Etikettarkiv: turism

En av 100 svenskar har aldrig hört talas om Öland

Barran har i dag en intressant text om Så ser svenskarna på länet. I den visar man vad svenskarna tror och vet om kommuner, turistmål och evenemang i Kalmar län. Undersökningen görs årligen av Region Kalmar län och 1 500 svenskar medverkar.

21 procent av de tillfrågade har aldrig hört talas om Mörbylånga och endast 2 procent säger sig känna till Mörbylånga ”mycket bra”. Ottenby fågelstation, världsarvet, Ölands skördefest och Eketorps borg känner bara 3 procent till ”mycket bra”.

Jag kan inte låta bli att fråga mig hur väl svenskarna skulle känna till en väl marknadsförd cykelled Fyr till fyr?

Onekligen finns mycket att jobba vidare med. Det är inte så lätt som man vill tro ”att sätta något på kartan”.

Märkt ,

Livet är fullt av överraskningar

Läser i gammelmediet Barometern att Johan Göransson, turistchef i Mörbylånga kommun, nu ska fokusera på turismen och hur fler ska lockas till Öland!

Märkt , , ,

Folk som tänker

Ja, såna finns. Människor som tänker, alltså. Nere vid Kungsgården tar man inte in sittgrupperna och låter folk stå till i maj. Här finns inte mindre än fem grupper på covidsäkert avstånd mellan sig. Här jobbar man med turisternas bästa för ögonen.

På andra ställen, som i Grönhögen, tar man in sittmöblerna redan i mitten av oktober. De lär bli förkylda vid temperaturer under + 15 grader.

Läs här alla inlägg i ämnet.

Så arbetar tänkande människor, man tänker på andra, på besökare, på turister. Självklart ska de ha nånstans att sitta. Utan sittmöbler är det lika bra att lägga ned ambitionerna att få flera besökare till Öland. Vem vill stå från oktober till maj? Svara på den karamellen, du turistchef.
Märkt , ,

Åk nån annanstans, turister!

Varför frågar jag mig under mina cykelturer? Varför gör man som man gör i den kommun som tjatar som en papegoja om den viktiga turismen och den ännu viktigare turismutvecklingen? Varför gör man som man gör? Jag har inga svar.

I Grönhögen har man äntligen fattat att hamnen är en turist- och besöksmagnet. Eftersom jag fikar där i stort sett varje dag har jag rätt bra koll på den. I dag kom flera bilar dit under min korta rast. Man stannade och tittade, men ingen klev ur. Ingen kände sig manad att se mer av den hamn som Marianne Hedelin och olika utvecklingsgrupper arbetat för i decennier. En av enkla orsaker: Där finns inga sittgrupper – längre. De har man tagit in på lager för att ställa ut först i vår igen. Varför? Varför förstår inte en turistintresserad kommun det allra enklaste?

Den som känner för en skön stund i Grönhögens hamn under höst, vinter och vår får hålla tillgodo med att sitta på EU-pallar.

Du som är intresserad av landsbygdsutveckling kan kanske ha intresse av att se filmen nedan om Marianne Hedelins och andra människors envisa jobb med att försöka utveckla Grönhögens hamn. Jag kan inte tänka mig att de ville ta in alla sittgrupper i mitten av oktober för att låta besökare, bybor och turister stå fram till maj.

Kulturorganet har tidigare skrivit om detta slags ståuppkomik. Läs här.

Marianne Hedelin i Grönhögens hamn.

Jag cyklar också dagligen förbi den nya livsmedelsaffären i Södra Möckleby och frågar mig varför? Varför? Varför? Ännu efter fyra månaders drift ser ingen levande människa att man här passerar en livsmedelsbutik. Här finns inga skyltar – som syns. Skyltar som inte syns är som bekant helt ointressanta. Här finns bara en trist flaggsnutt som man inte ser texten på och gör man det förstår inte många: Automat! Är det ett svarveri, en datafirma? Ingenting lockar att stanna. Varför vill man inte synas?

Pizzerian hundra meter därifrån har förstått hur en slipsten ska dragas. Där finns massor av skyltar och ”öppet” i lysande neon i skyltfönstret som kan ses ända ut till dem som passerar på vägen.

Livet är hårt. Syns man inte finns man inte.

Det gäller att alltid se med gästens ögon. Gästen på Öland kommer i bil. Som bilist ser man nästan bara framåt. Denna vy ser bilist som kommer söderifrån. Har man aldrig varit här tidigare tror jag att ytterst få skulle inse att det här finns en livsmedelsaffär.

Nedan kan du se filmen om invigningen av affären i juli 2020.

Den nya livsmedelsbutiken invigs i Södra Möckleby.
Märkt ,

Låt besökarna sitta på backen!

Fram till mitten av oktober stod tre kompletta sittgrupper på denna brygga i Grönhögen, från hamnkontoret och ut mot bryggänden. Någon med sinne för att skrämma bort besökare från södra Öland har nu bestämt att även sittgrupperna ska bort, sannolikt för vinterförvaring till maj nån gång… Smart!
Satsningen på att få flera att flytta till och besöka och utforska södra Öland tar sig märkliga uttryck. I mitten av oktober tar man bort alla sittgrupper – och de kommer inte tillbaka förrän i maj. ”Låt dom jävlarna sitta på backen! tycks vara andemeningen. Kulturorganets utsände förstår ingenting…
Besökare ska behandlas som andra klassens medborgare i Grönhögen. Ta bort alla sittgrupper; låt dom jävlarna stå! På bilden ser du soffan ”EU-pall”, konstruerat av kulturorganets utsände. Hitom den ser vi skrivbordet ”Flaggstångsfundamentet Elin”.

Tidigare inlägg i ämnet kan du läsa här.

Märkt , , ,

turismens baksida

nedskräpning_Grönhögen_3Allt har en baksida. Återvinningsstationen nere i hamnen i Grönhögen brukar vara kliniskt ren. Nu driver plast i vinden och på backen ligger glassplitter.


Märkt ,

nästan som förr – trots covid 19

Förra eller förrförra sommaren, jag minns inte vilken, räknade jag till ett motorfordon var tionde sekund på väg 136 mellan Södra Möckleby och Grönhögen, fordon som jag mötte eller blev omkörd av.

I dag räknade jag igen, på samma sträcka. Nu kommer – mitt på dagen – ett motorfordon var elfte sekund. Mätningen gjordes under 29 minuter, vilket gör den ganska trovärdig.

Läget på Sommaröland är alltså som förr – i stort sett.


 

Märkt , ,

måhända flugig idé om fluga in spe

rastplats_cykelleden_Klovenhill_3Öländsk vintercykling, foto från 9 januari. Spirande gräs, många plusgrader…

Under mina nästan 300 mil på cykel från nyår till i dag har jag kanske mött eller kört om ett halvt dussin cyklister, varav fem bara ”bycyklade”.

Det är tomt på cykelleden till Grönhögen. Det är tomt på vägen ned till Udden, trots att den får många besökare i bil. Och så har det varit sen i höstas, trots att vi länge har haft vårtemperaturer. Vi har inte ens haft vinter. Klimatförändringarna gör trenden både tydlig och trolig: Vintern på Öland kan användas till tidigare typiska sommaraktiviteter – som cykling.

Plocka bort alla amatörer och anställ ett proffs som får snurr på cyklandet på ön. Jobba med Bornholm som förebild. Den lilla ön drar till sig 150 000 cyklister varje år – trots att du måste nöta bänk under flera timmar på färjan dit.

En ny variant kan alltså bli möjlig på Öland: Vintercykling! En sån skulle kunna locka motionärer och elithojare från Norden och norra Europa. Gör det nu när den svenska kronan faller fritt mot nya bottenrekord!

PS. En liknande möjlighet är ”husbilsvinter på Öland”. Kan tänka mig att tusentals tyskar, belgare och holländare skulle nappa direkt om bara möjligheten fanns – och marknadsfördes professionellt.


 

Märkt , ,

för många turister?

udden2

Kan vi få för många turister till Öland? Jag har aldrig tidigare tänkt frågan men när jag läser reseexperten Lottie Knutsons varning i Aftonbladet inser jag riskerna. Under mina sju år på Öland har jag aldrig sett så många turister som i år. Och givetvis finns gränser för allt.

Lottie menar att man riskerar protester och skadegörelse på de ställen där man inte lyckats balansera turismen. Exempel på ställen med sån ”överturism” är Mallorca, Gamla stan i Stockholm, Rom och Venedig.

Sydölands svagaste punkter i turismsammanhang är i mina ögon vägarna, cykellederna och bristen på affärer och kaféer. Denna åsikt delar jag med många av dem jag träffar under mina långa cykelturer.

Fan vet. Med Lotties varning i åtanke kanske det dåliga ska förbli dåligt?

uddenSå här såg det ut längst ned i söder på Öland i juli. Ett lämmeltåg av människor vandrade dag efter dag, vecka efter vecka, ned och upp, fram och tillbaka längs stränderna runt Långe Jan.


 

Märkt , ,

packat

Torget_fyrplatsenAldrig tidigare har jag sett så mycket folk nere vid Fyrplatsen som i år, sannolikt beroende på den svaga svenska kronan. En stor del av besökarna är glädjande nog från utlandet. Det var en fröjd att vandra omkring här nere och lyssna på alla språk – som man oftast inte fattade ett jota av.

 


 

Märkt ,

ett fulare Öland

träddöden10

Tyvärr. Men därtill är jag nödd och tvungen. Jag har inlett ett större film- och fotoprojekt. Jag skriver tyvärr, eftersom det handlar om ”det allt fulare södra Öland” Orsaken är träddöden och vår oförmåga att ta ned och plantera nytt.

Jag insåg nämligen plötsligt – mitt i den färgsprakande juligrönskan – att man snabbt blir hemmablind och accepterar negativa förändringar utan att reflektera. Och jag såg mig omkring och blev förskräckt…

Många av de små skogarna och frodiga dungarna på ön är sig inte lika längre. De är fulare, ödsligare, dödare. De döda och döende träden är många fler än jag tidigare lagt märke till. I många tidigare helt friska områden lyser i dag också vita, grå och svarta träd mot gröna bakgrunder. Något bör göras.

träddöden

I David Attenboroughs teveprogram Klimatkrisen häromdagen framgick att jordens trädbestånd kommer att bli avgörande för vår planets framtid. Ett och annat dött träd fyller säkert många biologiska funktioner. Men finns skäl för att låta tusen och åter tusen döda träd stå kvar i stället för att ta ner och plantera nya, träd som när som helst kan blåsa omkull och slå ihjäl både folk och fä – och som ger associationer till pest och krig?

juliträd

Mitt projekt, som också inbegriper ett avslutande medborgarförslag, lägger inga biologiska aspekter på frågan, endast estetiska. Får förfulningen fortsätta – och dessutom expandera – kan den på sikt leda till minskande turism. Allt flera vita och svarta trädskelett gör ingen männ´ska glad. Vem vill resa hit för att beskåda ”en naturens kyrkogård”?

Det är alltså bara att beklaga, att film och foton av Ölands förfulning kommer småningom. Därtill är jag nödd och tvungen.

Tyvärr.

träddöden12

 


 

Märkt , ,

törnrosasömnen bruten

Efter vinterns Ölandsnirvana vårar allt successivt upp sig och folklivet blir allt livligare och mer färgmättat. Husbilar och segelbåtar med glada nyfikna människor från hela Europa kommer och hälsar på, exempelvis som här i Grönhögens hamn i dag. Utanför bild, bredvid tysken och dansken låg en fransman och en EU-flaggad yacht. Tänk att det finns både folk och myndigheter som vill stänga allt, att ingenting ska hända, att allt ska ligga i träda och var lika gråmulet som under vintern!

 

 


 

Märkt , , ,

olika verkligheter

Vid ”mitt” bord i Grönhögens hamn. Frid råder.

En röst i Östran i dag:

”Husbilar som ställer sig i vägen för sjösättningsrampen i Grönhögen blir allt vanligare_ _ _. ” ”Han menar också att husbilsägarna skräpar ned och uträttar sina behov i buskarna.”

Den klagande mannen skriver detta till Mörbylånga kommun och vill ha camping-förbjuden-skylt ”så att hamnen kan nyttjas till vad den är byggd för.”

* * *

Undertecknad har under en längre tid cyklat till Grönhögens hamn i stort sett varje dag, ibland två gånger om dagen. Jag har alla gånger observerat hur lugnt och välstädat det är bland husbilarna – och vid återvinningen. Friden råder och till mitt kaffe har jag endast pratat med trevliga människor, både husbilsrattare och seglare. För den som inte vet finns det dessutom en öppen toalett på hamnkaptenens hus sydostsida. Skyltar till den vore kanske en effektivare åtgärd mot ett problem jag aldrig har sett.

Beskyllningen om att husbilar blockerar sjösättningsrampen har sina tragikomiska poänger. Fiskebåten Eliana blockerade rampen under två och ett halvt år! Det kallar jag ”att ställa sig ivägen”.

 

Staffan

 

 


 

Märkt , ,

invasion pågår

De kommer i stora flockar. De invaderar ön. De pilar än hit, än dit, på alvar och längs kuster. Nej, vi talar inte om gräshoppor. De kallas turister och är Ölands viktigaste inkomstkälla. De skådar fågel och blomma, vandrar och njuter av livet. Alvarsamt2 begav sig till ICA i Södra Möckleby för att ställa några enkla frågor.

Magdalena och Christian är sambor från Kungälv. De är här för att skåda fågel. Det är deras första Ölandsbesök, de kom i torsdags.
– Vi får tre dagar här, berättar Magdalena. I dag var vi i Ottenby. Där såg vi bland annat ringmärkning av en svarthätta. Det bästa med södra Öland är naturen. Och blommorna. Visserligen är det torrt och platt men den växtlighet som finns är skir och fin. Vi har sett orkidéer, men fråga mej inte om sorter. Då måste jag tjuvkika i min bok, skrattar Magdalena. Det enda negativa med södra Öland är blåsten.
Christian uppskattar fågellivet och det sociala kontakterna inom fågelskådargruppen.
– Vi umgås inte direkt men utbyter råd och erfarenheter och har skoj. Under eftermiddan ska vi till fågelsjön i Degerhamn och senare i kväll till ett annat ställe som jag glömt namnet på. Där ska vi se nattskärror, förhoppningsvis. Vi kommer gärna tillbaka till södra Öland – om några år.

Anna med sambo Fredrik är semiölänningar; de har hus i Hammarby på sydvästra Öland. Annars bor de i Västervik.
– Livet här är lugnt och skönt och soligt med många blommor på alvaret, säger Anna. Vattnet kan vara problem, vi har brunn och sinar den vet jag inte vad vi ska göra…
Fredrik uppskattar odlingslandskapet.
– Naturen här är speciell. Här är inte alls platt och kargt, bara man tar sej tid och tittar hittar man liv och rörelse i vartenda vrå. Jag gillar fåglar men är ingen ornitolog. Jag prickar inte av arter, utan ser det jag ser. Vi såg en gång häckande biätare i Ottenby, som normalt häckar i Sydeuropa och Nordafrika.
Anna bryter in.
– Dom var väldigt färgglada. Gula, gröna och röda och stora som en koltrast ungefär.
Fredrik:
– Det blir mera fågelskådning nu. Och lite trädgårdsjobb. Det kommer man inte ifrån.

Marianne bor i Stockholm.
– Vi är här en vecka på våren och en vecka på hösten – varje år! Vi tittar mest på fåglar. Det jag framför allt uppskattar på södra Öland är naturen, fåglarna, växterna. Och alvaret! säger hon högt medan hon öppnar bildörren och skyndar in till ”gubben” i bilen…

Björn får klassas som semiturist, eftersom han har hus i Smedby norr om Södra Möckleby.
– Jag deltar lite grand i byns aktiviteter. Gillar det öppna landskapet. Vi är här mest på våren och sommaren. Under det här besöket har vi hunnit med en del trädgårdsjobb. I morgon bär det av hem till Halmstad igen.

Märkt , ,

making länet great again

Malin!

Här anropar din kanske enda vän i striden för utveckling och mot stagnation och sotdöd. Jag är här! Jag har lämnat Shimla i Indien bara för dig, för att hjälpa dig i kampen mot dönickarna, de som går med tummen i spåret.

Din egen myndighet säger alltså nej till ställplatser i Grönhögens hamn. Din egen myndighet förråder dig – länsrådet! – utan att skämmas. Initialt trodde jag det var en fejk news men efter diverse kollar har jag kommit fram till att sanningshalten är ”något så när” – ett mått man får hålla till godo med i dagens nyhetssnårskog där maktberusade struntar i sina förpliktelser och irrar hit och dit och säger de mest förfärliga saker om allt och alla.

Det gör inte du, Malin. Jag mejlade dig i oktober förra året – och du har ännu inte svarat. Du kallar inte mig för oförskämda saker – nej du svarar inte, väl medveten om att din egen myndighets e-postpolicy säger att alla på din myndighet är skyldiga att svara på mejl. Men icke du, eftersom du – temporärt – är högsta hönset och inte vill kalla mig för oförskämda saker offentligt. Du är ett undantag, Malin – bara för att du är högsta hönset och därför kan strunta i regler och göra precis som du vill. Hänger du med i svängarna Malin – i mina logiska och högintellektuella svängar som inte ens Einstein skulle klyka utan att rådbråka en grymtrimmad superdator.

Åter till ämnet, hur ska vi nu ta itu med lymlarna på din egen myndighet, Malin? Bakåtsträvarna, ”det-var-bättre-förr-sekten”, fundamentalisterna som vill återinföra asatron, bygga grottbostäder i rödfyrshögarna på södra Öland och föra Fred Flintstone till hövdingeposten i Kalmar? De som alltså säger nej till ställplatser i Grönhögens hamn! Som säger nej till ställplatser i Degerhamn. Som säger nej till ställplatser i Bläsinge. De som säger nej till att flytta en meter mur ute på alvaret. De som säger nej till allt. De som säger nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej!

Vad gör vi med de kräken? Jag twittrade i morse till mina 763 876 876 följare: Lock them up! Lock them up! Gensvaret blev enormt, och mycket snart twittrar jag igen, om vad som helst som far genom min överarbetade hjärna. Kanske om dig, Malin. Kanske om ställplatser. Kanske om turismutveckling – eller sotdöden.

Har talat med Stefan L. Han säger att du aldrig kan bli landshövding. Han mumlade nåt om ” _ _ _den tossan svarar ju inte ens på mejl. Jag mejlade henne i oktober och hon har ännu inte svarat. Nä, vi måste få dit nån med lite stake och som kan det här med mejl – både skriva och svara och som kan skilja mellan en e-postadress och en nätadress. Vi kan inte bara skita i allt och bara backa, backa, backa och säga nej och nej och nej till allt och alla… Jag har en snubbe på lut som verkligen får saker och ting att hända. Han heter Stefan Carlsson – en handlingens man. Tror jag ska ta ett litet snack med honom_ _ _.”

Malin Almqvist! Världen är full av överraskningar. Men mitt erbjudande står kvar – som etsat i titan. Jobba för att dom utser mig till hövding – och jag ska göra dig till länsråd på livstid. Sen kan vi börja jobba för Making Länet Great Again!

din evige vän

Sune Flisa,
ambassadör, filantrop


Sune Flisa som bingoutropare
vid kampanjmöte i Kvinsgröta
under parollen ”Making Öland
Great Again” 15 juni 1977.
Foto: K Conway.

PS. Har i telefonsamtal med gode Stefan förstått att han aldrig vill se dig som landshövding. Fråga mig inte varför.

Märkt , , , ,