Om detta med information

Att informera är svårt, bland det svåraste som finns. Jag har, exempelvis, aldrig fått en korrekt vägbeskrivning. Alltid klickar ”något”.

Under mina cykelturer sveper jag ofta förbi affären i Södra Möckleby. Där står då och då människor och försöker logga in mitt på blanka eftermiddagen. Jag har därför kollat texten vid inloggningen. Den går inte att förstå.

Det känns lite skämmigt när jag upplyser inloggarna att inloggning inte behövs just då. En har tackat, en har gett mig en svart blick. En tredje blev så glad: Tänk, jag klarar det!

Det är roligt med information. Och med desinformation.

I morgon hamnar vi här i publiken…

… för att minnas en dag för precis åtta år sedan…

---

Nina Lekander om öland, dikt & lögn och saknad

Alltid positiva och vänliga journalisten och författaren Nina Lekander går nu att lyssna på i gammelmediet Ölandsbladets poddserie Öländska sommarröster. 

Nina pendlar mellan världsmetropolerna Berlin och Södra Möckleby. Hon är skriven och skattebetalande i Mörbylånga kommun, vilket färgar innehållet i podden.

Många minns de underhållande kulturfestivalerna Dikt & Lögn som hölls i Ninas trädgård. De uppskattades för spontanitet, lekfullhet och kärlek till det skrivna ordet.

Årgång 2014 av Dikt & Lögn kan du besöka här.

I Öländska sommarröster berättar Nina bland annat om det som alla märker allt tydligare ju äldre de blir: att man saknar en människa, som nu är död. Nina reder också ut bakgrunden till det iögonenfallande och fantasieggande tilltalsnamnet Torrknulla.

I öronenfallande är Ninas friska musikval. Det är allt annat än PK.

Bravo, Nina!

---

 

Grönhögen: En hackande motor

I morse var det fullt i Grönhögens hamn. Flera båtar fick förtöjas sida vid sida. Kulturorganets utsände räknade till 22 farkoster, varav bara två var motordrivna.

Uppe i centrum var det full rulle. Massor av kunder vid affären. Och folk på elsparkcyklar, hojar, motorcyklar – och i bil. Grönhögen kokar. Men hade kommunen gjort det man lovat i 50 år hade hela södra Öland blomstrat i dag. Nu går vi i stället mot sotdöden…

Degerhamn/Södra Möckleby hade kunnat få uppleva samma slags sommarutveckling som den i Grönhögen om Nejmyndigheten inte hade funnits. Det var den som förbjöd ställplatsen i Degerhamn, vilket i sin tur drev affären i kk.

Alla i denna hårt drabbade bygd minns detta skammens tilltag, som aldrig kommer att förlåtas. Dock finns hopp. Motståndsrörelserna poppar upp som kantareller efter ett höstlikt regn och gerillakrigare övar längs kust och på alvar, i luft och till sjöss…

---

 

invigning i uppehållsväder

Besökarna på invigningen av den nya affären i Södra Möckleby hade tur. En regnig morgon förbyttes strax före evenemanget av uppehållsväder och den riktigt stora optimisten kunde till och med känna närvaron av lite sol bakom molnen då och då.

Kom 150 personer? Eller 200? Du som saknar sysselsättning kan räkna dem i filmen.

Ridån går opp!

---

 

Nya butiken invigd…

Matilda Wärenfalk, kommunalråd i Mörbylånga kommun, invigde i förmiddags den nya livsmedelsbutiken i Södra Möckleby… 

Lång version av hela evenemanget kommer inom kort…

---

 

Ny affär invigs i Södra Möckleby

I dag 11:00 invigs den nya affären i Södra Möckleby. Kulturorganet hoppas kunna visa film under eftermiddagen/kvällen.

Allan von Kompost
redaktionschef

---

 

snart två affärer på södra öland

I juli öppnar nya livsmedelsaffären i Södra Möckleby i samma lokaler som den tidigare. Vi får hoppas att kundunderlaget är tillräckligt för både den och konkurrenten i Grönhögen.

---

 

om detta eviga grävande

Ibland får jag en mystisk känsla av att det förekommer nåt slags hemligt samarbete mellan entreprenörer-kommun-grävfirmor. I lördags grävde man utmed Södra Möcklebys västsida, för vilken gång i ordningen minns jag inte. Med risk för minnesfel har man här grävt för vatten, cykelled, fiber, el – och nu el igen. Varför gör man inte allt på en gång? undrar signaturen ”Gräv där du står”.

---

Vi cyklar på vägen bredvid cykelbanan

I dag blir det full rulle mellan Södra Möckleby och Grönhögen – men inte på cykelbanan utan på vägen som långa sträckor går parallellt med cykelleden.

Sned medvind 12 meter per sekund ser till att farten hålls uppe. 42 kilometer i timmen blev högsta speed på min gamla tungt lastade Monark Thor grön.

Men färden kunde ha blivit min sista. Alldeles före målgång händer det som inte får hända…

---

 

Träden kapas i Södra Möckleby

Nu fällas åter träden i min lilla stad
två ganska svaga lyktor framför posthusets fasad
lyser över ströget, där går Kalle och Mari
och blinkar emot Vera på ett stängt konditori
och grabbarna i gänget står och pratar med fil.kand
om flickor och om fotboll och om livet med ibland
från hotellet hörs en trio i Tousellis serenad
det är kväll i min lilla stad

Fritt efter Per Martin Hambergs text

---

 

Breaking news: Blindtarmen fullbordad!

Efter år av väntan kan kulturorganet som det första media i världen bjuda sina läsare och tittare på en provtur genom ”blindtarmen i Ventlinge”.

Detta bihang är en några hundra meter lång del av cykelleden mellan Södra Möckleby och Grönhögen.

Blindtarmen ersätter den tidigare livsfarliga av- och påfarten till väg 136. I filmen nedan cyklar vi från norr mot söder…

Vill du cykla blindtarmen åt andra hållet går du till min blogg Cykla på Öland. Vill du komma direkt till inlägget klickar du här.

---

 

Vi cyklar från Grönhögen till Södra Möckleby

Missade du förra årets cykeltur mellan Grönhögen och Södra Möckleby har du nu en ny chans. Men även om du hojade förra året kan det vara idé att köra en repris. Mycket förändras utan att man märker det.

Filmen är gjord med två GoPro-Hero-black-kameror. Båda sitter på min cykelhjälm. En filmar framåt, en bakåt.

Vi startar i Grönhögens hamn och går i mål i Södra Möckleby City.

---

 

nu blommar det

Sedan ICA i Södra Möckleby gick i konkurs förra året har byns centrum varit nästan öde. Men Thomas Andersson som driver Lotties Blommor tror på framtiden. Han gasar i stället för att bromsa.

---

 

thomas gasar i svår tid

I tider då nästan all affärsverksamhet på kort tid har klappat ihop som en pangad papperspåse i Södra Möckleby gör Thomas Andersson på Lotties Blommor tvärt om och trycker gasen i botten. Här vilar inga ledsamheter! Snyggare, bättre och som tidigare med ett stort sortiment. Och de rimliga priserna behåller han:

– Dom har varit mitt signum. Det ska dom fortsätta att vara, säger han.

Ny, riktigt snygg skjutbar grind att dra för hela härligheten då den är stängd, nytt golv, ny stenläggning på gården, nytt utomhuslager för jordsäckar och handikappvänlig liten uppfart mot entrédörren. Det är några av alla förbättringar som Thomas och i viss mån pappa Bength har arbetat med den senaste tiden.

I nästa vecka berättar Thomas mer om sin satsning i en film här på kulturorganet. I väntan på den visar vi nedan något lite av vad som hänt – och bara några få av alla de underbara blommor som nu visar oss att våren är på väg…

Thomas i strandkålsgrön tröja utanför butiken Lotties Blommor i Södra Möckleby.

Bakom cypresserna (cypress = en vild chansning från kulturorganets sida) och träställningen skymtar den ”metallridå” som går att skjuta för butiken då den är stängd. – Det är väl inte så illa fixat av en som utbildade sej till elektriker, garvar Thomas.

De 1 500 stenplattorna är begagnade. De kommer från Giraffens köpcenter. – En rolig grej är alla tuggummin som ligger inpressade som fossiler och ortoceratiter i vissa plattor. Och femte stenen nerifrån i mittenraden är för synskadade. Jag antar att den gav nåt slags information åt synskadade utanför Giraffen i Kalmar, berättar Thomas.

Stenen för synskadade som omtalas i bildtexten ovan.

En av mina favoriter. Eftersom jag glömde att anteckna namnen på blommorna får jag ta till en nödlösning och döpa dem själv. Här ser vi en praktfull sverigelilja (Sverigus liljanis).

Bruna bönan (Brunensis bönasis) är här på gott vårhumör.

Ja, vad säger man inför denna praktfulla paradisrosalia (Paradisus rosalarium)? Jag har inget svar.

Silverlaven (Silverus laverus) ratas av renen men köps villigt av ölänningen.

Vanligt fiolblomster (Stradivarius blommatus) känner vi alla till.

En annan av mina personliga favoriter, champagnerosen (Champis roseus). Dess färg får mig att tänka på ljummet utspätt rosévin… Fråga mig inte varför.

Missa inte filmen om Thomas nästa vecka…

---

 

 

åren går…

Stickkafé i dåvarande AteljeLiz i Södra Möckleby. Stugan är i dag kontor för Kraftsamling Sydöland. Bilden är tagen för nästan exakt åtta år sedan…

---

steg två tänt på trestegsraketen

Folkets husmöte 2 mars. Minst 120 personer kom. Det blev ont om luft. Eva Hansson Törngren och Johan Persson berättade om den nya livsmedelsbutiken i Södra Möckleby. Jag fick ganska snart intrycket att den redan är färdig. Det är bara att betala. Johan Persson berättade med den övertygades fulla charm. Allt kommer att gå så rosenrasande bra. – Jag har letat fel men inte hittat nåt. Auto_mat heter affärsmodellen som man vill sjösätta före juni. Modellen ska i Södra Möckleby vara både med betjäning och utan. Auto_Mat drivs av två unga män och enligt Johan Persson är det ingen hejd på vad dessa tu entreprenörer kunde åstadkomma. – Dom är helt geniala! Dom fixar allt! Tyvärr fick vi åter höra ”den ovetenskapliga sanningen” att en ny affär i Södra Möckleby även gynnar den i Grönhögen. Det är ibland ingen måtta på optimismen.

Kulturorganet ber om ursäkt för de oskarpa bilderna av det som visades på duken. Projektorn kunde inte ge skarp bild. Det stora felet med kvällens presentation var avsaknaden av kalkyler. Man visade resultatet av intresseenkäten, oläsbart på duken, tyvärr. Eva fick berätta om ett antal staplar som inte sa särskilt mycket. Om man frågar ”Är du intresserad av en ny affär? är det självklart att man får massor av ja-svar. Jag har startat flera företag och den absolut största arbetsbördan i inledningsskedet var ”dessa förbannade kalkyler”, som nästan aldrig blev som man önskade – och aldrig stämde med verkligheten. Därför gick också somligt jag startat åt skogen, och ”denna verklighetens hårda dom” drabbar alla företag som missar den ekonomiska sanningen. Utan noggranna kalkyler på inkomster, utgifter, oförutsedda händelser, potentiella kunder, konkurrens med mera blir bolaget ett lotteri. Utan stentuffa kalkyler köper man grisen i säcken.

Tror du på affären köper du aktier. Du måste köpa minst två för tillsammans en tusenlapp. Blanketter för bindande köp finns på biblioteket i Södra Möckleby där Eva Hansson Törngren bistår nu på torsdag.

Lite enkel aktieköpsinfo. Du kan alltså lämna din anmälan på biblioteket nu på torsdag…

Det är denna bild som fick få svar. Utgifter tenderar i verkligheten att bli flera än man vill tro. Och inkomster? Hur beräknar man ”kommande köptrohet” när den tidigare var så skral? Det är just om dessa frågor som jag hade önskat mig ”kvällens absolut livfullaste debatt”. Den uteblev tyvärr.

Stiftare av ”Nya butiken i Södra Möckleby AB” blir Eva Hansson Törngren, Johan Persson, Inga-Lill Karlsson och Diana Nilsson, här på bild med Eva. Diana är kirurg, inflyttad från Filippinerna! Välkommen, Diana! Kulturorganet önskar gruppen all lycka till! Den har lagt ned ett imponerande arbete och ska på alla sätt berömmas. Nu går vi mot nästa steg, aktieköpen…

---

 

enkelt men paradoxalt

ICA i Grönhögen, Ölands enda livsmedelsbutik söder om Mörbylånga.

Att människor sviker livsmedelsaffären i den by de bor i är troligen den största orsaken till butiksdöden. På butiksdöden följer bydöden. Den urbaniseringsvåg som sveper över världen tilltar i styrka…

Författaren Gerda Antti träffar rätt när hon beskriver byfolkens otrohet i romanen Livet skriver kapitel från 2001:

”När jag tänker på hurdan affären var då den var igång, med Irma och Karlsson som man sa, de som hade den, ja, jag blir vemodig när jag tänker på hur annorlunda vi måste ha varit då, när vi var så nöjda med vår affär. Som att se på gamla småbarnsskor och tänka: tänk så små fötter vi hade en gång! Vi handlade där och tyckte väl att den hade det vi mest behövde, och Karlssons visste vad vi mest behövde och det tog de hem och annat gick det bra att beställa och så fick man det dagen därpå. Liten affär men den räckte, och ändå var vi fler i byn då än vi är nu på sommaren då sommarfolket kommer. Men när jag nu tänker på affären, då undrar jag, ja, då undrar jag om det var vi som blev för stora för affären och den som en följd av det blev för liten för oss. Var det egentligen vi själva som tog kål på den? Inte bara det att folk flyttade härifrån och inga nya kom hit, utan att det var vi, att vi alla fick större händer, mer krävande händer. Händerna blev större och affären räckte inte till. Större händer, och större ögon också, girigare. Vi ville ha mer. Men av det som inte var så vanligt, som inte direkt hörde till vardan. Och det fanns så mycket, av allt, överallt, men inte där. Trogna var vi inte heller eftersom vi köpte lite av det ena och det andra när vi ändå var i stan eller i Lunda där det fanns mer att titta på. Större ögon och större händer.”

* * *

Kan en ny affär i Södra Möckleby få så många kunder att den bär sig? Den frågan har på senare tid blivit allt svårare att hitta svaret på. Min fru och jag frågar alla vi möter om de tror på en ny butik. Ingen har hittills svarat ja. Men många av dem vi frågat såg jag på senaste mötet om affären i Folkets hus.

Rimlig slutsats: Att intresset utåt sett verkar stort bör inte tas till intäkt för större köptrohet till en ny affär.

---

 

 

sjunkande framtidstro inom dagligvaruhandeln

Dagligvaruhandeln har det svårt – något att beakta då man skissar på ny butik i Södra Möckleby.

Vad jag förstår gäller det att hitta några ”riktigt hållbara grepp” för just den affären. Men viktigast är att kalkylerna bygger på verklighetens kalla fakta – med beaktande av människans ”inbyggda dragning åt lättja och otrohet”. 😉

Snart får vi kanske besked om enkätens resultat?

---

 

Var finns kunderna?

Denna skiss visades på senaste mötet om den eventuellt nya affären. Boende inom den blå markeringen har minsta avstånd till en affär i Södra Möckleby. Onekligen en redig kaka. Nyckelfrågan blir förstås: Hur många av dem som bor där kommer att handla i S M?

---

ju flera desto bättre!

Vid senaste stormötet om en eventuellt ny affär i Södra Möckleby påstods att en sån skulle stärka marknaden även för den befintliga affären i Grönhögen!

Det var ett för mig – och många andra – överraskande och mycket märkligt påstående. Hur vet man det? På vilken grund vilar detta påstående? Är det vetenskapligt belagt? Är det Kraftsamling Sydölands officiella uppfattning skulle jag värdesätta en bevisföring byggd på empiriska fakta.

---

 

Per-Albin Hansson överraskande gäst på stormöte

Bilden ovan var den viktigaste under kvällens möte i Folkets hus Degerhamn dit 99 personer tagit sig för att höra Sockenföreningen berätta om planerna på en ny livsmedelsaffär i Södra Möckleby.

– Det har precis tillkommit några viktiga pusselbitar. Därför kan vi inte säga så mycket som vi planerade att säga. Vi måste få värdera dessa nyheter ytterligare lite tid , sa Eva Hansson Törngren – på ett ungefär.

Hon och Johan Persson gick sedan igenom i stort sett alla slags alternativ för allting: butikstyper, leverantörer, butiksinredningar, ekonomi, aktiebolagsbildningar och utvecklingsmöjligheter för en ny butik i den gamlas lokaler. De tu berättade också om enkäten som ska spegla intresset och om de studieresor man gjort på fastlandet i jakten på det bästa butiksalternativet för Södra Möckleby. Sockenföreningen har i sanning gjort ett imponerande arbete – helt ideellt.

Nu är det bara att hoppas på att de ”hundratals” lösa snilleblixtar som också redovisades får stå tillbaka en aning – åtminstone i processens inledning. Att kläcka idéer är lätt, att få företag att gå runt är svårt. Det viktigaste är nu att tillfredsställa den råa verklighetens krav på lönsamhet. Går inte affären med vinst blir allt bara pannkaka och det enda som då återstår att tro på får man söka i körka.

Livsmedelshandel på vischan är svårberäknelig. Till och med i storstäder är den hal som en ål. I veckan gick exempelvis företaget Fodi med fem Stockholmsbutiker i kk trots 80 miljoner i kapital – på grund av bristande köptrohet.

Kulturorganet har flera gånger skrivit om hur en by ”dör” över en natt då affären slår vantarna i bordet, något som alla i trakten nu har fått uppleva. Dessvärre hjälper det inte att sakna något som inte bar sig. Det enda som är viktigt för en eventuell ny butik är framtida köptrohet. Utan en nära nog hundraprocentig sådan tror vi på kulturorganet att en ny butik går en hopplös framtid till mötes. Det är lätt att låta läpparnas bekännelse dölja fortsatt otrohet. Varför dök det upp så många nya ansikten då den gamla butiken reade ut det sista som gick?

Vi tycker att bilden högst upp har punkter satta i fel ordning. Det går inte att driva en mötesplats. Det går inte heller att genom en butik få till ett levande bycentrum. Man kan inte heller starta en butik för att få till en levande landsbygd. Stryk alla önskningar. Stryk allt om ”tro”. Det enda som är viktigt är att det man startar går med svarta siffror. Först då kan man börja tro och önska och längta och utveckla och uppskatta och…

Eva Hansson Törngren var i praktslag under kvällens stormöte. Här kavlar hon upp ärmarna inför rond ett…

Ulf Kyrling, ordförande i Kraftsamling Sydöland, och Johan Persson, hamnkonsult och affärsutvecklare inom Sockenföreningen. Till höger statsminister Per-Albin Hansson (S), som var ovanligt tyst denna kväll.

Knappt halva publiken. Precis när utsände fotografen Allan von Kompost skulle plåta andra halvan tog filmen slut, varpå chefen Sune Flisa utfärdade lönestopp året ut. Sune Flisa tog även till maktmedel och kallade Allan von Kompost för ”sopa”, något publiken gud ske lov inte hörde. 

Text: Sune Flisa
Foto: Allan von Kompost

---

 

 

kundenkät

Äntligen har den kommit, kundenkäten som ska tolka och tyda intresset för en ny livsmedelsbutik i Södra Möckleby. Länken till att fylla i enkäten på nätet är tyvärr lång, 50 tecken. Är man för snabb på tangenterna kan det alltså ta tid att komma rätt. Men envis vinner. 😉

Sockenföreningen önskar svar senast 18 februari.

Torsdag 13 februari 18:00 hålls stormöte i Folkets hus. Då presenterar arbetsgruppen vad den åstadkommit.

---

 

trygga enda butiken på södra Öland

I dag finns en enda livsmedelsbutik på södra Öland, ICA i Grönhögen. Låt oss trygga den genom att handla där och säga nej till ny butik i Södra Möckleby.

Jag har talat med många människor i både Södra Möckleby och andra orter och inte en enda(!) tror på en ny i Södra Möckleby. Många vittnar i stället om egen och andras köpotrohet, andra säger att de kommer att fortsätta handla i Grönhögen – eller där de handlar i dag, alltså ”norrut”.

Att dra igång en affär är naturligtvis möjligt. Men att få den att gå med svarta siffror är en helt annan femma. Vem som helst kan starta vilket slags företag som helst, men få kan få dem lönsamma. Sen kan man önska sig blå. Man kan önska sig träffpunkt för sociala kontakter. Man kan önska sig liv och rörelse. Men det hjälps inte. Handlar inte i stort sett alla där blir det ny konkurs. Och då är Södra Möckleby stämplat för lång tid framöver. Ingen kommer att vilja satsa ett vitten där – på nånting.

Kulturorganet rekommenderar alltså att jobba med huvudet, inte med hjärtat.

---

 

 

En eller två eller ingen?

Man kan vara taktiker. Då ser man en kort tid in i framtiden. Man kan även vara strateg. Då ser man längre in i dimman.

Jag kom att tänka på skillnaden mellan dessa ord när jag diskuterade en eventuellt ny livsmedelsbutik i Södra Möckleby. Det slog mig då att här måste man vara strategisk, alltså tänka långsiktigt.

Sen affären slagit igen åker många norrut för att handla. Vad säger det om köptroheten till södra ön där vi nu bara har en enda butik kvar? Jo, det säger att köptroheten är dålig.

Jag har upplevt samma sak i en annan by där affären gick i konkan inte mindre än fyra gånger. Varje gång åkte byborna till den större butiken tre mil bort i stället för att åka till den mindre en mil bort. Att babbla om köptrohet är lättare än att stå för den. Den lilla butiken i granskapet har däremot stått pall i många år men till jul hörde jag att även den snart får kasta in handduken.

Ser på Sockenföreningens sajt att invånare i Södra Möckleby erbjuder skjuts åt andra – till affären i Grönhögen. Det är bra.

Men… Det arbetas nu för ny butik till Södra Möckleby. Det är kanske inte så lyckat som det till en början kan se ut. Ponera att den kommer att gå lika dåligt som den förra och därför går i konkan. Då har vi bara den i Grönhögen kvar på södra ön.

Men tänk om den som eventuellt etableras i Södra Möckleby först suger musten ur den i Grönhögen – och sen går i konkan. Då har vi närmaste affär i Mörbylånga, och då är det kokta fläsket stekt.

Det som förvånar mig mest är att jobbet med en ny butik sker utan att man undersökt marknaden och köptroheten. Vi har i alla fall inte fått nån enkät. Man ska bygga på säker grund står det i nån gammal bok…

Att Kraftsamling Sydöland måste jobba för en ny butik säger sig självt. Gör man inte det sågar man av den gren man sitter på. Och här ligger faran: Man saknar den gamla affären så mycket att man måste ha hit en ny!

Frågan är: Är det vettigt – på längre sikt?

---

 

hur många handlar i eventuellt ny butik?

Ser i Barometern att Sockenföreningen jobbar för en ny livsmedelsbutik i Södra Möckleby. Det är hedervärt. Men missar man inte en viktig fråga och man inte frågar: Hur många i byn ”lovar” att göra huvuddelen av sina inköp där?

En enkel brevenkät kan ge positiva eller skrämmande resultat.

Vi har tidigare bott i by där affären konkade fyra gånger, med lika många ”sargade handlare” och hundratals ”bedrövade byinvånare”.

En sak kan jag lova: Ingen tror mera på framtiden för varje konkurs som görs…

---

 

om klyschor och vackra ord

Förra året skrev Sune Flisa en ledare om gammelpressens beskrivning av utvecklingen på södra Öland. Du kan läsa den här.

---

 

vad lära av historien?

I dag har Kraftsamling Sydöland kontor där Ateljé Liz tidigare låg. Banken har flytt. Ställplatserna i Degerhamns hamn förbjöds. Britts Manufaktur finns inte längre, Cementa har minimerats och ICA har gått i konkan. Det är bistra tider i Södra Möckleby.

Men den som varit med en tid vet att ingenting består i evighet, att hjulet ständigt måste återuppfinnas, och att ytterst få av de makalösa framtidsprojekt som så kallade experter målar upp verkligen blir av. Idéer kan listas i tusental utan att en enda ser dagens ljus. Så fungerar den så kallade verkligheten. Bara den idé som någon människa verkligen brinner för kommer att förverkligas.

I december 2012 hölls julmarknad med tankesmedja i Södra Möckleby. Det blev en rolig tillställning som drog massor med folk. Du kan läsa blogginlägget här. Det innehåller också mängder av porträtt av folk i bygden. Under mötet fick folk lämna in skriftliga förslag på hur byn skulle kunna utvecklas. Läs och tänk. Vad lära av dem?

Walle Dickson var en av marknadsbesökarna.

Bernt Petersson var en annan. Kanske finns du själv bland de porträtterade? Kolla här.

---

 

faran med det sluttande planet…

Över hela Sverige pågår ständigt mer eller mindre lyckade försök att hålla liv i livsmedelsbutiker ute på landet. Några lyckas, många misslyckas. Sannolikt följer nästan alla butiksnedläggelser ungefär samma mönster. Banken flyttar. En affär går i putten. En mindre industri upphör. En andra affär slår igen. En tredje flyttar. Biblioteket får färre öppettimmar, alternativt dras bibliotikarietjänster in. Skolan läggs ned. Förskolan flyttar. Sen kommer dråpslaget: Livsmedelsbutiken stänger eller går i konkurs.

Eftersom min fru och jag tidigare bodde i by som gick igenom samma slags implodering som just nu skakar Södra Möckleby kan det kanske vara av intresse att studera några sidor ur den papperstidning vi lyckades hålla liv i under 13 års tid, Alsenbladet. På måfå har jag kollat in några nummer, och det är slående hur just affärsfrågan dominerar nästan vartenda nummer, år efter år.

Den som tror att problemet med livsmedelsbutik i glesbygd är lätt att lösa bör snarast tänka om. Det är satans svårt. Det man måste vara uppmärksam på är den punkt där det sluttande planet tar över. Då är det för sent. Då går utvecklingen bara åt ett håll – hur gärna man än vill motsatsen…

I texterna nedan har läget börjat bli riktigt besvärligt i byn…

I nummer 2-2004 tas den nedlagda affären upp redan på ”ledarsidan”. Det är bara början. Affären går framdeles som en röd tråd genom tidningens levnad. Notera att en liten lokal papperstidning såldes på inte mindre än sju ställen – i genuin glesbygd. 

Kjell Reppe tar i denna artikel upp aspekter som nog alla i Södra Möckleby funderar på just nu. Notera sparken mot kommunledningen. Och läs Kjells uträkningar för att ta bilen till annan affär än den i byn! Denna enkla matematik är sannolikt ännu aktuellare i dag då bensinen är mycket dyrare än när denna utgåva av Alsenbladet publicerades som nummer 2 – 2004.

Redan i nästa nummer av Alsenbladet, nummer 3 – 2004, tycks alla problem vara historia. Allt är fixat! Mona och Anund tar över och allt kommer att gå som tåget! Men lyckan blev kortvarig…

Här radas alla möjligheter upp. Det talas till och med om samarbete med butiken en knapp mil bort. Allt är rosenskimrande…

Framtiden är ljus. Nu har vi butik igen! Allt ska gå bra! Allt! Och alla är förstås både lyckliga och välkomna…

Ny affär. Tempo! Nytt liv i byn. En enkät bland byborna bjuder på många superlativer. Och bypoeten Nils Ek skriver långt poem. Lyckan är total – ytterligare en tid…

Men redan i samma nummer anar man framtida konflikter. Tidningen publicerar en lång insändare från rörelsen bakom affären i grannbyn Kluk…

Nummer 6 – 2005. Nu börjar det knaka i fogarna… Igen!

För att göra en lång historia kort ska sägas att i dag finns bara Kluksbua kvar i den lilla byn Kluk. Den större byn Alsen är affärslös. Jag har inte följt utvecklingen där uppe sen vi flyttade till Södra Möckleby senhösten 2011, så jag vet inte hur man planerar för framtiden. Hur som helst genomsyrades livet i Alsen av en mycket stark sammanhållning och vilja till utveckling. Men man kan inte lyckas med allt.

För att förklara konkurrensläget i trakten runt 2000-talets början ska sägas att det låg en större livsmedelsbutik öster om byn – och en väster om. Det var runt två mil till båda. Dessa affärer låg i lite större samhällen och finns kvar än i dag: ICA Mörsil och ICA Nälden.

---

 

Är ensam stark?

Såna här krismöten hålls säkert varje dag ute på landet i Sverige. Här samlar vi oss 2005 för att lösa problemen med affären i Alsen mellan Östersund och Åre. Tre gånger räddades den. Fjärde gången stöp den. Men i en ännu mindre by en knapp mil därifrån finns fortfarande en livskraftig affär. I den byn bor endast 59 människor. Mer om den i följande inlägg…

Det blir femte gången jag får uppleva en liten bys plötsliga skinnömsning från levande till stendöd. I nästan hela mitt har jag bott på vischan, mitt i möjligheterna och de ofta återkommande problemen. Men jag har alltid satt landsbygdens stora fördelar och skönhetsvärden framför stadens prål, anonymitet och ytlighet. Jag har skrivit, fotograferat och bloggat om just livsmedelsbutikernas stora betydelse för små byar. De kränger inte bara potatis och köttfärs, de blir också centrum för lokala nyheter, dödsbud, skvaller, evenemangstips, umgänge, spel på boll och brunte, öl, cider och brännvin, världsnyheter, stora paket från Ellos och små från CyberPhoto.

En bok fick mig att förstå… Under nästan ett år åkte jag runt i Norrlands inland och intervjuade människor som sysslade med lokal livsmedelsproduktion för en bibeltjock bok, utgiven av Eldrimner, som jag i dag inte minns titeln på – Matlust, kanske? I detta kringflackande arbete mötte jag människor som syltade och saftade, bakade och bryggde, slaktade, fiskade, rökte, gravade och förädlade. Jag träffade norrlänningar som lärt sig en ny köttkultur på plats i Frankrike, som åkt på ölbryggningsutbildningar i Tyskland och Tjeckien, kvinnor som odlade och plockade, kokade och ystade. Boken skapade möten med människor som äntligen fick göra det de länge drömt om. Det dessa människor hade gemensamt var den djupa insikten om matens betydelse, inte bara som nödvändig föda utan mera som övergripande begrepp som ”skaparglädje, umgänge, överlevnadsmöjligheter”.

Under denna tid svepte en våg av optimism och djävlar anamma genom Norrlands inland. Jag blev själv en kugge i denna tid, i denna våg av framtidstro – som getostproducent och keramiker. Men optimismen fick sina törnar och trots många försök att rädda vår lilla bybutik stängde den fjärde gången gillt. Över en natt blev byn en annan. Den blev tyst. Tvärtyst. För första gången kände jag mig ensam där vid fjällets fot i glesbygdens inre Norrland.

Så blir det snart om några dagar även i Södra Möckleby – redan på tisdag då utförsäljningen är avslutad. Då slår ödsligheten till. Då kommer du inte att känna igen dig. Du kommer att känna dig ensam. Jävligt ensam.

Därför: Vi måste få igång en ny butik!