I flera månader har jag tänkt ont om kyrkfolket i Ås. De två sittmöblerna försvann redan i våras och jag tänkte att ”nu har dom redan tagit in dom för vinterförvaring – dom tål ju i stort sett ingenting”. I stället för att sitta skönt vid bord har jag fått sitta i soffa utan bord vid minneslunden.
Men tankarna har gnagt, tvivlet har då och då ansatt mig. Har de verkligen slängt in stålmöbler för vinterförvaring redan i maj? Har dom blivit så tokiga? Eller är möblerna stulna?
Hur som helst, jag har letat, frågat mig fram… Inget napp. Förrän i dag! Där stod dom plötsligt rakt framför näsan på mej – vid Gräsgårds kyrka!
Jag sa högt:
– Fader vår som är i himmelen, äntligen har du gjort nåt bra för mej! Låt dom stå här nån månad till men flytta sen tillbaka dom till kyrkan i Ås. Uppfattat?
Jag fick inget svar. Men det gör mindre. Jag har fått mina sittmöbler åter.
Sittgrupperna återfunna! Det gäller att ha tumme med gud.
Sen en tid tillbaka är sittgrupperna i stål och tryckimpregnerat trä vid Ås kyrka liksom i Grönhögens hamn utplacerade igen efter långtidsinomhusförvaring i omhändertagande miljö. De tål nämligen inte den arktiska kyla som höst och vinter håller Öland i ett järngrepp. På bilden ser du också min nya cykel, som mycket snart recenseras här på kulturorganet. Det ska genast sägas att den tål både kyla och hårda vindar, liksom den cyklist som rattar den. Di tu har till och med planer på vintercykling…
Förr sa man att svenskt stål biter. I dag får vi ta detta påstående med ett lastfartyg salt. Utflyttningen av sittmöbler i Grönhögens hamn visar nämligen att stålet inte tål temperaturer under + 13 grader.
I dag, då det blev just + 13 grader, står nämligen sittmöblerna där igen efter den långa höst-vinter-vår-förvaringen i varmbonat lager för att möblerna inte ska bli kalla om fossingarna och därför bli förkylda.
Kulturorganets ständiga krav på sittmöbler och tron på dess turistlockande effekter besannades mitt framför vår utsände fotografs ögon: En tysk seglare anlade genast så nära sittgruppen han bara kunde, debarkerade skutan och utbrast på tyska med förståendeförsvårande dialektmix:
– Oh, was für ein wunderbarer Sitzbereich. Hier wollen wir alle unsere Tage bleiben …
Därpå slog den tyska flaggan ut i den hårda nordliga vinden och någon i kajutan tog ton… Den tyska nationalsången steg som myggsprej mot himlapällen…
Den tyska flaggan har just slagit ut… Utanför bild står den tyske kaptenen och strålar av lycka inför synen av den praktfulla sittmöbeln.Nu vet vi att svenskt stål biter i ned till + 13 grader. Under denna magiska gräns insjuknar bordsben som dessa i de hemskaste sjukdomar.
Som Shimla News redan har berättat har alltså Mörbylånga kommun placerat ut en sprillans ny sittmöbel vid gamla boulebanan i Grönhögen. Kommunen och byn är att gratulera. Nu återstår att se om möbeln får stå ute året runt – en förutsättning för god besöksfrekvens.
Möbeln har till och med grill. Här fattas bara en entrecôte och ett glas rödtjut.Gruppen är intelligent placerad. Här är ofta nästan vindstilla trots ständig pålandsvind. Ju flera löv som slår ut, desto lugnare blir det.Den tidigare sittmöbeln i förgrunden. Den var så liten att om en vuxen människa lyckades åla sig in på sätet kom hen aldrig upp igen.
Den engelskspråkiga versionen (daglig upplaga 32 654 900 ex) av Shimla News uppmärksammar i dag det osannolika som hänt i Grönhögens hamn. Man gör det i ett ledarstick och en förstasidesartikel. Reaktionerna i Shimla är allmänt positiva. Vanligt folk är glada för kommunens uppvaknande, även om de flesta ännu inte känner sig helt övertygade.
– Det är möjligt att detta bara är en engångsföreteelse, säger exempelvis Misad Miorron, skorstensfejarmästare i Shimla.
Och Rosimoor Vinoori, stripteasedansös, tillägger: – Jag tror det är en billig fint, bara.
Nedan publicerar vi förstasidan av Shimla News. Under den kan du läsa Lamatott Echomooros ödesmättade text översatt till svenska.
Notera även att vår chefredaktör gör en viktig kommentar under den svenska översättningen av publikationen. Håll till godo!
Styret i sömngångarkommunen Mörbylånga på Öland i Sverige har enligt vår glasklara källa Sune Flisa, chefredaktör för det politiskt oberoende kulturorganet alvarsamt2, vaknat upp ur en längre tids törnrosasömn. Efter decennier av andlig slummer har man yrvaket slagit upp sina vi-hoppas-ögon och insett att loppet är kört och att framtiden ligger överkörd – om inte något görs!
Och det har man nu gjort efter hundratals påringningar, pikar, påstötningar och skriverier i bland annat kulturorganet. Håll i er kära shimlabor, för nu presenterar vi kioskvältaren: Kommunen har låtit tillverka en fullödig sittmöbel och placerat den i den lika sömniga lilla byn Grönhögen på sydvästra Öland. Och den är inte vilken sittmöbel som helst; den består av inte mindre än tre soffor och ett bord – med grill!
Som indier blir vi inte överraskade av själva satsningen, såna har vi gjort sedan flera decennier tillbaka. Nej, det förvånande är att just denna kommun äntligen har vaknat. Mörbylånga kommun har nämligen varit under isen under lång tid. Södra Öland har kallats ”ödestäpp”, ”avfallsförvaring”, ”gravplats” och befolkningen har sinat kraftigt ända sedan 1950-talet. Fiskare har tagit båten ut i Kalmarsund för att dränka sig, bönder har hängt sig i Ölands fåtaliga träd och så kallade politiker har insett sina okunskaper och satt sig ett skott eller två för pannan. Slutligen utlystes katastroflarm av självaste kommunledningen och man startade projekt för att rädda det som eventuellt räddas kunde. Men icke. Inget gick att rädda. Det fanns helt enkelt ingenting att rädda. Ingenting! Botta! Ett projekt namngavs Kraftsamling Sydöland som på möten lovade ”att allt är möjligt”. Men inte ens såna fula rålögner kunde rädda skivan; projektet kvaddade, saknat av ingen, glömt av alla.
Det vi shimlabor kan glädja oss åt är att även u-länder numera kan göra rätt. Som högutvecklad nation har vi inte rätt att göra narr av dessa stackars eftersläntare – vi måste hjälpa dem på de sätt vi finner relevanta. Därför förs nu diskussioner i Shimlas parlament om nödhjälp till Mörbylånga kommun. Det den stackars kommunen främst behöver är ett kunskapslyft. Men även psykologisk hjälp är av nöden påkallad. Kommunens största projekt, en cykelledsplan, har slagit alldeles fel och dragit ned de få kvarvarande invånarna i en hopplös och till synes obotlig letargi. Men med adekvat psykologisk hjälp, pengar och antidepressiva mediciner kan kanske de negativa trenderna vändas…
Hur som helst, i den lilla byn Grönhögen i Mörbylånga kommun på Öland står numera en komplett sittmöbel. Den till synes sotsvarta framtiden har blivit ljusare, ja rent av mörkgrå.
Text: Lamatott Echomooro Foto: Echomooro Lamatott
* * * * *
Chefredaktörens tillägg till denna text: Shimlaborna ser måhända klarare på verkligheten än vi ölandsbor, men med all respekt för reporterns arbete vill jag ändå inflika att den negativa tendensen är aningen överdriven. Verkligheten är om möjligt ännu värre.
Under gårdagens cykeltur upptäckte jag det förfärliga: Mellan Torngård och Norra Kvinneby finns inte en enda toalett och bara en sittmöbel, den i Triberga. Här på muren runt kyrkogården i Hulterstad fick jag slå provisoriskt fikaläger.
Underbar sittmöbel med bedårande utsikt över sjön i Triberga. Men toalett finns ingenstans utmed vägen. Det blev till att pinka bakom en transformator. Allt går, mer eller mindre bra.
Årets hittills skönaste cykeldag. + 25 i solen, tokkvittrande pilfinkar och locksjungande talgoxar – och nästan vindstilla. Rena paradiset. Men vad är det med Turistöland? Mellan Södra Möckleby och Norra Kvinneby finns inte en enda toalett – och bara denna sittmöbel i Triberga.
Ölands Turist borde cykla lite mer och se verkligheten i stället för att köpa in bloggposter för stora slantar. Fick man ett Ölandsnickeri att producera såna här sittmöbler för 5 000 kronor styck skulle vi få 34 stycken för de tio blogginläggen vi skriver om i ett tidigare inlägg. Trettiofyra (34!) sittmöbler att strössla utmed södra Ölands vägnät!
Strax väster om Södra bruket står detta bord med stolar och med södra Ölands magnifikaste havsutsikt. Den ovane bör tänka på de oerhört branta sluttningarna ned mot havet. På sina ställen är de direkt livsfarliga. Och stigen går nära kanten; ett felsteg och du är död.
– Ska man sitta här och bara glo på varandra? undrar Sune Flisa. Var placera tallriken, harsteken, whiskyflaskan, ölkruset, fågelkikaren, ”Klockan klämtar för dig”, bibeln och kaffetermosen?Samma här. Sitta här och starrbliga mot fjärran utan bord!? Svenska kyrkan är ett genomkapitalistiskt bolag som har råd med några bord, menar Sune Flisa och tipsar om Kupan och Blocket.
Kyrkogården i Smedby får underkänt i Sune Flisas kommande kartbok Var så god och sitt – på Öland.
– Endast sittmöbler räcker inte. Var ska du placera rådjurssteken? Ska du sitta dubbelvikt för att nå ner till tallriken på gräsmattan och inte kunna andas? Svara mej! skriver Sune i en artikel i tidningen Shimla News, som avsatt fem reportrar att följa den turistiska kräftgången på södra Öland. Kvintetten menar att Mörbylånga kommun har nått the tipping point, att slaget är förlorat.
”Utan sittgrupper, papperskorgar, soptunnor och cykelled krälar sig kommunen tillbaka in i forntiden”, skriver en av dem i samma tidning.
Här vid fotbollsplanen på Alunvallen finns verkligen sittplatser för trötta ben. Dock lär det dröja innan det finns spel att titta på. Tyvärr finns inga bord till dessa bänkar. – Hade dom funnits hade denna sittverktygsradda fått högsta betyg i min kommande bok ”Var så god och sitt – på Öland”, säger Sune Flisa i en uppföljningsartikel i tidningen Shimla News.
Som ni kanske vet är Sune Flisa en flitig kyrkogårdsbesökare. På detta foto visar han en av två soffor för trötta ben på kyrkogården i Segerstad. Dock saknas bord, vilket kommer att få konsekvenser i Sune Flisas kommande praktverk ”Var så god och sitt – på Öland”… Som synes får kaffetermos och kopp placeras på en aning udda ställen.
Då och då dimper det ner partiella korrektur från Sune Flisas bokförlag. Korren emanerar förstås ur hans kommande kartbok om sittmöjligheterna på Öland, vilka han i dagsläget betraktar som katastrofalt dåliga, närmast obefintliga. Sunes definition på en komplett sittmöbel är kort och koncis: Soffa med bord.
”Bara en gorilla eller barbar placerar middagstallriken eller kaffekoppen på den stol eller bänk hen sitter på. Vi som lämnat grottstadiet bakom oss använder bord.” skriver Sune Flisa i förordet till kartboken Var så god och sitt – på Öland.
Gode Sune inför också en ny finess i boken: Platser/kyrkogårdar med endast bänkar skrivs ut i mycket svag svärta, så svag att den hamnar precis i gränslandet mellan läslig och oläslig. Som vi tidigare berättat betecknas platser utan både sittmöbler och bord som ”avskrädeshögar, tillträde förbjudet”.
”Stora delar av turistlivet på södra Öland kommer att få packa ihop och gå hem när min bok erövrar marknaden – och förståndet”, skriver Sune Flisa i ett ovanligt lättsamt mejl till redaktionen.
Han avslutar det på sitt sedvanligt ödmjuka sätt: ”Jobba på nu era lata jävlar! När jag kommer tillbaka ska ni alla få smaka på befogade lönesänkningar.”
Sköna dubbla sittmöbler med plats för 16 personer vid rastplatsen utmed Torngårdsvägen. På kulturorganets sittmöbelredaktion märker vi allt tydligare att byar utan sittmöbler har framtiden bakom sig. De nämns inte längre i tidningar och böcker, turistbroschyrer och reseskildringar och så kallat vanligt folk minns dem allt sämre. Det är en sund utveckling som stimulerar byar av det rätta virket att möta en allt svårare framtid.
Så visionärt skriver Claes Elinder i sin bok ”Rädda Sydöland!” som publicerades i somras. Och planerna för Grönhögens hamn har varit många under de senaste 20 åren. Men vad händer i den så kallade verkligheten? Muddringen är äntligen inledd, men man gör inte mycket för besökare från landsidan. Det finns inte ens en sittmöbel med bord. De togs bort redan i oktober nu när vi inte längre har några vintrar, när folk vandrar och cyklar året om. Bort med borden! Låt dom jävlarna stå! Nu får eventuella besökare alltså stå och äta sin stekta rådjurssadel. Om det nu kommer någon. Vi tvivlar. Kan man inte ens sitta och fika nånstans ska man nog inte hoppas på nån turistinvasion från landsidan… Och du vet väl att alla orter utan sittplats med bord stryks i Sune Flisas kommande mästerverk: Kartboken ”Var så god och sitt – på Öland!”.Men hamnar du av nån anledning i Grönhögen finns mycket sittvänligt kaffedrickningsbord vid nya vattenreningsverket, fotot ovan. Här kan sex personer sitta bekvämt – och det luktar faktiskt inte skit här. Andra sittplatser med bord finns i Ottenby, Seby läge, Degerhamns hamn, Norrgården, Automat i Södra Möckleby, Trafikplats Albrunna och utmed vattnet vid cykelleden mellan Södra bruket och Albrunna. Även vid rastplatsen vid Torngårdsvägen finns stort(!) bord. Minns Sune Flisas ord från Sittnedkonferensen i Madrid 2018: ”Att få sitta och äta är den mest grundläggande av alla mänskliga rättigheter. Att skapa denna rättighet är den civiliserade mänsklighetens viktigaste uppgift.”
Det bör i detta sammanhang påpekas att det inte finns nån sittmöbel med bord i Grönhögens hamn, den by som kulturorganet förra året utnämnde till MÖJLIGHETERNAS BY på södra Öland. Tänk så in i helskotta fel man kan spå. Hela redaktionen skäms.
Var så god och sitt! Vid Auomat i Södra Möckleby kan du vila, dricka kaffe, konversera, läsa eller bara betrakta omvärlden en stund. Tre bord, en soffa och fem stolar är här lediga. Att sitta är en primär mänsklig rättighet som många ställen och byar på Öland ännu inte har förstått.
Årets första foto är taget i Seby läge, sittmöblernas Mecka. Tre möbler står till besökarnas förfogande. På detta enkla, naturliga ställe finns toaletter och omklädningsrum. Anslagstavla berättar hur du kan bli medlem i föreningen, vars namn jag just nu glömt. Ska jag chansa på Seby läges vänner? Kostar en femtiolapp om året. Tror jag. Rätta mig om jag har fel.
”Jag har jobbat hårdare än Strindberg den senaste tiden. Kartboken är snart klar, bifogar delar av korrekturet. Ståupparna på Öland ska få vad dom tål. Titeln blir: Var så god och sitt – på Öland. Visst är den genial. Skicka 100 000 i förskott! /Sune”
Detta korta brev anlände just med brevduva ”Oscar Claes 33” från Sune Flisa i Shimla. Kanske bör berättas att Sune kände sig nödgad att avbryta jul-och-nyårsfesten för att, citat: ”Världen måste förstå allvaret, ingen annan än jag kan rädda den!”
Vi andra har just satt oss vid bordet för en enklare meny: stekt rådjurssadel med champagnekokt Chopinpotatis i brynt rensmör med grönmurklor, svart tryffel och vit saffran – allt insvept i förvälld siamesisk ostronost, doppad i crême noisette bleu med lamellstekt whiskytillsats. Till detta dricker vi Ingvars 80-procentiga Julmys och skumpa 2009 Cuvée Sir Winston Churchill för sketna 1 750 kronor pavan.
Åter till ämnet. Sune bifogar två foton (ska sanningen fram förstår vi inte hur han hinner med allt). Sune kräver att vi publicerar dem, liksom hans bildtexter. Vi gör så men måste med eftertryck poängtera att vi frånsäger oss allt ansvar, så väl mänskligt och juridiskt som litterärt.
Flera korrektur på boken Var så god och sitt – på Öland lär vara på väg från Shimla…
***
Bristen på sittmöbler på södra Öland har nu tvingat så kallat vanligt folk att agera, att stå upp mot tillvarons hemskheter, att ta lagen i egna händer. Det jäser och pyser, ordet revolution nämns allt oftare. Här ser vi senaste exemplet på ”folklig vrede”, en sittmöbel fastskruvad i bryggan i Grönhögens hamn. Kulturorganet hoppas skruvarna är extremt långa så inte ”ståuppmaffian” rycker bort stolen för vintersömn så snart mörkret faller. Den som lever får se… Mer om ”ståuppmaffian” kan du snart läsa i boken ”Var så god och sitt – på Öland!”Multimiljardföretaget Svenska kyrkan AB visar ingen större människokärlek på den nästan hektarstora kyrkogården i Gräsgård. En enda enkel palliknande bänk erbjuds dom många gånger gamla, sjuka och trötta kyrkogårdsbesökarna. Sitt för fan inte här och fika och trivs! lyder herrens budskap. Pallen rymmer två personer, men så här i coronatider bara en. Att sittmöbeln ännu inte är intagen för vinterförvaring beror sannolikt på de jordfasta benen. Dock är sitsen löstagbar. Därför tas den troligen in för övervintring vilken sekund som helst. Herrens vägar är som bekant outgrundliga.
Nu bryter kulturorganet helt med Svenska kyrkan. En kort tid ansåg vi oss kunna lita på den. Men den förrådde oss. Den bedrog sanningen. Den gick armkrok med Mörbylånga kommun in i förljugenhetens tempel.
Kulturorganet har hyllat Svenska kyrkan för dess satsning på sittgrupper. Och vad händer? Jo, vi hinner bara berömma så är förräderiet ett faktum. Sittgrupperna vid kyrkan i Ås är intagna för vinterförvaring! Skandalen är total. Och vad värre är, allt är gjort i lönndom, sannolikt nattetid med släckt julgransbelysning.
Vi har sökt ärkebiskopen Antje Jackelén för omedelbar bikt och ursäkt, men hon svarar inte. Kulturorganet jobbar nu för att få påven att agera. Även om kyrkorna är olika måtte väl någon av dem ha mänsklighetens bästa för ögonen.
Kulturorganet uppmanar alla människor att genast bryta med Svenska kyrkan, lögnens stinkande tillhåll. Gå ur din församling, säg upp ditt kyrkliga medlemskap, bränn psalmbok och bibel. Gå aldrig på gudstjänst, begrav dig borgerligt, lägg aldrig mer en surt förvärvad sekin i kapitalisternas pengastinkande kollekthåv. Se foton nedan och låtom dig förfäras. Inse fariséernas svek. Och viktigast: Förlåt dem aldrig!
Minns aposteln Matteus två kloka verser i korsordsboken 4 kapitlet, 87 §:
Du männ´ska så trött och vilsen, sitt ned i vår sittgrupp så skön! Sträck ut dina domnade ben, skänk frid åt din dävna hjärna, känn ryggstödets gudomliga kraft, njut sitsens värme för juletrött kön i sittgrupp av stål – ritad, smidd och målad vid Storgatan 14 i Järna
Glöm ej de rosenkindade fariséernas saftiga löften och vidriga svek! De lovade stärkande kaffe, bullar med socker och bästa sittplatsen, men drog möbeln i lönndom till lagret, till hädarnas boklösa bibliotek. Av julmys och nyårsextas blev intet; vi bjöds blott den värsta strapatsen
Platsen där de två sittmöblerna tidigare var placerade gapar nu tom. Trots vårvärme och växande gräs begår Svenska kyrkan den värsta av synder, den enda som enligt aposteln Matteus icke kan förlåtas.Inne i den olåsta redskapsboden hittade vår utsände reporter de undangömda sittgrupperna. Du tar nu del av grävande journalistik när den är som bäst!Svenska kyrkans svek saknar helt proportioner. De moraliska och fysiska skadorna är enorma. Nu försöker man dölja bedrägeriet med en löjlig gran! Vid Ås kyrka har man till och med monterat ned grinden för vinterförvaring. En grind av järn! Var har Svenska kyrkan tappat sin moraliska kompass? När ingriper Antje? När bannlyser påven tilltaget?!
Inte nog med att Ölands imploderade cykelled numera kallas Fyr till Grönhögen såväl i Sverige som i Indien. Nu omvärderar indiska cykelledsguider även orten Grönhögen. I en lång artikel i Shimla News – i uppgiven ton – ifrågasätter man utvecklingen på hela södra Öland, och Grönhögen får sig sannerligen en släng av den indiska hickorysleven:
”Den pittoreska lilla orten med den vackra hamnen och med så mycken inbyggd sisu betygsatte vi tidigare till maximala sju poäng på den femgradiga skalan. Detta toppbetyg sänker vi nu till noll – så underkänd en ort nånsin kan bli. Anledningen är en: Borttagandet av sittmöblerna i hamnen. Grönhögenbon är en konstig prisse, hen sitter halva året och står den andra.”
Vi på kulturorganet kan bara instämma, grönhögenbon är en olöslig gåta.
Ja, såna finns. Människor som tänker, alltså. Nere vid Kungsgården tar man inte in sittgrupperna och låter folk stå till i maj. Här finns inte mindre än fem grupper på covidsäkert avstånd mellan sig. Här jobbar man med turisternas bästa för ögonen.
På andra ställen, som i Grönhögen, tar man in sittmöblerna redan i mitten av oktober. De lär bli förkylda vid temperaturer under + 15 grader.
Så arbetar tänkande människor, man tänker på andra, på besökare, på turister. Självklart ska de ha nånstans att sitta. Utan sittmöbler är det lika bra att lägga ned ambitionerna att få flera besökare till Öland. Vem vill stå från oktober till maj? Svara på den karamellen, du turistchef.
