
I fredags var det shortsväder, + 15,1 grader klockan 14:40. Det blev fem mil på hojen och hör och häpna, jag mötte tre cyklister, en av dem till och med på racerhoj.
I Ottenby flödade varmt solljus från flaggblå himmel och den minimala vinden skapade en monumental tystnad nere i Ottenbyskogarna, där några träd blev mina motiv.
Hjortarna brunstar nere i Ottenby. Jag cyklade dit i övertygelsen att jag lätt skulle kunna fälla en bock med några välriktade skott. På väg ned mot gamla fågeltornet cyklade jag lika ljudlöst som en indian i mockasiner. Jag gled fram genom en mäktig natur. Och där stod han! På vänster sida om vägen, bara 40 meter ifrån mig. Vilken bjässe! Vilket djur! Uttryckt på sportfiskespråk var han stor som en flodhäst med ett horn som en uppländsk tusenårig ek. Han måtte väga flera ton.
Jag stannade och lika graciöst som en Idlaflicka gled jag av cykeln. Men vinden låg fel. Bocken kutade in i skogen. Jag efter. Jag tyckte jag var lika tyst en en slingrande snok, men det tyckte inte bocken. När jag smög 30 meter gick han 50. När jag ålade 100 kutade han 120. Jag avbröt. Nu skulle jag använda ett annat vapen, min oerhörda intelligens.
Alltså cyklade jag ned till fågeltornet och tog några bilder och unnade mig en kopp kaffe. Jag kände mig helt övertygad om att jag skulle lyckas. Ingen är så smart som jag! På vägen ned hade jag sett några getter långt in i skogen på andra sidan vägen. Och efter drygt 70 år har jag lärt mig att manligt brukar dras till kvinnligt. Min plan kunde inte misslyckas. Nu du bock, ska du få se på en som kan sina saker…
Nu krävdes total koncentration. Med kamera på 1,5 kg i högerhanden svingade jag mig upp på stålhästen och smygcyklade mot Kungsgården. Nu du, bock! Nu ska jag lura dig! Den överlastade cykeln gled fram lika tyst som en fjäder flyger med vinden. Jag var oerhört imponerad av min plan, redan innan den gav utdelning. Driften, tänkte jag. Brunsten! Den kommer att fälla dej, bock.
Efter 300 meter såg jag nåt vitt till höger inne i skogen. Stannade. Höll andan. Stod staty. Höll andan i över fem minuter, rörde inte ett ögonlock. Nu du, bock…
Väntan… Nu ska vi se vem som är smartast. Jag log för mig själv och njöt av hur bra min plan skulle falla ut. Så oerhört smart jag är. Det går inte att förstå, faktiskt.
Och så kom han, bocken! Några hastiga hopp, två galoppsteg och sen var han borta. Men jag fällde honom. Han blev ett lätt byte. Nästan för enkelt för en riktig smarting.
Hur smart får man egentligen vara?
Varför backar Sydöland – och har gjort så i 50 år? Vad måste göras för att Sydöland inte ska tappa ännu mer av sin bofasta befolkning? Varför händer ingenting?
Frågor som dessa försöker Claes Elinder hitta svar på i sin bok Rädda Sydöland! som ska delas ut gratis till sydölänningar och politiker i Mörbylånga kommun.
* * *
I ett mejl skriver Claes Elinder:
PK äger rum kl 10-11:30 onsdagen den 17 juni i Medborgarhuset i Grönhögen.
Två dagar har jag cyklat runt på södra Öland i strålande sommarväder. Trots finvädret känns ingenting som förr. En dov känsla av ”här hände mer en gång i världen” har smugit sig in – och blivit kvar. Men vad är ”en gång i världen”? Hundra år sedan? Nej, bara några få, säg fem.
Trafiken är lågintensiv, under fem mils cykling möter jag tre cyklister och några få vandrare. Ett av Sveriges vackraste gallerier, Magasinet, är stängt sen flera år. Silversmedjan likaså och Galleri Ottenby på samma tomt står tyst och öde.
Vart är vi på väg? Hur ska det gå för södra Öland?
Ingen vet.
Varför finns den nordligaste färisten på vägen ned mot Långe Jan? Den fyller, vad jag kan se, ingen funktion.
Värre är att den är vass. Kommer du som cykelturist på racerhoj med känsliga däck är risken stor för punka och fälgskador. Det minsta man kan begära är en skylt med rådet att cykla bredvid färisten.
Men varför ha kvar något som inte fyller nån funktion?
Är detta svineri sant så är det förfärligt!
Jag hade inte en aning om denna primitivism. Det luktar medeltid om södra Ölands största turistmagnet.
***
Svaret kom några dagar senare. Du kan läsa det här.
Går det att plåta vilt med fickkamera? Svaret är naturligtvis ja. Allt går att plåta med fickkamera. Hur resultatet blir är en annan femma.
Har man inte ett långt teleobjektiv gäller andra möjligheter. Jag brukar ställa tre frågor till mig själv: Vid vilket avstånd från mig flyr motivdjuren? Vart kommer viltet jag ser att fly? Åt vilket håll? Frågorna är relevanta eftersom allt vilt flyr när du kommer tillräckligt nära. I fallet nedan beräknade jag rätt: De kommer att dra rakt över vägen!
Det gjorde de. Men avståndet var stort. Men, det blev några bilder. Den tekniska kvaliteten är låg men det gör mindre när stämning, färger och väder kanske är viktigare bildkomponenter än hjortarna!
Ett gammalt förslag om hur cykelleden Fyr till fyr ska kunna ta sig förbi Karl X Gustavs mur på södra Öland kan fortfarande vara aktuellt.
Som första media i världen har kulturorganet provcyklat den anrika sträckan där sannolikt Gustav Vasa en gång ridit fram i något brådskande ärende till Ottenby kungsgård…
I november förra året skrev kulturorganet:
Under det nästan år som gått har vi nån gång kunnat läsa att projektledaren för Fyr till fyr-cykelleden fått allt bättre kontakt med berörda myndigheter. Men vad kulturorganet erfar har en slutlig lösning för ledens dragning nere vid muren ännu inte presenterats officiellt.
Kulturorganet cyklade ned till murskrället för att studera den segdragna långbänken på plats…
Se också filmen Stopp för cykelleden
Läs också Måttet är rågat
Det blir grönt. Det blir grönare. Det känns som att cykla genom ett salladshuvud – i det hårda motljuset i skogen ned mot havet. När vi kommer ut på andra sidan ser vi ut över Schäferiängarna…
I denna film sätts den lilla hjälmmonterade actionkameran GoPro på svåra prov. Ljuset växlar sekund för sekund och kontrasterna är enorma.
Värt att veta är att det fortfarande är sommar. Det är i dag 26 dagar kvar till den meteorologiska hösten på södra Öland…
Vid inträdet till avträdet får man koncis undervisning i hur en korrekt sittning ska utföras. Den ordlösa lektionen ges i Ottenby, vid parkeringen intill vägen ned mot gamla fågeltornet.
Det är dags att gå till kungs. Så här kan det inte fortsätta. Kulturorganet skriver nu öppet brev till kungen för att få ordning på cykelledsdragningen förbi muren nere i Ottenby. Kungens ”sannolikt positiva svar” publiceras så snart det har anlänt.
Vi startar dagens februaricykling nere vid vattenbrynet innanför Sandviksreveln. Fram till 1 april är det tillåtet att röra sig på Schäferiängarna, södra Ölands kanske mest fascinerande naturområde.
Härifrån cyklar vi mot Kyrkängen. På vägen dit knatar vi upp i gamla fågeltornet och ser ut över det öde landskapet och det kalla havet.
När vi tagit av mot Kyrkängen kan du med falkblick först se en mindre grupp hjortar som springer snabbt långt bort på vänster sida av leden, mellan 11:50 och 11:58 in i filmen. En större flock står och bligar på oss innan den kutar iväg, mellan 12:30 och 12:58, också den långt bort till vänster in bland träden, innan och efter att vi cyklat över en liten bro.
Observera att du kan se filmen i upplösningen 4 K/2 160 p. När du är i Youtube, klicka på ”kugghjulet” längst ned till höger för att hitta maximal upplösning.
Nu trampar vi igång!
”Om 15 år kommer den här delen av Öland att falla ihop som ett korthus.” Det säger Claes Elmin, Grönhögen, i Ölandsbladet 22 november.
Claes menar att varje litet beslut spelar stor roll för hur framtiden på södra Öland ska bli. Som exempel på ett sådant litet beslut nämner han dragningen av cykelleden Fyr till fyr.
”_ _ _ det är alldeles tokigt att riksantikvarien och Statens Fastighetsverk säjer nej till att dra leden söder om Karl X mur”, säger Claes Elmin.
Claes har gjort en enkät och frågat människor i området. Han kallar den ”Vad tycker folket?” 100 personer har hittills svarat och ingen av dem störs av cykelleden.
Kulturorganet instämmer i folkets svar – och håller med Claes Elmin i hans farhågor om södra Ölands eventuella framtid. Vi har sedan länge förundrats över nejmyndigheternas självgoda framfart, verkens Stockholmsperspektiv och de lokala politikernas handlingsförlamning.
– Vi är inte emot cykelleden. Men vi säjer nej till det aktuella förslaget om hur den ska dras genom Ottenby.
Det säger förvaltaren Johan Henriksson vid Statens Fastighetsverk till kulturorganet nu på morgonen. Det förslag som ogillas går ut på att leden ska gå in vid murens västra ände och vända upp söder om muren mot bilvägen.
– Frågan har diskuterats i flera år, berättar Johan Henriksson.
Flera år!? Varför har den inte lösts under så lång tid? Är projektledningen tafatt? frågar kulturorganet.
– Det vill jag inte uttala mej om, svarar Johan Henriksson som åter poängterar att man inte är emot leden, bara det aktuella dragningsförslaget.
Kan man i stället tänka sig att dra leden i gluggen mellan muren och havet på västra sidan och vidare utmed stranden ned mot fyren?
– Nej, det går inte heller. Vi är för leden men inga nya vägar får byggas. Leden får bara dras på gamla befintliga vägar. Och såna finns! I vårt uppdrag ingår att se längre fram än vår livstid, svarar Johan Henriksson.
Statens Fastighetsverk har ansvar för muren… Ni vill skydda den från cykelledens eventuellt skadliga inverkan samtidigt som muren förfaller och rasar utmed hundratals meter på östra sidan. Hur går det ihop?
– Det handlar tyvärr om för liten pengapåse. Så enkelt är det. Vi skulle gärna vilja restaurera muren, men vi kan inte, avslutar Johan Henriksson, förvaltare vid Statens Fastighetsverk.
Vem av parterna som nu har bollen för en lösning av det inmurade läget återstår att se…
Kulturorganet har i dag sänt kort mejl till Statens Fastighetsverk angående dess nej till cykelled söder om ”muren”. Vi väntar på svar…