Etikettarkiv: överfiske

Hopplöst men hoppfullt

Spigg – snart vår enda matfisk i Östersjön?

Det är bra att Barometern hakar på kulturorganets ambition att rädda Östersjön. I dag har tidningen två artiklar om detta misshandlade hav. Den ena handlar om journalisten Folke Rydéns uppskattade filmer om problemen med vårt sjuka innanhav. Det är hemsk läsning om mänsklig dårskap.

– Nu fiskas strömmingen ut, som torsken äter, så vad ska torsken äta om den återhämtar sig? Det behövs ett totalt fiskestopp för allt storskaligt fiske, säger Rydén – bland annat.

I en annan artikel följer vi med Bödafiskaren Mikael Johansson på fisketur. Man får den kanske sämsta fångsten någonsin, några små flundror som får slängas tillbaka. Det är svårt att överleva som fiskare.

Trots beskrivningarna av Östersjöns krisläge slutar de båda artiklarna med stora förhoppningar. Jag undrar varför? Visst är det mänskligt att hoppas, men risken är att man reducerar allvaret. Om alla problem i nyhetstexter avslutas med drömmar och förhoppningar får man lätt intrycket att det helvete man beskriver trots allt inte är så negativt; ”det ordnar sig nog”.

– Jag får lov att se ljust på den (framtiden). Jag tror att det kommer att gå att leva som fiskare, säger Mikael Johansson.

Även Folke Rydén, som i sina filmer visat upp ett mörbultat hav, får avsluta i dagdrömmeri:

– Tänk om alla nio länder runt Östersjön kan samsas om att göra Östersjön till ett ”best case scenario”, att Östersjön kan bli ett paradexempel för resten av världen, att USA, Kina och andra länder kan säga ”så gjorde de för att klara miljön!” och ta efter!

Ja, kulturorganet håller med. Tänk om

Sune Flisa
chefredaktör

Märkt , , , , ,

Solen går ned över fisktomma vatten

Våra hav dör. På debattsidan i dagens Barometern kräver fyra lokala moderater att vi stoppar supertrålarna. Skribenterna syftar på de ”flytande fiskdammsugare” som ligger runt våra kuster åtta månader om året och tar upp allt levande som hamnar i trålen. Denna fiskmassa, främst sill, processas i Danmark och används som foder vid laxuppfödning i Norge.

Här lämnar jag debattartikeln, som jag menar är befogad men alldeles för snäll. Läget är mycket värre än den bild kvartetten målar upp. Jag seglade runt norska laxodlingar redan på 1980-talet och slogs av stanken. Senare läste jag om hur de förpestar vattnet, bottnarna – och laxarna! I dag finns hur många berättelser som helst om detta storindustriella elände. Vid samtal med ansvarig på Havs- och vattenmyndigheten får jag svaret att ”läget är för jäkligt men vi kan inget göra, EU bestämmer allt”. Lokala fiskare berättar att tjugo sillgarn bara för några decennier sen kunde fylla hela fartyget med firre. I dag ryms fångsten från samma nät i en ICA-kasse.

Orsak och verkan tar sig i dag de märkligaste uttryck. Jag minns hur jag som tjuvfiskande tonåring jagades av skogvaktare och tillsyningsmän i Stockholms skärgård (de hann aldrig ifatt mig). Det ouppklarade brottet var oftast ”en gädda och några abborrar lagom stora för stekpannan”. I dag skyller man ofta fisktomma vatten på sportfiskare medan de flytande fiskdammsugarna tar upp tusentals och åter tusentals ton fisk nära våra kuster, åtta månader om året, år efter år efter år. Det är makabert. Regeringen sover gott och djupt under EU-förhandlingarna om fiskekvoterna.

Läget är förfärligt. Haven dammsugs framför våra ögon. Äcklig och sjuk norsk lax föds upp med – sista? – fisken från våra vatten, processad i Danmark. Köp en vildfångad lax från Stilla havet och jämför smaken med den Norgeodlade. Det är som att jämföra årgångsvin med avslagen pilsner.

Märkt , , , ,