Ovan ser du en fullständigt utmattad liten snok, bara 20 centimeter lång. Den har precis spelat upp hela sin repertoar för mig – i ett desperat försök att skrämma mig. Den har rullat i hop sig som en boll. Den har ”rest sig” i avsikten att se ut som en livsfarlig glasögonorm. Den har piskat med stjärten hit och dit. Den har ringlat i sidled med höjt huvud. Den har ”böljat pucklar” på ryggen. Och den har åter rullat ihop som som en liten hård boll. Och jag har sällan skrattat så gott. Denna snok är en världsartist!
Vad den inte visste var att jag haft många snokar i terrarium och därför vet att en snok är helt ofarlig. Den hugger aldrig, den bara flyr. Och ibland spelar den underbar teater på cykelleden mellan Södra Möckleby och Grönhögen.
Här har vi sagt adjö till varandra. Snoken ger sig trött iväg. Men för säkerhets skull ”böljar den några pucklar” och ”slår lite bakut” med svansspetsen. En världsartist lämnar scenen…
