Etikettarkiv: Sveriges Radio

obildbara gammelmedier

De enorma gammelmedierna Sveriges Radio och Sveriges Television är trots språklotsar och uttalsexperter helt obildbara.

Materiel eller material? I radio- och tevenyheter sägs ena gången sjukvårdsmaterial, andra gången sjukvårdsmateriel. På så sätt får man åtminstone rätt varannan gång. Att det ska vara svårt att förstå att material är gips, järn, vadd, papper medan exempelvis sjukvårdsmateriel är skalpeller, munskydd, respiratorer, visir.

När inte ens journalister bemästrar dessa synnerligen enkla begrepp kan man inte låta bli att undra över den svenska skolans oförmåga…

Är svensken obildbar eller är gammelmediejournalisterna helt kocko?

SuneFlisa
Sune Flisa vid felstavningskarnevalen
i Lima 2001. Foto: Lina ”Ack” Back-Tack.

PS. I går la man i Rapport ut skylt som påstod att 190 dött i flygkrasch när man då trodde de var 14. Aj, aj, aj…

Och så krånglar väderkartorna, och på andra skyltar lyser stavfelen i neon…

Aj, aj, aj. Hur ska det gå med gammelmedierna!

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…

Ack, ack, ack…


 

Märkt , , ,

värsta hittills

Jag är chockad. Jag mår illa. Jag känner i dag vad jag kände som 14-åring. Hur kan Sveriges Radio sända detta? Hur är det möjligt? Finns inga gränser? Sveriges Radios heliga paradfraser är kritiskt tänkande och analys. Men vad är detta? Vad är detta för andlig smörja som sänds en hel timme denna söndag?

Gudstjänst. Pingstkyrka. Med riksevangelist som lägger upp allt enligt hypnotiska regler: tillgjord röst, omtag, omtag, omtag. Du är sömnig, du blir allt sömnigare, allt sömnigare, du sover, du sover djupt.

Pastorn ger exempel: Han har tagit sonens pass på en flygresa. Han kommer inte vidare, han får inte fortsätta resan… Tullen säger stopp. Så är det: Tror du inte är resan slut. Tror du kommer du till himlen. Det är så groteskt enkelt. Och församlingen ropar ut sina ja till predikantens alla imbecilla frågor. Det är pinsamt.

Hur länge ska dessa hypnosföreställningar få sändas och spridas genom Sveriges Radio? Hur kan någon godkänna detta offentliga bondfångeri med en predikant som pratar i inlärt mönster mellan entoniga låtar med texter som kan få schlagertexter att framstå som litteratur i världsklass? Hur kan Sveriges Radio säga ja till timslånga program med dramatisk pianomusik i bakgrunden till predikanters privata övertygelser som hör hemma på ljugarbänken. Hur är det möjligt? Godkänner man allt så länge det som sägs hänvisar till en bok?

För den som eventuellt vill kommentera ska jag tillägga att jag är för religionsfrihet. Vem som helst får tro på vad som helst. Men såna här billiga hypnosjippon byggda på morot och piska borde Sveriges Radio hålla sig utanför.


 

Märkt , ,

inavel

Som ”påtvingad” Barometernprenumerant – efter Östra Smålands uppgång i fritt svävande elementarpartiklar – är jag en aning imponerad och en smula tveksam. Imponerad är jag av felfriheten, reportagen, layouten. Allt är välgjort, snyggt med få språkfel.

Min tveksamhet gäller få insändare men desto flera debattinlägg, nästan uteslutande skrivna av ”makten” eller de politiska partierna. Det finns också skäl att ifrågasätta de många – i och för sig välgjorda – reportagen som med nödvändighet måste ta kraft från dagstidningens huvudsakliga uppgift: att jaga nyheter. Dagstidningarna utvecklas alltmer åt veckotidningshållet – på gott och ont.

I Barometern 2 januari upptas hela debattsidan av en text från Sveriges Radio. Den är skriven av Cilla Benkö, vd, och Lennart Käll, styrelseordförande. Rubriken är Tack för hjälpen! och artikeln handlar i ganska självgoda ordalag om Sveriges Radios utveckling. Inledningen är denna:

”Tack svenska folket för hjälpen! Utan er hade vi inte varit där vi är i dag. Utan er hade vi inte kunnat ta fram vår nya vision och våra nya mål. Utan era synpunkter hade vi inte gjort de satsningar vi gör nu.” _ _ _ 

Gammelmediernas alltmer intima förhållningssätt till varandra förvånar. De flesta dagstidningar skriver mängder om TV och radio, TV-bilagor är ett måste. Sveriges Radio kör programmet Medierna. Man är alltså påtagligt intresserad av varandra. Det kan jag köpa. Men varför i herrans namn ska Sveriges Radio på en hel debattsida få berätta om hur duktiga de är, dessutom gratis? Vad har det med debatt att göra?


 

Märkt , , ,

om jag ger dig ger du mig

Ser i Östran att kronprinsessan Victoria är utnämnd till Årets Ölänning. Utmärkelsen organiseras av Barometern och (enligt Östran!) Sveriges Radio. Att en moderat blaska korar en kunglighet till vinnare är ingen överraskning. Slask- och kändispressen har länge levt på de kungliga smulorna och förstorat upp dem till pompösa men innehållslösa bakverk. Men neutrala Sveriges Radio! Man blir förvånad över hur lojaliteter alltid styr i olika riktningar beroende på hur vinden blåser.

Jag har ingenting emot Victoria. Men jag är emot de devota medierna. Hör bara på motiveringen, uppläst av Barometerns chefredaktör Anders Enström:

”Hennes jordnära engagemang för landskapet och människorna bidrar starkt till öns utveckling och attraktionskraft. Med sin närvaro och lyskraft skapar hon intressen och uppmärksamhet för Öland såväl nationellt som internationellt. Hennes födelsedag 14 juli firas sedan länge som Ölands egen nationaldag.”

Sedan vältrar sig tidningen i Ölandsexcesser. Öland är paradiset gånger hundra och kungen säger exempelvis: – Det är så att jag har varit här hela mitt liv, det är med längtan som jag vill tillbaka.

Men hur går det ihop? Han har ju varit här hela sitt liv, hur kan han då längta tillbaka!?

Det avancerade snömoset fortsätter: – När man åker över Ölandsbron precis vid brofästet då är det ”Jippie!” och så är det alltid med sorg som man åker tillbaka till fastlandet.

Man tar sig för pannan… Men vad hjälper det!

Tilläggas bör att kungen fick priset som Årets Ölänning för 22 år sedan. Då delade kronprinsessan ut det. Tjänster och gentjänster.

Leve Republiken!

Sune Flisa
ledarskribent

 

 


 

Märkt , , ,