Etikettarkiv: Öland

det har blivit höst på södra öland

Några dagars starkare vind har gett havet nya muskler. Dess dån i Grönhögens hamn överröstar allt annat. Men trots höstrusk ligger tempen och svajar runt + 15.


 

Annonser
Taggad , , ,

Bloggen åtta år

I går var det åtta år sedan jag startade föregångaren till denna blogg. Då bodde jag i Jämtland och visste nästan ingenting om Öland…

Här kan du läsa första inlägget.


 

Taggad ,

Vi drar ett varv i eketorps borg

Inträdet är fritt. Häng på!

 


 

Taggad ,

byggen som alla känner till

Ölandsbron-från-FärjestadenVissa byggnationer är så kända att de inte ens behöver en förklarande bildtext. Bron på bilden heter förstås… Jäklar, just nu minns jag inte!

 


 

Taggad , ,

Inte Öland men gärna stockholms skärgård

Var vill människor inte bo när de pensioneras? Svaret är grymt: Man vill inte bo på Öland.

Åre och Norrbottens skärgård hamnar i botten på en undersökning från investeringsföretaget Fundler. Men sen kommer Öland, trea från botten.

De flesta pensionärer vill bosätta sig i Stockholms skärgård, på Bohuskusten och på Österlen. Det visar listan, gjord av Sifo Kantar.

Denna dystra läsning står att finna i dagens Östra Småland.

 


 

Taggad , , ,

då var det 29 januari

Det ensamma trädet på Schäferiet 29 januari 2012.

Ett stycke Ölandsnatur 29 januari 2013.

Vågen i Grönhögens hamn 29 januari 2015.

 

 


 

Taggad ,

höstkreatur

Som tidigare mjölkbonde hyser jag fortfarande uppskattande känslor för alla slags kreatur. Uttrycket ”dum som en ko” är missvisande. Deras försiktiga och avvaktande sätt att bemöta främlingar tyder på gott förstånd. Nästan alla är nyfikna, men vissa tittar bort för att inte visa överdrivet intresse – eller för att de är blyga. Andra låtsas titta bort men håller järnkoll på mig med blicken på sniskan. När isen väl är bruten finns ofta ingen hejd på lusten att umgås.

Dessa charmiga ”betare” träffade jag längs Torngårdsvägen.

.

 

 


 

Taggad , ,

behöver Öland en turistchef?

Har du inte sagt din mening i enkäten om Öland behöver en turistchef kan du göra det här. I kväll 22:00 presenteras resultatet.

 

 


 

Taggad ,

kejsarens nya kläder visas åter upp

I april sa dåvarande turistchefen Staffan Smedfors upp sig. Han skulle jobba till 31 juli, men så blev det inte. Avgående Staffan fick i stället börja slita med ”strategiska frågor och övergripande uppgifter” fram till 31 juli.

Alvarsamt2 frågar: Vet någon vad det betyder!? Och har någon saknat en turistchef på ön?

Nu lär det bara finnas en låtsasturistchef som heter Jens Odevall som också är kommunchef i Borgholm. Men jag är inte säker. Turismbranschens språkliga kommunikationer är lika märkliga som grekiskan eller knoparmojet.

I Barometern 11 april säger Ann Willsund, kommundirektör i Mörbylånga, sen hon fått beskedet att turistchefen kastat in handduken och i stället börjat knåpa med ”strategiska frågor och övergripande uppgifter”:
– Vi får klara oss bäst vi kan. Det kommer att ställa lite krav på oss.

Lärdom: Tänk att det går att klara sig utan turistchef. Det är just denna insikt som aldrig fallit i god jord i någon av kommunerna.

Vi hoppar framåt i tiden. I gårdagens Ölandsbladet berättas om de två nya aspiranterna till turistbranschens högsta ämbete, turistchefskneget.

I artikeln tar Ann Willsund åter till orda:
– De stämmer väl överens med kravprofilen. Det är viktigt med ledarskap, de brinner för vårt varumärke och ser kvaliteten som finns.

Men jisses jävlar. Finns ingen hejd på ordbajset! Men det ska – om möjligt! – bli ännu värre. Kommunalrådet Henrik Yngvesson:
– Båda anser att kommunikation är viktigt. De vill träffa turistföretag, vara tillgängliga och närvarande som turistchef.

Men stopp och belägg! Ska vi verkligen ha en turistchef som vill vara tillgänglig och närvarande och till och med träffa turistföretag!? Alvarsamt2 vill ha en som inte går att nå, som är totalt frånvarande och som avskyr att kommunicera med andra.

Ska vi gissa att tillträdande turistgurun tronar ett halvår eller ett år på taburetten? Alvarsamt2 tippar ett halvår. Sen väntar nya ”strategiska frågor och övergripande uppgifter”.

 

Allan von Kompost
chefredaktör

 

 


 

Taggad ,

vattenläget

Det skvätter lite då och då men alvarsamt2:s ”regnmätare” Storbrobäcken i Skärlöv uppvisade i går inga större mängder forsande vatten.

 

 


 

Taggad ,

vad tycker du?

Du minns kanske att endast nio av våra 49 fullmäktigeledamöter i Mörbylånga kommun svarade på kulturorganets enkätfråga om vi ska ha en eller två kommuner på Öland. Klicka här för att se deras svar.

Sen några dagar tillbaka kan även du tycka till i frågan. Klicka här för att komma till enkäten.

Att tycka till är enkelt. Klicka i ditt svarsalternativ och klicka sen på vote. Klart!

 

 


 

Taggad , , ,

fyra bokstäver: ”Föll förr från skyn”?

10:32 i dag skrek min fru något som förändrade min syn på hela världen, universum, Öland, Gotland, pizzor, politiken och fotbolls-VM: – Det regnar!

Jag rusade ut. Jo, det regnade. För dig som inte vet vad regn är ska jag berätta: Regn är vattendroppar som faller från molnen!

När jag skriver detta vet jag inte om jag gör det i en dröm – eller i verkligheten.

Hur som helst: 10:36 upphörde regnet.

 

 


 

Taggad , ,

vattentröst

Kulturorganets utsände på vattenspaning på bro över Åbybäcken.

Finns det nåt vatten kvar på Öland, eller har solen för länge sedan förångat det och dunstat ut ångan i rymden? Jo då, det finns faktiskt fortfarande lite vådis kvar på ön. Det visar kulturorganets vattenspaning. Men det handlar om ytterst små mängder.

När detta skrivs 9 juli spår SMHI 36 millimeters nederbörd under kommande torsdag, fredag. Men så har prognoserna sett ut under långa tider: Sannolika regn har hux flux ”försvunnit” och ersatts av en stor gul sol.

Nedan presenterar vi lite H2O-tröst för ökenrävar, uttorkade och törstiga. Vi visar också några konsekvenser av vattenbristen.

I Möckelmossen finns fortfarande vatten, men inte mycket.

Vattentillgången i Triberga mosse ser bra ut.

Pumpen vid Skärlövs hamn ger fint vatten efter bara några pumptag. Hur mycket vådis som finns där nere under brunnslocket vet vi dock inte.

I en kanal i Segerstadstrakten finns gröna växter i botten. Det finns alltså vatten – eller åtminstone fukt – i kanalbotten. Växtligheten blir brunare ju högre upp från botten den står. Troligen är kanalen helt torr inom några veckor om torkan består.

Det är i kanaler som dessa som det fortfarande finns ”åtminstone fuktighet” kvar i botten. På flygfotot ser vi ned mot fyren i Segerstad. En sommar som denna är det nog många som önskar att kanalerna som för vatten ut i havet aldrig grävdes. Observera att detta foto är taget under vintern för flera år sedan.

Bevattningsdammen i Skärlöv har en bottensats vådis kvar. Troligtvis har man använt stora delar av förrådet, eftersom säden väster om dammen ser grön och fin ut. Se fotot nedan.

Denna säd bredvid dammen är sannolikt bevattnad. Den grönskar medan obevattnade fält har mognat alldeles för tidigt och blivit ”skördegula” redan i juni.

Ett annat sädesfält, alldeles gulvitt på grund av torkan. Det är alltså moget, men troligen innehåller axen förkrympta sädeskorn.

Från bron över Åbybäcken såg vi något blått i botten… Jo då, det var vatten! Inte mycket, men vatten. Och växtligheten längs bäcken är underbart grön, fräsch, frisk. Ett normalår skulle denna frodighet synas överallt.

En redan i slutet av juni helt gul björk. Vi utgick från att större träd med sina större rotsystem har lättare att överleva torka, men nu tvivlar vi. Vi har sett ungefär lika många vissnande träd av alla storlekar.

Den här lilla björken är ännu inte helt  gul. Den bör kunna klara sig bra – om regn kommer ”snart”. Den stora frågan är vad ”snart” kan innebära.

 

 


 

 

Taggad , , ,

kulturorganet vattenspanar

Det är så torrt att gräset knastrar, strupen rosslar och träden dör. Men hav tröst. Kulturorganet har varit ute på vattenspaning och faktiskt gjort ett och annat flytande fynd. Vi återkommer sålunda i ämnet…

Det krävdes bara fem sex pumptag innan det sprutade en jämn stråle glasklart vatten ur denna vackra pump av äldre modell. I kommande inlägg avslöjar vi var den är placerad.

 

 


 

Taggad , , , ,

trädångest

Om man gör en liten tur i Småland inser man hur få träd vi har – på Öland!

Och de kan bli ännu färre om torkan fortsätter. Redan nu ser man tydliga tecken på att många träd och buskar mår dåligt. De gulnar och tappar löv – ofta med början i toppen.

Att ask och alm dör är vi vana vid sedan länge men nu visar till och med björken sjukdomstecken, exempelvis gula blad. När björken inte får tillräckligt med vatten dör bladen. Det är ett sätt att överleva torkan; ju färre blad trädet har desto mindre vatten behövs. Men bladfällningen har sitt pris, den försvagar trädet under den långa tiden till våren.

Även om det börjar spöregna kommer inga nya blad. De kommer först nästa år.

En bra tröst i bedrövelsen är att det ofta krävs flera års torka för att träd ska dö.

En dålig tröst i bedrövelsen är att tiodygnsprognosen för exempelvis Södra Möckleby kan karaktäriseras som ”mindre uppmuntrande läsning”.

 

 


 

Taggad , , ,

dagens ölandsbild 8 juni 2018

Betande kreatur i solnedgången vid Eckels udde.

 

 


 

Taggad ,

dags att hoja igen…

Denna gång styr vi söderut på norra Ölands västsida, mellan Sandvik och Djupvik…

 

 


 

Taggad , , ,

att gå åt samma håll – men vart?

Så börjar spektaklet igen. Öland söker ny turistchef. Hen ska fokusera på åtta mål. Det är begripligt. Men sedan börjar snömoset spruta som koskit ur gödseltunna i artikel Östra Småland.
– Nu riktar vi blickarna framåt med tillförsikt och framtidshopp för Ölands turistverksamhet, säger Henrik Yngvesson, ordförande för Ölands kommunalförbund.

Den nya chefen ska ”fokusera på gott ledarskap och lyhördhet”. Det ska finnas en ”operativ arbetsgrupp” för nystarten av organisationen.

– Det är för att vi vill försäkra oss om att den nya turistchefen går åt det håll som vi vill, säger samme man.

Denna operativa arbetsgrupp ska bestå av Borgholms och Mörbylångas kommunchefer och de båda kommunernas näringslivschefer. Östra Småland skriver: ”Något som kan ses som ett problem i sammanhanget är att Mörbylånga inte har någon näringslivschef.”

God morgon.

 

Allan von Kompost
tf chefredaktör

 

 


 

Taggad ,

ett paralyserat Öland

”Människans ansvar att bekämpa sjukan”. Så lyder rubriken på ett helt uppslag om almsjukan i dagens Östra Småland. I flera artiklar konstateras att man lyckats bra med bekämpningen på Gotland, medan ansvariga på Öland tycks mer eller mindre handlingsförlamade.

Alvarsamt och alvarsamt2 har i mängder av artiklar under flera års tid tagit upp ämnet almsjukan, utan någon som helst respons från kommun eller Länsstyrelse. Tvärt om, medborgarförslag har kastats i papperskorgen och inställningen ”allt går över” har styrt det politiska tänkandet. Då går det som det går. Öland strösslas med avbarkade, vita, döda träd – monument över maktlösa och fega politiker. Det kallas turismutveckling.

Ett enda betyg kan delas ut: Underkänt.

 

Laurha Porthin von Weshenstråhle
tf redaktionschef

 

 


 

Taggad , ,

varning för maximala skönhetsupplevelser

När man hojar på vissa delar av norra Öland ökar riskerna för ”maximala skönhetsupplevelser”. Dessa kan i sin tur kan leda till att man kör rakt ut i ”den gula härligheten” och slår ihjäl sig mot klipporna långt där under. Vid horisonten skymtar Blå jungfrun.

Vid åsynen av denna jättelika friluftsskulptur fick jag associationer till den kinesiska terracottaarmén. Filmer om cykelturer i dessa trakter kommer småningom…

 

 


 

Taggad

på turné

Ni minns kanske Ulf Peder Olrogs parodi på Frans G Bengtssons dikt Balladen om franske kungens spelmän.

Refrängen lyder:

Vi har varit på turné
och har kommit lätt på sne’,
finns det ingen som kan säga var vi e’?

Denna stump sjöng jag för mig själv då jag hojade runt i trakterna kring Löt utan vare sig karta, gps, smartphone eller kompass. Det är roligare att slumphoja än att målhoja. För vart man än pinnar på kommer man alltid fram till något.

Kyrkorna förföljde mig. Jag cyklade från kyrkan i Löt och hamnade vid kyrkan i Alböke. Jag tog ny sats och cyklade 136 söderut för att komma till Löt igen. Men icke. Skylt efter skylt berättade om andra byar: Unneberg, Lundegård, Hagslätten. Men dit ville jag inte. En vandrare rådde mig att vända. Jag lydde och kom till Löt igen.

Från Löt drog jag – på chans – höger, vänster vid skylt Valsnäs och sen rakt fram tills vägen tog slut. Då var jag på Boudden.

Som jag sa: Man kommer alltid fram till något.

 

 


 

Taggad , , , ,

paradis utan namn

Åt söder. Längst bort på udden ligger två hus alldeles nära havet. Jag undrar om de är bebodda?

Havet drog. Men jag fann ingen väg dit. Frågade vänlig tant som gav mig råd. Det var ingen autobahn men den kallas för väg. Jag hojade på. Det var ingen väg, mer än kostig som vartefter blev stig som senare blev ingenting. Men jag kom till havet och kände mig fri. Här hörde jag den kraftigaste tystnad jag nånsin upplevt på Öland. Jag kände mig som Robinson Crusoe. Inte en människa, bara en skock kreatur som brölande på avstånd – och några måsar.

Platsen? Ingen aning. Men en film om turen dit kommer småningom…

Norrut – mot evigheten. För den fotointresserade kan jag berätta att bilderna är tagna med aktionkameran GoPro Hero 6 Black.

Tydligen har några människor hittat hit före mig. För vid slutsationen låg denna välbyggda ”sitta-och-njuta-möbel”.

 

 


 

Taggad ,

fyr till fyr, del III

Sista etappen. Målet är Långe Erik, fyren i norr. Utgångspunkten var Långe Jan, fyren i söder. Jag for utmed östra Ölandssidan mot norr, halkade över på västra och fortsatte målmedveten mot målet. En tanke slog mig: Öland är längre än jag föreställt mig.

Dramatisk, trasmattisk korsning bland bodarna i Byxelkrok.

Från hamnen i Byxelkrok ser Blå Jungfrun ut som en soldathjälm, modell brittisk under WW2. Ön har en gång ägts av Torsten Kreuger, bror till tändstickskungen Ivar Kreuger. Sedan 1926 är den nationalpark.

Dessa sjömärken låg i en hög på ett bord i Byxelkrok. Men de är inte fullstora, bara miniatyrer, typ leksaksmodeller.

Blå Jungfrun uppe i högra hörnet tycks sväva på nåt slags moln en bit över vattenytan. Fotot är taget från hamnen i Byxelkrok.

Bilder som denna tycker jag om att ta. Den är ”treskiktad”: En bakgrund, några hus, en förgrundshändelse. Jag tänkte ta bilder av bara husen, men hörde att några människor närmade sig. Blixtsnabbt fick jag igång kameran och knäppte mer eller mindre från höften. Förgrundsfigurerna var borta inom några få sekunder.

Det är svårt att tänka sig att det finns nåt så smalspårigt som denna järnväg. Spårvidden är bara 600 millimeter. Den trafikeras sommartid. Klicka här på Böda Skogsjärnväg så får du veta mera. Fotografiskt är det för mig självklart att spåret går diagonalt från ett hörn. Hade det gått rakt mitt i bild skulle resultatet bli ”dött”.

I närheten av Böda hamn. Alldeles utanför bild till höger höll man på att skapa en majbrasa av gigantiska mått. Om den gick att tända i ovädret sista april vet jag inte. Jag gjorde min Ölandsodyssé 28 april…

Fulsnygg pråm i Böda hamn. Rent fotografiskt lockar den mig med sin kladdiga lera, buckliga bordläggning, läskiga färg och märkliga mekanik på däck. Och som så ofta försöker jag bygga mina foton av diagonaler.

Det här är inte Trollskogen. Men jag är nära den. Här fanns skyltar som berättade att dessa tallar hade svaga rötter och att man riskerade att få stammarna i huvudet. Jag skyndade vidare norrut…

I vattenbrynet på Neptuni åkrar. Åkrarna är inget annat än klapperstensfält. På dem växer nästan ingenting annat än blåeld. Det är Carl von Linné som satt namn på detta märkliga kustlandskap.

Neptuni åkrar liknar ingenting annat jag sett. På Länsstyrelsens sajt om åkrarna kan man läsa: ”På sommaren övergår de grå fälten till ett färgsprakande hav av blommande blåeld. Denna växt är dock inte ursprunglig på Öland utan har införts med människans hjälp. 1934 landades en båtlast med grus från Ven i Byxelkrok. Gruset innehöll blåeldsfrön som spred sig och idag växer blåeld på flera ställen på Öland.”

Från Neptuni åkrar ser Blå Jungfrun ut att sväva ännu högre upp i luften än från Byxelkrok. Här liknar hon ett flygande tefat högt över vattenytan.

Det är stora åkerlappar vi talar om. Ser du de tre fiskarna vid horisonten? Jag skulle tro att de fiskar havsöring. Denna bilds idé bygger helt på diagonalen från nedre vänstra hörnet till det övre högra. Ögat läser automatiskt av bilden utmed den linjen.

Jag närmar mig slutmålet Långe Erik som jag här ser på andra sidan Grankullaviken. Avståndet till fyren är här 3,8 kilometer. Här finns ingen diagonal att hänga upp bilden på. Den blir därför ”tamare”. Men vad gör man? Man kan ju inte trolla!

Bara ett stenkast kvar till målsnöret. Vägen ut till fyren går på en enkel bro, knappt hundra meter lång.

Nästan kritvita stenar ligger utspridda som vita sockerpiller utmed bron ut till Långe Erik.

Fyren och den sedan länge stängda fyrmästarbostaden. Fyren är byggd 1845 och är 32 meter hög. Mer om fyren läser du här.

Ljuset var här denna dag pastellaktigt, alldeles jämnt utan skuggor eller dagrar. Det bidrog till att ge stället en lugn och harmonisk framtoning. Till höger om fyren skymtar SMHI:s inhägnade väderstation.

Stora drivor av små musslor på stranden nära fyren. Jag kan ingenting om musslor, men nog måste det vara blåmusslor?

Bukten söder om fyren, en del av Grankullaviken. Ön – eller halvön – som fyren ligger på är nästan exakt 500 meter lång från nordväst till sydost.

Dramatiskt växta träd i skarp kontrast till fyrens arkitektoniska stramhet. Sommartid kan du gå upp i fyren. Efter 138 trappsteg når du balkongen på 28 meters höjd.

Så där, ja. Uppdraget är slutfört. Jag har rest från fyr till fyr, från Ölands absoluta sydspets till dess absoluta nordspets, 137 kilometer fågelvägen. Två koppar kaffe och sen tillbaka! 

Del I av resan läser du här.
Del II av resan läser du här.

 

 


 

Taggad , ,

fyr till fyr, del II

På min rutt från fyr till fyr, från Långe Jan till Långe Erik, irrar jag nu omkring lite hit och dit på mellersta Öland. Det är avkopplande att inte ha gps eller karta med sig – utan bara styra dit hjulen pekar eller lusten drar – eller vinden vill. Och den vill mycket på Öland!

Del I av resan kan du läsa här.

Vatten vid Hulterstad. Olika vatten har uppstått snabbt och oväntat denna vår. Man känner ofta inte riktigt igen sig, vilket är spännande.

Nu hoppar vi till västra sidan, till Stora Rör. Där tänkte jag plåta nåt helt annat när dessa svanar dök upp. Okey, då. Ni får väl vara med.

Snart dags att masta på i Stora Rör. Förr seglade jag både jollar och kölbåtar men nu för tiden seglar jag hellre i fantasin. Kanske kan man kalla det ”torrsegling”?

Idyll i Gillsättra. Dit kom jag av en ren slump. Där var fridfullt så jag tog några fler bilder där av ”Törnrosakaraktär”…

En bild som denna skulle kunna tas på ”miljoner” ställen på Öland. Men den är knäppt i Gillsättra och ingen annanstans!

Motljus är alltid spännande att fotografera i – och svårare än i medljus. Ett bra alternativ för dig som inte är så van fotograf är att ställa in kameran på gaffelexponering. Kameran tar då oftast tre bilder snabbt efter varandra, ibland fem, med olika exponeringar. En av dem blir bäst. Men så är det vid all fotografering, även utan gaffelexponering: Om du så tar tusen bilder av samma motiv blir alltid bara en bäst. Här är vi kvar i Gillsättra.

Den som byggt den här ladan måtte ha varit estet ut i ögonfransarna. Vilka proportioner, vilket sinne för spelet mellan det osymmetriska och det symmetriska. Och jag ger mig 17 på att den byggdes utan ritningar. Den ligger i Gillsättra.

Klockargården ligger vid kyrkan i Löt. I Klockargården lär hållas dagverksamhet för demenshandikappade.

Kyrkogården i Löt har ett lite Japaninfluerat stuk, se bara på porten och dess tak. Jag driver ofta omkring på kyrkogårdar. Memento mori! Oh, ja. Jag minns!

Det är med viss bävan jag gläntar på porten till en kyrka. De religiösa uttrycken och ceremonierna är för mig motbjudande och tillgjorda. Men kyrkogårdens invånare har mycket att berätta – om man ger sig tid att lyssna…

Nämndemannen Pehr Pehrsens sten till höger berättar att han levde mellan 1856 och 1928. Pehr föddes alltså samma år som Krimkriget avslutades. Han dog det år Per-Albin Hansson lanserade begreppet ”folkhemmet” i ett riksdagstal, och de första regelbundna TV-sändningarna inleddes i New York, en halvtimme om dagen tre dagar i veckan. I år fyller alltså den reguljära teven 90 år. Tänk vad man lär sig under en kyrkogårdspromenad i Löt på Öland!

Fiskar är vackra djur. Jag gick in i Kårehamns Fisk & Havskök och frågade om jag fick fotografera fisken i diskarna. Det fick jag. Men det kostade: Jag blev hungrig! Lösningen var enkel: Det var bara att gå några steg mot havet…

… och kliva in på deras fina krog. Underbar Fish and Chips för 145 Gurra. Hett, perfekt stekt, god sås, spröd fisk med gyllene yta, chips som smakar riktig potatis. Dessutom pigg och kul personal. Denna lilla krog får 6 stjärnor av 5 möjliga.

I Kårehamn sitter husbilsfolket i sina vilstolar och tittar ut över… Tja, jag vet inte, men nåt är det i alla fall. Och så är det överallt i världen: Man köper sig en husbil för en miljon. Och två vilstolar á 199 kronor. Det gör 1 00 0398 kronor. Man sitter upp i miljoninvesteringen, han kör, hon sitter bredvid. Så åker man nånstans, stannar, sätter omedelbart ut vilstolarna och sätter sig och tittar ut över nånting… Det blir dyra vilstolar. Under nästa Ölandsodyssé ska jag förbaske mig hitta svaret på vad man tittar ut över…

Såna här affärskombinationer hittar man bara på vischan. Kläder och foto! Och så ett litet annex med engelsk text: BLUE CORNER, COUTNTRY STORE, KLÄDER, INREDNING, WESTERN, PRESENTER. Stället hittar du i Strandtorp/Löttorp.

Ett självporträtt i ett skyltfönster i Löt. Såna här ”selfies” tog jag ofta i speglar och skyltfönster redan under 1960-talet. Minns att folk tyckte jag betedde mig konstigt och egotrippat. I dag tar man selfies i parti och minut. Det finns till och med kameror och smartphones gjorda speciellt för selfiebilder, med displayer både fram och bak. Hur är det nu? Går utvecklingen bakåt eller framåt? Eller står den helt stilla? Ja, med den frågan i skallen rattade jag vidare norrut – mot Långe Erik. Du läser inlägg nummer tre inom några dagar…

 

 


 

Taggad , ,

fyr till fyr, del I

Finns det ett mer logiskt sätt att försöka se så mycket som möjligt av Öland på en dag än att bila från fyr till fyr? Jag vet inte, men så gjorde jag i går den 28 april. I tre inlägg visar jag det som intresserade mig mest ”att göra foto av”.

Häng med! Vi börjar i söder och irrar oss lite hit och dit mot norr, från fyr till fyr.

Morgon vid Långe Jan. Dessa ”gluttare” stod och blängde i sina teleskop mot ett visst motiv långt ute till havs. På frågan vad som var så intressant fick jag svaret: – Ingenting. Vi ser bara det gamla vanliga. Men lite mer än ”bara det gamla vanliga” var att en hel del ugglor nu har invandrat till Öland. 

Får får ingen trafikundervisning? Dessa nyutsläppta trippade så elegant utmed vägens båda sidor. Men en och annan fårskalle var lite osäker på om det råder höger- eller vänstertrafik och vinglade därför från höger till vänster och vice versa.

Märkligt nog kom tackor och lamm från båda hållen, på väg mot både söder och norr. Jag var dock helt glasklar över min kurs: Mot norr!

Jag tog östra sidan norrut, väg 925 tror jag den heter hos stackars Trafikverket. Tänk att sitta där och sätta in vägnummer i pärmar. Ja, det är såna tankar man kan få när man bilar på Öland… Den här buketten såg jag i Össby.

Vi är kvar i Össby. Vad den här kåken är till för har jag tänkt mycket på – men inte funnit nåt svar på. Nästan inga väggar, bara ett tak…

– Var i helvite är fisken!? Jag har provat allt, men inte ett hugg! Nä, det är inte lätt att vara fiskare i dag. Fråga yrkesfiskarna får du höra. Svaret blir alltid: – Det finns ingen fisk! Märkligt att det då finns fiskare…  Ja, det är mycket man tänker på och inte förstår när man bilar norr ut på Ölands östra sida. Fotot är taget nära Sandby borg.

Runstens kyrka. Här var alldeles tyst, alldeles vindstilla. På vänstra  skölden står det ”NORRA MOTET”, på den högra ”SÖDRA MOTET”. Min teori är att de visar väderstrecken; ”mot” betyder bland annat ”åt”. Och norr ligger åt vänster i bild.

”Trött i Lerkaka”. Det är inte ofta man ser en häst ligga, men den här märren sov både djupt och länge. Trots att jag stod alldeles bredvid och pratade och fotade snusade hon på som en klubbad oxe. Varför vi ibland kallar både människor och hästar för ”klubbade oxar” är sånt man tänker på vid ratten när man pilar norrut på Ölands ostsida. Eller ska vi kalla den östsida? Vilket är rättast? Kan man säga så? Nä, det får bli ”mest rätt” den här gången. Det är också sånt man tänker på ibland när man kör norrut på…

Men vad är det med kusarna i Lerkaka? De bara sover och sover. Å andra sidan kanske man måste vila om man smällt i sig 20 kilo gräs och druckit tre fyra hinkar vådis. Och så blir man ju så trött på alla dönickar som ska stanna och fotografera! Har ni aldrig sett en skönhet förut!?

Det här är föregående hästs bästa kompis. Hon är bara ”halvklubbad”. När jag for vidare från Lerkaka tänkte jag mycket på just denna hage. Om jag minns rätt fanns där fem hästar – och tre eller fyra av dem låg och sov, helt utslagna – som ”klubbade oxar”. Är det månne nåt med luften i Lerkaka?

Här i Lerkaka möts 1000-talet och 1800-talet. Typen är ”stubbkvarn”. Omkring 1860 kom den holländska typen till ön. Den kallades ”holländare”. Under 1800-talet fanns runt 2 000 väderkvarnar på Öland.

Här i Lerkaka möts flera tusental. Modern vindkraft började utvecklas runt 1970, men vindsnurror för vattenpumpning fanns redan för 2 000 år sedan i Kina och för 1 500 år sedan i Persien. Ingenting är nytt under solen. Som alla kan se står det så här på stenen: ”Olof och Gammal och Saxe reste denna sten efter Unn, sin fader. Geirvi lät efter sin make här (göra) denna minnesvård. För Rike-Unn hämnades Olof vid ”miomu”. Unn ägde här halva byn.”

Den första av de tre etapperna på väg mot Långe Erik avslutar vi vid vackra och intressanta Gärdslösa prästgård. Du kan läsa mycket mer om den här.

 

 


 

Taggad , ,

utsikter från ”mitt” bord vid havet

De två sofforna är nog snickrade av drivved, för hundra år sen. Eller tusen. Bordet likaså. Hela möbelgruppen är vinglig och nån gång om året måste man sätta in ”livsuppehållande behandling” för att inte hela klabbet ska rasa samman och av misstag tas för ”lämplig majbrasa”. Men här sitter man som en kung och inte på något ställe i hela världen smakar kaffet lika bra som här. Det är magi på högsta nivå.

Man hör egentligen ingenting mer än vågbrus och vindbrus och nu på våren, fågelsång. Och man ser egentligen ingenting mer än grönt vatten, blått vatten, vitt vågskum, vita svanar och en massa stenar som en jätte kastade ut i plurret för flera tusen år sedan. Det är magi på högsta nivå.

 

 


 

Taggad , ,
Annonser