I dag testcyklar vår inhyrde tidigare proffscyklist Pierre Picard cykelleden mellan Södra bruket och Ölands södra udde.
Pierre Picard är fransman men har bott i ett tiotal europeiska länder, varför hans accent är en aning speciell. Han talar ett dussintal språk flytande och hans svenska är så bra att alla förstår den.
Pierre vann Tour de France inte mindre än 14 gånger i rad, ett oslagbart rekord. Numera provcyklar han olika leder över hela världen, plockar svamp, tillverkar sitt eget rödvin på sin gård utanför Montpellier i Provence, där han även skriver dikt och sjunger i kör. Hans mest kända dikt är ”Ensam på cykeln jag är” från 1999. När den deklamerades i fransk teve av skådespelaren Claude Renaudot på nyåret 2001 hissade fler än 20 miljoner till tårar rörda fransmän tricoloren på halv stång följande dag.
Nu önskar vi Pierre lycka till i avsnitt I av 32 planerade. Detta blir hans första cykeltur på öländsk mark. Lycka till, Pierre!
Åtminstone två filmer är planerade för framtida visning på bloggen. Den ena handlar om dricksvattensystemet från alvaret ned till Södra bruket som användes långt in i modern tid och som än i dag fungerar. Men i dag går det rätt ut i havet. Denna film är tagen och under redigering…
Den andra handlar om de fyra personer som leder Kraftsamling Sydöland. Den spelas in först i slutet av april och bjuder förhoppningsvis på både hopp och framtid för oss åretruntboende på sydspetsen.
Den tredje filmen vet jag inte ens om själv. Men även den kommer småningom…
För exakt sju år sedan såg det – snömässigt – ut ungefär som i dag efter nattens snöfall. Men här går i dag cykelleden från Södra bruket mot Albrunna och hela sträckan har stängsel mot branten ned mot havet.
Nu som då vimlar det av hare. Vi ser här söderut från tallskogen ungefär mittemellan Albrunna och Södra bruket.
Både vinschen och ekan finns kvar än i dag. Men den uppochnedvända ekan ser mer ut som en plankhög än en båt.
På en så kort sträcka som knappt tre kilometer ska vi inte bara se den vackra novembernaturen, gamla bruksbostäder och en bruksruin, utan också en strålande utsikt mot Sverige, ett ”stentungt nav” och en ”ovanligt stenig trädgård”.
Cykla med alvarsamt2 från Parboäng söder om Grönhögen till Södra bruket i Degerhamn. Solen är på sitt allra bästa humör, det blåser friskt och luften är klar. Är det sista sommardagen 2018 vi får njuta av?
I nästa video cyklar vi på Bornholm – från rena landet in till en stad. Du kan då se skillnaderna mellan cykellederna där och här hemma på Öland.
För sex år sedan fotograferade man fortfarande med nåt som kallades ”kameror”. I dag gör man det som bekant med telefonen – hur nu det går till? Bilden är tagen under ett körsångarläger på Södra bruket.
Mitt under allsången vid Södra bruket kom fartyget Nor Viking stånkande. Hon stal allt intresse. Kören tystnade för en kort stund innan den tog ton igen medan Nor Viking försvann i fjärran.
Två alerta tjejer, den ena pensionerad och den andra 78 år, har röjt befintliga delar av den gamla stigen mellan Södra bruket och stranden nedanför Albrunna. Man har jobbat av purt intresse och utan ersättning. Arbetet är värt en parafras på John F Kennedys berömda mening i sitt installationstal 1961: ”Fråga inte vad ditt land kan göra för dig, utan vad du kan göra för ditt land”. ”Fråga inte vad din bygd kan göra för dig, utan vad du kan göra för din bygd”.
Enkla och snygga informationspilar är också uppsatta. I bakgrunden ser vi cykelleden mellan Södra bruket och Albrunna.
Det har regnat några droppar. Men inte tillräckligt. Hela länets lantbruk lider under torkans ok. Konstbevattning är en del av lösningen.
Än i dag tas vatten till konstbevattning från den kanal som går från alvaret ned till Södra bruket och som kulturorganet tidigare berättat om i flera inlägg. Från källan till bruket går kanalerna och dikena flera kilometer nedför den svaga sluttningen mot Kalmarsund.
Tidigare inlägg om denna intressanta vattenväg:
Avsnitt I läser du här.
Avsnitt II läser du här.
Avsnitt III läser du här.
I förgrunden anar vi den stensatta kanalen som går under Kvarnvägen och sedan många hundra meter under jord innan den går i dagen igen nere vid väg 136. På grusvägen ned mot Alunvallen står en bevattningsmaskin.
Bevattningsmaskin kopplad till den gamla vattenleden ned till Södra bruket.
Bevattningsrampen rullas in mot bevattningsmaskinen med en ungefärlig hastighet av 1 centimeter per sekund. Hastigheten är naturligtvis ställbar.
Bevattningsmaskinerna kan vara datastyrda och de går att starta omedelbart eller – ofta – med timer. Vattenspridningen kan göras med flera olika slags spridare. Slangen till spridaren kan vara över 300 meter lång, och de vanligaste modellerna sprider ”tiotals kubikmeter” vatten per timme.
Här tar bevattningsmaskinen vatten från den gamla ledningen mellan alvaret och Södra bruket.
Överst i bild anar vi alvaret. Från det ser vi den stensatta kanalen ned mot Kvarnvägen och vidare ned mot Södra bruket.
Först när år läggs till år förstår man fotots styrka och dokumenterande kraft. Jag har på skoj dykt ned i mitt arkiv för att se vad jag plåtade i juni 2010 då vi bodde en vecka på Södra bruket. Bara åtta år har gått. Trots det ser vi ser vi stora förändringar.
Här på nocken bodde vi en junivecka 2010. ”Vårt” hus var ännu inte uppfräschat.
På den tiden fanns fortfarande ett muséum på bruket. Här en arbetarfamiljs interiör. På spiselhällen ligger flera biblar.
På den tiden kallade vi detta parti av stigen mellan Södra bruket och Albrunna för ”Amazonas”. Nu är stigen asfalterad som cykelled och många av träden är nedhuggna.
Även denna stig ovanför badstranden vid Södra bruket är i dag asfalterad cykelled – dessvärre försedd med ett fult blänkande metallstaket som för tankarna till ”kravallstaket”.
Samma stig som ovan men sedd från andra hållet.
Denna knappt en halvmeter breda ”träbro” slog sitt ynkliga spann över bäcken från Alvkälla. Att cykla över bron var spännande. Ungefär varannan gång gick man i drickat. I dag cyklar man på asfalterad cykelled över bäcken, man ser den knappast längre.
På stigen mellan Södra bruket och Albrunna. Här går i dag den asfalterade cykelleden som är tänkt att gå vidare ned till Ottenby.
”För länge sen” hette affären Trofast och det hände att folk var ute och gick med både hundar och hästar. I dag går man bara med hundar.
Längan längst åt norr i Södra bruket. På den stora öppna platsen är det i dag en lekpark.
Vi ser stigen upp från badbryggan i Albrunna. Halvvägs upp i sluttningen ligger i dag pumphus för vattnet till Grönhögens vattenverk. Där skylten står Z-böjer sig den asfalterade cykelleden på sin sträckning söderut.
Först asfalterar man vägen. Sen gräver man av den för att lägga kabel till befintlig transformator – eller vad det nu är. Så går det till vid Södra bruket. På andra ställen lägger man – sannolikt – kabeln först och asfalterar sen…
På tisdag inleds (äntligen!) asfalteringen av Alunbruksgatan genom Södra bruket. Det berättar vanligtvis betrodda källor för alvarsamt2. En andra etapp inleds fredag samma vecka.
Våra cyklande reportrar tackar den som tackas bör – vem det nu är – ity vi tvingats göra inte mindre än 63 punkteringsreparationer, 21 däcksbyten och 13 gaffelreparationer (mest svetsningar) under den period då skötarna av Alunbruksgatan tävlat med brytarna i Cementas kalkbrott om att få fram de största flisorna till cyklisternas förtret och lidande.
Laurha Porthin von Weshenstråhle
tf redaktionschef
Verket från söder. Lägg märke till de tre tankarna, antagligen för kemikalier.
Verket från norr.
Man jobbar sena kvällar på vardagarna. Något verkar ”bråttom”. Oro för tjäle är kanske orsaken? Det finns många blogginlägg om grävningarna för de nya ledningarna mellan Södra Möckleby och Grönhögen. Några av dem kan du läsa här. Och här. Och här. Och här. Och här. Och här. Och här. Och här. Vill du se verket från luften klickar du här.
Ett tidigare vattenförsörjningssystem från alvaret till Södra bruket finns fortfarande att titta på några hundra meter söder om det nya vattenverket. Alvaret överst i bild. Den stensatta kanalen tar hand om det vatten som strömmar ut ur en stensatt öppning inne i dungen. Den flera kilometer långa färden ned mot Södra bruket har börjat…
I dag gräver man denna sträcka med maskiner på några minuter. Förr tog det längre tid. Att stensätta dessa tio meter kunde nog ta flera dagar.
Här går vattnet in och ned för att sen gå under markytan ända ned till väg 136. Där går det i dagen igen för att fortsätta i nya partier stensatt kanal.
Där kanalen slutar går vattnet ned i underjorden. Slutmålet ligger nedanför skogen och bebyggelsen vid horisonten. Vill du läsa mer om det flera kilometer långa vattensystemet från alvaret ned till Södra bruket finns inlägg med länkar till ytterligare inlägg på föregångaren till denna blogg: alvarsamt. Klicka här.
Grävningarna i Södra bruket närmar sig reningsverket. Jobbet går smidigt med en grävskopa i vardera änden av det öppna diket. En gräver upp, den andra lägger igen – efter att vatten- och avloppsrören lagts ned. På så sätt hålls den öppna dikeslängden kort. Bilderna är från i går.
* * *
Till vänster i bild går den branta backen upp till väg 136.
Två grävskopor sätter nu sina käftar i Alunbruksgatan genom Södra bruket. Och man gräver djupt. Man går i mål borta vid det som i dag är reningsverk, men som snart degraderas till pumpstation för att få ned avloppsvatten från Södra Möckleby till Grönhögen.
Alunbruksgatan norrut. Till höger ängen in mot bruksruinen.
Samma gata söderut.
En grävskopa i vardera dikesänden. Man har gjort kväll. Solen börjar gå ned ute på Kalmarsund.
Vy åt norr. Tills i dag har man nog grävt närmare hundra meter.
Från 14 augusti stängs Alunbruksgatan genom Södra bruket av. Den ska grävas upp för att förbinda nya rör med redan nedgrävda rör under cykelvägen mellan bruket och Albrunna. Jobbet beräknas ta fyra veckor. Det berättar vanligtvis extremt tillförlitlig källa för Alvarsamt2.
Biltrafik till Södra bruket leds under den perioden till cykelleden från Albrunna. Denna blir då sannolikt världens smalaste landsväg för bilar, gående och cyklister med trafik i båda riktningarna.
Enligt samma källa ska kommunen fixa fyra temporära mötesplatser utmed cykelleden.
Hela Alunbruksgatan ska grävas upp från vattenverket fram till cykelleden. Jobbet beräknas ta fyra veckor.
Cykelleden mot Albrunna blir under perioden kanske världens smalaste landsväg. Vi cyklister får det alltså hett om öronen. Men var så säker, vi hojar på som om ingenting hänt!
Dricksvatten ur kranen har länge varit en självklarhet. Men inte längre; stora delar av Sverige sinar. I decennier har vi vridit på kranen och har det nån enstaka gång inte varit sprutt på flödet har vi förbannat de ansvariga. För inte alls så länge sedan var det helt andra bullar i vissa bostadsområden. Ett exempel på nära håll: För mindre än hundra år sen fick de boende i Södra bruket fortfarande sitt dricksvatten i en grävd och långa sträckor stensatt kanal från en källa högt uppe på alvaret.
Här ser vi den vackert stenlagda väggen högst uppe på sluttningarna vid den åker som gränsar till alvaret. Under väggen strömmade vattnet ut från källan/källorna uppe på alvaret. Nu återstår nästan en kilometer för vattnet att färdas genom grävda, stensatta kanaler tills det är framme vid brukarna vid Södra bruket. I dag är det dålig fart på vattnet, men vid ihållande regn kan man återuppleva känslan av ”förr i världen”.
Något hundratal meter längre västerut i jämförelse med fotot ovan ser vi den stenlagda kanalen. Här sluttar det svagt ned mot Södra bruket som ligger ännu längre ned än skogskanten längst bort i bild. Längst till höger skymtar Degerhamns IF blå klubblokal.
I röret under den stensatta väggen går vattnet under hela den gröna åkern innan det kommer ut i nästa stensatta kanal.
Jag berättade om denna vattenled redan i bloggen alvarsamt. Du kan läsa inlägg I här. Inlägg II här. Inlägg III här och inlägg IV här.
… kan du tillsammans med Alvarsamt2 utforska skogen till rådjursstigen för att följa den mot det mytomspunna Gräbbnakärr där en liten flicka lär ha drunknat för många många år sen… Vi går först till höger i bild uppför slänter av rödfyr och viker sedan av norrut. Promenaden är ingenting för den som har svårt att gå i eländig terräng – men i en film klarar man ju allt!
När värsta halkan nu är historia känns det befriande att kunna hoja igen. Framöver är tanken att videofilma en och annan cykeltur och lägga ut dem på Alvarsamt2. Denna film är tagen med min kasserade(!) fickkamera och kvaliteten är inte den bästa. Men snart blir den mycket bättre. Nästa tur går norrut…
De ruttna träden runt den gamla ruinen blir nu inte äldre. Det ser motorsågarna till.
Som synes kan träden inte längre klassas som prima virke.
Flera träd får snart ställa ut skorna, som man kan uttrycka sig på Söder i Eken (Stockholm). Bilden är från i somras.
