Förra eller förrförra sommaren, jag minns inte vilken, räknade jag till ett motorfordon var tionde sekund på väg 136 mellan Södra Möckleby och Grönhögen, fordon som jag mötte eller blev omkörd av.

I dag räknade jag igen, på samma sträcka. Nu kommer – mitt på dagen – ett motorfordon var elfte sekund. Mätningen gjordes under 29 minuter, vilket gör den ganska trovärdig.

Läget på Sommaröland är alltså som förr – i stort sett.


 

Märkt , ,

Midsommarläget på sydvästra Öland

Albrunnaäng

I dag midsommardagen har det varit:

  • gott om cyklister
  • extremt gott om blommor
  • relativt gott om tältare
  • relativt få husbilar på ställplatserna
  • mycket ont om humlor
  • ont om bin
  • mindre biltrafik än vanligt
  • få båtar i Grönhögens hamn, två i dag, tre i går
  • ganska få badande i stenbrottssjön
  • relativt gott om golfare på banan i Grönhögen
  • relativt ont om andra insekter än humlor/bin
  • mycket gott om fåglar
  • få utlänningar i rörelse (om fastlänningar räknas som utlänningar har de varit extremt många)

midsommarcykelledPå min dagliga tur till Grönhögen mötte jag nog ett dussin cyklister – och körde om två. Ålder: 4 till 80 år.


 

Märkt ,

Lösning för Öland?

rastplats_cykelleden_Klovenhill_7

Som cyklist möter man en del folk, exempelvis P-G. Han cyklade nyligen solo runt Öland med tält, tio mil om dagen.

– Men min fru och jag bor i Österrike, sa P-G.
– Jaså, sa jag.
– Vi har hus i Borgholm också, sa P-G. Min fru är därifrån.
– Oj, sa jag. Vad gör ni i Österrike, då? frågade jag.
– Där driver vi pensionat i Bad Gastein.

Vi talade om väder. Vi talade om vind. Om den förbannade motvinden. Men också om landsbygdens problem i hela världen. P-G och jag presenterade våra lösningar.

– Kommunalskatt ska betalas i båda de kommuner man bor i – om man har sommarhus, sa jag. Schablonen kan vara 75 procent där man är skriven, 25 där man tillbringar somrarna. Det är helt galet som det är nu att man kan skriva sig där skatten är låg och bo där den är hög – och utnyttja allt som går att utnyttja i den – oftast fattiga – kommunen.

P-G kontrade med en skatt man har i Österrike och många andra länder i Centraleuropa, en turistskatt. Han berättade bara kort och lovade att mejla en längre förklaring. Och det gjorde han. Du kan läsa den nedan. Intressant på min ära. Kanske man till och med skulle kunna sänka den höga kommunalskatten här på Öland och kompensera med den skatt P-G berättar om, alltså turistskatten.

P-G skriver:

Turistskatt

Till skillnad mot svenska turistorter har de österrikiska också direkta skatteintäkter från turisterna och inte enbart från kommuninvånarna. Taxorna varierar och Bad Gastein har en av de högsta skattesatserna om 3 Euro per person och natt. Det ger således dalens tre kommuner motsvarande 60 miljoner svenska kronor i direkt inkomst från turismen.

Varje hotell, pensionat, privatrumsuthyrning och campingplats är enligt lag skyldig att dels rapportera samtliga gäster till de lokala myndigheterna inom 48 timmar efter ankomsten samt dels inkassera turistskatten. Det görs genom att 3 Euro per person läggs till priset för rummet eller ställplatsen för exempelvis husbil. Gästerna är vana att betala några Euro i turistskatt och ingen knorrar.

Varje uthyrare har ett skattenummer och varje månad kommer en faktura från kommunen. Som grundas på den inrapporterade gästlistan. Kontroll i form av inspektioner förekommer. Den som inte sköter hanteringen riskerar höga böter och att bli av med tillståndet. Det är inte värt risken att fuska.

Utan turistskatten skulle inte ortens 4 000 invånare klara av att finansiera den service och den infrastruktur som krävs för att ta hand om tio gånger fler turister, som vistas där samtidigt. Skatten delfinansierar inte bara gator, vägar, vatten- och avlopp utan också direkt en hel del aktiviteter som arrangeras. På sommaren spelar kurorkestern 3-4 gånger i veckan och det arrangeras en hel del andra kulturaktiviteter dessutom. Pengarna används även för PR i form av reklam- och informationsmaterial samt deltagande i turistmässor runt om i Europa. Ett tiotal anställda vid turistbyrån finansieras helt genom turistskatten.

– Någonting för Ölandskommunerna att titta närmare på och kanske driva politiskt på riksnivå! menar P-G. Systemet skulle underlätta det ekonomiskt för lokalbefolkningen.

För dig som vill läsa mer i ämnet:

Om skatten kan du läsa här.
Kommunens hemsida.
Turistbyråns hemsida.


 

Märkt , ,

Död åt ölandsporren!

Om man varit med i mediesvängen en tid märker man snabbt vilka intervjuade människor som har genomgått så kallad medieträning, en mycket populär rörelse som troligen nådde maximal spridning under början av 2000-talet.

Denna träning gick exempelvis ut på att genom enveten upprepning trötta ut intervjuaren, få henne/honom att kasta in handduken.

En annan variant var att med olika knep flytta intervjuarens fokus från ett besvärande, mot ett för en själv fördelaktigare ämne. Detta kunde ske genom ”tvärt ämnesbyte”, alternativt ”svara på annan fråga än den ställda”.

Den första konstformen, upprepningsmetoden, kunde bli synnerligen god underhållning. Den som hörde finansminister Bosse Ringholm upprepa en och samma mening ”hundra gånger” under en presskonferens 1999 glömmer det aldrig. I detta korta klipp hinner han bara säga den tre gånger.

Medieträningens grund var tjat, och är det kanske fortfarande. Upprepa din ståndpunkt tills intervjuaren ger upp. Och det gör de flesta. Som reporter riskerar man att själv framstå som idiot om man upprepar frågan lika många gånger som den intervjuade upprepar svaret. Men heder åt den reporter som aldrig ger sig.

Inom reklam- och företagsvärlden tycks många tro att upprepade superlativer är nyckeln till framgång med budskapet. Inget kan vara felaktigare. Ju mer man tjatar, desto tristare blir det. Ju mer man höjer en sak till skyarna, desto mer sjunker den ihop. Ju flera adjektiv, desto sämre soppa. Ju flera utropstecken man sätter efter ett slutord, desto svagare blir effekten.

I dag läser jag en företagstidning om Öland. Företaget ligger på ön och vill tydligen få Öland att framstå som paradiset på jorden – givetvis för sitt eget bästas, för sin egen framgångs skull. I två korta artiklar hinner man bre på så det skummar om Ölandsgrädden. Några exempel:

”Det är ingen bra sommar om vi inte hade varit på Öland, brukade barnen säga.”

”Vi älskar Öland och skulle inte vilja driva vårt företag någon annanstans.”

”_ _ _ flytten till Öland var det bästa de någonsin gjort.”

”Det är så fint att via den här boken kunna få förmedla den kärlek jag har till Öland, och att sedan få kärlek tillbaka från de som läser och uppskattar boken.”

”Jag har flyttat många gånger i mitt liv, men aldrig tidigare blivit så väl mottagen och bemött som jag blivit här på Öland.”

”När jag tittar tillbaka i backspegeln var flytten hit det bästa vi har gjort.”

”_ _ _och boken _ _ _ är min kärleksförklaring till Öland och det nya liv som Öland har givit oss.”

Jag kallar detta Ölandsporr. Alla som bott på olika platser i världen vet att det finns tusen lika underbara ställen som Öland, att alla platser har sina för- och nackdelar. Och att det ingenstans bor idel änglar eller endast avskum.

Därför: Död åt medieträningen. Död åt Ölandsglorifieringen. Död åt Ölandsporren!

SuneFlisa
Sune Flisa
chefredaktör

Märkt , , , ,

Då var det 24 maj 2018

Sandvik_24maj_2018Sandvik på norra Öland för exakt två år sedan. Kuperat landskap för en sörölänning. Jag minns att solen gassade och att det var varmt – och en underbar medvind på väg söderut igen. Jag låg långa sträckor i 30-35 knutar på min Monark Thor grön…

Sandvik_02_24maj_2018Hamnen i Sandvik. Som cyklist håller jag alltid koll på flaggor, inte för att jag gillar dem, men för att de visar vindriktningen. Här pekar de åt rätt håll för hemfärden söderut…


Märkt , ,

sång för livet

Vi beger oss åter till Albrunna lund. Fåglarna har sjungit upp sig ordentligt nu…


 

Märkt , , , ,

tillträde förbjudet

Häng med kulturorganet ut på Schäferiängarna nästan längst ned på södra Öland. Här råder nu tillträdesförbud fram till 1 september på grund av alla häckande fåglar.


 

Märkt ,

måhända flugig idé om fluga in spe

rastplats_cykelleden_Klovenhill_3Öländsk vintercykling, foto från 9 januari. Spirande gräs, många plusgrader…

Under mina nästan 300 mil på cykel från nyår till i dag har jag kanske mött eller kört om ett halvt dussin cyklister, varav fem bara ”bycyklade”.

Det är tomt på cykelleden till Grönhögen. Det är tomt på vägen ned till Udden, trots att den får många besökare i bil. Och så har det varit sen i höstas, trots att vi länge har haft vårtemperaturer. Vi har inte ens haft vinter. Klimatförändringarna gör trenden både tydlig och trolig: Vintern på Öland kan användas till tidigare typiska sommaraktiviteter – som cykling.

Plocka bort alla amatörer och anställ ett proffs som får snurr på cyklandet på ön. Jobba med Bornholm som förebild. Den lilla ön drar till sig 150 000 cyklister varje år – trots att du måste nöta bänk under flera timmar på färjan dit.

En ny variant kan alltså bli möjlig på Öland: Vintercykling! En sån skulle kunna locka motionärer och elithojare från Norden och norra Europa. Gör det nu när den svenska kronan faller fritt mot nya bottenrekord!

PS. En liknande möjlighet är ”husbilsvinter på Öland”. Kan tänka mig att tusentals tyskar, belgare och holländare skulle nappa direkt om bara möjligheten fanns – och marknadsfördes professionellt.


 

Märkt , ,

Öland snart ett minne blott…

stranderosion_2

– Tjugo meter har här försvunnit av Öland under dom senaste tio femton åren, sa min vän ölänningen och pekade utmed den hårt sargade strandlinjen.

Och med ordet försvunnit menas spolats ut i havet. Där vi står är Öland åtta kilometer brett. Om vi leker med tanken att 1,5 meter av västra Öland drunknar varje år tar det bara 5 333 år innan hela alltet ligger i plurret. Är du förberedd?

stranderosion_1Ett träd har mist fotfästet och ramlat inåt land. Ett annat har störtat i havet. Havets kvarnar mal långsamt men envetet sönder Öland…

stranderosion_3Det är svårt att se på foto, men så här jobbar havets vågor: De gröper ur marken nedtill, jobbar sig längre och längre in. Det grästäckta ”taket” står rakt ut, ibland en hel meter innan det rasar rakt ned i det våta elementet. Inget försvar finns. Rötter och gräs får förr eller senare ge upp.


Märkt ,