tulpanfrossa på capellagården

Sommar. Hundra grader varmt. Vindstilla. Träden har blivit gröna – bara sen i går. Landskapet förändras. Man känner knappt igen sig. Vi rullade iväg till Capellagården för att frossa – i tulpaner. Nedan talar form och färg utan ord…

 

 

 

---

 

omtag

Tulpanerna har backat några dagar, lika vettskrämda som vi människor inför två eller tre graders ”värme”. Men i dag ser jag att de vill göra nya utslagsförsök. Snart lyckas de. Och lika snart är de försvunna. Vi har att göra med en märklig evighetsmaskin.

en dag att minnas

Efter att ha lyssnat på Donald Trumps första tal som president kände jag för en whisky – en stor. Men barskåpet gapade lika tomt som innehållet i Donalds monolog. Vad göra? Ta ett kvällsbad bland isflaken i Kalmarsund eller söka akuthjälp vid psykakuten?

Det fick bli ett parti schack. Jag spelade igenom en match mellan Lang vid de vita pjäserna och Schuringer vid de svarta. Det vackra, ja rent av sköna partiet spelades i Berlin 1855. Tidlös skönhet består. Tomma ord glöms bort.

Men delar av Trumptalet ringde fortfarande i öronen och suget efter den rekordstora whiskyn bestod. Räddaren i nöden blev – som så många gånger tidigare – biologin och det växandes tysta självklara kraft. Trump blev president, men mycket viktigare blev tulpanerna och timjanplantorna – som nu börjat växa i vårsolen den 20 januari!

Det blev – trots Trump och akut whiskybrist – en dag att minnas.

Under det tjocka lövlager jag i höstas täckte vår lilla täppa med har tulpanerna funnit värme nog för att börja växa. Efter fotograferingen ”lövade” jag på igen.

Det livgivande lövtäcket – vacker och naturlig isolering och blivande jordförbättringsråvara.

Den enda krydda jag inte kan leva utan: Timjan. Minns du krögaren Tore Wretman? Han avslutade många av sina recept i radio och teve med: – Osså lite timjan, förstås!