Etikettarkiv: polisen

Dagens Sune 19

Många bilister tycker att polisens skyltar vid Dämmet, Kalmar, är otydliga. Om de inte efterlevs riskerar vi bilister 3 000 kronor i böter. 500 kommentarer är skrivna i ämnet på polisens och Barometerns Facebooksidor. ”STARKA REAKTIONER MOT SKYLTAR PÅ E22” lyder rubriken i Barren.

Men polisen vet bäst. ”Jag tycker att det fungerar bra och att skyltarna är tydliga”, säger Martin Petersson, gruppchef vid trafikpolisen i Kalmar.

Så är det jamt och ständut: Vad Svensson tycker är ointressant, ja till och med fel. Makten vet alltid bäst.


 

Märkt , , ,

Ledare: västerlandet mot avgrunden

Jag skrev brev till Trafikverket, Mörbylånga kommun, Kalmarpolisen och Länsstyrelsen. Kommunen hänvisade till Trafikverket. Polisen svarade att brevet till Kalmarpolisen skulle behandlas i nåt polisdistrikt i Malmö. Sen inget mer. Länsstyrelsen svarade inte alls. Tystnad råder.

Så kan det gå.

Ett av breven gick alltså till Trafikverket. Jag skrev om den flagranta fortkörningen på Torngårdsvägen. Jag ställde inga krav, framförde inga önskningar, ville bara berätta om läget för ansvariga, att många kör över 100 där maxhastigheten är 40 på väg kantad av småbarn och gamlingar – dessutom utan gatlysen. Om Trafikverket ville göra nåt åt eländet så à la bonne heure.

Jag fick ett långt svarsmejl, 3 979 tecken – en längre tidningsartikel. Jag blev nästan rörd. Här kom mejl från en tjänsteman som brydde sig om vad jag skrev, som tog mina åsikter och farhågor på allvar. Men ju längre jag läste, desto mer insåg jag hur elakartad den sjukdom är som drabbat hela Maktsverige, hela Maktvästvärlden. Den är mycket värre än Coronainfluensan, ity den på sikt riskerar att störta hela världen i fördärvet.

Första delen handlade om verkets alla mätningar på andra vägar i landet: ”_ _ _ på E22 görs mätningarna ungefär vart 4:de år medan det på det mindre vägnätet kan vara upp till ca vart 12:e år.” Jag fick info om hur fort man körde på den och andra vägar. Som grädde på moset fick jag också lära mig hur ”min” väg ser ut: ”Väg 930 är en lång rak väg med mycket god sikt och lite trafik, detta kan vara en anledning till att vissa förare kör fortare än skyltad hastighet.”

Sen fick jag noggrann redogörelse för alla de åtgärder Trafikverket och andra kan sätta in för att stävja fortkörning. Jag fick veta det mesta om fartkameror, gupp, chikaner, avsmalningar. Denna i mina ögon lovande del av berättelsen avslutades bryskt med konstaterandet att inte någon av dessa fartsänkande möjligheter var möjliga att använda i mitt fall, på ”min” väg.

Nu blev det skarpt läge. Nu kom den långa avslutning som visar att västerlandets undergång ligger närmare i tid än vi tror. Sluthalvan av brevet från Trafikverket är en lång lektion i hur vi som bilister SKA bete oss på vägarna. Jag får veta att vi inte ska köra fortare än vägen är skyltad för. Jag får veta att jag som förare är ansvarig för bilens framförande på vägen. Jag får veta att jag inte ska köra bil onykter. Jag får också veta att jag inte får köra bil då jag har knarkat! Inte heller får jag framföra min bil på väg då jag sovit dåligt, inte är utsövd. Jag förmanas: Jag SKA efterleva allt de regler och föreskrifter som Trafikverket och eventuellt andra har skapat. Till min stora förvåning får jag också veta att inte bara min bil har rätt att köra på vägen. Alla slags bilar, även stora såna, har rätt att köra på vägarna – till och med underhållsfordon har denna rätt! Jag får dessutom veta att det är polisens ansvar för att upprätthålla ordningen på vägen, samt att jag kan lära mer om Trafikverket och ”transportsystemet” på verkets hemsida.

Fortkörning på Torngårdsvägen ingår alltså i paketet transportsystemet.

Slutklämmen är det optimala sjukdomsbeviset för att västerlandets saga snart är all: Jag får nämligen veta att många kör alldeles för fort. Och – nu kommer det! Jag undervisas i den djupa insikten att om alla följde Trafikverkets råd och hastighetsbegränsningar skulle farterna vara lägre, bullret mindre, antalet döda och skadade i trafiken drastiskt färre. JAG ska alltså hålla hastighetsgränserna. JAG!

Så fungerar Maktsverige i dag. Man skriver om det man vill och önskar, om och om igen, hur allt BORDE vara. Hur det BORDE VARA. Man skriver och säger det så många gånger att man till och med tror på en självuppfyllande profetia. Vi tror på nollvisionen. Vi tror på nollvisionen. Vi tror på nollvisionen. Vi tror på nollvisionen. Ingen människa ska skadas eller dö i trafiken. Ingen! Inte en enda! Men vi kan inte göra nåt för dig och din 40-väg där många kör över 100. Hur ska vi kunna göra nåt för dig? Vi har inga pengar. Vi har inga resurser. Det finns inga möjligheter till fartkamera, ”_ _ _med dagens kriterier är det inte aktuellt med en ATK på väg 930.”

Polisen kan inte göra nåt. Länsstyrelsen kan inte göra nåt. Det är inte deras bord. Men vi har vår nollvision! Lycka till. Med detta svar avslutar vi ditt ärende hos oss.

Jag sätter mig med en kopp kaffe och tittar ut över min väg där högsta hastighet är satt till 40 kilometer i timmen. En budbil susar förbi i 90… En buss i 60, en hemtjänstkärra i 80…

Nollvisionen gäller! Vi tror. Vi hoppas. På så sätt blir det som vi vill. Som vi tror. Och gud så mycket vi tror! Du SKA inte köra för fort. Därför fungerar nollvisionen. Ingen skadas. Ingen dör. Låt oss tro på detta. Låt oss tro på Sverige. Låt oss tro på sossarna, på vackert väder, på en affär i byn som nästan ingen – egentligen! – tror på.

Låtom oss bedja!


 

Märkt , , , , , ,

p-bot tillbaka – mörbylångavakt underkänds

Kulturorganet kan nu avslöja att polisen underkänner de parkeringsvakter som i maj förra året lappade en bil i Mörbylånga.

Polisen skriver 2020-01-17:

Under Polismyndighetens utredning framkommer det att utfärdande parkeringsvakter har saknat korrekt förordnande från kommunen som ger rätt att utfärda parkeringsanmärkning. Anmärkningen har inte utfärdats enligt de krav som ställts i lagstiftningen och betalningsansvaret undanröjs därmed. Inbetald avgift kommer inom kort att återbetalas från Transportstyrelsen.

Kulturorganet forskar vidare. Vilka i lilla Mörbylånga kommun kan tänkas ha rätt att lappa bilar – förutom polisen? Den som lever får se…

* * *

Förklaringen är enligt Per Gustafsson, gatu o servicechef på Mörbylånga kommun, att polisen godkände kommunens vakter, medan Sveriges kommuner och landsting, SKL, inte gjorde det. Nu är dock saken historia. Ölands Bevakningstjänsts fyra fem vakter kan nu lappa med lagen i ryggen.

– Men juridik är svårt, tillägger Per Gustafsson. Jag ska ta ett snack med vår kommunjurist och återkomma till dej!


 

 

Märkt , , , ,

vad är fel i Sverige?

Platsen där intet brott begicks. Senare har jag fått höra att det just här går ett stråk som rådjur brukar använda.

Det talas ofta om polisbrist. Om polisens bristande resurser, om en polisutbildning som inte funkar, om polisens undermåliga kommunikationssystem. Under alla år jag var reporter bedyrade varenda justitieminister, varenda  polischef – om och om igen – att ”nu ska polisen bli synlig”. Läget i dag: Ser man en polis på vischan får man spader och börjar tro på vettar och troll.

Kulturorganet kan nu avslöja orsaken: Polisen sysslar med lappri. Ett exempel:
Häromveckan krockade jag på cykel med ett rådjur. Du kan läsa inlägget här. Allt gick emellertid bra. Rådjuret skadade sig troligen inte, inte jag heller. Min cykel fick minimal skada. Men eftersom man ska ringa farbror polis vid viltkrockar gjorde jag det. Samtalen med två personer tog säkert 20 minuter – mitt i natta för en skitsak.

Nå väl, jag glömde episoden – tills i dag då det kom ett tjockt kuvert från Polisen.

Sidan 1 av 9:

Brottet du var målsägande i har avslutats med Beslut och Skäl enligt följande:

Beslut: Förundersökning inleds inte.

Skäl: Uppgifterna i ärendet ger inte anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats.

Jag betraktas alltså inte som brottsling. Man tackar.

Övriga 8 sidor handlar om allt mellan himmel och jord: Kan jag få skydd? Kan jag få ekonomisk ersättning? Medling, och kontaktuppgifter till bland annat Vård och psykologisk hjälp.

Vid eftertanke slår det mig att det är just sista punkten jag har nytta av sedan jag läst mammutbrevet från farbror Polis: Vård och psykologisk hjälp!

Vilken hjälp den svenska polisen behöver står dock skrivet i stjärnorna…

 

 


 

Märkt , ,

rikspolischefen begår nya lagbrott i landet tafatt

Enligt Ekot har rikspolischef Dan Eliasson gjort ännu ett undantag från säkerhetsskyddsförordningen, vilket han förnekade i en Ekointervju 21 september. Han har alltså två gånger brutit mot lagar och förordningar.

Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet säger i Ekot:

”För det första är det märkligt att man som myndighetschef inte följer de lagar och regler som finns. Och sedan är det ju ytterligare belastande att man ljuger för media.”

Man behöver inte vara professor för att förstå att någonting viktigt är på väg att haverera i landet Tafatt. När högsta hönset för just POLISEN begår det ena lagbrottet efter det andra utan några som helst juridiska eller politiska konsekvenser säger den tysta och oförmögna makten med Stefan Löfvén i spetsen egentligen detta: ”Skit i lagen, gör vad du vill!”

Allan von Kompost
ledarskribent
Märkt , ,

Miniledare: Esse non videri

Vid tävligen Wings for life world run som nyligen ringlade sig fram mellan Kalmar och Öland fastnade några färgglada knuttar i vår utsände Ingvar Charm-Knubbendorpfs kamera. Ingen visste då vad de var för slags folk, ingen på redaktionen hade tidigare sett någon sådan lustigt utklädd figur med schackmönster på sidorna.

Men en vacker dag kom Alfred Drucke in på redaktionen och gåtan var löst. Alfred, 97, såg bilderna och helt spontant fällde han orden som kapade den gordiska knuten:
– En sån däran såg jag senast sista juli 1951. Vet ni vad den däran ä fö någgon?

Alla skakade på huvudet.

– De ska je tale om för er… Den däran e en så kallad polis.

Alla stod tysta. Alfred Drucke fortsatte:
– De däran är såna där som bara visar sej vid cykeltävlingar och löpartävlingar. Annars ser man dom aldrig. Aldrig! skrek Alfred Drucke så högt att prillan sköt ut som en luftgevärskula ur munnen och fastnade på redaktionsväggen, där den sitter kvar än i dag som ”ett epokgörande minne”.

Alla stod tysta. Och alla tänkte på att Alfred Drucke hade rätt. Det var hemskt. Aldred Drucke hade så smärtsamt rätt. Man ser dem bara när det är tävlingar…

Har du nerver av stål kan läsa om hur polisen arbetar när de inte är ute och kör motorcykel i det vackra vårvädret. Klicka här. Och här.

Allan von Kompost
redaktionschef
ledarskribent
Märkt