Dagligvaruhandeln har det svårt – något att beakta då man skissar på ny butik i Södra Möckleby.
Vad jag förstår gäller det att hitta några ”riktigt hållbara grepp” för just den affären. Men viktigast är att kalkylerna bygger på verklighetens kalla fakta – med beaktande av människans ”inbyggda dragning åt lättja och otrohet”. 😉
Snart får vi kanske besked om enkätens resultat?
Denna skiss visades på senaste mötet om den eventuellt nya affären. Boende inom den blå markeringen har minsta avstånd till en affär i Södra Möckleby. Onekligen en redig kaka. Nyckelfrågan blir förstås: Hur många av dem som bor där kommer att handla i S M?Vid senaste stormötet om en eventuellt ny affär i Södra Möckleby påstods att en sån skulle stärka marknaden även för den befintliga affären i Grönhögen!
Det var ett för mig – och många andra – överraskande och mycket märkligt påstående. Hur vet man det? På vilken grund vilar detta påstående? Är det vetenskapligt belagt? Är det Kraftsamling Sydölands officiella uppfattning skulle jag värdesätta en bevisföring byggd på empiriska fakta.
Bilden ovan var den viktigaste under kvällens möte i Folkets hus Degerhamn dit 99 personer tagit sig för att höra Sockenföreningen berätta om planerna på en ny livsmedelsaffär i Södra Möckleby.
– Det har precis tillkommit några viktiga pusselbitar. Därför kan vi inte säga så mycket som vi planerade att säga. Vi måste få värdera dessa nyheter ytterligare lite tid , sa Eva Hansson Törngren – på ett ungefär.
Hon och Johan Persson gick sedan igenom i stort sett alla slags alternativ för allting: butikstyper, leverantörer, butiksinredningar, ekonomi, aktiebolagsbildningar och utvecklingsmöjligheter för en ny butik i den gamlas lokaler. De tu berättade också om enkäten som ska spegla intresset och om de studieresor man gjort på fastlandet i jakten på det bästa butiksalternativet för Södra Möckleby. Sockenföreningen har i sanning gjort ett imponerande arbete – helt ideellt.
Nu är det bara att hoppas på att de ”hundratals” lösa snilleblixtar som också redovisades får stå tillbaka en aning – åtminstone i processens inledning. Att kläcka idéer är lätt, att få företag att gå runt är svårt. Det viktigaste är nu att tillfredsställa den råa verklighetens krav på lönsamhet. Går inte affären med vinst blir allt bara pannkaka och det enda som då återstår att tro på får man söka i körka.
Livsmedelshandel på vischan är svårberäknelig. Till och med i storstäder är den hal som en ål. I veckan gick exempelvis företaget Fodi med fem Stockholmsbutiker i kk trots 80 miljoner i kapital – på grund av bristande köptrohet.
Kulturorganet har flera gånger skrivit om hur en by ”dör” över en natt då affären slår vantarna i bordet, något som alla i trakten nu har fått uppleva. Dessvärre hjälper det inte att sakna något som inte bar sig. Det enda som är viktigt för en eventuell ny butik är framtida köptrohet. Utan en nära nog hundraprocentig sådan tror vi på kulturorganet att en ny butik går en hopplös framtid till mötes. Det är lätt att låta läpparnas bekännelse dölja fortsatt otrohet. Varför dök det upp så många nya ansikten då den gamla butiken reade ut det sista som gick?
Vi tycker att bilden högst upp har punkter satta i fel ordning. Det går inte att driva en mötesplats. Det går inte heller att genom en butik få till ett levande bycentrum. Man kan inte heller starta en butik för att få till en levande landsbygd. Stryk alla önskningar. Stryk allt om ”tro”. Det enda som är viktigt är att det man startar går med svarta siffror. Först då kan man börja tro och önska och längta och utveckla och uppskatta och…
Eva Hansson Törngren var i praktslag under kvällens stormöte. Här kavlar hon upp ärmarna inför rond ett…
Ulf Kyrling, ordförande i Kraftsamling Sydöland, och Johan Persson, hamnkonsult och affärsutvecklare inom Sockenföreningen. Till höger statsminister Per-Albin Hansson (S), som var ovanligt tyst denna kväll.
Knappt halva publiken. Precis när utsände fotografen Allan von Kompost skulle plåta andra halvan tog filmen slut, varpå chefen Sune Flisa utfärdade lönestopp året ut. Sune Flisa tog även till maktmedel och kallade Allan von Kompost för ”sopa”, något publiken gud ske lov inte hörde.
Äntligen har den kommit, kundenkäten som ska tolka och tyda intresset för en ny livsmedelsbutik i Södra Möckleby. Länken till att fylla i enkäten på nätet är tyvärr lång, 50 tecken. Är man för snabb på tangenterna kan det alltså ta tid att komma rätt. Men envis vinner. 😉
Sockenföreningen önskar svar senast 18 februari.
Torsdag 13 februari 18:00 hålls stormöte i Folkets hus. Då presenterar arbetsgruppen vad den åstadkommit.
I dag finns en enda livsmedelsbutik på södra Öland, ICA i Grönhögen. Låt oss trygga den genom att handla där och säga nej till ny butik i Södra Möckleby.
Jag har talat med många människor i både Södra Möckleby och andra orter och inte en enda(!) tror på en ny i Södra Möckleby. Många vittnar i stället om egen och andras köpotrohet, andra säger att de kommer att fortsätta handla i Grönhögen – eller där de handlar i dag, alltså ”norrut”.
Att dra igång en affär är naturligtvis möjligt. Men att få den att gå med svarta siffror är en helt annan femma. Vem som helst kan starta vilket slags företag som helst, men få kan få dem lönsamma. Sen kan man önska sig blå. Man kan önska sig träffpunkt för sociala kontakter. Man kan önska sig liv och rörelse. Men det hjälps inte. Handlar inte i stort sett alla där blir det ny konkurs. Och då är Södra Möckleby stämplat för lång tid framöver. Ingen kommer att vilja satsa ett vitten där – på nånting.
Kulturorganet rekommenderar alltså att jobba med huvudet, inte med hjärtat.
Man kan vara taktiker. Då ser man en kort tid in i framtiden. Man kan även vara strateg. Då ser man längre in i dimman.
Jag kom att tänka på skillnaden mellan dessa ord när jag diskuterade en eventuellt ny livsmedelsbutik i Södra Möckleby. Det slog mig då att här måste man vara strategisk, alltså tänka långsiktigt.
Sen affären slagit igen åker många norrut för att handla. Vad säger det om köptroheten till södra ön där vi nu bara har en enda butik kvar? Jo, det säger att köptroheten är dålig.
Jag har upplevt samma sak i en annan by där affären gick i konkan inte mindre än fyra gånger. Varje gång åkte byborna till den större butiken tre mil bort i stället för att åka till den mindre en mil bort. Att babbla om köptrohet är lättare än att stå för den. Den lilla butiken i granskapet har däremot stått pall i många år men till jul hörde jag att även den snart får kasta in handduken.
Ser på Sockenföreningens sajt att invånare i Södra Möckleby erbjuder skjuts åt andra – till affären i Grönhögen. Det är bra.
Men… Det arbetas nu för ny butik till Södra Möckleby. Det är kanske inte så lyckat som det till en början kan se ut. Ponera att den kommer att gå lika dåligt som den förra och därför går i konkan. Då har vi bara den i Grönhögen kvar på södra ön.
Men tänk om den som eventuellt etableras i Södra Möckleby först suger musten ur den i Grönhögen – och sen går i konkan. Då har vi närmaste affär i Mörbylånga, och då är det kokta fläsket stekt.
Det som förvånar mig mest är att jobbet med en ny butik sker utan att man undersökt marknaden och köptroheten. Vi har i alla fall inte fått nån enkät. Man ska bygga på säker grund står det i nån gammal bok…
Att Kraftsamling Sydöland måste jobba för en ny butik säger sig självt. Gör man inte det sågar man av den gren man sitter på. Och här ligger faran: Man saknar den gamla affären så mycket att man måste ha hit en ny!
Frågan är: Är det vettigt – på längre sikt?
Ser i Barometern att Sockenföreningen jobbar för en ny livsmedelsbutik i Södra Möckleby. Det är hedervärt. Men missar man inte en viktig fråga och man inte frågar: Hur många i byn ”lovar” att göra huvuddelen av sina inköp där?
En enkel brevenkät kan ge positiva eller skrämmande resultat.
Vi har tidigare bott i by där affären konkade fyra gånger, med lika många ”sargade handlare” och hundratals ”bedrövade byinvånare”.
En sak kan jag lova: Ingen tror mera på framtiden för varje konkurs som görs…
I dag har Kraftsamling Sydöland kontor där Ateljé Liz tidigare låg. Banken har flytt. Ställplatserna i Degerhamns hamn förbjöds. Britts Manufaktur finns inte längre, Cementa har minimerats och ICA har gått i konkan. Det är bistra tider i Södra Möckleby.
Men den som varit med en tid vet att ingenting består i evighet, att hjulet ständigt måste återuppfinnas, och att ytterst få av de makalösa framtidsprojekt som så kallade experter målar upp verkligen blir av. Idéer kan listas i tusental utan att en enda ser dagens ljus. Så fungerar den så kallade verkligheten. Bara den idé som någon människa verkligen brinner för kommer att förverkligas.
I december 2012 hölls julmarknad med tankesmedja i Södra Möckleby. Det blev en rolig tillställning som drog massor med folk. Du kan läsa blogginlägget här. Det innehåller också mängder av porträtt av folk i bygden. Under mötet fick folk lämna in skriftliga förslag på hur byn skulle kunna utvecklas. Läs och tänk. Vad lära av dem?
Walle Dickson var en av marknadsbesökarna.
Bernt Petersson var en annan. Kanske finns du själv bland de porträtterade? Kolla här.
Över hela Sverige pågår ständigt mer eller mindre lyckade försök att hålla liv i livsmedelsbutiker ute på landet. Några lyckas, många misslyckas. Sannolikt följer nästan alla butiksnedläggelser ungefär samma mönster. Banken flyttar. En affär går i putten. En mindre industri upphör. En andra affär slår igen. En tredje flyttar. Biblioteket får färre öppettimmar, alternativt dras bibliotikarietjänster in. Skolan läggs ned. Förskolan flyttar. Sen kommer dråpslaget: Livsmedelsbutiken stänger eller går i konkurs.
Eftersom min fru och jag tidigare bodde i by som gick igenom samma slags implodering som just nu skakar Södra Möckleby kan det kanske vara av intresse att studera några sidor ur den papperstidning vi lyckades hålla liv i under 13 års tid, Alsenbladet. På måfå har jag kollat in några nummer, och det är slående hur just affärsfrågan dominerar nästan vartenda nummer, år efter år.
Den som tror att problemet med livsmedelsbutik i glesbygd är lätt att lösa bör snarast tänka om. Det är satans svårt. Det man måste vara uppmärksam på är den punkt där det sluttande planet tar över. Då är det för sent. Då går utvecklingen bara åt ett håll – hur gärna man än vill motsatsen…
I texterna nedan har läget börjat bli riktigt besvärligt i byn…
I nummer 2-2004 tas den nedlagda affären upp redan på ”ledarsidan”. Det är bara början. Affären går framdeles som en röd tråd genom tidningens levnad. Notera att en liten lokal papperstidning såldes på inte mindre än sju ställen – i genuin glesbygd. 
Kjell Reppe tar i denna artikel upp aspekter som nog alla i Södra Möckleby funderar på just nu. Notera sparken mot kommunledningen. Och läs Kjells uträkningar för att ta bilen till annan affär än den i byn! Denna enkla matematik är sannolikt ännu aktuellare i dag då bensinen är mycket dyrare än när denna utgåva av Alsenbladet publicerades som nummer 2 – 2004.Redan i nästa nummer av Alsenbladet, nummer 3 – 2004, tycks alla problem vara historia. Allt är fixat! Mona och Anund tar över och allt kommer att gå som tåget! Men lyckan blev kortvarig…
Här radas alla möjligheter upp. Det talas till och med om samarbete med butiken en knapp mil bort. Allt är rosenskimrande…
Framtiden är ljus. Nu har vi butik igen! Allt ska gå bra! Allt! Och alla är förstås både lyckliga och välkomna…
Ny affär. Tempo! Nytt liv i byn. En enkät bland byborna bjuder på många superlativer. Och bypoeten Nils Ek skriver långt poem. Lyckan är total – ytterligare en tid…
Men redan i samma nummer anar man framtida konflikter. Tidningen publicerar en lång insändare från rörelsen bakom affären i grannbyn Kluk…
Nummer 6 – 2005. Nu börjar det knaka i fogarna… Igen!För att göra en lång historia kort ska sägas att i dag finns bara Kluksbua kvar i den lilla byn Kluk. Den större byn Alsen är affärslös. Jag har inte följt utvecklingen där uppe sen vi flyttade till Södra Möckleby senhösten 2011, så jag vet inte hur man planerar för framtiden. Hur som helst genomsyrades livet i Alsen av en mycket stark sammanhållning och vilja till utveckling. Men man kan inte lyckas med allt.
För att förklara konkurrensläget i trakten runt 2000-talets början ska sägas att det låg en större livsmedelsbutik öster om byn – och en väster om. Det var runt två mil till båda. Dessa affärer låg i lite större samhällen och finns kvar än i dag: ICA Mörsil och ICA Nälden.
Såna här krismöten hålls säkert varje dag ute på landet i Sverige. Här samlar vi oss 2005 för att lösa problemen med affären i Alsen mellan Östersund och Åre. Tre gånger räddades den. Fjärde gången stöp den. Men i en ännu mindre by en knapp mil därifrån finns fortfarande en livskraftig affär. I den byn bor endast 59 människor. Mer om den i följande inlägg…Det blir femte gången jag får uppleva en liten bys plötsliga skinnömsning från levande till stendöd. I nästan hela mitt har jag bott på vischan, mitt i möjligheterna och de ofta återkommande problemen. Men jag har alltid satt landsbygdens stora fördelar och skönhetsvärden framför stadens prål, anonymitet och ytlighet. Jag har skrivit, fotograferat och bloggat om just livsmedelsbutikernas stora betydelse för små byar. De kränger inte bara potatis och köttfärs, de blir också centrum för lokala nyheter, dödsbud, skvaller, evenemangstips, umgänge, spel på boll och brunte, öl, cider och brännvin, världsnyheter, stora paket från Ellos och små från CyberPhoto.
En bok fick mig att förstå… Under nästan ett år åkte jag runt i Norrlands inland och intervjuade människor som sysslade med lokal livsmedelsproduktion för en bibeltjock bok, utgiven av Eldrimner, som jag i dag inte minns titeln på – Matlust, kanske? I detta kringflackande arbete mötte jag människor som syltade och saftade, bakade och bryggde, slaktade, fiskade, rökte, gravade och förädlade. Jag träffade norrlänningar som lärt sig en ny köttkultur på plats i Frankrike, som åkt på ölbryggningsutbildningar i Tyskland och Tjeckien, kvinnor som odlade och plockade, kokade och ystade. Boken skapade möten med människor som äntligen fick göra det de länge drömt om. Det dessa människor hade gemensamt var den djupa insikten om matens betydelse, inte bara som nödvändig föda utan mera som övergripande begrepp som ”skaparglädje, umgänge, överlevnadsmöjligheter”.
Under denna tid svepte en våg av optimism och djävlar anamma genom Norrlands inland. Jag blev själv en kugge i denna tid, i denna våg av framtidstro – som getostproducent och keramiker. Men optimismen fick sina törnar och trots många försök att rädda vår lilla bybutik stängde den fjärde gången gillt. Över en natt blev byn en annan. Den blev tyst. Tvärtyst. För första gången kände jag mig ensam där vid fjällets fot i glesbygdens inre Norrland.
Så blir det snart om några dagar även i Södra Möckleby – redan på tisdag då utförsäljningen är avslutad. Då slår ödsligheten till. Då kommer du inte att känna igen dig. Du kommer att känna dig ensam. Jävligt ensam.
Därför: Vi måste få igång en ny butik!
Man tar en cykelhjälm. På den sätter man en GoProkamera som riktas framåt. Och så sätter man en som riktas bakåt. Sen cyklar man genom Södra Möckleby. Och då kan det bli som nedan – i min första testfilm med dubbelkameror.
Man har sågat ned sjuka almar längs Kyrkvägen i Södra Möckleby. Men varför får dessa tre lik stå kvar – och ett fjärde i bakgrunden? Enligt rykten betraktas de inte som döda av Länsstyrelsen, som har fattat beslutet. 
Men den avbarkade kraken framför kyrkan kan väl ingen tro ska återuppstå från de döda – inte ens Länsstyrelsen. Eller har kyrkan lagt sig i…
Så här har det sett ut alldeles för länge i Södra Möckleby city. Men i november inleddes äntligen röjningsjobbet… Se filmen nedan.
Allén mellan Södra Möckleby och Albrunna har under senare år vissnat och dött. Inom kort är alla träden stendöda. Orsaken är almsplintborrens härjningar.
Men nya träd av annan sort planteras mellan de gamla liken. Personligen har jag svårt för att förstå varför högstubbarna ska stå kvar – fulla med smittämnen.
Häng med på en kort cykeltur för att se Hoppets allés nya invånare…
Denna nästan kvadratiska grop ger underbara vibbar. Nä, här ska ingen död hund eller överkört rådjur sluta sina dagar. Här ska ett nytt ungt träd planteras. Det tar åtminstone kulturorganet för givet…
Mellan varje par högstubbar grävs en eller ibland två gropar. Allén går mellan Södra Möckleby och Albrunna. Här tittar vi söderut. 
Högstubbarna är almar, dödade av almsplintborrens härjningar. Träden bakom grävaren är också dödsdömda. Kulturorganet tar för givet att även dessa kapas småningom – och får nya grannar i nya grävda gropar. Sannolikt finns inte en enda levande alm på Öland inom några år. Men om 100 år kan vi förhoppningsvis åter njuta av en av landets vackraste alléer. Kulturorganet återkommer då för nya bilder…
I dag kom de, fyra politiker och kommundirektören, till Kraftsamling Ölands lilla kontor i Södra Möckleby City.
Intressanta samtal fördes mellan fem besökare och maktens representanter. Ämnen som diskuterades blev äldreboendet vid Alungården, ”tappade sugar” i Grönhögen, ockerhöga kommunala avgifter för ansökning av strandskyddsdispens, KLT:s snåla turlista, omvårdnaden av Bergstigen, eventuell kommunal IT-hjälp och parkeringssvårigheter vid busspendling mellan Färjestaden och Kalmar.
Kommunalrådet Matilda Wärenfalk lät försiktigt pysa ut en nyhet om just parkeringsproblemen genom att nästan ljudlöst yppa ”det kommer en lösning där man kan parkera säkert”. Men Matilda sa bara A och ingen lyckades få ur henne B.
Kulturorganet gjorde tre intervjuer. Svaranden är kommundirektör Ann Willsund, oppositionsrådet Henrik Yngvesson och projektledare Ulf Kyrling i Kraftsamling Sydöland. Ämnet var cykelleden Fyr till fyr. Du ser intervjuerna här på kulturorganet om några dagar. Men vi rekommenderar att först se kvällens filmpremiär om en cykeltur utmed två av de sex ofullbordade sträckorna på södra Öland. Först då förstår du hur långa sträckor som ännu bara är önskedrömmar, speciellt som pengar lär saknas.
Det är viktigt att slå fast att det söder om Kastlösa endast har anlagts en mil cykelled – och den lades för tre eller fyra år sen. Vad än politiker och folk i projektet säger saknas i dag sex delsträckor av leden på södra Öland. De är tillsammans drygt tre mil. De sex är: Albrunna, Ventlinge, Grönhögen – Karl X mur, Karl X mur – Ås Camping, Ås Camping – Solberga och Solberga – Skärlöv.
Det är så lågt att man nästan får krypa in i det på alla fyra, fattighuset i Södra Möckleby med anor från 170-talet. Det användes ännu i början av 1900-talet. I dag är det fint renoverat och ägs av Södra Möckleby hembygdsförening.
Kulturorganet tittade in i stugan en dag i juli…
Inne i stugan huserade Ingrid Persson, Degerhamn.
Södra Öland har gått kräftgång i flera decennier. Få invånare har blivit ännu färre, affärer har stängt, industrier har gett upp. I höstas varslade Cementa 75 anställda. Det blev droppen, tyckte kommunen och drog igång Kraftsamling Sydöland för att om möjligt vända trenden.
Du kan träffa gruppen i lokalen mitt emot ICA i Södra Möckleby måndagar 16 till 18 och tisdagar 11 till 13. Kulturorganet tittade in för att fråga hur det går.
Ulf Kyrling är projektledare.
Cykelleden Fyr till fyr mellan Södra Möckleby och Grönhögen lämnar mycket att önska vad gäller information. På flera ställen slutar leden plötsligt att finnas till, utan upplysningar om fortsättningen. Bland annat finns två trafikfarliga ställen i Ventlinge där du måste ut på den sommartid högtrafikerade 136:an.
Om du är ovan med att cykla på klappersten föreslår vi att du leder cykeln den korta sträckan vi cyklar på sådan nedanför Albrunna. Det handlar om mindre än hundra meter.
I filmen nedan förstår du hur du hojar cykelleden mellan Södra Möckleby och Grönhögen på 40 minuter – på en Gubbmonark. Häng med!
Vid Alunvallen i Degerhamn ligger det man kapat av almarna i allén mellan Södra Möckleby och Albrunna. Detta är en av de två högarna.
Den andra högen är ännu större. Orsaken till kapningen av almarna är almsjukan, en obotlig åkomma orsakad av den lilla almsplintborren. Denna hög ligger utmed Kvarnvägen.
Personligen undrar jag varför man inte kapar hela allén på en gång – och planterar nya träd av annan sort. Att ta lite då och då förlänger bara plågan – och nästan ingen i vår enkät tycker att högstubbar är vackra.
Så sent som 2012 såg den vackra allén frisk ut. Sedan gick det snabbt utför…
Redan för två år sedan föreslog Sune Flisa i en ledare fri hastighet på våra vägar. Sune menade att ”alla” kör alldeles för fort och att ingen varken kollar eller gör något åt det. Jag är nu inne på samma tankegång. Hastighetsbegränsningarna har ingen funktion, eftersom ingen kontrollerar dem. Trafikpolisen är osynlig utanför tätort, och vi är ögontjänare hela bunten. Kolla hur man kör genom Färjestaden där det är 40 och finns kameror. Där kör de flesta 39,5!
På skoj har jag gjort några slumpmässiga, enkla mätningar av trafiken på en uppmätt sträcka av Torngårdsvägen under juli, augusti och november. På den gäller max 40 kilometer i timmen genom hela Södra Möckleby. Alla mätningar är gjorda i ett svep, dagtid. Nattetid har hastigheterna varit ännu högre, ibland ”vansinniga”. Hastigheterna har jag avrundat nedåt.
Resultatet skrämmer: Ingen bryr sig, även många yrkeschaufförer håller olaglig hastighet. Fler än 10 av de 27 förarna i min mätning körde mer än 30 kilometer i timmen över maxhastigheten – och skulle därmed bli av med körkortet.
Uppmätta hastigheter i juli:
50, 55, 45, 90, 80, 75, 65, 60, 85, 75, 70, 35, 95
Uppmätta hastigheter i augusti:
55, 135, 85, 60, 75, 45
Uppmätta hastigheter i november:
70, 70, 40, 75, 45, 40, 95, 110
Första riktiga snöfallet under hösten 2018. Vintern vid Ölands södra udde anses börja först 7 januari. Vi ser biblioteksparken i Södra Möckleby.
Julstämning nedanför biblioteket i Södra Möckleby för exakt tre år sedan.
Det tar sig. Nu kan du cykla mellan Albrunna och Ventlinge på idel ädel cykelled. Du slipper alltså helt den livsfarliga 136:an.
Ska vi ta en provtur? Vi kan cykla söderut från ”tvättbrädan i Södra Möckleby” (numera asfalterad) genom Södra bruket och utmed sjön fram till vattnet nedanför Albrunna. Där tar vi inte den asfalterade leden vidare utan hojar rakt upp för den grovgrusade ganska branta backen. Uppe på 136:an tar vi höger och hojar fram till kvarnen på höger sida. Där tar vi ned till höger och har då sammanhängande cykelled fram till mitten av Ventlinge, strax efter kyrkan. Där måste vi tyvärr upp på 136:an igen och cykla några hundra meter på den tills leden tar vid igen på höger sida.
Den som inte har alltför känsliga däck kan ta av höger ännu tidigare än kvarnen. Nedfarten är inte utmärkt och mycket brant. Cykla ned efter ”ett gult hus”, fortsätt ungefär 20 meter, ta sen tvärt vänster på leden. Cykla inte rakt fram – då hamnar du småningom i en mur, se bilder nedan.
Mellan Degerhamn och Grönhögen saknas leden nu bara på två korta stumpar nedanför och i Albrunna och på runt 200 meter genom Ventlinge. Det tål att upprepas: Det tar sig.
Slutligen ska nämnas att det finns en ännu tidigare väg att komma ned på cykelleden från Albrunna – om man kommer norrifrån. Den går också ned vid ett gult hus. Mer om denna i kommande inlägg…
Om vi cyklar söderut på 136:an kan vi ta höger här ned på cykelleden. Fortsättningen blir helt ”136-lös” fram till kyrkan i Ventlinge.
Nedfarten i närbild.
Här har vi cyklat ned vid kvarnen i Albrunna och ser fortsättningen fram mot tryffelodlingen. Vi bligar alltså söderut.
Vi ser norrut från cykelleden nedanför kvarnen. Längst bort till vänster i bild ser du ett gult hus. Även där kan du cykla upp/ned från 136:an.
Vid ”det gula huset”. Observera den gula skylten som vill få dig att cykla till vänster. Åt höger går vägen upp mot 136:an. Åt vänster går leden ned mot Kalmarsund. Men du kommer bara några hundra meter… Orsaken får du under nästa foto.
Projektet Fyr till fyrs ledning har noll känsla för information. Du uppmanas här att ta vänster på leden. Grattis! Du hamnar då i en stenmur utan info om fortsättningen. Blir inte informationen bättre på leden kommer många cyklister att ”skriva ned hela projektet på sociala medier”. Jag har hört flera historier om ”raseriutbrott” bland vilsekomna, skyltlurade hojare under sommaren…
Nedfarten vid ”gula huset” sedd uppifrån 136:an. Ska du söderut tar du alltså genast vänster här. Den inbjudande nedförslutan mot havet leder dig efter en högerkurva in i muren. Pilen uppmuntrar alltså till ”murkontakt av tredje graden”. Det ska bli intressant att se hur länge den får peka 180 grader fel. I andra änden av leden genom Albrunna visade en liknande skylt fel hela cykelsäsongen, se detta inlägg. Skulle en vägskylt för biltrafik visa 180 grader fel under hela turistsäsongen skulle den garanterat bli förstasidesstoff i varenda lokaltidning med nyhetsnäsa.
Om Cementas historiska betydelse för Södra Möckleby berättar ”någon” i en finstämd insändare i Ölandsbladet. Du kan läsa den här.
Denna video är inspelad i april. Vi cyklar från Södra Möckleby till Kastlösa, tar gamla banvallen rätt över Öland ner till Skärlöv – och segar oss hem igen i den kraftiga motvinden. Denna rulle är bloggens hittills längsta, nästan 2,5 timmar.
Slå på högtalarna, klicka igång rullen och upplev Ölandsvåren på nytt nu när hösten blir allt mörkare!
Mera bilder av Ironmancyklisterna på väg genom Södra Möckleby…
Observera att när du klickar på en bild för att få den större måste du ta vänsterpil för att gå tillbaka till blogginlägget. Klickar du på krysset uppe till vänster, som du väl vanligtvis gör, slängs du ut ur bloggen.
