Etikettarkiv: Solberga alvar

lägeskoll på alvaret

Hur är det just nu ute på alvaret? Finns några blommor där i den relativa kylan? Är det blött eller torrt? Alvarsamt2 tog en promenad på Solberga alvar för att kolla läget utmed Mittmuren, den mer än fyra mil långa stenormen som skär över alvaret från norr till söder.

Den ”evighetslånga” Mittmuren mot norr sedd från stättan vid Solberga alvar. Du kan se den från luften i ett tidigare inlägg på alvarsamt genom att klicka här.

Mittmuren mot söder från samma stätta. Som synes finns ett större ”gap” i muren för att släppa fram Torngårdsvägen mellan Torngård och Södra Möckleby.

När man vandrar kilometer efter kilometer utmed Mittmuren är det svårt att befria sig från tanken hur människorna förr orkade. Först och främst skulle man sköta gården med alla djur. Till detta kom mängder av murbyggen – för hand!

Färgerna är dämpade och diskreta på alvaret. Denna skrikgula lav är ett av få undantag.

Redan utblommad eller ”lik” från förra året? Som dåligt påläst botaniker blir frågorna många, svaren få.

Här har vi i alla fall en just nu blommande liten buske.

Mycket på alvaret är taggigt och vasst. 

Det är starkare färger på växterna under vatten ute på alvaret. Denna märkliga mossa ser ut att ha ”miljoner” små luftbubblor knutna till sin yta.

Den över fyra mil långa Mittmuren kalvar här och var. Vem bygger upp igen? Jag misstänker att ganska få kan hantverket i dag.

Dessa små ”utspillda violetta björnbär” är bland de flitigast förekommande markväxterna på Solberga alvar.

Denna knappt meterhöga buske, som växer tätt intill Mittmuren, har börjat skjuta ljusgröna skott.

Här och var är färgerna mustigare. Men inte ett träd så långt ögat når.

Mindre ”sjöar” och större pölar är det däremot mycket gott om. De torde emanera från regn. Men hur ska vi få ned vattnet på djupet? Så här kan det ligga och skvalpa i eviga tider tills det avdunstar i sommarens hetta.

Här ett exempel på det stundom magiska ljuset ute på alvaret, det ljus som kan liknas vid det på Skagen: ”Alla färger har nåt slags patina på sig”.

Märkt ,