Ett gammalt förslag om hur cykelleden Fyr till fyr ska kunna ta sig förbi Karl X Gustavs mur på södra Öland kan fortfarande vara aktuellt.
Som första media i världen har kulturorganet provcyklat den anrika sträckan där sannolikt Gustav Vasa en gång ridit fram i något brådskande ärende till Ottenby kungsgård…
I november förra året skrev kulturorganet:
Under det nästan år som gått har vi nån gång kunnat läsa att projektledaren för Fyr till fyr-cykelleden fått allt bättre kontakt med berörda myndigheter. Men vad kulturorganet erfar har en slutlig lösning för ledens dragning nere vid muren ännu inte presenterats officiellt.
Kulturorganet cyklade ned till murskrället för att studera den segdragna långbänken på plats…
Se också filmen Stopp för cykelleden
Läs också Måttet är rågat
Det blir grönt. Det blir grönare. Det känns som att cykla genom ett salladshuvud – i det hårda motljuset i skogen ned mot havet. När vi kommer ut på andra sidan ser vi ut över Schäferiängarna…
I denna film sätts den lilla hjälmmonterade actionkameran GoPro på svåra prov. Ljuset växlar sekund för sekund och kontrasterna är enorma.
Värt att veta är att det fortfarande är sommar. Det är i dag 26 dagar kvar till den meteorologiska hösten på södra Öland…
Vid Kungsstenarna, Ottenby, står numera något slags buske inhägnad, sannolikt för att inte skadas av betande kritter, får och hjortar. 
Busken i närbild. Nån som vet nåt om den?
Bur, modell mindre. I bakgrunden Kalmarsund.
Vid inträdet till avträdet får man koncis undervisning i hur en korrekt sittning ska utföras. Den ordlösa lektionen ges i Ottenby, vid parkeringen intill vägen ned mot gamla fågeltornet.
Det är dags att gå till kungs. Så här kan det inte fortsätta. Kulturorganet skriver nu öppet brev till kungen för att få ordning på cykelledsdragningen förbi muren nere i Ottenby. Kungens ”sannolikt positiva svar” publiceras så snart det har anlänt.
Vi startar dagens februaricykling nere vid vattenbrynet innanför Sandviksreveln. Fram till 1 april är det tillåtet att röra sig på Schäferiängarna, södra Ölands kanske mest fascinerande naturområde.
Härifrån cyklar vi mot Kyrkängen. På vägen dit knatar vi upp i gamla fågeltornet och ser ut över det öde landskapet och det kalla havet.
När vi tagit av mot Kyrkängen kan du med falkblick först se en mindre grupp hjortar som springer snabbt långt bort på vänster sida av leden, mellan 11:50 och 11:58 in i filmen. En större flock står och bligar på oss innan den kutar iväg, mellan 12:30 och 12:58, också den långt bort till vänster in bland träden, innan och efter att vi cyklat över en liten bro.
Observera att du kan se filmen i upplösningen 4 K/2 160 p. När du är i Youtube, klicka på ”kugghjulet” längst ned till höger för att hitta maximal upplösning.
Nu trampar vi igång!
Vill du känna dig helt ensam på Öland – ja, i hela världen – ska du vandra på Schäferiängarna. Det är tillåtet fram till 1 april. Här är vi på stranden innanför Sandviksreveln. Snart visar vi en film om en cykeltur härifrån till… Ja, säg det. Den som lever får se…
I den alltid öppna värmestugan nere på Fyrplatsen hänger barnteckningar som näsdukar på ett klädesstreck, nästan alltid med typiska Ottenby-, fågel- och fyrmotiv. Här kan man lära sig hur verkligheten verkligen ser ut.
Saga visar oss glada bevingade hästar i varma färger. Saga har fått fram fina rörelser i bilden som utstrålar kraft. Den är ritad på julafton.
Matthiev har ritat den bruna fågeln till vänster. Konstnären till målningen i mitten är för mig okänd, men alla fyra personer är namngivna: Tommy, Ebba, Sebbe och Laila (kanske, hela namnet syns inte). Dessa fyra personer är biologer. Verket heter ”Biologer på vift”. Havslandskapet till höger saknar uppgift om konstnär. Bilden ger ett extremt moget intryck för att vara gjord av ett barn.
Denna kraftfulla kritteckning för tankarna till Edvard Munchs målning ”Skriet”. Den är gjord av Elina på julafton 2018.
Havsörnen till vänster är så nonchalant men elegant återgiven med några få grova horisontella streck i svart och violett. Den svävar verkligen där uppe i skyn. Inget plottrande med detaljer här!
Murens västra ände där cykelleden är tänkt att smita förbi.”Om 15 år kommer den här delen av Öland att falla ihop som ett korthus.” Det säger Claes Elmin, Grönhögen, i Ölandsbladet 22 november.
Claes menar att varje litet beslut spelar stor roll för hur framtiden på södra Öland ska bli. Som exempel på ett sådant litet beslut nämner han dragningen av cykelleden Fyr till fyr.
”_ _ _ det är alldeles tokigt att riksantikvarien och Statens Fastighetsverk säjer nej till att dra leden söder om Karl X mur”, säger Claes Elmin.
Claes har gjort en enkät och frågat människor i området. Han kallar den ”Vad tycker folket?” 100 personer har hittills svarat och ingen av dem störs av cykelleden.
Kulturorganet instämmer i folkets svar – och håller med Claes Elmin i hans farhågor om södra Ölands eventuella framtid. Vi har sedan länge förundrats över nejmyndigheternas självgoda framfart, verkens Stockholmsperspektiv och de lokala politikernas handlingsförlamning.
– Vi är inte emot cykelleden. Men vi säjer nej till det aktuella förslaget om hur den ska dras genom Ottenby.
Det säger förvaltaren Johan Henriksson vid Statens Fastighetsverk till kulturorganet nu på morgonen. Det förslag som ogillas går ut på att leden ska gå in vid murens västra ände och vända upp söder om muren mot bilvägen.
– Frågan har diskuterats i flera år, berättar Johan Henriksson.
Flera år!? Varför har den inte lösts under så lång tid? Är projektledningen tafatt? frågar kulturorganet.
– Det vill jag inte uttala mej om, svarar Johan Henriksson som åter poängterar att man inte är emot leden, bara det aktuella dragningsförslaget.
Kan man i stället tänka sig att dra leden i gluggen mellan muren och havet på västra sidan och vidare utmed stranden ned mot fyren?
– Nej, det går inte heller. Vi är för leden men inga nya vägar får byggas. Leden får bara dras på gamla befintliga vägar. Och såna finns! I vårt uppdrag ingår att se längre fram än vår livstid, svarar Johan Henriksson.
Statens Fastighetsverk har ansvar för muren… Ni vill skydda den från cykelledens eventuellt skadliga inverkan samtidigt som muren förfaller och rasar utmed hundratals meter på östra sidan. Hur går det ihop?
– Det handlar tyvärr om för liten pengapåse. Så enkelt är det. Vi skulle gärna vilja restaurera muren, men vi kan inte, avslutar Johan Henriksson, förvaltare vid Statens Fastighetsverk.
Vem av parterna som nu har bollen för en lösning av det inmurade läget återstår att se…
Kulturorganet har i dag sänt kort mejl till Statens Fastighetsverk angående dess nej till cykelled söder om ”muren”. Vi väntar på svar…
För på dagen tre år sedan togs denna bild av den enorma soffan på tomten till dåvarande silversmedjan vid Kungsgården i Ottenby. Kulturorganet föreslog att soffan skulle placeras allra längst ned på Ölands södra udde, en idé som stöddes av några av bloggens läsare. Men så blev det inte; vi bor i en kommun med en helt visionslös politisk ledning. Soffan stod kvar nåt år men plötsligt var den borta. Man kan undra vart den tog vägen. Och varför bra idéer så sällan blir till verklighet…
”Familjens svarta får” är ett känt begrepp. Men ”familjens vita får” är helt okänt – tills nu! Om detta vita Ottenbyfår är ett geni eller en looser får framtiden utvisa. Hur som helst håller det sig på sin kant. Är det utstött av släkten von Besserwisser eller har det frivilligt dragit sig undan familjen Fårskalle?
Detta är vad man ser åt nordost från fågelgömslet nere vid fyren Långe Jan. Här kryllar det av fågel.
För sex år sedan invigdes fågeltornet vid Södra lundsjön, Ottenby. Det extremt korta invigningsanförandet hölls av dåvarande landshövding Stefan Carlsson. Alvarsamt var där.
Tornet kostade 1 100 000 ”statliga” kronor. Inga EU-bidrag var inblandade.
Slå på högtalarna och klicka igång ”bildfilmen”!
Virginia Woolf skrev sin roman ”Mot fyren” 1927. Nästan hundra år senare vill Alvarsamt2 inte vara sämre. Här visar vi videon ”Från fyren”, där vi hojar från Långe Jan till Ottenby kungsgård. Videon ingår i vår serie ”Cykla med alvarsamt2” och ska ses som ett relativt misslyckande med extern ljudupptagning vid videoinspelning.
Främsta orsaken till ”den ljudliga klagosången” var en mikrofon som släppte fästet och därpå klämdes fast mellan två syntetiska tyger som skapade ett vasst och frasande missljud vid varje tramptag.
Men se gärna videon trots de ljudliga mankemangen. Vädret häromdagen var strålande vackert och fåglarna kraxade och kvirrade och pep och det var vår i luften.
Nu trampar vi igång!
Allt fler stänger eller flyttar från Ölands sydspets. Carlas Café har stängt, eller flyttat. Målaren Britt Wiström har stängt sitt förnämliga Ottenby Konstmagasin. Ädelsmeden Karlheinz Sauer har flyttat från sin smedja vid Ottenby Kungsgård. Och snart drar även de sista flyttfåglarna.
Det blir tomt längst ned på ön…
I går blev det sommar igen, indiansommar. Nere i Ottenbylund njöt vi av 18 grader, strålande sol och lagom stark vind för Kite Aerial Photography. Uppe till vänster ser vi Ottenby kungsgård. Vill du följa med på en visning av den stora och vackra gården klickar du här.
Ottenbylund känns som södra Ölands lunga. Eller djungel. Att vandra där är att röra sig i tidlöst land. Det känns som om tid inte finns där, som att det sett ut så här i tusentals år. Jag vet inte om jag har rätt. Jag vill inte veta. Man ska inte veta allt.
Vi ställde kärran på parkeringsplatsen och gick grusvägen ned mot gamla fågeltornet. Vid första avtaget tog vi vänster. En välgjord skylt lovade en kort vandring till Kyrkängen. Under denna lilla runda såg vi tre hjortflockar om mellan 10 och 20 djur med många små kalvar med ständigt och intensivt vispande svansar. Även en och annan ensam hjort kom vandrande ganska nära oss, till synes inte särskilt rädd. Men hjortarna har ett väl inövat säkerhetssystem. När man är mellan 60 och 80 meter ifrån dem flyr de i en graciös galopp.
Den här vandringen är lämplig för dig som inte vill trava på i timmar. Fram och tillbaka blir den bara runt tre kilometer. Och man går på ett mjukt underlag, en bara lätt uppkörd gräsväg. Vid ängen finns en soffa, men tyvärr inget bord. Men så ska det kanske vara i djungeln. Inte för bekvämt. Inte för tillrättalagt.
Man kommer dem ganska nära nu på höstkanten. Hjortarna står lugnt och mäter in avståndet mellan dem och oss. När det minskat till ungefär 80 meter tar de till flykten.
Det är nog detaljer som denna som gör Ottenby till den djungel den är. Ett fällt och kapat träd får ligga kvar. Det gynnar allt: insekterna, fåglarna, växterna – och i förlängningen människan.
En större mossbevuxen husgrund skvallrar om att det sannolikt låg en en ladugårdsbyggnad här en gång i tiden. Tänk om stenar ändå kunde tala.
Att fotografera såna här motiv med hög kontrast i JPG kräver en aning eftertanke. Mäter jag ljuset mitt i ljusfläcken blir resten av bilden alldeles för mörk. Mäter jag i skuggan får jag en överexponering. Jag mätte i gränslandet mellan sol och skugga. En annan metod är att välja exponeringsgaffling.
Typisk vy av leden och omgivningarna. Här råder en ”svalkande tystnad”. Men det finns ett aber, som drabbar hela södra Öland: flyglederna över ön. I stort sett dygnet runt hör man ett trafikflygplan där uppe i det blå.
Där det växer stora fält av brännässlor har det antagligen legat nån form av ”koskitverksamhet” – en lagård eller en gödselstack.
Foderhäcken vid Kyrkängen är stor. Motivet är ett nyttigt exempel för ”exponeringsövningar”. Här gäller det att pricka exakt rätt – och lägga ned en del jobb vid bildbehandlingen.
Målet är nått: Kyrkängen, här fotograferad från sin östra sida. Varför gärdet heter Kyrkängen vet jag inte. Men som sagt, man ska inte veta allt. 
Den är en vacker byggnad, den lilla blå Gezelius paviljong nära fyrplatsen, Ottenby. Just nu hänger Gaila Art på väggarna. Det enkla luftiga rummet med enorma glasytor ger ett nästan transparent intryck. Från världen utanför dörren hör vi tyska, engelska, spanska, holländska och skånska uttryck.
En intressant målning, ”Glitterfield”, med stort djup. Som betraktare kan man undra om man är fri eller på väg att stängas in…
”Love” heter målningen nära dörröppningen där den heta passionen möter den strikta och svala verkligheten. Eftersom jag alltid jagar det enkla uppskattar jag att målningarna hänger ramlösa.
Inte förrän Gezelius paviljong fylldes med målningar insåg jag till fullo byggnadens skönhet. Varför händer inte mer här i denna pärla under hela sommarhalvåret?För en dryg vecka sen gick vi stigen ned mot ”kanontornet” i Ottenby. Men det gick inte att hitta. Vi stötte på ett par i kamouflagekläder med kikare stora som just kanoner och frågade om de kände till var kanontornet låg.
– Kanontornet!? De e ingenting att se, sa mannen barskt.
– Jaså, inte.
– Nä, för det e inget torn, bara ett litet värn.
– Ok, men vet du var det ligger?
– Som jag sa, det är ingenting att se! Och så gick de.
Det finns sålunda fortfarande saker att hitta på södra Öland.
Härlig grusväg ned mot kanontornet.
Trädskulptur av det muskulösa slaget.
Vatten som kommer att bli allt viktigare på södra Öland. Snart vet vi inte vad regn betyder.
Det ligger flera värn utmed vägen.
En av två ingångar, ordentligt låst.
En skabbräv la sig här för att dö. Stanken var förfärlig.
Ett vackert hus som smälter fint in i miljön.
Men det röda ”paketet” hör inte hemma här. Det borde nog ha placerats på ett industriområde i stället. Den som släpat hit det borde få ett ”kreativt straff” – som en domare i USA faktiskt utmäter. Kanske ”att med mejsel och skiftnyckel skruva ned hela paketet och lasta det på en långtradare för transport till skroten.”
Säg, vem som skönast i världen är?
En magnifik rotvälta. Vad jag förstår får såna ligga kvar. Det borde gynna insektslivet.
Även den största kan gå sönder.
Saltstenar för giraffer? Eller älgar? För en hjort når väl inte så högt?
Nere vid Schäferiängarna går en spång ned till stranden. Den får man gå på även nu då det råder tillträdesförbud för ängen.
Träd på land, träd i vatten.
Verk av skogsarbetare på gott humör.
En katt bland hermelinerna. En vacker sådan.
Kanske blixten ville klyva just det här trädet ända ned till marknivå?
En vacker gammal skylt som för länge sen avslutat sin uppgift som informatör.
Det ser ut som is på vattenytan, men är nog pyttesmå växter, kanske alger som bildar gråvita skikt på ytan.Det du ser är inte sten. Det skulpturala knagglet är bark! Den sitter på ett träd strax söder om fågeltornet vid Södra lundsjön. Om du klickar här kan du förresten höra intervjun med dåvarande landshövding Stefan Carlsson, som invigde tornet. Men vi snackar ingenting om bark.
Motiv: Stenröse på Schäferiängarna. Datum: 31 mars. Höjd: 20 meter. Kamera: Fujifilm X30.
