humlejobb

Vi fortsätter en stund på temat humlor…

Under min cykelsejour på Österlen för nån månad sen såg jag papplådor som väckte min nyfikenhet…

Vad jag kan förstå kan man köpa eller hyra såna här humlesamhällen och få hjälp med pollinationen av det man odlar.

Lådorna stod vid sidan av ett tiotal enkla men enorma växthus, säkert 80 meter långa. Tygstyckena rörde sig lojt i vinden, och det var alldeles knäpptyst här en mil in från kusten. Jag såg inga människor, bara väldiga odlingar av äpplen och dessa bär, som jag tror är körsbär.

Här inne gör humlorna nytta – innan de dör av svält…

 

---

 

en bit österlen

Med 30 Österlenmil i tröttbenen känns det skönt att bildberätta om magiska Österlen annat än genom cyklistögon.

Nedanstående bilder är av två typer:

1) Så här ser det ut; världen sedd med turistögon.
2) Den här bilden är för mig intressant som bild. Vad den visar är i sammanhanget ganska ointressant.

Jag inleder med några foton av typ ett. Du ser nog var typ två tar över…

Glimminge hus vänder sin skuggsida mot mig.

Havsutsikt.

Hästar mot horisonten.

Skånefjäll.

Majs och segel.

Österlenkust.

Brantevik.

Strand.

Strandklippor.

Äng.

Handskarna.

Näten.

Motorn.

Flaggan.

Soffan.

Kafeet.

Dörren.

Skuggan.

Kajplats.

Hon, den gamla.

 

---

 

 

en cykelled är en cykelled – eller?

Efter fyra dagars cykling i skånska Österlen vet jag att cykelbanor kan se mycket olika ut. Fem till tretton timmars daglig hojning lärde mig en hel del i ämnet ”cykelledsutformning”.

Skillnaderna mellan lederna på Öland och de jag hojade på i Österlen är stora.

Den största skillnaden mellan lederna i Österlen och på södra Öland är frånvaron av det förhatliga och vassa grus som används i ledens ytterkant på Öland. I Österlen finns inget grus; asfalten och naturen ligger sida vid sida. Följaktligen är leden helt fri från det vassa och däckslitande grus som ligger på Fyr till fyr-leden.

Övergången mellan asfalt och grus blir mycket mjukare och naturligare i Österlen än på Öland. På Öland ger lederna ett mycket mer disciplinerat och ”tuktat” intryck.

På några få ställen gick leden på naturstig med mycket fint grus och sand. Ombyte förnöjer. Som cyklist är det rätt skönt att få byta cykelstil ibland. Hojning på sand kräver helt andra tag än på snabb asfalt.

I Österlen har lederna många fler toaletter än på södra Öland.

Österlenlederna har också många fler rastplatser, sköna sådana!

Utanför Simrishamn finns flera utegym bredvid leden.

Där finns också Wifi och belysning utmed stora delar av leden.

Ordning och reda på rastplatserna. På södra Öland får man söka länge efter enklaste papperspelle.

Hav, cykelled, å. Kan det bli bättre?

Lyckligtvis håller man borta alla ”gräsklippningsfundamentalister” utmed leden. Intrycket blir ”vackert och naturligt”.

På många ställen slingrar sig leden fram som en orm. Ormen ger omväxlande cykling. Tyvärr finns fartdårar även inom cykelkåren, som tar för givet att de alltid har förkörsrätt. Man cyklar om utan signal och saktar aldrig in vid möten, inte ens med barn. Såna ska ha pisk med cykelkedja på bara stjärten!

Leden söder om Brantevik.

Som att hoja genom en underbar högvuxen äng!

Bokskog ger märkligt ljus.

Ned mot Kivik. Sammanfattningsvis tycker jag att cykellederna i Österlen är naturligare och mer varierande än på Öland. Landskapet är också duktigt kuperat. Österlenlederna besväras inte heller av det vassa grus som kantar Fyr till fyr-leden. Lederna är i princip helt grusfria. Under 30 timmars cykling på asfalt körde jag inte på ett enda större vasst gruskorn. Negativt är att skyltningen här och var kunde vara bättre. Den blir dock aldrig så dålig som på Öland.

 

---